Change of Seasons

 

Då var det dags för del två av min mastodont-återberättning av månaderna som gått. Fast nu kanske vi är inne på februari någon gång, kan ni förstå att förra inlägget innehöll flera hundra bilder? Well, här kommer ett hundratal till.

 

Just nu är jag hemma från jobbet, sjukskriven 100%. Det började med att jag fick corona och var sjukanmäl en längre period pga. karantän och hostan, men strax efter det hände andra saker i livet som gjorde att jag fick sjukskriva mig helt en kortare period. Egentligen är tanken att jag ska trappa upp till 50% nu på fredag men jag känner att det nog inte kommer behövas då jag är på bättringsvägen. Jag tenderar att säga för mycket så jag säger inget denna gång, mer än att det inte är relaterat till min utmattning eller till corona som flera antog. Men det är ingen fara, jag är inte döende och jag är på bättringsvägen. 

 

Att gå hemma ger mig dock ångest till och från och även om jag sagt det förr så säger jag det igen; jag kommer aldrig någonsin ha tråkigt eller vara rastlös när jag är hemma. Jag har alltid tusen saker jag borde göra och har mer eller mindre konstant dåligt samvete över att jag inte gör det. Av någon anledning så fokuserar jag alltid på det jag inte gör, oavsett om jag suttit uppe en hel natt och jobbat. Nackdelarna med att driva ideell förening, gissar jag.

 

Så detta beskriver mer eller mindre mitt sinnestillstånd 100% av tiden.

 

 

Tänk att man är så priviligerad att detta är ens största vardagsbekymmer. Det är ju lite uppmuntrande ändå.

 

Bortsett från det så grubblar jag även en del kring hur jag ska göra med mina jobb framöver. Jag har blivit erbjuden fast tjänst på XL Zoo vilket känns otroligt kul, men samtidigt ska Bodypower tillsätta en butikschefstjänst i en av butikerna på Nordby, en tjänst jag sa till chefen redan i höstas att jag var väldigt intresserad av, så... Jag har lite att fundera på och känner mig ganska vilse i mina tankebanor. Men allt löser sig till slut, eller hur?

 

På tal om jobb så såg jag denna för ett tag sedan och skrattade rakt ut. Men cheferna som vill ha mig som anställd, om ni läser detta så vill jag bara säga att jag tycker det är superbra att hälsa på kunderna. Jättebra. Så bra att den var inte rolig förresten. Jag förstår inte alls det roliga när jag tänker efter. Nej nej. (Snälla sparka mig inte.)

 

 

Nu när vi startat starkt med tre memes så fortsätter vi med att fokusera på något roligare; katter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har så många räkor. Det är galenskap.

 

Jag har även ganska många corydoras. De är ju så otroligt fina och finns i så många olika färger och former att det var rent omöjligt att bara hålla mig till en sort. Detta var den andra sorten jag skaffade, corydoras concolor.

 

Sötnosen Queeny efter en promenad i vårsolen.

 

Jättesöt.

 

 

 

 

Martin och jag tog oss en liten roadtrip till Marlenes Zookällare i Trollhättan.Efter vi åkt sa Martin "jag har också en bild på en fisk i min telefon nu" och visade mig denna som han tagit kort på. Så jävla söt han är asså jag orkar inte hahaha.

 

 

Jag köpte i alla fall dessa corydoras på Marlenes Zookällare. Fyra stycken corydoras venezuelanus orange. Supercute.

 

 

 

 

Jag vet inte om jag presenterade dessa i förra inlägget men de heter Jekyll och Hyde. Jag blev rekommenerad att köpa dem för att de är bra algätare men efter lite research visade det sig att de blir superaggressiva och slutar äta alger när de växt till sig lite. Snopet.

 

 

 

Chillar.

 

 

 

Queenister är återigen väldigt söt när hon vill något. Jag fick en väldigt gullig kommentar på förra inlägget där det önskades en hästuppdatering men tyvärr har jag nog inte så mycket att uppdatera om haha.

 

 

 

 

 

 

 

Medryttarna slängde till hästarna lite hö efter ridturen och ni ser ju vem som trodde den högen var ämnad för henne medan de andra tittar på.

 

 

För ett tag sedan när jag faktiskt satt och gjorde massa administrativt jobb (vilket jag 99,99% av min vkna tid har dåligt samvete för att jag inte gör), se bild

 

så upptäckte jag att Wyoming var drypande blöt av kiss i baken och att hon var svullen och irriterad med massa pälsavfall runtom rumpan och allt. Jag fick direkt en känsla av att något var vansinnigt fel och kontaktade jourhavande veterinärer som tyckte jag borde söka vård. Ingen närmare än Blå Stjärnan i Göteborg fanns tillgänglig så vi åkte dit och jag var helt till mig av oro och stress. När vi väl kom fram till Blå Stjärnan så undersökte de henne och såg inget konstigt, trots att jag hade bilder på hur hon sett ut tidigare och de kunde jämföra med hur det såg ut nu. Det var UPPENBARLIGEN något fel och med tanke på hennes historik kring urinvägarna och att hon faktiskt haft urinsten tiigare så ville jag så gärna att de skulle ta urinprov. Hon såg förjävlig ut och var indränkt i kiss bak och det är liksom inte normalt, och jag var rädd att on fått någon sten i urinvägarna som blockerade. Inte helt, bevisligen, men delvis så hon inte fick tryck i strålen och läckte urin. De hakade upp sig fullständigt på att hon såg ut som hon gjorde pga. hudproblem typ allergi och rådde mig att söka vård hos hudspecialist på måndagen efter. Jag var övertygad om att henne hud var sårig, inflammerad och blödande för att hon gått med kiss i rumpan en längre tid. Fukteksem liksom. Men de vägrade lyssna och vägrade ta prover och talade bara om för mig att jag slösade min tid. Det slutade med att jag blev vansinnig och stormade ut därifrån. Jag har aldrig varit så otrevlig mot en främmande människa någonsin och i efterhand skäms jag lite för det men jag var otroligt uppriven och frustrerad.

 

Jaja. Jag rådgjorde med fler veterinärer och vi la upp en plan och jag fick tid hos Dingleveterinärerna på måndagen istället. Träffade en jättenoggrann veterinär som konstaterade urinvägsinfektion och bokade tid för ultraljud av blåsan på henne. Vi ska dit på måndag.

 

 

Chillar.

 

 

 

Jag kan sitta i timmar varje dag och bara titta på fiskarna. Rogivande.

 

 

Och jag är inte den enda, tydligen.

 

 

 

En dag skulle Johanna ha tenta i Trollhättan så jag bestämde mig för att haka på så vi kunde hänga efteråt. En liten roadtrip liksom.

 

 

Efter tentan åkte vi till Hornbach. Utanför där stod denna som jag var tvungen att ta kort på och skicka till Martin. En gång kallade han Pölsemannen för babylons sköka för att de hade stängt, nämligen.

 

Sen var vi på IKEA och Plantagen. Jag köpte en ampellilja och min dvärgananas. Jag hittade även denna som jag tyckte var fin.

 

Vi var även på Nols Akvariehobby, mitt första besök. Så himla roligt! Jag köpte killis (de som senare fick flytta), glödbandsrasbora och en gabonräka.

 

 

 

Han heter Glenn. För han är från Göteborg.

 

Jag har lagt löjligt mycket över budget på fisk och akvarium denna månad. För att "unna" mig. Finns det någon gång jag inte unnar mig, undrar jag? 

 

I vilket fall så var det en OTROLIGT bra dag. Även om vi båda sovit mindre än tre timmar och var iväg i över 12 timmar. Otrolig.

 

Platyn Mia inspekterar ömsad räka.

 

 

 En skylt med det mest övertygade försäljningsargumentet jag någonsin sett.

 

 

Jag hälsade på Queeny i hagen när hon stod och värmde sig i solen. Tossbollen.

 

 

 

Plötsligt såg hon ut som hon ville mörda mig.

 

 

Såg mig över axeln och förstod då varför. 

 

 

Dags för lite kattbilder, tycker ni inte? Ni alla framtida jag som läser? Självklart vill vi se mer katter.

 

 

 

 

 

Nu blir det fiskbilder! Vilken vändning! Det såg ni inte komma!

 

 

 

 

 

 

Från mitt första besök på Marlenes Zookällare i Trollhättan.

 

 

Det var där jag köpte mina corydoras concolor.

 

 

Och denna blev jag så hemskt kär i. Så himla frågande den ser ut. Men tydligen blir den superstor och behöver ett akvarium på 1000 liter så det blir ingen sån för mig. (Eller?)

 

 

Morgongos med min trogna Sterling som ligger bredvid huvudkudden varje natt.

 

 

 

Så jävla gött förmiddagshäng. Att ligga i sängen/soffan och chilla är ett av det bästa jag vet alltså.

 

 

Fiskar och katter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har vi tamjefan tagit oss från november hela vägen fram tills igår.

 

Sophie med sitt lilla pllåster från veterinären/busfabriken.

 

 

De senaste dagarna har jag verrkligen spenderat 90% i soffan. Har till och med sovit här. Jag har alltid börjat dagen med att städa och sen suttit i myskläder, tänt ett doftljus och kollat på Netflix. Jag har bland annat börjat kolla om Breaking Bad (det var trots allt ett helt år sedan jag såg den sist, tror det är femte gången jag ser den nu). Jag har även sett hea nya säsongen av Love is Blind, Love is Blind Japan, Inventing Anna och lite random dokumentärer om djur och natur.

 

Självklart med fantastiskt sällskap från morgon till kväll.

 

 

 

 

Morgongos med Bäbbä.

 

 

Artemis chillar i solen.

 

Sterling är något av en sucker för sol också.

 

 

Räkfrossa.

 

 

Mer katter, vad tror vi? (Yay, äntligen!)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På kvällen igår gjorde jag ett vattenbyte i akvariet. Jag satt länge efteråt och i tittade på fiskarna och bara observerade. Jag såg bland annat Eisenhower för första gången sedan jag köpte honom. Jag såg dessutom att mina ancistrusägg hade kläckts, så vi satt både Martin och jag en stund och bara  tittade på hur äggen rörde sig. Små svansar som viftade.

 

 

Ganska så direkt efter vattenbytet ringde Amanda och vi pratade i över två timmar. Precis när vi höll på att avrunda såg jag en död corydoras i akvariet, och en annan corydoras som flöt upp och ner. Äggen hade också dött. De andra fiskarna betedde sig också väldigt konstigt och gömde sig, låg på sidan och nästan alla kippade efter luft.

 

 

Väldigt snabbt påbörjade jag ett nytt vattenbyte och frågade Martin som t.o.m. gått och lagt sig om han kunde hjälpa mig då jag verkligen såg hur fiskarna blev sämre och sämre för varje minut. Han var så himla snäll och hjälpte mig, hämtade och hällde i nytt vatten medan jag tömde akvariet. Något kontraproduktivt att fylla på samtidigt som man tömmer men mitt högsta prio var att späda ut vattnet så snabbt som möjligt då jag gissade att det var för mycket koldioxid i vattnet - vilket leder till att fiskarna får syrebrist. Vi gjorde så tills vattenet var mer eller mindre helt utbytt, sen tömde jag nästan allt och fyllde på med nytt igen. När det mesta var utbytt och vattennivån var låg passade jag på att ta ut all inredning och söka igenom hela akvariet efter döda eller skadade fiskar. Tre corydoras, inklusive den som flöt upp och ner, verkade medtagna så jag la dem i en isolationskub så länge, så jag kunde observera dem. Klockan var runt midnatt när jag var klar med inspektion av fiskarna och vattenbyte och jag gick inte och la mig förrän 02.30. Dels för att jag ville försäkra mig om att deras avvikande beteende avtog men också för att jag installerade en syresten, som Kate tack och lov i tidigare skede rekommenderat. Jag hade bara inte satt in den tidigare för jag saknade ett eluttag i närheten men nu är jag så glad att jag hade den, så jag kunde tillsätta syre i akvariet effektivt.

 

Dessa tre är det som fortfarande är medtagna =( Två similis och Captain Winter. Den minsta av dem var den som flöt upp och ner, jag trodde först jag skulle behöva ta ihjäl den men efter vattenbytet låg den i alla fall stilla på botten. De är inte helt apatiska men helt klart anmärkningsvärt inaktiva och något slöa. Det är så svårt att veta om de har en chans att repa sig eller inte, jag vill ju inte att de ska varken lida eller avlivas i onödan.

 

 

 

 

 

 

 

Jag har därför suttit i en timme och googlat på "hypoxia fish recovery" och dylikt men tro det eller ej, jag hittar inte så mycket om ämnet. Det är inget folk skriver om särskilt mycket tydligen, hur lång tid det tar för en fisk att repa sig från syrebrist. Jag hoppas verkligen de klarar sig.

 

Imorse hade jag frukosten i stallet och när jag kom hem gjorde jag något väldigt ovanligt och slängde mig på soffan direkt, även om det bara var en stund. Jag var så sjukt frusen. Sophie gjorde något ännu ovanligare och la sig hos mig. Mysigt ändå.

 

 

 

 

 

Jag gick upp, städade, åt frulle, tog en dusch och drog på mig min Breking Bad-onesie och intog horisontalläge på soffan under en filt. Självklart med Sterling i famnen.

 

 

 

Så.. ja. Det var väl det. I väldigt grova drag. Så har jag det och så har jag haft det.

 

Hoppas kunna skriva lite kortare inlägg oftare hädanefter, men så kul att jag trots allt fick skrivit och delat lite bilder, tillsist.

 

Avslutar med ett mantra som jag intalar mig själv nu för tiden

 

Mängden ångest du känner kommer inte göra någon skillnad för vad som kommer att hända dig.

 

Typ.

 

Tack så mycket för att ni läser, det har ju ändå visat sig vara fler än mamma trots allt!

 

Hare gött

haaaj 💖