Change of Seasons

Häj häj bloggen!

Då var det dags för ett snabbt blogginlägg innan det är dags att bege sig till snarkofagen. Jag ska upp lite tidigare imorgon för att först åka till stallet och sen hem och hämta Wyoming. Vi ska till veterinären i Dingle för en himla massa undersökningar och grejer.

Dagen började med att jag hittade en av fiskarna död imorse. Den minsta corydoras similis, den som var så långt gånget förgiftad att den flöt upp och ner. Den har varit slöast av dem men ville ändå ge de tre medtagna en chans att bli bättre, men tyvärr gick det inte. 

Nestor porträtterade igår ganska väl hur jag har känt mig idag. Otroligt trött. När jag körde bil var jag verkligen så trött att ögonlocken var svåra att hålla öppna men så träffade jag en isfläck på motorvägen och fick en adrenalinkick som hette duga och efter det var jag piggare. 

Imorse hade jag frukosten i stallet, när jag kom hem slängde jag mig på soffan och Sophie var snabb med att inta sin position ovanför mitt huvud. Hon har en ny grej tydligen, att hon tuggar på mitt hår. Inte bara är det ganska äckligt och gör ont, men jag tror inte det är så där skitbra att hon äter mitt hår. Hon kanske spyr upp en rosa hårboll snart, vem vet. 

Efter frulle, städ och dusch kom hon in till mig i badrummet och ville ha uppmärksamhet då också så klart. 

Jag gjorde mig i ordning för en liten tur och när jag gick utanför dörren såg jag Hönan och Jonny sitta och sola. Första vårtecknet i år får man väl säga. 

Eftersom jag förlorat två fiskar pga. koldioxidförgiftningen och ytterligare två var medtagna så åkte jag till Nol för att köpa nya. (Obs obs obs jag har inte avlivat de som blev sjuka men jag behövde komplettera stimmet.) Detta blir sista besöket på LÄNGE, å min plånboks vägnar. Plus att jag måste köpa ett till akvarium. Jag får ju fan inte plats med alla fiskar jag vill ha. 

Jag tog kort på Martins favoritfisk och skickade till honom. Söt. 

Det är ju alltid supermycket folk i kö i den butiken (förståeligt, den är amazing) så jag tog en kölapp direkt när jag kom. Ungefär en timme passerade, sen ringde Kate och jag svarade. Vi pratade lite om livet, om fiskar och om jobbet på XL Zoo. När hon ringde tog jag en ny kölapp så jag inte skulle behöva avsluta när det blev min tur utan jag hamnade liksom sist i kön igen. (Vilket inte gör något, jag kan titta på fiskarna i timmar. Jag insåg häromdagen att jag tycker det är skönt att vänta, det blir ju en paus liksom. Under förutsättning att jag inte har bråttom så klart hähä!) Under tiden vi pratade i alla fall, så blev det min tur men jag var i ett annat rum. Då kom en man och sa "du har nummer tre va? Jag vill bara säkerställa att du inte missar att det var din tur" och jag tackade men sa att de kunde hoppa över mig.

När vi pratat klart gick jag till mannen igen och tackade ännu en gång för att han var så omtänksam. Då sa han att det var så lite, och att han var näst på tur men att jag kunde få gå före honom. Jag sa två gånger att det inte behövdes men han insisterade. Jag tackade honom typ 6 gånger sammanlagt, haha. Så himla gulligt ändå.

Jag stannade på Arken Zoo för att köpa några växter och såg ett ensamt platyyngel tillsammans med en kampfiskhane i ett kar. Det lilla ynglet verkade skrämt och gömde sig, så jag gjorde det enda rätta och köpte den. 

När jag var på Arken Zoo skrev jag med Martin. Lägg märke till vilket klockslag jag skrev att jag nog var hemma om två timmar. 

Och se vilket klockslag jag parkerade utanför huset. Sjukt asså. Jag har ju vansinnigt bra uppskattningsförmåga gällande tider och avstånd och sånt egentligen, garanterat över genomsnittet kan jag säga med lite självförtroende. Så det är inte därför jag typ alltid är sen eller i sista minuten exakt överallt. Det har med min skitdåliga attityd att göra bara. 

Varje gång jag kommer hem med nya grejer till akvariet så kommer Martin och lägger sig på sängen så jag kan presentera mina nya köp, haha. Sterling passar givetvis på att stjäla lite uppmärksamhet. 

Det är detta som kallas påssjukan. Corydoras och platys, mina bästa fiskar. 

Detta är Chris Kyle, döpt efter en prickskytt. En av de finaste platys jag sett tror jag! Jag sa åt mannen i butiken att jag ville ha en hona och en hane bara så jag är glad att jag fick en så fin hane. Min enda hane också, så nu kommer det väl börja bli yngel. 

En räka som kalasar på en röd mygglarv. 

Chris Kyle. 

Detta är Ludmila Pavlitjenko, också döpt efter en känd krypskytt under andra världskriget. Som ni ser har hon en hjälm på huvudet. 

Captain Winters har varit väldigt passiv och inaktiv sedan koldioxidförgiftningen. Det är uppenbart att han blivit påverkad men om han blir bättre är något oklart. Jag rådfrågade herren på Nols, det var tydligen han som ägt och drivit butiken i tjugo år innan den bytte ägare förra året. Han vikarierade för nuvarande ägare var sjuk. I vilket fall så vad jag honom om råd kring huruvida jag skulle avliva fiskarna eller ge dem en chans att bli bättre. Man vill ju varken att de ska dö eller lida i onödan. Men han tyckte jag kunde låta dem leva för att se åt vilket håll det går.

Så idag blev jag väldigt glad när jag såg att Captain Winters och även den andra förgiftade, similisen, faktiskt åt! Här sörplade Captain Winters i sig en larv. 

Han har något fel på ögat, så jag tror han inte har någon syn på det. Han verkar vara lite äldre än de andra för hans färg är mycket mörkare. Hoppas han klarar sig för jag har fäst mig lite vid honom. VAD OVÄNTAT. 

Nestor in a box. 

Min sjukskrivning och att jag gått hemma så mycket i typ en månad har gjort under för min och Sophies relation. Hon har börjat komma och lägga sig hos mig, det har verkligen aldrig hänt innan. 

Med detta sagt är det dags att sova tror jag. Om jag klarar flytta på katterna så jag kan lägga mig ner det vill säga, annars får jag väl sova halvsittandes. 

Hare gött

haaaaj ❤️