Change of Seasons

Häj bloggisen!

Imorse hade jag ett sånt jädra stresspåslag. När Martin vaknade stirrade jag på honom typ så här 😳 och det första jag sa var "jag är så jävla stressad", följt av en aggressiv utläggning om hur jag tycker det är omänskligt att jobba heltid och att bara ha några enstaka timmar att avsätta åt fritidsintressen per dag. Har jag tur hinner jag ta hand om disk, matlagning eller nån tvätthög när jag väl är hemma OM JAG ORKAR och sen ska jag sova. Martin är verkligen ryggraden i detta hushåll nu kan jag säga. 

Det var ju också ett sätt att säga godmorgon på, tänker jag. Kände att jag tillförde mycket positiv energi till Martins start på dagen. 

Det är en hel del föreningsarbete nu som hänger över mig och jag vaknade liksom med hjärtat i halsgropen för jag var så stressad. Deklarationen ska lämnas in senast på fredag morgon (innan jag börjar jobba) så jag tror det känns lättare när det är färdigt. Jag var i alla fall så sjukt stressad att jag gick upp några timmar tidigare för att kunna bokföra lite och betala några räkningar. Det kändes inte bättre, jag blev bara mer stressad över att jag inte hann göra mer. Igår fick jag se ett sms ett jourhem skickat till mig för 10 dagar sedan och det gav mig sån stress att jag igår kväll bara plöjde igenom och svarade på alla mina olästa/obesvarade sms och meddelanden på Messenger. Kvar återstår PM och mejl till Katthjälpen. Puh. Till råga på allt detta; bara under arbetsdagen idag fick föreningen in två katter till, all cred till Amanda som fick koordinera allt på egen hand. Jag hade dött av stress utan hennes hjälp. 

Som tur var släppte stressen när jag kom till jobbet (i god tid) och var tvungen att tänka på annat. Ibland tror jag mitt problem är att jag har för mycket utrymme till att känna efter, på riktigt alltså. Sista halvan av dagen jobbade jag på Mellan-butiken och det var så. himla. skönt. Östra är betydligt mer hektisk, det var så najs att få jobba i ett lägre tempo och känna att jag verkligen kunde ta mig tiden som behövdes för alla uppgifter. Spelade soundtracket till Subnautica: Below Zero i butiken som kändes lagom meditativt. 

I alla fall. Igår morse var veterinären hos oss på Ylseröd och veterinärbesiktade Queeny. Som jag (läs: Kate) misstänkte skulle hon inte gå igenom utan anmärkning pga. en hälta i vänster bakben. Hon lät dock veterinären böja benet utan protester eller minsta reaktion så veterinären trodde inte hon hade något akut smärta, alltså pågående inflammation. Jag får utreda henne på klinik för att få veta mer helt enkelt, men skönt att vara ett steg på vägen mot en diagnos så vi kan jobba oss vidare.

Åkte sedan hem för att mellanlanda innan det var dags för jobb. Katterna var änna mer utslagna än jag. 

Kan inte förstå att veterinären kallade Artemis för playakatten när hon låg inlagd för några år sedan. 

Det var även Wyomings fiktiva födelsedag ❤️ Hon hittades sista augusti och var då runt en månad gammal, så jag valde den 27:e juli som hennes födelsedag för att hon "skulle ha samma födelsedag som Johanna". Bara det att jag hade rört ihop det, Johanna fyller år den 29:e och inte den 27:e. Men close enough. 

Sen åkte jag och jobbade och så kom jag hem och så gick jag och la mig och sen åkte jag och jobbade… och ikväll hann vi sitta med bokföringen en timme. Jag hann laga matlådor också. Ni hör ju vilken misär jag lever i. Nästan lika stor misär som vår katt Jonny som på något vis blev instängd i vårt skjul och suttit där kanske hela dagen. Martin hittade honom av ren slump när han kom hem. 

Nämen skämt åsido, det kommer ta tid att vänja sig vid detta med att jobba så långa dagar, och att sluta så sent. Dock kommer vi snart börja stänga 20 istället för 21 på vardagar, eftersom de öppettiderna bara gäller för juli. Det ska bli skönt, att inte komma hem 21.30 varje dag.

Just det, jag blev intervjuad i P4 Väst idag. De hade sett vårt inlägg på Facebook om en kattfamilj som blivit dumpad i en kartong, och ringde upp mig för att de ville prata om det och vårt arbete. Lång historia kort var det den märkligaste intervjun jag haft, haha. Jag fick verkligen känslan av att hon som ställde frågorna ställde dem i research-syfte, det var väldigt pragmatiskt och korthugget. Så jag svarade lika kort och koncist och utan känsla eller pedagogik, tills hon tillslut sa "det var allt, tack för du var med". Jag blev helt ställd. Hela situationen var så himla konstigt. Jag hoppas innerligt att de ringer imorgon igen för den "riktiga" intervjun och att detta bara var för att samla underlag till frågor men det värsta är att jag tror inte det… så bisarrt, svårt att förklara i text.

Så får ni chans att lyssna på min senaste intervju i P4 så… gör inte det. 

Avslutar med en bild tagen av vår stallkamrat Hannah, så fin!

Nu ska jag sova, börjar 10.00 imörn. 

Hare gött

haaaj ❤️