Change of Seasons

Hur mår ni i tropiska hettan? Häromdagen vaknade jag och mådde heeeelt fruktansvärt bara för att jag helt enkelt sovit för dåligt pga. värmen. Martin har gjort så att han stängt dörren till ena sovrummet och öppnat fönsterna där inne, så mycket som möjligt. Men då kan ju inte katterna vara här.

Han är så snäll. Egentligen vet jag att han helst sover ensam för det mesta, men efter att jag förklarade att jag känner mig som en börda ibland "bara" för att jag vill sova med honom så har han inte bara slutat be om att sova ensam (vilket jag absolut inte krävt, vill jag bara påpeka) utan häromdagen när han hade fönsterna öppna och jag kom och la mig så sa han "du får stänga fönsterna om du vill att Sterling ska kunna komma in". Trots att han höll på att smälta bort själv. Så himla omtänksamt ändå. 

Blogg.se verkar ha en del tekniska problem så jag kan inte logga in från dator/webbläsare. Men jag har så hemskt mycket att säga att jag bara inte kan låta det hindra mig men FUCK me vad detta kommer ta tid.  Appen kommer väl krascha hundra gånger också.

Jag är helt dagvill och vet varken när jag skrev sist eller vad fan jag gjort sedan dess, annars brukar jag kunna veta lite så där dag för dag. Nu; ingen aning.

Men vi kan väl i alla fall prata om elefanten i rummet som är att jag har köpt häst! Varje dag utan undantag, sedan samma dag Proppen försvann så har jag kollat på hästannonser och dagdrömt, men i ärlighetens namn aldrig fastnat för någon på det viset som jag fastnade för Proppens annons för 4 år sedan. Då jag jag dessutom haft sökfilter på så jag bara tittat på skäckar, alltså hästar med samma färg som Proppen. Sannolikheten att jag skulle hitta någon som var lik henne och bli förälskad i den kändes stor, men icke. Jag hade egentligen en foderhäst på gång som eventuellt skulle komma i höst (mest för att det kändes helt okej men jag var lite osäker och rädd inför om det var rätt, antagligen för att jag inte kände inför den hästen som jag gör inför min nya), men jag var ganska på det klara med att jag inte ville köpa häst igen. Jag kände mig inte redo för det.

Men som jag tidigare skrev så blev jag bara så himla förälskad i Queeny. Jag kan inte förklara det. Jag bara visste från första stund jag såg henne att jag ville att hon skulle komma hit. Precis som när jag såg Proppen så bara visste jag att jag ville köpa henne. Inte ens den mardrömsprovridningen där hon gick omkull och slog knäna blodiga, Lena ramlade av och hon totalvägrade gå från stallet, var något som fick mig att ens tänka tanken att omvärdera. Jag hade bestämt mig redan innan jag såg henne och jag visste att det var samma med Queeny.

Hon låg ute på annons för 55.000, där "hem är viktigare än priset". Jag tänkte att jag åker ner och träffar henne, ser att allt fortfarande känns bra och frågar på plats hur förhandlingsbart priset är. Säljaren berättade att hon hade lagt ut henne på överpris för att sålla bort köpare som bara vill ha en billig häst. På plats gick hon därför ner till 35.000, vilket jag blev glatt överraskad av. Vi kom överens om att göra veterinärbesiktning så snart som möjligt så hon kunde flytta samma vecka. Dessvärre fanns inga veterinärer tillgängliga för gårdsbesiktning de kommande veckorna. Detta satte käppar i hjulen då jag inte ville betala den summan för en häst jag inte vet är frisk. Jag började skicka videos på när hon skrittar och travar, till folk som är duktiga på att analysera rörelsemönster. Mitt mod föll när de var eniga om att något såg galet ut vid ländryggen och/eller bakbenen. Jag såg framför mig hur historien upprepade sig och jag fick försöka vara realistisk, även om besvikelsen var enorm. Jag förklarade för säljaren att detta försatte mig i en så dum sits, att jag inte kände att jag kunde betala begärt pris som är satt efter att hästen är frisk, när jag inte har historik på henne, inte har provridit och inte gjort besiktning. Jag erbjöd en summa långt under tidigare nämnda och hon avböjde direkt. Men sedan föreslog hon en kompromiss där jag fick betala ett nerprutat pris på dagen, göra besiktning senare och om hon gick igenom utan anmärkning betala 35.000 som sagt från början. Jag tänkte inte en sekund. Jag slog till.

Så blev det bestämt. Queeny blev min.

Kvällen ägnades åt att förbereda hennes ankomst. Jag gjorde rent boxen till den grad att jag borstade bort spindelnäten i hörnen. 

Jag hade egentligen tänkt filma när hon lastades av men det blev lite dramatiskt. Jag tror kvinnan som körde inte hade fällt ner bommen bak som liksom ska hindra hästen från att backa ut, så direkt när hon fällde ner luckan började hästen backa, kom av helt snett och fick panik så hon slet sig loss från transporten så grimskaftet gick sönder… och skyndade iväg. Jag blev något stressad när hon drog bort men som tur var fick hon syn på Kajsas små shettisar som gick i hagen bredvid, och kom tillbaka för att hälsa på dem. 

Hon kom in i boxen och tog mötet med sina nya grannar så himla bra. Proppen var ju så sur och bossig mot andra hästar med Queeny bryr sig knappt om dem, jag har sällan sett en häst så lugn mot nya, främmande hästar.

Jag åkte och jobbade men allt jag kunde tänka på var att få sluta jobba och få åka tillbaka till stallet. Efter jobbet kom Martin ut till Ylseröd för att träffa nya familjemedlemmen och vi tog lite fina bilder innan sista direkta solljuset försvann för dagen.

Lana drack vatten direkt ur vattenkannan.

Gänget tog sig sovmorgon.

Artemis vakade över sina domäner. 

Hur söt är hon inte?

Jag byggde om hela hyllan för proteinpannkakor/måltidsersättare/veganskt proteinpulver på jobbet. Se så tillfredsställande det blev. 

Och lunchen intogs givetvis i solen på taket. Så lyxigt att bara kunna klättra ut genom fönstret i lunchrummet haha. 

Så blev det äntligen lördag och ledig helg, min första sedan jag började på Bodypower igen. Jag mådde jättedåligt när jag vaknade, igen, men tror det är kroppen som bara var så urladdad på energi efter allt jobb och allt annat som hänt senaste veckan. Plus att jag hade jättestark mensvärk. Martin och jag åkte till stallet på förmiddagen för att ta en promenad med Queeny i solen.

Vi stötte på både bilar, fyrhjulingar och cyklister på vår promenad men hon hanterade det väldigt väl alltihop. Vid ett tillfälle blev hon dock bonkers och stod och sparkade bakut flera gånger i rad för en sån där enorm broms (som är flera centimeter lång i kroppen, ser ut som en bålgeting) bet henne på rumpan. Men det förstår man ju.

Senare mot eftermiddagen kom min kära, efterlängtade vän PJ hit! Vi lärde känna varandra i gymnasiet, gick i samma klass knappt ett läsår, men hon är ändå en av få vänner jag har kontakt med från den tiden. Vi ses 1-2 gånger om året men varje gång är det som att vi aldrig varit isär.

Vi satt och pratade i flera timmar, lagade tacos, drack alkohol och spelade mitt favoritbrädspel tillsammans med Martin. Det var så roligt och jag skrattade så mycket den kvällen att jag bokstavligt talat kissade på mig. Helt ärligt. Det var så vansinnigt trevligt att ha henne här!

Hon sov över, och jag sov efter många om och men på soffan. Som tidigare nämnt så vill jag gärna sova med katterna och då kunde jag inte sova hos Martin för han hade fönsterna öppna. Så jag la mig på soffan efter att först ha försökt sova hos Martin och sen klockan 04.00 varit uppe och stängt ytterdörren som stått öppen så vi inte skulle dö av värmeslag. Då hade jag för övrigt inte ens somnat än. 

     

Kvällen bjöd på lite administrativt jobb och sen var det dags för en ny arbetsvecka helt enkelt.

Så idag har jag jobbat. Båda grabbarna jag jobbade med hade taskig dagsform då ena knappt sovit inatt och andra hade partajat hårt i helgen. Kändes ovant att vara den som hade mest energi, haha.

Jag bara måste berätta en sista grej.

I våras, mars närmare bestämt, fick vi mejl till Katthjälpen från en man som släktforskar. Han skrev att han förstod att mejlet verkade konstigt men att han hittat någon som saknat arvingar och därför testamenterat sina tillgångar till katthem eller hemlösa katter. Det skulle röra sig om drygt 80.000 kronor och han kunde hjälpa oss göra anspråk på dem, gratis. 

Ni förstår säkert min första reaktion. Jag var nära att bara radera mejlet innan jag ens läst klart. Men vi mejlade ändå lite fram och tillbaka för jag berättade att jag var skeptisk och så vidare. Jag frågade till och med i Facebookgruppen What do you need help with today buddy? om råd. Ungefär hälften av de som svarade tyckte det lät som han försökte lura mig och andra halvan tyckte det lät rimligt.

Jag la det åt sidan och tänkte att jag får gräva i det när jag har mer tid. Idag rensade jag vår mejl från datorn och såg konversationen igen. Då, nu när jag läste mejlet från datorn och inte mobilen, såg jag att mannen hade bifogat ett dokument. Jag öppnade det, och där fanns en kopia på bouppteckningen han pratat om. Med underskrifter och stämplar och allt. Allt han sagt var helt sant. 

Jag tänkte att vi kanske skulle försöka göra anspråk på pengarna, och svarade honom.

Men icke. Det preskriberades förra veckan och pengarna har nu tillfallit Allmänna arvsfonden. Förra. Veckan. På fem år, så var sista chansen förra veckan. 

Jag grämer mig så mycket för detta. Inte bara och egentligen inte heller främst för att vi gick miste om enkelt tjänade 80.000, men också för att jag läste denna personens testamente. Jag skulle egentligen vilja dela det rakt av så ni förstår vad jag menar men kommer inte göra det så klart. 

Denna person var helt ensam utan någon familj, hade sina tre katter och alla hens tillgångar skulle tillfalla katterna i sina nya hem för att de skulle få allt de behövde och om möjligt användas till deras framtida veterinärvård. Om katterna inte fanns kvar i livet vid hens bortgång skulle pengarna tillfalla katthem eller åt att hjälpa hemlösa katter.

Sist i testamentet stod att hen ville kremeras och spridas i minneslund. Hen ville inte ha en kista eller "om möjligt" ingen begravning. Hen önskade att det skulle kosta så lite pengar som möjligt.

Jag tog också del av att personen hittades avliden i sitt hem och att man inte vet när hen avled. Jag kunde inte låta bli att märka att en av kostnaderna som dragits av från personens tillgångar var ett inkassokrav på runt en tusenlapp.

Kan det vara så hemskt att denna person legat död utan någon som saknat hen, så länge att en faktura gått till inkasso?

Jag grämer mig mest över att jag inte tog chansen att förvalta denna personens tillgångar på det vis hen önskat. Hen verkade tycka att ändamålet var väldigt viktigt och jag såg det kanske lite väl mycket som en sista önskan som inte fick i uppfyllelse, men jag vet inte.. Jag tycker hela situationen kändes så vansinnigt sorglig och jag vill någonstans verkligen hedra minnet av denna person även om hen för mig är helt okänd.

Ska ändå mejla juristen imorgon tänker jag. Jag önskar så att åtminstone någon annan gjort anspråk på pengarna och att de fick användas till att rädda hemlösa katter. Och att denna person får vila i frid.

Gud nu slutade det verkligen i moll här känner jag. Men detta påverkade mig så djupt! Behöver lite tid att smälta hela situationen faktiskt. Satt och grät när jag läste testamentet. 

Avslutar med en bild på Sophie.