Change of Seasons

Hej på er, alla fina ni som tar er tiden att läsa. ❤️

 

Jag ska börja med att uppdatera om Lana och berätta att neurologen ringde tidigare idag. Han tyckte hennes allmäntillstånd var ganska oförändrat. Hon är alltså vid medvetande, men sover mest och kan bara ligga ner. Han sa dock att hon morrar när man lyfter henne och då log jag, för det låter som vår Lana. Han la till att han tycker att hon möjligen fått en större aptit för mat. Han sa att om jag vill fortsätta behandlingen så vill de sätta in en sond så de kan se till att hon får i sig mer mat och vätska. En förhoppning är att om hon får i sig mer mat så blir hon starkare och piggare. Han sa även att det kunde vara ett alternativ - med ekonomin i åtanke - att hon fick komma hem och att vi fick sondmata henne här. Jag kände mig dock inte alls bekväm med det, dels så är vi inte hemma så mycket de närmaste dagarna, och jag kommer vara konstant orolig oavsett var jag är eller tid på dygnet. Det känns bättre att hon får vara där de är kompetenta och har resurser. Han sa då att det var det bästa för henne, också. Han tyckte vi kunde ge det till måndag, men om hon blir sämre innan dess eller om hon inte gjort några framsteg då när det ändå gått en vecka, så måste vi låta henne få somna in. Det enda jag vågar hoppas på är att vi ska kunna ta farväl under kontrollerade former. Allt annat känns alldeles för långt bort.

 

Lana har alltid reagerat starkare än vanligt på narkos och det är ju inte omöjligt att hon haft en underliggande skada i hjärnan som blivit värre och värre för varje gång hon sövts. Detta innebär antagligen att om hon mot förmodan blir återställd, så kommer vi inte kunna söva henne igen. Och eftersom hon har FORL är det bara en tidsfråga innan det kommer behövas nästa gång. Och om hon skulle bli återställd till, låt säga 90% men fortfarande ha några neurologiska svårigheter som skulle göra att hon inte lämpar sig som utekatt så känner inte jag att det blir ett bra liv för henne. Hon mer eller mindre bor utomhus, av fritt val så klart. Hon trivs inte inne över huvudtaget, varken att vara inomhus eller att bo med de andra katterna.

 

Men inget av detta är fakta ännu utan vi får ta det (s)om det kommer. Så länge Lana inte lider kommer jag göra allt jag kan för att hon ska bli bra. Vi får kontinuerligt väga den aktuella prognosen mot hennes allmäntillstånd. Vi har snart överstigit taket på hennes försäkring och självrisken lär landa på över 10.000. Ha era djur försäkrade. För helvete.

 

Oavsett så lever Lana från och med nu på lånad tid och så länge det finns liv finns det hopp. Även om jag inte vågar hoppas på mer än att jag kommer få träffa henne en sista gång och säga hejdå. Det är jag tacksam för.

 

 

 

De senaste dagarna har präglats av oro, adrenalinpåslag varje gång telefonen ringt och glada stunder däremellan. Jag jobbade söndag tom. tisdag, men har varit ledig idag och igår. Det har varit skönt, att få samla tankarna lite och komma ikapp med lite praktiska saker. Igår stodstädade jag verkligen hemma, tog bland annat ut allt från badrummet och spolade rent väggar och golv. Det ringde och ringdes hela 32 gånger i min mobil igår, så jag var minst sagt sysselsatt.

 

Jag var även ute i trädgården en sväng på kvällen, i bara trosor och tisha stod jag och lyssnade på syrsorna och njöt av solen. Som en riktig pensionär. Rätt som det var hörde jag ett flåsande/gnisslande ljud från bakom solstolarna.Jag tittande in bakom och hittade en skata med ett illa skadat öga (andra sidan). Den satt som i chock och typ hyperventilerade. Jag fick halvt panik för jag insåg ju att den behövde tas ihjäl. Ringde min granne Marie för att fråga om hon visste någon i grannskapet som kunde hjälpa mig. Hon gav mig ett nummer som jag ringde, men under samtalet så hör jag en svag duns. Jag tittar till skatan igen och då har den bara fallit ihop och dött.

 

 

Martin bjöd på pannkaksmiddag i helgen.

 

 

Idag har jag inte mått superbra, haft ont i huvudet och mått illa. Jag var i stallet på förmiddagen för att se om det var något som behövde grejas med, ta närvarolappen liksom. Sen åkte jag till Johanna som jag lovat hjälpa idag när hon skulle ta sina katter till veterinären för årlig vaccination och lite annat. Det gick väldigt snabbt och smidigt alltihop, och var kul att umgås. Efteråt åt vi vad som blev frukost för mig på LovaLisas där jag åt en så himla god äpplekladdkaka. Handlade lite virke till matlådor och hämtade ut ett paket med två flak Celsius som jag köpt på Sportkost för knappt 10 kronor per burk. Sicket kap.

 

Sitter här nu och samlar energi åt att laga matlådor. Det är nämligen så att jag kommer jobba 13 dagar i rad med start imorgon. Varför då, kan man fråga sig. Jag ska provjobba på XL Zoo på Nordby på onsdag, och de verkar väldigt säkra på att de vill ha mig där för de har redan tilldelat mig fler pass de kommande veckorna. Det är min goda vän Kate som är butikschef där, och vi pratade lite tidigare i sommar om att jag var intresserad av att jobba hos dem och hon ville gärna ha in mig. Jag slängde ut frågan dels pga. att jag inte hade kontrakt på Bodypower till längre än augusti, men också för att jag trivs väldigt bra inom butik och är väldigt intresserad av djur så det känns som en given kombo. Känns alltid skönt att få in en fot och öppna lite dörrar. Vi tar enstaka månader/veckor i taget nu eftersom ingen vet hur det kommer se ut med gränsen och därmed behovet av personal, framöver. Så det ska i alla fall bli kul, om än tufft att jobba nästan två veckor i rad. Vi får se om jag kanske tar upp det och ber dem ta bort något pass. Å andra sidan vet jag ju inte alls om jag ens har jobb i oktober och då vill man ju samtidigt ta alla timmar man kommer över. Så.. ja.

 

Avslutar med lite bilder på mina bäbisar. Vi har en del säng-häng nu om kvällarna. Ganska ovanligt att ha Jonny och Wyoming på besök, så det är trevligt. Nestor är ju en jäkla pajsare alltså.

 

 

 

 

 

 

 

 

Avslutningsvis vill jag slå ett slag för Fredrikstad djursjukhus. De verkar helt jäkla otroliga. En av föreningens katter åkte in akut till Blå Stjärnan igår kväll och för det första gjorde de inga undersökningar innan de gav två alternativ; avlivning eller IVA. Sedan skickade de hem katten utan att ha gjort några undersökningar, baserat på att hon var mer stabil. Samma katt kan ha haft tre olika behandlande/ansvariga veterinärer under en och samma natt, så information försvinner alltid längs vägen. De verkar oerhört stressade och underbemannade, så jag vill tro att allt detta beror på det och inte illvilja så klart. Men det känns absolut inte tryggt. Man får ofta vänta i många timmar även om man är högt prioriterad för att de helt enkelt är så överbelastade. Veterinären vi var hos idag med Johannas katter bekräftade detta och sa att numera måste hon alltid ringa dit för att höra om de ens kan ta emot remitterade patienter, förr var det bara att åka.

 

På Fredrikstad djursjukhus har samma veternär kontaktat mig varje dag ang. Lana, och när han pratar om hur han ska disponera sin tid så verkar han ha ett fåtal till patienter som han ansvarar för och måste därför inte stressa. De har svarat inom några enstaka signaler när jag ringt så jag har aldrig behövt sitta i kö, och har erbjudit sig koppla mig vidare till veterinären när jag haft frågor trots att de haft mycket att göra. De gör verkligen allt de kan för min lilla Lana och bara det att de bjöd på CT-röntgen när den inte gav resultat kändes enormt stort, det kostar ändå 10.000. De la inte till jourtillägg på MR-röntgen trots att den gjordes strax innan midnatt och nu när vi bestämde att Lana ska stanna i 5 dagar till så sa han att han skulle reducera priset för hennes uppehälle. Ringer sina kollegor på semestern och verkar allmänt måna om både djuren och deras oroliga ägare. De har bara nämnt avlivning en gång gällande Lana och det var bara som för att säga att det hade varit okej om jag ville ge upp eftersom prognosen var så dålig. Men de har aldrig nämnt det igen, tillskillnad från tidigare nämnda djursjukhus där jag upplever att de ofta nämner det redan vid första besöket utan att ens ha diagnos och prognos, som för att få problemet ur världen och spara på tid och resurser.

 

Massa kärlek till Fredrikstad djursjukhus. Kanske fanns det en mening med att hon inte skulle klarat sig till Göteborg. Jag ska definitivt se till att ordna pass åt alla mina andra katter så jag kan åka dit med dem i framtiden om jag behöver akut vård, istället för Blå Stjärnan.

 

Tack snälla ni som läser och bryr er. Vi hörs. ❤️