sex månader ♥
Min torsdag blev helt Awesome. With the capital A, indeed. Jag bilade till Håby (väldigt sakta men säkert) och hämtade upp min vän PJ. I bilen lyssnade vi på min spellista Hamburgare (den med de flitigast spelade låtarna på nattklubbar etc) och jag blev så nostalgisk av att höra merparten av låtarna. Det var ungefär ett år sedan jag var som mest inne i den musikperioden. Känns skönt att ha kommit ur allt som var, för ett år sedan. Men jag var nostalgisk och det var en fin känsla, för en gångs skull!
Vi pratade oavbrutet och åkte till Nordby en sväng för att köpa pizza och Ben & Jerry's. När vi kom hem satte vi oss vid matbordet direkt och käkade och tjötade och det var så himla roligt! Jisses vad jag saknat henne, hon bor i Karlstad numera. Så vi ses inte ofta, direkt. Efteråt spelade vi Batman: Arkham City som jag fick i julklapp, åt glass och drack Budweiser. Det var så roligt och tiden gick onaturligt fort. Egentligen skulle jag tränat med Martin men det fick vänta till någon annan dag. Körde PJ tillbaks till Håby runt midnatt. Jag tog på mig ett himla massa körandes, men det var roligt. Jag gillar att köra bil, särskilt sträckor som inte är hemma-jobbet-gymmet.
Egentligen skulle jag haft långhelg till och med idag. Men de behövde folk igår så jag hoppade in. Fick jobbat samma tid som Martin så det var under de bästa av omständigheter. Efteråt åkte vi hem för att fira att vi varit ihop i ett halvår. Tiden går så fruktansvärt fort verkligen.
Vi delade på en flaska vin och myste hela kvällen. Vackra ord utbyttes. Ibland slår det mig hur fruktansvärt olika vi är, hur det i början skrämde mig men hur det istället för att vara en börda gör oss till en slående bra duo. Att vi kan leva praktiskt taget samma liv (både bo och jobba ihop) utan att vara in-your-face-the-whole-time. Hur mycket jag lär mig om mig själv. Jag är på något vis så medveten om att praktiskt taget allt jag känner, beror på mig själv. Är jag arg så är det för att jag väljer att vara det. Är jag glad så är det för att jag väljer att vara det istället. Jag gick ur tidigare förhållande med en smärtsamt klar bild av hurdan flickvän jag inte ville vara och gick in i det här fast besluten om att begå endast nya misstag. Det är en fantastisk resa. Och jag är så tacksam för resesällskapet.
Det absolut bästa med Martin är att det finns inte en chans någonstans whatsoever, att han skulle toffla. Han skulle aldrig säga något bara för att jag vill höra det. Aldrig gå med på något som inte ger honom någon utdelning (med det sagt menar jag att en form av utdelning kan vara tillfredsställelsen av att veta att någon annan blir lite gladare). Så missförstå mig inte. Han kan allt skämma bort mig, min poäng är att han aldrig skulle vara dumsnäll, aldrig inte våga stå upp för sig. Det är en av hans egenskaper som jag värderar högt, för det får mig att känna mig trygg.
Så med den tonårsromantikerfåniga texten skriven ska jag återgå till världen utanför cyberspace. Idag är jag ledig och ska chilla så himla hårt med mitt PS3 hela dagen, bortsett från att jag ska återuppta min träning ikväll. Det ser jag mycket fram emot!
2012-12-29
12:04:00
Vardag
Kommentera! (0)high hopes
Juldagen var en fin dag. Eftersom vi inte har kanaler här så kollade vi aldrig på Kalle Anka på jul, och det gör mig inte så mycket egentligen. Däremot hade jag sett fram emot att få se Karl-Bertil Jonssons Julafton. Så efter jag bloggat färdigt så kollade jag på den, på YouTube. Jag tycker den är så charmig! Vi åt ägg och bacon till frukost och efter det ville Martin att jag skulle prova Brutal Legend som jag fick av honom i julklapp. Så det gjorde vi, provade även Lollipop Chainsaw.. Sistnämnda alltså. One of a kind. Hahaha! Eftersom jag sovit ganska lite och vaknat relativt tidigt var jag trött. Väldigt trött. Somnade på soffan och vaknade av att Martin kröp ner bredvid mig. Så jag halvsov och myste tills det var dags att åka in till stan för att träffa Emma. Vi bytte lite paket och jag fick en vit, stoooor tofs! En sån som Maria Montazami gillar, ni vet. Så den har jag hängt över sängen, det ser så gulligt ut. Jag fick även ett frukostset i form av en hjärtformad tallrik och en hjärtformad skål! Det kommer användas flitigt (tallriken syns på bild, för övrigt).
Åkte hem för att hämta lite grejer. Pratade i telefon med Manfred, det var roligt. Fick även lite julklappar från Angelikas föräldrar, en gryta (kommer komma mycket väl till pass även om det inte låter så roligt, tro mig!) samt Assassins Creed Brotherhood till PS3. Kom hem och kände mig så fruktansvärt lycklig. Kramade om mannen några extra gånger, lite extra länge. En bra kväll, var det.
Dagen efter gick jag upp klockan nio. Tog hand om en massa grejer och åkte till jobbet. Igår stängde vi klockan sex och tanken var väl att det skulle bli en lugn dag. Men det, mina vänner, blev det inte. Vi var ruskigt underbemannade, kunde väl behövt 4 man till. När jag kom in vid tolv var det KAOS i fetstil, vi blev totalöverkörda av norskarna. Men stämningen var på topp verkligen! I förhållande till omständigheterna i alla fall. Vi kom överens om att inte skicka några raster på hela dagen, att alla skulle jobba oavbrutet till stängning. Med det i vetskap samt ett galet högt tempo och arbete som aldrig verkade ta slut så blev det lååånga och framför allt tunga 6 timmar. Men fan alltså, vi fixade det! Martin blev inringd efter två timmar och utan hans hjälp tror jag inte vi hade överlevt faktiskt. Dagar som de älskar jag mina arbetskamrater lite extra mycket. Jag hade faktiskt ganska roligt. Och efteråt, så fort vi stängt, bjöd chefen alla på varsin pizza! Taskigare jobbförhållanden har jag varit med om alltså. När pizzan var uppäten tog några av oss itu med stängningen och jag var hemma halv tio igen. Tack, världens bästa arbetskamrater!
Kvällen ägnade jag åt att ta hand om tvätten och sedan baka pepparkakor! Det var avkopplande, att stå där i köket, lyssna på den bästa av metal och stansa ut figurer i form av rävar, björnar, sniglar, igelkottar, älgar och ekorrar. Efteråt satte jag mig ner för att lyssna på Pink Floyd och kladda lite på ett papper. Resultatet blev inget slående alls men det var kul att få uttrycka sig genom kritor. Senare under kvällen skulle jag hjälpa Martin att raka huvudet. Han hade rakat huvud när vi började umgås och sedan dess har han inte ansat det alls. Ibland stod det åt alla håll och kanter och då såg han lite ut som en maskros, enligt egen utsago. Haha. Så nu skulle det bort! Jag som är allmänt anti förändringar fick lite separationsångest. Men när jag började insåg jag så fruktansvärt roligt det var att använda en rakapparat att jag glömde bort reflektionerna kring det. Resultatet blev bra! Han ser fruktansvärt annorlunda ut, nästan lite arg och farlig, men det framhäver det där vackra ansiktet desto mer. Jag klappade honom på huvudet resten av kvällen, haha. Vi kollade ett avsnitt Game of Thrones innan jag slutligen kraschade i vad som gång på gång framstår som världens skönaste säng.
Idag ska jag träffa PJ och sedan ska jag med Martin återuppta vår träning, efter en veckas vila. Känner på mig att den här dagen kommer bli Awesome. With a capital A.
let's have a war
Jag har haft det väldigt bra. Förra måndagen var en grymt bra dag som jag våndas över att jag inte skrev om direkt. Det var en helgrym dag på jobbet. Jag fick stå i kassan och det flöt på galet bra. Det kom fram en jättegullig gäst som efter besöket bara ville tacka för god service. Totally made my day. Min sista gäst den dagen var också väldigt speciell. Jag kände igen henne så väl, men utan att kunna placera henne. Efter att vi båda spånat en stund kom vi fram till att det var min ridlärare, för elva år sedan. Jag avgudade henne och blev så ledsen när hon slutade för att flytta till Australien. Så det var hur roligt som helst att se henne igen! Jag fick hennes nummer så jag ska åka dit och hälsa på henne och hennes hästar någon dag. Det kommer bli brännskoj!
När stängningen var avklarad den dagen var det dags för ett legendariskt ögonblick i mitt liv: nämligen mitt första självständiga styrketräningspass! Jag ville så gärna träna men Martin var av annan åsikt, så jag fick en lista på övningar jag kunde göra. Jag var faktiskt nervös, hade ju aldrig styrketränat ensam. Det var lite skönt att vara ensam, få lyssna på musik och ta allt i sin egna takt, men å andra sidan var det också lite tråkigt. När jag körde knäböj kom den mytomspunna huvudvärken tillbaks, jag fick en del av en maskin i huvudet när jag skulle justera dess vinkel och jag tappade en 25-kilosvikt på smalbenet. Men annars gick det faktiskt väldigt bra. Var hemma tre timmar senare.
I tisdags jobbade vi båda stängning (den senaste veckan har vi jobbat samma pass varje dag, smått otippat) och efter det körde vi ett överkroppspass. Ett långt sådant. Jag slet som ett djur. Väl hemma sedan åt vi Ben & Jerry's Berry White och kollade på film. Det var en väldigt bra start på kommande dygn, nämligen min tjugoårsdag!
Min födelsedag var det ja. Vi la oss väldigt sent den natten så jag vaknade även ganska sent. Blev överröst med sms, telefonsamtal och facebookhälsningar. Det är så fint, man inser så mycket fina människor man har runtom sig! När Martin vaknade skulle vi äta frukost, och då visade det sig att han kvällen innan i smyg hade slängt ihop lite pannkakssmet. Jag blev så glad, han gör verkligen världens godaste pannkakor. Han hade även köpt hallon och blåbär att dekorera dem med. (Systemkameran åkte fram som hastigast, så glad blev jag!)
På kvällen sedan åkte vi hem till min familj. Vi åt älgfärsbiffar med kokt potatis och gräddsås, det var farligt gott. Efteråt mumsade vi budapestbakelse (som jag alltid önskar istället för tårta) och småkakor. Farmor var också där och det var riktigt trevligt! Jag fick presenter också. Manfreds mamma Sofie hade skickat några presenter och det värmde djupt, att hon fortfarande tänker på och bryr sig om mig. Av henne fick jag en liten leksakskatt och en bok att skriva in recept i. Jätteroligt! Av mina föräldrar och syskon fick jag en robust kameraväska från Canon, Christina Aguileras parfym Secret Potion (bäst är den!) och Pan's Labyrinth på blu-ray. Det var en mycket fin kväll och jag tror alla inblandade parter var nöjda. När vi kom hem satte vi oss framför TV:n med lite whiskey. Martin har nämligen en flaska med innehåll sedan -83, hans födelseår, som han brukar dricka ur på sin födelsedag varje år. Jag fick lite av den, kände mig högt ärad!
På torsdagen planerades inte mycket annat än att vara mentalt bakfull. Jag var på Nordby och handlade alla julklappar och hängde med mina arbetskamrater. Hälsade på Emma som jobbade och sa till ett butiksbiträde att hon var vacker. Det var en bra dag. Köpte en liten plåtskylt i shabby chic-anda, med texten "Age doesn't matter, when you have got style". Tänkte på Martin, på två olika sätt. Han är nio år äldre än jag, och det finns två återkommande kommentarer om det. Det ena är att det är en stor åldersskillnad och det andra är att han inte ser ut att vara så "gammal". Så jag tyckte den passade in.
Väl hemma sedan satt jag i köket och lyssnade på julmusik under tiden jag slog in alla julklapparna. Har antagligen aldrig varit så seriös i min julklappsinslagning, men oj så bra det blev! Särskilt Martins julklapp, tog en timme att slå in men det var nog det snyggaste jag någonsin gjort. När jag var klar åkte vi in till stan där Martin bjöd på middag på Park, himmelskt gott var det! Efteråt åkte två fruktansvärt otaggade människor till Westcoast för att begå kollektivt självmord (eller vara med på ett pass X-fit, kan man också säga). Men det gick helt okej, antagligen var det mitt sämsta pass hittills men mitt sår på fingret var så fruktansvärt irriterande, jag råkade riva upp det lite grann. Bra där. Efteråt körde vi lite andra övningar och fick därmed tränat hela kroppen. Det var det sista träningspasset på ett tag, för efter att ha tränat fem dagar i veckan, i fyra veckors tid, stundade vilovecka!
Helgen passerade i stängningspassens tecken, tillsammans med min fina karl. Warrior mode was activated, då vi trodde att det skulle bli jättemycket att göra hela helgen. Det visade sig bli den lugnaste helgen på evigheter. Snopet, men lite skönt. Att komma till jobbet på söndagen var en underbar känsla. Vi var så många som började vid öppning och det kändes precis som att komma till skolan på morgonen. Man träffar en massa av sina arbets-/klasskamrater, skrattar och peppar. (Det är det enda sättet jag saknar studierna på, umgänget liksom.) Skitkul var det! Efter jobbet krigade vi oss igenom snöstormen hem till Söle för att även gerbilerna skulle få flytta ut hit. Så nu bor hela familjen Böwes/Hansson ihop.
Måndag. Julafton. Dagen D. Telefonen väckte mig med allt sitt ringande och plingande. Vi åt lyxfrukost á la Bowies, med stekt potatis, korv och bacon. Tillräckligt juligt för mig, som inte är överdrivet förtjust i julmat. Alls. Efteråt satte jag lite dramatisk krydda på dagen, fick ett litet psykbryt och hamnade i en ond cirkel, jag blev upprörd över att jag var upprörd ungefär. Hjärtat mitt hanterade det felfritt, fick mig att lugna ner mig och jag lärde mig verkligen något av den händelsen. Fördelen är att jag behöver bara bryta ihop hårt en kort stund och sedan är det bra. Så dagen fortsatte möjligtvis lite skamsen och ångerfull, men ändå ostört. Vi bytte julklappar, äntligen fick han öppnat sin! Jag slog på stort och köpte en 40" LCD-TV till honom. Så kan han hiva den andra, visserligen fullt fungerande, men ändå stenåldersinspirerande TVn. Han blev glad. Då blev jag glad. Och nu kan jag dessutom koppla in mitt PS3! Vilket lämpar sig bra då jag fick tre spel av honom i julklapp. Det ska bli kul!
På kvällen åkte jag hem en skvätt för att fira med min familj och farmor också. Vi åt lite godis, pratade och utbytte julklappar. Den här gången fick jag bland annat ett badlakan med "Råggäh däh Darklård" inbroderat, haha! Jag fick även "Have a little faith" skriven av Mitch Albom (ni vet, "Tuesdays with Morrie"-killen, världens bästa bok) och Assassins Creed 3. En ny familjekalender och andra hushållsprylar. Mycket fint fick jag!
När jag kom hem sedan började vi sätta upp TV:n och så där. Jag hade stannat på Statoil och köpt två burkar Ben & Jerry's (Oh my applepie och Chocolate fudge brownie, bästaste bästa) samt berömt butiksbiträdet för hennes jobb på julafton, så humöret var på topp när vi satte oss i soffan för att inviga den nya TV:n med Love Actually. Den är så bra den filmen! Jag klagade på att mina fötter kliade och Martin erbjöd sig att fixa ett fotbad åt mig som han sedan underhöll genom att fylla på med varmt vatten. Det var så fint.
Så för att göra en kort historia lång så har jag haft det ruskigt bra. December är snart över och det gör mig inte så mycket, känner mig ganska mätt på allt som rör julen (förutom adventsljusstaken och vädret, ni får stanna). Äntligen är jag tjugo och jag har lärt mig mycket om mig själv och mina snedsteg den här veckan. Jag har inte kunnat blogga för att jag och Martin jobbat samma tider (och när vi är hemma sitter han vid datorn om vi inte gör något annat) men jag vaknade mirakulöst nog väldigt tidigt idag så jag har smugit hit nu. Idag är det tänkt att jag ska åka hem för att plocka upp lite grejer (PS3-spel, bland annat) och ikväll träffa Emma för lite paketutbyte. Men nu ska jag äta frukost och kanske spela lite, alternativt läsa.
Bortsett från att mina fötter kliar (!) så känns livet bra. Jag ser fram emot ett nytt år, en nystart. 2012 har varit ett fantastiskt bra år som började väldigt svajigt men som sakta men säkert skjutit upp till euforiska höjder. Jag ska gå på WoS-diet i januari igen, även om jag tränat mycket så har jag ätit så mycket skräp att jag känner att jag någonstans fallit tillbaka på mina vanor som jag hade innan oktober. Jag tror inte på det där med nyårslöften men någonstans känns det ändå skönt att bara börja om. Ospecificerat, bara.. Andas ut och andas in.
sweet disposition
( )
Jag tvivlar intensivt men vet att jag kommer ångra mig om jag inte gör det. Så jag sätter tårna mot dörren och knuffar försiktigt. Försynt tittar jag fram bakom den, och viskar ditt namn. Du tittar upp. Jag frågar om jag kan få ligga hos dig i bara fem minuter (och jag hör mig själv lova att inte somna). Du frågar hur jag mår, undrar om mina demoner kommer klättrandes ut ur väggarna igen. Generat svarar jag att jag mår bra och det växande leendet på mina läppar är bortom min kontroll. Förklarar att jag bara vill vara hos dig för att det känns bra. Du skrattar till och lägger dig närmare väggen och jag lägger mig tätt intill dig. Jag lägger huvudet mot din bröstkorg och hela min kropp sjunker djupare ner för varje andetag. Allt är så mjukt, varmt, och jag insuper doften av din parfym, känner hur partiklarna sprider sig i kroppen och drogar ner mig. Det är den bästa känslan jag vet. Jag ligger helt stilla men spänner varenda muskel i hela kroppen, för att det är skönt. Känner mig stark och orubblig. Ligger där i nio minuter. Låter musiken tränga in i öronen och fastna i huvudet. Känner hur den finns i blodet som rör sig i ultrarapid och ingenting har någonsin varit så nära, eller så djupt. Jag lever i en verklighet med fem dimensioner och du är där. Jag tänker bara på allt jag älskar hos dig och det ger mig den där bekanta känslan som bara du kan väcka hos mig. Den där känslan av att värmen från hjärtat expanderar och tränger fram ur porerna. Och jag mår så fruktansvärt bra.
battlecry
Det är lördagsnatt och jag är ledig. Detta tack vare mitt lilla missöde med tomatskäraren! Det är sällan jag är ledig lördagar. Faktiskt.
Den här dagen har varit så lång! På dagens gymagenda stod överkropp och jag blev så himla trött, men jäklar så roligt det var! Dock blev det lite konstigt mellan oss vid ett tillfälle, och så känner man sig begränsad att ställa sig och reda ut saker mitt bland folk liksom. Men vi pratade om det efteråt och det samtalet var över förväntan. Jag blev som.. jag vet inte, nykär på nytt? Ja nåt åt det hållet. Fina killen.
Åkte och handlade mat och sedan till Nordby. Jag hade egentligen tänkt köpa julklappar idag men det blev så tajt med tid så jag får ta det vid annat tillfälle. Fick i alla fall valt ut julklapp till Martin, träffat min familj en snabbis samt köpt sjätte säsongen Weeds och andra säsongen Six Feet Under.
Vi åkte hem och jag satt och kollade lite när han spelade Far Cry 3. Jäklars snyggt spel alltså! Ska jag försöka prova nån gång. Förutom att vi kollade på ett avsnitt American Horror Story så spenderade vi kvällen på varsitt håll; jag satt i sängen och redigerade bilderna från imorse (som jag för övrigt blev grymt nöjd med, det var roligt!) och lyssnade på Paul McCartney samtidigt som han satt vid sin dator och spelade Terraria. Jag älskar sådana stunder! Man är nära fast ändå i sin egna värld. Det är fint. Och bra. Och roligt.
Imorgon jobbar vi samma tid, halv tolv till åtta. Efter det ska vi hem och laga mat och jag ska bannemej försöka få bakat de där pepparkakorna! Mm.
Nu ska jag krascha. Godnatt världen!
(Jag tänkte på en grej förut när jag borstade tänderna. Tänk alla smådetaljer i mitt liv som fått mig att hamna just här, där jag är idag. Jag är så tacksam för dem.)
let it snow
I torsdags ändrade jag mina planer och istället för att gå på X-fit (som jag gav mig själv tillåtelse att hoppa över då vi skulle träna ben dagen efter, också) så spelade jag HL2. Det var så roligt! Och jag är förhållandevis ganska bra, det förvånade mig. Hm.
Vi började även att kolla på en ny serie, American Horror Story. Så. Fucked. Up. Seriöst, jag trodde jag skulle bli galen, varenda jäkla karaktär är ju helt störd.. Det är med spänning jag väntar på att vi ska se fortsättningen, inte för storyns skull men för att se om det spårar ur.
Igår var vi och tränade ben. Vi körde knäböj och det gjorde jag med skräckblandad förtjusning. Dock så kände jag hur det började svartna för ögonen, så jag tog det lite lugnt, och precis då fick jag en sådan fruktansvärd sprängande känsla i bakhuvudet. Det var jobbigt, men när det gått över var jag ändå motiverad att fortsätta. Och det gick bra. Fast jag gillar inte att träna ben. Det är jobbigt.
Efteråt jobbade jag stängning och det var kul att få jobba lite igen. Vi var dessutom ett awesome team som stängde, även om vi blev klara.. sent. När jag kom hem satte jag mig med min karl i soffan och kollade på tidigare nämnda serie och käkade pizza. En bra avrundning på dagen!
Idag vaknade jag tidigt, full av förväntan, men tvingade mig själv att somna om så jag kunde få mina 6 timmars sömn. Jag sov en halvtimme till för att fylla min sömnkvot, och sedan klädde jag mig varmt för att gå ut i det nollgradiga vinterlandskapet! Ish. Kameran var med och hörlurarna iproppade. Jag tröttnade ganska fort på fotograferandet då den tjocka snön lockade så fruktansvärt mycket. Så efter ett tag lämnade jag kameran inne och gick ut med dubbla par vantar för att bygga en snögubbe. Lyssnade på galet hård metal och bara njöt! När jag var klar sprang jag in å min kurrande mages vägnar.
Så nu ska jag göra mig i ordning för veckans sista gympass. Efter det ska vi åka till Nordby och julhandla lite. Sedan får vi se vad kvällen har att bjuda på!
99
Jag kan inte för mitt liv förstå hur folk kan föredra att vara sjukskrivna. (Vi behöver inte vara särskilt pk, vi vet alla att det finns dem som helt enkelt inte vill jobba.) Igår innan jag skulle börja städa tänkte jag att jag borde äta middag. Så det gjorde jag. Var ganska nöjd med vad jag åstadkommit även om det var en salig blandning; fisk tillagad i ugnen, fullkornspasta och bönsallad. Satte mig för att äta men efter ungefär en tredjedel blev jag helt plötsligt äckligt mätt. Det övergick snabbt till illamående och snart kom det upp igen. Jag fick ont och blev dålig i magen. Bara så där! Vilade en stund och sedan kändes det bara lite i magen. Jag fick i alla fall storstädat huset och det blev bra, även om skillnaden vid första anblick inte är särskilt befintlig. (Tog senare med Martin på en rundtur för att visa vad jag gjort, inte för att stoltsera eller begära tacksamhet men för att helt enkelt visa resultatet av flera timmars arbete när det inte syntes särskilt väl, haha.) När jag städat klart tog jag på mig en massa kläder och gick ut, för att försöka promenera bort spänningen i magen. Jag var ute i en timme och 40 minuter. Det var kallt och mörkt. Men skönt.
Så nu har jag i alla fall inte jobbat sedan i söndags morse. Jag har gjort så förvånansvärt lite under den här tiden. Och ändå känner jag mig så.. rastlös, uttråkad. Jag har tio saker som jag inte är skitsugen på att göra, men som absolut duger som tidsfördriv, men jag kan inte bestämma mig för vad jag ska göra och då blir det någon slags överslagshandling av det hela; jag gör ingenting av de sakerna. Men nu har jag till och med storstädat huset, tagit hand om all tvätt och disk och allt som hör till, att nu måste jag se till att göra någonting roligt. Eller mysigt. Se på film, spela dator/TV-spel, rita, läsa. Först tänkte jag rensa och göra backup på min iPhone. Och äta något.
Ikväll ska jag åka hem en sväng. Efter det ska jag träna och sedan hem för att baka pepparkakor, dagen till ära. Imorgon jobbar jag, 16 till 22.30. Efter det är jag ledig resten av veckan. Mitt upp i tristessen ska jag nog kunna njuta ändå!
devil's dance
Jag fick post igår! Gick igenom innehållet i Martins brevlåda (eftersom han inte är överdrivet intresserad av att göra det själv) och när jag sorterade allting hittade jag ett kvadratiskt rosa kuvert skickat från Spanien, med mitt namn på. Jag blev som ett litet barn verkligen, haha. Det visade sig vara ett födelsedagskort skickat från hans föräldrar, jag blev så himla glad! Verkligen omtänksamt, att hans mamma ens har koll på att jag fyller. Det förgyllde min dag!
Det var överlag en bra dag igår. Den gick fort, men dagarna har ju en tendens att göra det när man är ledig flera dagar i rad. Tanken var att vi skulle träna innan Martin började jobba, och jag gick upp tidigt för att utföra mina morgonrutiner och när jag var färdig skulle jag väcka honom. Det slutade med att jag kröp ner i sängen och somnade bredvid. Sov i en timme eller två, det var übermysigt. När han åkt plockade jag lite och åkte sedan till Söle. Kelade med mina älskade katter, gick igenom lite oanvända hushållsgrejer jag sparat för framtida bruk (blev lite besviken faktiskt, trodde det skulle vara rena guldgruvan, haha) och drack kaffe slash åt mat med min fantastiska familj. När jag sedan kom hem satte jag mig i soffan med massagedynan i ryggen, läste ur Älska Dig Själv (seriöst, ni anar inte vilken bra bok det är!) och lyssnade på Metallica som till min stora glädje nu finns på Spotify. Senare fick jag en snilleblixt och frågade Manfred om han ville köra lite co-op Portal 2. Så det gjorde vi, och det var sjukt roligt!
Idag har vi varit på gymmet och kört lite rygg och biceps. Det är så häftigt när jag kör dragövningar för ryggen just, efter 8-10 repetitioner får jag väldigt ofta som en liten adrenalinexplosion i hjärtat.. Jag vet inte hur jag ska förklra det på annat sätt. Det bara kickar till, väldigt koncentrerat i bröstkorgen, och sedan bara "rinner" det ut i kroppen och typ.. löses upp. Anyway, träningen gick helt okej, jag var väldigt otaggad fram tills slutet och dessutom sprack såret i fingret lite.
Nu står det på agendan att jag ska storstäda huset. Med bara högerhanden, det ska bli intressant! Drar på lite Machinae Supremacy (ett asbra band Martin nyligen upptäckt) och försöker vara galet effektiv. Tänkte spela lite antingen GW2 eller HL2 innan Martin kommer hem och innan läggdags även försöka skriva lite. Funderar även på om jag skulle försöka få in lite pepparkaksbakning tills dess.. jag får skrapa ihop mina sista besparingar (lön om två dagar, peppa) och köpa pepparkaksdeg och ha några färdiga tills han kommer hem. Vi får se vad jag tar mig tid till!
några ord om att ta kontroll
Jag råkade ramla in på ett par bloggar som låg på blogg.se's startsida. Det finns så himla många kreativa människor och det är med blandade känslor jag tittar igenom deras inlägg. Ofta när jag ser någon vacker bild eller dylikt så drar jag mig för att kolla in bloggen. Varför? För snarare än att jag hittar inspiration så blir jag avundsjuk. Folk är så flitiga som t.ex. bakar och använder jättesöta/vackra shabby chic-inspirerande formar och annan rekvisita och tar dessutom så otroligt vackra bilder på det. Det man ser av deras hem är också jättevackert och stilrent och en del av mig blir så frustrerad när jag ser det. Det känns så onödigt! Jag tycker om söta prylar, heminredning och att komponera ihop det. Men där jag bor nu är inte mitt, så det finns gränser för vad jag känner att jag får eller överhuvudtaget är förmögen till att göra. Men jag säger till mig själv att det kommer att komma så småningom. Någon gång kommer jag skaffa ett eget, permanent boende där jag kan inreda precis hur jag vill. Måla väggar och renovera kök och badrum. You name it! Vad gäller fotograferingen så vet jag med mig själv att jag har mycket goda förutsättningar att bli en bra fotograf. Jag har en viss begåvning, jag ser spännande motiv överallt. Jag har några guldkorn i min samling och jag skulle kunna gå så himla mycket längre om jag bara.. inte. var. så. lat. There, I just said it. Jag vet att kameraväskan legat och samlat damm för att jag saknat inspiration, jag utvecklas inte! Varför? För att jag helt enkelt inte lägger ner tiden och energin på att läsa mina böcker och tidningar. Jag har en oförmåga att vara ruskigt ineffektiv, se dagar passera utan att ha fått något vettigt gjort. Tid är ingenting man har, det är någonting man tar sig. Och framför allt, vill man så kan man, eller hur? Så ikväll ska jag åka till Söle och hämta resterande av mina fotoprylar, och böcker, och fredag morgon skulle det bli fint väder så då tar jag på mig de tjockaste av vinterkläder, hänger kameraväskan över axeln och går ut!
Kom ihåg det, du har makten över ditt liv och det är bara du som väljer hur du ska disponera den tiden. Istället för att acceptera dina inlärda, jagnedbrytande beteenden (att tycka synd om sig själv), vänd på tankeverksamheten och fundera på vad du kan göra för att förändra din situation. Kan du göra något åt det? Gör det. Kan eller orkar du inte göra något åt det? Acceptera det och gå vidare. Simple enough! Och vad gäller skicklighet inom ett område så handlar det om tid och engagemang. Du kan bli bra på praktiskt taget vad fasen som helst, det handlar bara om att öva. Och öva. Och öva. (Och någonting som länge fascinerat mig är hur snabbt det faktiskt går att lära sig saker. Tänk på det!)
metal woman
Igår blev det inte mycket gjort. Direkt efter jag skrivit förra inlägget så släckte jag alla lampor och kröp ner i sängen. Enigma spelades tyst och jag somnade innan jag ens lagt huvudet på kudden. Ungefär. Jag vaknade väldigt långsamt, fem timmar senare, av att Martin försiktigt kliade på mig och kröp ner bredvid. Such a heavenly way to wake up!
Resten av kvällen kollade vi på Mafia!, en av världens roligaste filmer. Jag älskar den! Förstår inte vad andra har emot den riktigt. Vid halv tre var jag så trött att jag nickade till var tionde sekund ungefär, så jag gick och la mig. Vaknade vid nio och gick upp för att duscha. Det visade sig bli ett större projekt. Det tog en evighet verkligen. Efteråt hoppade jag i min onepiece och åt frukost framför ett avsnitt Six Feet Under. När det var slut kände jag mig trött så jag gick och la mig igen. Haha.
Vaknade halv tolv igen. Gick upp och tog hand om disk, tvätt, gjorde mig i ordning. När Martin var klar åkte vi in till stan för lite ärenden och sist gymmet.
Passet idag rörde triceps, mage och bröst. Det tog hårt! Jag har hela tiden känt att jag bör pressa mig själv lite mer, lära mig hur man verkligen tar ut sig det sista setet liksom. Jag underskattar ofta mig själv och får ut lite väl många repetitioner. Men idag var det inte så, det var kul. Det var lite omständigt att träna med skadat finger men det gick ändå bra. Är så himla glad att det inte hindrar mig!
Efteråt handlade vi lite och vi sprang på Ellen och Mary. Så jäkla glad blev jag, har inte sett dem på evigheter! Vi tjötade en stund och sedan for vi hem.
I bilen började jag ställa en massa frågor till Martin, om hans tidigare förhållanden och dylikt. Jag vet inte varför, men sånt är alltid lite roligt att höra om. Tycker jag i alla fall! För första gången på evigheter kände jag mig faktiskt en smula svartsjuk. Men när vi senare åt kvällsmat framför ett avsnitt Rome och han la sin hand över min, och flätade in sina fingrar mellan mina kände jag mig trots allt inte annat än genuint lycklig. Nykär. (Jag tycker om dig så fruktansvärt mycket.)
Just nu ligger jag i sängen och går igenom min backup på datorn, och han spelar Terraria. Imorgon ska vi träna och efter det tänkte jag åka hem, umgås med familjen och hämta upp en låda med helt oanvända hushållsprylar som jag köpt de senaste åren. Det ska bli roligt. Känner även för att fotografera. Och skriva. Och spela GW. Det ska jag göra imorgon.
Avslutar med en bild från gymmet. Vi hörs!
artillery
Holy pancakes of Christfriesville vad jag är trött. Natten på Laholmen gick snabbt och smärtfritt med världens bästa Terry där dessutom. När jag skulle sova var jag inte hoppfull. Två timmars sömn. Gött.
Försov mig men kom ändå inte försent, men fick skippa både dusch och frukost samt köra på gårdagens smink. Det var öppning med min favorit - Adis that is - och jag var ganska peppad. När jag skar tomater hände dock en liten olycka. Tomatskäraren är konstruerad som så att man på en liten räls trycker/slår in tomaten i ett gäng knivar, och ut kommer 10 skivor tomat liksom. Vi har nyligen bytt skärare och knivarna är rakbladsvassa. Disträ som jag var hann jag inte flytta min vänsterhand innan jag slog till med högerhanden, och mellan tomaten och knivarna hamnade mitt långfinger. Min första tanke var "shit, jag tror jag skar mig". När det sedan började blöda förstod jag inte riktigt vad som hände och när jag såg såret hamnade jag som i chock. Förutom att jag delade nageln på mitten så skar jag nästan av mig en del av fingertoppen, helt. Såret var grymt djupt. Adis stod bredvid och åmade sig mer än jag, haha (förutom när han tvättade det åt mig, då grät jag som ett barn). Så söt var han. Det slutade i alla fall med att chefen kom dit för att plocka upp mig så vi kunde åka till akuten. Där tejpade de den bara, eftersom nageln var för mycket ivägen för att kunna sy.
Tur i oturen som jag hade, innebar detta inget mer jobb för mig idag och jag kunde vara med på min lillasysters dop.Det var mysigt, men jag var så fruktansvärt trött och fingret gjorde (läs: gör) så ont att det pulserar i halva armen. Så efter ett tag ringde jag Emma för att fråga om hon kunde skjutsa mig tillbaka, vilket hon kunde och det räddade verkligen min dag.
Skulle egentligen jobba stängning imorgon men fick skippa det. Det är inte överdrivet lyckat att stå i disken eller rengöra grillen med ett öppet sår på fingret liksom. Tre dagars ledighet. Skönt! Dessutom blir det nog inget jobb på Cherry på ett tag heller, det är praktiskt taget omöjligt med tanke på sårets placering. Däremot oroar jag mig för träningen, jag hoppas inte den blir lidande. Tänkte även gå på min idé om nya, mer strikta matvanor imorgon. Och ta det allmänt lugnt, vi får se vad dagen har att erbjuda!
Nu ska jag sova en stund innan Martin kommer hem. Sedan funderar jag på att åka iväg och köpa något gott. Bara för att det är synd om mig och för att jag ska bli seriös imorgon. (Sedan så måste jag duscha också. Hur nu DET ska gå till..)
laser speed force
Ja. Det var en vecka sedan jag skrev nu. Det har varit en väldigt intensiv period faktiskt. Jag har känt behovet av att skriva flera gånger men så har det inte givits möjlighet och så har praktiskt taget allt runnit ur minnet. Fü.
Det är i alla fall december och det gör mig glad (även om jag tycker att tiden går åt skogen för fort). Varje dag öppnar jag min chokladkalender (jag erkänner, jag har två) och njuter av snön och funderar på julklappar och myser bredvid adventsljusstaken. Det här är verkligen min tid på året! När det är -16 grader ute kan jag ändå njuta av den bitande kylan. Fejnt.
Hela veckan har jag och Martin tränat. Jag har fortfarande träningsvärk i magen sedan i måndags och på tisdagen var det första gången jag körde ett benpass med honom. Herre min skapare så jobbigt det var! Knäböj med mer än min egen kroppsvikt på axlarna gjorde mig inte bara lite nervös. Men det tog bra. På onsdagen varnade han mig för ett jobbigt pass men jag trotsade honom och var ändå med på en timmes kettlebells innan, så min tid på gymmet den kvällen landade på inte mindre än fyra timmar. På torsdagen var vi med på X-fit och körde några få benövningar efteråt. Och igår körde vi rygg, axlar och mage. Jag var väldigt trött kan jag säga. När jag efter flera timmar körde sista repetitionen på bänkpress bara brast det och jag började gråta. Jag vet inte riktigt varför, men det har hänt två gånger förr. Att jag tränat mig till tårar, alltså.
Jag har jobbat en del också. Det har varit bra dagar. Det blir roligare och roligare att stå i kassan och det känns skönt även om jag misstänker att känslan inte blir särskilt långvarig. Jag blir alltid så glad när jag träffar glada och trevliga människor och då flyter det på.
Har även - äntligen - lyckats få in lite Guild Wars 2 i min tillvaro. Det var roligt, men så himla kass jag blivit! Inte för att jag var särskilt bra innan men jisses.. det tål att övas på.
Nåväl. Idag jobbade jag öppning och det var awesome. Öppnade med de bästa av assistenter och dagen gick fort. Inatt ska jag jobba på Laholmen och det känns inte alls. Det blir säkert bra. Imorgon ska jag vara på Max igen klockan åtta och jag ber till gudarna att jag kommer lyckas vakna av väckarklockan! 3 timmars sömn känns inte.. asoptimalt. Hade tänkt sova nu mellan jobben men det blev inte riktigt så. Sover nog en stund innan jag åker dock, nu ska jag bara städa upp lite här. Och lyssna på julmusik.
Rent generellt känner jag mig lite smått, smått, smått vilsen. Lite ostabil. Glad men fundersam. Ni fattar. Det känns som att jag inte.. gör någonting. Men tid är inget man har, det är något man tar sig, eller hur? Jag känner mig lite småsugen på att gå på World of Shape-dieten igen, faktiskt. Såg bilder från slutet av oktober och känner att jag verkligen har förlorat lite av den formen jag hade då, vilket är synd. Dags att skärpa till sig och hitta kämparglöden tror jag! Detär verkligen guld värt att träna med Martin, och det är så utomordentligt jäkla roligt. Men så ska man ju vila och äta ordentligt också, det är ett tråkigare kapitel. Framför allt svårt när man jobbar mycket. Och inte har några pengar.
Det slog mig häromdagen, att vanliga människor längtar till fredag och tycker att det ska bli så skönt med helg och så vidare. Jag är helt tvärtom. När jag vaknade upp igår tänkte jag "Helvete, det är fredag". Helg innebär jobb dygnet runt. Känns omvänt att tänka så, längta till måndag liksom.
Nä, nu ska jag se till att få saker gjort. Och skriva oftare. Jag måste verkligen göra det. Adieu!
december
Jag känner mig gråtfärdig. Det är december. Äntligen!
Jag hade en galet dålig dag igår. Sjukt dålig verkligen. I vanliga fall brukar jag vara svårknäckt när det kommer till i-landsproblem (som det här inlägget, det här är tredje gången gillt som jag skriver om allting, när jag försökt säkerhetskopiera har det mystiskt försvunnit.. Men det ger mig bara en minihjärtattack och sedan kör vi en ny rond liksom) men igår var helt fel dag bara. Det gick inte så bra på jobbet och hela tiden gick jag och såg i alla fall mycket fram emot att få åka till gymmet och träna med min Bowies när jag slutat. Allt gick emot mig och det som tärde mest var att låset på bilen fryser så fort det blir kallt ute. Så att först lirka i tio minuter för att låsa upp för att tjugo minuter senare, utanför gymmet, ägna 25 minuter åt att försöka låsa bilen igen (när jag dessutom redan var försenad) släckte mig glöd duktigt. Väldigt, duktigt. Var så upprörd och tvingades acceptera att det var fel tid för prestation och inlärning så efter uppvärmningen gick jag in i omklädningsrummet och grät halvt hysteriskt. Kastade grejer i väggen (inget hårt, så Westcoast behöver inte oroa sig). Fattar inte vad som hände riktigt, men det är väl priset jag får betala för min annars så bekymmerslösa vardag. Jag menar, när man går runt och är konstant lycklig finns det ju ändå småsaker som gror fast i bakhuvudet och rätt som det är blir det för mycket och då kommer allt ut på samma gång. Jag tänkte i alla fall åka hem (besviken_chey_92, men jag kunde verkligen inte fokusera) men fick inte upp den där bildörren. Så efter tio minuter kastade jag tändaren i marken och deformerade den beyond repair. Fick vänta på Martin tills han var klar, han gjorde ett tappert försök, dock utan resultat, och sedan åkte vi hem i bara en bil. Väl hemma la jag mig på sängen och grät. Började hyperventilera men kunde snart ta mig samman, mer eller mindre. Pratade i telefon med Manfred och skulle sedan sova. Somnade halv fem.
Trots den snåla sömnen och ouppklarade upphov till gårdagens breakdown hade jag en riktigt bra dag på jobbet. Hade jättemånga trevliga gäster, det var ruskigt roligt! Skrattade med arbetskamrater, tiden gick relativt fort och jag hade en bra merförsäljning. Mitt nuvarande rekord är 314 procent på 30 mål. Tänk att det fanns en tid då jag blev skitstolt över 160 procent. Det är kul att utvecklas!
Efter jobbet åkte vi hem och åt baguetter med ost och nåt kött som Martin köpt, som vi värmde i ugnen. Det var gott. Väldigt gott, trots att min matlust tagit en drastisk vändning verkligen. (Jag märkte att mina love handles växt till sig sedan fitnessfighten tog slut, mest för att jag tristessätit samt unnat mig lite för mycket sötsaker, bestämde mig häromdagen för att skärpa till mig och nu sker det automatiskt. Skönt!) I vilket fall så satt vi vid köksbordet och jag skrattade åt Martins små utlägg, tände adventsljusstaken och vi öppnade den första luckan i våra chokladkalendrar! Trots att Martin är självaste Grinchen så är jag fast besluten om att sprida lite julstämning så han fick en kalender av mig. Med Spindelmannen. Haha. Men där satt vi, med kökskranen rinnandes så vattnet inte fryser och ont om värme i huset, men jag kände ändå att nu är det bra igen. Lyckorus. Det är lustigt men det är så jag funkar; låt mig bryta ihop ordentligt, vara nästintill sinnessjuk, så är det bra inom 24 timmar.
Inatt stundade nattpass på Skagerack. Jag kunde ha känt mig mer peppad (jag fick trots allt en ledig fredagskväll igår även om den inte blev som jag tänkt mig. Eller hoppats på. Men man lär så länge man lever, var det sagt) men kvällen visade sig bli helt awesome! Träffade bra människor, och en av de som uppträtt gick förbi och nynnade på de fyra väldigt karaktäristiska tonerna från Shine on You Crazy Diamond av Pink Floyd. Så jag haffade honom! Han var amerikanare och det var så grymt häftigt att prata med honom. Wow. Kände mig cool.
Imorgon stundar ett halvspontant pass på Max och sedan ska jag försöka ta itu med röran i sovrummet, jag har lagt grejer överallt verkligen. Och skriva vill jag göra. Känner mig på det humöret.
Tycker för övrigt att det är så himla givande att ha bloggen. Det är så kul! Man får så bra perspektiv på sitt tankesätt och det påverkar mig mer än vad jag tror. Att skriva, och sedan läsa, om bra saker i vardagen gör att jag tänker mer på det och uppskattar det mer. Sedan rullar det liksom på av sig självt!
Ville mest säga att jag är så glad över att det är december. Min önskelista är officiellt komplett och jag väntar på en stooor beställning julgrejer från Lagerhaus och väntar med ännu mer spänning på snön. Som jag längtat efter vintern alltså.. And now it's on!
Igår när jag var så förkrossad råkade jag ändå snubbla över den här bilden. Den gjorde mig glad. Nu ska jag sova!
