Change of Seasons

Idag fyller mitt körkort en vecka. Hurra, hurra, hurra. Så. Nu var det ur världen.

Jag har haft en minst sagt spännande vardag sedan uppkörningen. På fredagen satte jag mig i bilen och spontanåkte 40 mil till Mjölby för att överraska Manfred på hans 21-årsdag (nästa år blir du tjock, jag lider av blackjack-feber). Helgen var fin. Mycket fin. Sedan var jag tvungen att åka hem.

På måndagen började jag jobba på Max. Och där har jag varit varje dag sedan dess. Igår gick jag upp extra tidigt för att städa mitt hus, sedan jobbade jag på Max från 10 till 18 och sedan åkte jag på dealerutbildning och kom hem mitt i natten. Imorse var jag så trött/sliten att jag kände mig väldigt febrig. Vilket tack och lov gick över när jag jobbat någon timme.

Jobbet på Max är väldigt roligt. Arbetskamraterna är av de bästa slaget vill jag lova. Det råder en väldigt lättsam stämning där, vilket är härligt. Arbetsuppgifterna är kanske inte så märkvärdiga men jag tycker att det är kul ändå.

Däremot så kan jag bli ganska så frustrerad, vad gäller kunderna. De flesta är ju norrmän, och jag har onekligen lite svårt för det norska språket. Men det värsta är att jag vid ett flertal gånger stött på folk som stått i kö jättelänge, och när de kommer fram till kassan säger de långsamt "jaj vell ha eeeen hamburger å eeeeeeen påmm fri". No shit? En hamburgare alltså? Sedan finns det naturligtvis de som kör på en variant av det klassiska: de vill ha en GDL Ost & Bacon, utan ost.

Sedan finns det absolut de som sätter guldkant på vardagen. De som visar mycket stor förståelse för att man inte har koll på allt eller arbetar lika fort som de andra. Idag sa en mystant till mig "Jag ser att du är ny här. Du, det kommer bli bra, detta!". Gjorde min dag, helt klart.

Så jag trivs faktiskt väldigt bra, än så länge i alla fall.

Dagen till ära tänkte jag mysa framför TV:n hela kvällen och bara slockna när jag kände för det. Så blev det naturligtvis inte. Jag har lite för mycket att göra, och allt jag gör nu, gör jag helhjärtat utan fulländat resultat. Jag är så trött så att ögonlocken faller ner även när jag går. Så nu ska jag lägga mig, för imorgon är det äntligen fredag och schemat är fullspäckat. Som vanligt.

Livet är fint.

I tisdags skrev jag teoriprovet. Fick 59 poäng, vilket var över min förväntan. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle klara det.

Idag hade jag uppkörningen. Jag körde lite landsväg, backade runt hörn och.. körde lite mer landsväg. När vi var tillbaka så sa besiktningsmannen så här:

"Jadu Ida (åh herregud, det gick åt helvete, jag missade sidospeglarna för många gånger, jag var för feg när jag skulle ut på vägarna, jag körde för fort).. Jag måste säga att det var riktigt längesedan jag åkte med någon som kör så naturligt som du gör. Allt gick så smidigt och du fattade perfekta beslut hela tiden. I protokollet nu skriver jag "Mycket bra" och det har jag bara gjort sammanlagt tre gånger under mina 5 år i det här yrket. Det förvånar mig verkligen att du kört så kort tid, men det visar bara att du har känsla för det här. Då känns det självklart att godkänna dig, du får ett godkänt med ett stort plus i kanten!"

Jag vet, jag är skrytig. Men ni skulle också berättat för andra, om ni var i min situation.

Pappa hämtade mig på skolan och skulle "bara hämta en grej på kontoret" innan vi åkte hem. Där stod min bil! Så jag fick köra hem! (Tack farmin, du är bäst!)

Känslan när jag satte mig i bilen och drog på musik på högsta volym var överväldigande. Alltid när folk sagt att det är en häftig känsla att köra ensam första gången, så har jag tänkt "jaja, whatever, så speciellt kan det inte vara". Men åh, jag var i extas, skrek till av glädje! Så jag körde runt lite i stan och öste musik..

En mycket, mycket, mycket fin dag.

Imorgon ska jag börja jobba. Jag är faktiskt väldigt opepp, då jag har dragit på mig världens hostförkylning, och hela min kropp känns mörbultad efter dessa intensiva/nervösa/stressiga dagar. Men det får det allt vara värt!

Jag skrattade väldigt mycket till videon ovan. Det kan vara min natthumor som smugit fram. Kanske.

Idag har jag haft världens PMS alltså. Livet har känts piss och jag har varit superdupernegativ till allt. När jag pluggade körkortsteori så antecknade jag lite, och frustrationen välde upp inom mig när jag råkade göra en ful bokstav. Irriterad suddade jag ut den och försökte göra en ny, snygg. Den blev lika ful. Resultatet? Jag började gråta. Så irriterad var jag.

Därför kände jag mig inte jättepositiv med vetskapen om att jag skulle påbörja utbildningen på mitt andra jobb: dealer hos Cherry Casino. Jag är nämligen sådan att jag har väldigt svårt för att vara produktiv och fokusera om jag vet att jag ska göra något särskilt senare under dagen. Jag bara räknar ner timmarna liksom.

Men åh, så roligt det var! När jag väl lärt mig spelet (och huvudräkning, ehm) utantill så kommer det att bli så jäkla roligt! En grej som är lite lustig är att den andra tjejen som blivit anställd (rent formellt är vi inte anställda än, men vi har ju blivit utvalda och kommer att bli om vi efter en viss tid känner att jobbet passar) har även fått jobb på Max nyligen. Så himla konstigt, haha. Vi båda fick jobb på samma ställen samtidigt.

I vilket fall så ser jag jättemycket fram emot att få ta mig an det här jobbet. Jag ser fram emot att få börja jobba på Max också, det är bara en vecka kvar nu! Men innan det stundar uppkörning och teoriplugg och körlektioner.

Så fort teorin är över ska jag sätta mig med de fyra kortlekarna, markerna och Kursboken för dealers i Black Jack. När jag väl fått mitt körkort känns det som att livet kan rulla igång på riktigt.

Därför säger jag hejdå till bloggen för någon vecka framöver, för nu ska jag fokusera!

Bild från december 2005.

När jag tappar bort grejer blir jag så frustrerad av tanken på att det tappade föremålet faktiskt finns någonstans. Jag känner frustration för att jag är så otillräcklig, jag är oförmögen att vara där det är. När jag längs vägen tappar människor känner jag precis samma sak. Jag blir frustrerad av tanken på att de finns, de har en livshistoria, de har vänner, ett boende, intressen, en sysselsättning, tankar, känslor. De har ett liv, precis som jag, fast någon annanstans, i en annan värld. De finns någonstans. Och jag är inte där, för jag vet inte var någonstans ligger.

Därför skickade jag ett sms till någon från förr. En sådan som jag ofta pratade med i 6 timmar i sträck. Ofrivilligt slutade vi att prata, eftersom vi båda växte upp. Denne blev för häftig för mig, slutade svara. Någonstans djupt inombords hoppas jag på att få svar den här gången, även om jag vågar sätta pengar på att så inte blir fallet. Lyssnar på Sweet Child O' Mine och inombords vrider jag mig i vånda. Jag kommer aldrig kunna ta mig ur den här situationen tillfredsställd, men jag är en sådan person som inte bara kan glömma och gå vidare. Någonstans inombords är jag inte hel.

Så får jag inte svar den här gången, så försöker jag igen om ytterligare 5 år.

Freya


Garnet

Vi åkte till Uddevalla för att köpa en rumskamrat till Ben. I butiken hade de två hanar, och jag köpte en av dem. På väg från butiken började jag gråta i rent samvetskval. Det sägs att man aldrig ska skilja gerbiler åt, för det är så svårt att få två för varandra okända gerbiler att leva tillsammans. Eftersom det var en ung gerbil jag köpt så tänkte jag att risken var överhängande stor att denne och Ben skulle börja slåss, och då skulle båda bli ensamma. Så jag gick tillbaka och köpte den andra hanen också.

När jag kom hem och släppte ihop de tre gerbilerna upptäckte jag att de två bröderna jag köpt var honor. Jag vill inte lämna tillbaka dem till butiken, för jag vill ha någon slags garanti på att de får bo ihop i fortsättningen. Jag vet inte heller om jag ska sälja dem eller behålla dem, men det får tiden utvisa.

Båda är svarta och jag skiljer dem åt genom att titta på deras vänster framtass. Båda är smått vita ovanför tårna, men Freyas vita rand är lite tydligare än Garnets. Namnen kommer från Final Fantasy IX.

Så småningom ska nog Ben få sig en rumskamrat, också.

.. min nya kompis och inneboende: gerbilen Ben!

Igår bilade familjen till Munkedal (jag körde!) för att Angelika och Simon skulle köpa två marsvin. Vi tog även en tur till Torp i Uddevalla för att köpa lite tillbehör. Jag har länge velat skaffa möss igen, och tänkte att nu är ändå en period i livet då det passar, då jag inte bara bor hemma utan även är hemma längre perioder. Jag tittade på mössen, men de hade bara en hona och en hane. De skulle få in fler, men bara vita. Det kändes lite trist, eftersom jag då inte kommer kunna se skillnad på dem. När jag där och då återigen gav upp mina gnagardrömmar och tänkte gå därifrån, såg jag i ögonvrån en liten livlig krabat som grävde för glatta livet i hopp om att komma ut ur sin bur. Det var en liten ensam gerbilhane. Jag blev lite kär. Och istället för en mus, blev det en gerbil.

Egentligen ska inte gerbiler bo ensamma, men han var trots allt ensam i butiken så jag tänkte att det är ändå bättre för honom att bo ensam hemma hos mig, där jag pysslar med honom. På onsdag kväll får de in nya djur, och då ska vi åka ner en gång till och köpa en vän till honom, som jag kommer att döpa till Jerry. (Ben & Jerry, jättefiffigt!)

Idag var jag på körskolan och fick till min stora glädje höra att jag ligger mycket bra i fas med utbildningen och faktiskt är praktiskt taget redo inför min uppkörning. Det känns bra att höra, när det ändå är 2 och en halv vecka kvar. Då är det teorin som ska nötas och körandet som ska hållas igång, sedan återstår det att se hur det går.

Som fortsättning på denna fantastiska måndag ska jag nu se på Dr Phil. Och äta pannkakor till middag.

Idag fick jag en Angry bird av farmin. Jag älskar den och vill ha med mig den överallt, haha!

Idag hade jag min första körlektion klockan tio. Vilket innebar att jag fick sova länge och hann dessutom städa huset. Jag fick övningsköra in till stan, och Golfen är helt plötsligt så svår att köra, nu när jag har kört Kia två gånger om dagen i en veckas tid. Men det ska nog försvinna när jag är klar där.

Körlektionen gick inte bra alls, jag var så grymt ofokuserad och körde fel. Hela tiden. Jag åt lunch hos farmor, hade teorilektion och sedan slutade jag. Fick övningsköra hem. Och köra en hel del efter det. Det är så roligt!

Resten av kvällen består av teori samt Plants vs Zombies. Det är så härligt att se tillbaka på veckan och inse att jag faktiskt åstadkommit mycket. Då är det extra härligt att det är fredag.