world of shape

Jobbade stängning och efteråt lagade hjärtat mitt entrecoteburgare, de legendariska burgarna som har pratats om i lite mer än 3 månaders tid. Riktigt gott var det men jäklars så mätt jag blev. (Totally worth it.)

På måndagen påbörjade jag mitt World of Shape-program.Besökta kiropraktorn för sista gången på några månader och åkte sedan för att handla mat. Har varit hos Martin så jag har varit smått begränsad på matfronten (känns ju lagom schysst att storhandla och sedan packa in grejerna i hans kylskåp liksom) men det har gått bra. Jag var så himla trött mer eller mindre hela dagen. Han hade feber och sov desto mer. Vid nio på kvällen pausade jag Guild Wars för att lägga mig hos honom en liten stund. Långsamt somnade jag och vaknade 6 timmar senare. Borstade tänderna och gick och la mig igen. Gick upp vid elva (!) morgonen efter, åt mat, sov en stund till och åkte sedan till jobbet. Behöver jag säga att jag var farligt trött hela dagen igår? När jag kom hem kollade jag ett avsnitt Weeds och somnade sedan. Fort. Idag ska jag storhandla och sedan bär det av till Max för ett stängningspass, sedan är jag leeeedig tre dagar fram över. Förutom fredag- och lördagnatt, men det är inte så farligt.


Angående World of Shape, jag vet inte hur mycket jag berättat.. Men man får i alla fall ett kost- och träningsprogram som man ska följa i trettio dagar. Tanken är att man ska öka sin fettförbränning och öka i styrka. Dieten är strikt, men det är ingen märkvärdighet egentligen. Mer "så har bör du alltid äta" snarare än recept på självsvält. Dock så är det MYCKET man inte får äta. Men det är keso. Mycket keso. Jag gillar inte keso. Längre.

I början var jag peppad, sedan dog det helt, på söndagen innan var jag galet peppad och nu känner jag mig lite ångestladdad. Att äta en viss måltid varje tredje timma kräver mycket planering (och tankeverksamhet, överlag) och är det något jag är värdelös på så är det att planera timme för timme. Jag har allt för många sidospår i min vardag för att veta vad jag gör nästa timme. That's how I roll. Jag gör det som faller mig in. Slutar jag jobbet klockan sju kanske jag ändå inte är hemma vid nio, för att jag kanske jobbar över, hänger med arbetskamrater, går ärenden eller helt enkelt bara ville ta en biltur. Ibland (oftast) åker jag inte hem alls då jag sover hos pojkvännen. Så det är mycket att tänka på! Det som är positivt är att recepten är bara att följa, man slipper räkna kalorier själv. Smått jobbigt att behöva väga maten dock, får gå runt med en våg i handväskan så jag har den med mig vart jag än går. Jag är glömsk också, sa jag det? Perfekt kombination. Och jag avskyr att laga mat. Så jag funderar på att bara bestämma mig för en specifik rätt vid varje måltid och göra ett storkok av det, vecka för vecka. Jag har inga problem med att äta samma sak dag ut och dag in, så det kan funka. Ska skrapa ihop lite lätta recept från deras hemsida och sedan skriva en inköpslista.

Jag är inne på dag tre och träningen börjar inte förrän imorgon. Den däremot, ska bli rolig. Lyssna på massa peppmusik och svettas och känna sig duktig. Dock så innebär det mer planering men det är väl okej, jobbar inte så mycket i oktober så det kan nog funka.

Jag känner mig lite fängslad. Har dessutom svårt att förstå att jag faktiskt klarat mig utan socker i två dagar, jag har verkligen varit som beroende tidigare. På jobbet slår det mig hur mycket jag småätit tidigare, och hur mycket sockerdrycker jag häller i mig hela tiden. Har varit nära på att av ren vana fuska, står det ett paket iste på bordet är första impulsen att dricka av det, sedan inser jag att det verkligen inte är en del av dieten. (Har två nätter i rad drömt om mat. Skogaholmslimpa med kaviar och ett stort glas mjölk. Dör.)

Men jag fixar det här. Bara jag får köpt en massa mat så jag kan slappna av lite på den fronten. Om jag har 10 matlådor ståendes behöver jag inte tänka så mycket på det mer än att jag behöver ha med mig två av dem vart jag än går. Mja. Det känns som att det här inte är min grej riktigt, men vems är det, egentligen.. Klart man känner sig begränsad och lite stressad på insidan. Det handlar om rutiner (vilka jag har absolut noll av) och att ta det för vad det är. Det absolut skönaste, det är att veta att jag kan skita i det här om jag vill. Inte för att jag någonsin skulle göra det, jag ska ge mig fan på att ro det här i land helhjärtat, men som Gurra sa så är det här inget livsnödvändigt för mig. Jag är ju inte direkt sjuktligt överviktig och behöver gå ner i vikt för att inte dö nästa vecka liksom. Den vetskapen gör det hela mycket lättare. Men ja.. Tufft är det, ändå.

Tänkte jag skulle uppdatera bloggen om hur det går. Det kanske inte är jättekul att läsa om men just nu är det vad mitt liv handlar om och det kan vara kul att skriva upp sina bravader och känna sig så duktig. (Och tycka lite synd om mig själv.)

Det blir nog bra det här.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback