Change of Seasons

I väntan på nästa spännande (duh) blogginlägg har ni här lite örongodis, spelas flitigt i bilen numera!

 

Hela vägen till slutet..! GÅSHUD.

Men som jag delade en bild på häromdagen. Ett barn som försöker lära sig att gå tänker inte efter att ha ramlat femtio gånger, "detta kanske inte är något för mig". Så har jag femtio konsultationer och får femtio klienter som avböjer så ska jag inte sluta tro på mig själv och inte tveka att ha en femtioförsta. Jag vet att jag är bra på det jag gör och ska inte vara rädd för vad som händer i framtiden. Jag kanske inser om ett år att jag inte kommer kunna jobba med detta alls, men att oroa sig för det idag berövar mig bara glädje och gynnar inte mig imorgon.

Let's do this!

Kolla här vad som äntligen ramlade ner i min brevlåda i veckan som var. Två exemplar av varje till och med, så ett certifikat och ett diplom hamnar nog i mitt arbetsrum på gymmet skulle jag tro. Det ska bli kul att få utforma det rummet lite efter eget tycke, ge det mer karaktär och införskaffa de prylar som behövs.



Ett arbete åt Celsius som jag gjorde på jobbet i fredags. Smäckte upp demobordet i fyra timmar och lät kunder och förbipasserande smaka!

Fick lön och kunde då betala GFMi-utbildningen och har därmed nu en garanterad plats. Bara två veckor och några dagar kvar! Jag ser väldigt mycket fram emot detta.



Imorse vaknade jag hyfsat pigg för en gångs skull och tog mig in till gymmet för att köra mitt sista morgonpass GRIT. Det var bra beläggning på det passet i början men det har avtagit drastiskt utan att få en uppsving igen, så jag har faktiskt valt att ta bort det. Det är synd, för det är väldigt uppskattat av de som går alltid eller ibland men jag vill hellre lägga det en tid då fler kan komma på passet.

Hann med ett axelpass också!



Följt av en liten lunch på Backlunds med Martin. ♥



Väl hemma sedan tyckte jag solen lyste så skönt så jag satte mig ute i trädgården mot husväggen.. Det var liiite för kallt för att sitta still men skönt att bara känna lugnet.









Gunilla från Kattkedjan var här och vi pratade en stund och skrev sedan över vår lilla Sterling Archer på mig. Han var livrädd för att det var en främmande människa här och gömde sig under sängen hela besöket. Även vår granne Marie som också är med i kattkedjan kom förbi en sväng för att hälsa på honom men då gömde han sig igen. Det var lite tråkigt men man får ju acceptera att han är skygg med tanke på vad han varit med om. Vår lilla skrutt. 



Vi fick kattmynta också, Gunilla har alltid med sig en massa kul när hon kommer. Kan passa på att visa upp mina naglar som jag gjorde hos Henriette i fredags! Väldigt annorlunda för att vara jag men jag trivs med dem, lagom långa och så känns det som ens egna naglar liksom.



Mina grabbar äter ihop.



Jag har kommit fram till att jag måste skärpa mig lite mer med maten. Äta mer och äta kvalitativ mat. Jag känner att magen börjar bli fluffig, haha. Nämen skämt åsido så känner jag hur jag slarvat med maten det senaste och det är inte en rolig känsla.

Jag överväger att åka in till gymmet en gång till idag för att få in veckans alla pass. Ikväll kanske vi ska på inflyttningsfest så jag får väl åka snart om jag ska hinna.. Annars ska jag bara fortsätta ta det piano. Och imorgon blir det några timmars jobb på gymmet, annars är jag ledig då också.

Trevlig lördag!

Egentligen gillar jag inte när folk måste prata om sina haters hela tiden och tala om för dem hur lite man bryr sig om dem och hur patetiska de är och så vidare.. Jag menar, om man inte bryr sig om vad folk tycker, så kan det väl ändå inte vara så viktigt att påpeka det hela tiden? Men den här bilden fick mig att skratta rätt ut, därför gör jag ett undantag idag! Jag undrar om jag har någon hater där ute. Jag har haft en vet jag, men folk kan mogna och lära sig glädjas med andra också. Och det är ju fantastiskt! Ofta pratar fitnessfolk i alla fall om att de presterar så hårt bara för att kunna motbevisa andra människor som inte tror att vederbörande fitnessmänniska kan uppnå sina mål och så där.. och då tänker jag, vad har ni för människor i ert liv egentligen? Okej om inte alla förstår vad du gör och inte samtycker men många pratar om det som om det är de själva mot världen liksom. Jeez, ni behöver byta umgängeskrets. Eller så är det bara en cool sak att säga, vad vet jag. #strongindependetwoman



Anyway, mitt liv går i 200 men det känns bra. Jag är noggrann med att fördela arbetet, HA STRUKTUR, och ibland säger jag nej faktiskt. Det är inte stressigt, bara händelserikt. Jag känner att jag är på väg bort från den där konstanta tröttheten igen och skulle bli måttligt irriterad på mig själv om jag föll tillbaka igen.. Det är min motivation.

Från ett ryggpass förra veckan, sjukt bra fokus och effektivitet. Men fick jag träningsvärk? Noooo. Aldrig efter ett ryggpass. Men mina lats har växt märkbart mycket så något rätt gör jag ju i alla fall.









I måndags hade jag en fantastiskt bra dag. För det första hade jag jobbat en vecka i sträck. Så jag njöt av min lediga måndag och sov i nästan tio timmar. Somnade om mitt på dagen bara för att jag kunde. Ihop med dessa skruttisar som spinner så väggarna skakar.



Hade köpt ciabattas som jag värmde i ugnen och unnade mig smörgåsfrukost, det händer ALDRIG.



Tillsammans med ett megastort glas smoothie. Fy bubblan vilken lyx. Vadan detta, undrar ni?



Jo för att fira min första dag som anställd PT på gymmet! Booyah!



Fast det tog ytterligare en dag innan jag fick tummen ur och faktiskt skrev en presentation. Satt uppe i tre timmar mitt i natten och skrev en grym PT-presentation bara för att sen inse att den var ungefär tre gånger så lång än den fick vara. Men Jonny brydde sig inte om det.





Jag fick kortat ner den och skickade in till platschefen. Kände mig missnöjd över att så mycket text gick till spillo men jag har ett erkänt problem med att fatta mig kort.

 

Det här blev det tillfälliga resultatet nu i en månad, sedan dyker en annan presentation upp som jag ska erbjuda att designa själv, har en del idéer (och photoshopskills) som jag kan tänka mig är upplyftande. Perspektivet på bilen är lite skevt ser jag nu, mina armar ser enorma ut ju.




Avslutade min braiga måndag med dubbelpass på gymmet följt av ett besök hem till familjen på Söle. Simon med Blixten, Sanjas kanin som de fick ha kvar lite längre efter att ha tagit hand om den medan hon var bortrest. Kolla som de myser. ♥



En awesome måndags följdes av en awesome tisdag. Vi hade personalmöte innan öppning och det var ett av de mest givande personalmötena jag varit på, på länge. Vår nya chef är väldigt kunnig inom försäljning och gav oss äldigt bra riktlinjer för hur vi ska bli bättre. Egentligen var det ganska basic grejer men taget ur ett perspektiv där alla steg och scenarios kändes så självklara. Heja Tobias!

Efter mötet åkte jag till gymmet för ett pass bröst med inslag av triceps och axlar. Ett riktigt bra sådant. Sedan snabbt hem igen för att äta mat och städa lite och sedan tillbaka för att börja jobba klockan två. En i personalen fick en allergisk reaktion och var tvungen att gå hem. Martin erbjöd sig att komma inom jobbet med mat så jag kunde få betald rast då alla andra hade så sjukt mycket att göra. Men det gjorde mig absolut ingenting!





Kolla perspektivet.. min höft och mage ser ju jättestor ut i förhållande till överkroppen, haha.

I måndags när jag kört bodycombat stannade jag kvar en stund efteråt för att nöta lite teknik. Jag gör det ibland i just combaten, för det är svårt att se och känna hur det ser ut när det går så fort (och jag inte har en spegel framför mig). Jag måste säga att jag är stolt över hur långt jag kommit sedan grundutbildningen i april förra året. Herregud, jag åkte dit som total nybörjare och fick lära mig allt från grunden. Jag var inte många timmar mer erfaren när jag fick min licens heller. Men jag har verkligen fått öva från grunden. Uthållighet, balans, teknik, koordination och rörligheten. Men jag tycker det har gått fort och så klart finns det mycket att justera även i dagsläget men jag hade kunnat ana att det skulle gå så här fort att bli så duktig som jag är idag. Det handlar om att bestämma sig och inte ge upp.

















Åh Supernatural.. det var en så bra serie de första fem säsongerna. Skrattade hjärtligt i alla fall. Purgatory maybe.

En annan sak jag gjort så där lite inofficiellt och för skojs skull är att söka en tjänst i Stockholm. De efterfrågade/krävde fem års erfarenhet av branschen och instruktörsyrket och jag har bara tre, så jag är nog inte aktuell ändå. Men jag skrev ändå ett personligt brev med mycket självförtroende och nämnde att jag ska till Stockholm två dagar efter sista ansökningsdatum för en utbildning till just den tjänsten de söker medarbetare till. Det måste ju samla pluspoäng i alla fall. Jag tror som sagt inte att jag ens får någon respons men jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag inte sökt.



Typ så här. ↓↓↓



Något annat som dykt upp på agendan i samband med PT-jobbet.



Jag vill också inflika att PT-yrket har utmanat mig på ett sätt jag inte ens tänkt på förrän jag stod inför det. Telefoner. Fun fact om mig: jag har haft telefonfobi större delen av mitt liv. Jag har nästan alltid HATAT att ringa till folk. Om vi har bestämt att jag ska ringa så jag vet att personen är beredd på att svara så har det varit lättare men aldrig lätt. Jag har dragit mig för att ringa till företag och folk jag inte känner. Jag vet inte varför eller var det kommer ifrån. Jag var väldigt reserverad och blyg när jag var liten och jag har jobbat mycket med att försöka kliva ur den bubblan, även om jag fortfarande idag kan känna mig lite socially awkward och liksom inte veta vad jag ska prata med folk om eller säga till dem. Men varje gång jag skulle ringa så skenade hjärtat, jag kallsvettades och det bara frös sig i huvudet. Tunghäfta kallas det va, när man inte kan prata? 

I samband med att jag blev arton och det var dags att ta itu med saker själv, först då började jag jobba med det. Den enda lösningen på problemet är att utsätta sig för det, i mitt fall. Jag slutade känna efter och bestämde mig för att det inte skulle hindra mig. Så jag började med att bara göra det. Bara. Gör. Det. Än idag är jag inte helt okej, jag blir lite nervös, men jag ger det aldrig ens en tanke utan jag bara kör. Så det här med att jag ringer till nummer skrivna på folk jag aldrig träffat för att sälja in mig själv som PT, det är inget jag trott på för sex år sedan. Som sagt, jag blir fortfarande nervös, och jag växer liksom lite, lite mer för varje genomfört telefonsamtal. Jag kan fortfarande komma på mig själv med att inte vågra fråga främmande människor om saker, men då biter jag ihop och gör det ändå. Det är mest av gammal (o)vana som jag intalar mig själv att jag tycker det är jobbigt, tror jag.



Igår körde jag heldag på Bodypower och handlade mat med Martin efteråt. Tog en av veckans vilodagar från gymmet ocfh istället tog vi en kväll i soffan framför nyaste avsnittet av Better Call Saul med en brakmiddag som Martin lyckades ruskigt bra med. Halv tolv var jag som helt utslagen och somnade gött.

Vaknade vid sju imorse och snoozade alldeles för länge men bestämde mig ändå för att gå upp och åka till gymmet innan jobbet. Baksida ben och rumpistump stod på schemat och jag blev lite frustrerad över att inte kunna köra marklyft ordentligt. Jag har fortfarande något som drar i muskelfästet på vänster sida av bröstmuskeln när jag släpper stången och jag vågar inte utmana ödet ens lite så det blir få och korta set. Kanske borde kolla upp det där.

I övrigt ett bra pass följt av heldag på Bodypower med Celsiusdemo i eftermiddag och efter jobbet ikväll blir det bio. Deadpool (igen), popcorn och Bowies. SEDAN TAR JAG LÅNGHELG! Jag har väntat i åtta veckor!

Häromdagen när jag loggade in på blogg.se såg jag något jag sett tusen gånger förr men aldrig reflekterat över. Din blogg samlar poäng! .. jaha? Okej tänkte jag, det såg ju ut som att jag hade rätt mycket poäng ändå, så jag kollade vad man kunde göra med dem. Jo man kunde köpa sig en stund i rampljuset på blogg.se's sida, i marginalen liksom. Ah så käckt tänkte jag, det får vi ju prova och se om det drar folk. Så jag köpte den dyraste (bästa tiden på dygnet) för mina poäng och väntade med spänning. När dagen var slut hade jag haft 25 besökare. TJUGOFEM. Det är typ 8 mer än gemonsnittet. Lägger jag ut en länk på facebook får jag uppemot ett hundratal besökare. Välspenderade stackars poäng det där, haha. Jaja, det kostade mig inget i alla fall.

Igår jobbade jag heldag och efter jobbet skulle jag åka och träna med Martin. Men precis som alla andra gånger vi ska träna ihop så började en av oss känna efter och det resulterade i att vi skippade träningen. ALLTID. Nästan. Vilket var lika bra för jag hade väldigt mycket mer träningsvärk än jag räknat med i hela kroppen så.. Istället fick vi en mysig kväll hemma. Den gick fort.

När jag skulle sova fick jag sällskap av grabbarna grus. Jonny tvättar på Archer så fort han får möjlighet, väldigt ihärdigt dessutom..







Så jävla söta va.

Igår ramlade äntligen min egendesignade kalender ner i brevlådan! Som jag väntat! Det tog bara två veckor, då har jag designat fram och baksida med bilder, färg på spiralen och gummisnodden, valt design på almanackan och valt vad som ska finnas med extra. För endast 300 kronor, lite mindre. Kalenderkungen.se is the shit. Så jag vet vad jag kommer göra under lediga stunder idag.. Så roligt att få skriva in och planera!



Jag begick det ofantligt stora misstaget att ta min rast löjligt tidigt idag. Halv ett. Hur dumt? Kommer vara vrååålhungrig när det är fyra timmar kvar. Gah. Som tur är har jag ett halvkilo kvarg med mig. Oturligt nog är det en ny smak som jag inte är så förtjust i, men den ska väl ätas upp den med.

Tagga jobb resten av veckan, längtar till måndag då jag kan styra upp lite PT-grejer för på onsdag är jag officiellt i tjänst! SÅ SPÄNNANDE! Äventyret har börjat.

Här har ni en bild på en guldfisk med höga ambitioner. Var som guldfisken.

Ibland ramlar jag in på en blogg som heter Fyra årstider, mitt liv på landet och jag blir lika hänförd varje gång. Jag kan inte föreställa mig smärtan att ha cancer i familjen. Att behöva tala om för sitt barn att hon har cancer i blodet. Att se håret ramla av, höra henne skrika av smärta vid minsta lilla rörelse och aldrig liksom veta, ha noll kontroll. Hur man dessutom orkar vara stark och fortsätta leva ett så normalt liv som möjligt mitt upp i det.. Lotta är en riktig superwoman och hennes dotter en ännu starkare kämpe alltså. Det är en sån käftsmäll från verkligheten att följa deras resa, mina egna problem känns så futila när jag är frisk. Man ska inte förminska sina egna problem bara för att någon annan har det värre men man kan alltid sätta det i perspektiv och inse att det kanske inte är värt att hänga läpp för. Egentligen.

Nåväl, i förrgår morse fick jag hjälp att hänga tvätt.



Lite annorlunda jobboutfit än jag brukar ha men jag gillar den!



Och som jag skrev så tänkte jag ägna en kväll åt att fixa håret och naglarna. Martin hjälpte mig som alltid och vi rakade av honom allt hans hår med. Men först en liten overly attached girlfriend mark. Fint va?



Fick ett mejl från Netflix att nya avsnitt av Better Call Saul dykt upp. Martin skojade med mig förra veckan och sa att det skulle börja igen i februari 2017 så det var en positiv överraskning.



Igår var min enda lediga dag från Bodypower denna vecka men däremot hade vi medlemskväll på gymmet. Jag åkte in vid tre för att hinna träna innan. Vilket jag inte hann eftersom jag spontant hamnade i receptionen med regionschefen, skrev på avtal, fick lite info om mina arbetsuppgifter, fick arbetskläder, tog en profilbild och sånt. Så det var ju tur i oturen att jag åkte in tidigare trots att jag inte fick tränat kan man säga.

Tog mig en smoothie på vägen in, denna gången kvargbaserad och inte lika fruktig som när jag blandar bara massa frukt och bär med tropisk juice eller apelsinjuice. Använder vaniljkvarg utan tillsatt socker för den smakar verkligen yoghurt! Mer ett mellanmål än pre-workout. 



Körde combat, bara en halvtimme.. gick så fort. Alldeles för fort, haha. Försökte sedan hinna med ett eget träningspass men halvvägs in dök Johan och Joakim från Nordic Academy of Sweden upp så jag avbröt och var social i receptionen istället. De var här för att hålla en föreläsning. Den handlade om rätt och fel lyftteknik i gymmet.. jag fattade direkt vad detta handlade om. BIOMEKANIK! Vårt mest fruktade ämne under hela utbildningen, haha.







Det kändes som folk var intresserade men tiden räckte inte till riktigt för att förklara något så invecklat, med matematiska uträkningar och så. I sommar ska vi instruktörer få chansen att hålla föreläsningar så jag tror jag kommer fortsätta spinna vidare på detta. Biomekanik är krångligt i början men ingenting har hjälpt mig så mycket med min gymträning som den kunskapen.

Fler bilder från medlemskvällen!







Sista pulshöjande passet var GRIT och jag teamade med Sanja. Så roligt! Vilken energi det var i rummet trots att kvällen varit lång.







Älskade vän. ♥

Kvällen blev kort hemma sedan.. Jag la mig på soffan en stund innan läggdags och fick sällskap av dessa två som kommer väldigt bra överens numera, ett riktigt radarpar har de blivit.



Och när jag gick och la mig sedan dök det upp inte bara en eller två men tre katter som skulle sova hos mig. Jättemysigt och så men helt jäkla omöjligt att röra sig och så himla varmt. Jag låg på sidan, hade en katt på halsen, en längs med höften/låret och en mellan fötterna, haha. Men kolla som lilla Sterling Archer njuter..



Livet känns onekligen lite lättare igen. Det hade det nog gjort oavsett, men det skadade verkligen inte att få fixat håret och allt sånt.. det kanske är ytligt men det kändes ofräscht liksom. Man får acceptera sina svackor, de kommer. Det känns lite roligt (och nervöst) inför framtiden igen med PT-delen och allt. Jag funderar på hur jag ska få tiden att gå ihop.. Pratade lite med regionschefen om det igår, att det är ju inte som att börja på ett annat jobb där man får en introdukton i hur man gör vad och var man gör det, som på Max där det satt instruktioner på väggen hur man tvättar händerna liksom. Det är lite som att starta ett eget företag, att börja jobba som PT. Man måste investera mycket tid som man inte får betalt för, bygga upp något sakta och hela tiden vara ett varumärke som ska sälja. Läskigt.

Mår mycket bättre nu. 

Häj hopp gummisnopp! Jappelijappjapp, jag lever.. mot alla odds.. Efter en veckas sjukstuga till och från känns det inte som att jag känner min egen kropp längre, min matlust är helt borta, jag är megadöd på morgonen, magen är helt bananas och när jag går en längre sträcka (typ 10 meter) känns det överväldigande mycket som att jag ska få blodsockerfall och tuppa av. 


Jag och Martin pratar om semester men bara gudarna vet när jag ska komma ikapp rent ekonomiskt. Pia, platschefen på Nordic Wellness i Tanum ringde mig igår också. Hade ett spontant pepptalk om att jag måste våga släppa tryggheten lite och satsa på PT-yrket om jag vill kunna försörja mig på det. Jag förstår vad hon menar och det var en väldigt värdefull input från någon som har mer erfarenhet än jag själv. Men det enda jag kunde tänka är att det är inte riktigt läge nu. Efter utbildningen har jag lån på banken som är över halvvägs mot 100.000, 400 kronor på kontot i 9 dagar till och när den lönen ramlar in går nästan hela direkt ut igen. Martin har försörjt mig i två månader och antagligen en månad till. Och när jag sedan i maj förhoppningsvis är på fötter igen, då behöver jag en veckas semester i ett annat land. Innan jag påbörjar något nytt. Jag ska så klart dra igång PT-verksamheten innan dess men inte ha för avsikt att göra en övergång utan jobba mer som en bisyssla. Man vet ju aldrig vad som händer.

I vilket fall som helst så har jag ju varit hemma i en vecka. Inte sjukskriven mer än dag ett men bytte bort det sista passet jag hade för att få en vecka ledigt. Precis som sist jag planerade att göra så blev jag sjuk och sängliggandes till störst del. Spydde gjorde jag bara första dagen men ungefär varannan dag sedan dess har jag mått dåligt. Värst av allt har varit maten, jag har inte haft någon matlust alls, tvärtom känt mig konstant proppmätt och oförmögen att ens dricka ett glas vatten. På helt tom mage. Ni vet, när jag varit magsjuk och magen är helt tom, då brukar den liksom sugas in och bli mer konkav.. men nu var jag uppblåst som sjutton. Jag försökte locka fram apptiten med proteinchips som jag köpt hem från jobbet, som jag i vanliga fall ÄLSKAR. Men det var det sista jag åt innan jag spydde på måndagen så nu kan jag inte äta dem längre, för de smakar som den där gången jag nästan dog.. Ni vet. Hade även flera pass på gymmet som jag inte hittade vikarie till och dum nog som jag var så körde jag ändå. Instruerade till störst del och var så lite fysiskt aktiv som möjligt men det är inte så lätt i alla koncept. Väldigt dumt. I vilket fall så fattar jag inte var tiden tog vägen.. nog för att jag legat på soffan och sett 31 avsnitt av American Horror Story men det är ju ändå bara 31 timmar av en vecka. Som en 80% tjänst ungefär! Heh.

Det första jag fick i mig på tre dagar var en smoothie gjord med min Magic Bullet. Älskar den.



Martin och jag ägnade halva torsdagen åt att städa och röja ur huset.Slängde en massa, massa prylar vi inte behöver. Jonny var med.




Hittade även lite prylar som jag fick av mamam för ett tag sedan men som jag inte plockat upp.. som dessa ljuslyktor.



Vi unnade oss sedan en pizza, det var asgott men fick inte i mig någonting nästan. Vi spanade in lite garberober på IKEAs hemsida och planerade hur vi ska organisera rummen i huset.



Så fint att se dem tillsammans, för surpuppan Lana brukar för det mesta fräsa åt honom.



På fredag och söndag skulle jag vikariera åt Johanna som låg hemma i influensan. Jag trodde jag skulle må bättre vid det laget när hon frågade mig i början av veckan så jag sa ja till det. Så jag får göra det bästa av det tänkte jag men fy så dålig jag blev på fredagen.. Min mage var så uppsvälld att jag trodde jag skulle spy. INTE roligt att instruera combat då kan jag säga. Tur jag gillar Tanumsklubben och deltagarna där!




Sängläge resten av kvällen.. Med först Jonny.



... och sen Lana. Hon har börjat sova i min säng, det är mysigt.



Soffläge på lördagen..



Och på söndagen mådde jag för första gången okej. Blandade ihop en pre-workout drink innan jag bilade till Tanum igen.



Höll dubbelpass i Tanum, höll sedan ett pass i Strömstad och åkte sedan till bion för en dubbeldejt med Sanja och Adis. Och Bowies så klart. Vi såg Deadpool, alla hjärtans dag till ära. Utöver det firade jag inte dagen alls, det känns inte viktigt men jag gläds med de människor som uppskattar och firar den. Och tycker att det känns lite onödigt att hata den som vissa påstår sig göra, visst kan man tycka att den är onödig men låt det vara då. Slösa inte energin.

Filmen i alla fall var grym! Jag trodde inte jag skulle gilla den för superhjältefilmer är verkligen inte min grej och så verkade den väldigt löjlig.. men den var bra. De försökte ju vara roliga hela tiden som jag trott men de lyckades faktiskt.

Vi var hemma vid midnatt och möttes av den här lilla killen! Han och Jon Snow kommer så bra överens nu, det är bara mammakatt som ska acceptera honom också.. fast hon fräser ju åt alla katter. Så vi kanske får nöja oss så.



Mys i min famn innan jobbet igår.





Och de andra myste i min säng som jag trodde jag skulle få bäddat innan jag åkte hemifrån.



Men nej..







Åkte till gymmet innan jobbet..



Dagens träningssoundtrack!



Trots att det var den allmänt fruktande första dagen i veckan så hade jag en go känsla. Jag vet inte om jag är helt frisk än men det är klart, man blir ju seg av att ligga på soffan en vecka oavsett. Även om man är frisk så kan man väl inte räkna med att vara 100% det första man gör. Passet gick bra, träningsvärken inföll som förväntat idag och resten av dagen skulle spenderas på Västra.




Det känns lite tungt att hålla humöret uppe just nu. Jag vet inte vad det är, jag hör konstant min egen röst i huvudet kritisera mig för att jag inte är perfekt och straffar mig själv för saker jag kunde gjort bättre. Det är värre än någonsin, den där lilla djävulen på axeln. Jag måste anstränga mig väldigt mycket för att inte låta mig dras med och det tar så oerhört mycket energi. Jag vet inte vad som saknas mig. Jag vet inte riktigt vad jag vill. Om jag fick möjlighet att göra vad som helst så vet jag fortfarande inte vad det skulle vara. Otaggad på livet liksom, känner inte meningsfullhet. Det skrämmer mig att det enda jag vill göra är att sova, inte för att jag är trött egentligen men för att jag är ganska omotiverad till allt annat. Jag är så trött på att fokusera på prestationer för jag är inte snäll mot mig själv när jag tänker på det. Det känns som att jag så länge strävat efter prestationer och att få höra hur duktig jag är men det tillfredsställer mig inte längre på samma sätt, så nu känner jag mig lite vilsen. Jag måste känna mitt värde på andra vis. Men vet inte riktigt hur.

Steg ett för mig blir att raka min sidecut, färga håret, fixa naglarna och ta en lång dusch med tända ljus, yoga-musik och allt sånt där. För just nu känner jag mig som något katten släpat in. Jag behöver den där långa avkopplingen! Plus att känna mig fräschare, för just nu är jag bara obekväm i min egen kropp, vilket jag inte känt på flera år. Jag tror vi börjar där, jag har en svagt grundad teori om att en stark självkänsla ger en lycklig vardag. Jag behöver boosta mig själv lite.

Och åka till jobbet. 

Läste lite om fenomenet sleep paralysis nyss och måste säga att jag är så jävla tacksam över att aldrig ha behövt uppleva det. Det är tydligen ganska vanligt och innebär att man vaknar upp mitt i natten av att man varken kan andas eller röra sig. Om det någon gång händer mig får jag panik och kolar vippen alltså. Fy fan. Ibland när jag ska sova kan det hända att jag slutar andas och vaknar till av att jag kippar efter luft men bara det är ju otrevligt nog. Säkert en variant på sömnparalys men tack jag nöjer mig där. Tack tack. Moving on!

Men låt er inte luras, jag fick inte i mig hela den heller.


För helvete Netflix, jag låter dig veta när jag är färdig.

Hela dagen spenderades i soffan. Pratade i telefon med Sanja i över en timme, bad henne att ta mitt kvällspass idag bland annat. Det går bra för den tjejen nu alltså! Pratade även lite med big baus på BP angående ledighetsansökningar jag gjort, bland annat för dagar jag inte behöver vara ledig. Men så fort vi lagt på tog jag mig an viktiga åtaganden igen. Sova på soffan. Med sällskap.

Förresten, den lilla kattungen som vi i Kattkedjan tog in i höstas har flyttat hem till oss nu!

Har umgåtts med Martin som kom hem för att ta hand om mig direkt efter jobbet istället för att gymma.. Min riddare på vit häst. Utan vit häst. Han har kliat mig på ryggen och givit mig fotbad med tillhörande fotfilning och fotmassage med mjukgörande lotion. Han är inte dum minsann. Jag sa förlåt för att jag inte lyfter ett finger här hemma men han sa att det är okej och att jag behöver vila ibland jag med. Har ni hört? ❤️

Avslutar med en bild som fick mig att fnissa. 

Imorgon hoppas jag innerligt att jag mår bättre. Annars måste jag nog ringa sjukvårdsupplysningen och be om råd för att få i mig mat trots min konstanta äckelmättnadskänsla. Vi hade tänkt att köra ett redigt röj i huset med och det hade ju varit kul om man kunde få gjort.

Önska mig lycka till. Tagga till nu kroppen!

Ni slog nästan besöksrekord i förrgår, kul! Fick mycket respons på inlägget om att vilja vara som någon annan och det gläder mig att jag verkar hittat något som berör. Att andra känner igen sig och kan ta åt sig.

I vilket fall som helst, gårdagen blev inte som jag tänkt mig. Alls. Jag skulle jobba 10-16 på Bodypower följt av dubbelpass på gymmet. Jag var väldigt taggad och såg väldigt mycket fram emot detta, men direkt jag kom till jobbet på morgonen kände jag att något var fel. Jag mådde så himla dåligt. Klockan ett kom Oliver som ville skicka hem mig men jag ville verkligen inte gå, utan tog min lunchrast först för att se om det blev bättre med mat och vila. Köpte en fresh på Honeycomb, fick i mig hälften och bestämde mig sedan för att åka hem.

Kom hem, rusar in på toaletten och spyr. Och så såg resten av kvällen ut. Jag kräktes, försökte dricka något, somnade, och sedan kräktes jag igen. Fy fan vad jag hatar att må illa. Jag fick inte heller i mig något att äta så min mage gjorde så jäkla ont, jag hade migränliknande huvudvärk och feberfrossa. Jag minns det knappt men jag fick iväg ett sms till min chef där det stod typ "är supersjuk, ställ in mina pass". Sedan fick det liksom bara lösa sig.

Jonny följde med mig överallt. Låg jag i sängen låg han hos mig och spann. Gick jag till toaletten följde han efter och satt bredvid mig där. Fram och tillbaka, hela dagen. Martin sa att "det finns nog inte plats för någon annan än du i hans hjärta, det där är verkligen din katt". Min lilla kille.

På kvällen när Martin kom hem gjorde han allt för att ta hand om mig. Han hade köpt med sig en massa mat och dricka efter mina önskemål och värmde kanelbullar. Bullar och mjölk var det enda jag fick i mig. Jag låg på soffan och smådog framför American Dad och vid tolv la jag mig i min säng och stendäckade. Nu när jag vaknade mådde jag så himla mycket bättre och det är jag så tacksam för.

Först ville jag be alla om ursäkt. Mina arbetskamrater, chefer och deltagare. Och Martin. Men varje gång måste jag liksom stanna upp och fråga mig själv om jag gjort något fel. Jag har inte direkt valt att bli så här sjuk, varför ska jag förminska mig själv då?

Jag tror att varje gång man blir fysiskt sjuk så är det för att man inte mår så bra på insidan. Ni kanske tycker att det låter fånigt men visst är det så att man alltid blir sjuk när man precis avslutat en lång arbetsperiod, aldrig mitt i den? Jag tror kroppen kan bära på virus och infektioner men liksom avvakta och "välja" när det ska bryta ut. När det passar bättre (efter en slitsam period) eller när den helt enkelt inte orkar mer. Jag tror jag blev sjuk först nu för jag har hållt ett högt tempo utan så mycket som en förkylning och kroppen säger ifrån. Samma sak var det i somras, jag tog semester en vecka och låg med feber i fem dagar. Nu har jag också spontant tagit semester för en veckan (alltså bytt pass samt givit bort det enda pass jag hade kvar) och timmen efter blir jag så här dålig. Jo jag är ganska övertygad om att det kan hänga ihop.

Vi får se vad jag orkar med idag. Kanske borde stanna inne i karantän.. vi får se.

Om jag behöver en inspirationskick (eller källa till stor prestationsångest) så bara klickar jag mig in på en mysig blogg och läser några inlägg. Elin Kero (Nevnarien) är och förblir min foto-hjältinna och jag beundrar henne på alla plan som finns. Men när jag ser hur vacker hon är, hur snyggt hon klär sig, hur hon inreder sitt hem, hur hon ritar, hur hon skriver, hennes fotografier, hennes egensydda medeltidsklänningar, att hon umgås med sin syster, skjuter pilbåge etcetera så kan jag känna mig inspirerad men alltid på ett bitterljuvt vis för jag får prestationsångest samtidigt. Varför kan inte jaaaag vara så kreativ? Varför kan inte jaaaag vara så begåvad? VARFÖR?

För att jag är bra på så mycket andra saker. Därför. Kolla här.

Om jag fick bestämma och hade obegränsat med tid så skulle jag alltid hoppa ur sängen tidigt som sjutton och starta dagen med ett magiskt gympass. Komma hem till en vackert uppdukad dunderfrukost och äta i en timme. Jag skulle alltid laga en massa mat med färska ingredienser som smakade gott och var fint att se på, helst veganskt. Mitt hem skulle vara som taget ur en inredningstidning, ljust, vitt och shabby chic-inspirerat. Rent och fint. Inte en inredningsdetalj fel. Vara gift och ha en vacker trädgård (fast utan att behöva spendera för mycket tid grävandes i rabatterna). Alltid ha något nytt projekt eller ny utbildning på gång. Jobba som PT, instruktör i 6 olika koncept, jobba som tränare åt Les Mills och utveckla andra instruktörer kanske som gruppträningskoordinator och föreläsa om personligt ledarskap och vara en riktig entreprenör. Alltid pyssla med något i huset, måla en byrå eller strukturera om. Jag skulle gå promenader, både med vänner och på egen hand, varje dag ungefär. Leva mer friluftsliv. Jag skulle fotografera allt med min systemkamera (och vara fantastiskt duktig på det), få ut riktigt tekniskt bra och snygga bilder att lägga på bloggen (istället för mobilbilder tagna i all hast) och ägna timmar åt att redigera och retuschera dem närapå perfektion. Jag skulle vara duktig på att spela gitarr och lära mig nya grejer varje vecka. På kvällarna skulle jag antingen spela TV-spel, teckna eller skriva noveller. Minst en gång i veckan skulle jag spendera två timmar i ett nedsläckt badrum med massa tända ljus, åt att använda alla mina Rituals-produkter och lyssna på yogamusik. Meditera varannan kväll. Avsätta en förmiddag i veckan åt att besöka farmor på äldreboendet och ytterligare en kväll åt att umgås med familjen på Söle. Åka och träffa vänner runtom i Sverige. Resa utomlands men spara mycket pengar varje månad. Alltid ha de senaste kläderna från Reeboks Les Mills-kollektion, alltid ha perfekta, guldglittriga lösnaglar, knallrött hår och nyrakad sidecut.

Om jag levde i en parallell verklighet också kanske det skulle kunna vara möjligt. Men matematiken säger sitt; ett dygn består av 24 timmar, jag ska sova 7 och jobba 11 (inklusive transport till och från jobbet). Jag har sex timmar att tillgå fem dagar i veckan. Där väljer jag oftast att prioritera att träna eller hålla pass (ett medvetet val, inte att glömma bort). Så minus två timmar till. Då har jag fyra timmar kvar. Och vet ni? De fyra timmarna är min kropp färdig för dagen. Så allt det där jag känner att jag vill göra på daglig basis kommer jag aldrig någonsin få till. När jag är pensionär kanske. Det bästa jag kan göra är att prioritera och acceptera att jag inte kan ta allt samtidigt, man kanske får nöja sig med att göra något av det lite då och då. Man har ju ändå hela livet på sig. Min största skräck här i livet är att ångra mig när jag blir gammal, känna att det var mycket jag inte gjorde och att jag slösade min tid. Och något jag skulle ångra är att jag levt med konstant ångest över vad jag inte gjorde. Vi får alla samma tid på dygnet och vi väljer vad vi vill prioritera. Vi kan inte prioritera allt.

Jag tror det är lätt för oss att påverkas av sociala medier där vi bara ser vad andra väljer vad de vill visa. Tittar man in på min Instagram ser det ut som att jag tränar dygnet runt. Vissa tänker säkert att jag är duktig och har megabra disciplin men det de inte vet är att jag inte känt mig så motiverad de senaste två veckorna och kört hälften så många pass som jag brukar, lite halvhjärtat. När jag är ledig sover jag halva dagarna och är det riktigt illa äter jag choklad till frukost. Och att jag åt en och en halv pizza till middag igår. Jag ser andra människor och tänker "åh varför kan inte jag vara som han/hon/den/det/gudarnavetvad?" - och tänker så själv ibland också - men det bör finnas i bakhuvudet på oss allihop att vi ser aldrig helheten. Vi ser inte allt hos andra (som regel bara det positiva), och framför allt så ser vi inte allt hos oss själv (som regel fokuserar vi på det negativa). Ibland är det lätt att glömma bort hur jävla grymma vi är på det vi gör. Att någonstans kanske det sitter någon annan, tittar på dig och tänker "varför kan jag inte vara som hon?" och ser alla dina styrkor medan du själv stirrar tomt framåt och straffar dig själv för att du inte är mer. Jag tycker det är så viktigt att som jag skrev igår, faktiskt uppskatta sig själv och den resa man gjort och vem det gjort dig till. Och framför allt, var realistisk. Ingen är perfekt. Du kommer aldrig bli det heller. Och det är faktiskt helt jävla okej.

Tog mig en kravlös sovmorgon med Jonny igår. Jag skulle börja jobbet klockan två så jag vaknade strax innan nio. Vi låg och drog oss i en heeel timme.. han är så mysig.



Kollade min Instagram och se vad Simon kommenterat. Alltså killen är nio år men kan ändå uttrycka sig på engelska, jag är så imponerad av honom! Min älskade lilla skruttunge. Tänk när han blir tonåring.. hoppas han fortfarande tycker om mig då, haha!



Lana blev ju kastrerad för några dagar sedan och måste ha tratt. Jag sa redan från början att vi helst ville slippa tratt och hellre ha en uppblåsbar krage. Hon mår så dåligt med tratt eftersom hon inte kan klia sig i huvudet, hon springer in i saker och kan inte ligga bekvämt. Kragen vi fick var på tok för stor och hon tog sig ur den på nolltid. Vi provade ha på henne bodys men de klev hon ur också. Vi fick låna en mindre krage av Gunilla som verkar funka ganska bra, hon mår bättre med den men kommer fortfarande åt att slita i plåstret på magen ibland. Jag brukar ta av henne kragen och klia henne på halsen när jag är hemma och kan hålla koll men hon har ändå slitit av en del av plåstret så jag fick ta på henne tratten igen.. Först skrattade jag åt henne när jag såg henne ligga (läs: sitta) och sova så här men det gör ju ont i hjärtat att se henne ha ont utav det. Så vi tog på kragen igen. Efter en himlans massa kliande på halsen förstås. Hon har blivit så tillgiven och jag hoppas att det bara blir bättre med tiden.



Igår avrundade jag dagen med Bowies, Kill Bill och proteinchips. Kvalitetstid. Har ni hört?

Imorse var det upp tidigt som gällde för att hålla GRIT halv nio. Jag ska inte säga att jag direkt försov mig, men jag ställde bara min analoga väckarklocka och då är det så svårt att se exakt vad man ställer den på.. plus att den kan diffa lite plus/minus fem minuter från dag till dag. Jag trodde jag ställt den på typ strax innan halv åtta men den ringde tjugo i. Tjugo i åtta. På tjugo minuter hann jag bädda sängen (ja, det är en prioritet), äta min frukostgröt med vitaminer och proteinvatten och allt, packa väskan, SMINKA MIG och borsta tänderna. Det brukar jag aldrig hinna på mina rutinsenliga 40 minuter ens så jag var fett imponerad av mig själv. Och ÄNDÅ var jag på plats tidigare än jag brukar. VAD HÄNDER. Jag kände mig inte ens särskilt stressad, bara supertaggad och hade så jäkla roligt på passet ihop med tre starka brudar! Wow vad jag är imponerad av dem! Det är en sak att pusha sig själv som instruktör för då "har man inget val", jag förminskar inte mina egna prestationer alltså men jag menar att det är en helt annat typ av motivation. Men mina deltagare kommer dit frivilligt en lördagmorgon för att ge allt de har och lite till, bara av ren viljekraft. Plus att jag gapar och skriker men de gör ju jobbet själva. Det är otroligt beundransvärt!

Jag var taggad som fasen så jag utmanade mig själv och lastade på fem kilo mer än vanligt. Fyyy vad tungt det var, men det kändes så jäkla mycket bättre i benövningarna.

Stannade upp efter passet och betraktade mina axlar och lats som växt otroligt mycket det senaste alltså..Förstår inte varför helt ärligt. Är det något jag tränar ihärdigt så är det ben men axelpassen är alltid korta och ganska lätta och lats tycker jag aldrig att jag får ordentlig kontakt med. Men det kanske är ett kvitto på att generell helkroppsträning duger gott och väl? Riktigt roligt i alla fall.



Åkte och hämtade ut ett paket innan jag åkte till jobbet i god tid. Se vad jag fick med mig..

Två pråjlans nya Celsius-outfits!







Byxorna skulle verkligen behövt vara storlek L tror jag, Freddys storlekar är så grymt små (jäkla italienare) men de kanske töjer ut sig lite. Gött att de sitter som en smäck i alla fall, jobbiga att ta på sig bara, haha.

Sedan stundade jobb!

Sanja hade varit på lägenhetsvisning och frågade varifrån det var man skulle gräva fram pengar.. Haha!



Tänk, förr i världen var det en förolämpning att säga att någon har stor röv. Nu blir man ju smickrad. "Jo jo, det är den största jag sett någonsin!", "Ääääh det säger du bara..." haha.

Jag ägnade rasten åt att umgås med min fina Bowiesbuns. Vi åt mat och tog en shoppingrunda för att inhandla grejer till vår nya familjemedlem som flyttar in imorgon! Den lilla kattungen från Nordbyparkeringen. Han kommer nog få heta Tyrion efter Game of Thrones-karaktären. En riktig krigare. Han kommer få bi i ett enskilt rum till en början, han är ganska skygg nämligen. Och liten! Vill inte riskera att någon av de andra katterna ger sig på honom eller att han ska ligga helt förskräckt och gömma sig under soffan eller så. Så han ska till en början få en egen fristad. Det är så tragiskt att han inte kan leka, han är som apatisk liksom. Stackarn har bara försökt överleva och inte upplevt den delen av livet.. Men det ska vi nog råda bot på. Vi har köpt lite prylar till honom förutom matskålar. Martin sa att vi kanske kunde ta vanliga skålar ur skåpen i köket men jag sa va, tror du inte han känner sig oälskad om vi inte köpt speciella, löjligt överdyra skålar med fiskben på?!

Vet ni jag har tänkt på en grej. Ibland sätter man mål och önskar förändring, kanske tar sig igenom något jobbigt - men ofta utan att stanna upp och reflektera över vad man faktiskt har åstadkommit. Jag brukar ofta gräma mig inför saker jag helst önskar att jag slapp men när det väl är över är det sällan jag ger mig själv en klapp på axeln och känner mig stolt över mig själv. Typ det här med bloggandet. Jag skrev aslänge att jag ville få in ett flow och rutin på att skriva ofta - det har jag nu - men jag har inte stannat upp och faktiskt tänkt på det och varit glad över det. Jag har länge känt att ag inte haft någon riktig passion som jag ägnar mig helhjärtat åt och att jag inte har en klar bild av hur min framtida karriär ska se ut. Men innan jag visste ordet av det hittade jag träningen för fyra år sedan och sedan dess har jag inte haft uppehåll längre än några veckor. Utan att tänka på det så är det ju faktiskt det jag brinner för och för mig är det självklart att jag ska fortsätta utvecklas och utbildas inom just det här området. För första gången i mit liv har jag en riktig dröm om framtiden men jag går runt och tror att jag famlar i mörkret bara för att jag "alltid gjort det" och av ren vana intalar mig själv att jag är osäker och inte vet vad jag vill. Och så jäkla långt jag kommit på 4 år. Från att aldrig varit det minsta sportig eller ens intresserad står jag här med ett hjärta som brinner för träning och är fast besluten om att dela det vidare. 

Så glöm inte bort det vänner! Ibland behöver man stanna upp och titta tillbaka på och uppskatta sin resa och inte bara sträva efter att vara och åstadkomma ännu mer. Var stolt och nöjd över var du är just nu också.



Nu ska jag åka till gymmet och träna ben, lördagskvällen till ära.

Idag har jag haft praktik. Efteråt åkte jag till Strömstad Galleria för en lunchdejt med min andra hälft Sänjäy.

Så fort Lana vaknat. Då ska jag sova.

Jag fick mitt livs andra migränanfall idag precis efter jag skrev förra inlägget. Fy fan alltså. Jag trodde jag skulle tuppa av på riktigt, kände mig svimfärdig, febrig och kunde inte ens dricka utan att det kändes som jag skulle spy upp det igen. Men jag lyckades ändå bila till Söle, hämtade en sömndrucken Findus och åkte till veterinären. Vi var där en timme och det kostade mig 2300 spänn, en tredjedel av min lön denna månaden, men jag skulle göra om det alla dagar i veckan. Jag fick sådan ångest på vägen in men annars så..

Man kan väl säga att besöket gick bra. Han har som sagt slutat äta och blivit jättesmal. Men kissar inte inne och leker som en kattunge och är kelig och verkar ändå må bra.. Fast är väldigt trött. Hans tänder var bra. Hans blodvärden bra, njurar och lever och allt hade värden som på en ungkatt sa hon. Däremot hade han blåsljud på hjärtat men bra blodtryck så han verkade inte ha ont av det. Det var mer en bidefekt trodde de.. Däremot var han väldigt uttorkad så de gav honom dropp, men det var vanligt för katter med dålig aptit. Han skötte sig så otroligt bra, min lilla slagskämpe.

Så gammal du har blivit älskling..

Vi fick med oss medicin hem som ska öka aptiten och även smakprov på kaloririk mat för gamla katter. Grejen är den att jag är ändå noggrann med att tala om för mig själv att det kommer inte bli så mycket bättre. Om det ens funkar alls så är det en tidsfråga innan det inte funkar längre för så funkar naturen. Findus åldras ändå. Det är därför jag ändå varit ledsen ikväll. För verkligheten liksom kommit ikapp. Men det känns också viktigt att komma ihåg att det är ett gott liv vi förlänger. Inget lidande. Han lever ett bra liv och mår bra och får leva lite längre, antagligen. Så när dagen kommer vet vi att han ändå varit frisk och mått som den kung han är. Så jag ser ändå besöket som något positivt även om hela situationen var som en käftsmäll. Jag hoppas han får upp aptiten och får njuta ordentligt av god mat och ett fritt och bortskämt liv in i det sista. Jag älskar dig så. ❤️

Spenderade resten av kvällen på Söle med familjen och fick även dammsugit ur min bil ordentligt. Tvättade den på vägen hem också. Körde först bodycombat följt av bodypump och det var så roligt, fast jag kände att något saknades idag. Gnistan fanns inte där ändå, jag var nog lite i min egna värld men det behövdes. Jag gjorde mitt jobb och jag gjorde det bra även om jag kan bättre. Så är det.

Efter mina två pass var jag på väg ut och tänkte skippa yogan. Det är inget jag gärna gör - skippar det alltså - men jag måste verkligen ha rätt sinnesstämning för det och jag kände inte att jag hade det idag. Jag hade packat ihop mina grejer och var på väg ut när jag stannade för att prata med Åsa och sa att jag inte bestämt mig om jag skulle vara med eller inte. "Kör, va!" sa hon och då blev det så.

Vilket var en jäkla tur för Hanna provade något nytt idag, nämligen yin yoga. Betydligt mindre fysiskt arbete och mer stretch och avslappning. Var nog ett av det bästa jag någonsin gjort. Det passade mig så himla bra, jag som känner mig tillräckligt fysiskt aktiv och hellre fokuserar på andning, stretch och meditation.

Summa summarum en ganska tung dag men jag är glad att jag fick uppleva den. Imorgon ska jag ha praktik, träna och avsluta dagen med bio. Ska försöka städa också. Försöka. Eller nåt. 

Ni ska se hur det ser ut hos mig. Man kommer in och liksom "vem fan bor här egentligen?" Ah just det det är jag. 

Vi börjar dagen med en käck nyhet som blev officiell igår, vecka 14 släpps en ny smak av Celsius! Nya hallon/acai är kolsyrad och har samma schyssta näringsinnehåll som de andra smakerna. Det är en limiten edition men om omsättningen är tillräckligt hög kan den komma att stanna. Håll utkik!

Idag känner jag mig alldeles utslagen. Jag sov i elva timmar nästan.. Min största svaghet är när Martin är hemma och vill gosa på morgonen. Vi sover inte i samma säng som tidigare nämnt för det är alldeles för trångt men på morgonen när man är trött och mysig så går det mycket bättre. Så är Martin hemma kommer jag liksom inte upp.. Jag tar hellre sovmorgon med honom. Och har man väl börjat sova lite väl länge kan man ju fortsätta sova hela dagen. Och vaknar med huvudvärk och känner sig ännu slöare. Alltid finns det rum för förbättring.

Igår jobbade jag bara 10-17 och när jag kom hem var jag så kluven till vad jag ville göra. Men det resulterade i en kväll hemma med en tur till Statoil så Martin kunde köpa glass. Farmin och Simon kom förbi med min nya byrå som vi gjorde till tv-bänk. Katterna kastrerades igår också. Jon Snow var lite trött igår men idag är han fit for fight. Lana däremot måste bära fåntratt och mår så dåligt.. Vi provade krage istället men den tog hon sig ur. Vi fick till och med bodys av Angelika för att ha på Lana men vi valde en för stor som hon klev ur och när vi skulle prova en mindre hade hennes tålamod tagit slut. Stackars tjejen.. Det tog typ hela kvällen. Men vad gör man. Vi lämnade in dem på morgonen och efter det bjöd Martin på en brakfrukost på Backlunds.

Ja vi kollade klart på Pulp Fiction på kvällen också för jag har bestämt att vi ska dra igenom Quentin Tarantinos filmer nu. Har skrattat åt den här bilden i tre dagar nu..

Ah just det, drog vinnaren i Celsius-tävlingen i förrgår. Skrev alla användarnamn på lappar och lät Jonny dra en lapp (så jag hällde ut dem på sängen och tog den första han tuggade på, basically.)

På agendan idag står dubbelpass på gymmet och kanske yoga, men jag tror inte det idag. Klockan två har jag fått tid hos veterinären för vår katt-farbror Findus som bor hos mina föräldrar. Han har blivit så smal, äter ingenting och står mest och tittar på matskålen. Däremot leker och busar han som en kattunge trots sina 17 år. Jag ska åka till Söle och se om han är inne, fick tiden igår kväll så det var lite svårt att förbereda.

Jag är beredd på att jag kanske får dåliga besked hos veterinären. Han är gammal, och jag hyser inga förhoppningar om att det finns något att göra. Är beskeden illa kommer hela min värld att rasa samman, men jag känner mig lugn tills dess för att inte ta ut några förluster i förskott. Önska oss lycka till.

❤️

Alltså jag läser sällan andras bloggar numera (även om det var mitt [typ] största intresse förr i världen), det händer i mån av dötid liksom. Men en blogg jag kollar in ibland och fullkomligt älskar är Spiderchick. Hon är så där härligt finurlig och jag känner igen mig väldigt mycket i hennes sätt att skriva. När jag var typ 15 skrev jag mycket roligt faktiskt. Men kreativiteten liksom försvinner med åldern (asgammal här).

Hittade den här någon annanstans och tyckte den var himlans klockren.



Inatt vaknade jag en timme efter att jag somnat av att katterna slogs, och det väldigt högljutt. Lana har varit borta i två dygn och när hon kom in var hon en megabitch alltså. Nog för att Jon Snow brukar flyga på henne och att hon blir arg och säger ifrån genom att fräsa/morra/skrika halsen av sig men nu aktivt jagar hon honom för att ge honom stryk. Inatt var det så illa att de väckte mig, jag (nyvaken, sömndrucken och alla som känner mig vet att det då medföljer ett jävla gott humör) skriker "NEJ!!!" varpå Lana flyger iväg som ett skott och Jonny sprang och gömde sig, flämtade och vågade varken gå ut eller ens släppa Lana med blicken. Det är ju inte utan att man blir lite orolig för vad de kan tänkas hitta på när man inte är hemma.

Bilder från häromdagen när Jonny var busig och lekte med min matta (som verkar vara det roligaste som finns).





Det var egentligen min lediga helg nu men jag hade ju bytt med Maria så jag körde heldag på Östra i kombination med uppvisning med eventteamet.

Pontus körde hårt med halva Squattis-dräkten och jag trodde jag skulle kissa på mig som jag skrattade.



Showtime!





När arbetsdagen var färdig bilade ag in till stan och köpte semla, för äntligen är no sugar challenge över för denna gång! Tog en sväng hem till Söle för fika med familjen. ♥ Sooooom jag längtat efter semla.. det enda jag längtat efter. 



Efter kaffe och semla på Söle var det dags för ett sent gympass med Bowiesbuns. Centerfesten (alltså personalfest för alla på Nordby, basically) var samma kväll så det var inte mycket folk på gymmet. Och det fanns ett gött tryck i kroppen efter sockret alltså!



Började med chins.



Och en timme senare avslutade vi med denna. Den är grym! Mina lats har växt som sjutton det senaste och jag kan inte riktigt förstå varför. 







Martin skulle vara med och posera..



Igår var jag ledig och skulle egentligen haft praktik på Tennisklubben. Men jag kände verkligen att neeej... Dels var det tennis med småkids mellan 6 och 8 år och det kändes inte så relevant riktigt.. jag tar hellre de timmarna vid annat tillfälle. Istället kunde jag ta en välbehövlig sovmorgon, hämta en byrå som jag köpt via Salutorget Strömstad, umgås med familjen (min faster och farmor kom på besök och vi åt semla), spela TV-spel med lillebror och sedan på kvällen vara med på mitt första styrelsemöte med Kattkedjan. Nu är jag officiellt invald! Övrig styrelseledamot. Måste uppdatera mitt CV snart, så mycket som ska in där nu.

Vi åt en semla till (!) och kollade på film på kvällen.



Idag har jag kört heldag på Mellan och grejat lite med planering och mejlen. Jag har beställt en kalender så jag kan ha skriva in nya grejer även när jag är på språng tänkte jag. Det var dags.

Ikväll ska vi avsluta Celsius-tävlingen jag hade på min Instagram. Imorgon ska vi lämna katterna hos veterinären på morgonen för de ska kastreras (äntligen!) och hoppas Lana lugnar ner sig alltså. Det är ju synd om alla iblandade parter om hon ska gå runt och må dåligt och vara aggressiv.



De senaste två veckorna har varit ganska så otillfredsställande med gymträningen för jag har inte riktigt orkat följa planeringen. Men veckans första gympass var färdigt innan jobbet idag så jag antar att man kan säga att denna vecka började bra i alla fall.

Jobbar halvdag imorgon och sedan är jag ledig i två dagar men lär få ha lite praktik. Och hålla pass på gymmet. 

Ikväll hoppas jag på något snarlikt detta! Har kommit fram till att jag borde bli bättre på att äta ordentlig mat oftare. Jag äter nog för lite i förhållande till hur mycket jag rör mig. Det är en utmaning, tycker jag!