Change of Seasons

Ni vet den där ångestkänslan man får, att man känner att man är kass på sin hobby och att alla andra är bättre? Så känns det med fotograferingen. Jag har ingen inspiration alls, och Fotoguiden står här bredvid fruktansvärt orörd. Det känns som att vad jag än ska göra, så tar det en sådan himla tid, och alla bilderna blir likadana. Och om någon bild blir annorlunda, så blir den inte särskilt speciell ändå. Jag tror dock att det skulle kännas bättre om jag använde ett annat objektiv, som man kunde komma närmare med. Jag tar helst sådana bilder. Jaja. Det är en fas. Jag kommer över det.

Lekaco var i alla fall helt underbar idag. Öronen var framåt nästan hela tiden, han vevade ingenting med benet, stod stilla, lät mig klia honom i pannan (!), flyttade på sig utan att jag behövde be om det, gapade snällt när jag skulle tränsa och han bara.. verkade så förestående. Ungefär som om vi båda skulle dö imorgon och det här var vår sista stund tillsammans, och han ville ta vara på den. Jag pratade med honom nästan hela tiden, kliade och gosade. Var inte ledsen trots att han nu är såld. Jag tycker verkligen om honom så mycket.

Jag tänkte lägga mig i sängen och plugga mig till sömns. Det stundar sovmorgon, och jag ska gå upp så där exakt lagom tidigt/sent. Efter skolan blir det Linköping. Det ska bli trevligt.