Change of Seasons

Häj bloggen!

 

Det är så roligt hur jag alltid har den (tydligen) helt omöjliga målsättningen att blogga lite då och då så det inte blir ett mastodont-inlägg i veckan/månaden. Den enda perioden jag faktiskt klarade det var när jag bodde i Mjölby, men då gick jag å andra sidan i skolan och var väl inte så där superpepp på att lägga min fritid på skolarbete, ni vet hur det är.. man gör ALLT annat bara för att prokrastinera.

 

Säger som Timon i den nya Lejonkungen; so how are you, in as few words as possible?

 

Jag har försökt ta så många morgonpass i stallet som möjligt, för jag mår helt klart bäst att av försöka upprätthålla en dygnsrytm och faktiskt komma upp ur sängen. Även om det fortfarande är ganska svårt att vakna på morgonen, så försöker jag. Vi ska egentligen ha tagit ut hästarna senast klockan 08.00 men jag brukar alltid dyka upp vid typ 08.15. Älskar att vara i stallet och greja på morgonen, om det är utan tidspress.

 

 

Hem en sväng för att äta frukost, duscha och byta om till jobbkläder.

 

 

Efter jobbet åkte jag hem till Johanna för lite gött häng. Jag gosade med Kakan, detta lilla knyte som är så bedårande att man bara vill äta upp honom. Men man kan inte både äta Kakan och ha honom kvar.

 

 

 

 

På vägen mellan stallet och hem såg jag vid ett tillfälle denna älg som iskallt bara stod på vägen och chillade.Både jag och lastbilen stod stilla och bara tittade på den. Varför blir man alltid så fascinerad av vilda djur?

 

 

 

I fredags blev jag taggad i denna Instagram-post från svtvast.

 

 

En annan sak som också hände i fredags var att jag blev omnämnd i Morgonpasset i P3. De hade tagit 3 artiklar ifrån SVTs reportage om "eldsjälar", och lekta den nyss påfunna leken "Creepy eller eldsjäl?". Jag var i stallet när jag fick meddelande av en vän att hon hört det på radion, och att det lät väldigt konstigt. Jag satte mig och lyssnade på det och var inte särskilt road. Värst tyckte jag var deras diskussion om en man som heter Pierre, som nattvandrar i sin stad för att hjälpa människor (främst ungdomar) som kanske druckit sig för fulla eller är utsatta på annat sätt. Han och ett gäng andra personer går runt och hjälper människor helt enkelt. I P3 skojade de om att han var en riktig snuskgubbe som lurade till sig barn med godis och påtvingade dem att samtala om sex, att han var "en sådan gubbe min mamma varnade mig för". Jag tyckte hela inslaget var väldigt osmakligt och reagerade mest på att de dels inte fått vårt samtycke men också att de i mitt fall nämnde mitt förnamn, staden jag bor i och namnet på min förening. Det strök mig mothårs och jag kunde inte låta bli att skicka ett PM till dem där jag syrligt poängterade att jag bor i ett hus på landet, då de diskuterat detta i inslaget och tyckt att det var äckligt att ha 6 katter i en lägenhet.

 

 

Jag fick sammanfattningsvis ett "tråkigt att du blev ledsen, vi upplever inte att vi skojade på din bekostnad eller kritiserade det du gör" vilket för mig nästan var det värsta med allt. Det spelar ingen roll vem eller vad du är och var du gör det, skojar du om någon annan på dess bekostnad och vederbörande säger till dig att det inte uppskattades, då ber du om ursäkt. I min värld i alla fall. Hela denna situation var något som SÖG energi ur mig, jag önskar i retroperspektiv att jag inte lagt så mycket vikt vid det för så illa kanske det inte var, men jag ville i alla fall markera att jag inte tycker det var innanför. Detta blåstes upp bortom alla rimliga proportioner, för att så många människor bestämde sig för att ta striden åt mig. Jag är jättetacksam för detta. Men jag tror merparten blev mer upprörda än jag själv. Sedan fanns det kanske 3-4 personer av alla 600-700 som kommenterade mina inlägg om detta, som inte höll med mig. Dessa 3-4 kommentarer var de som etsade sig fast hårdast. Varför är det så? Jag blev så oerthört provocerad. Tillslut blev jag så ledsen av allt detta, att jag dagen efter fick prata med Johanna om det som sa åt mig att sluta diskutera det, sluta kasta in ved i elden och ta ett steg tillbaka. Att om jag skulle fortsätta driva det skulle jag ringa redaktionen istället och bara få sagt det jag ville säga, för att sedan lämna det. Ett väldigt bra råd som jag behövde höra tror jag, för det var först när jag tog efter det som ångesten släppte. (Har inte ringt redaktionen, vet inte riktigt vad jag ska säga annat än att jag tycker de är klubben av översittare för inbördes beundran.)

 

I vilket fall, på fredagen där, bara några timmar efter att detta "skämt" sändes i P3 så skulle jag till Tanum för att träffa Pia. Jag hade en massa kattmat med utgånget datum som hon skulle få, i utbyte skulle hon ge mig en timmes kristallhealing. På väg dit stannade jag på Statoil (när vi blir gamla kommer våra barnbarn säga "det heter Circle K" varpå vi kommer svara "PÅ MIN TID HETTE DET STATOIL") för att köpa en liten toast och en apelsinjuice, och då träffade jag Bowies som precis bilat från flygplatsen! Han åkte till Spanien dagen efter jag åkte till Öland nämligen.

 

 

Hos Pia fick jag som sagt kristallhealing, någonting jag provade för första gången för cirka ett år sedan då hon erbjöd mig en session. Jag är väl inte väldigt spirituell av mig på det viset, men jag kände direkt där och då första gången att det gjorde under för huvudet. Bara att ligga ner och fokusera på andningen i en timme är någonting jag behöver göra ofta, jag som har så fruktansvärt svårt att djupandas. Denna gången blev det dock väldigt svårt för mig, då jag haft så himla hög puls hela morgonen och förmiddagen pga. detta med Morgonpasset. Jag kunde för mitt liv inte andas ordentligt, stundvis kändes det nästan panikartat. Som om jag låg mellan två betongblock och det fysiskt tog stopp när bröstkorgen vidgades. Men det gjorde ändå gött för huvudet som gick på högvarv.

 

Efter det åkte jag hem till Johanna och vi byggde mat. Grönkålspasta, som är min favorit. Jisses vad gott det var!

 

 

Dagen efter påbörjade jag min första "riktiga" jobbhelg på över ett år. Det gick verkligen över förväntan, men fy så trött jag var på måndagen sedan.

 

På lördagskvällen, direkt efter jag slutat jobbet, åkte jag, Johanna, Jacob och Martin till Pinchos i Uddevalla! Jag ÄLSKAR Pinchos. Det må vara lite överprisat men fasen vad gott det är. Vi hade verkligen huuuur kul som helst och jag var så påfylld av energi efteråt. Detta var för övrigt första gången jag åt lite sämre mat och godsaker, sedan jag kom hem från Italien. Suget har fortfarande inte kommit tillbaka riktigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag rullar alltid ut från Pinchos, det finns så mycket att välja på och man tror man ska orka typ 10 rätter eftersom allt är så litet, men det tar ju lätt stopp efter 4-5 stycken..

 

Sedan var det söndag, en riktig kaosdag på jobbet. En kollega var tvungen att åka till akuten så vi stod en kort. Allt gick bra med henne dock, det var det vitktigaste! Jag fick ta fem minuter åt att springa och köpa en ny 3-meters laddsladd till telefonen och en matlåda från Gusto, så jag klarade mig fint hela dagen ändå.

 

 

Det blev måndag igen, och jag startade veckan med ännu ett frostigt morgonpass i stallet.

 

 

Jag jobbade sedan 10-17, och efter det sprang jag vad som kändes som tusen ärenden i stan. Jag åkte bland annat till golfklubben där de hade en upphittad, mycket smal katt som jag fick ta med mig till ett jourhem, jag lämnade av en pall som jag sålt över fejan, hämtade en låda som jag köpt över fejan, och startade en maskin tvätt hos Johanna då vår tvättmaskin är sönder. Den har läckt vatten en längre period utan att vi kunnat lokalisera varifrån, och nu luktar det bränt när man tvättar så den har fått gå i pension. Kul att behöva lägga ut pengar på en ny tvättmaskin lagom efter semestern där jag köpt pizza på kredit liksom. (Mitt debitkort spärrades tre dagar innan vi åkte eftersom mina kortuppgifter läckts och någon försökt använda dem i USA, så jag fick resa på mitt Agriakort. Kul.)

 

Johanna låg och sov i ett kitty paradise när jag kom, haha. Vi gick på bio och såg Quick, den verklighetsbaserade filmen om Thomas Quick som erkände runt 30 mord som han inte begått. Den var över förväntan, grät en skvätt i slutet också så klart.

 

 

Denna bild fick jag av Johanna i tisdags, på vårt nya tillskott i föreningen. Hon heter Gösta. ♥ I helgen ska jag nog påbörja projektet att försöka fånga in resten av hennes familj. Giv mig styrka säger jag bara.

 

 

Wyoming har även fått fanmail! Av snälla Li, som åkte hela vägen från Tranås hit förra året för att lämna en massa grejer till vår loppis. Vilka otroligt fina människor det finns!

 

 

 

 

 

 

Igår var jag ledig utan några planer för första gången på en evighet kändes det som! Det var så skönt att inte behöva sätta larm på morgonen, men vi sov ändå bara till 09.30 någonting. Det var också skönt, för jag har en tendens att sova 12-14 timmar om jag inte måste gå upp. Och sen må skit för att jag sovit för länge. I somras var verkligen min sömn helt out of whack, jag hade stora sömnsvårigheter och somnade alltför ofta mellan 3-5 på morgonen. Sov otroligt länge och mådde skit på alla tänkbara sätt över att ha sovit så länge. Jag fick det naturliga sömnhormonet melatonin utskrivet för jag hade en misstanke om att min sömnkvalitet var pissdålig. Jag upplever faktiskt att det hjälpt! I och med utmattningen så var mitt största problem att faktiskt komma upp ur sängen, eftersom en av symptomen är att man inte kan sova sig utvilad.. med andra ord spelar det ingen roll hur länge jag sover, det känns som jag sovit 3-4 timmar bara. I somras var det så illa att jag vaknade med feberskänsla och värk i kroppen varje morgon. Men jag måste säga att det är mycket bättre nu och det är så skönt!

 

 

Förnedringen, att bli överrumplad när man ska gå på lådan..

 

 

Juste detta vill jag berätta också! Vi har Verisure installerat i huset sedan typ ett halvår tillbaka. Det vill säga både brand- och inbrottslarm. Det var jag med min stundvis okontrollerbara ångestproblematik som inte kunde släppa mitt katastroftänk, som verkligen ville ha brandlarm kopplat till en larmcentral. Jag har alltid varit rädd för bränder och sedan jag var väldigt liten alltid haft i bakhuvudet "om jag bara kunde ta med mig en sak ut skulle det vara...". När det var rekordtorr sommar förra året och vi hade en skogsbrand bara några kilometer från huset sköt rädslan i höjden och jag kunde inte släppa tanken på vad som skulle hända om det började brinna utan att någon var hemma.

 

I vilket fall så fick jag ett mejl för några månader sedan där det stod typ "recensera Verisure på Trustpilot och var med och tävla om 3 gratis månader". Jag är väldigt nöjd med dem, och hade särskilt märkt att jag endast träffat eller pratat med kvinnor, i vad jag gissar är en väldigt mansdominerad bransch. Jag hade med detta i mitt omdöme, då jag uppskattar att inte alltid behöva stöta på tjuriga gubbar som idiotförklarar mig för jag är oteknisk eller endast vänder sig till Martin för att förklara hur saker funkar. Just detta hade Verisure fastnat för då det är ett medvetet val av dem, att inkludera kvinnor i branschen. Så jag vann! Av alla saker man kan vinna här i världen så känns ett avdrag på 1257 kronor på en fast utgift vettigt tycker jag. Tack Verisure!

 

 

Jag åkte till Återbruket igår och hittade äntligen (trodde jag) en perfekt ram till min bil jag köpte på Science ficiton-bokhandeln för någon månad sedan. Dock visade den sig vara några centimeter för liten.

 

Ramen:

 

 

Bilden:

 

 

Hur bilden skulle se ut i ramen om jag kapade kanterna:

 

 

Jag hade sådan beslutsångest om jag faktiskt skulle klippa (sönder) bilden, eller leta ny ram. Jag lät mina följare på Instagram rösta om saken och en överhängande stor majoritet tyckte att jag skulle leta ny ram. Så, så får det bli!

 

Nu ska jag äta lite mat och rensa kattlådorna. Jag börjar jobba klockan 13.00 till stängning, sedan tar jag nog kvällspasset i stallet. Imorgon bitti ska jag till veterinären med Signe, pappas katt som haft en kraftig urinvägsinfektion och trots behandling fortfarande kissar inne. I helgen är jag ledig och på lördag är det bakluckeloppis på Gallerian. Hoppas på gött kräng.

Tack för ni läser ♥