Change of Seasons

Häj häj bloggen!

Jag övervägde på riktigt att sova på altanen inatt för det lät så otroligt mysigt med regnet som smattrade. Men inser att jag är en frusen själ och hade antagligen kolat under natten.

Jag ser fram emot hösten, starka färger och mer mörker, även om jag inte känner att jag fått ta del av värmen tillräckligt hittills. Så lite mer varma dagar men sedan är jag helt redo. Hur underbart är det inte att det är helt kolsvart ute på nätterna? Jag har verkligen problem med sommarnätter som aldrig blir helt mörka, jag får så himla svårt att sova. Ser enormt mycket fram emot resten av året, har till och med gått och längtat efter jul till och från.

Anywayz.

Gangster har gått på diet i några veckor då hon blev riktigt, riktigt tjock. Jag har med andra ord gett henne några gram mat varje dag istället för fri tillgång. Nu har hon gått ner i vikt och har blivit anförtrodd en full matskål igen, vad tror ni hon gjorde? Proppade in exakt ALLT i kinderna.

Här ser ni alltså Gangster med en veckoranson mat i kinderna. Knäppa hamster.

Artemis var snäll och hjälpte mig bädda rent igår. 

Sterling också. Vi behöver verkligen nya madrasser kan jag känna, note to future self. 

Artemis när vi skulle sova. ❤️

Hade även finbesök av Wyoming när jag vaknade, det är inte så vanligt. 

Idag hade jag inget särskilt planerat utöver att jag skulle åka över till Norge, till ett ställe som heter Social Division där jag skulle pierca mig. Har sedan Gävle känt ett behov av att bli mer metal och kände att det var dags att slå slag i saken att skaffa ansiktspiercing, något jag funderat på ett längre tag fast tidigare i läppen. Att göra en septum var relativt spontant men jag har impulskontroll som en 10-åring så vad gör man liksom.

På vägen ut därifrån tog jag fel dörr och klev in i ett tatueringsrum istället för ut genom entrén och alltså jag skämdes så ofantligt mycket att jag typ kommer ha svårt att somna ikväll? Det var typ 6 pers som såg och som skrattade åt mig och jag bara "hoppsan, dit skulle jag inte" så det var ju inte alls farligt på något vis men graden av skam var HELT orimlig. Så där, då hade jag det förevigat också. 

På vägen tillbaka passade jag på att stanna på Dyreparadiset i Svinesundsparken. Men som tidigare nämnt så är det inte längre lika spännande att gå i djurbutiker, jag samlar mest inspiration till vad vi kan ta efter hos oss och klappar mig på axeln för vad jag tycker vi gör bättre. 

Jag såg denna råtta, den var så himla söt verkligen. Det är tur jag har en partner som säger nej till mer djur, annars hade jag väl säkert impulshandlat den också. 

Så här blev piercingen i näsan 🙌🏻 Jag är mycket nöjd, men hoppas att man vänjer sig vid kittlandet av näshåret. Jag har gått runt och nyst och nyst halva dagen. Den blev något sned eftersom jag spände ansiktet dvs. rynkade på näsan när smärtan kom, men jag ville inte uppleva det en gång till för att ta om den trots att hon erbjöd sig. Så det får vara så. Känns inte som något man tänker på om man inte vet vad man ser efter. 

Ålderskris eller försenad tonårsrevolt? Säg det. 

Jag passade på att stanna på Eurocash i Svinesund för att panta (225 kronor rätt ner i mitt kuvert med sparpengar - kaching) och hälsa på Martin på jobbet. Han har bytt tjänst men är på samma arbetsplats, numera är han alltså administratör. Så jag svängde inom för ett studiebesök där jag hjälpte till att riva ut etiketter. 

Har på senare tid reflekterat mycket kring ålder och hur jag känner mig och om jag är "för gammal" för vissa saker. Är jag för gammal för att ha chockrosa hår? Pierca mig? Köpa gosedjur? Jag närmar mig 30 och har än så länge ingen åldersnoja då jag känner mig som 18 (förutom i kroppen, det ska gudarna veta). Jag vet inte riktigt vad det är jag gör eller inte gör som får mig att inte känna mig som min ålder, men jag bara har en känsla av att man utifrån sett skulle kunna tycka att det är dags för mig att växa upp på något vis.

Men jag är ändå väldigt nöjd med att bo med Martin i ett litet hus på landet med våra 6 katter. Låta mig själv, djuren, Martin och mina få närmaste vänner/familj vara den centrala delen i mitt liv. Jag kommer aldrig vilja ha barn, aldrig vilja plugga till något fancy eller ha ett jobb som kräver att man måste klä upp sig varje dag. Jag kommer antagligen alltid lägga mina pengar på gosedjur till mig själv, konserter/upplevelser och framförallt mina djur. Jag ser mina jämngamla vänner gifta sig, ha flera barn, jobba som forskare, läkare, psykologer och åka på solsemestrar med familjen. Jag är självklart (!) glad för allt de gör som är självförverkligande för dem. Jag kommer alltid tycka det är helt fantastiskt, så länge de gör sånt som får dem att frodas, oavsett vad det är. 

Det bara.. känns inte som något för mig, ni vet. Det känns som jag inte blivit vuxen i det avseendet. Inte att jag har något emot det alltså.

Men som min gymnasielärare Ivo skrev; det kommer av sig självt. Jag är övertygad om att det är sant, så varför stressa fram det tänker jag.

Nu ska denna ungdomen som gärna sitter uppe halva natten trotsa sitt magont och försöka sova. Jobb imorgon!

Hare gött

haaaj ❤️