Change of Seasons

Jag måste säga att jag rent känslomässigt slängde bort nästan hela gårdagen. Jag var på väldigt dåligt humör mer eller mindre fram till åtta på kvällen. Ni vet, det där humöret när man stänger dörren, släcker alla lampor och lägger sig i sängen för att kolla på film eller somna, trots att klockan bara är 6 på kvällen. Nu hade jag i och för sig sovit väldigt dåligt och då blir jag lätt cranky, och även naturligtvis sömnig.

 

Vi åkte in till Nordby för att jag skulle vara med på assmötet och Martin skulle handla mat. Jag satt och halvsov i Adisens famn halva mötet, jag var så himla trött. När det kändes som att vi bara pratat om svinn i en timme var det färdigt och vi tog en snabb sväng för att leta upp hörlurar till min mobil, men hittade inget och åkte hem. Jag får försöka överleva en vecka till.

 

Både jag och Martin var väldigt trötta och inte varandras bästa sällskap. Fast vi var fortfarande glada så, och det är skönt. Antagligen är det den största skillnaden på oss nu om man jämför med i början. Det är någonting med kemin, är vi båda jättetrötta och på ganska dåligt humör kan det ändå skrattas här och där. Förr var det inte så. Då var det bäst att hålla sig undan så inte i alla fall jag blev dödsirriterad.

 

Jag ville egentligen träna men ville inte åka in själv och inte utan hörlurar och var trött och oinspirerad. Så jag lagade middag åt mig tidigare än de andra och gick sedan in på mitt rum och isolerade mig, för att smälta maten, vila och fundera. Kollade på Supernatural och hade precis bestämt mig för att sova en stund då jag insåg att det faktiskt hölls kettlebells om 30 minuter. Så jag for upp och stressade iväg. Glömde skor och handskar och allt som var.

 

 

Jag var den enda deltagaren på passet men eftersom jag känner Josefin som instruerar så var det inte så awkward som man tyckerr att det kan bli. Jag var lite orolig för mina knän men tog det lugnt. Till min stora, stora glädje kände jag ingen smärta i dem alls! De är fortfarande inte återställda men det måste vara på bättringsvägen nu. Det var ett bra pass och jag blev svettig. När passet var slut stannade jag kvar i salen och öste musik för att kompensera upp mina trasiga hörlurar och körde väldigt intensiva kettlebells tri-sets. Det var roligt!

 

Körde sedan en till axelövning ute i gymmet innan jag faktiskt kände mig färdig. Tänkte bara cykla en stund och när jag satte mig såg jag att de visade Wife Swap på TV så jag blev sittades.. liiiite längre än planerat. Jag gillar det skitprogrammet. Jag står för det.

 

 

När jag kom hem, i min vanliga lyckliga sinnesstämning (fantastiskt vad träning gör för dig), hade Martin och hans far korkat upp en flaska vin. Jag tog också en liten skvätt under tiden som jag lagade bananpannkakor och stod med dem när de kollade igenom gamla fotoalbum som ligger här. Det var jättekul att lyssna på, och det är så roligt att Helmuth är här tycker jag. Jag tror Martin tycker det är roligt med. Jag försökte gå och lägga mig i tid (det är inte lätt att sova ordentligt när man går upp så tidigt alltså) men hade inte ätit upp förrän klockan var elva och somnade sedan runt tolv efter att ha pussat på Martin en stund, gråtit lite av lycka när jag tittat på honom och bara levt i nuet. Älskat livet.

 

 

Imorse vaknade jag i tron om att det var mitt i natten och att jag bara behövde gå upp för att gå på toa. Sedan såg jag att klockan var sex och att det var därför jag gått upp, för att alarmet ringt.. Vilken besvikelse. Nåväl, är glad att jag fått sova mer och bättre än igår och har lite mer energi idag. Öppningspassen är de som går snabbast så det ska jag (och mina träningsvärkande axlar, aj aj in a good way) njuta av idag!