Nackdelen med stor handväska..



.. är att man har plats för att samla på sig mycket udda grejer!

Tandborste, Rubiks kub, bok om Pink Floyd, plånbok, servett med anteckningar, pennfack, hårspray, paraply, nycklar, en joker ifrån en Cherrykortlek, deodorant, tändare, isskrapa, almanacka, tamponger, överstrykningspenna, tre läppglans, en hårborste och spegel i ett, bläckpennor, kajalpenna, pincett, vaselin, hårsnodd, en Bakugan (leksak; utfällbar drake) nycklar till ett hänglås, fyra sorters hörlurar och ett par tumvantar.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

Materiell kärlek


Det här är saker som står på min "vill ha"-lista just nu. Plus tre tatueringar som jag ska skriva om någon annan gång. Jag kan knappt vänta tills lönen kommer. Bokstavligt talat; jag har redan beställt träningskläderna, bookbook:en (längst upp till höger) och högtalarna (till datorn, jag har spräckt de jag har nu). Ja just det, jag väntar på en iPhone som kommer nu i veckan också (därav bookbook:en).

Jag är så fruktansvärt fäst vid materiella ting, det erkänner jag. Men till skillnad från de flesta andra så ser jag egentligen inte det som någon brist. Jag är inte olycklig utan dessa grejer, men att jobba, tjäna pengar och göra rätt för sig blir så himla mycket roligare och enklare när man sätter upp mål. Eller?

Nåväl, listan får väl betas av - och fyllas på - lite för varje månad.

Annars är livet bra. Jag befinner mig i en halvjobbig situation där personer jag håller av mår dåligt. En av dem har till och med sagt att jag inte är bra för vederbörande och att vi borde sluta umgås. Men med tanke på vår historik så tror (och hoppas) jag inte att det kommer bli så. Tvärtom så tror jag att jag kan komma att bli något konstruktivt i dennes liv, men det krävs tid. Och det är inte jag bra på att ge. Det är i alla fall en jobbig och hotfull situation där jag känner mig otroligt maktlös men jag försöker hålla huvudet kallt, inte ta ut någon förlust i förskott och se vad som händer. Helt enkelt. Jag vill bara krypa in i era huvuden, kasta ut era negativa tankar och ersätta dem med mina egna. Inte för att jag är världens lyckligaste och mest positiva människa, men för att jag i alla fall inte bär någon smärta med mig just nu. Jag känner mig stark. Och därför lycklig, trots att jag inte är jätteglad.

Jag hade en bra vecka. Efter min ledighet följde fyra intensiva dagar där jag hann med ett nattpass, tre stängningspass på Max och två krogbesök. Jag sov i en 8-gradig varm (kall?) bil, dansade så jag fick träningsvärk och umgicks med världens finaste människor. Fick två timmars sömn mellan festandet och jobbet. Men det var så fint. Och nu är jag så trött. (Visst, klockan är halv fyra på natten, men jag har slumrat till 4 gånger under dagen.) Somnade sittandes framför Scrubs och vaknade av att jag dreglade. Fräscha klubben alltså.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

Forever a Floydian



Det där med att vara ensam är definitivt inte min grej. För i alla fall ett år sedan var jag världens ensamvarg och tyckte att allt annat kunde kännas som en börda. Men inom det senaste halvåret har jag blivit som förbytt, att  vara ensam en hel dag fick mig att klättra på väggarna och gav mig en inre oro. Jag har inte en enda gång tänkt "så skönt det är att få vara ensam". Men det ska jag jobba bort, minsann!

Idag sov jag löjligt länge. Njöt av den fräscha känslan som hela huset ger nu när jag fått pli på mig själv igen (dvs. att nu håller jag återigen allt rent och snyggt, efter min lilla kaosperiod då jag lät det se ut som ett bombnedslag här). Åt brunch framför Snakes on a Plane och löste Rubiks kub några gånger för att sedan gå en 40-minuterspromenad i regnet med Fair to Midland och Frost* i öronen. Hämtade posten då jag till min stora glädje upptäckte att en av böckerna jag beställt kommit fram. En bok om Pink Floyd (mitt hjärta och själ) som jag genast la mig på sängen för att läsa. Slöt ögonen och somnade en stund för att sedan äta mackor och påbörja en ny omgång på Devil May Cry. Helt galet vad det spelet är roligt.

Avslutade dagen med Transformers 3 med familjen. Sjukt. Snygg. Film.

Försöker intala mig själv att det kan vara fint med ensamhet. (Och jag måste medge att jag är lite halvt övertygad.)
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.