Change of Seasons

Häj bloggen!

Idag skulle vara en dag i det administrativa jobbets tecken. Vilket det också blev, även om jag kom igång något väl sent.

 

När jag vaknade hade jag finbesök vid fotänden. Min lilla, stora Jonnyboy. Han är knappt ens inne på nätterna, men sedan några dagar tillbaka sover han i sängen. Så mysigt.

 

 

Hur kommer det sig att jag kom igång så sent med det administrativa då kan man fråga sig? Jag kom helt av mig när jag fick svar från en kvinna som annonserat ut sin häst igår, som jag skickade PM till inatt.

Annonsen löd:

 

Jag tänkte att jaja jag kan ju skicka ett meddelande och be henne berätta lite mer i alla fall. Hon svarade imorse och alltså.

 

Y'ALL.

I'm in love.

 

Det är alltså en häst som varit vanvårdad tidigare och som nya ägaren nu inte har plats och tid till. Hon har ett problembeteende vid ridning men i övrigt väldigt snäll och lätthanterlig. När jag läste ägarens beskrivning och såg bilderna så kände jag något jag inte känt sedan jag såg Proppens annons på Hästnet för 4 år sedan. Jag har kollat på hästannonser - jag skojar inte - varje dag sedan Proppen försvann. Men jag har inte känt starkt för någon av dem, jag har känt att jag kan ta emot vilken häst som än behöver mig och det hem jag kan erbjuda, inte att jag ska köpa häst och förbinda mig på det viset. Men nu.. jag blev helt till mig och kom av mig fullständigt så fort vi fick igång en dialog. Jag ville bara åka direkt. Jag ville bara säga att jag har bestämt mig, jag tar henne.

Självklart ska jag inte göra något förhastat utan att vara realistisk och tänka rationellt. Men hjärtat vet jag vad det vill.

Jag ska träffa henne på måndag.



(Bild lånad av hennes ägare, tagen från annonsen)

 

Jag är så spänd och förväntansfull, måste påminna mig själv om att ha ett öppet sinne för att det kanske inte alls blir som jag tänkt mig. Det kanske inte alls är så bra som jag målat upp i mitt huvud, det kanske inte ens blir av. Men det känns samtidigt så spännande att jag inte kan låta bli att känna de där fjärilarna i magen. Jag hoppas oavsett att det löser sig till det bästa.

 

När detta lagt sig så kunde jag öppna datorn, plocka fram mina mappar och pärmar och sätta igång.

 

Jag har svarat på sms och messenger och PM och kommentarer på Katthjälpens facebook. Skrivit ut alla kvitton och fakturor från senaste månaden som jag nu ska betala. Mejlat veterinärer och försäkringsbolag. Har fortfarande en del att ta itu med men behövde ett break.. Jag älskar ju pappersjobb egentligen men jag blir så jävla stressad när jag har så här mycket att göra. Känns som jag ska få hjärnblödning vid minsta lilla olägenhet. Typ min telefon hakar upp sig - psykbryt. En katt kommer och stryker sig mot mitt ansikte - psykbryt. Någon pratar med mig när jag försöker fokusera - psykbryt.

 

Återigen så känner jag bara att jag aldrig räcker till. Men ni ska bannemej veta att jag gör så gott jag kan. Det känns i alla fall sååå jävla gött när man avrundar en dag av administrativt jobb, vilket oftast brukar bli mellan 3 och 5 på natten för att jag får sån jävla feeling och bah kör.

 

Kan inte vara bra för blodtrycket detta alltså.

 

 

Berättade ju att jag köpt rexbegonisaticklingar för 300kr det senaste. Min senaste jag köpt hade visst ohyra. Jag har misstänkt det länge men såg den lilla jäveln idag. Säljaren av sticklingen var så himla snäll och megörlig att jag tackade nej till en ny stickling, haha. Inte ska väl hon bekosta en ny stickling bara för att jag inte agerat tidigare liksom.

 

Ser ni den? Längst ner på stjälken.

 

 

 

Well well. Dags att återgå till det administrativa. Imorgon jobbar jag 12-21 och efter det ska jag till Skee för att försöka fånga in en kattmamma vars unge blev infångad av en privatperson igår. Önska mig lycka till.. det lär behövas.

 

 

Avslutar med detta, ett citat som min mamma är väldigt förtjust i och som jag onekligen känner att jag sympatiserar med ibland. Med en glimt i ögat så klart. (Eller?)

 

 

Tack för att ni läser, yao! Vi höres!

Hare gött

haaaj ❤️