until we feel alright

Nu har jag rent procentuellt inte lyckats såpass många gånger att vändpunkten borde komma när som helst om jag bara fortsätter försöka!

Skämt å sido.

Ansökte om att få skugga på Strong Together 2016.

Kom till sista steget i rekryteringen av gruppträningskoordinator (mitt drömjobb) där det stod mellan mig och en tjej till.

Tog mitt största kliv utanför komfortzonen typ ever och tävlade i Les Mills Superstar 2016.

Sökte sedan en heltidstjänst som klädansvarig på Bodypower.

Gick på audition för att få skugga på Strong Together 2017.

Utan att faktiskt nått fram till mitt mål en enda gång. Jag har gått in med ett rätt bra självförtroende i samtliga. Ja, trott på mig själv. Det har varit några breakdowns där emellan där jag snyftat fram "varför duger inte jag?", framför allt att inte bli vald till gruppträningskoordinator tog ganska hårt. Jag var ju så förbannat jäkla nära. Jag hade ju påkostat en utbildning för att vara redo inför just det ögonblicket. Det var så himla klockren tajming att det bara var menat att bli jag.

När jag sedan såg att man kunde gå på audition för ST2017 frågade jag Martin om han tyckte jag skulle söka, varpå han frågade hur det skulle kännas om det inte gick vägen igen. Jag fick fundera en stund.

Det här är väl ingen big deal, tänker ni, herregud. Men då ska ni också komma ihåg detta: Jag är inte så van vid att satsa. Så jag är inte heller särskilt van vid att hantera att inte lyckas och att ta det på rätt sätt.

Inom två veckor väntar ytterligare ett besked. Kanske kan den bli vändpunkten. Kanske inte.

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback