bow

Vissa dagar finner jag inga ord. De där gångerna jag lagt huvudet mot ditt bröst och känt ditt hjärta slå. Taktfast. Bestämt. Friskt. Alla gånger din hand rör vid min. Stora, vackra, manliga, rent av perfekta händer. Varje gång jag ursäktat mig och du stannat upp, tittat på mig med ett höjt ögonbryn och frågat om jag menar allvar. När du får mig att skratta när jag egentligen inte är på humör. Att jag varje dag hittar ett nytt par använda strumpor på golvet framför datorstolen. Att du lagar mat i bar överkropp. Att du alltid biter ihop, ler och ljudligt andas in, efter att du skrattat. Att du kisar med ögonen när du säger någonting av större vikt. Att vad man än pratar om så har du alltid kuriosa att inflika. Att du ibland pratar om dig själv i tredje person. Alla dina små utmärkande drag får hela mitt väsen att skälva, att rysa av välbehag.

Tack för att du är en del av det liv jag längtat efter. Jag älskar dig.

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback