Change of Seasons

Jag har ikväll läst ut Stephen Kings bok Lida (den heter Misery på engelska - ja, det är en konstig översättning, men läser ni boken kommer ni förstå). Boken handlar i alla fall om en författare som pga. av en olycka hamnar hemma hos sitt självutnämnda "största fan". Historien blir allt mer och mer skruvad och Annie Wilkes - hans största fan - drivs mer och mer av sin besatthet och sjuka störning att det snart blir en kamp för överlevnad. En fruktansvärt bra bok, i blyg bemärkelse. Jag gillade den jättemycket, den var inte bloddrypande men stundvis såpass psykiskt störd att man kände obehaget ända in i benmärgen. Vanligtvis är jag faktiskt inget större Stephen King fan då jag ofta har svårt att förstå hans böcker, men den här gillar jag skarpt. Om ni inte orkar läsa den kan ni se filmen - som är en av de bästa skräckfilmer jag någonsin sett.

(Det tål även att nämnas att Stephen fick bokidén efter att en gång på 80-talet ha träffat och skrivit autograf till en man som påstod sig vara King's största fan. Några dagar senare såg han mannens bild i tidningen - från och med den dagen känd som John Lennons mördare.)

Dagen har annars inte varit särskilt bra. Alls. Det här är en sådan dag då allt bara är fel och känns jobbigt. Jag fick dock ett brev från min låg- och mellanstadielärare Evy, det var väldigt roligt. Annars har dagen bara varit.. uäh.

Därför tänker jag nu borsta tänderna och krypa ner i min sköna säng. Förhoppningsvis får jag sällskap av en hårt arbetande pojke, så jag får mysa i en varm famn en liten stund innan jag lämnar denna dag åt historien.

Bilden är relevant just för att de dagarna jag saknar en varm, mjuk, spinnande pälsboll att klappa på - det är dagar just som denna.