Change of Seasons

Jag hade egentligen bestämt mig för att inte träna mera denna vecka men jag vaknade tidigt imorse och var faktiskt sugen på att gå upp. Sugen på att åka till gymmet. Sugen på att träna ben. Så jag gick upp när Martin åkte och började göra mig i ordning. Men allteftersom tiden gick kom jag på mer och mer saker som jag "bara" skulle göra innan jag åkte. Så den där planerade timmen benträning blev en halvtimme armar istället. Men det var intensivt och jag fick bra kontakt så jag ska inte klaga. Bra morgon.

Jag har stått ensam på mellanbutiken idag och jag har haft så roligt! Haft något att göra precis hela tiden, fick till och med gått igenom alla våra gamla kampanjvaror som låg i tre högar på lagret, la dem i lådor och skrev antal och smak på utsidan ifall de skulle utlevereras.. Även om de inte ska skickas tillbaka till lagret så tar de sjukt mycket mindre plats nu och istället kunde jag ställa kommande kampanjvaror där, redo att bli upplockade på måndag. Väldigt nöjd med mitt röj inne på lagret faktiskt.

Lyssnade på Hollywood Undead, drack Celsius och höll efter i butiken. Framåt kvällen fick jag besök av både Martin samt min älskade familj.. Som jag ska hem och äta middag med imorgon!

I vilket fall så pratade jag och Angelika om att hon haft ont om pengar men att de äntligen skulle få köpa nya skor till Simon. Jag nämnde då att jag varit och tittat ut ett par träningsskor som de lagt undan åt mig på Intersport, som jag kommer behöva be dem lägga tillbaka eftersom jag måste köpa nya bromsar till bilen istället. Så innan de åkte hem.. kom de in i butiken igen och hade köpt mina skor åt mig. Alltså, tårarna bara vällde upp.. Inte för att skorna var så viktiga men för att det var en helt otroligt fin gest. Min familj alltså. Längtar tills jag får se de imorgon! ❤️

Slutade jobbet glad över vetskapen om att jag ska vara där i helgen också. Fast om sanningen ska fram så börjar jag bli väldigt trött.. En månads idiotjobbande blev två. Jag har skrivit en lista för första gången på länge och en del av mig känner att jag inte borde för att det är början på mitt tvångsbeteende men en annan del av mig känner att det behövs faktiskt nu. Jag behöver lite hjälpmedel för att få struktur i det höga tempot.

Jag känner mig oerhört lättirriterad och mindre tålmodig än någonsin. Det liksom kliar i kroppen av ilska för småsaker och om jag inte behärskar mig så skulle jag antagligen kunna vara väldigt rå och nästan elak nu. Så antingen hormonell eller väldigt sliten. Jag har sådana perioder och jag har svårt att hantera det, det är under de perioderna jag ifrågasätter min mentala status, om jag är lite galen, schizofren eller manodepressiv. Men alla kanske har sådana perioder? Det känns ofta som att jag ska tappa fattningen och det är ganska obehagligt för det är inte alls min stil. Men jag tror det ska gå över, jag känner mig trots alls väldigt glad ändå mellan humörsvängningarna!

Så ikväll bad jag bara Martin att lämna mig ifred. Det har noll procent med honom att göra men jag känner bara ett tryckande behov av att vara ensam. Och sova jävligt gott. Han gav mig en kram och det får mig att känna mig skamsen men man är ju inte mer än människa. Och inte så ensam i världen som man kanske kan tro.

Imorgon är en ny dag och en ny chans. Jag tror man behöver bryta ihop lite för att kunna komma tillbaka starkare och jag ska försöka se denna sinnesstämning som något konstruktivt.. Men imorgon vill jag vakna upp på rätt sida igen.