WoS #23




Kvällen igår kändes lyckad, jag fick gjort allt som jag skulle och fick äntligen sett (500) Days of Summer igen. Martin såg den (frivilligt!) med mig och jag började gråta på de mest otippade ställena. Stackarn. Jag tycker att filmen är så genuin och jordnära, jag känner så starkt med huvudkaraktären. Den gör lite ont att se på, samtidigt som den är så utomordentligt jäkla bra.

Det blev ytterligare en sen kväll igår och än en gång fick jag bara sovit 6 timmar. När jag vaknade kände jag mig ändå relativt pigg och redo för dagen (Dream Theater hade tyst flödat ut genom högtalarna hela natten, lycklig tjej). Men när jag skulle åka till gymmet verkligen rann allt av mig. Det är lustigt, jag sa till Martin igår att under dessa tre veckor har jag aldrig, en enda sekund, känt "jag vill inte". Men idag var jag överväldigad av och brottades med känslan "jag vägrar". Allt eftersom passet fortskred kände jag hur lusten försvann och efter hälften övervägde jag på största allvar att bara strunta i resten och köpa en pizza istället. En del av mig sa att man FÅR faktiskt göra så ibland. En annan del av mig sa att ja det får man, men absolut inte under Fitnessfighten, och framför allt inte när det bara är en vecka kvar. Jag bet ihop och gjorde färdigt allting. Sedan åkte jag raka vägen hem, allmänt opepp. Jag har å andra sidan bara sovit hälften så mycket som jag borde gjort, de senaste dagarna. Jag var galet hungrig och min höft jäklades mer än någonsin. Då är det väl inte så konstigt att man inte känner för träning, liksom.

Väl hemma åt jag mat och kopplade in mitt PS2. Skulle spelat FFIX men insåg till mitt stora förtret att kontrollen var kaputt. Så jag började kolla på ett avsnitt av Six Feet Under istället men gav efter för känslan och la mig ner för att sova. Sov i tre timmar. Det var skönt.

Så, nu tänkte jag gå ut med soporna, diska samt dammsuga lite. Och kanske spela lite GW2. För första gången på evigheter. Det blir ingen lång kväll för mig idag, just sayin'.

Dagens pepplåt: Skillet - Awake and Alive

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback