take me back to eden
Häj häj bloggisen och alla som läser!!
Då har jag parkerat arslet i soffan framför hockeylördag, och tänkte skriva ett litet inlägg samtidigt. Jag borde egentligen skriva på min inlämningsuppgift som jag inte förstår ett piss av med deadline imorgon, men jag hade väl inga illusioner om något annat än att jag skulle bli sittandes här, görandes... något helt annat. Imorgon kommer jag vara skitstressad och asotrevlig pga. stress som om jag är ett offer för omständigheterna och absolut inte hade kunnat göra något annorlunda. Sånt ä livet.
Det var ju ett tag sedan nu, som jag alltid skriver. Sist gång jag skrev ringde mamma och sa "Vet du, jag ska vara helt ärlig; jag tyckte det var lite lite". (Tonen???) Dock helt rimlig reflektion, det har ju hänt så otroligt mycket kul i sommar och jag önskar verkligen att jag hade uppdaterat kontinuerligt men här är vi. Herregud låt en kvinna leva.
Jag har fastnat i TikToks death eater thirst trap. Döm mig inte. Men jag är helt jävla besatt. Jag har knappt sett Harry Potter i mitt liv, så jag visste inte ens att dessa karaktärer var en grej förrän jag såg skådisarna från Universal Studios. Nu är dessa videos de absolut enda som dyker upp i mitt flöde. Jag har sparat ner mina favoriter, här är hälften av dem:
Oh my love, did I mistake you for a sign from God? 🎶
Som ni säkert förstår så har jag allvarliga problem.
Skicka all tillgänglig vård omedelbart.
Spärra in mig.
En annan bra grej med detta är att jag, precis som säkert merparten av alla andra som sett dessa TikToks, hittat ett nytt favoritband!!! Sleep Token 🖤 De kommer helt klart bli höstens absolut mest spelade, helt vansinnigt stämningsfull och rakt av fet jävla metal. Det är så bra så jag blir fan förbannad.
Viben i höst kommer bli Harry Potter, progressiv metal och mörka män i mantel och mask. Låt det aldrig gå mot ljusare tider, tack på förhand mvh mörk och svår.
Påååå tal om TikTok och i förlängningen sociala medier så har jag raderat facebook och instagram från mobilen. Mina konton är inte inaktiverade men jag har tagit bort det från telefon. Det sjuka är att det känns som en så otroligt stor grej, och en så stor bragd att ha gått utan att ha öppnat apparna en enda gång på så.. tre dagar.
För så här är det. Jag är under utredning för PCOS, alltså jag har symptom på imbalanser i mina hormoner. Jag vill tro att mitt mående senaste tiden är relaterat till detta, men obs, källa: jag.
I juli hade jag en sån jävla uppåtperiod. Ni vet hur man mår vid ägglossning? Hur allt bara är så bra och man känner sig full av energi och hoppfull inför framtiden och saker är härligt och allt löser sig? Exakt så mådde jag hela juli. Det var fantastiskt så klart, även om jag rakt av inte kände igen mig själv. Men sedan gick det käpprätt åt helvete; hela augusti och nästan hela september mådde jag exakt tvärtom. Det var som att ha PMS i två månader istället, och jag har ärligt talat känt mig så satans jävla deppig. Inte orkat med ett piss. När skolan började blev jag helt förtvivlad över hur dagarna bara passerade och jag inte orkade göra något alls och bara var gråtfärdig konstant för allt kändes överväldigande. Och det kändes ännu mer förjävligt att liksom ha lyxen att gå hemma, plugga på distans och ha en massa fritid - men inte kunna njuta en sekund av det. Rent krasst så verkligen hatade jag mig själv på alla vis. Detta är inte heller något jag känner igen mig själv i, bör tilläggas.
Jag funderade så mycket på vad som kan ha förändrats, jag kände mig exakt lika kass som är jag var heltidssjukskriven för utmattning. Inte kunde jag väl ha gått och blivit utbränd igen? Det kändes verkligen inte så. Men så efter lite klurande, så insåg jag att jag hade ju i början av augusti slutat med ett kosttillskott jag använt i några månader innan, nämligen shilajit.
Denna lilla motherfuckern. Det är även kallat för mountain blood, och jag använde det i några månader och upplevde faktiskt en väldigt bra effekt. Jag hade så himla mycket mer energi, kände mig glad och sprudlande för det mesta. Men så läste jag att det hade dokumenterade effekter av att höja testosteronnivån (hos män, hittade inga studier på kvinnor), så jag vågade inte använda det mer eftersom jag redan utreds för hormonrubbningar. Efter att ha slutat med den och mått piss i två månader insåg jag att det kanske var därför. Jag rådgjorde lite med Marita, som är både min vax-tjej, inofficiella terapeut och hus-endokrinolog, som sa att om jag bara upplevde positiva effekter av att ta det så skulle jag inte vara rädd att fortsätta. Så jag åkte RACKA vägen till jobbet och köpte mig en burk. Det gick kanske 2-3 dagar efter att jag börjat använda den, sedan kände jag igen mig själv igen. Ord kan inte riktigt beskriva lättnaden och glädjen jag känner av att ha klättrat ut ur det där mörka hålet jag av någon outgrundlig anledning befann mig i. Sedan kan det ju absolut vara så att det är en placeboeffekt, men det är ju också en effekt hur man än vrider och vänder på det.
MEN för att då återkoppla till sociala medier-detoxen som jag försatt mig själv i, så kände jag att min livskvalitet påverkades så extremt mycket negativt av alla timmar av skrollande i appar som jag inte fick någon som helst utdelning av. Det gick åt otaliga timmar varje dag och jag är/var så extremt beroende av det. Även om det inte händer något intressant alls så fortsätter jag skrolla och växla mellan apparna fram och tillbaka var och varannan minut. Jag tröttnade på att dag ut och dag in få ångest av alla timmar jag spenderade där utan att ens läsa om saker som intresserade mig, så jag bara tog bort det. Likaså Candy Crush. Det är jättekul att spela men extremt beroendeframkallade.
Har dock behållit TikTok av uppenbara skäl!!! (Death eaters lol) Detta av olika anledningar, dels så öppnar jag den appen MAX en gång om dagen, men inte ens varje dag. Absolut kan jag bli sittandes länge när jag väl öppnat den, men efteråt känner jag (typ) alltid att det varit genuint underhållande och inte slöseri med tid. Facebook och instagram scrollar jag i evigheter och får bara ångest efteråt. Vi får väl se hur länge det håller i sig, men i dagsläget känns det så jävla skönt. Har även stängt av notifikationer på de flesta appar förutom messenger och sms på mobilen, så ärligt talat händer det inte så mycket där nu. Jag har typ aldrig fått gjort så mycket i hela mitt liv som senaste dagarna. (Förutom skolarbete då förstås, men det verkar ju som jag hellre äter upp mina skosulor än faktiskt sätter mig ner och skriver skiten.)
Inser att jag låter som en man med podcast där han berättar hur du ska bli alfa och leva ut din fulla potential och bah "RADERA DINA SOCIALA MEDIER OCH ANVÄND TIDEN ÅT ATT VARA PRODUKTIV ISTÄLLET". Det är inte meningen att vara obnoxious, jag vill bara delge mina egna tankar kring mitt egna mående och vad jag tror kommer förbättra det tihi. Så varsågod för en kvarts utläggning om hur jag mår.
(Hur delade du detta blogginlägg på facebook då???? undrar ni nu, jag tryckte på "Dela på Facebook", okej.)
Ska jag kanske ta och berätta lite om vad som hänt på senaste då? Nu när ni fått veta 500% av hur jag mått de senaste månaderna.
Jag såg förförståelseuppgiften inför nästa kurs, då vi ska läsa om droger och psykosocial ohälsa. Läraren har ställt en massa frågor som vi ska svara på och som sedan ska ligga till grund för kommande arbete.
DEN LÄTTA GÅR JAG INTE PÅ, MONICA.
Bokstavligt talat SKREK rakt ut när jag skickade detta till Eira och hon svarade så här. Hade varit så jävla roligt att se vad som hade hänt. För vetenskapens skull liksom. Jodå Monica, jag brukar säga att det är inte fredagkväll förrän man bränt av sitt rökheroin, det är sen gammalt.
Vår lärare är fan unhinged som ställer dessa frågor.
MAX den lilla rackaren, han har ju bott hos oss i två år nu. Han har varit en plåga för de andra katterna, och på senare tid typ bara legat vid ytterdörren och bedjande pipit och velat gå ut. Men eftersom jag inte vill släppa ut honom här hemma så har jag inte gjort det. Vi har letat efter nytt hem åt honom i flera månader, och FÖRHOPPNINGSVIS kommer han flytta på fredag till en helt OTEROLIG kvinna! Ni ser ju hur jävla glad han är för det!
Riff Raff den sötnöten letar också nytt hem! En av de absolut coolaste kattungar jag någonsin mött. Ska slänga ut annons på honom inom kort. Gudarna vet att våra jourhemskatter behöver flytta helst igår. Det är kaos här.
Jonny fick en låda.
Jag har ju skaffat mig en medryttarhäst! Äntligen har de stallats in dvs. de kommer in i stallet på nätterna, SOM jag har längtat. En stor anledning till att jag ville vara medryttare är för själva stallfixet, att gå och greja och fixa med en podd eller musik i öronen. Inte bara umgås med hästen eller rida liksom. Eftersom idag var min dag att ha Glenn så tog jag också utsläppet i stallet på morgonen; gick upp klockan 7 och gjorde lite gröt i en matlåda och åkte till stallet. Fick gått en promenad med Glenn och mockat och fixat och städat och bara njutit. 2,5 timme senare åkte jag hem full av glädje och energi, en sådan perfekt start på dagen.
Lite kattbilder i vanlig ordning!
Toffifee ♥
Tiffy Taffy ♥
Tiffy Taffy, Toffifee, Dunder Mifflin och Max ♥
Wyoming ♥
Igår hade jag också en helt OTEROLIG dag må ni tro. Merparten av dagen spenderade jag i soffan och betade av en jävla massa måsten framför torsdagens hockeymatcher. Klockan 22.00 hade jag gått säkert max 2000 steg på hela dagen så bestämde mig för att gå en promenad trots mörker, kyla och rusk. Blev en timmes promenad med Sleep Token i öronen. Tänk att en kan få ha't så gött. Lyckades med nöd och näppe två minuter innan midnatt komma upp i 10.000 steg den dagen.
Martin den lilla spjuvern hade köpt en present till mig, nämligen en låda Warhammerminiatyrer. Jag fick som ni ser en Chaos Terminator Squad! Jag har önskat mig den. Har dock två andra uppsättningar gubbar som jag byggt ihop som ny ska målas som jag kanske bör färdigställa innan jag påbörjar något nytt. Eller...?
Vi hade det gött i luftströmmen från luftvärmepumpen, framför TVn.
Wyoming låg bredvid mig! Det är bannemej inte ofta!
I torsdags följde Martin med mig till Vickan för min ridlektion! Jag fick fantastiska kusen Mimer och dagen till ära skulle vi hoppa. Jag var så rädd. Men det gick jäkligt bra faktiskt! Martin är ju för rolig som inte bara filmar mig under tiden men också ska hålla på att tossa sig under tiden. Så när vi gjorde det absolut sista för dagen; och slog ihop alla övningar vi gjort, så slutar Martin filma mig efter typ tre hinder och filmar sig själv och säger "jag ger det.... 10 av 10" och slutar filma. Då missar han ju att filma merparten av övningen och börjar sedan filma igen när jag hoppar absolut sista hindret och Vickan säger "det HÄR är det bästa du ridit på länge Ida!!!". Det var ju kul att jag fick förevigat hennes kommentar på film i alla fall, synd att inte själva utförandet kom med lol. Men jag älskar dig ändå Martin 💕
På morgonen samma dag var jag även på Ylseröd och hade utsläpp. Också en helt jävla fantastisk morgon där jag efter att ha släppt ut hästarna, borstat Glenn och gått en promenad med honom, kunde avnjuta min frukost mot solväggen ackompanjerat av fågelkvitter.
Givetvis lämnade jag stallet skinande rent, min signatur. Det ska vara så rent på golvet att det känns fel att gå in med skorna på.
Mer katter!!
Vi hade en gruppexamination i onsdags där vi skulle redovisa och diskutera ett grupparbete. Eira och jag var ute i god tid som vanligt och satt i princip hela tisdagen i zoom och pluggade ihop. Nåväl, till och från i alla fall. När vi la på typ halv två på natten hade vi zoomat i över 11 timmar i sträck.
Eira påminde mig om att fiskbullar existerar. Jag älskade det som yngre och fick det ofta serverat hos farmor när jag var på besök. Har ju inte ätit det på säkert över 10 år, men nu har det blivit min go-to-lunch när jag är hemma och har skola. Så äckligt men så gott på samma gång. Kokt potatis, fiskbullar, mosa ihop till barnmat, salta som fan - redo att avnjutas.
Mera katter!
ALSO, kan vi diskutera min nya ljusbärare?! SÅÅÅ FIN! Jag såg reklam för den för ett bra tag sedan och gjorde mig redo att köpa då hon släpper dem ett fåtal gånger om året, men så såg jag priset... Den är alltså handgjord och tillverkad av en kvinna i hennes ateljé hemma liksom, så det är inget som massproduceras direkt. Helt klart värt priset men ändå mycket pengar (ni undrar säkert, så avslöjar att den kostade 1900 spänn). De sålde slut så snabbt och jag kände att jag fick bara gå vidare med livet. Men så några månader senare dök det upp att det nu fanns chans att beställa, så jag slog till. Hon bodde dessutom i Munkedal, så jag åkte dit och hämtade den personligen. Vilken fantastisk kvinna, vi hade ett jättemysigt samtal och pratade så länge att jag nästan missade ridlektionen som jag skulle till efteråt, men även om jag hade gjort det så hade det bannemej varit värt det. Vi hade helt samma vibe och förstod varandra på ett läskigt bra sätt. Så jag känner att inte bara är ljusbäraren estetiskt fin men den symboliserar också vårt möte och det hon sa till mig under det.
Kajsa Fasth Design heter hennes företag, kolla in det vetja!
ÄLSKAR DEN.
En bild på ett random ställe i mitt hus, tyckte ljuset föll sig så fint när det framhävde spindelväven.
Är också ÖVERTYGAD om att ni alla är superspända på huset vi var på visning av - blev det ett köp?! Absolut inte. Men vad blev slutpriset?! Ja det ser ni nedan. Jag blev dock så glad när jag såg att det var sålt, och att priset steg så mycket. Det var det verkligen värt, hoppas personerna som köpte det förvaltar det som det är och inte demonterar massa av grejerna.
Precis nu när jag kom till slutet tog matchen slut och Färjestad vann mot Luleå med 6-4. Spännande match.
Eftersom Hello Fresh av någon anledning inte kunde leverera vår mat idag så blir'e tacos istället, det ska nog sitta som en smäck! Sen blir det väl till att gråta i fosterställning i ett hörn över inlämningsuppgiften och hoppas att det löser sig självt på något magiskt sätt tills deadline imorgon kväll.
Avslutar med en bild på vår allas Toffifee aka TOUF och tackar alla som läst för visat intresse!
Slänger också in denna absoluta banger till låt! Denna går varm i lurarna just nu!!!
Hare gött,
haaaaaj! 🖤
2024-09-28
18:34:00
VardagKommentarer
Trackback
