under your influence
Idag messade min chef på gymmet och ville att jag skulle börja min upplärning nästa vecka. Tanken slog mig att efter att ha jobbat hela denna veckan kommer jag ändå inte ha en enda ledig dag förrän måndag. Nästa vecka. En del av mig vill bara bryta ihop och gråta men en annan känner att nu jävlar biter vi ihop och kör, kör, kör. Till råga på detta fick jag min sämsta lön på två år, in på kontot igår och imorse ringde pappa och sa att skatten på bilen ska betalas. 2000 spänn. Vi svor och skrattade ihop och jag tittade på Martin och kände att världen vet ni vad, jag tror jag kommer ta mig levande ur den här månaden också.
Designad av Norman Reedus från TWD, där en del av intäkterna går till välgörenhet för ungdomar som har det svårt. 300 kronor. Värt.
.. Även om helvete kanske är lite att ta i.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.
När ska jag ha tid att rensa avloppet i badrummet så vi kan använda tvättmaskinen igen? Färga håret? Ta en kopp kaffe med farmor? När ska jag lösa problemet med vår ensamma gerbil Khaleesi? Fixa alla hjärtans dag-presenter? Gå på bio med Simon som jag lovat länge nu? Handla mat? Hur ska jag ha RÅD att handla mat den här månaden? De flesta skulle nog säga åt mig att lägga träningen på hyllan och bortprioritera den, men jag kan inte göra det, inte till hundra procent. Utan träningen och den egentid det ger skulle jag aldrig ens hysa illusioner om att orka jobba så här mycket. Träningen är min terapi. Jag behöver den.
Vet ni vad jag gör, jag tar en dag i taget. Jag räknar inte dagarna och på sin höjd kanske jag vet vilket datum det är. Men annars försöker jag få ut så mycket som möjligt av stunden och planerar inte mer än arbetstider i förväg. Till idag hade jag skrivit en liten lista på saker jag vill få gjort och gick upp klockan sju för att ta tag i dessa. Men efter att ha ätit frukost och insett att jag bara sovit fem och en halv timme under natten så kände jag efter.. Nej. Idag behövde jag inte träna. Jag behövde inte städa bilen eller panta alla sjuttioelva påsar med burkar. Jag gick och la mig bredvid Martin och sov tre timmar till. Och det var så himla skönt.
Jag kunde göra mig i ordning i lugn och ro och äta mellanmål i form av en proteinshake i bilen till stan. Hade egentligen tänkt stanna till på Blomsterlandet för att köpa alla hjärtans dag-buketter till nära och kära men kände att jag hade varken tid eller pengar egentligen.. Så jag får hitta på något annat. Hämtade i alla fall ut mitt paket och där låg en tröja jag beställde för ungefär en månad sedan!
Designad av Norman Reedus från TWD, där en del av intäkterna går till välgörenhet för ungdomar som har det svårt. 300 kronor. Värt.
Åkte till jobbet och skulle handla innan, ringde farmor på vägen. Fick komma in några minuter senare så jag hann äta mat också och det var tur för jag stod mig riktigt länge! Vi hade en helvetiskt jobbig dag på jobbet alltså, men det var ändå en grymt bra stämning och många glada miner. Känner att jag steppat upp i egenskap av passchef och det känns bra. Lagom tills jag förhoppningsvis ska sluta.
Kom hem sent som attan och därför ligger jag vaken i sängen nu.. Men min Martin, min älskade, älskade, älskade Martin, har under dagen både köpt mat och fyllt upp kylskåpet samt rensat avloppet i badrummet så jag har satt igång en maskin tvätt. Dessutom hjälpte han mig att färga håret trots att klockan var mycket och han ska upp tidigt imorgon för ett öppningspass som egentligen var mitt men som han var snäll och bytte med mig så jag kan jobba på Bodypower. Inte för att skryta men han är helt fantastiskt.
Så jag har fortfarande inte de bästa utav förutsättningar men jag är glad. Varje dag har haft mycket positivt att erbjuda även om jag känner mig matt när jag ser planeringen ur ett långsiktigt perspektiv.. Tro det eller ej men jag är faktiskt inte stressad. Jag känner ingen press, bara plikt att jobba och sug att träna. Och kärlek. En himla massa kärlek till livet och människorna i det. Men visst, jag har gråtit för att jag önskar att jag kunde finnas till för fler oftare, träffa farmor, umgås med familjen, ha egentid med Simon och ge tillbaka till Martin som tar hand om mig så väl.. Mot honom känner jag mig genuint otacksam och det trodde jag aldrig, att jag skulle känna att jag inte ger tillbaka. I de tillfällena så tänker jag så här..
.. Även om helvete kanske är lite att ta i.
Nu har jag druckit upp mitt kasein, det enda kosttillskott förutom BCAA som smakar väldigt gott. Håret är nyrakat och nyfärgat och kroppen har fått sig en rak- och skrubbomgång också. Min meditationsmusik är på och väckarklockan ställd. Dags att ladda upp batterierna för en grym lördag!
2015-02-14
02:11:37
VardagKommentarer
Trackback
