Change of Seasons

Det där med att vara ensam är definitivt inte min grej. För i alla fall ett år sedan var jag världens ensamvarg och tyckte att allt annat kunde kännas som en börda. Men inom det senaste halvåret har jag blivit som förbytt, att  vara ensam en hel dag fick mig att klättra på väggarna och gav mig en inre oro. Jag har inte en enda gång tänkt "så skönt det är att få vara ensam". Men det ska jag jobba bort, minsann!

Idag sov jag löjligt länge. Njöt av den fräscha känslan som hela huset ger nu när jag fått pli på mig själv igen (dvs. att nu håller jag återigen allt rent och snyggt, efter min lilla kaosperiod då jag lät det se ut som ett bombnedslag här). Åt brunch framför Snakes on a Plane och löste Rubiks kub några gånger för att sedan gå en 40-minuterspromenad i regnet med Fair to Midland och Frost* i öronen. Hämtade posten då jag till min stora glädje upptäckte att en av böckerna jag beställt kommit fram. En bok om Pink Floyd (mitt hjärta och själ) som jag genast la mig på sängen för att läsa. Slöt ögonen och somnade en stund för att sedan äta mackor och påbörja en ny omgång på Devil May Cry. Helt galet vad det spelet är roligt.

Avslutade dagen med Transformers 3 med familjen. Sjukt. Snygg. Film.

Försöker intala mig själv att det kan vara fint med ensamhet. (Och jag måste medge att jag är lite halvt övertygad.)