Change of Seasons

 

Okej, nog för att jag är sämst i universum på att lägga mig i tid (kolla klockan, gulp), jag skulle antagligen kunna bli världens sämsta ninja också. Jag kan för mitt liv inte vara tyst. Martin ligger och sover (han bad mig väcka honom när jag kom hem men jag såg absolut ingen anledning att göra det när han faktiskt för en gångs skull lyckades somna en vettig tid) och jag har ramlat omkring i huset i några timmar nu. Jag tappar saker och smäller i andra saker. Men jag hör allt att han snarkar på andra sidan väggen så jag antar att jag är förlåten.

 

Igår var en bra dag. Jag gick upp i samband med att Martin åkte, och satt smått handlingsförlamad och bara stirrade in i väggen en stund innan jag fick grepp om verkligheten och vilka tidsramar jag hade att jobba med. Åkte hem till Söle och åt frukost med bästa familjen, det var faktiskt väldigt längesedan. Saknar det litegrann. Jag lagade havregrynsgröt med lågkaloriäppelmos och kanel. Och drack te. Det var gott. Jag gjorde mitt bästa för att för en gångs skull ta mig tid att andas och inte stressa därifrån, tycker att jag lyckades hyfsat bra faktiskt.

 

Åkte sedan in till stan för att köpa ett band till filmkameran. Kände mig brännblåst för jag hade ingen aning om vad jag skulle ha men jag hoppas expediten aldrig ser mig igen. Tänkte även ta en snabb sväng in på Systembolaget. HAHA. För ett tag glömde jag bort vilken stad jag bor i och vilken dag det var. Systemet i Strömstad en lördag, ah lycka till. På Oslovägen var det seriöst kö ut på parkeringen, i vanlig ordning. Smått stressad tänkte jag ändå göra ett försök på stans andra Systembolag och där var det humant (för) mycket folk. När jag och Martin var där senast hittade jag nämligen en whisky som hette Bowmore, som jag tänkte köpa till honom någon gång (bara för att han gillar whisky och för att han alltid har med "bow-" i sina alias/smeknamn). Tänkte att den kunde komma väl till pass, som tack för all hjälp den senaste månaden. Hade aldrig överlevt utan honom. Eller farmin, för den delen. När andra bilen är såld och vi kan avsluta Projekt: Idas bil är det dags att ge honom ett stort jävla tack för hjälpen. Frågan är bara vad det skulle kunna vara..

 

Whiskyn kostade nästan femhundra spänn men jag var nöjd för det gick ändå relativt fort. Passade på att ta en sväng till Gymgrossisten för att köpa en ny burk Tartarus och råkade även impulsköpa två proteinbars som var så fasligt goda! Tiden började dra ihop sig riktigt hårt och efter många om och men ändrade jag mig i sista sekund och åkte till gymmet ändå. Det blev ett kort men intensivt axelpass, jag var inte jättenöjd med det men med tanke på hur hela min kropp bara knakar och gnisslar i varenda led så var det nog bra att det inte blev särskilt tungt eller länge.

 

 

Skyndade till Nordby för att hinna ta itu med en massa grejer innan jobbet men istället blev det att jag gjorde mig i ordning i lugn och ro (samt slog in Martins asdyra present i en påse från Gymgrossisten, mycket elegant) och kom in i produktion tio minuter tidigare. Jag har blivit jäkligt duktig på det där med att vara i tid alltså. Någonstans har jag hittat en drivkraft som får mig att gå upp tidigare och få mer tid på mig, plus att det är så kul att köra bil så jag skjuter inte upp det på samma sätt. Det är bra.

 

När klockan var strax före åtta gick brandlarmet. Jag vet fortfarande inte varför men det var antagligen inget allvarligt. Men vi fick utrymma hela centret och när vi väl fick klartecken att gå in var bedömningen att det inte var någon idé att öppna restaurangen igen, eftersom vi inte skulle hinna få igång alla maskiner och så tills det var dags att stänga för dagen. Så vi började stänga redan 40 minuter innan ordinarie tid. Vi började visserligen tidigare än vanligt men hade å andra sidan blivit bestulna all form av förstängning, så rent tidsmässigt gick vi plus minus noll. När jag slutat och skulle bila hem var jag så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. Det är sällan jag är så trött på väg hem från jobbet alltså. Väl hemma bara kraschade jag i sängen, totaldäckade mycket tidigare än jag är van vid (och har inget minne av något alls, för den delen).

 

Så inatt sov jag i 8 timmar för första gången på två veckor. Och jag mådde. så. dåligt. Det kunde man inte tro, men satan i gatan vilken vidrig känsla jag hade i kroppen, kände mig febrig och överkörd av ett godståg ungefär. Satte mig i sängen och åt frukost framför ett avsnitt Dexter men orkade verkligen inte, så jag somnade om och sov två timmar till. När det blev dags att bege sig till jobbet ville jag bara gråta, jag var så oerhört trött.. är det så det känns när jag sover ut så kan det kvitta alltså.

 

Jag hade en ruskigt effektiv dag på Nordby. Bytte ett par byxor som jag köpte på Gina Tricot, till en större storlek. Köpte också en datorväska, eller ett fodral rättare sagt. Jag handlade även på Bodypower, ett till par träningsbyxor (som faktiskt är storlek L, men sitter dösnyggt), ett par lättare handskar att ha till bodypumpen (känns overkill med mina bastanta styrketräningshandskar med handledsstöd och grejer) och en tjocktröja som kostade fyrsiffrigt. Helt jävla galet mycket pengar bara för att det står Better Bodies på. Men jag gillar det märket, och efter att ha sökt igenom de andra butikerna nsåg jag att det faktiskt var den enda tröjan som levde upp till mina krav (viktigast av allt var luvan, och att den ändå skulle sitta tajt), så det får väl vara värt det. Höhum. Jag gillar att använda parenteser, har jag märkt.

 

På min rast var Martin med mig när jag stressade fram och tillbaka (att handla och äta på en halvtimme är lite utav en utmaning) men vi sprang faktiskt på min familj mitt upp i allt, det var trevligt!

 

När arbetsdagen var över var jag lyckligast i världen. Mitt liv kan beskrivas med två ord just nu, det börjar på F och slutar på UCKING SEMESTER! För första gången i mitt liv. Det tog bara två år. Så från och med idag/ikväll/inatt har jag tre veckors ledighet framför mig. Jag har inte riktigt förstått det än men när jag väl gör det tror jag det kommer kännas helt jäla obeskrivligt skönt. Jag hoppas bara att jag lyckas med min största utmaning här i livet: slappna av. Om inte annat är det ett perfekt tillfälle för mig att öva, tror jag.