Change of Seasons

Häj bloggen!

 

Redan en vecka sedan vi hördes sist. Sjukt.

 

Det har varit några dagars jobb i veckan och till helgen tog jag mig en välbehövlig paus ifrån allt. Jag är faktiskt oerhört trött på att vara tillgänglig, att vara ansvarig och behöva vara den som i slutänden måste avsätta tid jag inte har. Jag vet att det låter väldigt självömkande och det kanske det är också, men jag lever med en konstant underliggande känsla av att aldrig räcka till och att alltid ligga efter med allt jag borde/måste göra snarast. Häromdagen tvingades jag på instämplad arbetstid ändå rodda runt inte mindre än 3 veterinärbesök, med tre olika jourhem och tre olika katter.

 

Jag KAN inte. Det GÅR inte. Jag ORKAR inte.

 

Det är ju egentligen ingen annans fel än mitt eget, eftersom det är jag som valt detta. Jag ska ta mig en riktig funderare på hur jag kan strukturera upp det ideella arbetet utan att behöva lägga ner det. Jag tänker så ofta.. är det meningen att jag ska leva mitt liv för att känna mig otillräcklig bokstavligt talat 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan? Tragiskt nog kräver det att jag måste säga nej oftare. Vilket också blir min börda att bära, att neka hjälp och veta att det kan vara den avgörande skillnaden om en individ lever eller dör. Vilket osökt får mig att tänka på denna, igenkänningsfaktorn är hög:

 

 

En dag hade Martin råkat stänga in Jonny i hallen. Vi har ju en dörr till hallen, så det blir som en sluss till ytterdörren. Han hade råkat stänga in Jonny som suttit där i 8 timmar under tiden vi var på jobbet. Duktig som han (Jonny) är så hade han inte gjort några behov på golvet utan gick raka vägen ut och satte sig och sket i Martins potatisodlingar. Disclaimer: jag kommer nog inte smaka Martins hemodlade potatis.

 

 

Det hade varit en varm dag på jobbet och min kollega sa på eftermiddagen att nu hade det varit gött med en hamburgare och en kall öl, följt av en glass och ett dopp i havet. Jag blev så inspirerad att jag tog en spontantur till Systembolaget och köpte mig några cider. Tänk att jag kan nog räkna på två händer hur många gånger jag besökt systemet. Jag fick inte visa leg denna gång, han frågade om det gjorde mig ledsen men jag svarade bara att åldersnojan kommer nog nästa år när jag fyller 20.

 

 

Det var dags för sista jobbdagen för veckan och det var slitsamt. Jag är visserligen tacksam över att vi sluppit regn och rusk men det tar fasen ut sin rätt att jobba ute i gassande sol och 26 grader 9 timmar om dagen. Jag som måste ha heltäckande kläder pga. min soleksem också. ALDRIG ÄR MAN NÖJD. Tar tillbaka allt jag sagt, vädret har varit magiskt.

Dagen började bra med att jag fick ta en omväg till jobbet av förklarliga skäl.

 

 

Jag hittade den här blomman hos en kund och jag blev så käääär. Det är en jättelök tror jag, en allium giganteum. Det är min oprofessionella gissning. Jag köpte mig några fröer på Tradera direkt jag kom hem den kvällen kan jag säga.

 

 

Hos dagens andra kund hittade jag denna. Jag blev så rädd för jag trodde jag råkat träffa den med trimmern, men tror den klarade sig med en hårsmån. Det framgår inte på bilderna hur stor den är men alltså kroppen var säkert mellan 4-5 centimeter. Lika lång som min tumme, som ni ser. 

 

 

 

Hos sista kunden för dagen var min kollega så snäll att han lät mig ta mig an den hands-down roligaste uppgiften att köra åkgräsklipparen. Jag kallar den Getingen. Eftersom den är gul och svart och midjestyrd så ser det ut som den har en rund stjärt. Det är inga fula hus och trädgårdar man får se alltså!

 

 

Jag insåg förra veckan att veckan som kommer nu är min sista vecka på Frejas. Jag trodde jag skulle känna lite annorlunda inför det faktiskt, en typ av lättnadd eftersom jag tycker kroppen tagit så mycket stryk av allt fysiskt arbete. Men tvärtom blev jag väldigt sentimental och lite uppgiven. Det har verkligen varit en ynnest att få jobba ute i solen, med poddar/musik i öronen samtidigt som jag uträttar något så rogivande och terapeutiskt som att klippa gräs. Min kollega John som jag jobbat med varje tisdag och torsdag är så snäll och jag tycker verkligen vi har funkat toppenbra tillsammans. Det känns tråkigt att lämna det redan, jag önskar så att jag hade kunnat kombinera det med andra jobb sommaren ut. Tyvärr var det schematekniskt omöjligt, men jag hoppas verkligen att Tobbe ringer in mig vid fler tillfällen framöver!

 

Välkomstkommitén på Stora Ytten 39.

 

 

 

Jag har varit hemifrån en del i olika ärenden, i helgen. Det var mycket som behövdes göras som blev prokrastinerat i vanlig ordning, men jag hann ändå omplantera mina uteblommor, rensa lite rabatter och ta itu med en del städ inne. Det som kvarstår är att klippa gräset och att städa garaget. Sistnämnda sitter så jävla långt inne alltså, jag är så rädd för spindlarna som bor där, vågar ju knappt ta i något och då tar allt onekligen väldigt lång tid.

 

Jonny hjälpte i alla fall till med tvätten.