Change of Seasons

Jag saknar dig varje minut.

Just nu finns inget annat än att du ska komma hem.

När jag vaknade imorse hade jag fått ett sms från Nordic Wellness sverigekoordinator. Jag fick inte jobbet. Det var inte det bästa tänkbara starten på dagen så klart men vad gör man. Dress up, show up and never give up.

För två månader sedan hade min värld rasat samman tror jag. Då var det här allt jag ville. Nu känner jag mig bara likgiltig och nästan lite lättad över att ha en valmöjlighet mindre. Det känns i alla fall skönt att inte bli förkrossad över ett sånt besked, och nu får jag se till mina andra alternativ. Ett av dem är som klädansvarig på Bodypower Östra, en heltidstjänst som skulle innebära att jag måste avsäga mig instruerandet mer permanent än jag kanske tänkt mig. Jag vet inte om jag är redo för det. Jag kanske känner mig lättad över att inte behöva instruera nu men kanske kommer sakna det som fan om ett halvår. Man vet ju liksom inte. För första gången typ någonsin känner jag mig ganska vilsen och rådlös. Vad vill jag göra egentligen? Jag vet inte. Jag tror inte jag vill någonting alls. Bara komma ikapp lite med allt som händer och känna mig trygg och lugn. Semester på hemmaplan kanske. Jag har varit så mycket så länge att jag behöver distans och sakna lite grann tror jag.

Jag hoppas och tror att min motivationsdipp bara är tillfällig och att jag under tiden kan acceptera det och försöka fylla tiden med annat som jag bortprioriterat i flera år. Det ska få ta den tid det behöver.

Jag var hemma från jobbet nästan hela veckan men jag känner mig så oerhört uttömd på energi. Efter en mentalt påfrestande vecka kom droppen som fick bägaren att rinna över.

Idag fick jag veta att en vän till familjen gått bort. Han bodde granne med oss på Söle under hela tiden vi bott där. Vi stod väl inte varandra jättenära så men vi firade midsommar ihop, hade knytkalas på Grenserittet varje år och de gav oss presenter när vi fyllde år ibland. Det gör mig ont. Han var alltid så där strålande glad.

Jag fick veta detta på min rast och när jag kom tillbaka sa Oliver att jag kunde få gå hem om jag ville. Egentligen handlade det väl inte om att jag var helt förkrossad över beskedet men det var en av många saker.. efter allt som varit den senaste tiden känner jag mig så barhudad. Allt det här med Sterling bara, har satt mig i gungning och jag blir liksom mer mottaglig för negativa intryck. Jag känner mig konstant arg och ledsen och på gränsen att brista. Hela tiden.

Så det var inte självklart vad jag skulle göra med passet ikväll. Jag ändrade mig hundra gånger. Jag har bara ETT pass i veckan och skulle jag ställa in skulle deltagarna behöva vänta på bodycombat i en vecka. Men å andra sidan kunde jag fortfarande inte hela passet och det vägrade sätta sig. Jag ville dessutom inte gå hem från ett jobb men dyka upp på ett annat.. men å fjärde sidan kändes det som jag BEHÖVDE det. Fast risken skulle också vara att jag kom dit och inte kunde slå undan känslorna en stund och bara vara allmänt omotiverad. Men.. Jag gick inte dit för att jag kände en förpliktelse mot varken arbetsgivare eller deltagare. Jag gick dit för mig. Min egen skull. För att få explodera och tänka på något annat en stund.

Så jag tog med mina fusklappar. Och så många deltagare det var..! Det var - ironiskt nog - ett av mina bästa pass någonsin. Jag har aldrig känt mig så genuin som instruktör. Allt kom ifrån hjärtat. Precis så jag vill instruera. Tänk om mina deltagare kunde förstå hur mycket deras närvaro, respons och leenden gör för mig.

När stretchen kom sedan kom tårarna. Det var dels en endorfinutdelning men också bara ren bitterljuv glädje. Ur högtalarna strömmade "Rise Up" av Andra Day och texten gick

"You're broken down and tired
Of living life on a merry-go-round
And you can't find the fighter
But I see it in you so we gonna walk it out

And I'll rise up
I'll rise like the day
I'll rise up
I'll rise unafraid
I'll rise up
And I'll do it a thousand times again"

Och för första gången på en vecka blev jag påmind om vem jag vill vara och hur jag förlorat riktningen. Att jag i en veckas tid har givit upp att försöka vara positiv och glädjas åt det jag faktiskt har... och vilken skada det gjort. Hur jag låter mig inte bara ätas upp inifrån av negativa tankar men faktiskt också blivit handlingsförlamad. Hur jag inte orkar försöka. Jag är så glad att jag valde att köra ändå. Bortsett från när vi såg Sterling i torsdags är det antagligen det bästa som hänt på hela veckan.

Dänger upp en bild från Johannas, före och efterbilder på mina bryn. Tatuerade bryn och lösögonfransar var inget jag trodde jag skulle ha någonsin men jag älskar det! Jag är väl inte så där superfåfäng av mig, har slutat sminka mig och så av den anledningen att jag helt enkelt inte orkar lägga ner den tiden. Men kan man ha mer permanenta uppfräschningar så är jag up for it så att säga. Ögonfransarna tog ett tag att lära sig vårda men nu när det liksom sitter i ryggmärgen att inte gnugga sig i ögonen är det lättare.

Jobbade på Västra idag. Åh mitt Västra. Jag har haft många blandade känslor för den butiken men när allt kommer omkring så är det nog där jag trivs bäst. Får nästan social fobi av att befinna mig på Nordby under högsäsong för allt folk och allt LJUD! Så kommer man upp till Västra och liksom får ett visst avstånd till det där hektiska, surriga kaoset..

Ikväll har Martin lagat jättegod middag med bakpotatis fylld med färskost och chipotlebacon till. Mhm mhm mm.

Inget nytt om Sterling. Jag tror vi bör kolla fällorna mer sällan för att inte riskera att skrämma bort honom om han är i närheten. Det känns så jäkla surrealistiskt att han faktiskt skulle komma hem igen så jag vågar inte ens hoppas. Mitt hopp slår över på nanosekunder.

Delar tre bilder som av någon anledning inte lagts upp tidigare. Från när vi lottade ut hans klätterträd.

Resten av kvällen ska jag öva combat. Känner mig så långt ifrån fokuserad som bara möjligt är. Gah. Is i magen har aldrig varit min starka sida.

Jag känner mig så himla kass. Har inte ätit på fem dagar egentligen. Inte en enda vettig måltid alls, när jag tänker efter.. så det är inte konstigt att energin och humöret är i bott!

Jag lyckades i alla fall komma upp hyfsat tidigt och kollade fällorna med Gunilla. Konstaterade att vi behövde gömma dem bättre och lägga filtar över.

Åkte sedan till Tanum och Happy Price. Alltså! Varför har jag inte varit där tidigare? Va? Va? Som Ullared i miniatyr! Jag tog inte ens en korg när jag gick in för jag skulle ju bara ha två filtar, en dörrmatta och kanske någonting att ställa skorna på (underlägg av något slag). Bara det allra nödvändigaste, sa jag till mig själv. Hehehehehe. Ja just det.

Inte visste jag att jag var i livsnödvändigt behov av en tavla, prydnadsflaskor, ljushållare, två ramar, en till ljushållare, en till tavla, två plåtburkar, en tvålpump, en flaska med snäckskal, svarta stearinljus, en anslagstavla, en väggdekor, dofta-gott-grejer och en tesil med tillhörande kopp.. men man lär sig något nytt varje dag.

I hallen la jag in en dörrmatta, fäste en väggdekor på luckorna på skoskåpet samt limmade fast sådana där bordsunderlägg på hyllorna i skoskåpet, så det skyddar träytan mot blöta skor och så. På skoskåpet ställde jag även en tavla och lite prydnadsflaskor som jag är så in love med alltså. Både i skåpet och i själva hallen ställde jag sådana där doftpatroner.

I vardagsrummet piffade jag till med både vita och svarta ljus.

I köket fick det stå två plåtburkar i retrostil uppe på kylskåpet i platsbrist tills vi bytt ut den stora hyllan. Samt en tesil från Världsnaturfonden.

Badrummet fick sig en liten tavla i glas samt annat småpill.

Och övriga grejer som jag aldrig kommer få plats med någonstans:

Är väldigt nöjd.

Åkte sedan till Johannas Hud & Friskvård för sittning nummer två av min ögonbrynstatuering. Satan i gatan så ont det gjorde idag! Grinade av smärta.. HUUUR kan jag ha så stora tatueringar? Det var fruktansvärt..! Men bra blev det och det är alltid så härligt att gå till fina Johanna med sin harmoniska lilla salong.

Åkte sedan hem och har inte gjort så mycket. Har egentligen varit alldeles för hungrig och låg på energi men haft noll matlust. Fick i alla fall packat ner lite av Martins föräldrars grejer i vitrinskåpet och ställt in lite andra prylar men sedan tog energin slut. Har tjafsat med lite folk på Tradera, vad sjutton hände där? Ursäkta språket men vilka rövhattar det finns alltså. Förstår inte varför det ska vara så svårt att vara trevlig. (GAAAAAH! *sliter håret*) Jag var så arg att jag skakade men avslutade ändå med "Hoppas du blir nöjd, trevlig helg! =)" och tycker verkligen det inte är mycket begärt att få ett liknande bemötande tillbaka. Nä då blev jag arg faktiskt.

Jag behöver mat. Har varit hangry i en vecka nu. Lyckades i alla fall att gå ut i skogen i mörkret alldeles själv vilket är stort och modigt gjort för någon så mörkrädd som jag. Ja just det ja, tidigare ikväll håller jag i en hel burk kattmat i ett par strumpbyxor och släpade i marken från huset till fälla 1 till fälla 2 tillbaks till fälla 1 och tillbaks till huset. Var nog ett av det snuskigare jag gjort på länge. Det hamnade kattmat överallt. Fastnade i pinnar och grenar och lossnade, kom farandes i en jäkla fart och splashade mot benet. Fick petat in fällorna i buskage och lagt en filt över varje. Måtte kattaskrället gå i snart alltså, det här är inte bra för mina nerver. Alls.

Hoppas ni får en bra kväll!

Jag tog mig till jobbet idag. I tid till och med. Väckarklockan ringde nio. Kunde för mitt liv inte ta mig upp innan halv elva, då hade jag sovit i 10 timmar. Blev ledsen direkt jag gick upp, blev alldeles smärtsamt påmind om Sterlings frånvaro. Hade egentligen tänkt hinna med en massa på morgonen men låg kvar i soffan till 12 och gosade med Jon Snow. Sedan blev det fart på mig och jag fick ändå gjort väldans mycket och kände mig förvånansvärt nöjd när jag kom till jobbet. Hade dock glömt min almanacka hemma men varje dag kan inte vara perfekt..

Nåväl. Jobbade bara halvdag idag. MEN.

Precis när jag kom tillbaka från min rast ringde telefonen från ett okänt nummer. Det var min granne Malin.

Sterling satt på hennes gräsmatta!(!!!)

Jag började gråta av glädje.. nu visste jag att han inte skulle gå att fånga eftersom han är livrädd för allt som rör sig, men jag blev så oerhört jäkla lättad av att veta att han var kvar i närheten.. typ 100 meter från huset! Jag var så rädd att han sprungit bort eller blivit tagen av räven.. men han är här runtom..

Martin gick dit men Sterling blev som förutspått livrädd. Han lyckades följa honom en bit och satte ut en fälla där. Fällan är lite mitt enda hopp att få tag på honom känner jag. Det är en viss stress som ligger kvar fortfarande men inget jämfört med ovissheten jag kände senast imorse.

Snälla, älskade Sterling, gå i fällan inatt..

Efter jobbet åkte jag till stan för att posta inte mindre än 17 paket. Det sa klirr i kassan igår när betalningen för alla dessa 17 paket ramlade in. Över 4300 kronor har jag fått in på mina Traderaauktioner! Att annonsera har kostat mig 300 kronor ungefär (lägger man ut över 100 annonser i månaden måste man betala en viss summa för varje osålt objekt, stort misstag av mig) plus att jag tagit i i underkant vad gäller frakt på allt över 26 kronor typ. Men ändå. Det är fortfarande en plusaffär på ca 4000. Och jag har så mycket mer! Har lagt upp en strategi för hur jag mest fördelaktigt säljer men inte riktigt haft tid att slå slag i saken.

Martin hämtade hem vår nya spisfläkt och vårt nya skolskåp idag. Grejade lite i hallen och kunde ÄNTLIGEN kasta ut skostället som luktade kattpiss.. Katterna har kissat inne EN gång och det var på skorna. Försvinner aldrig.

I vilket fall så blev jag mycket nöjd med resultatet! Saknar dock ett slags skounderlägg att ha inne i skåpet samt en hallmatta. Tänkte ta en sväng till Happy Price imorgon och se vad jag hittar för en billig peng! (Ska inte ljuga, jag kommer nog måla bänken vit.)

Artemis är inte arg. Bara väldigt besviken. Jag har nämligen flyttat Gunillas hemmabyggda nätdörr från ytterdörren till dörröppningen mellan hallen och vardagsrummet. Från och med nu är hallen en kattfri-zon och funkar som en sluss, för att undvika att det som hände med Sterling någonsin händer igen.

Fick hem ett paket som jag handlat på Tradera också. Silent Hill 1. Så jävla nostalgiskt.

Nu ska jag sova. Blir soffan inatt! Igen. Älskar den.

Du är så otroligt jävla saknad Sterling så du kan inte tro det..

Det är många känslor i omlopp just nu och jag tänkte att sätta mig ner med lite mysig musik och goda minnen kunde göra mig gott. så får jag rikta uppmärksamheten åt ett annat håll en stund.

Här är en summering av min senaste månad. ♥

Vi anordnade loppis på söndagar, och ibland kunde jag vara med.



Fyndade lite själv förstås.

Ett fat (tänkte göra ett fågelbad av det) och några dekorativstenar.

Virkade myntakatter.



Ett hjärta.







Hittade denna i vår brevlåda.

















Personalmöte.. Skulle vara med i början och i slutet så hade lite dötid däremellan där jag förberedde konsultations-kit.



På väg till loppisen hittade jag denna! En självbetjäningsvagn med närodlade grönsaker! Den blev en stor höjdpunkt många dagar..













Artemis sålde filmer på loppisen!



En bild på boxen på boxen. Himlans fyndigt, tyckte jag.



Och var med när vi spelade Until Dawn med Lindt Creation som jag hade dille på i två veckor.



Köpte mig en outfit på Reeboks rea, framför allt ett par rejälare skor att ha under hösten!





Artemis blickar ut över sina domäner.



En dag dök detta upp..



Så jag mötte upp upphittaren och tog in killen till Kattkedjan. Stackars liten..





Vi köpte en ny soffa för en femhundring. Värsta kapet. ÄLSKAR den! Har bytt kuddarna nu dock, så den är lite mer stylish.



Jag skulle varit på anställningsintervju i Göteborg som blev inställd pga. sjukdom men det hejdade inte mig och PJ (som var på snabbvisit) att ta en roadtrip! Först förbi Trollhättan för att köpa en golvlampa och sedan Götelaborg för en tur till SF-bokhandeln.











Köpt på SF-bokhandeln:



... samt...



Körde ett spontanpass GRIT med lats-Sanja.





I nya underbara Reebok-tights.



Två till av våra skruttisar på Kattkedjan. Alla tre har äntligen fått ett nytt hem. ♥



Lilla killen som hittats i en soppåse.. Jag döpte honom till Amadeus!

Jonny.



Vardagslyx i sitt essä! Söndagsfrunch på Backlunds med Bowiesbuns!



Artemis som för första gången på länge får ta det lugnt och bara vara, utan springande till veterinären och mediciner.. Min vackra, vackra tjej.







Vi spelade Life!



Så klockrent, jag satt i en kvart och skröt om hur grymt jobb jag fick.. På nästa slag går jag vidare och får ett händelsekort där jag blivit avskedad och blir av med jobbet. Skrattade så jag höll på att kvävas för jag fick inte luft.

Dagens innan premiären för Sanjas Mama Move, som jag lovat att vara med på.



Och efter bodypumpen, när jag faktiskt hunnit köra ett gympass själv innan!



Var hos frissan för att raka min sidecut, hon erbjöd sig att göra frisyr på mig också och jag tackade inte nej! Så sjukt snyggt!



Älsklingar..



Vi fick in Foodbox på gymmet.. det var heaven.. tills jag föråt mig på dem.

Vi skulle på bio, men slog till med middag på Park innan! Maj gadd så gott det var!

Martin överrasknade mig på kvällen med en hoodie som han beställt! Så nu har vi varsin exakt likadan, haha..







Efter att ha köpt nya prydnadskuddar!



Lana approves?



Kudde till gungstolen också som ska målas vit så småningom..



Barbell Proteinpudding, en nyhet på jobbet. Den med päron/vanilj! Shit alltså!



Naglar..



Kanske har lagt upp denna förr men gör det igen för jag besökte Söle. ♥



Precis efter jag varit på anställningsintervju på Nordic Wellness. Gick vidare till steg två ihop med den jag trodde skulle bli min största "konkurrent" och nu väntar vi på svar...



På vägen hem stannade jag för en bulle i Ljungskile. En tradition som min far har startat som vore synd att inte föra vidare.



Martin alltså..




Innan ett träningspass som faktiskt blev av..



Vagnen igen!

Tog vår katt Majsan till veterinären. Hon bor ju på Söle.. har haft lite problem med andningen och luktar illa ur munnen så bestämde mig för att ta henne till veterinären som konstigt nog inte hittade något alls.





Dagen efter var det Artemis tur, att friskförklaras!



Frukost på Backlund, som den #strongindependentblackwoman jag är.



En glad och friskförklarad Artemis!



Rådjur i trädgården på Söle.



Var hemma en sväng hos Alexandra och hälsade på grabbbarna också.. De har nämligen flyttat till Charlottenberg nu. Så fick säga hejdå och på återseende till dem allihopa ♥





Artemis i frukosttid.



Jonny i frukosttid.



Fick reklam för NW på min bil.. Hmm..



Innan vi skulle köpa födelsedagspresent till Emelie tog vi en smoothie!



Bäbisar..









En dålig dag.. Åkte till jobbet när bilen framför mig körde på en katt. Stannade kvar en stund tills vi kunde konstatera att den var död, la den åt sidan och anmälde händelsen hos polisen. Var måttligt skakad en stund efteråt och hade dessutom ägnat hela min rast åt ärenden i stan. Fick ta några minuter extra för att faktiskt få äta något och köpte då en korv mittemot butiken. Tror korvsnubben såg att jag hade en dålig dag.

Läggdags..



Frukost..



Var på kvartalsutbildning i GRIT med Sänjäy.



Nu är jag lite mätt på att åka till Göteborg!



Lördagsmys med bäbisar.





Frukost på Backlunds. Igen.





Välkomstkomitén Lana Banana.





Sterling, dagarna innan han försvann..



Jag anordnade ett lotteri för Kattkedjan, lottade ut Sterlings första klätterträd (som han struntade fullkomligt i).

Problematiken med att träna med sin käraste.. Våra vikter skijer sig med 100% typ och det blir en himlans massa plockande mellan seten.



Fick hem kurslitteraturen för kursen jag ska gå till våren. Jisses, det är snart ju..



Vi var på auktion i en lägenhet i Kebal där de skulle helrenovera och sälja ut alla möbler, vitvaror och prydnadssaker. Köpte oss en ny spisfläkt och ett skoskåp.



Efter intervju nummer två.



Fick hem ett bautastort paket från Reebok. Hade handlat oss lite grejer med 40 % rabatt, asnajs ju.



Söndagsfrunch. Igen.



Avskedspresent till Alexandra. Fick ett sånt himla fint brev tillbaka. ♥



Älskar hösten trots att det blir himlans kallt på morgonen och kvällen..



Enzo i sitt nya jourhem.



Igår morse när jag skulle kolla fällorna.. Onekligen vackert ute.





Det är så fint att se alla människor som engagerar sig för Sterlings skull på olika vis. 5 av våra grannar hjälper mig och uppdaterar och frågar hur det gåt.. Och Pia tog det här initiativet igår.. Gud låt mig bara få spola fram till dagen han kommer hem..

Natten till igår låg jag vaken och tänkte på Sterling. Scrollade genom Facebook och ett inlägg dök upp där en katt i Göteborg behövde omplaceras akut. Jag tog kontakt som jag alltid gör och erbjöd mig hjälp. Resultatet blev att jag tog en dagstur till Göteborg förmiddagen efter för att hämta katten. Jag behövde ändå skingra tankarna och känna att jag gjorde nytta.

Det här är historien om Benzo. Men jag tog mig friheten att bestämma att han från och med idag ska kallas Enzo istället.

Enzo kommer ifrån ett våldsamt hem med drogmissbrukande husse och matte. Jag åkte till Göteborg i tron om att det var en vettig matte som försökte skydda sig och sin katt från en våldsam pojkvän men så var inte fallet.

Enzo har haft samma matte länge men bott hos fyra olika personer som tagit hand om honom åt henne eftersom hon inte varit kapabel till det själv. Senaste hemmet han var i var hos Rebecka, en föredetta missbrukare med stort hjärta för djur men inga pengar.

Rebecka tog emot Enzo för hon känner hans husse och vet hans bakgrund som kattägare. Men hon var tydlig med att hon hade inte råd att betala något för Enzo själv. I en månad blev hon lurad av Enzos matte som inte betalade en krona. När han kom till Rebecka var han apatisk, undernärd och kunde inte gå ordentligt. Han kunde helt sonika ramla ihop när han gick och klarade inte hoppa ner från soffan utan att ramla. Rebecka ville ge honom veterinärvård med hade inte råd, och matte vägrade betala. Tillslut gav hon ett ultimatum; omplacera Enzo eller så skulle hon se till att han blev skjuten.

Jag kände till väldigt lite av detta när jag kom dit. Men när Rebecka berättade grät hon och jag grät också. Inte bara av Enzos bakgrund men för hennes sits. Där stod jag i hennes lägenhet. Lyssnade på miserabla livshistorier och kunde inget annat göra än ta katten därifrån. Rebecka pratade med en blyg 12-årings röst och skakade och grät. Vad ska man göra? Jag inser att vi kanske har en längre medicinsk procedur framför oss men jag kunde inte backa ur. Katten var tvungen att följa med mig.

Han är fortfarande smal med tufsig/oljig päls, andas lite ansträngt ibland och går vingligt. Jag har anledning att tro att han blivit utsatt för våld eller till och med droger, han också. Men nu kan det bara bli bättre. Han är en av de vackraste katter jag någonsin sett, antagligen renrasig helig birma rent genetiskt men saknar stamtavla så han är en väldigt vacker huskatt istället.

Så välkommen till Kattkedjan, Enzo. ❤️

Grant me the serenity to accept the things I can not change
The courage to change the things I can
And the wisdom to know the difference.

Jag har en väldigt dålig dag. (Det känns som att det gått från att vara något jag aldrig säger, till något jag säger ganska ofta.) Hur som helst.

Vaknar av att jag är sjuk. Utan detaljer; riktigt dålig. Kan inte behålla mat. Den värsta huvudvärken någonsin. Gråter när jag inser att vi inte ens har alvedon hemma. Antagligen feber också. Skriver till Oliver att jag inte kan jobba idag. Hinner precis somna om när jag vaknar av att Martin står i rummet.

Vi har ett problem.

Sterling sprang ut.

Han är borta.

Jag far upp ur sängen. Tänker inte ens. På en halvtimme har jag hämtat (tog två varv, glömde makrillen först) och riggat en fälla med makrill och kontaktat både Marie och Gunilla. Ropat. Och ropat. Och ropat.

Klockan elva var jag tvungen att gå och lägga mig igen för jag trodde jag skulle ramla ihop av utmattning. Drömde att Sterling kom hem. Vaknade av att Gunilla var här en andra gång, hon hade gillrat en fälla till och tagit med sig mer makrill. Gick och la mig igen. Martin kom hem från jobbet och jag hade sån frossa att jag knappt minns vad som hände eller vad vi sa, men vaknade TRE timmar senare. Gick ut för att kolla fällorna. Ropade.

Martin köpte med sig två rejäla ficklampor hem efter att ha varit på jobbet en andra gång. När mörkret fallit gick vi ut på en lång tur med varsin ficklampa, kollade fällor, gick runt, ropade, trampade igenom vattenmassor, ropade, såg ett stjärnfall, kollade fällorna igen och gick lite till. Efter en timme utan någon som helst skymt av Sterling gick vi hem.

Först nu ikväll kom det ikapp vad som hänt. Jag fick aldrig panik utan var ganska lugn och sansad hela dagen tills nu. Nu sjönk det in att han faktiskt är borta.. och kanske aldrig kommer hem igen. Sterling är väldigt rädd av sig, jag är så orolig att han sprungit långt och inte vågar gå tillbaka. Jag är så fruktansvärt mörkrädd också att jag knappt vågar öppna ytterdörren och ropa efter honom i några sekunder. Ännu mindre vågar jag gå ut och kolla fällan under altanen. Men jag måste försöka en sista gång innan jag ska sova. Jag är så utmattad och så uppskruvad på samma gång. Hur fan ska jag kunna sova när jag vet att han är helt ensam där ute?

Skulle dessutom fått svar angående jobbet idag. Kanske var lika bra.. allt har väl en mening. Tänk om jag inte blivit sjuk idag och stått på jobbet med vetskapen om att Sterling var borta och till råga på det fått ett samtal om att jag snavat på mållinjen och inte fått jobbet. Nu skulle inte min värld rasa samman av det men om man summerar allt så kanske jag inte tagit det så bra.

En dålig dag är inte ett dåligt liv. Inte ens en dålig vecka. Eller en dålig månad. Och så långt har det inte sträckt sig än.. det känns som det är mycket som rasar eller liksom rinner mig ur händerna men jag hittar hela tiden nya saker att fokusera på så på något sätt känns det inte som jorden försvinner under mina fötter. Det är okej. Det löser sig. Imorgon är en ny dag och även om det inte löser sig imorgon så hoppas jag att jag under dagen kan samla ihop styrkan för att hålla ut en dag till.

Vill jag tro.

Jag är stolt över mig själv.

Jag är stolt över att jag aldrig ger upp.
Jag är stolt över att jag inte är perfekt.
Jag är stolt över att jag känner till mina brister.
Jag är stolt över att jag jobbar på att bli bättre.
Jag är stolt över att det känns okej att inte vara perfekt.
Jag är stolt över min självmedvetenhet.

Jag är stolt över vem jag är. Och det är jag också ganska stolt över, faktiskt.

Fick denna av en klok vän.

Det händer så himla mycket just nu och jag önskar jag hade möjlighet att prioritera bloggen men icke.

Jag var idag på anställningsintervju nummer två på Nordic Wellness för tjänsten som gruppträningskoordinator i region Bohuslän, får besked på måndag om jag fått det eller inte. I samma veva gjorde jag idag mitt sista bodypump (och imorgon gör jag min sista GRIT) på minst en månad. Söndagscombaten kommer ligga kvar för jag vet att den är uppskattad och jag känner att det är det enda passet som faktiskt alltid ger mig glädje. Men annars är resten borttagna för en månad framöver. Kanske blir det längre.

Sedan PT-jobbet tog skruv ordentligt har jag ingen tid över. Att vara PT och ge klienten det bästa innebär också en del gratisarbete. Jag ska förbereda, göra research ibland och skriva träningsprogram. Ringa, sms:a, mejla, ha gratis konsultationer. Och allt detta flera timmar i veckan utspridda på olika dagar och 20 minuters resväg hemifrån. Alla mina jobb äter upp mig i dagsläget. Jag är aldrig hemma. Jag måste ibland bara hitta på aktiviteter för att hålla mig borta hemifrån för jag vet att om jag kommer hem så kommer jag inte koppla bort jobb eller andra måsten. Jag är 24 år. Jag ska inte må så här. Jag ska inte vara så här trött och sliten. Jag har tappat ALLT intresse för gymmet och längtar så efter att kunna träna för min egen skull och känna glädje igen. Det jag gör idag funkar inte för mig.

Dessutom står jag lite mellan två jobberbjudanden och kan liksom för mitt liv inte riktigt komma fram till hur jag ska göra. Vad jag vill göra och vad jag skulle behöva är två helt olika saker. Det gör mig riktigt jävla ont att behöva offra instruerandet men jag är så omotiverad att det känns orättvist mot deltagarna och mig själv att vilja gråta i bilen på vägen dit. Jag vill kunna leverera och prestera. Eller i alla fall vilja.

Jag måste verkligen sova nu men hoppas jag kan skriva mer snart. ❤️

Idag har varit en dag sprängfylld av känslor. Men överhanden tog känslan av tacksamhet över min familj. Och Söle, gården där jag växte upp.

Som jag älskar mitt Söle.

Häj på er!

Tyvärr hinner jag inte skriva något ikväll heller.

Ville bara säga att jag har en STOR dag framför mig imorgon. Hoppas kunna berätta för er vad det är så småningom.

Tack för att ni tittar in trots att mina uppdateringar lyser med sin frånvaro! ❤️

Hon är min bästa vän, hon är min chef, hon är storasystern jag aldrig hade. Hon är allt jag behövde ikväll. Vad hade jag gjort utan dig, Sänjäy? ❤️

En påfrestande dag med jobbiga händelser och tråkiga nyheter. Gör ett nytt försök imorgon.

Nu mina vänner snurrar livet i 110. Hoppas kunna få en lucka att blogga imorgon för jag har så mycket jag vill berätta, har inte ens skrivit om Superstar som var för en vecka sedan.

Jag brukar vara endorfinkickad som sjutton på söndagskvällar men idag känner jag mig lite off. Vilket är jättekonstigt! Jag hade skitbra förutsättningar med massa deltagare på bodycombaten som körde svinhårt. Idag är det exakt tre år sedan jag gjorde min debut som gruppträningsinstruktör och dagen till ära fick jag min karriärs absolut största blackout. Det var så himla konstigt. Jag har skämtat om det många gånger men idag fick Robert rädda mig ur min glömska. Jag hörde honom ropa "FYRA UPPERCUTS!" och så var jag på banan igen. Nästan. För visste ni att efter åtta kommer fyra? Inte jag heller.

Någonstans så lyckades jag inte alls förmedla någon fitness magic och det stör mig så himla mycket faktiskt. Ibland undrar jag hur det är att vara deltagare på mitt pass. Om jag är så bra/dålig som jag tror jag är på alla moment. Jag menar.. En människa som är sinnessjuk vet ju inte om det. Så om jag saknar all form av självdistans och har en skev verklighetsuppfattning, SKULLE JAG MÄRKA DET DÅ?

Man kan bli paranoid för mindre.

Jag är så trött och speedad på samma gång. Har inte mått så bra idag men ändå presterat verkligen hela dagen. Skulle vilja krascha men har för mycket känslor i omlopp.

Imorgon är det dags för Les Mills Superstar. Min audition börjar 14.15. Det känns så jäkla overkligt! Jag har liksom inte den där pirriga nervositeten i halsen än.. Trodde jag skulle öva som en idiot ikväll men jag känner ingen stress. Faktum är att jag har övat otroligt lite i förhållande till vad jag hade räknat med men ändå känns det inte som att jag kan öva så mycket mer. Jag gör ju det här flera gånger i veckan! Nu ska jag göra det på engelska och inför en jury. Jag har ett manus som jag inte kan alls men jag känner mig ändå _ganska_ trygg i att improvisera. När nerverna sätter in och jag vet att det är NU det gäller och jag bara har en chans på mig så blir det annorlunda förstås. Prestationsångest och tunghäfta är alltid en risk. Men det är det ju även om man övat som en dåre.

Jag är stolt över mig själv som gör det här. Jag har varit licensierad i ett år bara och bodycombat är det koncept jag känner mig minst trygg i egentligen, men också det jag älskar mest. När jag gick grundutbildningen för ett år sedan hade jag kört elva klasser tidigare medan de flesta andra kört i flera år eller till och med varit instruktörer i det tidigare men varit inaktiva för länge så de behövt gå utbildningen igen. Michael som tränade mig då kommer sitta i juryn imorgon. Jag hoppas de ser en talang hos mig. Jag hoppas verkligen det. Och att jag kan vara mitt bästa jag och vara nöjd med min insats. Jag förväntar mig absolut inte att gå vidare utan ser det som en vinst att ännu en gång göra något jag är livrädd för att göra. Jag tvivlar på mig själv varannan minut men varför.. Jag tvivlar aldrig på mig själv på söndagar klockan 19.40. Det är ingen skillnad egentligen. Jag vill tro det, i alla fall.

Häj häj bloggis.

Jag hade en helt _amazing_ dag igår. Klockan tio kom en farbror från Seniortjänst, ett företag som anställer pensionärer för att uträtta arbeten åt privatpersoner så som trädgårdsarbete, måla hus, bygga altan etcetera. Hur bra idé?! Vår trädgård står ju verkligen och bara förfaller för ingen av oss orkar bry sig men faktum är att vi har rätt mycket trädgård att ta hand om. Inte bara gräsmatta men mycket buskar och sånt. Så igår kom Kent hit och grejade i fyra timmar. Jag är sååå himla nöjd! Han trimmade hela gräsmattan och röjde bland buskarna, det visade sig att vi har flera olika sorters bär och till och med rabarber? Vafalls? Det känns så kul att kunna köpa tjänster av dem där äldre får komma ut, syssla med saker de gillar och är duktiga på, träffa folk och tjäna lite extra pengar.

Martin har blivit erbjuden nytt jobb. Så han var inne i stan igår och pratade med dem. Inget jättespännande egentligen, det är Strömstad Mat som vill ha tillbaka honom men som charkansvarig. Jag är så stolt över Martin, inte för att det är världens häftigaste jobb men för att han faktiskt inte ens sökt tjänsten men att de efterfrågar honom ändå. Han har en så oklanderlig arbetsmoral och det kommer han ta sig en bra bit på!

I vilket fall så köpte han med sig lite frukost från Backlunds hem. För att fira liksom. Så vi satte oss ute vid husets solsida och bara NJÖT med stora bokstäver. Vi satt där i timmar och bara pratade och njöt av vädret.. Och frukosten så klart! När Kent åkt hem krattade Martin ena delen av gräsmattan samtidigt som jag övade combat vid uteplatsen. Grannarna stod och tittade lite konstigt men vad gör man liksom.

Vi grejade lite inne också, Martin rensade sina lådor i sovrummet efter grejer att sälja på Kattkedjans loppis. Apropå det åkte Marie, jag och Maries dotter Elin ut på kattjakt igår runt elva på kvällen. En snabbis, utan framgång. Jag har sett en svart katt vid Klingarbacken några gånger och den ligger på vägen och flyttar sig inte. Efter att ha efterlyst ägare utan framgång har vi bestämt oss för att försöka fånga in den. Såg den på vägen hem igår men var tvungen att åka hem och hämta bur. Men när vi kom tillbaka var den borta.

Igår på eftermiddagen åkte vi in till gymmet för att jag skulle hålla pass vid 18. Det var bara Robert på combaten men det är tacksamt ifall det är han eller Åsa som kommer om det bara är en deltagare.. De vet vad de ska göra liksom, haha. Vi körde som fasen och lunchen kom upp en sväng både en och två gånger kan jag säga. Körde en halvtimmes pump och sedan blev jag övertalad att stanna för en timmes yinyoga med Hanna. Bästa jag gjort på oerhört länge. Gudars som jag älskar hennes pass! Yinyoga dessutom är väldigt skönt för mig som mest vill ha stretch och avslappning efter mina två pass.

Somnade hos Martin och sov ganska dåligt till typ halv fem på morgonen då han bad mig att lägga mig i den andra sängen för att han inte kunde sova ordentligt. Men jag var ganska pigg så jag var uppe i nästan en timme innan jag lyckades somna om. Medicinerade katterna, städade lite, diskade och så. Fick meddelande av Oliver vid fyra.. Det verkade vara många som inte kunde sova inatt.

Idag skulle jag hållit GRIT men ingen kom. I september kommer vi flytta passet till kvällen istället, det ser jag fram emot. Istället passade jag på att ha utvecklingssamtal med Sanja så det var najs.

Jobbade på Bodypower och det var en lugn dag. Hade ett litet telefonmöte med Oliver och vi pratade i nästan 2,5 timme. Det är tur jag tycker bra om vår butiksansvariga!

Efter jobbet åkte jag upp till grannen som tydligen fått paket till mig, levererat till sin dörr. Blev kvar en stund och pratade vilket var trevligt eftersom hon ändå bott bredvid oss i två år (!) utan att vi träffats, haha. Kvällen till ära har Martin hjälpt mig att först bleka och sedan färga mitt hår. Så nu är det så där kanonrött igen inför Superstar.. Som närmar sig på riktigt! Lova att ni tänker på mig på lördag!

Igår blev jag så himla less på mobilen att jag bara stängde av den på kvällen. Har typ aldrig gjort så men igår var det en genuin vilja att få slippa. Hela dagen hade jag skrivit med hundra människor.. Ärenden med katter och så. Men med lyckliga slut så det var ju positivt. De där två avlivningshotade katterna fick ett nytt hem igår. Och insamlingen till Pelle går som smort.

Det var skönt att vara tillbaka på jobbet. När jag kom hem tog det lång tid innan jag kom ner i varv med mediciner och disk och tvätt och grejer. Alla katterna går ju på antibiotika vilket slår ut magen helt.. Så vi har fyra katter som är dåliga i magen. Inte kul asså.

Avslutade dagen med en kopp te vid köksbordet och andades djupt. Det var så skönt. Hade svårt att somna sedan för katterna röjde runt som as. Kastade ut dem ur sovrummet och sen fick jag dåligt samvete och släppte in dem igen.

Idag började dagen med ett veterinärbesök, för ovanlighetens skull. Men det var bra nyheter. Dingleveterinärerna ska få en Dagens Ros i Strömstadtidningen av mig när detta är över, fy vad de har gjort ett bra jobb.

När jag kom hem hade jag en timme till godo innan jobbet. Gick ut i det fantastiska vädret, satte mig i en solstol och somnade. Så jäkla skönt så jag finner inte ord. Alla dessa pauser ger så mycket i längden.

Imorgon är jag ledig men har agendan full ändå. Martin har klippt gräset, plockat blåbär och lagat middag så nu ska jag bara njuta mig genom kvällen. ❤️