Change of Seasons

Häj bloggen!

 

Har precis smäckt i mig en dubbel portion proteingröt, det är mitt nya beroende. Så himla gott och så himla enkelt. Det blev dagens middag helt enkelt pga. bristande intresse för matlagning.

 

Ville uppdatera lite snabbt om dagarna som gått innan jag tar mig an lite föreningsrelaterat pappersgöra.

 

Jag har köpt denna plåtskylt till föreningen att låta följarna tävla om, och förhoppningsvis kommer den att generera någon tusenlapp eller två.

 

Det börjar bli riktigt höstväder nu, vilket innebär att det är (mer) hästfix på daglig basis. Visst är det skönt med sommar och att man inte behöver göra stallarbete varje dag, men det är något speciellt när hösten/vintern kommer och man får börja mocka, fylla upp höpåsar och burra ner fingrarna i tjock vinterpäls. Jag älskar det i alla fall i början, när det blir -25 grader sedan är det inte riktigt lika fett.

 

Jag tror för övrigt inte att det går så där jättebra med Sophies senskada. Såg henne trava en kortis i hagen och hon såg ut att halta mycket värre nu än tidigare.. Har googlat lite på laserbehandling för häst, jag hoppas hitta någon i närheten så det kan vara ett komplement i rehabiliteringen.

 

 

Lilla Nestymon som får sina ryck kvällstid och gärna är så nära som bara möjligt är.

 

 

Och Jonny ♥

 

 

Både Martin och jag har varit lediga i helgen, så i lördags passade vi på att åka till Halloween på Lisberg. Antagligen var det den absolut sämsta dagen att åka dit då det både var lönehelg, första dagen på höstlovet och en lördag. Vädret var ganska dåligt men det hindrade bevisligen inte oss och antagligen inte så många andra heller.

 

Vi åkte ganska sent på dagen för att vara där när det var mörkt, för stämningens skull plus att det är jävligt gött att inte behöva stressa.

 

Det första som hände när vi kom in i parken var att jag ville spela på Anthon Berg-hjulet. Martin sympatispelade på brickan bredvid mina och VANN på första försöket, den spjuvern.

 

 

 

 

I en del av parken hade de gjort området post-apokalyptiskt med zombies. Riktigt häftigt faktiskt.

 

 

 

Jag fick gå runt bland zombiesarna under tiden Martin åkte Valkyria. Förr älskade jag att åka karuseller och framförallt bergochdalbanor. Nu för tiden ger det mig ren och skär dödsångest. Nog för att det säkert är en åldersgrej men hade aldrig gissat att det skulle komma vid typ 25 års ålder, om inte tidigare. Jag åkte i alla fall Helix, för att jag vet att jag tycker den är kul. När Martin och jag var på Liseberg sist var det skolavslutning i Göteborg den dagen, så ALLA attraktioner hade 0-10 minuters väntetid. Strålande solsken. Då åkte vi Helix 3 gånger på raken, så fort den var klar sprang vi direkt tillbaka och fick åka med nästa vagn, det var verkligen inga köer alls. Denna gång åkte vi nästan inget, och det ar 80-100 minuter kötid till upplevelseattraktionerna, så vi gjorde inget sådan heller. Men stämningen i parken var otroligt mysig, och det var väldigt väl genomfört.

 

 

Jag ville så gärna ha Anthon Berg-lådan så jag såg till att vinna en kexchoklad så jag kunde byta till mig Martins vinst, haha. Spelade även en massa på de där "klomaskinerna" där man kunde vinna små gosedjur i form av grönsaker. Jag vann en rödbeta.

 

Det blev en väldigt lyckad visit! Hoppas kunna gå på jul på Liseberg också när det kommer, det verkar också mysigt, även om jag ska medge att jag är mer fan av skräcktema. Men jag längtar också ganska mycket till jul...!

 

 

På söndagen var jag uppe tidigt för att ta morgonen i stallet. Sedan stundade några lugna timmar hemma innan det var dags för dagens måsten.

 

 

Isak tävlade i Italien och jag gjorde mitt bästa för att följa på distans!

 

 

 

Isak skulle köra finalen vid 14.35, bara fem minuter efter att världscupen i hästhoppning drog igång. Jag fick sitta med dubbla skärmar och ljudet på, på båda, för att med selektiv hörsel följa det som var mest intensivt just då haha.

 

 

Efter att ha städat en stund och suttit i soffan några timmar var det dags att bege sig mot Munkedal för att adoptera ut två av föreningens katter. Det gick superbra och jag kunde nöjt bila hemåt sedan, det är alltid så kul när våra katter flyttar.

 

Hem och tillbaka till soffan för att fortsätta kolla på världscupen.

 

 

Nu ska ni få höra om katten Elsa som försvann in i ett hål i väggen.

 

Som jag skrev i inlägget innan så hade vi ju en jourhemskatt som lyckats få upp en inspektionslucka i väggen på toaletten, och tillsynes försvunnit (ut). Dagen efter såg jourhemsmatte att luckan stack ut någon cm från väggen trots att hon satt tillbaka den ordentligt, och då satt katten i väggen. Den hade bara klättrat uppåt i det hålrum som fann där, men inte tagit sig ut. Hålet är väldigt litet, ca 15x15 cm, så det gick inte att ta ut katten därifrån då den är skygg och mycket rädd. Vi tänkte inte så mycket på det då hon ändå kom ut i rummet och åt och använde låtan, nattetid.

 

För två dagar sedan var jag där på morgonen och skulle försöka lyfta ut katten. Hon blev dock mycket rädd och klättrade uppåt inuti väggen igen, och vi ägnade dagen åt att försöka hitta en lösning för att komma åt skorstenen och se om den dels var blockerad inifrån men också se om det fanns andra "gångar" sammankopplad med gången bakom luckan. Vi behövde bilda oss en uppfattning om var katten var och vilka möjliga flyktvägar hon hade. Men vi kom ingenstans.

 

Så igår sa jag åt jourhemmet att vi får bara ge det lite tid och se om hon kommer ut igen, som hon gjorde sist. Då var hon ju liksom också "borta" i 2 dagar, fast hon egentligen suttit i väggen.

 

Så här såg det ut "uppåt" i luckan dagen jag var där för att ta ut henne:

 

 

Så här såg det ut idag när jag stack in mobilen och fotade:

 

 

Hon har alltså rivit loss jättemycket isolering, som har ramlat ner och packats ovanför luckan. Det var helt igentäppt. Hon kunde alltså inte ta sig ner, även om hon hade velat. Jag slet genast bort isoleringen, kände hennes ben, och hörde sedan hur hon än en gång klättrade uppåt. Jävla skit.

 

Jag ringde min pappa och bad om hjälp, då han dels är väldigt kunnig inom hus/bygge/ventilation/dylikt men också är en fantastisk problemlösare. Om inte annat kunde han nog ta en titt på situationen och hjälpa mig med vem jag borde kontakta för bästa möjliga hjälp. Han kom dit med en kamera som används för att få inblick i rör och andra oåtkomliga utrymmen. Tack vare den, kunde vi se att katten satt 1.63 meter upp från luckan, och att hon inte satt på något utan klamrade sig fast av ren muskelkraft. Detta var otroligt goda nyheter, då jag befarat att hon satt i en annan "gång" och var för högt upp för att kunna/våga ta sig ner.

 

 

 

 

Vi fick inte ut henne, utan ställde en fälla med mat i precis utanför. Hon har inte ätit på flera dagar så hon måste vara hungrig... Men nu har vi i alla fall säkerställt att det är fri passage ner.

 

Tänk om detta hade hänt första gången hon "försvann". Vi utgick ju från att hon lyckats ta sig ut, och letade utomhus. Tänk om isoleringen hade fallit ner då, och förhindrat att hon kunnat ta sig ner igen, då hade vi aldrig någonsin hittat henne levande..

 

Jag fick meddelande från jourhemmet för en stund sedan att katten var nere vid hålet nu igen. Nu håller vi bara tummarna att hon kommer ut, och går in i fällan för att äta.

 

Fy fan vilken ångest alltså. Nu måste hon komma ut.

 

Nu ska jag sätta mig med lite pappersjobb och förbereda adoptionspapper på mitt lilla hjärtebarn Yuri som flyttar till sitt för-alltid-hem imorgon.

 

Tack för att ni läser!