question

Hejsan bloggis.

Jag tänker alltid att åh nu ska jag bli duktig och skriva korta inlägg varje dag. Men så blir det aldrig.

Just nu är jag sjuk och sämre än på väldigt länge.. Hostar, nyser, ont i halsen och ont i huvudet. Hade feber igår, men den har släppt. Tack och lov.

Detta är vad som hänt den senaste tiden.

Avast kändde inte att det fanns något mellanting mellan "nästa vecka" och "nästa århundrade". What liksom.



Det här är Kanelista som kommer till Sverige om en vecka och en dag, tillsammans med Apollo (vår hund). Har fixat ett jourhem till henne och jag hoppas allt ska gå bra. Hon har en synnedsättning på 80% så hon ser bara skuggor, men lika glad för det.



Här är bilden i tidningen från min och Åsas frukost på Backlunds och en journalist kom fram för att fråga lite om mors dag.. Alltså jag ser ju inte klok ut? Skrattade ihjäl mig när jag såg den.



Jag var hemma på Söle dels på grillkväll men också för att städa bilen.





Har köpt mekarskydd att ha på framsätena då de blir sjukt smutsiga av stallkläder och så.. Är väldigt nöjd över detta även om det inte är så snyggt.



Köpte en ny vattenfontän till katterna.



Och hade årsdag för dagen vi hittade Artemis på Santorinis gator. Ångrar inte en sekund allt arbete som vi fick lägga ner på att få hem henne och sedan få henne frisk.





Har haft några upplärningar på Rituals så nu är jag färdig att jobba!



Baby.



Lena lånar en frieserhäst under sommarmånaderna, som står i samma stall som min Sophie. Storm heter han.



Sophie fyllde år och av Lena fick hon en grimma med massa blingbling. Typiskt Lena, haha.



Jag och min fina tjej.



I stallets höstack hade en fågel lagt ägg och byggt bo! Små rödhakebäbisar låg där i ett hål, jag kollade till dem varje dag och ni ska få se hur sjukt fort de växte..



Somna på soffan med katterna är inte dumt.



Höll mitt fredagsbodypumppass och bilade sedan till nästa jobb.



Efter ett personalmöte och på väg hem såg det ut så här, var så fint att jag var tvungen att stanna bilen och gå ut för att fota.



Vår jourhemskatt Martin har ju varit ganska så kraftigt överviktig länge ftersom han är skygg och bara legat och tryckt i ett hörn i två år, mer eller mindre.. Han är en stor katt, okej. Vi har egentligen två andra lådor för honom men vi hade städat ur dem och under tiden de stod på tork blev han kissenödig. Så han gjorde det bästa av situationen och klev ner i vår tredje låda som är annorlunda konstruerad. Han klev ner i hålet med framtassarna och lät baktassarna vara kvar på locket, och kissade rätt på väggen.. skrattade väldigt mycket men det var ju synd om honom också så klart, han gjorde sitt bästa verkligen..



Så vi fick ta in en av de andra lådorna illa kvickt.



Var hos en vän och fick professionell massage av henne på hennes altan. En fantastisk stund kan jag säga!



Sa hej till hennes hästar också, här är lille Billy som hon hade redan när vi var små. Kul att se honom igen.



Efter det fångade jag dagen hemma och satt ute och åt bullar, med Lanas sällskap. 



Städade inomhus och Jonny gjorde kaos med soffan.. Jag fick nog av fläckar och missfärgningar i tyget så jag tog på lakan på sittkuddarna, under tiden jag fixade allt bortom perfektion förstörde han.. hela tiden.



Andra fulla i fan.





På en ridlektion hos Vickan red vi ut och galopperade så fort vi bara kunde längs ett neverending-långt gärde! Fy sjutton så kul det var!



En dag när jag hade en dålig dag, såg jag detta när jag skulle åka hem. En Tesla som stod oförskämt nära min bil. I vanliga fall brukar jag tänka "föraren kanske går på kryckor och behöver extra space" osv. och bara slå bort det men den dagen var jag så jävla less på allt. Jag skrev en lapp och lämnade på rutan där det stod "Snygg parkering, beklagar bucklan" för att hen skulle bli lite nervös och tro att jag bucklat dörren. Jag kom ju in med nöd och näppe alltså och gjorde ingen buckla, men det bara kändes lite bättre. Hade jag varit riktigt jävlig hade jag gått in och bett dem ropa ut ägaren till bilen bara för att be hen flytta på sig.



Frukost i solen.



Livet i butik, särskilt på Västra som ligger bredvid en butik som inte stänger samtidigt som alla andra utan 1-2 timmar senare. Det är mer regel än undantag att det dyker upp kunder EFTER vi stängt.

Bäbis. 



Bokade in en uteritt med Lena, och Martin följde med. Det regnade som fasen ute men det stoppade inte oss.



Fåglarna fick fjädrar.



Jonny är en businessman.



... instängd i en låda.



Lena och jag på tur, sent en måndagkväll efter ridskolan.



Och jag knäppte DEN HÄR bilden! Helt fantastiskt nöjd med den! Det var ännu vackrare i verkligheten vill jag lova.



Lana kramar om sin filt.


Sophie fick massage och akupunktur häromdagen. Ser ni nålen i pannan? Den är där för att öka lugnet.





Och kolla, ena ögonlocket och örat bara hänger. Så avslappnad var hon. Hon verkade njuta väldigt mycket av den timmen, till och med jag satt och bara njöt av att titta på när Kicki jobbade och hur Sophie slappnade av. Välspenderade 500 spänn. Kicki hittade inga ömma punkter eller så vilket var skönt eftersom jag misstänkt att hon smärtat i ryggen. Däremot tyckte hon att Sophie var allmänt stel och jobbade med att sätta igång lymfsystemet. Det mådde hon gött av!



Fågelbäbisar, dag 3.





Bowies och jag var på Byullseye Saloon och åt hamburgare.



Hopplektion med Schersmin! Sista chansen att finslipa innan lördagens tävling.



Vi hoppade både 60 och 70 cm, 60 gick bra och 70 fick rev vi näst sista hindret. Men jag var hur nöjd som helst ändå!



Den här bilden alltså, så fin! Cred till Bowies som fotade!



Var på skrittur med Sophie alldeles själv! Det gick så bra, hon har svårt för att vara ensam så det har varit en stor utmaning och jag har liksom inte riktigt vågat ta kommandot tidigare. Men jag känner mig tryggare och mer bestämd nu och då går det superbra.



Köpte ett nytt träns och bett till henne och är så sjukt nöjd! Visst är det fint!




På söndagen var det familjedag på Nilsson Bil av alla ställen, med en himlans massa aktiviteter och så. Min världens bästaste farmin var med och spelade med Kapten Kuling. Väldigt professionellt!







Fåglarna igen!



Och min underbara Schersmin.



Efter ridlektionen åkte vi till våra hästar och släppte in dem i paddocken med en stor pilatesboll. Läskiga grejer det där..









Rödhakarna.



Drog ett kul skämt för Martin.



Jonny och hans lådor..


Hovslagaren var hos oss på tisdagen, kom dit å kvällen och då var det verkligen kaos i stallgången.. Ljuvligt för mig som älskar att gå och greja och snygga till, faktiskt.



Och kolla så stora de blivit!





Löshoppade Sophie som tyckte det var väldigt kul men jobbigt att få ta några skutt och galoppera fort som sjutton. 









När jag kom hem hade vi fått spinnogram från Mjau, till föreningen!





Var tvungen att skriva ut och rama in bilden från tävlingen.



Ännu en tur med fina tjejen.





Tre sockar jag köpt till förmån för hemlösa kissar.


Bortsett från mitt fysiska skick så känner jag mig helt okej. Jag har haft helt vansinnigt mycket att göra den senaste tiden och är så gott som aldrig hemma, på riktigt. Jag åker hemifrån vi halv tio (3 timmar efter Martin åkt till jobbet) och kommer hem mellan 23-00, kanske får träffa Martin i 30 minuter innan han måste sova. Det är helt vansinnigt. Vissa dagar har varit så stressiga att minsta lilla skulle fått mig till att bara skrika rakt ut, det har verkligen inte varit kul. I förrgår hittades en kattunge mitt i Strömstad, ungefär 4 veckor gammal.

På natten sedan kom ett meddelande om att en andra kattunge hittats i stan. Direkt på morgonen började vi pussla och dividera med våra scheman och vem som skulle hämta var och när. Kattungen hämtades och lämnades i ett tillfälligt jourhem i närheten.

Timmen efter skulle vi hämta en hona med sina fyra ungar, utanför stan. Ungarna är två veckor gamla och har tagits över av Kattkedjan. Kattmamman förflyttas också för sina egna ungars skull så klart men även för att vara amma åt de upphittade ungarna.

Kattmamman med ungar körs till sitt jourhem ytterligare en kvarts körning bort.

I samma jourhem bor två andra katter vars matte blev akut inlagd på sjukhus och vi tagit hand om dem under tiden. Mamma med ungar lastas av och de två andra lastas in.

De körs till Havstenssund, som är 45 minuter bort. Vi skyndar oss tillbaka samma väg för att i ytterligare ett jourhem plocka upp en femte katt som har tid hos veterinären, 20 minuters körning bort. Katten tas till veterinär, körs tillbaka. Kattungen som hämtades på morgonen körs till sitt permanenta jourhem. Vi hinner väl ganska precis sparka av oss skorna och sätta oss på soffan innan telefonen ringer och det är Dingleveterinärerna som har fått in en upphittad kattunge. Snällt fick vi bila dessa 20 minuter in till stan, hämta katten, bila 20 minuter till jourhemmet och 20 minuter hem.

Det här var alltså min lediga dag. Då har jag inte tagit itu med det administrativa; jag skulle svarat på massa meddelanden och gjort nödrop och bokat tid hos veterinär och tagit bilder och samlat in pengar och allt sånt där ni vet.. Men när man väl är färdig med det praktiska vill man bara koppla bort.

I onsdags var jag helt ledig. Egentligen hade jag tänkt stänga av mobilen men det var också en stress att veta att det hade varit så jävla typiskt om någon verkligen i panik behövt få tag på mig den enda dagen jag har mobilen avstängd i 24 timmar. Så jag lät ljudet vara på men kollade inte på meddelanden occh notifikationer. Jag RÅKADE däremot stänga av den när jag var i stallet och under den tiden hade de försökt ringa mig från jobbet för att höra om jag ville jobba. Sådan himla tur, att slippa ta itu med det. Det var en helt fantastisk dag som kändes dubbelt så lång eftersom jag inte hade mobilen i handen halva dagen.

Igår var jag ledig men sjukt stressad.. Denna helgen är jag dock ledig också och jag har inte gjort många knyck i och med att jag inte mår så bra. Har umgåtts mycket med Martin eftersom jag bytt helg och egentligen skulle jobbat denna men är ledig för att jobba nästa istället. En ledig helg tillsammans är en lyx vi sällan får. Så vi har städat i garaget och klippt gräs och pappa kom hit med ett skrivbord som jag köpt. Nu har jag ätit en kvarg till kvällsmat och vi ska se på film. Hoppas verkligen jag mår bättre imorgon.
 
Jag har egentligen väldigt mycket att ta itu med på mobilen och i almanackan men det får vänta till måndag då jag är back in business så att säga. Känns skönt att kunna släppa det så ändå.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

aerials

Tänk så många privilegier man har fötts med. Alla goda förutsättningar och hur man omringats av människor som vill dig väl och gör allt de kan för att du ska lyckas med dina åtaganden, drömmar och mål. Alla som gjort sitt bästa för att du ska må så bra och vara så framgångsrik som möjligt. Alla gånger det känts som man ska dö eller gå sönder men ändå har man tagit sig levande ur det. Bara ta det i beaktande och reflektera över det en stund.


Visst har man det bra, egentligen? Man ska absolut inte förminska sina problem för att det finns människor som har det värre. Men om man tar ett steg tillbaka och sätter sitt liv med allt vad det innebär - i perspektiv - så kanske man ändå kan känna sig lyckligt lottad att man inte är en av många som drabbats av fruktansvärda sjukdomar eller andra katastrofer. Jag menar inte att man ska jämföra sitt liv med andras och att man inte har rätt att klaga. Men, jag tror inte att det skadar att försöka föreställa sig hur mycket mer illa allting kunde ha varit. Så kanske det där trängande behovet av att klaga kanske inte känns lika starkt.

Manfred sa en gång att "en situation är aldrig så illa att den inte kan bli värre". Vilket jag tycker är så vansinnigt klockrent. Istället för att åma sig över en situation kan man vara glad att den inte är ännu sämre. Detta menar jag inte är lätt om man nyss blivit diagnosticerad med cancer, men till vardags liksom. När man försovit sig, spillt ut morgonkaffet i bilen och glömt matlådan hemma innan klockan är 09.00.

Jag har tränat aktivt på att tänka positivt sedan oktober 2011. När Manfred avslutade vårt 5-åriga förhållande var jag så olycklig att jag på riktigt trodde jag skulle dö. Då hade jag aldrig varit med om något så jobbigt. Jag förstod efter ett tag vad jag behövde göra. Jag behövde ta kontroll över och ansvar för mitt eget mående. Hela min lycka kan inte falla på en relation. Då är man hjälplös.

Precis som att lära sig köra bil så krävs det övning. Övning, övning, övning. När det kommer till vårt mående är vi dock beredda att ge upp direkt, för det är ingen som säger att vi MÅSTE tänka positivt. Utdelningen är alldeles för abstrakt. Men när vi ska lära oss köra bil, ja då finns det helt enkelt inget alternativ! Vi SKA lära oss kära den där jävla bilen för vi behöver ett körkort som för resten av vårt liv innebär en frihet och självständighet.

Så man sätter sig i bilen och får sina tio kärringstopp på rad och tycker 30 km/h är vansinnigt fort och flåsar nervöst så det blir imma på rutorna när man närmar sig en trafikerad rondell med många irriterade trafikanter bakom sig.

Men inte fan ger vi upp för det.

Vi övar och övar och en vacker dag sätter du dig i bilen och kör iväg och du behöver inte titta på växelspaken när du växlar och kanske behöver du inte ens tänka alls. Du bara kör. Du kommer fortfarande ha sämre dagar och kanske backa in i en betonggris bmen andra dagar sätter du fickparkeringen på första försöket. Vi misslyckas ibland men vi klipper inte kortet och tänker "köra bil är inget för mig" för det, utan vi lär oss och går vidare. Resten av livet. 

Precis som med allt annat så måste man öva på att tänka positivt. För sin egen skull tänker jag, för visst fasen blir livet roligare när man ser möjligheter i merparten av alla situationer man befinner sig i? Visst känns det väl bättre att försöka hitta förståelse istället för att döma andra eller känna sig som ett offer?

Jag ska vara helt öppen och ärlig med att jag inte känner mig helt okej just nu. Rent av sämre än på länge faktiskt. Jag är stark när jag orkar, men de senaste dagarna har bara sugit allt ur mig. Jag känner mig bara handlingsförlamad och full av ångest. Tunnhudad och med hjärtat på utsidan. 

Jag försöker vara positivt men idag går det inte. Jag känner det liksom inte på riktigt. Jag känner mig mest likgiltig.

Men jag fortsätter försöka.

Och försöka.

Och försöka. 

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.