Change of Seasons

Häj bloggen!

 

Gudars vad jag är trött. Alltså, det är som att jag aldrig vaknade till riktigt imorse, hade säkert kunnat sova hela dagen. En sådan dag. Känner mig utmattad, sömning och mör i musklerna. Kanske håller jag på att bli sjuk. Lika trött som alla dessa kombinerat:

 

 

Jag har ändå jobbat en del det senaste, och haft massor av kattärenden på bordet. Just nu känns det mesta övermäktigt och... jävligt.

 

Jonny däremot var glad när han hittade en påse.

 

 

Fredag morgon kom och efter att i alla fall ha sovit lite mer denna natt åkte jag ännu en gång in till stan för att köra Sir Fluffington till veterinären för att ta ny röntgen och se om kontrastvätskan passerat som den ska. Det hade den inte, utan det var stopp i tarmen. Därför fick han opereras akut.

 

 

Hann hem i tid för ett videosamtal jag hade bokat med en kattbeteendevetare tillika veterinär som jobbar på ett djursjukhus i Moss i Norge. Vi skulle diskutera Wyomings tillstånd, att hon är så passiv och vad jag kan göra för att berika hennes vardag när hon egentligen är ganska ointresserad av typ allt.

 

 

Gry var jättetrevlig och kunnig, och gav massa bra feedback och input i vår situation. Wyoming visade sig från sin bästa sida och både interagerade med mig och var allmänt kontaktsökande. Jag har ärligt talat funderat på om Wyomings liv varit värdigt eftersom hon är så extremt inaktiv, som att hon inte mår bra trots att alla medicinska undersökningar säger motsatsen. Vi diskuterade lite det här med antidepressiva för katt, som en sista utväg om jag inte skulle lyckas få henne lite gladare. Hon har ju problem med att hon är så överviktigt att det fastnar kiss i pälsen bak, vilket gör henne obekväm, då vill hon inte röra sig, vilket i sin tur gör det mycket svårare att få henne att gå ner i vikt, och på så vis tar vi oss inte ur den onda spiralen. Mn efter samtalet med Gry känner jag mig mer hoppfull för framtiden, Wyoming med verkar det som. 

 

 

Pedro hittade godispåsen.

 

 

Wyoming måste ha viskat något väldigt hotfullt till Max för hans svans var burrad så han såg ut som en tvättbjörn.

 

 

Senare på fredagen skulle jag åka till Halden, men jag passade på att uträtta lite ärenden inne i Strömstad timmarna innan. Köpte mig en kattkalender, köpte te, pantade, slängde källsortering och lite smågrejer. Jag gick förbi denna dörr, och kunde inte låta bli att fundera på vad symbolerna till höger betyder. Förstod att det är en lägenhet man kan hyra, men det känns änna jäkligt suspekt faktiskt.

 

 

Jag gjorde ett litet pitstop på Backlunds för kaffe, dammsugare och plugg.

 

 

Sedan var det dags att åka till Halden, då jag hade tid på Social Division för att pierca näsan. Var lite nervös men det gick bra, och tycker det blev ganska bra med, även om jag inte vill ha en stav utan en ring så småningom. Kan man skylla på en tonårsrevolt när man är 31?

 

 

På vägen hem sedan stannade jag inom Hälle för att hänga lite med Johanna. Helenas kids var där också så vi byggde snögubbe.

 

 

Wyoming som ännu en gång faktiskt sökte lite kontakt, inte dåligt.

 

 

Lördagen sedan började med att Sir Fluffingtons jourhem hörde av sig igen, då hans allmäntillstånd var mycket sämre. Jag kontaktade Dingleveterinärernas jour som sa att det bästa var att lägga in honom på djursjukhus. Eftersom jag stod i startgropen att åka till jobbet så fick vi hitta en volontär som kunde köra dit honom.

 

 

Så han blev inlagd och ska vara det till imorgon är tanken. Stackarn har pankreatit och har väldigt ont. Men kändes skönt att de ändå hittade något, både stoppet i tarmen och sedan pankreatiten. Annars är magproblem inte alltid så lätta att diagnostisera, jag var rädd de inte skulle hitta någonting.

 

För örvigt är jag helt överväldigad av vilken respons vi fått på insamlingarna till Sir Fluffington. Det är verkligen sämsta tiden på året att försökta skrapa ihop 50.000 spänn till hans vård, endast. Men i skrivande stund har det kommit in i alla fall 30.000. Helt otroligt vad folk är givmilda och osjälviska.

 

Mitt slutbetyg i programmets andra kurs ramlade in, jag fick ett C. Det är jag nöjd med, och även om målsättningen inte var mer än godkänt så blir jag ändå lite besviken för jag vet att jag kan bättre. Men jag har ju verkligen inte ansträngt mig så mycket som jag borde, så det är ju i sin ordning egentligen. Men man tar väl varenda chans man får att klanka ner på sig själv, eller?

 

 

Resten av lördagen spenderades på jobbet. Jag hade först blivit tillfrågad att jobba på XL Zoo åt en kollega som brutit foten, men sen visade det sig att hon skulle jobba ändå. Sedan blev jag tillfrågad igen då en annan kollega blivit sjuk, men efter en stund så kände de att de klarade sig på två pers ändå. Tur var väl det, för på fredagen frågade Jon om jag kunde jobba till 19 istället för honom, då han hade andra planer. Det ville jag ju så klart, så det blev en lite längre dag på BP än vanligt.

 

Sedan dess har jag känt mig mer eller mindre utslagen. Typ så här. 

 

 

Egentligen borde jag verkligen plugga just nu. Jag gjorde ett försök men 12 minuter in i föreläsningen insåg jag att jag inte fått med mig vad han sagt. Men vi har en rätt stor examination som ska vara inne på torsdag så... gissar att jag verkligen borde försöka, även om jag mest vill sova.

 

 

Får passa på att önska er alla ett gott nytt år!

 

Tack för ni läser! Hare gött haaaaj!