the ultimate tragedy



Med risk för att bli lite allvarlig, det här är en sak jag velat få ur systemet länge.

Ibland måste jag distansiera mig från verkligheten. Hörde nyheterna på radion imorse (bland annat om terrordådet i Pakistan och det kapade planet i Egypten) och jag vill bara hålla för öronen och låtsas som det inte finns, för stundvis mår jag så dåligt av vetskapen om all ondska som finns i världen. Allt ifrån terrordåd och kallblodiga mord till vardagsondska som mobbing eller förstörelse av andras egendom bara av jävelskap. Ibland kan jag slås av känslan att jag vill inte leva i en värld med så mycket ondska. Jag vill inte. Att så många människor dör eller skadas av andra. Att ungdomar och vuxna inte känner att de duger som de är. Att genomsnittsmänniskan mår så dåligt. Svält och hungersnöd. Bristen på empati. Att kärleken till pengar är störst. Att människor lever på gatan. Att barn växer upp med missbrukande föräldrar. Köttindustrin. Pälsindustrin. Att folk blundar för våra 150.000 hemlösa katter bara i Sverige och fortsätter buskavla. Allt. Ni vet, när jag är igång tar det aldrig slut och min oro sträcker sig från ena änden av spektrat och långt bortom andra änden. För någon sekund vill jag bara försvinna, inte av rädsla men bara av ren uppgivenhet. Men sedan samlar jag tankarna och när känslostormen lägger sig känner jag mig stark. Skulle jag sluta vara den jag är och sluta tro på att jag faktiskt kan påverka - om så bara en enda person under hela min livstid - så vinner ondskan i världen. Ger man upp tar de över. Den största tragedin är inte de onda människornas grymhet utan de goda människornas tystnad. Det känns som att världen står i brand och någonstans måste vi våga stå för det vi tror på. Man kan inte vara hela världens samvete och det är så häftigt att vi alla brinner för olika saker. Ja alltså, jag vill bara ta tillfället i akt att säga att du är värdefull. Jag vet inte om det finns fler därute som slås av samma känsla som jag gör ibland, men kom ihåg det, sluta aldrig sträva efter att uppnå det du tror på. Hitta din hjärtefråga och gör skillnad på ditt vis. För allt du gör räknas, du spelar roll. Du spelar roll på kort sikt och på oerhört lång sikt. Du kommer inte förhindra nästa terrordåd men du kan öka livskvaliteten för dina närmaste och människorna du möter och kanske till och med människor du inte möter. Nu och i framtiden. Jag tror inte man har något att förlora på att intala sig själv det. Vi behöver varandra när världen ser ut så här.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback