Love You to Death



[Jag fick ett helt underbart vykort från min underbara vän i Frankrike. Blev superglad!]

Jag var hemma en snabbis hos Nattis för att låna en laddare till mobilen, när ett av dagbarnen kommer fram och börjar prata om mina byxor. Det lät ungefär så här:

- Varför har du så trasiga byxor?
- För jag tycker det är fint!
- Det tycker inte jag.
- Jaså? Har du inga hål i dina byxor?
- Jo, jag har några småhål som kom när jag lekte.
- Ja, det är ju klart.
Efter att ha funderat en stund sa han:
- Har du också lekt sönder dina byxor?

Ååååh, det var så gulligt så jag trodde jag skulle smälla av.

Jag har för övrigt haft ett underbart lov hemma på västkusten. Jag har umgåtts jättemycket med både vänner och familj och jag har bakat kladdkaka efter kladdkaka och jag har sett alla Die Hard-filmerna. Jag tog en välbehövd fika med Annie, och hade finbesök av Ellen, Mary och Robert. Det tog emot så grymt mycket att åka tillbaka, saknad är en brutal känsla. Däremot så fick jag idag veta att jag kommer få möjlighet att åka hem (och stanna en längre stund) om exakt en månad. Då ska jag se till att åka till Uddevalla och träffa min gamla klass. Fina NV1DNA!

Idag har jag dessutom gjort muntliga delen i CAE-provet. Det var så himla konstigt, så jag vet inte vad. Hon frågade mig först var jag bodde, och följdfrågan var "Do you find it easy to stay fit and slim where you live?". Dessutom så trodde jag att provet skulle vara ungefär 3 gånger så långt. Men, jag tror ändå att det gick helt okej. Kändes helgrymt att prata med en äkta amerikan.

Nu ska jag sätta mig och plugga en stund, med John Mayer som sällskap. Jag ska även försöka gå och lägga mig i tid, för en gångs skull. Vi får se.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback