Change of Seasons

Ett väldigt fint armband jag fick av Sanja för några veckor sedan.

Vet ni vad, jag vill ta tillfället i akt och få några saker sagt.

Det är svårt att veta var jag ska börja och lika svårt att försöka avrunda, för jag skulle kunna skriva i evigheter utan att känna att jag fått med mig allt. Men i flera dagar nu har jag gått och bara bejakat känslan att jag är så himla tacksam. Jag är tacksam över att jag föddes i trygga Sverige, att jag växte upp med en underbar pappa som prioriterade mig högst utav allt, att jag fick lappat ihop och stärkt min väldigt ostadiga relation med min fantastiska mamma.. Att jag längs vägen fick en bonusmamma som tagit hand om mig som sin egen. Och min alldeles utomordentligt kärleksfulla farmor som alltid funnits hos mig. Att jag fick spendera större delen av mina tidiga år i stallet med egna hästar och allt det innebar. Att jag fick vara mig själv genom min tonår och att ingen av mina föräldrar förbjöd mig att klä eller sminka mig som jag ville. Jag är tacksam att jag träffade Manfred och hans familj, att de och min familj lät mig bo i Mjölby under min gymnasietid. Jag är tacksam över alla människor jag träffat som var och en lärt mig något om mig själv, påverkat min livsstil och gjort mig till den jag är idag. Över alla mina vänner som jag sällan träffar eller hör av mig till men som ändå står mig närmast i hela världen när vi väl ses och älskar mig nästan villkorslöst. Jag är tacksam över att jag träffade Martin på Pråmen den där kvällen och att vi har en vardag ihop. Jag är tacksam över att bo i ett hus och inte en trång lägenhet, att köra bil och kunna ta mig vart jag vill när jag vill. Friheten betyder mycket för mig.

Jag är också tacksam över att jag kan bestämma mig på kvällen att morgondagen kommer att bli en bra dag. Att jag förstått vikten av en positiv inställning och hur man väljer lycka framför hjälplöshet. Jag är tacksam för att jag hittat min hobby och kan utöva styrketräning regelbundet och att min kropp är hel och frisk. Jag är också tacksam för alla människor jag stöter på som lyfter upp och stärker mig dagligen. Jag är tacksam över att jag benådats från tragedier och sorg under en väldigt stor del av mitt liv.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag är så tacksam över människorna i mitt liv, allt jag har att tillgå och vem jag är. Jag försöker att vara tacksam varje dag. Det är vissa dagar då det är svårare att komma ihåg dessa saker men när allt kommer omkring är det min livshistoria och inte väder eller andra omständigheter som avgör om jag är lycklig eller inte. Man får lov att ha dåliga dagar, man får lov att vara på dåligt humör och man får lov att begå misstag. Men man får aldrig glömma bort vem man är eller hur man tagit sig dit. Framför allt så är det lätt att börja ta omgivningen för givet och bara vilja ha mer.. Min pappa sa alltid att jag ska vara glad för det jag har och inte sörja det jag saknar. Ser man det så, så känner jag mig som en av de rikaste människorna i världen.

Någon som ständigt påminner mig om det här är min älskade farmor. Som alltid funnits med mig och min familj, och alltid varit varmhjärtad och geniunt genomgod. Hon sa alltid att "huvudsaken är att du är frisk". Sedan blev hon äldre och var inte så frisk längre. Då sa hon "huvudsaken är att jag känner mig klar i huvudet". Nu har hon svårt att komma ihåg saker men då säger hon istället  att "huvudsaken är att jag kan gå hemma och fixa och dona". Nu känner hon sig otrygg hemma och ska snart flytta till ett ålderdomshem. Men hon menar att hon tycker fortfarande att det är så himla kul att leva. Att få fortsätta uppleva varje dag och vara med oss. Hon inspirerar mig mer än hon någonsin kommer förstå och hon lär mig att solen skiner alltid bakom molnen.

Tack för att ni läser. En massa kärlek till er alla.



Ett foto på farmor från när hon var liten, och en bild på hur hon ser ut idag. Min fina.