rise up
Häj bloggen!
Idag har faktiskt varit en väldigt påfrestande dag. Jag försöker i största möjliga mån undvika att säga att jag har en dålig dag, för har jag väl sagt att jag har en dålig dag så förväntar jag mig att den fortsätter vara dålig också, och
fokuserar bara på allt som fortsätter vara dåligt. Men idag har varit snudd på en dålig dag. En av få. Men mer om det sen, hashtag cliffhanger.
Förra måndagen ägnade jag kvällen åt att ordna med en tävling åt Katthjälpen Strömstad. Snälla, underbara Anne som först var jourhem åt och sedan adopterade vår Sofia skänkte ett presentkort på 500 kronor på Heat för oss att lotta ut. Jag avslutade tävlingen
en vecka senare och då hade den genererat hela 3470 kronor! Fantastiskt ♥
I tisdags fick jag meddelande från Linda som också både varit jourhem åt och adopterat av oss tidigare. Hon har lånat en fälla av oss för att fånga in en katt som stryker runt hos henne. Tanken var att kastrera honom och släppa ut igen då vi inte kan
prioritera friska hankatter när vi får så många förfrågningar, utan måste ha plats åt sjuka, skadade, dräktiga eller ungar med betydligt sämre chans att överleva. Men när hon fångat in honom ringde hon mig och förklarade läget mer ingående om hur
han lämnats kvar av sin ägare som blev vräkt för 1,5 år sedan. Han går in i grannarnas hus via deras kattluckor och äter deras katters mat, och slåss med katterna om maten så klart, så det hade till och med kommit på tal att han skulle skjutas. Linda
kände sig tvungen att agera och jag kunde givetvis inte säga nej. Så vi välkomnade Sinkadus in i föreningen, en katt som först verkade jätterädd och nästan förvildad, men när jag träffade honom häromdagen var han världens största kelgris som verkade
så tacksam över att vara inne i värmen med magen full av mat.
Tisdag kväll efter jobbet var jag tvungen att städa bilen inför den kommande inbytesbesiktningen som skulle vara morgonen efter. Det tar alltid emot så satans mycket men gud så bra jag har det ändå som har tillgång till farmins egna verkstad/tvätthall.
Har man väl kommit in i det är det ganska roligt, och så tillfredställande det är efteråt när man ser hur fint det blev!
Eftersom jag haft mekarskydd på sätena hela tiden var de helt perfekt bevarade under.
Morgonen efter var jag först hos optikern för en ny synundersökning då jag inte upplevde att de första linserna jag fick hjälpte, och att de andra linserna som var "korrigerade" var helt obrukbara. Jag fick som tur är göra om hela undersökningen från
scratch och resultatet blev lite annorlunda jämfört med första gången. Han sa att mitt synfel är lite för litet för att det ska bli bra med linser, så det är ju positivt på ett sätt ändå tänker jag haha. Men jag hämtade de nya linserna igår och min
första känsla var att de var bäst hittills så det var skönt.
Efter optikern drog jag till Circle K för att köra igenom tvätten innan det var dags för inbytesbesiktningen. Den gick för övrigt ganska bra, jag har ju kört 1000 mil mer än vad jag får och så har jag en skada i lacken jag måste åtgärda. Det var en betonggris
som sprang in i mig förstår ni.
Sanja känner mig så väl, haha! Med anledning av min fullspäckade morgon påpekade hon vilken otrolig tidsoptimist jag är. Sant då.
Efter besiktningen åkte jag till jobbet, och efter jobbet åkte jag till stallet för att ta kvällspasset. Proppen var görsmutsig så jag tvättade henne.
Morgonen efter var jag ledig, och åkte in tidig morgon för att ta frukostpasset. Jag tog min tid och gjorde det där lilla extra, väldigt skönt för sinnet.
En riktigt vacker morgon med första vinterkänslan för denna säsong. På snudden av vårkänsla.
Jag ägnade några intensiva timmar på Nordby, vilket alltid gör lite ont i själen, att vara där på sin lediga tid. Dock så skulle jag jobba hela helgen och ville gärna nyttja lite Black Week-erbjudanden på nödvändigheter som vinterskor, mössa, vantar,
underkläder och annat. När jag var hemma sedan plockade jag fram mitt gamla garn och virkade lite.
Jag gjorde bara en ny bläckfisk, men annars så slutförde jag jättemånga som var påbörjade. Jag brukar göra klart dem till den punkten att de ska stoppas med vadd och kattmynta. Det är den tråkiga biten liksom, så jag hade en del att göra.
Jag har gett bort ett gäng bläckfiskar allt eftersom, men detta är det som fanns kvar nu när jag var klar. Under min sjukskrivning förra hösten gjorde jag inget annat än att virka bläckfiskar och kolla på Svenska Hollywoodfruar, så.. det fanns
resurser.
Vi har haft bläckfiskar till salu på vår sida tidigare och då såldes nästan inga alls. Därför hade jag inga förväntningar när jag la ut dem till försäljning på sidan så DÖM OM MIN FÖRVÅNING OCH GLÄDJE när alla såldes inom en timme! Över 1000 kronor genererade
det åt katterna. Det kändes jätteroligt att folk ville köpa något som JAG har gjort, till den grad att alla 20 såldes och att folk ville köa för fler. Jag ville inte lova någon något, men har börjat virka fler nu. Det är väldigt roligt.
Det blev lördag och jobbhelg som började helt bonkers. På min rast slog jag på stort och käkade på restaurang, betalade ett sjukt överpris för stekt spätta med några trötta potatisar och sås serverat i en plastkopp, men det dög i krig så att säga. Hörlurarna
är förstås på, för att stänga ute allt jäkla oväsen och bevara sinnesfriden lite längre.
Och vad kändes väl mer lämpligt än att ägna kvällen innan först advent, åt att julpynta? (Julpynta = sätta upp lampor och nån enstaka pryl)
En av adventsljusstakarna hade gått sönder så jag satte upp en ny ljusslinga i fönstret istället. Ja, den är liiiite för stark för att det ska kännas behagligt att sova i, men det blir ju mörkt när jag blundar oavsett försöker jag intala mig. Fint är
det i alla fall.
Äntligen blev det första advent och ingen kunde vara gladare än jag!
Jag åt vörtbröd till frukost och började kolla på julkalendern från 1998, När karusellerna sover.
Köpte varsin chokladkalender till mig och Martin. Han fick välja vilken han ville ha, ni anar nog hur det blev.
Jobbhelgen tog slut och jag avslutade under värmefilten, med Sterling i knät framför världscupen i hästhoppning.
På måndagsmorgonen hade jag fått en akuttid åt Artemis som jag tyckte hade slutat äta normalt. Hon är ju så himla glad i mat normalt sett, men den senaste veckan har aptiten varit dålig. Jag kollade henne i munnen och såg en massa tandsten, så jag förstod
att det var tänderna som spökade.
Jag är aldrig orolig inför sederingar eller operationer/sövningar av katter inom föreningen, men när det gäller mina egna så är jag världens hönsmamma. Jag var så nervös. Mycket riktigt hittade veterinären tandsten, inflammerat tandkött och några lösa
småtänder mellan hörntänderna. Stackars, stackars Artemis. Jag kollar ändå katternas tänder regelbundet så förloppet måste gått relativt fort. Veterinären misstänkte FORL och vi behövde boka in både röntgen och operation snarast, vilket alltid
är svårt att få tider till. Men efter lite rekande kunde jag konstatera att 12/12 var tidigaste tiden jag kunde få så jag körde på det. Hon skulle få smärtstillande dagligen så länge.
På jobbet var det mycket, mycket lugnt. Det är så skönt med att jobba helg och sedan månda, man har liksom överlämnat butiken åt sig själv i flera dagar så läget är under megakontroll. Jag passade på att slå in den mest perfekta julklappen jag någonsin
hittat tror jag., åt Johanna så klart. Jag var så jävla nöjd med vad jag köpt åt henne att jag inte klarade hålla mig till julafton utan hon skulle få öppna den direkt.
Efter jobbet sprang jag en himlans massa ärenden innan jag tillslut åkte hem till Johanna där vi åt vörtbröd med juledamer och julmust. Även tomteglass till efterrätt. Hon fick öppna två paket, jag skulle busa till det lite eftersom jag tjatat så mycket
om hur perfekt julklapp jag hittat åt henne. Verkligen tjatat. Jag köpte en gosedjursfiskmås och sa att det var julklappen. Så jävla törr. Men Johanna blir ju så himla glad för allt oavsett vad det är så hon bjöd inte på någon jätterolig, besviken
reaktion. Reaktionen när hon öppnade den riktiga julklappen dock, den var helt priceless. Jag filmade henne när hon öppnade den och har kollat på videon säkert 10 gånger, blir så löjligt glad varje gång.
Julklappen var en renässansmålning av hennes katt Rufus.
Vi hade en supermysig kväll och jag kom hem jättesent mitt i natten. Fick förresten denna häromdagen av Linda, som fångade in Sinkadus. Hon är för gullig alltså, det är ju hon som skulle fått en flaska vin av mig snarare som tack för hjälpen och
att hon var så självständig i detta. Det besparar mig så otroligt mycket jobb.
Här har jag officiellt kört 1000 mil över vad jag får köra enligt kontrakt. Bara 7500 kronor i ren straffavgift för övermil, wohoo. Jag funderade länge på bilen och hur jag skulle göra och var egentligen inne på att köpa loss Polon. Men när vi diskuterade
det så visade det sig att de ville ha 100.000 för den, vilket var lite mer än jag räknat med. Alltså 2800kr/månaden, plus ränta, plus försäkring, nya däck nästa år, service och oförutsedda utgifter som reparationerr och dylikt. Jämför det med att
leasa en ny bil för 3500kr/månaden. Valet blev ganska självklart, om än motvilligt.
Fick paket från Meowingtons, 4 stycken kattbäddar av två olika sorter. Ena ser ut som en pizza med pepperoni och anjovis, och andra är en cupcake med strössel och ett körsbär. Så jäkla söta. Dessa kan man vinna på Katthjälpen Strömstads Facebook just
nu och i framtiden.
Nu har bilderna slängts om i lite fel ordning men orkar inte ändra, hähä.
Jisses, igår hade jag sovit så himla dåligt. Jag gick upp för att ta morgonen i stallet, och när jag kom hem tog jag en dusch och gick sedan och la mig igen för att sova två timmar till. Ser ni så inbjudande det ser ut?! Ett av det bästa som hänt på länge.
Proppen ifrån morgonpasset. Så himla söt hon är alltså, min tjej.
Detta är ifrån i förrgår när jag var ledig och ägnade halva dagen i soffan bland annat med att virka. Provade ett nytt, fluffigt garn som var sketasvårt att jobba med så det gör jag nog inte om, men kul att ha provat.
Artemis var moraliskt stöd.
Nestor också.
... Sterling också.
Detta var alltså receptet på min kväll. Johanna kom också förbi en sväng, det var väldigt trevligt.
När jag var i stallet häromdagen kom Åsa lagom till det att jag var så gott som klar. Hon ville gärna prata lite så jag stannade kvar och grejade lite till. Det var en trevlig stund, där hon bland annat också visade mig att det finns ett vattenpass i
mobilen. Detta var ju helt hilarous eftersom jag skojat om att jag borde använda det när jag mockar åt Proppen då jag är så himla noggrann.
Bild på Proppen som fick låna Sagas box bredvid den nya hästen som kom häromdagen. Så här mycket brydde hon sig om den, hon stod och kollade ut åt andra hållet.
Jag var tveksam på om Artemis tid för operation den 12/12 kanske skulle vara för långt fram i tiden då jag tyckte hon åt dåligt även på smärtstillande. Så jag stängde in henne ensam i sovrummet med olika sorters mat för att se hur mycket och vad hon äter
på en dag. Jag kunde efter detta konstatera att hon inte åt bra nog, och började leta efter en snarare tid på andra kliniker. Jag hade varit i stan och skrivit kontrakt på nya leasingbilen, så sprang in på stans andra veterinärklinik och hade sånt
tur att de kunde ta emot henne redan dagen efter, det kändes väldigt skönt.
Igår kväll så "skulla jag bara" fixa några grejer så där vid midnatt. Somnade vid tre på natten, och vaknade sedan av mig själv innan väckarklockan ringde strax efter sju. Jag hade gott om tid på mig att få in Artemis, Wyoming och Nestor i varsin
bur och bilade sedan in till stan där jag först skulle med Nestor och Wyoming till Dingleveterinärerna klockan 08.15 och sedan med Artemis till Strömstad Djurklinik klockan 11.00.
Nestor var så där nöjd.
Han är ju megago den där Nestor men han är också en föredetta skyggis och vägrar låta sig hanteras på de vis som innebär att han blir fasthållen eller buren. Därför kan jag inte tvätta ur hans öron (som haft en del skabb i sig) eller klippa hans klor
regelbundet hemma utan måste göra sånt när han ändå är sederad eller sövd. Det var ett tag sedan nu, och det märktes verkligen kan man säga.. Stackars Nestor, det måste ha kliat jättemycket med allt detta vax.
Wyoming tog jag med för ett urinprov bara egentligen, som uppföljning till besöket hos Satu på Öland tidigare i år. Men hennes besök blev genast väldigt omfattande och det togs både urinprov, blodprov och röntgenbilder. Wyoming har ju alltid varit
lite av ett medicinskt mysterium och det är lite svårt att förklara omfattningen och historiken varje gång man träffar en ny veterinär. Framför allt så minns jag ju inte allt. Men hon tyckte Wyoming bland annat var väldigt spänd och hård i buken
så hon ville ta en röntgenbild för att utesluta tumörer och FIP (båda med dödlig utgång). Jag blev obekväm av att hon slängde runt med sådana spekulationer på så vaga grunder, det skapar väldigt mycket oro och stress för mig som djurägare så klart..
Nu har jag ändå en del erfarenhet, jag vet att när vi misstänkt tumörer i magen tidigare så har det vid tillfälle visat sig vara massa gaser bara, och jag har specifikt utrett Wyoming för FIP för bara några månader sedan - så jag fick inte panik
även om jag blev orolig så klart. Men jag hade kanske önskat att veterinären inte målade fan på väggen så som hon gjorde när hon märkte något potentiellt symptom, det blev många väldigt påfrestande timmar och särskilt under den långa väntan på
att hon skulle kolla på provresultat och återkomma och så. Jag tycker kanske man som veterinär i ett sånt läge ska säga "Hon är väldigt spänd i buken så jag vill gärna ta en röntgenbild för att se var det är" snarare än "Hon är väldigt spänd i
buken, det kan vara en tumör så vi bör ta en bild". Annars gillar jag veterinären alltså, men just den biten fick mig verkligen ur balans och senare under dagen nu har jag gråtit en hel del för jag känt mig så förtvivlad och skör. Jag känner igen
den känslan, den växer fram ur den typen av känslomässig stress liksom.
Det är fortfarande väldigt oklart vad det är för fel på Wyoming och hur vi åtgärdar det. Hon har haft förhöjda njurvärden tidigare (sedan 2,5 år tillbaka) som nu har stabiliserats och denna veterinär menade att tidigare prover/värden kunde ha varit vilseledande,
något jag inte kände mig helt övertygad om. Det är relevant eftersom den smärtstillande medicinen man ger är njurtoxisk, och inte ska ges till katter med njurbesvär. Hon sa åt mig att ge Metacam i 3 veckor, vilket jag direkt kände inte alls kändes
bra med tanke på hennes tidigare njurvärden. Hon skrev ut Vetrimoxin som antibiotika men den enda gången jag faktiskt upplevde en märkbar skillnad var när hon käkade Synulox. Jag frågade om jag kunde få den istället men hon ansåg inte den vara bättre
(jag vet inte säkert då jag inte har konkreta prover att jämföra med). Hon sa också att när Wyomings urin är så utspädd som den är idag, så kommer bakterierna i urinvägarna frodas och är svåra att bli av med.
När jag sedan rådgjorde med Satu sa hon åt mig att absolut inte ge Metacam, att Synulox är bättre än Vetrimoxin och att Wyomings utspädda urin och frekventa kissande snarare är till en fördel.
Det är sjukt frustrerande att två veterinärer som behandlar samma symptom på samma katt råder och uppmanar mig att göra raka motsatsen till vad den andra säger. Jag är så himla rädd att göra fel, jag vill ju att Wyoming ska få de rätta och bästa förutsättningarna
att bli frisk och leva ett bra liv.
Detta i kombination med att hon har en onormalt tjock bukhinna (som kan vara symptom på cancer) som behöver kollas upp så känner jag mig helt söndervittrad av oro på insidan. Därför har min dag varit väldigt påfrestande. Usch.
Vi kom i alla fall hem tillslut efter att jag snabbt smitit inom i stallet och fixat åt Proppen, samt stött på Agnes och hennes übersöta dotter som bjöd mig på en snabb fika i sadelkammaren. Det var väldigt mysigt i alla fall.
Wyoming tog dock "helt slut" till en ny nivå.
Så ikväll har jag legat under min värmefilt med Artemis på mig, och vakat henne när hon piggnat till från narkosen. Hon drog ut några tänder idag, och de gjorde även en röntgen som gav dem anledning att INTE tro att hon hade FORL, trots allt.
Så det var ju skönt. Dock behöver hon dra ut två andra tänder snarast, så tiden hos Dingleveterinärerna den 12/12 får stå var. Jag har spenderat lite kvalitetstid med katterna ikväll genom att leka jättelänge med olika spön och leksaker, och
bara njutit av att titta på dem. Om de bara förstod vad jag stundvis våndas för deras skull och oroar mig för dem. De betyder så oerhört mycket för mig.
Nåväl. Jag är dödstrött men ska nog inte sova riktigt än. Imorgon åker jag faktiskt till Alunda för att hälsa på Isak, och tåget går runt 10 från Göteborg så jag måste väl åka härifrån runt 7. Men jag har inte börjat packa än, så klart. Kanske
borde göra det.
Tack för att ni läser ♥
2019-12-06
23:45:22
VardagKommentarer
Trackback
