Change of Seasons

Ligger i soffan i min onepiece, mätt på ett halvkilo kvarg, Martin kliar mig på fötterna (faktiskt, så himla skönt) och jag är helt slut. Men det har varit en väldigt bra dag.

Vi hade stundvis massa att göra och jag fick ta rast i två omgångar. Den sista stunden tänkte jag gå till Bodypower för att köpa en proteinbar men fastnade på vägen vid en affär som säljer jackor, mc-kläder och dylikt. Såg mitt livs kärlek i jackor! Det är inte riktigt rätt tillfälle att lägga en massa pengar på en jacka så jag gick därifrån, men innan jag kommit tillbaka till Max så vände jag igen. Kollade efter min storlek och det fanns en kvar. Eftersom den var på rea för halva priset så köpte jag den. Och kommer älska den livet ut.

Efter jobbet var det en lycklig Ida som köpte en kaffe (den sista på länge, för imorgon får vi en ny - awesome kaffemaskin till jobbet, inget mer dåligt gratiskaffe!) och njöt av det underbara vårvädret i min dösnyggaste jacka i hela världen. Även om solen var på väg ner så kändes det underbart.

Jag har provat poweryoga en gång i mitt liv men annars inget snarlikt. Det var faktiskt lite utav en jobbig upplevelse.. Jag har ju provat guidad meditation och yoga i tre dagar och känner verkligen hur svårt jag har att slappna av. När jag blundar rycker det frenetiskt i ögonlocken, jag har svårt att andas långsamt, ta djupa andetag och framförallt behålla fokus. Det är utmanande och svårt men det är som med allt annat. Bara att öva. Imorgon ska jag dessutom ringa vårdcentralen för en tid så de kan ta en titt på min mage som gör konstant ont.

Hade dessutom fått min glossybox idag!

Nä nu ska jag försöka mig på lite meditation igen och sedan sova. Det känns som att dagarna är tunga på jobbet och rusar förbi på kvällen, men det blir väl så. Försöker tagga till med tanken på att vår nya kaffemaskin kommer imorgon. Ska bli så jäkla najs!

Har förresten laddat hem nyaste kitet för bodypump. Ska på kvartalsutbildningen på fredag i Göteborg, tror det kommer bli bra. Stretchlåten är Radioactive, dog av glädje litegrann. 

Inatt vaknade jag av att väckarklockan ringde. Hoppade upp och grabbade tag i klockan (en sån där gammaldags variant ni vet) men insåg att något var fel. Klockan vibrerade inte. Tände lampan och såg att klockan bar var fem över tre. Lyckades lokalisera ljudet från gerbilernas bur. Två av bäbisarna satt i matskålen och grävde så frenetiskt att klorna mot metallen lät som väckarklockan. Tror ni jag blev less? Nu åker de snart ut alltså, så mycket oväsen de för.

Nä, dags att bege sig och hoppas på en god natts sömn inatt. Jag behöver det om jag ska orka 4 öppningspass till den här veckan. 

Börjar detta inlägg med att tala om att mitt mående har varit väldigt ockuperad av gymverksamheten de senaste dagarna. Inte själva träningen utan gymmet i sig. Det kom lite som en chock när jag i fredags fick ett meddelande från världens bästa Maria, min största förebild och gymmets ansikte utåt, att hon sagt upp sig från sin tjänst på gymmmet och gjorde sin sista dag. Det har varit en del strul med Nordic Wellness, jag har valt att lämna det utanför bloggen för att det känts bäst så, men de som känner mig vet att jag haft en del åsikter och bekymmer angående styrelsen och var vi står idag. Jag har varit i kontakt med högre uppsatta chefer och de har lyssnat och vi har kommit överens, men vi har haft en regionschef med för stort ansvarsområde och därför har det inte funnits tillräckligt med tid åt vad som skulle behöva göras. Anser jag. Jag ska inte gräva för djupt i det, men hela min vardag tog en drastisk vändning med detta besked. Det rådde en genuin sorg på gymmet, alla vill ha Maria kvar. Orsakerna och konsekvenserna till att Maria sagt upp sig har påverkat mig (och många andra!) och mina framtidsutsikter samt träningsglädje. Efter att ha pratat med henne så sent som ikväll så känns dett däremot som att det finns lite mer ljus i slutet av tunneln och jag hoppas att det löser sig på bästa möjliga sätt. Det sista jag vill är att lämna NW.. Så, nu var det ur världen.

Detta har hänt de senaste 4 dagarna!



Jag har jobbat stängning, många sena kvällar har det känt som.. En av kvällarna när jag kom ut såg jag en isskrapa sitta i dörrhandtaget å bilen, haha. Nilsson Bil ville tacka mig för att jag kör Volkswagen. Ganska gulligt, egentligen.



Ätit en massa mer ägg och även introducerat Martin till Kalles kaviar.. det var inte populärt, haha.





Fick till ett aaaasgrymt axelpass! Dagen efter att jag sagt att jag aldrig mer ska träna. Älskar verkligen formen som börjar komma fram på armarna..



Stängningspass innebär mys med kaffe och proteinbar!



Tog på mig ett extrapass på lördagen, min lediga helg, fick jobba samma pass som Martin. Här försöker han få igång datorn! Såg så himla rolig ut ju.. Jag fick sluta lite tidigare så jag skulle hinna handla. Lite grejer från Rusta (diskmedel, tvättmedel, toapapper och dylikt är väldigt värt att handla där faktiskt), leta efter ett skal till mobilen när jag inte behöver hela plånboken samt lite energidricka..



Här är för övrigt min nya BookBook! Måste säga att jag gillade min gamla bättre. Formen på iPhone 4 överhuvudtaget var mycket bättre tycker jag.



Och den här hittade jag, att variera med. Lite metal så där.



När Martin sluttat gick vi till Supermarket för att storfrossa i godsaker. Det stundade nämligen ätardag! Vi hittade en frysdisk med vad som verkade vara en av världens bästa affärsidéer..Fryst fikabröd som man ska grädda hemma.



Gick verkligen loss på allt vad socker hette.. Vi åt typ hälften men så gott det var! Myste i soffan hela kvällen och frossade godsaker, framför två avsnitt SoA och The Road. Och jag höll mig vaken. Otroligt!



Handlade dessa. Översta flaket är till Martin och det andra är mitt allra heligaste.. haha. Celsius med colasmak finns det bara två av kvar på gymmet och Roland visste inte när de skulle få in mer så jag köpte det där flaket som jag övervägt att köpa länge. Men max en burk om dagen, för annars får jag ont i magen! Rhyme intended.



Igår var typ världens mysigaste dag. Jag gick upp hyfsat tidigt och smågrejade, när Martin vaknat åt vi frukost, såg på serier och somnade sedan om. I vanlig ordning, dagen efter en lång jobbarperiod. Jag fick sedan tummen ur och städade, lagade asmycket mat för resten av veckan, och plockade sedan fram grejer för att fotografera gerbilbäbisarna. Det gick sådär, Heisenberg var snabb med att ramla ner från sängen och gömma sig därunder ett bra tag. Dagsljuset var sämst eftersom det var dundergrått ute så inga bra bilder blev det heller. Men vi fick könsbestämt de små liven! Heisenberg visade sig vara en grabb och de andra två en av varje. Vi har inte bestämt några namn än men det står mellan Jax och Gemma eller Jesse/Pinkman och Skyler. Ska det vara tv-serietema så ska det.



Idag har jag jobbat öppning och det är alltid lika roligt, bortsett från att man måste lägga sig tidigt kvällen innan.. Det gäller att hitta en schysst dygnsrytm och särskilt så är det planering som gäller. Jag skriver listor, förbereder tusen matlådor och är nogrann med att få mina 7 timmars sömn. Igår försökte jag mig faktiskt på lite guidad meditation innan läggdags och oj så svårt det var.. men jag ska nog fortsätta försöka, tror det kan bli en skön grej om jag vänjer mig vid det.

Vi försökte oss på att träna igår men min dagsform var inte jättebra, mest mentalt. I brist på annat körde jag igenom nyaste bröstlåten på bodypumpen, stort misstag. Minns ni att jag hade problem med axlarna för några veckor sedan? Den smärtan provocerades fram just på det sättet. Högt antal repetitioner i bänkpress, ganska tungt. Så nu är det tillbaka. Som ett brev på posten. Mina axlar och skuldror gör så ont att jag ine kan lägga händerna på ryggen ens.. Tack och lov förstår jag nu i alla fall vad det kommer ifrån, om en vecka är det förhoppningsvis över och jag begår inte samma misstag en gång till. Annars körde jag bara en övning triceps innan jag insåg att det var bättre att ge sig men det däremot, gav mig grym träningvärk. Oh, the irony.

Idag höll jag pass efter jobbet på Max och min motivation var i botten. Men jag får försöka tänka att ingen är så kritisk mot mig som jag själv så det gick väl inte så dåligt egentligen. Efteråt struntade jag i att köra i gymmet och åkte hem istället, för att få lite mer tid hemma innan det är läggdags. Jag har fått en så nonchalant inställning till pumpen och den sortens träning, att bara köra pump känns inte tillräckligt för en dag men det är ju ändå 600 kalorier brända på en timme. Så nu har jag blandat en portion med kvarg, hallon och någon sorts sylt på burk som Martin köpt åt mig, den heter "bara bär" och innehåller just det, bara bär. I det här fallet hallon.. så himla gott.

Det har varit en halvtung dag, måndagar brukar vara ett glädjeämne för mig en inte idag. Mycket pågrund av stämningen på gymmet och tankarna som smyger sig på men jag ska släppa det nu. Äta upp min kvarg, köra en guidad meditation i en kvart och försöka sova gott innan det är dags för ännu en mysig morgon inför öppningspass. Det är det absolut bästa med öppningspass. Mysfaktorn i att gå upp tidigt, åka bil, ta det lugnt, dricka lite Celsius och lyssna på musik. Och att det är mörkt ute, det gör bara saken bättre.

Morgondagen har all god förutsättning att bli awesome. Vi kör på det!

Folk får säga vad de vill om vädret, men i alla fall jag blir überlycklig av att vakna upp till en sådan här vacker dag!

Jag råkade somna, ganska sent, i Martins säng igår. (Med någon olja i håret som skulle vara jättebra, dunderfett kändes det men doftade i alla fall gott!) Vaknade av att han pussade på mig runt tre och gick in till mig. Han la sig bredvid och jag somnade om, så himla mysigt. Var beredd på att sova länge (minst sju timmars sömn gäller nu!) men vaknade faktiskt av mig själv kvart i nio. Gick upp och gjorde mig i ordning direkt, för det är ju så tråkigt.. Tog hand om tvätt och disk och när Martin vaknade åt vi frukost framför ett avsnitt SoA. Och jag åt knäckebröd. Nom nom.

När Martin hade åkt städade jag det sista i huset och åkte sedan in till gymmet för grymmaste benpasset! Jag satte i mig en och en halv portion PWO och taggade ihjäl mig till In This Moment, i det fina vädret. Körde bara lite längre än en timme men fy fan så trött jag blev! Jag har börjat köra kardio, antingen 20 minuter i sån stepmaskin, intensiv styrka eller blandat de två. Målsättningen är att ligga i zon 3 i minst tjugo minuter, varje pass. Dvs. ha en puls på över 160 bpm. Helt galet är det.

Benen piskades ordentligt, med träningsvärk sedan i måndags som fortfarande inte försvunnit.. Jag hann till Konsum för att hämta ut min BookBook, ni får se den sedan för jag har inte packat upp den än. Och nu sitter jag på jobbet och har ätit en massa chili con carne. Mhm mhm mm. Ikväll stundar awesome stängning igen och ikväll har jag lovat mig själv att jag ska gosa ihjäl Martin. Jag ska greja lite mer med mobilen också, men han ska till gymmet så det går väl att tajma in. Imorgon tänkte jag gå upp tidigt för att jag ska till barnmorskan och prata lite, och passa på att uträtta lite andra ärenden i samband med det också. Lääängtar till fredag liksom. Och nästa träningspass. Idag sa jag till Maria att "fan jag ska aldrig mer träna i hela mitt liv, det är ett jävla löfte!" (som jag kommer bryta imorgon). För så jobbigt var det.

Bjuder på ytterligare en egobild på en endorfinkickad och glad tjej innan jobbet, plikten kallar!

Jag är glad att jag inte tagit ned utebelysningen trots att julen är förbi. Det är så himla vackert ute nu, med den lilla men heltäckande snön vi har. Jag vet att långt ifrån alla delar min glädje över att snön är kvar, tillbaka, whatever, men jag tycker det är så mysigt. När det ändå är lite kyligt och framför allt fortfarande ganska mörkt. Det är ju trots allt fortfarande vinter i Sverige, oavsett om vi vill eller inte.



Igår var det gym och jobb på agendan! Jag har upptäckt skillnaden mellan tidiga och sena pass på gymmet nu, även om min dygnsrytm och mitt sömnbehov ibland kräver sena pass så är det passen på förmiddagarna som är att föredra.. Igår satte jag i mig en PWO för första gången på väldigt länge (var beredd på att bli dunderkass men kroppen gick med på allt vad koffein hette, utan att gnälla det minsta) och var så galet jäkla taggad. Jag har en handled som klagar när jag belastar handen i pressövningar så jag tänkte köra lats och biceps eftersom det är betydligt mer dragövningar som krävs där. Och vet ni? Jag slog mitt personbästa i chins! För några veckor sedan sa jag "om två veckor ska jag klara 10 stycken" men jag fick ju en längre viloperiod precis efter där så det lades på is, och när jag sedan kom tillbaka tyckte jag mig blivit lite sämre. Men igår gick det allt, från 8 strikta till 10! Dags att börja bredda greppet nu.. Spännande! Och jag var så glad!



Med den endorfinkicken i bagaget kunde jag inte få ut annat än ett grymt träningspass. Så nöjd! Dessutom har jag träningsvärk idag, det är alltid en stor bonus. Lats och biceps är nog de roligaste passen, för det finns så många olika övningar.



Efter gymmet var det dags att jobba stängning och det var full rulle. Jag laddade upp med kokt ägg och Celsius och sedan öste vi hårt, nu i lovtider. Unnade mig en proteinbar och en kaffe under tiden jag gjorde kontoret på kvällen, var så nöjd med dagen att jag lät mina två medarbetare åka hem klockan tio trots att vi inte var klara. En av dem hade en sjuk dotter som väntade hemma och andra killen skulle samåka med honom till stan så jag släppte iväg dem och gjorde klart stängningen själv. Stannade kvar i ungefär en halvtimme innan jag kände mig nöjd och begav mig hemåt. Trodde att chefen skulle ifrågasätta våra utstämplingar (eftersom jag faktiskt gick över tiden) och kanske till och med visa missnöje, men tvärtom fick vi beröm idag för en snygg stängning. Jag börjar känna mig bra på det jag gör, och det är en väldigt drivande känsla. Jag har vänt så mycket på mina gamla tankebanor, slutat analysera allt jag gör ur en tredje persons inte fullständiga perspektiv. Istället stänger jag av så länge ingen ger mig direkt feedback, bra som dålig. Idag sa en av mina arbetskamrater att han tyckte att jag gjorde ett bra jobb, som ser saker som andra inte ser eller bryr sig om. Det glädjer mig så mycket att vissa ser det så, och inte bara menar att jag lägger fokus på fel saker (även om det är en hårfin balansgång). Jag växer i mig själv och står för vad jag gör. Ju bättre jag tycker att jag jobbar desto roligare är det och vice versa. Jag tror att andra tycker att det är roligt att jobba med mig, även om jag kanske inte växt mig så stor i ledarrollen riktigt än. Ja, de senaste dagarna på Max har helt enkelt varit fantastiskt roliga.



Min nya mössa, hjärta!



Fick den här av en gammal internetkompis också, en väldigt glad överraskning. Amanda (aka. Ovä) och jag började prata för ungefär 8 år sedan. Vi har dålig kontakt sedan många år tillbaka men hon är en sådan som jag byggt bo i hjärtat åt, som hon själv uttryckt det. En av de människor som hjälpt  till att forma mig otroligt mycket. Helt fantastisk är hon. 

Jag var dödstrött när jag kom hem igår men höll mig vaken mycket för Martins skull. Alltid när jag kommer hem vill jag prata om dagen en liten stund och sedan vill jag dra mig undan, slappna av. Framför allt så vill jag sova relativt tidigt. Igår kände jag mig tvungen att fråga Martin om han varit besviken på mig den senaste tiden, för att jag helt enkelt inte har något behov av närhet eller umgänge. Han verkade ovanligt hjärtlig och genuin när han såg på mig och svarade nej men någonstans tror jag ändå att han känner sig bortvald. Jag ska inte ljuga, men det är han. Däremot är det inte personligt, alls. Och gudarna ska veta att om jag fick välja så skulle jag vilja gosa ihjäl honom hela tiden. Men just nu behöver jag få vara tyst, sluta tänka och fly verkligheten lite. Det går över.

Idag blev det vilodag från gymmet och istället myste jag med Martin på morgonen. När han åkt till jobbet skulle jag åka till Söle för att städa bilen och ringde mamma för att prata på vägen dit. Det blev lite längre än tänkt, närmare en timme. Men det var väldigt skönt, att få beklaga sig lite över frustrationen som uppstår när man ska bädda sängen och lakanet korvar sig, att Martin smular ner hela huset när han äter smörgås eller att juicen tog slut imorse. Att kunna få det ur systemet, att det var en sådan dag, men ändå kunna skratta åt det.

Det fick bli en ninjastädning av bilen på Söle, och så hämtade jag mitt nya SIM-kort till mobilen med. Så nu när jag kom hem från jobbet tog jag en lång dusch och mojsade in någon olja i håret. Något jag fick i månadens glossybox (och det doftar underbart!), vi får se hur stor skillnad det gör. Jag har suttit i Martins säng och fått igång min nya mobil, fått in säkerhetskopian från min gamla så den är i sin ordning. Imorgon hade jag tänkt gå upp tidigt för att hinna uträtta lite ärenden men vi får se hur det blir med det. Bortsett från att träna ben hade jag tänkt att tvätta bilen och lite annat (hälsa på farmor, luncha med farmin, fotografera gerbilerna, men tiden rinner iväg jag glömmer så lätt bort att det finns fler dagar också. Vi får se.

Avslutar med en bild på min bil, som såg så himla ledsen ut i kvällsfrosten, haha. God natt!

Alltså goddamn vad jag är nöjd över mitt inköp. Linnet alltså. Egentligen kände jag att fan, jag borde låta bli och se hur det ser ut med pengar framöver men åh.. Det sitter dösnyggt och jag kommer bo i det för resten av mitt liv. Typ. Bästaste. Bästa.

Jag satte i mig en Celsius innan passet och förbrände nästan 100 kalorier mer än vanligt. Så kan det gå, om man är taggad som fasen. Jag hann typ inte gå igenom koreografin alls innan vi körde men det gick ändå bättre än förra gången så jag var nöjd. Nytt linne, ny shaker och en massa ny energi. Jag var taggad och glad och började som vanligt passet med att säga äntligen måndag! För jag gillar måndagar, de innebär ofta att man äntligen är ledig efter en tung helg. Ironiskt nog.



Körde några set marklyft efter passet och dödade min rygg verkligen, så himla trött verkligen. Avslutade med att superseta hip bridge (med 15 kilos extravikt) och rygglyft. Sammanlagt sex set. Var duktigt trött efter det!



Vi åkte för att handla, runda nummer två idag. Komplettera det som saknades på Konsum. Det blev lite mer än tänkt.. som vanligt. När Martin knökat in allt i kylskåpet tog han ett steg tillbaka och beundrade det, och all mat inuti. Asnöjd över att det faktiskt såg ut som ett normalt kylskåp, om man nu brukar ha 6,5 kilo kvarg i ett sånt. Det är så skönt att det rullar på med maten för min del, att det inte är så svårt att äta bra. Bara köp hem bra grejer. End of story.



Jag tog ut datorn i köket och säkerhetskopierade min mobil en sista gång innan jag tänkte dra igång min nya. Efter att jag packat upp den insåg jag att jag saknade det nya SIM-kortet, att det antagligen ligger hemma i posten på Söle. Så jag packade ner mobilen igen. Skönt att slippa stressfixa allt med den ikväll, samt att jag hinner köpa skyddsplast till den imorgon innan jag börjar använda den. Så det gör mig faktiskt ingenting!



Jag lagade mat under tiden. Chili con carne blev det idag. Igen. Det är en av de få maträtter jag kan, eller är bra på. Martin tipsade om en jättegod tomatsås så jag köpte och använde en sådan. Och det blev så jäääkla gott! Perfektion i chili con carne-form. Jag lagade kvälls-/postworkoutmat i form av kokta ägg! Första gången i hela mitt liv som jag kokar ägg, hähä. Jag vill ha de hårdkokta så det var ingen större bedrift. Men det var så jävla gott, haha! Jag var som euforisk när jag satt och åt ägg med några klickar Kalles kaviar. Hur gott som helst. Martin plockade på sig en Marabou chokladkaka med Oreokakor i, jag smakade och det var visserligen väldigt gott men absolut något jag kan låta bli, å min kropps vägnar. När man ser resultat i spegeln och gillar det man ser blir det lättare och lättare att sköta kost och dylikt, allt eftersom tycker jag. Och det är inte helt fel!



Så nu har jag matlådor för typ en vecka framöver. Goda, dessutom. Och två ägg som blev över. Jag är mätt men har ganska ont i magen och egentligen tror jag min kropp skriker efter kalorier efter mina bravader på gymmet. Men jag har druckit en massa aminosyror och ätjit ägg så jag nöjer mig ändå. Nu tror jag faktiskt att det är dags för snarkofagen. Imorgon stundar gym och jobb. Tagga!

 

Vi strävar konstant efter att vara snyggare och bättre. Men har du någonsin tänkt på vilken fantastisk maskin det är du lever i? Och alla besvär som är så oerhört sköna att slippa? En människa med brännskada i ansiktet skulle vilja byta med vem som helst, oavsett storlek på näsa, form på ansiktet eller finnig hy. Men visst, man kan inte gå runt och konstant tänka på det, jag tror det så småningom skulle göra mig paranoid, alla dessa "Men tänk om...".

 

Kontentan är i alla fall att även om du har en värdelös dag så kunde det högst sannolikt ha varit värre. Och är du inte dödssjuk har du all förutsättning i världen att bli det du vill vara. Just some food for thought.


Jag har varit ganska off den senaste tiden. De senaste fyra veckorna, om inte mer. Jag tror jag lätt kastar skenet av att jag inte mår särskilt bra, men det är inte sant. Det började med min totaltkrasch, att gå upp ur sängen på morgonen var outhärdligt och jag fick ta några dagar ledigt här och var. Jag samlade snabbt ihop mig även om jag bröt allt vad rutiner heter och lyckades plocka ihop bitarna, ta mig samman och börja om. På något vis känner jag mig så mycket starkare nu. Jag försöker suga ur giftet ur mitt liv men det är en tung och långsam process. Allt för länge har jag lagt mig platt och bett om ursäkt - så jäkla många gånger. Jag har inte alls mått dåligt över vem jag är eller vad jag gör. Snarare tvärtom, så är jag glad över att vara jag. Men så fort jag kommer ivägen för någon kryper jag ihop med svansen mellan benen. Förlåt, förlåt, förlåt. Bara du inte tycker illa om mig.

Det är svårt att börja om och strunta i vad jag tror andra tänker om mig. Att säga ifrån är inte den svåra biten. Jag drar mig ofta för att säga vad jag tycker, stundvis för att jag inte vet om det är befogat (om jag är förbannad och inte tänker klart, t.ex) men också för att jag är konflikträdd. Men om någon ger mig kritik är det svåraste inte att säga "lägg av, du är inte perfekt själv", utan att i hjärtat inte ta åt sig. Men jag jobbar på det. För jag vet att man måste öva, öva och återigen öva. Inte bara när det kommer till att lära sig cykla eller köra bil, utan också för att tänka positivt och välja sina strider. Jag har bitit i det sura äpplet, samlat mod jag egentligen inte haft. Konfronterat människor och situationer som får mig att stundvis må dåligt och - inte bett om ursäkt, för en gångs skull. Utan satt ner foten och sagt att jag vägrar att känna så här en gång till. Jag har suttit i bilen och skrikit rakt ut. Högt, hjärtskärande och alldeles ohämmat. Det var läskigt att känna psyket brista men så oerhört skönt att få ladda ur. Jag har aldrig hört mig själv på det viset, ett riktigt jävla warcry. Men när det var ute ur systemet avtog tårarna och andningen återtog sin normala rytm. Det har hänt mycket runtom mig och just nu känner jag att det räcker med dramatik i mitt liv för ett tag framöver. Mamma har sagt till mig att "du ber inte en jävel om ursäkt så länge du verkligen inte menar det, Ida". Hjärtat drogs åt två olika håll när Martin efter dagar i rad fick hålla om mig när jag snyftade fram att jag känner mig liten och svag. För stundvis gör jag det. En egenskap jag däremot nästan glömt bort är att jag alltid tar mig samman. Jag återhämtar mig så oerhört snabbt. På senare tid har jag dock tröttnat lite. Jag är trött på att vara känslig, ta småsaker på stort allvar och ha humör som vandrar i en sinuskurva. På 24 timmar hinner jag som regel uppleva något som jag skulle kunna beskriva som en känslomässig fruktsallad. Lite av allt möjligt.

I flera dagar har jag gått runt och känt en så fruktansvärt stor inre stress. Jag har inte upplevt att jag haft tid till någonting och inte alls varit mig själv. Martin har varit mysig och kliat på mig, givit mig massage och velat umgås. Själv har jag (för första gången i mitt liv) inte alls känt ett behov av närhet utan mest velat vara ensam. Jag har varit glad, men också känt ett stort behov av att leva i mitten av mitt eget universum och inte släppa in någon annan. Tillskillnad från förut så har jag inte bett om ursäkt för det. Jag har bara förklarat för Martin att jag har varit väldigt tense, mycket grubblande och tänkt otroligt mycket på jobbiga saker. Inte funnits tillgänglig för sånt som gör att jag kan slappna av. För när jag inte mår bra eller är i emotionell rubbning/gungning/obalans/whatever så tar tvångstankarna överhanden. De växer parallellt med mitt dåliga mående, försätter mig i en rävsax. Vilket i sin tur får mig att känna "jag måste prestera, göra allt i hela världen och när det är gjort kommer jag känna mig lugn". Jag måste ta kontroll, och det gör jag genom att utföra mina "måsten". Därför blev jag så genuint lycklig i hjärtat när jag såg bilden ovan, imorse. Jag blir inte lycklig när jag strävar efter perfektion och uppnår något mål. Jag blir tillfreds först när jag skiter fullkomligt i alla saker jag tycker att jag "måste" göra. Att ge efter för tanken att vara och göra perfekt, bär mig bara neråt i en ond spiral. Att vända andra kinden till, att låta bli och att slappna av gör att tvångstankarna - den där djävulen på axeln - försvinner.

Kontentan är att när jag mår dåligt, säger mitt huvud åt mig att göra sjuttioelva miljoner saker och när det är klart, då kan jag vara lugn. Men den där att-göra-listan växer bara för varje minut och jag kan inte leva upp till mina egna krav. Vilket får mig att känna mig ännu sämre. And it goes on and on and on and on..

Därför har jag längtat så mycket tills idag. För jag har jobbat och varit ledig med fullspäckade (bra!) dagar men inte fått eller tagit mig tid till att sätta mig ner och betala de där räkningarna, ringa de där samtalen eller svarat på de där mejlen. Kaos. Att-göra-listan stirrar hånfullt på mig och växer. Att skriva listor överhuvudtaget är mina största misstag men det hjälper mig ändå att få bukt med tankarna. Det är en svår balansgång det där. Är jag stabil gör det mig gott att känna mig strukturerad, men är jag labil spär det på prestationsångesten och känslan av att vara oduglig och inte räcka till.

Jag är glad, jag mår bra och jag uppskattar livet. Men jag har fått nog av att vara i svängning. Genom att slå mig fri från att be om ursäkt, känna mig ivägen och nervärderad, tror jag att jag kan växa i mig själv. Och framför allt inte behöva prestera för att bevisa något, för jag vet att jag är jävligt bra ändå. Rom byggdes inte på en dag men jag har i alla fall lagt grunden och nu jobbar jag mig uppåt mot den helgrymma självkänsla jag förtjänar.

 

Japp, jag lever! Det där utlovade inlägget som skulle gå lite djupare in på vad som rört sig i mitt huvud de här två veckora som varit.. Vi släpper det. Jag orkar inte rota mer, nu när jag fått rensa huvudet. Som tidigare nämnt har jag tagit lite vila från allt, eskapism när den är som absolut bäst. Jag har försökt att inte tänka på bloggen (det har gått bra, vilket också är skönt att ytterligare ett tvångsmoment rinner ut i sanden rent känslomässigt), inte varit på gymmet på 11 dagar bortsett från mina tre gruppträningspass, ätit vad och när jag vill i dessa 11 dagar samt spenderat några dagar hos bästaste mamma!



Väntade på och åt frukost med Martin. När han sedan åkt städade jag huset ninjastyle (för att det är underbart att komma hem till ett rent hus) och en timme senare satt jag i bilen på väg mot Karlstad.



Stannade till på Statoil för att handla ihjäl mig.. Vart folk än trodde jag var på väg så måste de trott att jag inte skulle få någon mat där i alla fall.





Köpte en doftsko och hängde i bilen i hopp om att slippa den där snuskiga proteinshakelukten.. Martin spillde ut en proteinshake i sin bil för fllera veckor sedan. Vid två olika tillfällen har jag försökt tvätta bort det och även om det luktar betydligt mindre så.. ja. Det luktar förjäkla illa.



En väldigt terapeutisk bilfärd senare var jag framme hos världens bästa! Sjönk ner i världens skönaste soffa och kollade på ett avsnitt Sherlock.



Dagen efter, blev bortskämd med en massa god mat. Och kaffe. Sjuka mängder kaffe.



Tog bilen och stack till PJ och hennes vovve i några timmar! Alltid lika roligt att träffa PJ, kan inte fatta att det gått så lång tid sedan vi gick i samma klass, och hur värdefullt det året var.





Tog ett väldigt, väldigt, väldigt efterlängtad bad. Badade i en evighet, trots att vattnet inte gick att få så där skållande varmt utan bara knappt-jag-inte-fryser-varmt. Och kollade på Sons of Anarchy! Har tagit mig igenom första säsongen nu.



Mamma bjöd på äckligt god kladdkaka (och ännu mer kopiösa mängder kaffe) och jag fick mysa lite med lillebror William.

När han sedan gått och lagt sig myste jag ner mig i soffan och hade mamma bredvid. Jag kollade på Vi måste prata om Kevin och mamma spelade "Gissa skuggan" på mobilen.. Dvs. att jag spelade åt henne, tror hon tog 4 av 20 själv, haha.



Igår var det dags att åka hem men jag stressade inte eftersom jag inte hade någon tid att passa. Vi åt mat och pratade, drack asmycket mer kaffe, och jag fick vara med mamma när hon kollade till sina kaniner. Så himla otippat, min mamma har gått och blivit kaninuppfödare. Läst på och kan en hel del, haha. Hon som i vanliga fall tröttnar på projekt efter typ två sekunder och dessutom inte är så förtjust i djur. Men här engagerar hon sig ordentligt.



En av deras finaste kaniner tyckte jag!



Så himla söt, haha.

Det var så himla skönt att få vara i Karlstad några dagar. Bli omhändertagen och bryta lite rutiner, bara vara. Mamma är ju helt otrolig också, både som mamma, vän och allmänt. Verkligen en klippa i stormen, med pansarhud alltså. Efter all skit som har varit så står hon fortfarande stark och vägrar ge upp eller ens tycka synd om sig själv. Jag, och många andra, har mycket att lära av henne. Vi hade en väldigt ansträngd relation fram tills jag var runt fjorton, femton år och det ångrarr jag väldigt mycket. Jag tar på mig skulden för det eftersom jag vet att hon alltid stått med öppna armar men jag varit avvisande. Däremot så vill jag påstå att jag visste inte bättre. Förlorade år eller inte så är jag i alla fall glad över att vi har den relationen vi har idag!

Bilresan hem verkade aldrig ta slut. Efter vad som kändes som en evighet var jag äntligen hemma i armarna på min älskade Martin. Vi myste ihjäl oss med en sista kväll av bulkande och frossande i mat, vilket passande nog blev Martins supergoda pannkakor. Med fuckload av sylt.

Jag hade dessutom fått hem min första glossybox! Så himla lyxigt paket, det är väldigt svårt att tro att det bara kostar 139 kronor.



Jag fick en liten burk med olja för håret, en brynpenna, primer, tandkräm och en rengöringssvamp. Till min stora förvåning är jag ganska spänd på att prova alltihop! Jag är ingen större användare av skönhetsprodukter egentligen men alla grejer var verkligen något jag kan se mig använda i framtiden. Riktigt roligt!



Så nu har jag haft min slackerperiod. Varit ifrån gymmet alldeles lagom länge, för nu kliar det under huden och jag vill inget annat än att ge allt jag har för att förbättra min form. Annars brukar jag ta max 4 dagars vila och sedan vara trögstartad, ha svårt att komma igång igen. Men nu har det gått betydligt längre tid och det var nog bra. Jag har gottat mig i allt vad socker heter, i överdrivna former, och säkert lagt på mig en del och förlorat muskelmassa också. Många skulle kanske se det som ett nederlag, att många veckors hårt arbete är bortslängt och att jag tagit 10 teg bakåt. Men jag tyckte det var värt det. Mitt huvud behövde det för att få kroppen att orka fortsätta. Jag har hela livet på mig att försöka komma i form och de där tio stegen bakåt är snart ett minne blott för nu jävlar är jag taggad!

Jag har åtminstone sovit länge varje natt, nu ska träningen in och rätt kost också. Jag känner att jag för första gången på år har hittat en balans, i huvudet. Jag tvingar inte upp mig själv klockan åtta på morgonen för att jag får ångest ifall jag sover längre. Nä, jag sover tills jag är utvilad alternativt MÅSTE gå upp. Är jag trött klockan elva på kvällen, då håller jag inte mig själv uppe för att jag måste ta vara på tiden utan.. då lägger jag mig. Min lista på saker att göra är för övrigt helt tom. Jag skulle kunna skriva dit "städa bilarna" men det är enklare att bara städa bilarna än att göra en grej av det.

Jag tror det här kan bli riktigt bra. Jag har tagit hand om tvätt och disk och allt känns rent och fräscht. Hjärnan och hjärtat har jag ventilerat och nu är jag dödstaggad inför mitt första gympass på vad som känns som en evighet, följt av ett stängningspass på Max. Skönt att få vara ifrån jobbet ett tag också, fyra dagar närmare bestämt. Jag har bytt bort en del pass och det kommer synas väl på lönen för februari, men som det ser ut nu så får det vara värt det.

Nu ska jag väcka Martin och äta frukost, slänger in två motivational pics också. Nu kör vi!

Okej.

Det är så svårt att veta var jag ska börja. Jag kan väl i alla fall säga att jag mår bra nu, efter en väldigt omtumlande vecka. Jag är på väg tillbaka, i alla fall. Jag tog en vilovecka från gymmet för kroppens skull, det allra sista jag behövde var att skada mig och jag hade känningar i handled, axlar, armbåge, knäna.. Sannolikheten kändes stor. Jobbet har jag också skalat bort några timmar ifrån, bara två pass men så välbehövligt. Efter mitt lilla breakdown med Martin gick det inte ens tjugofyra timmar innan det rann över för mig och jag har nog aldrig skrikit på Martin tidigare, men nu gjorde jag det. Viftade med fingret och hade fått nog. Var förbannad. Det slutade med tårar och en omfamning som aldrig tog slut. Även om det behövde dras väldigt långt så tror jag det här bråket var välbehövligt, också. Det kom fram mycket som legat och irriterat länge, från både mitt och Martins håll, och när vi kräkts ur oss allt kändes vi som oskiljaktiga i dagar framöver.

Just nu ligger Martin på andra sidan väggen och snarkar. Jag har varit uppe sedan tio och städat lite, tagit hand om tvätt och duschat. Jag hade nämligen tänkt åka till Karlstad idag, för att hälsa på mamma (min absolut största klippa i stormen de här dagarna) i två dagar. Men även om det blir sent så vill jag inte åka förrän Martin gjort det. Dels för att jag vill ha våran mysiga frukoststund samt för att kunna städa snabbt när han har åkt. Så då passar jag på, tänkte berätta lite om de dagarna som gått och visa en massa bilder.. Bloggen har inte riktigt varit prioriterad så nu kommer allt på en och samma gång.

Vi börjar med förra helgen då vi båda var lediga både lördag och söndag som normalt folk, hähä. Vi tog tillfället i akt att åka till Uddevalla. Planen var att komma iväg vid tolv men vi var iväg runt halv tre, men det blev bra ändå!

Stannade på Statoil för att köpa lite proviant. Två kaffe, en celsius, en keso och 5 kanelbullar. Bullarna var Martins godis och bortsett från de tre tuggorna jag fick så åt han upp allihopa innan vi kommit fram till Uddevalla. Någon var mätt på kanelbullar ett tag framöver, kan jag ju säga!

Det var inte många timmar vi spenderade i Uddevalla eftersom allting stängde klockan 18. Tur var väl det, för jag trodde vi kulle handlat ihjäl oss annars..

 

 

Asmycket prylar till våra gerbiler, bland annat en boll att ha dem i så de kan springa omkring i huset! Vi skrattade väldigt mycket åt det i början, de såg så roliga ut. Fast de verkar tycka att det är roligt. Tänk er hur mycket deras värld plötsligt vidgas, att gå ifrån att bara vara i sin bur till att få ett helt hus att springa i.