the black cat
Vill börja hela inlägget med att berätta vad jag var med om igår, för att få det ur världen. Om någno nu mot förmodan har missat detta..
Igår åkte jag hem från gymmet runt åtta. Vid Rogstad ser jag en svart katt ligga påkörd på vägen, utan att tveka stannar jag bilen i vägkanten och springer ut för att se om katten fortfarande är vid liv. Jag ser att pupillerna är vidgade och vet att det ser ut så när de gått bort.. kände på magen för säkerhets skull men ingenting. Jag står först och liksom bara tittar på den, tänker på vad jag ska göra. Efter en stund stannar en annan kvinna vid mig och kommer ut, frågar vad som hänt och om den lever. Efter vi båda konstaterat att den är död plockar hon upp den och lägger den i diket. Jag var rädd att lyfta den ifall den skulle vara svårt skadad och jag skulle riskera att få se något väldigt otrevlig så jag är glad att hon tog initiativet. Den var fortfarande varm och lealös så den måste ha avlidit nyligen.
Vi skiljdes åt men jag kände mig inte färdig. Jag hade sett katten förr så jag misstänkte att den tillhörde någon i området. Jag har fått låna en chipläsare av min granne så jag åkte hem för att hämta den och åkte sedan tillbaka till katten igen. Kunde inte hitta något chip och därmed ingen info om vem ägaren kunde vara.. Så jag tog mig an projektet att knacka dörr. Någonstans hade jag väl bilden av att jag skulle hitta ägarna ganska direkt men så visade sig inte vara fallet. Istället ägnade jag sammanlagt tre timmar åt att försöka hitta NÅGON som i alla fall kändes vid den. Jag knackade på dörrar (klockan var ganska mycket vid det här laget bör tilläggas), pratade med de som bodde där för att få mer information om vems den kunde vara, rev ut blad ur min bilhandbok för att lämna notiser utanför dörrar eller i brevlådor hos folk som inte öppnade. Jag parkerade bredvid varenda brevlåda, googlade adresser för att hitta mobilnummer till de som bodde där. Skickade så många sms. Och så ringde jag polisen som bad mig ta med katten hem så de kunde hämta den dagen efter.
När klockan var kvart över elva åkte jag hem, med katten i bagaget.
Jag kom hem och skulle lägga den i en skokartong. När jag lyfte upp den började det verkligen forsa blod ur nosen, rätt ner i bagaget och lite utanför. Jag hade hållit mig väldigt lugn och sansad tills dess men det ögonblicket blev lite för dramatiskt faktiskt. Det brast för mig, jag grät och grät. Stackars lilla katten. Den var så himla lik Signe, en av våra katter på Söle, och jag tror det påverkade mig lite extra. Det gjorde så ont i mig att ingen verkade ens ha sett den ströva omkring i området, så jag antar att den var hemlös från början. Och rätt som det var, i min misär, började jag liksom anklaga mig själv. Tänk om jag kunde kommit lite tidigare, tänk om det tog lång tid mellan det att den blev påkörd tills det att den dog, tänk om den låg där länge och folk bara körde förbi fast man kunde räddat den. Ni vet.. Orimligt att tänka så, jag vet ju det. Jag har dragit i alla trådar som finns utan att kunna hitta någon ägare så jag har gjort allt och lite till. Jag försöker liksom förtränga ilskan jag känner mot den människa som faktiskt körde på den och bara stack. Jag vill inte döma någon men jag tycker det är så kallt. Jag försöker att inte nära de tankarna och därför riktar jag nog skulden åt mitt eget håll men jag borde verkligen låta bli, jag vet det. Jag la undan katten i kartongen för att kunna begrava den dagen efter.
Så imorse vaknade jag av att polisen ringde för att återkoppla. Jag berättade att jag tagit kontakt med ALLA inom området men att ingen antagligen skulle höra av sig, så istället för att polisen kommer och hämtar den för att sedan göra sig av med den så begraver jag den hellre själv i vår trädgård. Där den blir ihågkommen. Det var okej med dem så.. case closed.
Jag har fått mycket beröm och fina ord från många, och jag uppskattar att det finns folk som bryr sig om sådana här saker. Jag efterlyste förut någon som säljer ägg i Strömstadtrakten och en tjej hörde av sig och sa att jag skulle få gratis som tack för vad jag gjort. Jag blir så rörd. Jag ska inte påstå att det är en självklarhet för mig för det är det inte, jag hade tur som inte hade någon tid att passa så jag kunde ta mig tiden.. Men jag gjorde det så gärna. Även om det var förgäves så skulle jag göra om det sju dagar i veckan. Det är så jag hade önskat att någon gjorde om de hittade någon av mina katter på vägen. Gud förbjude, det är min största mardöm.. Näst största kanske. Vet inte om det kanske vore värre om de bara försvann utan att man fick veta vad som hänt.
Min granne är aktiv inom en organisation som kallar sig för Kattkedjan och via den fick jag idag ett paket på gymmet från de. Som tack för att jag bryr mig. Blev så himla glad. Så mycket kärlek till er alla. ♥
Lite kattgodis till mina egna och en katt i tyg. Kommer jag aldrig glömma.
Nåväl. Nu när det är ur världen kan jag berätta för er vad som hänt annars.
Söndag, dagen efter mitt och Elisabeths äventyr på Koster var jag såå sliten men jag fick ändå tagit mig igenom en arbetsdag på Östra. Ett kort pass, tack Johan som gick med på att byta så jag kunde ta mig till bodycombaten i tid. Ägnade nästan hela dagen åt att göra snyggt i Freddy-avdelningen, var tvungen att ta kort innan jag gick hem för det blev helt perfekt alltså. Sjukt nöjd.
Köpte mig väl ett par nya byxor också... Jag hade sagt till mig själv, INGA nya Freddybyxor denna månad, Ida! Men så var de på rea och jag betalade ungefär 360 spänn för dem, med min rabatt och allt.. För bra för att låta bli. Häh. Jag hade nyss suttit på en korg så det blev lite rutigt på rumpan, haha.
Med en Freddyrosett runt halsen? Inte? Fånerier..
Efter ett svettigt combatpass kunde jag komma hem och avnjuta ett vinglas med juice. Vid matbordet, och dofta på mina underbara liljor. Wow vilka välspenderade 39 kronor, jag blir så glad varje gång jag ser dessa blommor, de är så vackra plus att det doftar gott i hela huset från dem!
Både igår och idag körde jag Celsiusdemo på jobbet. Det var inte jättelyckat för det kom inte så mycket folk som jag hoppats på men bättre än ingenting! Så smidigt att kunna slå ihop jobben så.
Efter jobbet fick jag åka hem för halvvägs in till gymmet insåg jag att trots att jag var duktig och tog med gymbagen så låg det bara skor och en handduk i.. Alla kläder låg hemma, haha. Men jag fick åkt hem och bytt om, tog med två kvargburkar och ett äpple och det var den bästa PWO-maten bästa på länge.
Körde ben men kände smärta i muskelfästet som hållit på att smälla i över en månads tid, så jag tog det lite lugnt. Lyckades ändå dra på mig träningsvärk! Avslutade med lite combat och lång stretch.. Jag vill bara klara den där licensen nu alltså..
Idag har jag jobbat 12-21 och vi har verkligen rockat, Åsmund och jag. Nu ska jag åka hem för att begrava den där stackars lilla katten.. och Martin ska bjuda på mat. Nu är jag ledig i två dagar men imorgon kör vi bodypumprelease. Jag hade tänkt börja öva för en vecka sedan och det är ju tanken som räknas. Nu får jag sitta samma dag, så.. allt är sin ordning I guess.
Ha en fin kväll. ♥
Igår åkte jag hem från gymmet runt åtta. Vid Rogstad ser jag en svart katt ligga påkörd på vägen, utan att tveka stannar jag bilen i vägkanten och springer ut för att se om katten fortfarande är vid liv. Jag ser att pupillerna är vidgade och vet att det ser ut så när de gått bort.. kände på magen för säkerhets skull men ingenting. Jag står först och liksom bara tittar på den, tänker på vad jag ska göra. Efter en stund stannar en annan kvinna vid mig och kommer ut, frågar vad som hänt och om den lever. Efter vi båda konstaterat att den är död plockar hon upp den och lägger den i diket. Jag var rädd att lyfta den ifall den skulle vara svårt skadad och jag skulle riskera att få se något väldigt otrevlig så jag är glad att hon tog initiativet. Den var fortfarande varm och lealös så den måste ha avlidit nyligen.
Vi skiljdes åt men jag kände mig inte färdig. Jag hade sett katten förr så jag misstänkte att den tillhörde någon i området. Jag har fått låna en chipläsare av min granne så jag åkte hem för att hämta den och åkte sedan tillbaka till katten igen. Kunde inte hitta något chip och därmed ingen info om vem ägaren kunde vara.. Så jag tog mig an projektet att knacka dörr. Någonstans hade jag väl bilden av att jag skulle hitta ägarna ganska direkt men så visade sig inte vara fallet. Istället ägnade jag sammanlagt tre timmar åt att försöka hitta NÅGON som i alla fall kändes vid den. Jag knackade på dörrar (klockan var ganska mycket vid det här laget bör tilläggas), pratade med de som bodde där för att få mer information om vems den kunde vara, rev ut blad ur min bilhandbok för att lämna notiser utanför dörrar eller i brevlådor hos folk som inte öppnade. Jag parkerade bredvid varenda brevlåda, googlade adresser för att hitta mobilnummer till de som bodde där. Skickade så många sms. Och så ringde jag polisen som bad mig ta med katten hem så de kunde hämta den dagen efter.
När klockan var kvart över elva åkte jag hem, med katten i bagaget.
Jag kom hem och skulle lägga den i en skokartong. När jag lyfte upp den började det verkligen forsa blod ur nosen, rätt ner i bagaget och lite utanför. Jag hade hållit mig väldigt lugn och sansad tills dess men det ögonblicket blev lite för dramatiskt faktiskt. Det brast för mig, jag grät och grät. Stackars lilla katten. Den var så himla lik Signe, en av våra katter på Söle, och jag tror det påverkade mig lite extra. Det gjorde så ont i mig att ingen verkade ens ha sett den ströva omkring i området, så jag antar att den var hemlös från början. Och rätt som det var, i min misär, började jag liksom anklaga mig själv. Tänk om jag kunde kommit lite tidigare, tänk om det tog lång tid mellan det att den blev påkörd tills det att den dog, tänk om den låg där länge och folk bara körde förbi fast man kunde räddat den. Ni vet.. Orimligt att tänka så, jag vet ju det. Jag har dragit i alla trådar som finns utan att kunna hitta någon ägare så jag har gjort allt och lite till. Jag försöker liksom förtränga ilskan jag känner mot den människa som faktiskt körde på den och bara stack. Jag vill inte döma någon men jag tycker det är så kallt. Jag försöker att inte nära de tankarna och därför riktar jag nog skulden åt mitt eget håll men jag borde verkligen låta bli, jag vet det. Jag la undan katten i kartongen för att kunna begrava den dagen efter.
Så imorse vaknade jag av att polisen ringde för att återkoppla. Jag berättade att jag tagit kontakt med ALLA inom området men att ingen antagligen skulle höra av sig, så istället för att polisen kommer och hämtar den för att sedan göra sig av med den så begraver jag den hellre själv i vår trädgård. Där den blir ihågkommen. Det var okej med dem så.. case closed.
Jag har fått mycket beröm och fina ord från många, och jag uppskattar att det finns folk som bryr sig om sådana här saker. Jag efterlyste förut någon som säljer ägg i Strömstadtrakten och en tjej hörde av sig och sa att jag skulle få gratis som tack för vad jag gjort. Jag blir så rörd. Jag ska inte påstå att det är en självklarhet för mig för det är det inte, jag hade tur som inte hade någon tid att passa så jag kunde ta mig tiden.. Men jag gjorde det så gärna. Även om det var förgäves så skulle jag göra om det sju dagar i veckan. Det är så jag hade önskat att någon gjorde om de hittade någon av mina katter på vägen. Gud förbjude, det är min största mardöm.. Näst största kanske. Vet inte om det kanske vore värre om de bara försvann utan att man fick veta vad som hänt.
Min granne är aktiv inom en organisation som kallar sig för Kattkedjan och via den fick jag idag ett paket på gymmet från de. Som tack för att jag bryr mig. Blev så himla glad. Så mycket kärlek till er alla. ♥
Lite kattgodis till mina egna och en katt i tyg. Kommer jag aldrig glömma.
Söndag, dagen efter mitt och Elisabeths äventyr på Koster var jag såå sliten men jag fick ändå tagit mig igenom en arbetsdag på Östra. Ett kort pass, tack Johan som gick med på att byta så jag kunde ta mig till bodycombaten i tid. Ägnade nästan hela dagen åt att göra snyggt i Freddy-avdelningen, var tvungen att ta kort innan jag gick hem för det blev helt perfekt alltså. Sjukt nöjd.
Köpte mig väl ett par nya byxor också... Jag hade sagt till mig själv, INGA nya Freddybyxor denna månad, Ida! Men så var de på rea och jag betalade ungefär 360 spänn för dem, med min rabatt och allt.. För bra för att låta bli. Häh. Jag hade nyss suttit på en korg så det blev lite rutigt på rumpan, haha.
Med en Freddyrosett runt halsen? Inte? Fånerier..
Efter ett svettigt combatpass kunde jag komma hem och avnjuta ett vinglas med juice. Vid matbordet, och dofta på mina underbara liljor. Wow vilka välspenderade 39 kronor, jag blir så glad varje gång jag ser dessa blommor, de är så vackra plus att det doftar gott i hela huset från dem!
Både igår och idag körde jag Celsiusdemo på jobbet. Det var inte jättelyckat för det kom inte så mycket folk som jag hoppats på men bättre än ingenting! Så smidigt att kunna slå ihop jobben så.
Efter jobbet fick jag åka hem för halvvägs in till gymmet insåg jag att trots att jag var duktig och tog med gymbagen så låg det bara skor och en handduk i.. Alla kläder låg hemma, haha. Men jag fick åkt hem och bytt om, tog med två kvargburkar och ett äpple och det var den bästa PWO-maten bästa på länge.
Körde ben men kände smärta i muskelfästet som hållit på att smälla i över en månads tid, så jag tog det lite lugnt. Lyckades ändå dra på mig träningsvärk! Avslutade med lite combat och lång stretch.. Jag vill bara klara den där licensen nu alltså..
Idag har jag jobbat 12-21 och vi har verkligen rockat, Åsmund och jag. Nu ska jag åka hem för att begrava den där stackars lilla katten.. och Martin ska bjuda på mat. Nu är jag ledig i två dagar men imorgon kör vi bodypumprelease. Jag hade tänkt börja öva för en vecka sedan och det är ju tanken som räknas. Nu får jag sitta samma dag, så.. allt är sin ordning I guess.
Ha en fin kväll. ♥
2015-07-07
21:11:00
VardagKommentarer
Trackback
