Change of Seasons

Häj bloggen!

 

Nu var det flera veckor sedan vi hördes sist. Jag har tänkt massor på att jag skulle vilja blogga men har känt att jag inte haft så där jättemycket jag egentligen velat "dokumentera" åt framtida jag. Det har visserligen inte hänt så där vansinnigt mycket nu heller men kände ändå att det var dags att titta in, och droppa en miljon kattbilder.

 

Men vi kan väl inleda med att jag fått en månads förlängt kontrakt på Bodypower! Egentligen hade jag bara kontrakt fram till sista augusti, alltså ett sommarvikariat, men igår skrev jag papper på ännu en månad. Nu håller vi tummarna att det hinner hända något vettigt med gränsen, eller att mina kollegor vill ha supermycket semester i oktober, så jag får vara kvar lite till.



Denna helg är egentligen min lediga helg men jag tog på mig extrapass imorgon. Jag sa att jag kunde jobba först, och sedan insåg jag att jag bara antagit att det var ett rastavlösarpass men det visade sig vara heldag. Det var ju lite synd eftersom jag har en del att fixa med men det är ju najs med mer timmar, särskilt på en helg.

 

Men med anledning av detta hade jag stortslagna planer för idag. Som gick käpprätt åt skogen kan jag tala om. Jag tog sovmorgon till 09.30 och hade då sovit i kanske 10 timmar - so far so good - men var så trött senare på dagen att jag alltså bara tvärdäckade och sov i 4 (!) timmar till. Helt oavbrutet. Jag sov verkligen bort hela dagen och nästan ingenting av det jag planerat blev av. I vanliga fall hade jag haft sjuk, sjuk ångest över detta då jag alltid känner att jag har en miljon saker att göra, att jag måste vara produktiv och inte får slösa tid.. men under mitt senaste möte med min psykolog pratade vi om ångest och oro och jag har fått i uppgift att försöka skapa rutinen att bryta dessa tankemönster. Hon pratade en längre stund om att tankar är inte sanningar bara för att vi tänker dem. Vi får en känsla som skapats av en tanke vi har - men det gör inte känslan legitim per automatik. Vi pratade om hur jag oftast inte kan kontrollera min oro/ångest utan går sönder på insidan och i vissa fall inte ens funkar normalt för att jag har katastroftankar. Så detta blev ett ypperligt tillfälle för mig att öva på detta. När ångesten kom, skapade av tankar som "vad dålig jag är som inte varit produktiv utan bara sovit hela dagen" bröts dessa abrupt när jag sa till mig själv att "detta är bara en tanke, inte en sanning". Då kunde jag efter några gånger vända på det och tänka, vad bra att jag verkligen fick sova en massa idag, jag verkade behöva det.

 

Anyhow, tänkte berätta lite om veckorna som gått.

 

Vi var med i en tävling som anordnades av Svedea, vårt försäkringsbolag. De skulle skänka pengar till de två katthem/föreningar som fick flest röster, och vi blev en av dem! Så himla roligt! Vi har verkligen inte flest följare av alla, men vi har tamejfasen de mest dedikerade. Tack, underbara människor! Vi fick dela på 11.000 kronor tror jag det var.

 

 

En liten bild jag skickade till Martin för jag tyckte den var så himla spot on för oss, haha.

 

 

Jag är ju faktiskt inte ute hos Queeny så mycket för att de fortfarande går på sommarbete. Hon vill äta gräs och hänga med flocken, så jag låter henne göra det. Men häromdagen lyckades jag tajma in med att Kajsa tagit in dem för lite vila, så jag passade på att pyssla med Queenister när hon ändå var inne. Jag märker att vi kommer behöva jobba lite mer på vår relation, med Proppen kom allt så enkelt och naturligt. Hon älskade att bli ompysslad och hade inte bråttom någonstans när det hände. Kliade man henne någonstans så gick det inte att ta miste på att hon älskade det. Queeny verkar lite skeptisk till att vi ska umgås och känns misstänksam, spänd och ointresserad om vartannat. Jag kliar henne på bogen och jag ser på henne att det det rycker i läppen för det är skönt, men hon är ändå skeptisk till vad jag håller på med och om hon vill vara med på det. Stampar otåligt efter bara några minuter på stallgången och känns helt klart mer svårflörtad än Proppen var. Men det är ju inte så konstigt, vi känner inte varandra ännu. Jag ser mycket fram emot hösten och att vi ska få lite rutiner!

 

Jag fick i alla fall tvättat hennes svans, vilket jag velat göra sen hon kom. Dra mig baklänges så smutsig den var, men det gick så fint så.

 

 

Hennes svans är så himla tunn och sliten. Jag fick klippa av halva hennes man ju, för den var som svinto i topparna. Ska bli kul att se hur stor skillnad det kan bli längre fram. Jag är onekligen van vid lite mer hår på hästen, men skönt att slippa det stora hovskägget sen i vinter.

 

 

Jag släppte henne i den lilla rutan innan själva hagen liksom. Satt och tittade på henne i kanske 30 minuter innan jag tillslut släppte in henne med de andra. Hon är verkligen så himla fin.

 

 

Köpte en löjligt överprisad leksak till katterna, men det var värt det. Två räkor i en konservburk. Som ska "lukta kattmynta", det står inte att det faktiskt innehåller kattmynta, haha.

 

 

 

 

Jag blev lite nostalgisk och tittade på Svenska Hollywoodfruar. Såg när Isabel Adrian visade sin samling av signerade prylar som hon köpt på auktion, och detta skulle då vara en av Paul McCartneys basgitarrer.

Nu råkar jag betvivla väldigt starkt att detta faktiskt är hans bas. Paul McCartney är nämligen vänsterhänt. Sååå...

Lite coolt är att jag redan reflekterat kring detta, när samma typ av föremål dök upp i Pawn Stars för typ ett år sedan. Där ska de ju göra en bedömning om de tror att föremålet är äkta, och jag sa INNAN de hade börjat spekulera kring det, att jag trodde den var fejk baserad på det jag visste. De bekräftade mina tankebanor och sa dessutom att Paul McCartney är något "ökänd" för att vägra signera instrument. Tänkte ringa dem och be dem anställa mig.

 

 

 

 

 

Gulle Q. ♥

 

 

När jag var i stallet sist hittade jag en ENORM jävla spindel i Queenys vattenhink. ALLTSÅ SER NI DEN? Jag fick panik och fick be Kajsa hälla ut vattnet åt mig. Tro mig när jag säger att det är INTE en illusion pga. vattnet, att den ser så stor ut. Den var så otroligt stor att nackhåren bara ställer sig rätt upp när jag tänker på den. Jag tog en sopkvast och sopade bort alla spindelnät jag kunde hitta, kan jag säga.

 

 

 

 

Wyoming var hos veterinären i tisdags för att raka bort lite tovor. Jag bad dem ta bort lite päls i rumpan på henne också eftersom det fastnar mycket kiss och sand i pälsen. Jag trodde de bara skulle ta bort tovorna och typ trimma pälsen baktill men Y'ALL. De hade SLÄTRAKAT hela rumpan och två streck upp på ryggen. Jag skrattade så jag både grät och skrek när jag såg det, stackars katt ser alldeles förjävlig ut nu verkligen. Jaja, de gjorde ju bara vad jag bad dem om även om vi kanske hade två olika visioner av resultatet. Hahaha.

 

 

Hon hade även ett sår i nacken som jag inte lyckats få en bra titt på pga. pälsen. Väldigt oklart vad som hänt men gissar hon kanske flugit på någon som satt en klo i nacken på henne, som blivit en böld som spruckit. Kanske. Nu är det i alla fall lätt att rengöra och ha lite koll på.

 

 

Vi fick leverans från Zooplus.

 

 

Lana vakar över sina domäner.

 

 

Och Sophie vakar även Bowies när han spelar Subnautica: Below Zero. SÅ BRA SPEL, herregud rekommenderar verkligen. Men på tal om bra spel, jag har sagt det förr och säger det igen; gillar du skräckspel så Outlast. Senälla rara det är verkligen den läskigaste skit som finns. Jag tjatade på Martin att spela igenom ettan igen, för fjärde gången. Så nu har vi (Martin, medan jag tittat på) spelat Outlast fyra gånger, Outlast: Whistleblower tre gånger och Outlast 2 två gånger. Och senare i år kommer nya The Outlast Trials och jag är så så så peppad så det är bannemej inte klokt. ÄLSKAR.

 

 

 

Detta var för några veckor sedan, när jag hämtat åtelkameran i Skee där vi ska fånga in de sista katterna från en koloni som varit där i många år. Lite cider satt inte fel när jag skulle gå igenom ca 2000 bilder och filmer på ja, för det mesta, ingenting.

 

 

Här ser man i alla fall mammakatt, en vuxen unge från tidigare kull samt en unge från nuvarande kull. Sammanlagt 4 små ungar.

 

 

Detta är då pappakatt som fångades in i början av månaden. Vi tror han är pappa till Wyoming och alla andra kattungar som dykt upp där de senaste åren. En riktig slagskämpe, vi kallar honom Spartacus.

 

 

Jag köpte ju en ny, jättefin och pissdyr kattbädd till katterna här hemma. De ligger för det mesta på den, istället för i den, men vi jobbar på det.

 

 

 

Ja ni ser ju.

 

Jag fick tummen ur att städa ur vår städskrubb häromdagen. Jag plockade bland annat fram vår gamla dammsugare, en helt vanlig jävla dammsugare som antagligen var det billigaste jag kunde hitta på ÖoB för några år sedan. Hatade den. Gnällde så mycket på den och sa till Martin att vi måste köpa en bättre, varpå han köpte en ErgoRapido. En sladdlös historia. Jag tyckte nog den var bra när vi köpte den, men den klarar inte riktigt kattsand utan "skjuter" det bakåt istället för att suga upp det. Vi har även en robotdammsugare som brukar gå en gång om dagen för då blir man i alla fall av med damm och hår, men den har varit trasig ett tag. Så det var såå skitigt och smutsigt och äckligt att jag tänkte att jag får ta fram den gamla och göra det ordentligt. Den var verkligen enormt mycket bättre än de andra två vi har, haha. Jag blev helt till mig av hur mycket mer jag kom åt och hur mycket mer den tog, så nu lär jag nog inte gå tillbaka från den ändå faktiskt, det blir ju så jäkla rent.

 

Katterna däremot får panikens morsa när den drar igång för den är högljudd som sjutton. Jag brukar ta ett rum i taget och stänga in dem i ett annat så länge, men glömde Sophie som legat i städskrubben helt skräckslagen. 

 

 

 

 

Känner mig fett gammal nu men tog kort på alla blommor som växer bredvid vår trappa upp till huset, haha. Vi röjde bort buskar och sly där i våras, och i somras hällde jag ut en påse frömix av sommarblommor. Jag trodde inte något tog sig för det växte inget på evigheter, men nu har det kommit upp massor av fina grejer.

 

 

 

 

 

 

 

 

Lana skrämde skiten ur mig här för någon vecka sedan. Hon kom nämligen inte hem på kvällen och hade inte synts till på hela dagen. När hon inte kom morgonen efter heller blev jag så ångestfylld att jag fullständigt tappade det alltså. Jonny som alltid brukar komma på morgonen var också putsväck trots att jag ropade och letade i en halvtimme. Jag var helt övertygad om att ett rovdjur tagit dem. Lana har haft dåliga njurvärden och högt blodtryck, så hon äter specialfoder och går på medicin men maten var orörd och medicinen hade hon inte fått för hon hade ju inte kommit hem. Jag var övertygad om att hon gått och dött så jag var helt utom mig av förtvivlan. Jag kontaktade min chef och sa att jag ville komma till jobbet senare om möjligt så jag kunde leta efter henne, jag gjorde efterlysning på Facebook och jag lappade brevlådor och utlovade stor hittelön.. Bara för att efter jag lappat brevlådor i en timme, hitta henne i ett buskage bredvid vår tomt. Hon var väldigt slö, och jag visste rent intellektuellt att det inte behövde betyda att hon var skadad/sjuk, men hade aldrig kunnat förlåta mig själv om jag viftat bort det och hon sedan försvunnit. Så vi åkte till veterinär som konstaterade att hon hade kraftigt FORL-angrepp på två tänder och att hon antagligen därför var så smärtpåverkad. Blodprovet däremot visade att njurvärdena inte bara var bättre, utan till och med bra. 

Så summa summarum; slutet gott. Hon ska opereras på måndag. Jag ser i efterhand hur jag verkligen agerade sjukt orimligt och tog ut händelserna lååångt i förskott. Men det var i alla fall ett wake up call för hur jag styrs av min ångest och därför tog jag upp det med psykologen sen.

 

 

Jag såg denna på Ylseröd, en skylt med reklam för Frejas Hage, där jag jobbade i våras. 

 

 

Queeny med sin pojkvän Glen. 

 

 

En massa kattbilder för att varför inte.

 

 

 

 

 

 

 

Administrativt jobb och cider. Det var en kväll jag satt i typ 12 timmar och bara gjorde pappers- och datorarbete åt föreningen. Så jävla gött att ha det gjort faktiskt.

 

 

 

 

 

Det börjar la bli höst men det finns fortfarande tillfällen då jag kan ha dörren öppen och få in frisk luft. Så härligt.

 

 

Förra helgen tävlade min bror Isak i Höljes! Jag försökte få ledigt så jag kunde åka och titta men det gick inte, så jag fick köpa ett helgpass för att streama på datorn istället. Det var så, så himla roligt och spännande att följa. Och det gick dessutom så himla bra, han kom trea!

 

Nåväl, detta är vad jag gjort idag. 

 

 

 

Skrattade högt åt denna.

 

 

Avslutar med en anekdot om en tandkrämstub här hemma. Ni kanske sett den på Facebook men jag klistrar in den här också, för den är värd att minnas.

 

 

Med dessa ord avslutar jag detta inlägg och ska väl gå och lägga mig. Imorgon blir det jobb och kanske lite kattärenden, vi får se.

 

Hare gött

haaaj 💖

Häj bloggen!

Tänkte kika in en snabbis innan det är dags att ta kvällen! Jag har inte hunnit så mycket annat än att jobba 10-20 idag men jag är mest glad över att vi åtminstone inte stänger 21 nu för tiden, den sista timmen gör stor skillnad.

Arbetsdagen bjöd på en del anomalier så den gick fort. Hade ett samtal med min butikschef (så många samtal jag har nu för tiden?) där vi redde ut några missförstånd och kommunikationsmissar vilket alltid är bra.

Pratade vid tillfälle med min kollega Jon om att han började känna sig gammal eftersom våra nya, yngre kollegor inte kände till vilka The Offspring är. Jag sa då att vi är ju faktiskt inte så unga längre, vi är ju ändå runt 30 båda två. Men jag la också till att jag känner mig lik förbannat inte som en dag äldre än 18. Jag känner mig knappt vuxen liksom. Då sa han något som var ett av det bästa jag hört. Han sa

En 29-åring är bara en tonåring med 10 års extra erfarenhet.

Det tåls tamejfan att broderas på en kudde hörni.

På tal om kollegor så fick jag detta sms från min förra kollega John som jag jobbade med på Frejas. HUR GULLIGT?! Jag hittade en ligustersvärmare när vi jobbade ihop, nu hade han hittat en larv av samma art och tänkte på mig. Jag blev så himla glad och varm i hjärtat, saknar verkligen våra tisdagar och torsdagar när vi klippte gräsmattor i gassande sol ihop! Jag gick med handjagaren och han med trimmern.  

Önskar verkligen jag kunde kombinera butiksjobbet med jobbet på Frejas. Vilken dröm.

Mot slutet av arbetsdagen stod jag på Mellanbutiken mitt emot Korvspecialisten och jag var. Så. Sugen. På. Kebab. Rulle. I över två timmar (inte oavbrutet tål väl att tilläggas) stod jag och stirrade på restaurangen och först när det var 12 minuter kvar till stängning kunde jag bestämma mig för att ge efter och köpa mig en jävel. De är sååå goda hos dem, de steker brödet så det får liksom en knaprig stekyta. Mhm mhm mm. 

Jag drog ner jalusierna vid stängning och stod sedan vid kassadisken och mumsade i mig min rulle i lugn och ro. Exakt 21 minuter efter stängning knackade en söt tjej på jalusiet och undrade förtvivlat om det var försent att handla. Det var det ju tyvärr eftersom jag gjort dagsavslutet. Hon undrade och bönade och bad, fanns det verkligen inget sätt att lösa det på? Så jag walked that extra mile och sa att om hon kunde ge mig jämna kontanter så kunde jag betala, med mitt kort, imorgon. Hon blev så glad och tacksam att hon höll på att glömma ta med sig varorna när hon gick.

Vilken tur för henne att jag köpte en kebabrulle, annars hade jag inte stannat kvar 20 minuter efter stängning.

Nu har jag duschat och gjort mig redo för sängen. Jobbhelgen drar igång imorgon, festligt. Tanken är även att jag ska försöka fånga in lite katter men som tur är har jag ett gäng volontärer som erbjudit sig hjälpa till med olika grejer så det blir FÖRHOPPNINGSVIS inga långa kvällar. 

Med dessa bilder på Wyoming önskar jag er en trevlig helg!

Hare gött

haaaj ❤️

Häj bloggen!

Det är väl lätt att säga nu men jag tror det blir en tidig sänggång för lilla jag idag. Dra ballen i grus vad trött jag är. Kan knappt gå klart eller tänka rakt. Höhö.

Nu har jag alltså jobbat 8 dagar i rad (som följd av att jag bytte helg under Räkanhoppet-veckan) och på kvällarna åkt till Skee för att rigga/vakta fällor samt sätta upp och kolla av kameran. Varit hemma runt midnatt på kvällarna, för att sova till 8-9 och sedan åka och jobba igen. Nu har jag varit ledig i 2 dagar. Det är då tröttheten kommer ikapp ju, var nästan övertygad om att jag skulle bli supersjuk när jag väl blev ledig.

Allt jag kan tänka på är hur mycket jag vill ta en powernap i sängen mitt i solstrimman från fönstret. Fan vad skönt. Men då kommer jag väl inte kunna somna ikväll. 

 

Idag var i alla fall min första sovmorgon på över en vecka och jag åkte ut till stallet för att ta in hästarna om de hade det jobbigt i solen med alla insekter. Det hade de inte. Så jag åkte dit och mer eller mindre bara bara vände. Hemma sedan klippte jag gräsmattan på både fram- och baksidan av huset vilket tog flera timmar och var så tungt, lite dödsstöten för min trötthet men åh så skönt att ha det gjort.

Igår ägnade jag hela kvällen åt ett "sensommarstäd" av trädgårdenn. Slängde alla vissna blommor och ställde undan krukorna, rensade rabatter och tog hand om en leverans från Zooplus på typ 5 kartonger som bara stått nedanför trappan och väntat på att hanteras i flera veckor. Samt samlade ihop allt skräp i garaget på en träpall i mitten.

Anmärkningsvärt är verkligen att detta är saker jag inte orkat göra när jag varit permitterad/arbetslös, och inte hunnit när jag jobbat. Men nu när jag har mitt jobb och dessutom jobbat mycket (!) senaste tiden, då går det av bara farten. Säger ju det att jag tror det är bra med jobb och rutiner, för då kan man mer samla momentum liksom.

Men över till senaste veckan som varit då.

 

Morgonmys med tjejorna.

 

 

 

 

Jag jobbade på vår butik Mellan i helgen då jag bytt med Andres. Det var så otroligt kul och skönt att vara i en butik som jag känner mig mer hemma i. Jag tog tillfället i akt att bygga om lite exponeringar när jag ändå var där. Det är ganska lite varor i butiken nu så det är svårt att få till storslagna grejer men jag försöker. Bild på två av mina byggen för att varför inte.

 

 

 
Jag hann som sagt var mest hem för att äta, sova och laga lunchlådor - utöver det var jag knappt hemma. Martin har verkligen varit en pärla som skött exakt allting hemma under dessa dagar. sånt som vi i normala fall hjälps åt med. Han har diskat och dammsugit och moppat golvet och vikt tvätt och matat katterna och rensat kattlådorna och gett Lana medicin, helt på egen hand. Nu höjer jag inte honom i ett "åh min sambo är så snäll som hjälper till hemma"-avseende utan i ett "min sambo är så snäll som sköter 100% utan att klaga när jag inte har möjlighet att hjälpa till"-avseende. Bara som ett förtydligande till mina medsystrar därute som jag ska hjälpa att krossa patriarkatet.

 

Vi har ett infågningsprojekt i Skee ju, där Wyoming hittades för 4 år sedan. Det har hittats flera rödvita kattungar där genom åren och nu tror vi att vi lokaliserat mammakatt och hennes senaste kull. Med hjälp av en boende på platsen har vi haft matstation upprättad och satt upp en kamera. Fällan har alltså stått öppen men origgad, med mat längst in. Detta så katterna ska kunna gå in i fällan och äta för att lära sig att det finns mat därinne. I fredags när jag haft ärenden i stan (hade vaxat mig samt lämnat in föreningens deklaration bland annat, fucking finally) hade jag lite tid til övers innan jobbet och velade länge om jag skulle åka hem för att äta frukost hemma samt sminka mig, eller om jag skulle köpa nåt att käka i stan och åka ut till Skee för att hämta kameran. Tillslut köpte jag frukost på LovaLisas och åkte sen till Skee för att hämta kameran så jag kunde se vad den tagit bilder på i hopp om att kunna kartlägga vilka katter som äter där. Vilket var en jävla tur rent utsagt, för när jag kom hörde jag hur det skramlade i fällan och såg två små kattungar i den! Jag hann slå igen den manuellt och ungarna - som jag framtills då inte ens visste fanns - blev infångade.

 

Jag såg i kameran senare på dagen att kattungarna gått in båda två i fällan MAX 1,5 minut innan jag kom och att det var enda gången som de båda varit inne. Är inte det helt sjuk timing? 

 

Några bilder från kameran. Här är mammakatt.

 

 

Här är ungarna några timmar innan infångandet.

 

Och här är när jag kom och slog igen fällan.

 

I panik fick jag köra ungarna till ett jourhem i stan där de fick landa tillfälligt. Jag var så stressad för jag skulle ju till jobbet och hade absolut inte räknat med detta projekt. Men det gick bra, jag hann med 3 minuters marginal.

 

 

På kvällen efter jobbet fick jag åka tillbaka till jourhemmet för att se hur katterna mådde. Den lilla, trefärgade var hälften så stor som den andra katten. Jag fick ingen bild på honom då, han var så stressad att han bet mig ordentligt när vi tog fram honom bara för att se att han var okej.

 

 

Här är Simba, det tredje syskonet som hittades tidigare och som är orsaken till att vi drog igång det här infångandet.

 

Bara så ni vet vad ni tittar på här, det är Martins biceps, underarm och hans pecs, hahaha.

 

Visst är hon helt bedårande? Jag kallar henne Pennywise.

 

 

 

 

 

Det var en stressig dag men jag var så nöjd över att ha kommit dit just då så vi kunde få in dem. På bilderna från jaktkameran såg jag inte heller några fler katter än mammakatt, pappakatt och dessa två ungar. Så det var ju bra att det inte fanns fler.

Sophie är en tossonge.

 

Artemis har börjat sova hos mig varje natt, så mysigt.
 

 
Denna köpte jag på XL Zoo i helgen! Så cool!

Jag fick skriva till stallägare Kajsa och bara få bekräftat att hästarna gått ute dygnet runt de senaste dagarna, för jag hade inte varit där. Bara så de inte står och fixar åt Queeny varje dag och undrar om jag glömt bort att jag har en häst. Men så var inte fallet som tur var, utan de har bara gått ute och haft det gött. Jag tog mig en sväng ut efter jobbet innan jag skulle försöka fånga in katt, och bara minglade med Queeny i hagen.

 

 

Martin skulle vara med på kattjakten den kvällen. Vi hade som målsättning att få in mammakatt så hon kunde återförenas med ungarna som behövde komma till ett nytt jourhem. Så först var vi i Skee och riggade fällan, sedan åkte vi till stallet, sedan hämtade vi ungarna i sitt jourhem, åkte till Bullseye och köpte mat att ha med oss på vår stakeout och åkte sen till Skee.

 

När vi kom fram hade fällan gått igen. Tyvärr var det pappakatt som gått i och inte mammakatt. Så vår stakeout blev kort - eftersom jag släppte ut pappan då jag behövde ha fällan öppen för mamman - vi åt bara upp vår mat i bilen och sedan lämnade jag av honom vid sin bil så han kunde åka hem och jag kunde åka och lämna ungarna i sitt nya jourhem.

 

Kolla så lik Wyoming den röda är. Jag är helt övertygad om att de är hel- eller halvsyskon.

 

Kom hem strax efter 01.00 och då hade jag suttit i bilen i nästan 3 timmar sedan jag slutade jobbet. Puh.

 

Artemis låg redo i sängen för att ta natten.

 

 

Och låg kvar på morgonen när jag skulle upp för att jobba.

 

 

 

När jag hade min första kund på jobbet den dagen hakade kassan upp sig så jag råkade slå in 1212 burkar med Nocco vilket gav en summa på över 25.000 och hela systemet bara kraschade. Fick ut 20 meter kvitto när den väl makulerade köpet.

 

 

Den morgonen var det en förbipasserande i Skee som sett en kattunge vid vägen. Så givetvis fick jag åka dit efter jobbet för att leta och gillra fälla åt både den och mammakatt. Vi hade anledning att tro att ungen inte hörde ihop med kullen vi redan fångat in, eftersom det bara synts 2 ungar på kameran och de var runt 500 meter ifrån varandra på varsin sida av vägen. Men jag var tvungen att försöka.

Mamma- och pappakatt som i vanliga fall var i fälla och åt flera gånger dagligen hade inte synts till på nästan 24 timmar. Att pappan gick i fällan skapade något slags tumult som nog skärrat dem, båda två. Jag riggade en fälla där mamman brukade hålla till samt en fälla där kattungen syntes. Åkte in för att köpa grillad kyckling att gillra med. Jag var där i nästan 5 timmar, men såg bara pappakatt sitta en bit ifrån och titta på mig. 

 

 

Ensam på kyrkogården vid midnatt. Perfekt för mig som är oerhört mörkrädd.

 

 
Som tur var, gick mammakatt i fällan på andra stället. Jag jublade av glädje! Satte henne i bur och bad till högre makter att veterinären skulle kunna ta emot henne dagen efter för en hälsokoll samt rakning av hennes tovor. Det vore nämligen enklast att ta henne till veterinär när hon ändå sitter i bur, så man slipper stressa henne med att försöka få in henne igen, plus att jourhemmet fanns på Koster och de skulle åka dit på eftermiddagen dagen efter infångandet.

Kolla så söt hon är. Hon har verkligen samma uttryck i ansiktet/ögonen som Wyoming. Och så är hon så himla liten.

 
Jag ringde veterinärkliniken dagen efter exakt när de öppnade och som tur var kunde de ta emot henne. Så nu fick hon åka direkt till veterinären och sedan bli hämtad av jourhemmet som åkte direkt till Koster efteråt, istället för att behöva mellanlanda i jourhemmet, bli infångad i bur, bli installerad på Koster och sedan in i bur igen för en längre resa till stan igen för ett veterinärbesök - och sedan tillbaka. Så himla mycket smidigare blev det av att de kunde hjälpa oss direkt, och jag var så glad och tacksam.

 
Söndagen på jobbet bara rasslade förbi och jag hann fronta butiken innan jag lämnade. Kolla så snyggt det blev.

 

 

 

 

 

 

 

Så tillfredsställande.

Tack vare snälla människor som hjälpte till med letandet efter kattungen fick jag komma i kontakt med en kvinna som jobbar på kyrkogården. Hon kunde berätta allt jag behövde veta om katterna som bodde där, tyvärr en mindre koloni. Men de ville gärna ha hjälp med att omhänderta dem. Jag åkte då dit efter jobbet och satte upp matstation.

Det blev måndag och den dagen känns mest som en dimma. Jag hamnade i en diskussion med en person, och i mina ögon var det ett bra och viktigt samtal, även om det var ganska jobbigt. Vi kom inte fram till så mycket mer än att vi helt enkelt inte var eniga, men jag kunde uppskatta att få säga vad jag tycker, tänker och känner och är glad att samtalet hölls på en bra nivå utan höjda röster, hetsig stämning eller att vi avbröt varandra.

Detta år har verkligen varit viktigt för mig i det avseendet att jag känner att jag växt som person. Jag är egentligen väldigt konflikträdd och en riktig "people pleaser" men just detta år har jag vågat konfrontera personer och ta itu med de som får mig att må dåligt. Jag har fortfarande en del ångest pga. konflikterna, men jag känner i lla fall en lättnad över att inte behöva gå runt och må dåligt över situationer utan att den andra parten ens känner till det. Jag har till och med klippt av vissa relationer helt för att de fått mig att må dåligt under en längre period och personen inte gjort en ansats att försöka förstå eller jobba på en förbättring. Jag känner mig starkare i att kunna säga ifrån och till och med lämna relationer som känns destruktiva. Det spelar ingen roll om du är min bästa vän, partner, chef, kollega, granne, familj eller bara vagt bekant. Jag har gett mig själv tillåtelse att ta avstånd från toxiska människor oavsett vilka de är. Det känns förbannat jävla skönt även om konflikterna i sig ger mig ångest, så blir det lättare och lättare för varje dag att hantera det. Tillskillnad från om jag inte gjort något åt det, och bara gått med ångest hela tiden utan att se ett slut på det. Önskar jag kunde skriva mer detaljerat om dessa situationer men jag vill inte hänga ut personer.

Så efter måndagen och dess konfrontation behövde jag tänka på annat. Johannas kompis från hennes hemstad var på besök och de hade bjudit in mig på middag. Först tackade jag nej för jag var så himla sliten och behövde verkligen komma hem tidigare än jag gjort det senaste, men efter den dagen var jag tvungen att göra nåt sköj. Så jag ångrade mig och hakade på dem!

Vi gick till Rökeriet i stan vilket kan ha varit mitt sämsta restaurangbesök någonsin faktiskt. Jag vill inte verka snobbig och outa småföretagare men det var verkligen dåligt utöver det vanliga.En i sällskapet beställde en köttbit som skulle vara medium rare. Hon fick en som var helt genomstekt, och gick då för att be om en ny som inte var så torr. Ut kom de med en slafsig, likgrå bit kött som knappt var stekt utan helt rå rakt igenom och kall i mitten. När hon gick in med den också sa de till henne att "nu får du fan ge dig" och skickade ut samma bit kött, mer stekt, men som 3 pers hade pillat på i mitten. Sedan skickade de ut någon stackars sommarjobbare som fick fråga om allt smakade bra, för de vågade väl inte ta diskussionen själva. Hela upplevelsen var väldigt bisarr och man blev ju inte superpepp på att gå dit igen direkt. Så om ni nån gång får chansen att besöka Rökeriet i Strömstad, så gör inte det.

Vi valde att gå till Park för att äta efterrätt. Köket hade egentligen stängt men vi fick lov att äta dessert ändå. I slutänden blev det en riktigt rolig kväll med Johannas vänner!

 

Efter middagen åkte jag till Skee för att fylla på mat i fällan.Var återigen hemma efter midnatt, men hade i alla fall fått in några timmars nöje på kvällen.

 

Jag fick denna bilden av jourhemmet efter de hämtat mammakatt hos veterinären och sen tog med sig ut till Koster. När jag skulle hitta på namn till mammakatt skrev jag till Martin och frågade om han visste namn på någon gud för förstörelse eller något sånt (med tanke på hur mycket Wyoming har förstört hos oss menar jag) och han föreslog Shiva, vilket jag tyckte var fint.

 

Det blev tisdag och sista arbetsdagen på mina 8 dagar i rad. Jag mådde så dåligt pga. all sömnbrist. Jag kände mig lite som Artemis ser ut kan man säga.

 

 

 

Jag kämpade mig igenom sista arbetsdagen som jag lyxigt nog slutade tidigare än vanligt, på.Jag åkte till Skee för att sätta upp matstation och kamera. Nu ska jag avvakta i några dagar med att kolla på bilderna, för att kartlägga hur många katter som är där. Jag fick i alla fall bekräftat att kattungen som sågs hörde till en annan mamma och en annan kull där, så det var ju.. ja inte bra kanske, men tur i oturen.

 

Just det, jag fick även bilder från Kajsa som nu är jourhem åt föreningen. Hennes jourkatt Enya blev påkörd mellan Grästorp och Trollhättan för en vecka sedan, jag blev taggad i inlägget och bad upphittaren som kört henne till Blå Stjärnan i Göteborg att ange oss som betalningsansvariga om ägare ej hittades, men så hörde jag inget från dem så jag glömde helt av det och antog bara att ägare hittats. När jag och Amanda sedan kontaktade djursjukhuset visade det sig att ägaren blivit hittad men att de inte kommit den dagen som avtalat för att hämta katten, och inte heller svarade i telefon när de ringde. Vi fick deras nummer, Amanda ringde upp och de överlät katten åt oss direkt. Så en volontär kunde åka och hämta henne dagen efter.

Hon hade sådan tur som klarade sig utan bestående men från påkördningen. Vid undersökning med ultraljud för att utesluta inre skador upptäckte man dessutom att hon var dräktig. Så nu bor hon tillfälligt på Ylseröd, hon också.

 

Lelle mao chillar i min säng.

 

Det blev onsdag och jag var LEDIG. Jag började dagen med frukost på Backlunds med Johanna och hennes kompis, sen åkte vi till Återbruket och jag köpte två ljusstakar. Efteråt åkte jag till Ylseröd för att ta in hästarna som hade ont av värmen och alla insekter.

 

Det var - som ni kan se - väldigt skönt för dem att få komma in.

 

 

 

 

 

 

När jag kom hem städade jag som sagt i trädgården i många timmar. Var helt utslagen efter detta.

 

Vi avslutade kvällen med lite pizza och cider framför Galenskaparnas Cyklar. Jag mådde inte tiptop när jag vaknade idag direkt trots att jag bara druckit 3 cider. Klassiskt.

Sophie i sin nya koja. Hon är den enda som fattat att hon ska sova i den, de andra lägger sig på den.

 

 

Jag borde verkligen laga lite lunchlådor till imorgon men jag är så himla trött. Jag har verkligen hållit igång dessa dagar alltså, vi får se vad det blir av det.

Tack för att ni läser!

 

Hare gött

haaaj ❤️