Change of Seasons

En känsla som jag alltid funnit obehaglig på alla tänkbara sätt, det är nostalgi. Jag fullkomligt avskyr att återfå en känsla, en stämning, en sinnesstämning om man så vill, och längta tillbaka till något som aldrig kommer igen. Jag är alltid så medveten om allting runtom mig, minsta lilla sak kan få mig att minnas ett helt kapitel i mitt liv och hur jag kände mig då. Jag har ägnat dagen åt att kolla på bilder och lyssna på musik. Jag pratade med Manfred. Jag tror faktiskt jag kan säga att jag kommit över honom nu. Det enda som gnager - och som ibland gör ont - är att jag har i processen förträngt och glömt bort allt vi i nästan sex års tid hade. Jag kan inte minnas att jag ens var lycklig. Men det vet jag att jag var, jag har bara glömt - förträngt - det. Det känns som att jag förlorat sex år av mitt liv. Bilder på oss är det enda som påminner mig om att vi faktiskt funnits. Självklart, hela jag är ett kvitto på vår tid tillsammans, vårt förhållande präglade mig hela min tonår, den jag var och den jag är. Men jag kan för mitt liv inte minnas de goda stunderna. Jag bara vet att de fanns där.

Jag tittade på bilder från högstadiet och gymnasietiden. Såg vänner som jag så helhjärtat älskat och liksom jag växt upp och jag undrar om de tänker på mig ibland. Jag undrar om våra vägar kommer korsas senare i livet eller om jag ens vill se vilka förändringar de genomgått. Jag såg mig själv stå på scen - som skådespelare, konferencier, musiker, mig. Det som gjorde mig hel. Ännu en sak som runnit mig ur händerna, och min identitet känns som ett tjockt skal men ändå kärnlöst. Jag tappade den viktigaste biten av mig själv.

Jag saknar högstadiet. Jag saknar gymnasiet. Jag saknar mina vänner, jag saknar att stå på scen, jag saknar att utöva musik, jag saknar mitt förhållande, jag saknar mina hästar och jag saknar Mjölby. Och allt som hör till.

När en av mina arbetskamrater på Max sa upp sig och flera började prata om att också göra det så kändes det lite som att min värld skulle rasa samman. Jag avskyr förändringar. Allt som är bra ska tillhöra min vardag och inte mitt förflutna. Jag valde att stanna upp och iaktta min omgivning. Vad kommer jag om några år se tillbaka och tänka på? Vad kommer jag uppskatta, vad kommer jag sakna? Jag tar mig tid att rödmarkera allt som är värt att minnas, tar ett steg tillbaka, inser att hela min värld är blodfärgad och bestämmer mig för att njuta av minuten jag lever i (innan även den tillhör mitt förflutna).