generation dead



Jag har haft en fantastiskt bra dag. Jag fick inte mer än 5 timmars sömn men jag orkade ta mig upp. Jag har känt mig konstant trött i flera månader, behövt mååånga timmars sömn för att känna mig utvilad och dessutom haft stora problem med först att somna och sedan att vakna. Innan dess var jag så himla okänslig, att sova två timmar varje natt funkade liksom. Sedan tog det tvärstopp, jag kunde inte kontrollera sömnen. Det har varit ett stort problem, att jag ofta försovit mig. Men nu känner jag att jag är mer eller mindre back on track och det är så skönt. Inte för att jag har planer på att sova två timmar varje natt men det känns skönt att jag kan somna när jag ska soova och vakna när det är dags att gå upp (även om jag fått för lite sömn).

Gick upp en timme tidigare än vanligt för att få ta det lugnt. Duschade, rakade benen, noppade ögonbrynen och vaxade bort alla små hårstrån ovanför överläppen. La ner mycket energi på att känna mig fräsch. De senaste dagarna har jag känt mig galet skabbig, näst intill omänsklig. Så det var skönt att få ta itu med det.

Nåväl, klockan tio stämplade jag in och på dagens bemanningsplan stod det kassa. Jag tog mig an uppgiften med stort engagemang och körde stenhårt på merförsäljningen. Tror det gick ganska bra faktiskt. Bara det inte blir som sist gång jag slog mitt rekord, att jag är skitnöjd och så har en annan, i det här fallet min egen karl, slagit mig med några procentenheter. Bara så där. Nä något rekord blev det nog inte idag, men resultatet blev nog helt okej ändå. Det är så mycket roligare att jobba när man sätter upp mål. Förut har kassan mest varit ett slentrianarbete, men efter att ha fått andra uppgifter en viss period så har man samlat på sig nya krafter och orkar sätta upp mål. Dessutom har jag fantastiska arbetskamrater som motiverar mig otroligt mycket. Särskilt idag fick jag höra av tre personer att jag är duktig. Det var kul att höra, för förut har jag inte känt mig så. Har haft lite prestationsångest och ingen riktig motivation att göra annat än att tycka synd om mig själv. Det känns som att jag klättrat uppåt och det är skitroligt att andra verkar se det! Visst låter det fånigt att prata om prestationer, det är ett jobb på Max vi pratar om, men jag är en av inte alltför många som faktiskt älskar sitt jobb. Och jag jobbar inte ens med någon hobby eller något flashigt med flera års utbildning i ryggen. Nä, jag flippar burgare liksom. And I freakin' love it.

Kontentan är i alla fall att jag hade en bra dag på jobbet. Hade väldigt roligt. Efteråt sprang jag omkring i lite butiker och fick köpt ett par nya partyskor samt en Five Finger Death Punch-tröja. Så förbannat bra band. Känner mig typ... frälst. Bilder kommer. Säkert. Jag har insett att jag alltid utlovar bilder men aldrig lägger upp dem. Hm.

Kvällen till ära känner jag att jag skulle vilja bryta min jobbasovajobbasovajobbasova-rutin och tänkte åka in till Pråmen. Sitta där och känna mig snygg, dricka lite och lyssna när farmins band spelar, träffa lite folk. Ensam, faktiskt. Martin sa att han skulle försöka komma in när han jobbat klart, men jag ska dit oavsett. Kände att behovet var så starkt att bara få komma ut och göra något, att jag gör det själv om jag så måste (independent_woman_92). Pråmen är mitt absoluta favorituteställe så man får ju passa på när det finns möjlighet liksom.

Nu har jag kommit över min klädångest och ska alldeles strax bege mig. Imorgon stundar tidigt arbete, men just nu ska jag bara sakna framförhållning och se till att njuta av den här fredagskvällen!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback