Change of Seasons

Häj bloggen!

Då var det FINA JAG som förutspådde nattens händelser helt korrekt. Betalade (föreningens, duh) räkningar för 51.000 spänn. Jag satt med min jävla pappershög, dator och 20 kuvert med frimärken till 03.40. Då hade jag jobbat mig igenom allt föreningsrelaterat pappersarbete som fanns just DÄR i alla fall. Jag var i säng strax efter 4. Kunde inte sova. Chockerande. 

Men det går inte att komma ifrån att känslan efteråt är heeeelt amazing när allt jobb jag skjutit upp i månader äntligen blir gjort och jag känner att läget är "under kontroll". Det hade dock onekligen varit bättre om jag gjorde lite ibland, istället för att sitta 12 timmar i sträck då och då. 

Jag hade egentligen satt klockan på 10.00 för att få 6 timmars sömn men 09.00 gick Martins larm med låten "Här ska vi salta sillar" av Galenskaparna på absolut högsta volym. Vaknade med hjärtklappning och ett dämpat skratt kan jag säga. Kunde inte somna om så efter en stund gick jag upp. Fick i alla fall gjort mig i ordning inför jobb i lugn och ro, även om det som alltid blir smått kaotiskt när jag väl ska åka.

Jag kom iväg något senare än tänkt men ändå i okej tid. Hamnade bakom inte bara en men två - ursäkta mig - DÅRAR  som körde så. In. I. Helvete. Långsamt. Alltså vi pratar inte i 70 km/h på en 80-väg där jag tycker man gott och väl kan köra i 90 utan de körde i 30 fucking jävla kilometer i timmen på en 70-väg och BROMSADE I KURVORNA. 

Det finns verkligen bara ett, möjligtvis två, ställen på väg till Nordby från oss där man kan köra om. Detta förutsätter så klart att bilen framför håller sig till höger. Men nej. Gud nej. Ligg i mitten och puttra vetja. 

KÖR GÄRNA MINDRE ÄN HÄLFTEN AV HASTIGHETSBEGRÄNSNINGEN OCH SKIT I ATT SLÄPPA FRAM ANDRA MÄNNISKOR SÅ BLIR DET BRA.

Det ska ganska mycket till för att jag ska få roadrage men jag övervägde att hänga mig på tutan, jag var så frustrerad. Jag hade dock tur för en av bilarna svängde av halvvägs precis innan omkörningsstället kom.

Från och med nu ska jag åka en kvart extra tidigt. (Vem försöker jag lura, vi vet alla att jag kommer åka exakt samma tid imorgon.)

Bild från min dashcam, alltså en kamera jag har i bilen. Som ni kanske ser i högra hörnet visar den svindlade 20 miles per hour vilket motsvarar 30 km/h. 

Jag kom i alla fall till jobbet i tid men jag var helt jävla stissig av allt adrenalin i kombination med att jag inte sovit så bra. När chefen sen sa "Ida vi ska gå ut och ta oss ett prat du och jag" trodde jag att jag skulle tuppa av. Det gick igenom mitt huvud vad jag nu kunde ha tänkats gjort för hemskt. Lite som när man blir stannad i tullen och får ångest för att man kanske ändå trots allt har glömt 10 kilo heroin i baksätet? Lyckligtvis var det inget allvarligt utan ett konstruktivt samtal, men när han sen sa "förresten jag glömde en liten detalj, följ med ut på lagret ska vi prata" och jag blev fast med en kund istället så avslöjandet av detaljen fick vänta ännu en timme kände jag att JAG PALLAR INTE TRYCKET.

Mvh stresstålig och så.

Nämen skämt åsido så var det sjukt vilket stresspåslag jag hade och jag inser mer och mer hur viktig sömnen är! För tio år sedan kunde jag liksom strunta i den men nu blir jag för fan helt knäckt fysiskt. Det är som Johanna sa om att medvetet strunta i sömnen och sen bli utbränd; det går tills det går och sen går det inte mer. 

Det är påfrestande för mig att jobba så långa dagar, att sluta 21 och att ha så mycket att göra i butiken. Jag är inte van vid att vara i en så stor butik och med ett sånt kundflöde, jag är van vid min lilla bubbla på Västra. Åh, Västra. Jag längtar så tills jag får komma dit igen. Det var bland annat det jag pratade med butikschefen om idag när han tog mig åt sidan, för han tycker min arbetsinsats är topp men att jag kan bli mer aktiv på kundbemötandet. Jag fick reflektera kring det och insåg att jag får lite tunnelseende när det händer mycket samtidigt, jag blir så fokuserad på min uppgift att jag glömmer bort att uppmärksamma allt som kommer och går runtom mig. När jag är stressad så är liksom ett av det mest triggande när folk pratar med mig. Sååå det är ju ingen fantastisk kombination. Jag känner mig allmänt egentligen väldigt obekväm med den typen av kundström och känner mig osäker på teorin bakom produkterna eftersom det var längesedan jag fick praktisera säljandet. Men han sa att han skulle hjälpa mig på de sätt jag behövde för att känna mig mer bekväm och få upp lite självförtroende, så det kändes ändå bra.

Jag kom hem fett sent eftersom jag stängde (ensam) för första gången på ett halvår, hann tröstäta en halv påse pepparchips och nu ska jag sova. Nya, friska tag imorgon med mer sömn i kroppen!

Ska nog lyssna på en ASMR innan läggdags. Älskar Whispersred på Youtube, jag tycker hon är så himla mysig. Behöver varva ner, eller vad tror ni?

Hare gött

haaaaj ❤️