Change of Seasons

 

Hallåja lilla bloggisen!

 

Då var det cirka 2 veckor sedan sist men precis som alltid den senaste tiden känns veckorna nästan som månader. Det händer så otroligt mycket på så kort tid att det är svårt att förstå att det inte gått mer tid än det faktiskt gjort, när man blickar bakåt. Det är bara massa kattärenden konstant känns det som, men det är väl priset man får betala för att ha legat efter så himla länge, vi pratar 2 år.

 

Hur som haver, detta har hänt sedan sist.

 

Det har varit snorkallt både inne och ute. Jag har bäddat lite framför vårt konvektorelement (luftvärmepumpen blåser fortfarande bara kalltluft, vi har fått direktiv för hur vi ska felsöka men ingen av oss har orkat ta itu med det än).

 

Wyoming tycker om att ligga framför elementet.

 

 

Häromdagen klev hon faktiskt över mig när jag satt i soffan. Inte för att gosa givetvis men ändå stort för att vara hon, som skyr mig som pesten vanligtvis. Hon ville bara ta sig till sin bädd i form av ett blåbär.

 

 

Förra torsdagen var jag iväg tidigt på morgonen för att hämta en katt i jourhem som jag sedan körde till Dingleveterinärernas klinik i Dingle faktiskt. Hur självklart det än låter så brukar vi vara på deras klinik i Strömstad.

 

Det var en av de två/tre scottish fold-katterna som behövde åtgärda sina tänder innan vi slussade dem vidare till Purrfect Café i Göteborg. Huuur söt alltså jag orkar ej tyvärr.

 

 

Tog kort på kördatan i bilen innan jag åkte därifrån. Detta är alltså tid och avstånd räknat från det att jag hade tankat senast, och jag kan säga att allt, 100% av detta, var i katthjälpens ärenden. Sammanlagt körde jag över 160 mil på en och en halv vecka och körde till Uddevalla i genomsnitt varannan dag i två veckors tid. 

 

 

Jag fick en hälsning från Martin som var hemma sjuk hela den veckan. Han och katterna kosade sig i en varm säng i ett annars kallt hus. Mina katter älskar den där filten, den kostade visserligen 600 jävla spänn men den är mjuk som äkta päls kan jag meddela.

 

 

 

Efter jag lämnat in Sussie hos veterinären var planen att jag skulle till Amanda för att spendera dagen där tills det var dags att hämta Sussie igen. Men innan det var jag verkligen tvungen att för första gången på jättelänge avsätta lite tid åt studier. Jag hade missat flera föreläsningar och kände att jag behövde fokusera, därav att jag åkte vidare till ett kafé för att undvika distraktioner. Jag trodde (utgick från) att Lejas i Uddevalla öppnade innan 10 men tji fick jag. Därför satte jag mig på ett annat kafé först, som var så himla omysigt, att jag så fort Lejas öppnade gick dit istället.

 

 

När föreläsningen var klar åkte jag vidare till Amanda. Vi skulle fira hennes födelsedag i efterskott och äta sopplunch. I vanlig ordning tog jag inte en enda bild på när vi umgicks, vilket jag aldrig gör när jag umgås med någon tydligen, men det var i alla fall supertrevligt och väldigt god, hemlagad soppa.

 

När Sussie var klar hos veterinären åkte jag dit och hämtade henne. Stannade inom Kustorp Katthem på vägen tillbaka för att lämna av massa sand och lite mat och hade supertrevligt mingel med Jeanette ute i snö och kyla i över en timme innan jag åkte hemåt. Lämnade Sussie i sitt jourhem och åkte sedan till Johanna som bjöd på middag i form av köttbullar, potatismos och fempepparsås. Det var supertrevligt och väldigt god mat. Tog inga bilder. Igen.

 

Gangster var i full gång när jag kom hem. Tänk att hon verkade helt döende för några månader sedan, och har varit helt pigg sedan dess.

 

 

 

 

Jag har börjat spela upp Cat TV på TVn för katterna på regelbunden basis då de tycker det är väldigt spännande. De är så jävla söta när de sitter och kollar, helt förundrade.

 

 

 

 

Så blev det fredag och dags för ännu en trip. Denna gång hämtade jag både Sussie och hennes kompis Maja, som vi tog över av en man som tagit över dem av någon annan som importerat för att avla på, bara för att inse att det inte är tillåtet i Sverige. De skulle till veterinären för att vaccineras och sedan skulle jag köra dem vidare till Purrfect Café i Göteborg som tog emot dem i sin omplaceringsverksamhet, vilket vi är otroligt tacksamma för. Så fina katter, men så svåra att omplacera när det är bråttom då många vill ha dem men tid inte riktigt finns för att sålla ut de som faktiskt är kompatibla. 

 

 

 

När de var vaccinerade och allmänkollade och godkända så åkte vi mot Göteborg!

 

Har aldrig varit på Purrfect Café innan men det var så himla mysigt och trevligt och WOW så fräscht! Det kan man inte tro när 10 katter bor på en relativt liten yta, men det var nästintill kliniskt rent även i de utrymmen som inte var till för gästerna (jag fick en rundtur av stället). Jag är så imponerad.

 

 

Maja och Sussie fick inviga det rum som ska användas till katthotell längre fram.

 

 

 

Här är kattsviten, där man sitter och fikar och minglar med katterna. I anslutning till detta rum finns ytterligare ett rum dit katterna kan gå för att vara ifred, men det tog jag inga bilder på.

 

 

Tog inte heller fler bilder än dessa eftersom det satt gäster i rummet som jag inte ville smygfota.

 

 

Här är fina Bob som jag gosade med en bra stund, han är otroligt lik vår Jonnys brorsor. Älskar verkligen vita katter.

 

 

Här hade de lite grejer till försäljning.

 

 

En liten lounge.

 

 

 

Kassan och bakverken.

 

 

Så kul att se och så trevliga människor som driver och jobbar på stället! Är så tacksam att de kunde ta emot Sussie och Maja, är övertygad om att det kommer bli bra.

 

 

 

Var duktigt trött när jag kom hem sedan. Men det var fint ute. Älskar verkligen mörkret, OCH SNÖN! Gudars som jag älskar december. Bästa månaden på hela jävla året. Otroligt. Det är något i mig som bara väcks till liv i december, med kylan och mörkret och snön och vörtbröd och julmust och julmusik. Tokälskar.

 

 

Chillade i soffan framför Breaking Bad, och eftersom katterna är så vana vid att det är Cat TV som spelas på TVn så är de lite nyfikna på.. allt.

 

 

Det blev lördag och katterna fick givetvis se på fåglar på förmiddagen. Martin kom ut och satte sig i soffan och skulle äta frukost, sa att han inte fick byta på TVn så han satt också och kollade på fåglarna lol. Jag drog först till jobbet på Bodypower och lämnade gänget hemma för lite föräldrafritt. 

 

 

 

När jag kom hem sedan hade vi fått vår första leverans av Hello Fresh. Vi äter så sällan lagad mat, ännu mindre lagar vi mat tillsammans utan äter alltid olika grejer. Mycket pengar går åt till takeaway eller fryspizza eller annan färdigmat. Så vi bestämde oss för att göra en drastisk förändring av våra matvanor och valde därför att prova Hello Fresh. Det är ju något dyrt kan man tycka ja, men vi lägger ju samma pengarna på sämre mat oavsett så för oss är det verkligen värt det, eftersom det löser flertalet av våra bekymmer. 

 

Jag som verkligen avskyr att laga mat för jag tycker det är så jävla tråkigt, tycker ändå detta är helt okej. Det är mindre helfabrikat än jag trodde, och vid första anblick känns det avancerat och bökigt att till exempel laga sås helt från grunden, men man tänker knappt på det för alla moment flyter in i varandra så bra på något sätt.

 

Vår första måltid blev teriyaki laxbowl med krispiga grönsaker och sesammajonnäs. Det var jävligt gott. Jag har verkligen saknat att äta riktigt GOD mat hemma, inte sånt som bara är gott utan sånt som är något av en smaksensation. 

 

 

 

Jag köpte ett flak Celsius på jobbet för att göra en julkalender till Bowies. Blev väldigt nöjd, både han och jag.

 

 

Vi öppnade även vår EXIT-julkalender! Man löser en gåta varje dag, så himla roligt.

 

 

Kvällsgos med min älskade Sterling. Martin brukar gå och lägga sig runt 21 på kvällarna, då lägger jag mig alltid bredvid för han brukar klia på mig. Sterling kommer nästan alltid då och vill ha gos också. Det är en väldigt mysig kvällsrutin vi har.

 

 

 

 

 

Martin går sedan och lägger sig vid 22 och då brukar jag för det mesta gå upp igen och avrunda dagen. Katterna fick se på TV så klart.

 

 

Söndagen passerade utan konstigheter, jag jobbade på Bodypower och grejade med lite andra ärenden efteråt. Innan jobbet åkte jag även förbi min storebror Kristoffer, eftersom han fyllt år dagen innan. Eftersom jag jobbade kunde jag inte vara med på födelsedagsmiddagen, men jag åkte dit för att äta frukost med mamma och bröder och lite annat folk. Det var väldigt trevligt, och i vanlig ordning inga bilder så klart. 

 

Det blev måndag och det var ännu en gång dags att gå upp tidigt för att åka iväg och hämta katter. Denna gång åkte jag till Amanda för att hämta henne då hennes två jourhemskatter skulle till veterinären, Pipers och Tyrion.

 

Mitt hjärta värker så för Tyrion. Så liten och ynklig. Han vägde bara 1,4 kilo när han kom till oss men nu vägde han nästan 1,8 kilo så det är ju väldigt bra. Vi ville att veterinären skulle kolla tänderna på honom då hans tandststaus verkade vara katastrof och han hade väldigt ont i munnen. Jag var rädd att de skulle hitta att hela munnen var rutten men som tur var verkade det bara vara tandsten, om än väldigt mycket.

 

 

 

Lilla tuffingen Pipers behövde tvätta och undersöka sina öron då han var märkbart besvärad och gick med huvudet på sned. Han var inte så förtjust i att tvätta öronen men det gick bra ändå.

 

 

 

Resten av dagen blev lite stressig då vi hade massa andra kattärenden att springa och jag sedan skulle köra hem Amanda igen. Jag har de senaste veckorna har en ganska kort stubin och inte varit särskilt stresstålig alls, så jag var inte supertrevligt sällskap den dagen kände jag. Jag bad om ursäkt till Amanda flera gånger och förklarade att det var inget riktat mot henne jag var bara stressad och frustrerad. "Du är inte så otrevlig som du brukar vara [när du är stressad]" svarade hon så det är väl alltid något gissar jag, hahaha. Amanda, jag vet att du läser detta, och nej jag tog inte illa vid mig, och nej jag hatar dig inte. Det var roligt. ❤️

 

Jag körde sedan hem Amanda och kompani och skyndade hem igen för att vara med på Zoom-möte med utbildningsrådet. Det var väl intressant men jag förstod inte riktigt vad jag fyllde för funktion i sammanhanget. En av mina klasskompisar är också med i utbildningsrådet och jag skrev till henne på messenger under mötets gång, och hon påpekade hur awkward det kändes att sitta där med våra lärare, som två fån som inte fattade någonting. Fick stänga av kameran en stund för jag kunde inte sluta skratta.

 

 

Sophie satt och tuggade å mitt hår under halva mötet också.

 

 

Wyoming var också med. Detta kan också verka helt oväsentligt men det är en rätt stor grej att hon söker kontakt så här, genom att sätta sig vid mig, om än på mina grejer.

 

 

 

När mötet var slut åkte jag till XL Zoo för att jobba stängning. Butiken har verkligen fått sig ett ordentligt lyft de senaste månaderna. Denna exponering tyckte jag var sjukt snygg.

 

 

Sedan blev det tisdag och ännu en gång gick jag upp före Kristus för att åka iväg. Denna gång bar det av mot Kate för att hämta upp henne och köra henne till röntgen i Göteborg. Vi kom dit med god marginal, röntgen gick snabbt och sedan åkte vi lite omvägar hem för jag passade på att uträtta lite ärenden. Bland annat lämnade jag några skyltar hos en följare, för jag körde hellre en omväg än bemödade mig att packa dem. 

 

 

 

 

Var gött mosig sedan när vi kom hem på kvällen. Vad passar väl inte bättre än lite häng med kidsen.

 

 

 

 

 

Johanna kom hit för lite gött häng och vi bjöd henne på middag i form av honungs- och sojamarinerad kyckling med vitlöksris och jordnötter. Helvete vad vi kan alltså. Återigen supertrevligt men så klart inga bilder.

 

Herman var med och gjorde en gnutta kaos.

 

 

 

På onsdagen bar det av på morgonkvisten ännu en gång. Denna gång till ett annat jourhem för att hämta Daemon som skulle in och få vaccin.

 

 

När jag kom hem sedan... var det som jag kunde andas ut för första gången på ganska länge. Ingen mer tidspress eller andra måste-måsten hängandes över mig där och då. Inte mer än att jag hade en hemtenta som skulle vara inne om två dagar som jag inte ens hade läst uppgifterna på och haft en vecka på mig, men ah ni fattar grejen.

 

Så jag unnade mig en dagens andra Celsius framför ett purfärskt avsnitt av Bonde söker fru, iklädd min Cozee och i ett mer eller mindre zombieliknande tillstånd. 

 

 

Så jävla roligt att kartan i Tractive-appen (den som hör ihop med GPSen jag satt på Jonny) visar lite olika typer av verksamheter i den lilla bygganden i skogen bakom vårt hus. Tidigare har det stått Mus-Olles Museum, nu var det tydligen Statoil.

 

 

Kvällsgos med min älskling. Intet ont anande om vad morgondagen hade i sitt sköte.

 

 

Det var nämligen dags för mina katters årliga vaccination. Det blev lite kalabalik hemma på morgonen eftersom de blir stressade bara jag stänger dörrarna in till sovrummet. Det är så de inte kan springa in och gömma sig under sängen, för det är jättejobbigt att försöka få ut dem därifrån. Men de har ju lärt sig det, så när jag stänger dörren kopplar vissa av dem att det är dags att åka till veterinären. Ännu fler av dem får panik när jag tar fram transportburarna. Jag har alltid en ståendes framme för att undvika detta, men nu behövde jag 4 stycken, så egentligen skulle jag ha plockat fram tre till dagen innan och låtit dem stå framme hela natten bara så de inte skulle få den där paniken när det är dags att sätta dem i bur. Men av någon outgrundlig anledning somnade jag ifrån allt, kvällen innan.

 

Så de var stressade som fasen, till råga på detta har en av jourhemskatterna, Max, börjat att jaga en annan, Sophie. Hon får astmaanfall när han gör detta så därför är det lite extra illa att han ger sig på henne. Morgonen till ära var han på henne flertalet gånger, varpå jag (som tidigare nämnt tydligen behöver gå i anger management numera) tappar tålamodet och skriker åt honom att sluta, och snärtar med en handduk i golvet. ALLA katterna blir ju givetvis ännu mer rädda - för mig specifikt - så när jag plockar upp Sterling för att sätta honom i bur så blir han så rädd att han kissar på sig. Kissar ner mig, sig själv, golvet. Då blev jag så jääävla ledsen att jag tappat tålamodet och skrikit så jag skrämt honom så illa. Stackarn blir ju traumatiserad nog som det är bara av att besöka veterinären en gång i månaden för att få sin Solensia. Så blev han så rädd för mig också, till råga på det.

 

Aja, vi kom iväg tillslut. Efter jag satt Artemis i bur insåg jag att hon fick sitt vaccin när hon åtgärdade sin FORL i våras så henne släppte jag ut igen. Resten av gänget plus Wyoming fick följa med.

 

Jonny. 

 

 

Sterling. 

 

 

Och så lilla Wyoming som också fick vaccin plus en liten rakning baktill för att lättare hålla rent eftersom hon blir så kissig i rumpan på grund av sin övervikt. 

 

 

Sedan kom vi hem och allt var frid och fröjd. Jag var till en viss del glad att inte ha fler tider att passa men jag hade också gjort ett aktivt val att avsäga mig typ allt eftersom jag verkligen behövde skriva på min hemtenta. Tror ni jag skrev på den eller tror ni jag låg i soffan/sängen och skrollade på telefonen hela dagen?

 

Det var jag och soffan faktiskt. Kollade på den omtalade dokumentären Hästmiljardärens Hemligheter. Jag måste faktiskt bara säga en grej angående den, och detta gör jag i egenskap av att ändå vara hästtjej själv. Bara en liten reflektion så där. 

 

Ja det är fruktansvärt, det de visar. Det är hemskt att hästar sparkas med sporrar och piskas med spön så de får sår. Det är fruktansvärt att de blöder i munnen och rids i rollkur.

 

Men ska vi prata om vilka riktlinjer och REGLER som finns inom sporten - som faktiskt föranleder detta? Ska vi prata om hur lite man måste skruva ner våldet mot hästarna för att det faktiskt ska gå innanför ramarna för hur elitryttarna förväntas rida? Du MÅSTE rida med sporrar. Du MÅSTE rida med bett - rider du bettlöst och till och med vinner måste du ändå betala BÖTER. Rollkur är inte tillåtet (där hästens nacke är så böjd att munnen ligger mot bringan) men hästar som rids bakom lod (där hästens huvud inte bara är lodrätt men ännu mer vinklat in mot bringan) bedöms ändå inte sämre än hästar som inte gör det, trots att det egentligen inte är tillåtet. Du får rida med spö men du får inte använda det för att bestraffa. Ändå ser vi gång på gång ryttare som spöar skiten ur sina hästar även på elitnivå. Och vad blir konsekvenserna? Obefintliga.

 

Det är fruktansvärt det som försiggått i detta stall, inget tvivel om det. Men hela ridsporten i sig är våldsam. Hela sporten och dess regelverk behöver revideras. En veterinär som analyserade dessa filmer från ridhuset, såg ett klipp där en häst longeras, och där man spänt in huvudet så hårt att munnen ligger mot bringan. Hon säger något i stil med "här har man spänt in hästens huvud så långt det går, och låter den sedan springa runt i en cirkel som ett cirkusdjur". Ja. Det är ju liksom det longering är. Vi kan inte benämna det som att den "springer runt i en cirkel som ett cirkusdjur" bara för att sammanhanget är hemskt, när det i själva verket är något som i princip varenda hästägare gör med sin häst - men då är det normalt och ifrågasätts inte. (Obs obs obs, jag lägger ingen värdering i longering som koncept, bara förundras över hur man väljer att nyansera det som är normalt i sporten.)

 

En vän till mig sa en gång att "djur på cirkus är inte tillåtet, för det anses inte humant. Men att rida in på Scandinavium till pumpande musik, skrikande publik och med spö och sporrar få hästen att hoppa är inte bara tillåtet men normaliserat - men vad är skillnaden?".

 

Även om jag älskar ridsporten och att kolla på hoppning och betalar dyra pengar för att gå på Göteborg Horse Show och allt det där, så är det med lite dålig smak i munnen. Jag är otroligt tudelad till ridsporten som koncept. Men summa summarum är i alla fall att denna dokumentär väcker inget direkt hat hos mig, riktat mot mannen ifråga, utan får mig snarare att sätta utropstecken efter frågetecknet kring ridsportens regelverk. Så det så.

 

 

Anyway, vi ägnade en stor del av dagen åt återhätmning och att chilla.

 

 

 

Här är förresten mina julkalendrar. Detta väckte ännu en tanke hos mig, håll i hatten.

 

När man var liten hade man en chokladkalender för 10 spänn. Detta var så otroligt spännande och kul. Man gick liksom och väntade och väntade på att få börja öppna och varje dag såg man fram emot att få öppna nästa. Trots att man visste exakt vad som väntade - en liten bit choklad som ärligt talat inte ens är särskilt god.

 

Men nu så där 20 år senare så kan man köpa julkalendrar för tusentals kronor. Och det är ju jätteroligt och kul att det finns stort urval så klart, och att utdelningen blir större än en liten bit billig choklad.

 

Men jag har också reflekterat över vad det här gör med en, hur man slutar uppskatta småsaker och hela tiden ska ha mer, större, bättre. Tänk när man var liten och skulle hyra film; man såg fram emot det i dagar och åkte till butiken där man kanske la TIMMAR på att välja vilka filmer man skulle ha, köpte snacks och var helt exalterad. Hur konceptet "se på film" var ett helt äventyr. Idag har vi tiotal streamingtjänster att tillgå men hittar ändå ingenting att se på.

 

Är det inte lite tråkigt ändå hur tillgängligheten tar bort charmen? Hur jag gick ifrån att glädjas över en tiokronors chokladkalender till att sitta med flertalet andra kalendrar och nästan känna "ah fan, jag måste öppna den också ja".

 

Jag ska absolut inte dra en "det var bättre förr" men jag kan ibland tänka på att det inte är konstigt att man tycker livet kan kännas trist och meningslöst, när vår levnadsstandard är så... hög? Hörde någon gång att aldrig har vi haft det så bra som idag, men vi har aldrig heller mått så dåligt.

 

Tråkigt ändå, att vi har en sådan hög standard utan att uppskatta den.

 

 

Hur som haver, det blev fredag och denna tydligen otroligt insiktsfulla människa hade skjutit upp tentaskrivandet i över en vecka. Deadline närmade sig med stormsteg. Jag var så himla nära att inte ens försöka; eftersom de senaste veckorna varit typ 100% fokus på föreningen och katterna så hade jag missat några föreläsningar. Jag kände inte alls att jag hade en bra översikt över kursens innehåll över huvudtaget, så när jag läste uppgiften visste jag fasen inte ens var jag skulle börja leta efter relevant information. Jag började liksom förlika mig med att ge upp och satsa på omtentatillfället istället eftersom jag prioriterat helt tokigt senaste tiden, och det inte kändes som jag kunde kompensera upp det på så kort tid. Men så kände jag att vafan, jag får ju åtminstone försöka, det är det minsta jag kan göra efter att inte ha lagt två studentfingrar i kors senaste tiden.

 

Så jag satte mig ner och med hyperfokus klarade jag få ihop något som jag inte har någon aning om det var bra eller inte, men ett försök i alla fall.

 

 

Martin alltså, så knäpp. Älskar honom.

 

 

 

 

Även mina vänner PJ och Amanda hakade på trenden och swishade varsin tia, fast Amanda la på en krona till för att visa sin kärlek lite starkare. Knäppisar.

 

Sterling var med som moraliskt stöd.

 

 

 

Även Pedro, fast han hjälpte inte till så mycket faktiskt.

 

 

 

När innehållet i dokumentet var klart fattades bara referenserna. Jag har inte sktivit så många referenser i mitt liv så detta tycker jag är så himla utmanande, och jag har inte heller fått något direkt förklarat för mig mer än en manual som jag tycker är klurig att förstå.

 

Som tur var kunde Johanna hjälpa mig, och för första gången någonsin fick jag liksom sitta bredvid och se någon förklara hur man ska tänka och tolka manualen. Det var så himla lärorikt och jag är extremt tacksam för hennes hjälp!! Strax efter 18.00 kunde jag skicka in tentan hela 6 timmar innan deadline, wohoo!

 

Problemet med detta nu är att OM jag klarar det så blir det en toxisk lärdom för framtiden. Att det går jättebra att göra saker i sista sekund.

 

 

Sedan gjorde jag mig i ordning för vi skulle på julbord tillsammans med Helena, hennes man och hans anställda. Jag var - inte helt förvånande - jävligt opepp. Men jag tänkte faktiskt aldrig på att ställa in, vilket jag tycker visar tydligt på personlig utveckling.

 

Helena hade beställt taxi och det bjöds på lite dricka under åkturen.

 

 

 

 

Vi skulle käka julbord på Laholmen. Gudars vad fint allt var! Tog typ inga bilder pga. folk. Men det var supertrevligt att få komma ut på lite galej, för första gången på flera år.

 

 

Dessertbuffén. Min favoritdel av middagen, så klart.

 

 

 

Det var några killar från Halden som stötte på mig och Johanna under hela kvällen. De var föga imponerande, bortsett från att en av dem var så otroligt rapp i käften och sa rakt av svinroliga grejer emellanåt. Men, vid ett tillfälle lutade sig en av dem fram mot mig och viskade "er dere keen on coke eller?" (alltså om vi var sugna på kokain). Detta blev ett stående skämt under hela kvällen men också efteråt, för jag tyckte det lät så satans roligt.

 

Jag avböjde erbjudandet tyvärr.

 

 

Jag är som tidigare nämnt inget fan av alkohol, då jag rakt av tycker att det smakar förjävligt. Jag hinner inte heller uppleva någon form av rus innan jag blir dålig. Men under kvällen fick jag ändå i mig 6 cider, efter den femte kände jag att jag började må illa så det blev vatten några timmar innan vi avslutningsvis delade på den sista.

 

 

Gänget ❤️

 

 

Han norsken som undrade om jag ville ha kokain, han inledde hela vårt möte med att fråga "har ni kalkylator? det behöver ni inte för ni kan räkna med mig" vilket också blev ett stående skämt. Så när vi såg vår allas Johan Orvelin ute i minglet kunde jag inte låta bli att gå dit och dra samma skämt. Han sa "jag räknar alltid med dig Ida, alltid!!" och erbjöd sig sedan att betala för mig i baren. Tog bara ett glas vatten, men det är inte alla dagar man får ett sådant av Orvelin själv liksom. Han är så himla trevlig i det avseendet att han alltid pratar om man möts, och han kan fan namnet på alla som jobbar i alla deras butiker och verksamheter, det är imponerande.

 

 

Och kolla in denna jävla kalaspingla då!! Jag frågade "Johanna får jag ta kort på dig?" för att hon satt där och bara såg så jävla snygg ut.

 

 

Kvällen avrundades vid midnatt men jag kom hem med taxi nästan halv två på natten. Så där lycklig över att jag valt att tacka ja till att stå på Julias Julmarknad på Norra hamngatan dagen efter.

 

Som tur var tycker jag inte om alkohol och kan dricka med måtta och avvärja baksmällan.

 

Så kvart i åtta morgonen efter var det dags att gå upp, bättra på gårdagens smink som jag inte tvättat bort och packa ihop inför marknaden, något jag inte hade förberett alls. Mitt upp i detta så satte Pedro klorna i ett flak med Celsius som sprutade ut över golvet, dammsugaren, mig och han själv. Trots detta, och att jag inte packat in en pinal i bilen innan, så kom jag i tid till där jag skulle möta upp Gunilla som skulle hjälpa mig på marknaden. 

 

 

Satt i bilen en stund då vi var lite väl tidigt ute, under tiden Gunilla gick hem till sig för att mata katten och byta till varmare kläder.

 

 

Bordet blev uppackat och vi var redo för mingel och försäljning.

 

 

 

 

 

Smet in på Halkjaers hamnbageri för att köpa lite frulle, i form av varm choklad och ett skolebröd.

 

 

 

Besökte även den nyöppnade butiken Kristallstugan, som ägs och drivs av min vän Alex och hans tjej. Så kul att det dyker upp lite annat i Strömstad än sådant som är till för att norskar ska storhandla billigt. Jättefin butik verkligen!

 

Alex gav mig en liten kristall som ska hjälpa mot stress, så den la jag säkert i fickan.

 

 

Fick även veta att lilla Pedro nu var publicerad på Strömstadtidningens hemsida som en kandidat att bli årets Lussekatt. Titta så söt han är i sin lilla slips.

 

 

Johanna skickade bilder hon tog på mig på julbordet, "keen on coke" hahahahaha

 

 

 

Also keen on coke:

 

 

Marknaden gick i alla fall helt okej, vi sålde för runt 1500 spänn vilket inte är en enorm inkomst i det stora hela men jag är glad över att bli av med lite prylar, och framförallt så fick vi visat upp oss och pratat massor med folk.

 

Pedro och jag däckade rätt gött på kvällen sen.

 

 

Det blev söndag och det hände inte så mycket mer än att jag jobbade 10-16 på Bodypower följt av 16-19 på XL Zoo. Det är verkligen slitsamt att jobba heldag när man inte är van, det kan jag meddela.

 

Det blev måndag och jag åtog mig att öppna XL-butiken men bara stanna några timmar, tills kvällspersonalen kom. Det är verkligen så mysigt att gå öppning i den butiken tycker jag. 

 

 

Efter några timmar var det dags att gå hem för att delta i kursintroduktionen och första föreläsningen av programmets tredje kurs! Brottsprevention läser vi nu. Inledningsvis väldigt intressat, och så skönt att påbörja en ny kurs för att liksom få en ny chans att hänga med från start, även om jag har lite viktimologi att ta igen.

 

 

Städade lite under dagen men tog det mest jävligt chill för att återhämta mig lite efter veckorna som varit. När Martin kom hem lagade vi lite HelloFresh, denna gången krämig basilikakyckling med kokt potatis och äppelsallad. GUD vad gott det var.

 

 

Resten av kvällen gick åt att lösa lite av vår EXIT-julkalender och horisontalläge framför TVn. Däckade samtidigt som Martin somnade men vaknade vid 2 igen för att liksom släcka lampor och borsta tänderna och så.

 

Idag har jag en förinspelad föreläsning att titta på, och så överväger jag att åka iväg i lite ärenden. Bland annat kanske köpa en ny sop eftersom jag slängde ut den Martin köpte häromdagen, igår, i rent vredesmod för det var helt jävla omöjligt att fästa huvudet på skaftet. 4 spikar fick sätta livet till. Och jag fick slut på spik.

 

Det var allt för denna gången!

 

Hare gött haaaaj!