Change of Seasons

Häj bloggen!

Just nu lever jag med illusionen om att jag ska kunna "bara blogga lite snabbt" på absolut sämsta tiden i veckan, eftersom jag aldrig kan fatta mig kort och i kombination med detta har sjukt mycket att åta mig idag. Men vi gör ett försök, nu i min 30-minuters glugg.

 

Jag har inte så mycket relevanta bilder för det jag ska berätta så ni får bara stå ut med alla miljoner bilder på katter. Here goes!



I onsdags gjorde jag min näst sista dag på Frejas, och skulle för omväxlings skull inte klippa gräs dagen till ära utan hjälpa till i en annan trädgård där det skulle grävas upp buskar och gräs. Det var så ofantligt tillfredsställande att dra upp grästuvorna med grep, typ ett av det roligaste jag gjort på detta jobb. Mindre roligt var att jag under passets gång satte mig och tog min rast tidigare än de andra, när kunden/husägaren går förbi och ser att jag sitter lite i skymundan (just för att det inte alltid är så uppenbart att man har rast) så han kontaktade chefen för att ifrågasätta hur många som jobbade där och ville berätta att jag satt med min telefon och chillade. Min arbetsledare fick ett samtal men förklarade så klart att jag tagit rast, så läget var ju under kontroll, men jag tycker ändå det är så jobbigt när folk tror dåliga saker om mig. Martin visade mig ett så bra citat på kvällen sen, som han fotat just för att han tänkte på mig;

'We are not who we think we are.

We are not who they think we are.

We are who we think they think we are.'

 

Alltså att vi är inte vilka vi tror att vi är, vi är inte heller vilka andra tror att vi är, utan vi är vilka vi tror att andra tror att vi är. Få meningar har väl sammanfattat mig så väl, haha.

Nåväl, dagen och livet gick vidare.

På kvällen när jag skulle sova sen, hade jag legat stilla och tyst i säkert en halvtimme och haft svårt att somna pga. att det var så himla varmt.. så säger Martin, rätt från ingenstans; "är du haj på grekisk mytologi?"

Det roliga var att han hade liksom ingen följdfråga, inget han funderade på som han hoppades jag hade svaret på, utan han ville bara dela med sig av lite om sin kunskap och berättade om lite random grejer. Som om han legat och tänkt på det och kände att jag bara inte kunde gå miste om detta. Alltså han är för rolig.

 

Det blev torsdag och min sista dag på Frejas. Gräsklippning tillsammans med bästa John! Det var en lite stökig dag eftersom vi skulle dela på oss vid flera tillfällen men vi fick fasen tiderna att klaffa i slutänden ändå, även om vi fick åka tillbaka till första stället i slutet av dagen för att slutföra jobbet och var sekunder från att bli utelåsta från parkeringen där vi hade ställt bilen. Det hade just varit snyggt avslut på min karriär på Frejas.

Det var otroligt vemodigt att göra sista dagen trots min korta tid där. Jag fick säga hejdå till John och Anki som jag jobbat mest med i alla fall, hade gärna sagt hejdå till Dag också som jag haft riktigt bra arbetsdagar tillsammans med också. Men jag hoppas vi ses igen, om jag får hoppa in och hjälpa till lite då och då. Lycka till, kära kollegor! ♥

 

 

Det blev fredag och midsommarafton. Som vanligt vid högtider satt jag hemma med fet FOMO*. Jag passar på att definiera det här för annars vet jag att mamma kommer fråga mig sedan vad det betyder, lol.

(*FOMO är en förkortning av det engelska uttrycket Fear of missing out och är ett mycket vanligt psykologiskt dilemma som kan innebära svår stress eller rädsla för att missa någonting som man anser är viktigt eller har potential att vara fördelaktigt för en själv.)

 

När jag ser bilder på stora sällskap (vänner och/eller familj), fina klänningar och egengjorda kransar så får jag sån ångest över att jag inte är i ett stort sällskap, med fin klänning och gjort en egen krans. Det är samma sak varje högtid, jag får alltid ångest för att jag inte går all in i firandet med massa vänner.

MEN! När jag blir inbjuden så tackar jag alltid, alltid, alltid nej. Jag vill inte. Högtider är inget märkvärdigt för mig och jag har inget behov av att fira det. Men jag känner mig som en dålig människa som inte är en social, härlig person som ÄLSKAR att vara i sådana sammanhang. Det är ju kul när jag väl är med, men jag är inte alls sugen innan. Och ju äldre jag blir desto mer inser jag att man inte behöver göra saker bara för "görandets skull", och att det är helt okej att tacka nej till saker man inte känner sig sugen på.

Så jag tackar alltid nej, men sitter alltid hemma och känner mig sjukt dålig för att jag tackat nej. Inte för att jag egentligen vill, men för att jag kanske mer önskar ATT jag ville.

Men vad är väl detta för problem egentligen, ångest över 100% självvald ensamhet. Jag försöker att inte göra en så stor grej av det, för det går ju över dagen efter, men jag tycker ändå det känns skönt att säga ifall det finns fler därute som känner samma sak. Jag vet att kombinationen högtider och sociala medier bidrar mycket till den psykiska ohälsan, och då menar jag så klart hos människor som mår sämre än jag över detta. Det finns de som inte VALT att inte fira, och för dessa människor kan jag knappt föreställa mig hur dessa tillfällen känns. Ni är inte ensamma, det ska ni veta!

 

 

Så med detta sagt, detta var min midsommarmiddag. Fancy va. Vi skulle egentligen slå på stort och grilla men gasen tog slut så vi krafsade ihop annat istället. Dagen spenderades i trägården med att klippa gräsmattan. Vi åt lite jordgubbar med glass och kollade på Galenskaparnas Stinsen brinner. Det var vårt midsommarfirande.

 

Just det, Martin överraskade mig med en bit jordgubbstårta. Jag blev så förvånad, för jag bokstavligt talat 30 minuter innan hade sagt till Johanna att jag gillar egentligen inte alls sådan tårta men varje midsommar blir jag så sugen. Så det var ju hemskt gulligt!

 

 

Dagen efter midsommar spenderade jag större delen av tiden utomhus under mitt parasoll, med lite administrativt jobb. Det känns som jag aldrig kommer ifatt, sämre med tid blir det nu när jag börjar jobba heltid på torsdag.. men jag håller ändå hoppet uppe om att ett heltidsjobb ger rutiner och rutiner ger mig struktur att ta tag i saker på riktigt och inte bara skjuta upp det eftersom jag "kan ta det sedan".

 

 

 

En liten sneak peek ur min ekonomipärm. Den är typ ett av det käraste jag har, tycker det är så roligt att budgetera och följa vart kronorna tar vägen. Men låt er inte luras, jag kanske har bra koll men jag har definitivt inte bra kontroll haha. Men det är ju en bit på vägen i alla fall.

 

 

Igår var vi i Färgelanda en sväng för att Martin skulle vaccinera sig. Väl hemma sedan fortsatte jag med det administrativa och att svara på alla meddelanden över sms, mejl, messenger och PM till Katthjälpen. Det tar tid alltså. Jag roddade dessutom runt ett infångande av två katter i Bengtsfors som annars ska skjutas idag, men jag hoppas vi inte är för sent ute. En av föreningens katter skulle även till veterinär i Göteborg tidigt imorse och ska hämtas i eftermiddag.. I förrgår var jag sååå stressad över allt detta att jag var nära att bara skrika rätt ut, men jag lyckades samla mig och tänka att allt löser sig..

Det gjorde det. Jag hittade en volontär som kunde köra katten till Göteborg tidigt imorse och en annan volontär som kunde hämta katten i eftermiddag. Jag kunde ta med fällorna till Färgelanda och möta en volontär som kunde köra fällorna till Bengtsfors, tjejen som slagit larm om katterna kunde vakta fällorna, tidigare nämnda volontär kunde sedan köra katterna till en familj i Färgelanda som så snällt anmälde sitt intresse att ta emot dem.

Jag är så, så, så otroligt tacksam för alla dessa människor som hjälper mig. Allt detta de gör, slipper jag. Förr hade jag säkert kört själv till/från Göteborg, till Bengtsfors fram och tillbaka, vaktat fällorna själv och sovit i bilen. Det håller liksom inte.

Nu måste jag dock börja avrunda, jag ska in till stan för ett besök hos gyn som jag väntat på i all evighet känns det som. Woop woop! Det är dessutom *trumvirvel* min och Martins 9-års dag idag!! Tänk att nu är jag lika gammal som han var när vi blev tillsammans, nästan 10 fucking år sedan. Sjukaste jag någonsin hört.

Jag har - jävligt spontant - planerat en överraskning åt honom ikväll så efter mitt besök hos gyn (obs detta är för övrigt helt orelaterat till vår årsdag förresten, det är inte så att jag ska dit och piffa till min vagina (?) eller ta ut spiral eller så, kände att jag bara ville förtydliga det) så måste jag rusa runt i lite ärenden på stan inför kvällens firande. Som jag av förklarliga skäl inte kan berätta något om nu.

Ha det så braaaa peeps! Massa kärlek till er!

 

Hare gött

haaaj ❤️