Change of Seasons

Så där hörrni!

Jag tog mig en powernap på rasten idag, la mig på lagret och sov i 20 minuter. Det är mitt liv i ett nötskal idag, mycket hektiskt, väldigt trött, försöker fokusera på rätt grejer. Därför har bloggen blivit lidande under en längre period, nästan tre veckor tror jag. Ju längre jag väntar desto jobbigare blir det att få tummen ur och recapa men idag så, kände jag att orken fanns där. Jag är så sjukt trött men inte sliten på samma sätt som förut. Det har varit så otroligt mycket nu de senaste veckorna, jag har haft en bara-vara-dag hemma på 20 dagar tror jag. Annars har det varit massa jobb eller andra aktiviteter. Det är tur att jag tycker mitt jobb är roligt och att alla andra aktiviteter hela tiden varit något jag sett fram emot för annars skulle jag aldrig orka med det här med att åka hemifrån tidigt på morgonen och komma hem sent på kvällen. Jag verkligen fyller ut timmarna så jag får ta en dag i taget. Jag går in på ett nytt schema i september med färre timmar och man vet ju aldrig hur mycket extrapass jag får möjlighet till att ta, därför har jag jobbat som fasen nu i augusti. Jag har allt som allt varit ledig två helger under hela sommaren, den ena var för att jag var magsjuk. Men slutspurt in i mål nu! Är ledig först om några dagar (med inventering på schemat, jäj) , men då är det tre dagar. Då, mina vänner, ska jag vara i pyjamas hela dagen.

Martins föräldrar har varit på besök i två veckor men jag har nästan inte hunnit träffa dem. Alls. Jag har lite dåligt samvete över det förstås men det är svårt att räcka till, särskilt nu när skolan drar igång igen och alla vänner åker tillbaka till varsin studieort. Många människor att träffa mellan jobben! Det är så träningen har legat ganska långt ner på priolistan både för tidens och kroppens skull men jag har inte tagit skada av det. Det är bra för mig.



Ungefär så där. Det är skillnad mellan att ha ett packat schema och att vara stressad! Prioritera sömn är viktigt för mig också, annars orkar jag ingenting.

Så en jäkligt lång återblick på dessa dagar kommer här, med mycket selfies och ännu mer bilder på katt..er. Jag låter bilderna tala mycket för sig själva men jag ska berätta lite mer ingående om vissa grejer. Here goes!

Nytt proteinpulver och vassle som kom in i butiken nyligen, tyckte verkligen de var värda pengarna.



Det är modigt att ligga på den där mattan, Lana drar rumpan i den..



Jag fick hem en bit av mitt favoritbröd med hälsningar från Sanja! Med nötter och frukt, perfekt med lite bönpartajpastej på.



Lanas favoritplats.



Bowies hade en ledig dag med Lana.












Dessa otroligt uttrycksfulla ögon alltså..



Invigde min nya outfit från Reebok!



Och blev besviken för jag trodde jag glömt beställa ett par strumpor, men de kom dagen efter, i ett eget paket..



Kolla! Tjejen som aldrig svettas.. Jag övade GRIT Strength eftersom jag skulle på grundutbildningen till helgen. Koreografin skulle sitta tills dess och som vanligt var jag ute i god tid. Eller?

Dagen innan det bar av till Göteborg, på kvällen, när jag hade 40 minuter kvar att jobba, skrev Martin att Lana hade börjat föda! Jag fick så bråttom hem! Under en ganska kort period kom två små bäbisar, en vit och en sköldpaddsfärgad men sedan hände inget mer på väldigt lång tid.















Det syntes klart och tydligt att det var fler bäbisar i magen men något var fel. Vi googlade lite eftersom det tog så himla lång tid och hittade att det inte bör ta mer än två timmar mellan bäbisarna. Jag var orolig när vi gick och la oss, mest orolig för Lana som verkade alldeles livlös nästan. Vi hade mycket kattungar när jag var liten och jag är långt ifrån expert på ämnet men jag minns att kattmamma ändå var aktiv och tog hand om bäbisarna. Men Lana bara låg och stirrade. Jag hoppades ingenting skulle hända henne. Den mörka kattungen verkade inte heller må bra, den var ganska stilla och andades inte så djupt, låg med huvudet åt fel håll och försökte inte dia. Det verkade inte alls lovande så ja, jag var orolig.



Halv sex på morgonen kom nummer tre, som var dödfödd. Sedan kom två till. Så någonting hade gått snett men nu var det över, och alla förutom den lilla mörka verkade okej,. Det var lite jobbigt att lämna dem men Martin och hans föräldrar fanns hos dem hela tiden och det avr skönt att veta. Så jag gjorde mig i ordning för Göteborg och grundutbildning i GRIT!



Rekordvikt! Målet är över 60 kilo, haha. Har ändå gått upp 7 kilo sedan jag började träna.

Efter första dagen på utbildningen körde vi fel när vi skulle hem. Mötte en man som satt i bara skor och kalsonger i gräset, vi stannade och frågade om han behövde hjälp och han bad om en tia så han kunde köpa mat. Han hade blivit vräkt från sin lägenhet och hade ingenstans att ta vägen. Fy vad det var tungt att se; hemlös och så hungrig att han hallucinerade. Sanja gav honom en hundralapp men så mycket mer än så kunde vi inte göra. Det var jobbigt faktiskt.



Nåväl, utbildningen rullade på under dessa två dagar och jag var så trött mot slutet att jag antingen såg trippelt eller bara svart. Fy fan så mycket vi hade tränat under dessa två dagar. Jag var faktiskt inte alls särskilt nervös, jag har gått två Les Mills-utbildningar tidigare och vet liksom mer eller mindre vad jag har att förvänta mig.



Gänget!

Kvar till absolut sist var Sanja och jag för att få våra utvärderingar.



Solklart godkänd! Våra två tränare var supernöjda med mig och hade varit redan från början sa de. Det här är den enda av de tre utbildningarna där jag inte känt att jag liksom snavat över mållinjen utan jag har känt mig ganska självsäker hela vägen rakt igenom. Är väldigt tacksam över att jag har instruktörsrollen i bagaget, då kan man fokusera bättre och slippa vara nervös inför den biten.

Det bar sedan av hemåt!

Martin hörde av sig på vägen hem och skrev att den lilla svarta kattungen inte klarade sig. Sorgligt förstås men jag fick ändå intala mig själv att det var bra att den gick bort innan vi blev tvungna att ta bort den själva. Och det låter hemskt att säga det, men ju mindre kattungar vi tar in i världen desto bättre känner jag.. Vi hade fem tingade men nu fanns det bara tre kvar och det var skönt för då vet man att alla kommer få ett hem om tolv veckor. (Och om någon mot förmodan ändrar sig så stannar nog en av katterna hos oss.. Har Martin sagt.)

Det var så skönt att komma hem, till famij, kattungar och ett hem som doftade av rosor. Älskar att ha blommor framme på köksbordet! Dagen efter stundade jobb men jag ställde faktiskt in kvällens bodycombat för min kropp var ett vrak.. Vi körde igenom GRIT-passet typ 14 gånger på två dagar, skojar inte.

Ännu mer kläder från Reebok. Efter ett ryggpass, moronen till ära.

Och sedan såg jobbutstyrseln ut så här.





Freddybyxorna är nya, de var på utförsäljning på deras hemsida. Underbara! Linne från Reebok.

 

Bowiesbun överraskade mig på jobbet, och med sig hade han en fresh från Honeycomb! Min favorit! ♥



Och till katten hade han köpt Evian... Haha! Så här är det, vårt kranvatten är inte riktigt okej, det går att dricka men smakar förskräckligt. Det är höga halter av järn i tror jag.. Så vi brukar ha vatten i en dunk men den var tom, och katten behövde vatten. Men Martin sa att jag absolut inte fick berätta för någon att han köpt vatten åt katten, så nu skriver jag det överallt.

I lördags gick jag upp tidigt och bilade mot Göteborg och påbörjade en lååång dag. Först ut var kvartalsutbildning i bodypump med Ida Sarström, tränaren vi hade sist. Är jättenöjd med utbildningen, Ida är väldigt lättsam och lekfull. Vi hade bodypump-quiz och mitt lag vann! Varsin kexchoklad fick vi och den satt som en smäck innan jag fick stressa vidare till nästa utbildning som var bodycombat. Som jag sedan fick stressa ifrån för jag hade en tid att passa, men jag hade väldigt roligt!



Jag mötte upp en tjej med hennes katt på centralstationen. De kunde nämligen inte ha kvar sin katt och hade vänt sig till en organisation som heter Kattjouren, i Skåne. De hade hittat en ny ägare i Torsby och behövde hjälp med att transportera honom. Eftersom jag trodde Torsby låg nära Forshaga och att min mamam skulle vara hemma så erbjöd jag mig att köra sträckan Göteborg-Torsby. Dock låg Torsby mycket längre bort än jag trodde och mamma tog en tur till Strömstad den helgen men jag kunde ju inte backa ur. Så jag tänkte positiva tankar, hämtade upp katten och bilade sammanlagt en omväg på 40 mil. Tiden gick förvånansvärt fort faktiskt. Jag fick inga bensinpengar (hade gärna önskat att de nya ägarna slängt in en slant när de ändå visste att jag tagit en stor omväg, det enda de behövde göra var att gå utanför dörren och möta mig på parkeringen..) men bilen gick på "tack så mycket" och ett gott samvete den dagen.







Dante var inte nöjd, haha. Men nu har han fått ett nytt hem!






Torsby by evening. Klockan började bli mycket och jag var så jäkla hungrig.. Jag hade gjort en matlåda med ris och fyra laxfiléer men den hade legat i en varm bil alldeles för länge och blivit dålig så det var några mindre välspenderade 100 spänn. Tur för mig hade Rasta i Grums öppet och när jag kom in ursäktade jag hela min existens verkligen.. Jag vet hur jobbigt det är när gäster ramlar in nära stängning och man har städat och gjort rent. Men jag fick superbra service och det var inga problem alls, maten smakade fantastiskt den med!



När jag väl kom hem somnade jag ståendes i duschen. Fy fasen så skönt det var att få lägga sig i en ren, mjuk och nybäddad säng.





Morgonen efter var det upp och hoppa i vanlig tid. Jag har ju flyttat in Lanas sovkoja till mitt rum och sedan dess har jag märkt att hon betett sig lite konstigt. Varje gång mitt larm på mobilen går kommer hon farandes som ett skott ut, ställer sig vid mig och ska gosa. Hon är aldrig så kelig som när mitt larm går. Jag har aldrig förstått det riktigt, jag har trott att hon blivit rädd och orolig men igår slog det mig. Hon satte sig och tittade på mig. Jamade, gick en bit, satte sig, tittade på mig.. Steg för steg hela vägen fram till matskålen. Då insåg jag att hon nog lärt sig att ett av det första i mina morgonrutiner är att ge henne blötmat, så hon vet att när väckarklockan ringer och jag vaknar - då är det dags för frukost!



















Alltså titta på dem.. ♥



En bild på Lil Bub i partyhatt, tillägnad min vän Adis som fyller år idag!



På lunchen idag köpte jag mig en lyckokaka, så här stod det i den. Jag har en del funderingar inför framtiden, det kommer hända en del med gruppträningen på gymmet, kanske kommer jag få ytterligare en arbetsuppgift och eventuellt börjar jag studera i oktober. Fick en massa positiva besked idag så snart ska jag bestämma mig! Är rädd att jag tar på mig för mycket men jag måste också komma ihåg att jag jobbar mindre på Bodypower framöver. Det kanske är bra för mig att inte jobba heltid, så jag får tid över till annat. Jag nöjer mig bevisligen inte bara med en syssla.



This! ↑



En till bild på Lil Bub för att göra din dag lite, lite bättre.



Det var allt för mig denna gången! Stay tuned så ska jag försöka uppdatera mer frekvent. Jag sov bara 6 timmar inatt så ingen träning för mig, kan behövas en vilodag efter helgen som var och träningsvärken överallt.. Och mitt knä som har ett hoppande muskelfäste har blivit så mycket värre på dessa två dagar. Förr small det bara lite och var obehagligt men nu är det superömt och gör väldigt ont. Jag ska börja vara noggrann med att stretcha och massera varje kväll och se om det blir bättre, annars är det professionell hjälp som gäller. Och Martin, han får massera mitt knä också.

Nu ska jag se vad resten av kvällen har att erbjuda. ♥

Äntligen måndag!

(För det är väl måndag idag..? Jag tror det.)

Idag var första dagen på säkert över en månad som jag orkade mig upp ur sängen och åka till gymmet innan jag började jobba klockan 10. Jag har försökt många gånger men det har bara resulterat i en störd sömn av första larmet och sedan snooz in i det sista. Men idag lyckades jag få till ett ryggpass, kändes helt okej.

Här är lite bilder på dagarna som gått. Jag vill förvarna er på att det är en himlans massa bilder på en katt..





Gosar i soffan. 



När någon står vid spisen vankas det garanterat mat!



Morgontrött..



All mat tål att provsmakas! Även proteinbars.



I torsdags följde jag med farmin och Angelika (som för övrigt fyller år idag, hurra hurra!) till NÄL för att farmin skulle opereras. Jag gick upp kvart i fem på morgonen efter tre timmars sömn.. Vi åkte dit, farmin genomgick sin operation (ballongsprängning i blodkärlen) och det gick bra. ♥ Vi höll honom sällskap ett tag till när han var färdig och efter det lämnade vi kavr honom eftersom han skulle övernatta på sjukhuset, och vi passade på att smita förbi Överby köpcentrum. Vi åt mat, jag handlade lite heminredning och vi bara umgicks. Det avr längesedan jag spenderade tid med bara Angelika så. Men det var en riktigt fin dag!





.. Men när jag kom hem städade jag lite grann och sedan kraschade jag i sängen med en Lana hos mig. Sov i några timmar extra, det var ljuuuvligt..



Mera bilder på Lana-gos!



Martin förklarar för Lana hur fint och vällagat kött hon snart ska få.





Alltid när vi äter mat..



Och sällskapssjuk däremellan!



Hela familjen ♥





I lördags tog jag faktiskt ledigt från jobbet, dvs. bytte mot nästa söndag.. För vi hade på agendan att åka till Norge och klättra igen, och alla som ville fick följa med. Eftersom hela kommunen verkade jobba den helgen så var det inte så många som kunde följa med. Vi fick med oss Elisabeth och Adis i alla fall!

Vi hade sån jäääkla tur med vädet, det var helt fantastiskt och över all förväntan. Vi klättrade alla banor förutom challengebanan.. TILL OCH MED DEN SVARTA! Jag tyckte det var lättare rent allmänt att ta sig igenom alla banor jämfört med sist.. Så övervägde jag länge den svarta, tills jag såg den och ett visst hinder som jag bara verkligen inte ville köra. Så såg Adis att det fanns ett alternativ runt den och då bestämde jag mig för att prova. Men vägen upp för stegen var sååå tung eftersom säkerhetslinan var så sjukt seg, man var tvungen att dra den med sig liksom, som ett extra motstånd. När jag kom upp till toppen var jag helt slut. Jag tvekade så länge vid första hindret men jag ville ju liksom inte klättra i stegen en gång till. Ju längre jag kom desto mer ville jag vända om men att gå samma sak en gång till.. nej.

Det var så sjukt utmattande och jäklar så rädd jag var. Men jag klarade det! Det gjorde vi alla!







Elisabeth på sista ziplinen! "Snareveien", haha.





Hur kan man misslyckas med timingen på en selfie? Det undrar jag..





När de stängde hade vi precis blivit klara och hamburgarna som vi grillat till lunch räckte in längre till.. Så vi åkte in till stan för att besöka glasserian och avnjuta magiskt mycket glass i hamnen och underbar eftermiddagssol.





Vi ville spela kubb men hade inget kubbspel och ingenstans att spela.. Så vi åkte hem till Söle och lånade deras spel och gräsmatta!



Men det tog ett tag att komma igång för det var ett slitet gäng, haha..





Nu ser det svettigt ut, grabbar.. Tjejerna mot killarna, vi vann varsin gång!



Klockan närmade sig åtta på kvällen, vi skiljdes åt och jag och min kära Bowies åkte till Trepca och köpte varsin pizza. Och till Statoil och köpte varsin chipspåse. Jag var heeelt slut men vilken mysig kväll det blev; soffläge med pizza, film och en Lana som fick dela pizza med mig.









På söndag stundas det dubbelt upp med jobb och dagen gick så sjukt fort. Passet på kvällen var grymt! Vilka deltagare! Det är kul att se dem utvecklas, få bättre teknik och framför allt att de utmanar sig!





Någon har ställt en banankaka på bordet här i personalrummet.. Alltså jag bara måste ha en bit. Det är gains.

Jag vet inte om klådan har blivit bättre för övrigt. Jag tror inte det. Vissa dagar är jobbiga andra symptonfria. Martin kom i alla fall på den briljanta idén att ha igång AC:n på natten för att få ner temperaturen i mitt rum, så nu sover jag sjuuukt mycket bättre än innan. Det är guld värt, för att bli av med denna oändliga trötthet.

Nu ska jag inhandla lite nödvändigheter, panta burkar och återgå till jobbet. Ikväll ska jag försöka åka och plocka upp en påkörd katt jag hittade vid sidan av motorvägen på väg till jobbet. Jag hade bråttom så jag hann inte stanna men jag ska tillbaka ikväll och se om den ligger kvar. Jag har efterlyst ägare på den men inte fått respons så jag kommer antagligen begrava den bredvid den andra katten jag hittade för ett tag sedan. ♥

Hoppas ni har haft en kanonbra start på veckan!

Här är då lite bilder från Marys möhippa!

Vi (läs: Ellen) hade planerat detta ganska länge. Vi har en grupp på Facebook där vi alltid bestämmer datum för träffar och så och för ett bra tag sedan bestämde vi ett datum för brunch och bowling. Inget märkvärdigt. Vad Mary inte visste var att vi hade en till grupp där vi planerade hennes möhippa, och det involverade varken frukost eller bowling!

Vi möttes i stan halv nio och smög upp genom trapphuset för att storma in i Marys lägenhet, en timme innan avtalad tid.. Mary stod och diskade och vi skrämde ihjäl henne när vi kom inklampandes! Vi klädde upp henne och skålade Herrljunga cider innan vi satte oss i bilar för att åka över gränsen. Mary trodde att vi skulle bowla och jag - så tätt som jag är - råkade försäga mig i bilen på vägen dit.. Nåväl, jag lyckades ju ändå hålla det hemligt tills det var en halvtimme kvar och det var ju över förväntan.



Vi åkte till Klatring på grensen vid Halden i Norge! Jag trodde vi skulle klättra i berg men det visade sig vara en klätterpark bland trätopparna. Herre min skapare så rädd jag var.. Vissa bara körde på och vissa liksom stod och skakade, klamrade krampaktigt fast sig vid trädstammar och nästan hyperventilerade. Jag tillhörde mer sistnämnda, men det kändes ändå kul att utmana sig själv och rädslan. Jag klättrade den svåraste banan innan vi åkte hem så jag är nöjd ändå. Men som jag ångrade mig väl där uppe.. Kul att åka ziplines däremot!

 

Dagarna rullar på och det går bra. Idag hade jag egentligen planer för dagen men vaknade innan Martin åkte till jobbet och insåg att de där planerna fick vänta. Tjugo över elva gick jag upp ur sängen, åtfrukost och sedan somnade jag om och sov till halv två. I regret nothing. Jag är verkligen dödligt trött nu för tiden, mår väldigt dåligt.. Men jag måste lyssna på kroppen. Jag får inte gå ut för hårt igen. Så idag har Lana och jag bara myst och lyssnat på ösregnet ute. Jag har tagit hand om lite hushållssysslor men inget annat töver det. Snart ska jag åka in till stan för att plocka upp Martin, vi ska åka till Tanum och där ska jag hålla bodycombat. Resten av kvällen händer inget särskilt, Martin har fått hem sin nya dator. Det är andra gången hans dator är trasig under de tre åren vi varit tillsammans och jag måste säg att precis som förra gången har jag njutit av det. Tråkigt men sant. Nu är han ganska duktig på att slita sig från den men det ligger något ganska så oattrakktivt över att inte göra annat än att sitta vid datorn hela sin lediga tid. Men han kan ju inte ha allt. ♥

Här är i alla fall bilder på dagarna som gått.



Lana sitter i mitt fönster och längtar ut. Snart, älskling!

Martin var snäll och hämtade ut min post. Jag har vunnit lite auktioner på Tradera, några Pink Floyd-album på LP.





Lana är med och inspekterar.



Jag har verkligen inte fått mycket egenträning det senaste, med alla extrapass combat och så två vilodagar i veckan på det. Jag hoppas verkligen kunna hitta tillbaka till träning-innan-jobbet-rutinen för jag känner mig ganska ofullständig utan träningen och den där stunden på dagen då man bara avskärmar omgivningen och lever och svettas i nuet.

Här fick jag i alla fall till ett rätt schysst benpass!



Köpte ännu mer prylar till Lana på rasten på jobbet. Bland annat en burk för godis. Martins reaktion? "Jag borde ha förtått att du skulle bli galen." Haha.





Jag skulle slänga en Celsiuskartong men den blev snabbt claimad av en liten kissekatt.







Jag la mig på golvet bredvid och klappade på henne och lyssnade på musik. Att ha katt har fått mig att slappna av mer, det är lite hår och kattsand överallt men det känns liksom okej, i förhållande till förr och renlighetsmanin jag hade då. Jag stannar upp och prioriterar nuet mer. Tack kissen. ♥



Kvällsmat, proteinbröd med bönpartajpastej. Helt klart ett schysst alternativ till leverpastej!

I lördags hade vi möhippa för Mary och hade fullt upp hela dagen. Mer om det i ett eget inlägg!



På söndagen vaknade jag upp segare än någonsin och med benhinneinflammation på gång.. Igen. Så jag ställde in bodycombaten på kvällen faktiskt. Det var inga bokade på förmiddagen och jag kände att det avr lika bra att inte utmana ödet med ett dåligt ben. Jag hade tänkt spendera hela dagen i soffan med en katt men istället städade jag större delen av dagen, åkte in till stan för att äta lunch med Martin och handlade hur mycket mat som helst. Det var ändå en lugn och skön dag.







Mina. ♥

Måndag innebar tillbaka på jobbet och äntligen är juli slut och vi går tillbaka på vårt ordinarie schema. Wohoo! En kolugn dag men eftersom jag hade min lunch senare än någonsin gick dagen ruskigt fort ändå.





Nu är det dags för mig att bege mig in mot stan och sedan vidare mot Tanum. Önska mig lycka till!

Här är en bild på Lil BUB. Kärlek till er!