Change of Seasons

Häj!

 

Då var det exakt tre veckor sedan vi hördes sist. Tiden har gått så vansinnigt fort och det har hänt såå mycket. Jag avundas typ folk som sitter hemma och har tråkigt? Är rastlösa? Uttråkade? Vilken ynnest tänker jag. En annan lever liksom i ett konstant stadie av panik och katastrof. Inte riktigt men ah ni fattar. Jag har sällan tråkigt. Det hade varit skönt.

 

Det ska in en hel del bilder här ska ni veta. Vi startar starkt med en bild på vår allas Lelle Mao.

 

 

Kitty som älskar att klättra i gardinerna och på gardinstängerna..

 

 

 

Sist jag skrev var det några dagar innan vi skulle gå på Halloween på Liseberg tilsammans med min kära vän PJ. På förmiddagen skrev hon dock att hon blivit sjuk och fått gå hem från jobbet, så hon var tvungen att avstå denna gången vilket ju var hemskt trist så att säga.

 

Men vi gjorde oss ändå redo för en asrolig kväll, och precis innan jag bara ska hoppa in i duschen för att vi sen ska åka, så ser jag att Gangster ser ut att må väldigt dåligt. Hon krälar och vinglar fram i buren, med stängda ögon. Jag plockade upp henne och hon verkade riktigt smärtpåverkad, satt och skakade, var helt kall och blundade. Jag hade henne i handen en stund medan jag ringde veterinären som inte kunde hjälpa mig på hamster tydligen räknas som ett exotiskt djur och man då behöver kontakta veterinär med inriktning på dessa. De kunde inte vägleda mig alls i om hon var döende eller vad som kunde vara fel, men jag la märke till att hon hade som en puckel på ryggen. Kanske hade hon ramlat och skadat sig? Jag frågade om jag kunde ge henne metacam (smärtstillande som jag har till katterna) och efter lite beräkning sa de att ja, jag kunde ge 0,47 milliliter. Va lätt. Hon piggnade till något under tiden jag pratade med veterinären och hade henne under observation, att jag kände att jag kunde lämna henne för kvällen och vi kunde åka till Göteborg.

 

 

 

 

På väg till Göteborg la jag ut en video på henne i en hamstergrupp på Facebook och bad om råd, och alla där skrev typ "hon lider något fruktansvärt, avliva henne omedelbart, veterinär omgående" etc. Det kändes ju SÅDÄR käckt, i bilen på väg till Göteborg och med vetskapen om att hon kanske plågades till döds där hemma? Jag har ju inte haft hamster förut så jag vet liksom inte, men det var något med att hon ändå piggnade till lite som fick mig att känna att det kanske inte bara hade en utgång.. eller?

 

Så jag våndades rejält i bilen på väg till Liseberg och Martin som är så fin och snäll sa flera gånger att det var okej för honom om jag ville vända och åka hem. Jag kände att det blev fel vad jag än väljer, så jag sa att vi kan väl åka till Liseberg en liten stund i alla fall. Min magkänsla sa att hon inte var döende även om andra på Facebook sa att hon var det, det var komplext och svårt att utgå från.

 

I vilket fall så kom vi till Liseberg och i vanlig ordning så var jag mer intresserad av att spela än att åka karuseller. Dessa var ju extremt söta verkligen.

 

 

Jag vann en! Den gav jag till Pedro!

 

 

Vi spelade flipperspel i spelhallen.

 

 

Johanna la ut detta på instagram. Vet inte om jag nämnt något om det i bloggen tidigare men jag nominerade henne till Bingolottos tävling "Sveriges härligaste skratt", och hon blev en av 6 finalister. Det gick tyvärr inte hela vägen, de tre med flest röster fick komma till studion och bo på hotell och grejer, men vi klamrade oss fast vid mantrat att det var skönt att slippa åka iväg.

 

 

Efter några timmar på Liseberg kände jag dock ångesten äta upp mig inifrån. Jag kunde inte släppa tanken på Gangster och hur fruktansvärd jag var som var på Liseberg medan hon eventuellt plågades till döds hemma. Så vi åkte hem, långt innan vi egentligen planerat.

 

Vi stannade på Arken Zoo längs vägen till Göteborg. Jag köpte bland annat lite grejer till hamstrarna men också en kattbädd i form av ett ekollon. Den blev uppskattad.

 

 

 

 

 

Och när vi kom hem, ja... då var Gangster helt återställd. 100% sig själv igen, och har varit sedan dess. Så det var ju skönt, även om ångesten nu skiftade från att vara över att jag försummat henne till att jag "förstört" hela kvällen för både mig och Martin. Men det var väl ändå det bästa av de två tänkbara utfallen.

 

 

Morgonkos med Jonnyboy.

 

 

På väg till jobbet såg jag en polisbil hos grannen. Det har varit en del poliser där innan, med avspärrningar och grejer. Obehagligt och spännande på samma gång.

 

 

Vi har fått in ett nytt märke träningkläder på Bodypower, nämligen Peach! de är supersköna och man får en snygg rumpa, även om den ser lite platt ut här. Det blev ett köp, fast av svarta så klart.

 

 

Efter jobbet åkte Martin och jag för att äta pizza, och när jag kom hem sen skrev Johanna och frågade om jag ville äta på Max. Jag var proppmätt, men gött häng och en lyxshake tackar jag inte nej till!

 

 

Mitt i vårt goa häng fick jag ett sms från en tjej vars katt vi vårdat i föreningen. Lång historia kort så hittades en påkörd kattunge med brutet bakben, krossad höftkula och höften ur led. Vi behandlade honom och sedan gjorde sig en ägare till känna, men jag förklarade för henne att om hon inte har pengar för hans vård (som skulle kostat minst 45.000, den landade på 72.000) så var alternativet att avliva honom eller att låta oss ta över honom och behandla. Hon godkände det då men ångrade sig sedan. Hon har till och från hotat mig, men jag har slutat svara henne sedan några månader tillbaka. Men så kom detta nu då.

 

Det är lätt att tänka att man bara ska skita i det och skaka av sig det, men ärligt talat är det väldigt påfrestande i längden. Man undrar alltid hur långt dessa människor är villiga, och kapabla till, att gå.

 

 

Jag fick hem min GPS till katterna, en Tractive. Den har verkligen motsvarat mina förväntningar, det måste jag säga.

 

 

 

Här är alltså hur Jonny rört sig ute på en dag. Någonstans under där kan man urskilja en grå ruta som alltså är vårt hus.

 

 

På Tractive-kartan hittade jag denna... jag har frågor.

 

 

När jag skulle ansluta den till ett wi-fi såg jag detta som tydligen inte var vårat som Martin ändrat namn på, haha.

 

 

Helgen tog slut och det innebar också att Bowies skulle åka och hälsa på sina föräldrar i Spanien. Han packade sina väskor och jag gjorde mig mentalt förberedd på att han skulle vara borta i 10 dagar. Jag tycker alltid det är så himla jobbigt när han åker och första tiden han är borta.

 

 

Det blev måndag morgon och dags för avfärd. Jag följde med till Landvetter, givetvis.

 

 

 

Efter att ha pussat på honom uppskattningsvis en miljon gånger sa vi tillslut hejdå. Jag tycker alltid det är så fruktansvärt jobbigt men det går över relativt snabbt.

 

 

På vägen hem sen hittade jag en säck med pant som låg i ett dike. Den har väl ramlat av en släpkärra eller blivit slängd där, gissar jag. Jag tog mig an att samla ihop allt och åkte tillbaka till Svinesund för att panta. Det var mycket utländskt och opantbart, men jag fick ihop nästan 100 spänn för besväret.

 

 

 

Det har varit oändliga timmar framför Solsidan under tiden Martin varit borta. Jag såg 7 säsonger på 7 dagar.

 

 

Berättade för kollegan om min Nintendo DS-fadäs, han blev inspirerad och la ut sina till försäljning och var snäll nog att låta mig veta att han gjorde det betydligt mer framgångsrikt än jag. KUL FÖR HAN.

 

 

Pedro, min Pedro.

 

 

På tisdagen blev det dags för ännu en tur till Göteborg. Denna gången skulle jag till Diagnostiskt Centrum Hud, för undersökning av min böldpest som jag kallar den. Min bula på knogen ni vet. Farmin var med, dels för sällskap men också för transporthjälp då jag hittat fyra bokhyllor på Marketplace.

 

Besöket på kliniken gick bra, de gjorde biopsi på handen och det var lite läskigt men de var helt underbara, både läkare och sköterska. Jag får svar från patologen om 5-6 veckor. Va SNABBT. Tills dess fick jag utskriven en salva att ta på. Som visade sig vara restnoterad hos leverantör till slutet av januari. Va BRA.

 

 

 

Vi passade på att besöka en närliggande musikaffär. Farmin nördade loss därinne, själv minns jag knappt någonting om instrument eftersom jag inte spelat de seanaste 12 åren. Han köpte en kompressor, jag köpte ett plektrum.

 

 

 

Sen på vägen tillbaka stannade vi inom Uddevalla för att hämta fyra bokhyllor som jag hade köpt!! Jag hade nämligen planer på att slänga ut en stor möbel vi har i vardagsrummet, som tar sjukt mycket plats men erbjuder väldigt lite förvaring. Istället ville jag ha massa bokhyllor längs hela väggen, helst gamla och fyndade på second hand men jag inser hur svårt det skulle bli att hitta så många likadana, eller åtminstone enhetliga.. så jag kollade på IKEA och hittade en hylla jag tyckte var jäkligt fin, men de kostade 2499:- styck. Och det kändes helt uteslutet att köpa hyllor för 10.000 spänn. Men så av en händelse, natten till måndagen, hittade jag en annons på fyra exakt sådana hyllor i Uddevalla som såldes för 3000:- för alla fyra. Det blev ett köp så att SÄGA.

 

De var i snäppet sämre skick än jag förväntade mig men jag löser det genom att limma på några ställen och måla om hela hyllorna, jag vill ändå inte ha de helt svartbruna. Man ser allt damm då. Det var ändå 4 hyllor till priset av en, typ.

 

 

Vi stannade på en vägkrog och åt lunch. Jag passade på att spela lite, för typ tredje gången i mitt liv. Förlorade en femtiolapp men det var kul.

 

 

Ja just det, när vi var på Liseberg spelade vi Träslaget för jag ville sååå gärna vinna en plysch-avokado. Man var tvungen att få 590 poäng för att vinna och som bäst fick jag 570, flera gånger. Bönade och bad om en avokado men Lisebergskvinnan var orubblig. Blev så besviken att jag nästan började gråta.

 

Lösning? Beställa en plysch-avokado på Amazon. Den kom på tisdagen. Älskar den.

 

 

Kattgos och soffhäng blev det MYCKET av kan jag lova. Vi hade en vecka "ledigt" i skolan, dvs. inga uppgifter, föreläsningar eller någonting. Så det var en - ur det perspektivet - jävligt chill vecka.

 

 

 

Dagen efter vår tur till Göteborg fick jag ett MEGARYCK och städade huset i typ 6 timmar. Tog tag i allt som blivit släpande och bara plöjde så det var tomt på disk, tvätt, allt. Efter att ha städat hela dagen så tänkte jag ta en dusch och lägga mig, bara för att när jag startar vattnet i duschen inse att det var stopp i avloppet och läckte ut avloppsvatten på golvet. Så det blev ytterligare 2 timmars städning av hela badrummet. Kändes förjävligt där och då, när allt man vill bara är att duscha och lägga sig, men efter att ha skrubbat duschkabinen med tandborste i varenda liten vrå och till och med spolat av väggarna och rensat golvbrunnar, ja då känns det inte så tokigt ändå.

 

 

Sophie hjälpte till att vika tvätt.

 

 

Kittypics!

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blev torsdag och dags för ett litet gästspel på XL Zoo!

 

 

Min böldpest som blivit vävnadsprövnad var suuuperinflammerad. Så jag kontaktade vårdcentralen för att få komma dit och hoppades så innerligt att jag skulle få antibiotika utskriven, för det är min och många andras teori om lösning på problemet.

 

 

Hade ändå tänkt åka till XL Zoo och handla den dagen då när de frågade om jag ville jobba kände jag att jag likagärna kunde ställa upp. Hela 5 påsar lyckades jag få med mig hem. 

 

 

Till vänster ser ni även ett paket innehållandes hyllor jag ska sätta upp som en trappa upp till sängen, för Sterling att använda. Han har ju artros så han har stundvis svårt att hoppa upp, så jag hoppas detta kommer underlätta för honom.

 

 

 

Det blev fredag och officiellt 15 arbetsdagar sen jag skrev mitt livs första salstenta och resultatet var inne!!!! JAG BLEV GODKÄND!! JAG FICK C!!!

 

Jag räknade ihop poängen på plats när jag skrev och kom fram till att om jag fått poäng på allt jag svarat på så skulle jag ha fått 53 poäng.. jag fick 52. Hur stor är sannolikheten?! Sååå sjukt! Jag blev så himla glad för jag hade verkligen inte räknat med att klara det.

 

 

Jag installerade appen tillhörande vår tvättmaskin. Man kunde namnge den i appen.

 

Jag gav den namnet Moisty Boy.

 

 

 Administrativt jobb åt Katthjälpen Strömstad, det skulle betalas räkningar och svaras på mejl.

 

 

Jag har under sommaren inte larmat huset eftersom altandörren stått öppen dygnet runt, men nu när den är stängd så har jag börjat larma igen. Men öppnar man altandörren när det är larmat så går inbrottslarmet direkt (öppnar man entrédörren har man ändå några sekunder att larma av) så för att undvika att det händer har jag satt en lapp på dörren för att påminna mig själv. Pedro har satt i system att sno denna lapp varje dag. Notera att det är två olika lappar på bilderna, tagna vid två olika tillfällen.

 

 

 

Eftersom Martin var bortrest så ville jag överraska honom genom att måla om "hans" sovrum, dvs. det av våra två sovrum som han har sin dator i. Vi har pratat om att måla om det i samma färg som "mitt" sovrum och jag tänkte överraska honom med att slå slag i saken.

 

Det kom jag att ångra. Puh.

 

Så här såg det ut när jag började, tejpen var på plats, det fanns färg i burken och allt var frid och fröjd.

 

 

Första lagret färg på plats! Jag var ung och full av hopp!!!

 

 

Första lagret på andra väggen också!!!

 

 

Efter att ha målat på ett andra lager tog färgen i burken slut. Så jag drog till Nordby en tur för att inhandla mer. Notera att det regnade när jag åkte. 

 

När jag kom till Rusta insåg jag att färgen inte produceras längre. Helvetes jävla skit. Så jag åkte från Nordby med oförättat ärende. Då snöade det.

 

Jag hade sommardäck på bilen.

 

Kom knappt halvvägs hem innan jag fick inse att det var alldeles för osäkert att fortsätta köra, så jag fick parkera bilen vid sidan av vägen. Jag har inte så hemskt många personer att ringa men ingen av de jag ringde hade möjlighet att skjutsa mig därifrån. Jag hade träffat pappa när jag var på Nordby och visste att 1. han slutade jobbet om 1,5 timme och 2. han hade glömt sin mobiltelefon hemma den dagen.

 

Så vad gör jag? Jo jag försöker ringa hans jobb.

 

Kommer till en kundtjänst.

 

Får knappa in att jag är privatkund och att ärendet gäller produktfrågor (fanns inget vettigt för ändamålet).

 

Kommer till en tjej som frågar hur hon kan hjälpa mig. Jag inser att jag inte kan säga att jag söker en viss person i personalstyrkan (eftersom sådan information är rakt av olämplig att lämna ut då man inte vet vem som frågar eller letar efter personen) så jag får dra en vit lögn och säga att jag behöver komma i kontakt med ett visst varuhus för att... jag... glömde.. en väska i kassan.

 

Hur såg väskan ut? Vad är det i den? Var stod den någonstans?

 

Jag ljög så tungan blev svart.

 

Hon skulle återkomma i frågan.

 

Fem sekunder senare säger hon att de inte har något telefonnummer till butiken eftersom den är så ny. Det finns inget sätt för henne att komma i kontakt med dem, utan jag får åka tillbaka till butiken och se om väskan är där.

 

Tack å hej.

 

Tänk, Ida, tänk.

 

Så kom jag på att jag minglat med en av mina chefer innan jag gick till Jula, och mötte henne när jag åkte och hon gick på rast. Skrev till henne och frågade om hon kunde tänka sig gå till Jula och be personen i kassan att be Kenth ringa sin dotter. Som tur var kunde hon göra detta och snart ringde pappa upp. Jag berättade var jag var och frågade om han kunde hämta mig när han slutat. Det kunde han.

 

I över två timmar satt jag i bilen, utan målarfärg och allt. Jag såg min närmaste granne köra förbi, och tänkte för en sekund stanna honom och fråga om jag fick åka med, men insåg att då finns det inget sätt för mig att nå pappa och säga att han inte behövde komma, såå..

 

 

Jaja, 2 timmar senare hade det körts upp större hjulspår på vägen och var säkrare att köra. Jag tog pappas bil och han tog min, så körde vi till Söle för att byta till vinterpjucks. Slutet gott, allting gott.

 

Vi tog en liten fika i hans garage innan.

 

 

Jag var på Ica och satte upp Katthjälpen Strömstads insamlingstetra, som en del av Mjaus kampanj Hemlösa Katters Vecka. Så där kan ni skänka foder till våra pissar, strömstadbor!

 

 

Det blev pizza och kvällshäng med Johanna och Herman, som fyllde 1 år igår!!!! Grattis Herman Holmström!!

 

 

Sterling och Artemis har varit förkylda en period, och Sterling har fått sårskorpor på nosen. Jag misstänkte att det hade med herpes att göra, eftersom Artemis var sjuk och diagnostiserades med det när hon kom 2016. Det är väldigt smittsamt och som för människor så kommer det i skov, och på katter ter det sig som en förkylning. Men jag kunde inte riktigt släppa att Sterling fick sår på nosen, och visste inte om det var ett normalt herpessymptom, så det blev en tur till farbror doktorn eller Busfabriken som vi kallar det. Jag gissade att det berodde på herpes men är det något jag lärt mig så är det att aldrig, aldrig, aldrig ta saker för givet utan hellre dubbelkolla än avfärda symptom. De tog svabbprov på både Artemis och Sterling, och några dagar senare fick vi konstaterat att det var herpes och inget annat, vilket ju var skönt. Herpes brukar för det mesta inte påverka deras livskvalitet mer än att de blir förkylda emellanåt, så det kunde definitivt ha varit värre.

 

 

 

Sen var det ju det där jävla målandet då. Jag tog mitt pick och pack och åkte in till stan igen för att köpa mer färg på Flügger. Det var hemskt oklart vilken NCS-kod min nuvarande färg hade. Men efter lite rotande fick de fram en färg med samma namn, som tillsynes såg ut att vara densamma. Jag sa att jag får bara chansa, för jag har bara två dagar på mig att måla sen måste det vara klart. Så jag köpte mig en trelitershink, med vad som i alla fall såg ut att vara rätt färg. Nu i efterhand vet jag att Flügger tillverkar Rustas färger, så det känns betryggande. 719 kronor kostade det, dra mig baklänges. Men vad hade jag för val liksom.

 

Jag tror det beror på mitt byte av roller men det blev heeelt jävligt. Innan hade jag målat med en stor, fluffig roller. Denna var liten och slät. Men det täckte verkligen nada. Obs obs obs med detta inte sagt att deras färg är dålig, mest troligt ett handhavandefel.

 

Ni ser ju?!

 

 

 

Dessutom var jag så jäääävla dum att jag försökte täcka över lite missar på den redan målade väggen, det blev ju heeeelt hej kom och hjälp mig.

 

 

Ni kan ju föreställa er uppgivenheten... När de väggarna jag redan målat blev så jävla bra, så blev resten absolut katastrof.

 

Kolla så fint.

 

 

Så här såg väggen ut efter ett tredje (!) lager. Jag var under rätt stor tidspress också, eftersom jag behövde ha allt klart tills Martin kom hem. Alla möbler stod ju huller om buller i mitten av rummet också eftersom jag var tvungen att ha dörren stängd, så inga katter kom in, vilket innebar att jag inte heller kunde bära ut något. Det var trångt, smutsigt och jävligt. Och något som skulle ta två strykningar med 2 timmars mellanrum blev istället 4 strykningar med 4 timmars mellanrum! Till råga på detta hade jag också en hemtenta som skulle skrivas och levereras innan fredag klockan 17.00! Det gällde att prioritera så att säga!!

 

 

Så såg det ut på onsdag morgon... jag bestämde mig för att ett sista lager fick räcka oavsett resultat, för sedan behövde jag återställa möblerna och städa så det var färdigt inför att Martin kom hem. Hur kul vore det att äntligen få komma hem från en resa och knappt komma in i sovrummet pga. målerihärvan?

 

 

Sååå jag slängde på ett sista lager färg och började sedan återställa. Jag hade 2,5 timme på mig innan jag skulle åka till jobbet. Men det gick tamejfan!

 

(Med undantag för detta hörn som jag inte hann måla eftersom jag inte fick ut möblerna samtidigt som alla andra möbler. Men det blir ett problem för framtiden. Som ni ser är det olika nyanser av grönt på höger och vänster sida, detta för att ena är fler lager.. Så jag kommer behöva måla om hela den väggen också för att få samma mörkare nyans som resten av rummet. Festligt.

 

 

Jajajajaja det blev ändå rätt så bra tillslut. Jag storstädade verkligen, alltså putsade tangentbord och torkade skärmar med fönsterputs och så vidare. Sen bar det av till XL Zoo för att jobba några timmar.

 

 

 

 

Sen blev det torsdag morgon och jag åkte mot Landvetter! Utan att gå in på detaljer för jag vill inte utelämna någon, men Martin hade haft en väääldigt påfrestande resa. You wouldn't believe it. Så det kändes väldigt viktigt för mig att få åka till flygplatsen och möta honom, vilket han inte visste att jag skulle göra för egentligen skulle jag jobba. Men jag har så snälla kollegor som hjälper mig.

 

Så utan hans vetskap bilade jag till Landvetter för att han verkligen skulle få känna sig efterlängtad och välkommen hem.

 

 

 

Jag hade gjort en skylt!!!

 

 

Följde uppdateringar om hans flyg i realtid..

 

 

Och tillslut så kom han ut! Där stod jag med världens största leende och viftade med min skylt och jag var sååå himla glad att se honom ♥ Det var längesedan jag saknade honom så extremt mycket som jag gjort denna gång och det bara kändes så skönt att få ta emot honom och köra honom raka vägen hem.

 

Jag släppte av honom hemma och åkte sedan ner till Helenas butik i Hälle för att dels passa Herman men också butiken, under tiden jag avverkade lite skolarbete och påbörjade tentan som nu skulle levereras in om 27 timmar.

 

Herman var inte riktigt lika begeistrad över vår tid ihop som jag var men det får gå!

 

 

Väl hemma sedan, Martin blev jätteglad för sina nya sovrumsväggar för övrigt, så var det fullt fokus på tentan. Förstår ni att jag alltså skrivit en uppsats om Breaking Bad, en av världens bästa tv-serier, ur ett kriminologiskt perspektiv? Känns som jag lever i en dröm ärligt talat.

 

 

 

Jag är ju för övrigt världens sämsta person när det kommer till att bevara hemligheter. Jag försäger mig heeela tiden. Jag var så stolt över att jag lyckats hålla måleriet hemligt, trots att jag sagt till Martin att jag hade en överraskning på g, men vad tror ni inte jag gör 12 TIMMAR INNAN HAN KOMMER HEM, jo jag skickar en bild på Pedro där man ser en liten, liten bit av väggen i bakgrunden. Målad grön. Martin skrev "Åh har du målat" och till en början tänkte jag att jag skulle ljuga mig ur det men hur då liksom.. "Nej jag har bara provmålat"? På den väggen som syns mest i hela rummet, runt ett elluttag, vid en golvlist och en spegel?  Ah tjena. Så jag fick erkänna att jag målat men skickade en bild på hur det såg ut efter första strykningen och sa att det var så det såg ut nu eftersom jag stött på patrull. Jag låtsades som att jag inte hunnit klart med andra ord. Martin var så söt som sa "det gör inget, vi kan hjälpas åt med det sen". Det slog mig senare att det kanske var hemskt manipulativt av mig, att bryta ner honom bara för att bygga upp honom sen igen lol. Jag bad om ursäkt för det sen men kände mig bara tvungen att få behålla någon form av överraskningsmoment. 

 

Fredag morgon och jag gick direkt på hemtentan!

 

 

Som jag sedan fortsatte på nere på Hälle, under tiden jag passade butiken åt Helena. Klockan 15.30 blev den inlämnad, woop woop!

 

 

Det har bara varit så himla skönt att ha Mr. Bowies hemma igen, ni anar inte. Han har fortfarande semester en vecka till så vi slår på stort och kosar oss verkligen, i lördags blev det (efter att jag jobbat på Bodypower) en tur till Pinchos i Uddevalla. Jag drack en så jäkla god drink!

 

 

 

Det blev söndag.

 

Jag begav mig mot ännu en arbetsdag på Bodypower. Bilen varnade för tryckförlust i ena däcket och sedan gled bilen som om det vore svinhalt underlag. Gick ut och mycket riktigt, jag hade fått punktering.

 

Efteråt tog vi en sväng till Eurocash för Martin, som nu slutat snusa sedan 3 veckor tillbaka (!!!!) ville ha lite snacks. Jag skulle först inte med in men ångrade mig sedan, tur var väl det för de hade fortfarande massor av 1,5 liters Fanta Lemon kvar för 10 spänn styck! D BLEV ETT KÖP kan ja säga!!!!

 

Köpte 20 stycken. Det kommer gå åt, kan jag meddela.

 

Idag då började jag dagen med några timmars jobb på XL Zoo, mysigt att vara där en öppning då det var längesedan. Är mysigt att vara i den butiken då tycker jag, när det är lugnt och stilla och man kosar sig med lite skön musik och att kolla på fiskarna när man ger dem frulle.

 

Efter jobb köpte jag med mat hem från Asian Town, hem till min kära sambo. Efter vi käkat städade jag lite och lyssnade på en föreläsning som jag missade halva delen av pga. jobb. Får ta igen den imorgon istället tänker jag.

 

Vi avslutade kvällen med lite Plants vs. Zombies, så himla roligt för vi var fucking BÄST.

 

 

Wyoming är supercute.

 

Nu har jag börjat behandla även Sophie och Jonny för astma. Så nu är det tre katter som ska ha kortisoninhalator morgon och kväll. Tur jag går hemma på dagarna, kan jag säga.

 

På tal om att gå hemma så ska jag åka till Gävle på torsdag. Egentligen skulle jag gjort en mellanlandning hos mamma och åkt redan imorgon, men eftersom hon hade sån otur att dra på sig covid nu så får jag skippa det. Det fick mig verkligen att ifrågasätta om jag verkligen skulle åka, det är INTE lockande att köra 7 timmar i sträck, gå i skolan en heldag och dagen efter köra 7 timmar hem igen (kollektivt är inte ett alternativ, det tar 2-4 timmar längre tid och kostar nästan 2500 spänn vilket är jäkligt synd för jag hade gärna gjort något annat än fokusera på vägen under tiden). Sedan tokälskar ju jag att ställa in saker också, så jag övervägde länge att skita i det, men kunde egentligen inte bestämma mig... Så jag skrev till min kära bror och frågade om jag fick komma torsdag istället för fredag och det var iiiinga problem, vilket fick mig att bestämma mig för att åka.

 

Vi ska ha föreläsning i medling på plats i skolan på fredag nämligen. Det blir nog kul, men fan vad motigt det känns när man tänker på det så här. Men jag sa också till mig själv att helvete Ida du ska göra detta i 3 år till, du kan inte hålla på och tramsa så här varje gång heller. Åk bara. För helvete.

 

Det blir nog bra ska vi se.

 

Avslutar starkt med en bild på Pedro Pascal!!! Varsågoda!!

 

 

Hare gött haaaaj!