blooming wild



Det var förvånansvärt lite folk på pumpen ikväll men det gjorde absolut ingenting! Hade ett gäng som rockade på utan dess like och efteråt kände jag mig som lyrisk. Ibland är endorfinutdelningen helt otrolig. Ju tyngre pass desto mer endorfiner som regel. Förr efter att jag kört x-fit med Maria kunde jag börja gråta under stretchen efteråt för jag var så jäkla lycklig helt enkelt. Är det inte otroligt? Kroppens egna belöningssystem.

Efter passet handlade jag supermycket mat och det kändes jättebra att få fylla upp kylen igen.

Resten av kvällen har jag fortsatt känna mig otroligt glad och tacksam över det jag har. Att komma hem till Martin kändes så roligt, att få äta mat fick mig att känna mig ännu mer belåten och jag har nu tagit hand om mejlinkorgen och skrivit upp mitt schema för februari. Min sinnesstämning har vandrat bergochdalbana mellan "tänk om jag inte får några timmar alls och står nästan sysslolös hela månaden" till "jisses när ska jag någonsin hinna med något annat än jobb?". Jag tar en dag i taget och andas.

Jag känner mig väldigt förväntansfull inför morgondagen och att jag ska provjobba. Ingenting är skrivet i sten eller ens på papper, men jag hoppas, hoppas, hoppas att jag kan få det här att gå ihop nu. Jag vill så gärna ha ett jobb som intresserar mig. Det är alltså två år sedan jag sökte den här tjänsten första gången.. Har sökt den en gång till sedan dess utan resultat så tillslut ringde jag chefen och frågade rakt ut om de ville ha dit mig. Och i många månader har jag bara väntat. Och väntat.

Jag borde inte ha så störa förhoppningar för som sagt, inget är spikat än och jag vet att det inte gäller många timmar i månaden.. Men blir det tillräckligt kommer jag kunna kombinera det med receptionsjobb på gymmet och min målsättning är att säga upp mig på Max. Jag är färdig nu. Imorgon kan vara början på en ny era som tar mig vidare i livet och det känns naturligt att vara över öronen lycklig för att få en ny chans. Jag tror att den största erfarenheten jag kan ta med mig är att jag är van vid högt arbetstempo, att vara i rörelse hela tiden och därför.. Att jobba hårt är standard för mig. Jag hoppas att jag kommer kunna visa det och att det är till allas belåtenhet. Smabbmatsbranschen har lärt mig att sätta ribban högt. Åh, är alldeles jättetaggad.. Ska försöka sova nu.

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback