Change of Seasons

Häj häj bloggen lilla och alla som läser!

 

Då var det dags att se tillbaka på dagarna som susat förbi.

 

I söndags klockan 23.00 var det deadline för min GX-uppgift. Den blev KATASTROF men jag gör så gott jag kan fast jag inte fattar någonting. Eller ah, det är ju verkligen en lögn. Jag hade nog kunnat engagera mig mycket, mycket mer. Men just i söndags gjorde jag det bästa av det i alla fall.

 

När uppgiften var inlämnad så - och försök att inte ramla av stolen nu -  pälsade jag på mig och gick ut på promenad i regn och rusk. Lite gött så där när man suttit ner hela dagen att få röra på fläsket. Tro det eller ej så har jag haft som målsättning att gå 10.000 steg om dagen vilket på lediga dagar innebär att jag tar promenader på kvällarna. Det är mysigt.

 

 

Välkomstkommittén när jag kom hem sen.

 

 

Och i denna säng skulle jag få plats...?

 

 

 

Äntligen måndag! Av förklarliga skäl sov jag på soffan. Så Nesty och jag startade dagen med soffhäng och den obligatoriska morgon-Celsiusen. Jag hade satt väckarklockan på 08.55 eftersom vi skulle ha tentagenomgång klockan 09.00, och jag hade sovit alldeles för lite så jag mådde absolut piss. Jag känner mig alltid bakfull när jag sovit typ 7 timmar eller mindre, Men! Jag var ändå taggad för dagen till ära hade jag en överraskning till Martin inplanerad som jag längtat efter i typ en månad.

 

 

Skyggisen Dunder Mifflin betraktade oss på avstånd.

 

 

Lilla Toffifee var också med.

 

 

Efter genomgången av tentan tog jag tag i att slänga i lite mer färg i håret. Nästa gång ska jag bleka utväxten också så hela håret blir rosa, men nu har det fått vila från blekningar i vad, typ ett år? Så det är ju najs.

 

 

Martin kom hem vid 14 och efter att ha dusvhat och bytt om så drog vi på äventyr! Han visste varken vart vi skulle eller vad vi skulle göra men hade nog sina aningar om Göteborg, och att vi skulle träffa PJ.

 

Vi kom till Göteborg runt 17 vilket var lite synd att vi inte hade mer tid innan, men det var ändå okej. Vi tog en liten tur till Science fiction-bokhandeln så klart, och kollade på massa Warhammergrejer. Plötsligt dök en PJ upp! 

 

 

Efter att ha gått fel, och först gått till Steampunk Bar istället för Victorian Steampunk Lab, så kom vi fram med en minuts marginal till godo.

 

Här skulle vi lösa mordgåta, äta burgare och dricka drinkar (eller öl om man är lika cool som PJ och Bowies).

 

 

 

En liten alkoholfri drink till mig, en mocktail, eftersom jag var designated driver.

 

 

 

 

Min fina, fina vän 🖤

 

 

"Ta kort på mig!!" hahahaha

 

 

 

 

 

En vansinnigt trevlig kväll!!! Jag tänkte tanken när vi åkte till Göteborg att det kändes precis som om det var Martins födelsedag vi firade, vilket det ju inte var, det var bara jag som ville överraska honom med att göra nåt sköj. När vi träffade PJ frågade hon "har du fått nån present då?" så hon tyckte uppenbarligen att det kändes likadant.

 

 

Riktigt häftig restaurang! Ville ta mer bilder men det var folk överallt. Ugh.

 

 

 

I bilen poppade jag Sleep Token på hög volym. Strax innan Uddevallabron såg jag en katt på motorvägen och fick SÅN jävla ångest. Trots att det var sent och Martin skulle upp tidigt och jobba dagen efter sa han "men åk tillbaka och kolla då om det känns bättre för dig". Det gjorde jag, en den var borta. Jag är så glad att han förstår hur jag funkar, att det var det jag behövde för att stilla min ångest.

 

Insåg när jag kom hem och skulle duscha att jag inte tagit en enda selfie, dagen till ära. Så det blev några trötta sista-minuten-selfies i vårt dåligt upplysta kök precis innan jag skulle hoppa in i duschen, för mitt smink var ✨on fleek✨

 

 

Sedan bums i säng. Artemis var way ahead of me.

 

 

 

Fina tjejerna Toffifee och Tiffy Taffy.

 

 

 

Och lilla, rädda Dunder förstås. 

 

 

 

Det blev tisdag och jag hade tid på verkstaden för att lämna in bilen på service. Så morgon-Celsiusen intogs i soffan och snart bar det av.

 

Här satt gänget och väntade på frulle. 

 

 

När jag lämnat in bilen tog jag mitt pick och pack och gick till gymmet, det ligger bara 500 meter bort typ. När jag skulle gå in kom ett äldre par ut genom dörren i samma veva och jag sa "hej hej!" varpå mannen frågade "är du skeebo?" och på den vägen inleddes ett typ 15 minuters mingel med dessa underbara människor som berättade om svunna tider. Väl inne på gymmet sedan träffade jag Romek som jag inte sett på evigheter, vi var kollegor en gång i tiden och han är även tillsammans med Malin som äger hästen jag är medryttare på. Så det blev lite mingel där också. Och lite överkroppsträning, tillslut.

 

 

Klockan 14 skulle bilen vara klar så då avrundade jag och traskade bort.

 

 

Väl på plats blev jag väntandes ytterligare 2 timmar... vilket var mindre fett, men jag såg i alla fall så mycket fram emot att få komma hem och äta potatis och fiskbullar. Jag hade ont i huvudet, var hungrig och illamående, och allt jag kunde tänka på var den där jävla maten...

 

Men när jag kom hem så hade potatisen möglat. Så jävla värdelöst. Ville bara sätta mig ner och grina.

 

Jonny var glad i alla fall.

 

 

 

 

På kvällen chillade vi i soffan och kollade på hockey. 

 

Nesty alltså, en sån päsare.

 

 

 

Idag var det dags för att åka ut till Glenn så jag tog morgonpasset i stallet. Det var något som lät högt genom skogen, vet inte om de borrade i något berg eller något kanske, för hästarna var så spända och stressade. Det var knappt jag kunde avleda Glenns uppmärksamhet med lite mat, så jag bestämde mig för att inte utmana ödet genom att gå på promenad så vi bara pysslade och borstade idag.

 

 

Väl hemma sedan hade jag en inbokad konsultation med en klinik som utför laserborttagning av tatueringar. I november ryker en av dem! Eller ja, jag påbörjar processen så den lär vara borta om ett år cirka. 

 

Sedan städade jag, åt frulle, duschade och tog tag i lite sådana bestyr. Är det någon mer än jag som liksom slutar att fungera som människa om jag vet att jag har en tid att passa senare på dagen? Även om klockan var 10.30 så kunde jag inte slappna av eller påbörja något eftersom jag hade tid hos veterinären 14.30... klassiskt.

 

 

 

Sterling skulle få sin månatliga Solensia mot artrosen och Toffifee skulle in för att en veterinär skulle kolla på analsäckarna på henne, då jag tror det är något galet med dem. 

 

Jag misslyckades på första försöket att plocka upp Toffifee för att sätta henne i bur, vilket orsakade ett rent tumult. Hon var så himla stressad strackarn. Jag "jagade" runt henne i säkert en kvart, och tänkte att detta går aldrig.. men så hoppade hon upp på skafferiet och bara la sig i en bädd där. Så jag ställde mig på en stol för att komma nära i tron om att hon skulle bli rädd och springa iväg, men hon rörde sig inte ur fläcken. Så jag provade ställa transportburen bredvid henne, men tänkte att det var fånigt att ens försöka för hon hade liksom 1000 flyktvägar, så varför skulle hon välja att gå in där. Men som en skänk från ovan gick hon försiktigt in och lät mig stänga luckan.

 

Stackars, stackars katt som är så rädd. Jag är orolig att jag förstört hennes förtroende för mig nu också, som vi så sakta byggt upp. Det kommer en intressent och tittar på henne och hennes systrar på fredag och det krossar mitt hjärta att tänka att 1. jag ska få in henne i bur igen då och 2. att hon ska åka härifrån utan att jag fått skapa förtroende igen. Vi får se vem intressenten fastnar för, det kommer bli jobbigt oavsett vem hon väljer för man fäster sig ju så förbannat.

 

 

Här är hon sederad så veterinären kunde undersöka och behandla ordentligt. Mycket riktigt hade hon lite problem med analsäckarna, som jag misstänkte.

 

 

 

Nyvaken från sederingen. 🖤

 

 

Och Sterling skötte sig också jättebra förstås.

 

Hemma sedan öppnade jag bara burarna i hallen och lät de gå ut. Några sekunder senare hade Max gått in och lagt sig; vilket kändes symboliskt för han flyttar också till sitt nya föralltidhem på fredag. Fina Maxipad, det kommer bli bra för alla parter.

 

 

Och nu sitter jag i soffan och har kollat på lite hockey samt The Secret Lives of Mormon Wives. Ska sova nu och hoppas kunna komma upp någolunda tidigt imorgon, så jag har deadline på tentan på söndag men hela helgen går bort av olika anledningar, så får försöka tänka mig att deadline är fredag kväll.. så det är hög tid att börja kan man säga.

 

 

Det var allt för idag! Tack för ni läser!

 

Hare gött

haaaaaj!

 

Häj häj bloggisen och alla som läser!!

 

Då har jag parkerat arslet i soffan framför hockeylördag, och tänkte skriva ett litet inlägg samtidigt. Jag borde egentligen skriva på min inlämningsuppgift som jag inte förstår ett piss av med deadline imorgon, men jag hade väl inga illusioner om något annat än att jag skulle bli sittandes här, görandes... något helt annat. Imorgon kommer jag vara skitstressad och asotrevlig pga. stress som om jag är ett offer för omständigheterna och absolut inte hade kunnat göra något annorlunda. Sånt ä livet.

 

Det var ju ett tag sedan nu, som jag alltid skriver. Sist gång jag skrev ringde mamma och sa "Vet du, jag ska vara helt ärlig; jag tyckte det var lite lite". (Tonen???) Dock helt rimlig reflektion, det har ju hänt så otroligt mycket kul i sommar och jag önskar verkligen att jag hade uppdaterat kontinuerligt men här är vi. Herregud låt en kvinna leva.

 

Jag har fastnat i TikToks death eater thirst trap. Döm mig inte. Men jag är helt jävla besatt. Jag har knappt sett Harry Potter i mitt liv, så jag visste inte ens att dessa karaktärer var en grej förrän jag såg skådisarna från Universal Studios. Nu är dessa videos de absolut enda som dyker upp i mitt flöde. Jag har sparat ner mina favoriter, här är hälften av dem:

 

 

 

Som ni säkert förstår så har jag allvarliga problem.

 

Skicka all tillgänglig vård omedelbart.

 

Spärra in mig.

 

 

En annan bra grej med detta är att jag, precis som säkert merparten av alla andra som sett dessa TikToks, hittat ett nytt favoritband!!! Sleep Token 🖤 De kommer helt klart bli höstens absolut mest spelade, helt vansinnigt stämningsfull och rakt av fet jävla metal. Det är så bra så jag blir fan förbannad.

 

Viben i höst kommer bli Harry Potter, progressiv metal och mörka män i mantel och mask. Låt det aldrig gå mot ljusare tider, tack på förhand mvh mörk och svår.

 

Påååå tal om TikTok och i förlängningen sociala medier så har jag raderat facebook och instagram från mobilen. Mina konton är inte inaktiverade men jag har tagit bort det från telefon. Det sjuka är att det känns som en så otroligt stor grej, och en så stor bragd att ha gått utan att ha öppnat apparna en enda gång på så.. tre dagar.

 

För så här är det. Jag är under utredning för PCOS, alltså jag har symptom på imbalanser i mina hormoner. Jag vill tro att mitt mående senaste tiden är relaterat till detta, men obs, källa: jag.

 

I juli hade jag en sån jävla uppåtperiod. Ni vet hur man mår vid ägglossning? Hur allt bara är så bra och man känner sig full av energi och hoppfull inför framtiden och saker är härligt och allt löser sig? Exakt så mådde jag hela juli. Det var fantastiskt så klart, även om jag rakt av inte kände igen mig själv. Men sedan gick det käpprätt åt helvete; hela augusti och nästan hela september mådde jag exakt tvärtom. Det var som att ha PMS i två månader istället, och jag har ärligt talat känt mig så satans jävla deppig. Inte orkat med ett piss. När skolan började blev jag helt förtvivlad över hur dagarna bara passerade och jag inte orkade göra något alls och bara var gråtfärdig konstant för allt kändes överväldigande. Och det kändes ännu mer förjävligt att liksom ha lyxen att gå hemma, plugga på distans och ha en massa fritid - men inte kunna njuta en sekund av det. Rent krasst så verkligen hatade jag mig själv på alla vis. Detta är inte heller något jag känner igen mig själv i, bör tilläggas.

 

Jag funderade så mycket på vad som kan ha förändrats, jag kände mig exakt lika kass som är jag var heltidssjukskriven för utmattning. Inte kunde jag väl ha gått och blivit utbränd igen? Det kändes verkligen inte så. Men så efter lite klurande, så insåg jag att jag hade ju i början av augusti slutat med ett kosttillskott jag använt i några månader innan, nämligen shilajit.

 

Riff Raff den sötnöten letar också nytt hem! En av de absolut coolaste kattungar jag någonsin mött. Ska slänga ut annons på honom inom kort. Gudarna vet att våra jourhemskatter behöver flytta helst igår. Det är kaos här.

 

 

Jonny fick en låda. 

 

 

Jag har ju skaffat mig en medryttarhäst! Äntligen har de stallats in dvs. de kommer in i stallet på nätterna, SOM jag har längtat. En stor anledning till att jag ville vara medryttare är för själva stallfixet, att gå och greja och fixa med en podd eller musik i öronen. Inte bara umgås med hästen eller rida liksom. Eftersom idag var min dag att ha Glenn så tog jag också utsläppet i stallet på morgonen; gick upp klockan 7 och gjorde lite gröt i en matlåda och åkte till stallet. Fick gått en promenad med Glenn och mockat och fixat och städat och bara njutit. 2,5 timme senare åkte jag hem full av glädje och energi, en sådan perfekt start på dagen.

 

 

Lite kattbilder i vanlig ordning!

 

Toffifee ♥

 

 

Tiffy Taffy ♥

 

 

Tiffy Taffy, Toffifee, Dunder Mifflin och Max ♥

 

 

Wyoming ♥

 

 

Igår hade jag också en helt OTEROLIG dag må ni tro. Merparten av dagen spenderade jag i soffan och betade av en jävla massa måsten framför torsdagens hockeymatcher. Klockan 22.00 hade jag gått säkert max 2000 steg på hela dagen så bestämde mig för att gå en promenad trots mörker, kyla och rusk. Blev en timmes promenad med Sleep Token i öronen. Tänk att en kan få ha't så gött. Lyckades med nöd och näppe två minuter innan midnatt komma upp i 10.000 steg den dagen.

 

Martin den lilla spjuvern hade köpt en present till mig, nämligen en låda Warhammerminiatyrer. Jag fick som ni ser en Chaos Terminator Squad! Jag har önskat mig den. Har dock två andra uppsättningar gubbar som jag byggt ihop som ny ska målas som jag kanske bör färdigställa innan jag påbörjar något nytt. Eller...?

 

 

 

Vi hade det gött i luftströmmen från luftvärmepumpen, framför TVn.

 

 

Wyoming låg bredvid mig! Det är bannemej inte ofta!

 

 

 

I torsdags följde Martin med mig till Vickan för min ridlektion! Jag fick fantastiska kusen Mimer och dagen till ära skulle vi hoppa. Jag var så rädd. Men det gick jäkligt bra faktiskt! Martin är ju för rolig som inte bara filmar mig under tiden men också ska hålla på att tossa sig under tiden. Så när vi gjorde det absolut sista för dagen; och slog ihop alla övningar vi gjort, så slutar Martin filma mig efter typ tre hinder och filmar sig själv och säger "jag ger det.... 10 av 10" och slutar filma. Då missar han ju att filma merparten av övningen och börjar sedan filma igen när jag hoppar absolut sista hindret och Vickan säger "det HÄR är det bästa du ridit på länge Ida!!!". Det var ju kul att jag fick förevigat hennes kommentar på film i alla fall, synd att inte själva utförandet kom med lol. Men jag älskar dig ändå Martin 💕

 

 

 

På morgonen samma dag var jag även på Ylseröd och hade utsläpp. Också en helt jävla fantastisk morgon där jag efter att ha släppt ut hästarna, borstat Glenn och gått en promenad med honom, kunde avnjuta min frukost mot solväggen ackompanjerat av fågelkvitter.

 

 

 

Givetvis lämnade jag stallet skinande rent, min signatur. Det ska vara så rent på golvet att det känns fel att gå in med skorna på. 

 

 

Mer katter!!

 

 

 

 

Vi hade en gruppexamination i onsdags där vi skulle redovisa och diskutera ett grupparbete. Eira och jag var ute i god tid som vanligt och satt i princip hela tisdagen i zoom och pluggade ihop. Nåväl, till och från i alla fall. När vi la på typ halv två på natten hade vi zoomat i över 11 timmar i sträck. 

 

 

 

Eira påminde mig om att fiskbullar existerar. Jag älskade det som yngre och fick det ofta serverat hos farmor när jag var på besök. Har ju inte ätit det på säkert över 10 år, men nu har det blivit min go-to-lunch när jag är hemma och har skola. Så äckligt men så gott på samma gång. Kokt potatis, fiskbullar, mosa ihop till barnmat, salta som fan - redo att avnjutas.

 

 

Mera katter!

 

 

 

 

 

 

 

 

ALSO, kan vi diskutera min nya ljusbärare?! SÅÅÅ FIN! Jag såg reklam för den för ett bra tag sedan och gjorde mig redo att köpa då hon släpper dem ett fåtal gånger om året, men så såg jag priset... Den är alltså handgjord och tillverkad av en kvinna i hennes ateljé hemma liksom, så det är inget som massproduceras direkt. Helt klart värt priset men ändå mycket pengar (ni undrar säkert, så avslöjar att den kostade 1900 spänn). De sålde slut så snabbt och jag kände att jag fick bara gå vidare med livet. Men så några månader senare dök det upp att det nu fanns chans att beställa, så jag slog till. Hon bodde dessutom i Munkedal, så jag åkte dit och hämtade den personligen. Vilken fantastisk kvinna, vi hade ett jättemysigt samtal och pratade så länge att jag nästan missade ridlektionen som jag skulle till efteråt, men även om jag hade gjort det så hade det bannemej varit värt det. Vi hade helt samma vibe och förstod varandra på ett läskigt bra sätt. Så jag känner att inte bara är ljusbäraren estetiskt fin men den symboliserar också vårt möte och det hon sa till mig under det.

 

Kajsa Fasth Design heter hennes företag, kolla in det vetja!

 

ÄLSKAR DEN.

 

 

 

 

En bild på ett random ställe i mitt hus, tyckte ljuset föll sig så fint när det framhävde spindelväven.

 

Är också ÖVERTYGAD om att ni alla är superspända på huset vi var på visning av - blev det ett köp?! Absolut inte. Men vad blev slutpriset?! Ja det ser ni nedan. Jag blev dock så glad när jag såg att det var sålt, och att priset steg så mycket. Det var det verkligen värt, hoppas personerna som köpte det förvaltar det som det är och inte demonterar massa av grejerna.

 

 

Precis nu när jag kom till slutet tog matchen slut och Färjestad vann mot Luleå med 6-4. Spännande match.

 

Eftersom Hello Fresh av någon anledning inte kunde leverera vår mat idag så blir'e tacos istället, det ska nog sitta som en smäck! Sen blir det väl till att gråta i fosterställning i ett hörn över inlämningsuppgiften och hoppas att det löser sig självt på något magiskt sätt tills deadline imorgon kväll.

 

Avslutar med en bild på vår allas Toffifee aka TOUF och tackar alla som läst för visat intresse!

 

 

Slänger också in denna absoluta banger till låt! Denna går varm i lurarna just nu!!!

 

 

Hare gött,

haaaaaj! 🖤

Häj bloggen!

 

Nu jävlar var det ett tag sedan alltså. Typ ett halvår? Och som mamma har bett om ett nytt inlägg må ni tro. Så här kommer ett, som jag har illusioner om att det kommer gå "snabbt" att skriva.

 

Det har ju givetvis hänt så himla mycket sedan jag skrev sist. Det är rakt av svårt att veta var jag ska börja, men tänker att jag helt enkelt inte recapar något alls annat än berättar om den OTEROLIGA helg som vi precis haft!

 

 

Nämnas bör väl i alla fall att jag sommarjobbat på Bodypower sedan maj och i fredags var min sista dag på sommarschemat. Jag har räknat ner både veckor och dagar då jag känt mig så himla slutkörd och trött på att åka till Nordby 5 dagar i veckan. Men obs obs obs jag tokälskar verkligen mitt jobb. Men när man vet att med hösten kommer skola och därmed extremt mycket mer fritid och mindre krav - då längtar man ihjäl sig. Så jag har minst sagt sett fram emot denna helg, som jag dessutom fick spendera tillsammans med Mr Bowies. Det känns som evigheter vi var lediga tillsammans sist.

 

Lördag morgon!!! Taggad till tusen!!!

 

 

 

Vi började dagen med att åka in och käka frulle på LovaLisas. De hade så extremt mycket spännande att välja på kan jag säga.

 

 

På vägen därifrån hittade jag denna berg-och-dalbana-simulatorn. Det kostade 49 kronor för en åktur men jag skrattade så jag nästan kissade på mig så det var money well spent.

 

 

 

Vi handlade lite och hämtade ut paket (jag har beställt TOKbilliga woodwick-ljus!! rekommenderar starkt notino.se för er som vill göra detsamma!) och sedan åkte vi till Hihopia för att spana in Warhammer-utbudet. Eller ja, Martin hänger ju där minst en gång i veckan så han vet ju redan, men inte jag.

 

 

Det blev ett köp! Jag köpte Haulern men Bowies köpte de andra två till mig. Så snäll och generös 💕 Jag inser att jag låter sarkastisk men det är jag inte. Även om deta är "hans" intresse så tycker jag det är kul att vara delaktig. Och vem tackar nej till materiell lycka?

 

Sedan åkte vi till Ylseröd då jag ska prova vara medryttare på Glenn, en häst som stod där redan när jag hade Proppen. De är verkligen extremt lika, det är helt sjukt. Saknar ju hästandet så himla mycket så tänkte prova göra comeback på Ylseröd.

 

Bowies följde med, här gosade han med hästen Myran.

 

 

Och här var vi på promenad med Gina, Saga och Glenn! Gina verkade riktigt trött och stel så efter en stund vände vi om och lämnade henne i hagen igen, sedan tog vi nya krafttag och gick vidare med Glenn och Saga.

 

 

 

 

 

Det var en magiskt fin promenad vid havet! Bortsett från att Glenn blev absolut livrädd för en tjur som gick i hagen bredvid vägen, och höll på att slita sig, så var det helt perfekt.

 

 

 

Väl hemma sedan hade tiden tickat på och kvällningen påbörjade sitt intågande. Men vi hängde inte läpp för det.

 

 

Jag städade medan Martin målade lite Warhammer-gubbar. Och i vanlig ordning blev jag distraherad av katterna cirka 2367405823 gånger.

 

 

 

 

 

 

 

Resten av kvällen spenderades på soffan framför diverse serier! Mysigt!

 

Så kom söndagen och det var dags för något vi längtat efter länge - husvisning!! På detta helt otroliga hus!

 

 

Jag hade ett helt entourage i sängen när jag vaknade.

 

 

Huset vi tittade på var, om möjligt, ännu bättre i verkligheten än på bild. Ett av det finaste jag sett. TRÄDGÅRDEN var heeeelt magisk. Huset var på dryga 120 kvm, och på tomten fanns dessutom en stor, uppvärmd verkstad, ett litet stall för får och hagar, hönsgård, gäststuga och andra uthus. Alltså wow. Wow, wow, wow. Vi båda tyckte det var rakt av fantastiskt men var också direkt rörande överens om att det är för överflödigt för våra behov. Allting förutom huset och gäststugan skulle behöva demonsteras eller bara stå och förfalla, vilket vore väldigt synd. Man såg verkligen att de som bor där har tagit väl hand om stället, så det är hemskt synd på själva huset, men jag hoppas verkligen att det köps av någon som har möjlighet och viljan att förvalta alla resurser som finns där. En riktig, riktig pärla!

 

 

 

Det kändes lite tråkigt att åka därifrån med den slutsatsen men vi är ändå inte i ett läge där vi bör köpa hus just nu. Om två år är jag färdigutbildad och jag vet inte var i Sverige jag kommer jobba, så vi får försöka glädjas åt det vi har istället. Men den som köper stället kommer nog bli himlans lycklig.

 

Vi tog sedan en favorit i repris och köpte frulle på LovaLisas.

 

 

... ooooch åkte sedan till Ylseröd igen för att gå en sväng med Glenniboi och Saga.

 

Kolla den underläppen. Är nästan så man kan lägga och förvara bilnycklarna där inne.

 

 

Glenn är inte så lätt att fånga i hagen, han sticker så fort han ser grimman. Igår hade jag en "briljant" idé att släppa ut hans hagkompisar som i en sluss utanför hagen (med förhoppningen om att han då skulle vilja följa med), men en av hästarna stack under tråden och kom lös. JUST DÅ kom ägaren till denna häst *facepalm* Det var lite pinsamt, men hon tog det som tur var ganska bra och kom med ett snett leende och sa "hur tycker du att det går för dig?". Idag gick det lättare att få tag på honom som tur var. Jag har en förhoppning om att han så småningom ska tycka att det är så kul att umgås att han kommer självmant.

 

Vi gick en lite kortare sväng idag men det var så himla härligt. Jag är så glad att Martin vill följa med också, så fint att vi kan dela varandras intressen på det sättet. Han borstar och promenerar med häst - jag limmar och målar Warhammer-gubbar.

 

 

 

Väl hemma sedan var jag ute och klippte gräsmattan och städade lite runt huset, och planterade två växter jag köpt för längesedan. Sedan gick jag in, tog en dusch och städade jag ännu en gång, och intog sedan horisontalläge i soffan. Martin gick och la sig vid 22.00 ungefär för han ska vara på jobbet runt 6 imorgon, och själv borde jag också lagt mig för ett tag sedan då skolan börjar imorgon!!!! Är så himla taggad! Men istället sitter jag här och sträckkollar på Love is Blind: Brasilien. Älskar denna skitserie.

 

Givetvis blev jag under kvällens bestyr distraherad av katterna. Så här kommer en bildserie på Tiffy Taffy (en av våra jourhemskatter som vi haft under våren, tillsammans med hennes mamma och syskon).

 

 

 

 

 

 

 

 

Hennes syster Toffifee. ❤

 

 

Och sist men absolut inte minst min älskling Sterling Bäbbä Archer. ❤❤❤

 

 

Nu ska jag nog ta hand om lite stuff innan jag går och lägger mig. Imorgon är första skoldagen för denna termin och vi ska ha två föreläsningar under dagen, så merparten av dagen kommer spenderas i Zoom.

 

En lite lättare uppdatering så där out of the blue men alltid något! Hoppas kunna skriva oftare nu när sommarjobbet är över (även om jag ska jobba kvar på deltid, så ingen idé att bli alltför sentimental) och jag får betydligt mer fritid. Soooom jag längtat.

 

Tack för ni läser!

Hare gött haaaaj!

 

Häjsan lilla bloggen och ni som läser. Då va're dags igen.

 

Jag har varit fett deppig idag? Bara så EXTREMT handlingsförlamad och riktigt jävla omotiverad. Överväldigad. Vet inte riktigt varför de känslorna kommer, och varför just när de kommer. Bara känner typ ett trängande behov av strikta rutiner och att ta itu med min shit typ? Det har visserligen hänt en del senaste tiden, sådant som jag inte riktigt vill/kan skriva transparent om (TISS TISS) men jag har fått jobba aktivt med att avsluta eller distansera mig från relationer som inte får mig att må bra. Sådant gör ju ont, men jag vet att det värsta är bakom mig. Jag hade igår en mardröm om att mina klasskompisar eller kollegor eller vänner eller andra människor som jag är i samröre med, det var hemskt oklart vilken tillhörighet de hade men det var en stor skara människor, visade sig vara extremaktivister. Alla visste det förutom jag. Vi skulle gå på konsert men de lurade mig att starta en brand i Globen där människor brann inne och dog som flugor, och när jag förtvivlat skrek att jag måste gå till polisen och berätta vad som hänt skrattade de bara och sa att ingen kommer tro mig när jag säger att jag blev lurad. Jag var den som anlade branden, polisen skulle varken tro eller bry sig om något annat. Vaknade gråtandes.

 

Någon som vill ta sig an och göra en psykologisk utvärdering av det? Nej?

 

Skämt åsido, det går bra. Försöker se min nuvarande situation som en möjlighet att växa och bli bättre som person. Tryggare i mig själv. (Och vara observant på om jag råkar anlägga bränder på arenor å någon annans vägnar, tydligen.)

Deppen KAN också vara något orsakad av att läkaren ringde idag och sa att alla mina provsvar påvisade normala värden, dvs. jag har inte PCOS. Det är väl jättebra att jag är frisk, tänker ni. Och ja det hade det ju varit, om jag inte haft alla symptom på sjukdomen men inte provsvar innanför ramarna. Så det gjorde mig lite uppgiven för jag trodde vi liksom hittat en lösning på problemet. Men det är ju bra att jag är frisk. Fast tråkigt att jag ändå har symptom som om jag inte var det. 

 

Detta är i alla fall mitt liv de senaste typ 9 dagarna.

 

Jag bor i mina älskade tofflor. Det är knappt jag vill använda dem för när de är äckliga och smutsiga sen vet jag inte var jag kan köpa nya.

 

 

Jag kikade runt på Vinted och skickade mina lite udda fynd till Amanda. Skrattade så jag nästan kissade på mig. Ska jag köpa denna till henne? Amanda du är partisk (vet dock inte åt vilket håll?) så du har inte rösträtt.

 

 

Kattgos varje morgon.

 

 

 

 

Sophie kollar på naturprogram.

 

 

... och upplever någon slags existensiell kris i bokhyllan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På min begäran började vi spela Subnautica igen, ettan alltså. Det var ändå ett tag sedan vi spelade det nu! Jag har hunnit glömma en del grejer så det är ändå ett uns av nyhetens behag. Men ni ser den lilla bullen på Martins ansikte? Hur liksom kinden poppar fram precis under glasögonen? Det är för han ler JÄTTESTORT. Varför ler Martin JÄTTESTORT tror ni? Jo för han är på väg mot spelets absolut läskigaste fiende. För att skrämma mig. Så jävla söt.

 

 

 

Gos.

 

 

 

 

Vi var och handlade och jag sa "ta kort på mig!!" och ställde mig bakom Willys cutout som reklam för att de söker sommarpersonal. Men jag nådde ju för fan knappt upp?

 

 

SKREK när jag såg bilden.

 

 

Mamma sa "du ser ut som han från 90 days fiance" och det var så himla roligt för jag tänkte exakt samma sak.

 

 

Mera katter!!

 

 

 

 

Så här ser det ut när jag går på toa på morgonen. Fem katter sitter utanför och väntar på att jag ska komma ut (och ge dem mat).

 

 

Jag vann 60 spänn på Triss. Som jag givetvis spelade bort direkt och fick uppleva en gamblers high i typ 45 underbara sekunder.

 

 

Jag jobbade extra på Bodypower Mellan på fredagen, alltså för en vecka sedan. Min kollega Erik pratade om att de sålde delicatobollar på ÖoB billigt, typ 3 stycken för 15 spänn, så vi gick halva dagen och tänkte på dessa så tillslut när vi var färdiga med dagens leverans så gick han och köpte oss lite fika. Tyvärr var de en extrem besvikelse då de smakade som om de glömt att ha i socker, men tanken var ju fantastisk.

 

 

Pedro stjälpte mig att skriva ut papper.

 

 

Och så var det som så att en kollega till mig för några veckor sedan frågade om vi kunde byta helg med varandra eftersom han skulle iväg, alltså den helgen som var för en vecka sedan. Jag sa ja till att byta, så jag skulle jobbat förra helgen, men på torsdagen hörde han av sig och sa att han inte skulle åka iväg ändå och undrade om jag kunde tänka mig att byta tillbaka. Jag som var så jävla trött blev så himla glad över att få vara ledig, och hela fredagen gick jag och tänkt på samt pratade om hur skönt det skulle bli att vara ledig. Sent samma kväll kom ett meddelande från chefen:

 

 

Så självklart blev det jobb på Bodypower ändå, trots allt. Det var sannerligen en känslomässig bergochdalbana men det är alltid värt att jobba där, i slutänden.

 

 

Martin hade åkt till en kompis i Karlstad på dagstur. Jag tänkte sitta uppe på kvällen och vänta på honom men var tvungen att sova efter ett tag. 

 

 

Efter att jag lagt mig provade jag ta en bild med vår Verisure-kamera i sovrummet. TÄNK vad vidrigt om det typ stått någon i dörröppningen, vad fan tänkte jag ens när jag tog bilden. 

 

Kitty är en jävla stjärna alltså. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jobbhelgen flöt på fint och det blev inte så mycket annat gjort än jobb.

Det blev måndag och skola. Åt lite fil till frulle i pausen. Så fint och härligt det är när vårsolen tittar in!!! Dock ett stort minus att man ser allt hår och damm och sånt så jävla tydligt. 

 

 

Vi skulle åka och göra nåt, minns inte vad, Sophie såg så ledsen ut när vi drog. 

 

 

 

 

Jag har börjat kolla på världscupen i hästhoppning från början. För några dagar sedan kom Wyoming (!!!) och la sig bredvid mig när jag gjorde det. Hon som aldrig någonsin söker kontakt med mig på något sätt annat än att ligga i fotänden av min säng ibland. Men nu fick hon till och med fram till sin koja (blåbäret i soffan), VÄNDE, och gick tillbaka för att lägga sig bredvid mig. Hur sjukt. 

 

 

 

 

 

 

I onsdags var jag på XL Zoo och hämtade massa grejer som de beställt åt mig från Imazo. Nu ska det bannemej matas fåglar kan jag meddela!!!

 

Jag tog även vägen inom Ica i Strömstad för att tömma vår smäckfulla insamlingstetra! Wow så mycket folk har skänkt! 

 

 

Fick med mig en leksak från XL som de fått som varuprov från Kong. Fina färger ändå. 

 

Bowies och Sophie. 

 

Gangster. ❤️

 

Igår var det dags!!! Jag skulle ha seminarium efter lunch så borde använt förmiddagen åt att förbereda mig men jag var så jävla taggad på att hänga upp fågelmat så jag prioriterade det istället. Och my goodness så skönt det var i vårsolen. 

 

Före:

 

Efter:

 

 

Och även under tiden:

 

Jonny alltså, sån päsare. 

Han är inte ensam om det!

 

 

 

 

 

Efter seminariet var slut igår så tog vi en promenad. Vi lekte en lek där man ska komma på ord från A till Ö med vissa teman, typ sjukdomar/diagnoser, djur, yrken osv så vidare. Skrattade så jag nästan kissade på mig för Martin är så jävla rolig. 

 

 

 

Vi lagade Hellofresh och Pedro fick påsen som blev över. 

Fler som kosade sig. 

 

 

Har gått till fönstret och tittar ut typ 17 gånger i timmen för att se om det är några fåglar som äter av min mat. Det är det inte. Men jag såg denna, väldigt burriga blåmes sitta där och chilla. Trodde den var skadad/sjuk först men den skakade på sig sen och såg normal ut. Så var inte oroliga. 

 

Avslutar med en låt som går hemskt varm både i hörlurarna och i mitt huvud om dagarna. Älskar den. 

 

 

 

What if the heart was never broken?

How can we stand up and walk

If we never learn how to fall?

And what if the truth was left unspoken?
There's a way for us all

To make peace with the pain

Häj häj bloggisen!

 

Då var det cirka en månad sedan sedan vi hördes sist! Jag började skriva på detta inlägg för två veckor sedan men kom inte så långt, så lite av grejerna kommer huller om buller här nu då. Håååååll till godo.

Sänghäng med kidsen.

 

 

Det släpptes sista avsittet av Love is Blind Sverige! Jag tyckte första halvan var extremt tråkig men vilka bomber de droppade i slutet. 

 

 

Jag vet att många inte håller med mig men jag är tydligen en simp vad gäller Christofer så here goes.

 

 

Mina katter har haft en märklig hosta till och från under en period, så jag har övervägt att avmaska dem, men har å andra sidan inte sett några andra symptom på det så har inte velat avmaska med risk för att det varit i onödan (eftersom de kan bygga upp resistens). Men så hittade jag en spya med en ensam spolmask i och kände att det var tillräckligt, så jag avmaskade allihopa. Saken var bara den att tabletterna var så stora att jag behövde dela en tablett på 4 för att bitarna skulle vara små nog att gömma i pill assists. Det är små formbara godisar som man kan baka in tabletter i för att få katterna att äta dem frivilligt. Så när 9 katter ska ha 4 bitar tabletter 3 dagar i rad.. ja då fick vi fint stå och dela ut 36 tabletter om dagen. 108 tabletter på tre dagar.

 

 

Artemis var trött och hade glömt tungan utanför munnen.

 

 

Martin hade skaffat ett nytt dataspel och Sterling var väldigt fascinerad.

 

 

Jag har i många år använt en mapp för min kalender och lite andra grejer som är bra att ha med på språng. Den har blivit så sönderkload av katterna nu att jag fick köpa Johannas som är likadan och i princip aldrig använd. Katterna fick den gamla så klart, att fortsätta vässa klorna på. 

 

 

Fy fan vad hon är söt.

 

 

 

Det blev dags för återbesök på Fredrikstad Dyrehospital för Wyoming som skule ta nya blodprover för att kolla elektrolytnivåerna. Jag tog även med Sophie som haft ett (då) misstänkt (men nu konstaterat) herpesutbrott bara för att dubbelkolla att veterinären tyckte hon inte behövde vård av något slag.

 

 

 

De var superduktiga hos veterinären båda två! Wyomings natriumnivåer var stabila men hennes kaliumnivåer var lite låga. Inget att direkt oroa sig för enligt vet, särskilt inte med tanke på att hon dagen efter också fick ett megautbrott av herpes och mest troligt hade nedsatt aptit redan då, vilket kan leda till låga kaliumnivåer.

 

 

Vi lagade suuuupergod chili con carne som kommit med veckans Hello fresh-leverans. Vi la dock till lite extra nachos.

 

 

Bäbisar.

 

 

 

 

 

 

Jag gjorde ett besök hos Strömstad Optiska för att göra en ny synundersökning OCH skaffa glasögon!!! Jag gjorde min första synundersökning hos optiker typ 2019, och då tog jag det som ett stort nederlag att jag inte hade perfekt syn. Jag vägrade skaffa glasögon och provade linser, men det fick jag fan inte till alltså. Så det blev aldrig något av det, och det är inte direkt något jag märker av mer än när jag ska läsa liten text på långt håll.

 

Men nu var jag fan taggad på att skaffa glasögon och göra dem till en del av min identitiet. Kan det ha med studierna att göra, att det känns som de får mig att se smartare ut? Kanske.

 

Efter mitt besök stod det mellan dessa två:

 

 

Jag älskade dessa för de var rosa, diskreta och stilrena. Det kändes verkligen som de utstrålade så, en quirky, nördig tjejja som gör tiktoks.

 

 

Dessa kändes mer sofistikerade och lite mognare på något vis, inte så in-your-face-feminint. Jag hade aldrig någonsin ens tittat på dem om inte optikern propsat på att ge mig den typen av modell hela tiden. Men väl på gillade jag dem som fasen.

 

Vid första anblick gillade jag de första bäst och hade typ bestämt mig för dem redan när jag åkte hem (med glasögonen med mig för att prova). Men så fick jag spontant besök av en volontär till föreningen, Evelin, och efter att ha haft ett flera timmar långt, supertrevligt samtal så bara avslutade jag med att fråga henne vad hon tyckte. Hon uttryckte det så himla väl, jag minns tyvärr inte ordagrant, men typ "de första får dig att se ut som att du ska berätta allt om Sagan om Ringen för mig, inget fel i det, jag älskar den, men det är den viben man får liksom". Följt av "de andra är mer - *tog av sig glasögonen för att sätta på dem igen - nu är det så här..". Och det var så jäkla spot on. Jag frågade dessutom på både instagram och FB och majoriteten tyckte de svarta. Så, det blev dem!

 

Cutie pies.

 

 

 

 

 

Sterling fick besöka veterinären för månatliga Solensian mot artrosen och en seniorkoll då han faktiskt fyller 9 i år.

 

 

 

Veterinärbesöket gick bra och hans blodprover var bra. Jag skickade in det hela till försäkringsbolaget med avsikt att ansöka om ersättning för Solensian men inte för blodprovet då det ändå bara var en rutinkontroll.. men de täckte fasen hela besöket. Det trodde jag aldrig.

 

Vi lagade en så jäääävla god Hello fresh-måltid. Det var kokospanerad torsk med ris och en sås gjord på soja, sweet chili, smör och en kryddblandning med typ curry? Sallad gjord på pak choi, äpplen och cashewnötter. Skjut mig vad det var gott.

 

 

Massor mer kattbilder incoming.

 

 

 

 

 

 

 

Sophie och jag tog oss en tupplur.

 

 

 

 

 

Här märkte jag att Wyoming började bli dålig i vad jag misstänkte var herpes. Hennes ögon började rinna, hon började nysa och tappade aptiten.

 

 

 

 

Titta så sjuk stackarn. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag skulle verkligen aldrig kunnat ha barn. Den oron jag känner när katterna är sjuka är alldeles för intensiv och omfattande.

 

Jag provade denna dricka som var ASGOD. Det är motsatsen till en energidryck typ, innehåller massa goda ämnen för att kunna slappna av och optimera återhämtningen. 

 

 

Jag fick hoppa in och jobba extra på Bodypower på lördagen då chefen var sjuk. Jag gick halva dagen och såg fram emot min supergoda matlåda med den kokospanerade torsken.

 

 

Katthjälpen Strömstad har sålt sockar till förmån för katterna. Jag bad Martin om hjälp med att packa alla beställningar och som ni ser tog han uppdraget på stort allvar. Jag tyckte han var så jävla söt där han satt i sin enhörnings-cozee, pannlampa, hyperfokus och med kattstrumpor i högsta hugg. Tänk vad denna man ställer upp för mig hela tiden. Love him.

 

 

Katter.

 

 

 

 

 

 

 

 

Hittade en bild på baby-Wyoming och Jonny i arkivet.

 

 

 

 

 

 

Amanda har tovat en fågel till mig!!!! Det är en pink robin!! Har inte fått den ännu men älskar den redan!!!

 

 

 

En tjej köpte av bok av föreningen en gång för några år sedan. Jag packade ner den på något smart ställe så jag hittade den inte, på flera år. När jag väl fick iväg den hade det gått 2 år sedan hon skrev att hon ville köpa den. Nu hade hon köpt ett par strumpor av oss och blev glatt överraskad över den snabba frakten och att hon inte behövde vänta till 2026 med att få dem, hahahah.

 

 

På alla hjärtans dag hade jag fått tid hos gynekologen, dagen till ära. Tyckte denna fråga i hälsodeklarationen var ett jävla påhopp faktiskt.

 

 

 

Jag har haft lite problem med smärta på vänster sida av magen sedan strax efter operationen. Det känns som jag liksom har en sten i buken bredvid livmodern, så det är inte mensvärk utan mer en huggande smärta. När jag sätter mig ner liksom ilar/strålar smärtan uppåt i kroppen. Detta tillråga på att min mens var 6 veckor sen förra cykeln (och är sen igen nu) fick mig att söka vård. Jag var nära att inte gå på tiden eftersom mensen kom tillbaka så småningom, men tänkte att det är lika bra att ta den nu när den ändå var bokad. Hon frågade om jag hade oönskad hårväxt i ansiktet och det har jag fått senaste åren, vi pratar inte små svarta hårtstrån på hakan utan jag får som polisonger på kinderna, nästan hela vägen ner till käkbenet. Jag vaxar bort det håret regelbundet numera. Hon gjorde ett ultraljud och såg att jag hade massor av äggblåsor på äggstocken, vilket indikerar att äggen inte mognar som de ska. Hon misstänker att jag har PCOS, polycystiskt ovariesyndrom. Det är vanligt för kvinnor i min ålder, och orsakas av ökad mängd testosteron. Så smärtan i buken beror på dessa blåsor som trycker på vävnaden runtom, och troligtvis beror den uteblivna mensen och håret i ansiktet på testosteronnivån i kroppen. Så jag tog ett blodprov för att kolla mina hormonnivåer och i skrivande stund har jag ännu inte fått svar på dessa.

 

För några år sedan hade jag nog blivit ganska knäckt av tanken på att få en sådan diagnos men nu är jag mest glad att jag blev tagen på allvar, då jag känt ett bra tag att något varit fel. Men ingen utreder en ju om hår i ansiktet är enda symptomet jag kan sätta fingrer på, konkret. Så det var en enorm lättnad och även om man så klart vill vara frisk så hoppas jag att blodprovet bekräftar misstankarna.

 

Efter besöket på NÄL åkte Martin och jag till Leja's Cafe i Uddevalla. Det var mysigt.

 

 

 

Love is Blind (USA) började igen!! Givetvis satt jag bänkad!

 

 

 

Kitty kosar sig.

 

 

På kvällen gick vi ut och käkade på Park. Det kändes lite klyschigt att gå på restaurang på alla hjärtans dag men vi sa att vi firade min potentiella diagnos istället. Hamburgaren på Park är verkligen så jävla god.

 

 

 

När vi skulle betala fick jag ett infall att se om det gick något bra på bio klockan 20.00 då det var en kvart kvar tills dess. Då såg jag att The Zone of Interest skulle visas då, det är en film jag varit lite sugen på att se.

 

Den handlar om en familj som bodde vägg i vägg med Auschwitz, där pappan var nazistkommendant. Hur de lever ett inte bara normalt men ganska flådigt liv, och dissonansen som uppstår när man ser svart rök och hör fångarnas skrik på andra sidan muren. Det var en extremt märklig film. Vill man se någonting konstigt så kan jag rekommendera den, men är man inte redo för filmen som konst utan vill ha en filmupplevelse så kan man nog bespara sig de två timmarna.

 

 

 

 

 

 

 

På fredagen åkte jag till Hällevadsholm 6 på morgonen för att hjälpa ett jourhem att sätta deras jourhemskatter i bur, då de skulle till veterinären för kastrering. Det var ett helvete kan jag meddela. Det tog mig 45 minuter att få in en av katterna i bur, och det var nog den värsta och mest traumatiska infågning jag gjort. Jag brukar förespråka att man inte grabbar tag i katterna utan mer bygger för alla flyktvägar och presenterar buren som en tillflyktsort, så de väljer att gå in själva. Rummets utformning gjorde inte detta möjligt så katten for ju runt högt och lågt i fullständig panik nästan hela tiden. Jag fick verkligen inte tag i henne.

 

I gengäld lyckades jag fånga en av de andra i farten när hon skulle springa förbi mig; jag bara satte ner buren på golvet och hon sprang rakt in i den. Men fy fan alltså, jag ville bara gråta efteråt. Stackars katter.

 

 

Hemma sedan var det dags för seminarium. Det var ett väldigt givande sådant!

 

 

Sterling kollade på inspelning av Milgrams lydnadsexperiment.

 

 

Min bästa pluggkompis.

 

 

Vi hade ingen hellofresh att tillgå så jag fick laga mat som nån jävla medieval peasant.

 

 

Mot slutet av dagen var han extra kontaktsökande.

 

 

Han kom med på zoom, haha.

 

 

Jag jobbade lite extra på XL Zoo, och såg dessa två kompisar ha gött häng.

 

 

 

Vi skulle laga hellofresh där man skulle göra potatismos. Tyvärr hade de skickat med vanliga potatisar istället för bakpotatisar. Va MYCKET mos det skulle bli.

 

 

Hamstermis.

 

 

Gänget njuter av solen.

 

 

Jag köpte mig en nyinkommen tröja på BP! Det är en GASP-tröja i storlek XXL. Hur det är möjligt förstår jag inte, den sitter liksom knappt löst på mig bara att den går ner till knäna nästan. Hur ska biffiga gubbar på 120 kilo få plats i den kan man ju undra.

 

 

Jag fick en så jäääävla söt bild på Pedro. TITTA på honom.

 

 

 

 

Love is Blind, Sterlinggos och budgetering.

 

 

Sterling jagade Sophie så jag höjde rösten åt honom. Då la han sig här och tittade på mig.

 

 

Vi studentrepresentanter hade möte med kursansvariga för de kurser vi läste under termin 1. Det var väl trevligt, inte så mycket anmärkningsvärt som sades egentligen.

 

 

Martin och jag gick en promenad och hittade en ny stig upp i skogen.

 

 

Vi gjorde ett spontanbesök på Park för lite burgare häromdagen när jag hade haft en riktig jävla pissdag. Det gjorde mig gladare.

 

 

Bowies och Kitty-gos.

 

 

Lilla sweetiepies.

 

 

 

Så blev det dags för en av årets absoluta höjdpunkter, Göteborg Horse Show! Jag åkte dit med Johanna och Helena denna gång.

 

 

 

 

 

Jag köpte mig ett par suuupermysiga och fluffiga tofflor på mässan.

 

 

Och en tygväska som kändes mer relevant än någonsin med tanke på allt som hänt via föreningen det senaste.

 

 

 

 

 

 

 

På lördagskvällen när Helena och Johanna drog på efterfesten After Ride så avvek jag upp till hotellrummet för att BADA.

 

 

 

Fina tepåsar vid frukosten.

 

 

 

Vi köpte oss varsin fasciarulle, ser ut som en brödkavel med mönster men ÅH så skön den var att rulla på armarna och ryggen och så vidare. Köpte den till Martin med löfte om att jag ska rulla den på honom då och då. 

 

 

Väl hemma sedan fick jag äntligen, äntligen, äntligen gosat med katterna igen. Hade saknat dem så mycket.

 

 

Luftvärmepumpen har bara blåst kallt sedan typ augusti och nu har dessutom konvektorelementet gått sönder så jag fick tillslut kontakta Fredrik och be honom komma hit och se om han kunde få ordning på den. Det fick han!!!!! Så nu har vi det varmt och skönt hemma igen, jag är så glad.

 

Pedro inspekterade arbetet inifrån.

 

 

Jag var så himla glad över att vara hemma igen, ni kan inte tro det.

 

 

 

 

Det var Sterling också, vill jag tro.

 

 

Sophie tuggar så mycket på sisalrepet att hon spyr upp bitar av det då och då. Så jag fick nog och tog bort det som var trasigt.

 

 

Se så besviken hon blev, hahaha.

 

 

Gick igenom en smärre kris tror jag.

 

 

Wyoming den spjuvern hade kissat på golvet för första gången på evigheter i lördags kväll/natt. Martin var iväg till Oslo fredag till söndag och jag var i Göteborg lördag till söndag så vi behövde kattvakt som olyckligtvis fick ta hand om eländet. Men hon ser nöjd ut.

 

 

Avslutningsvis så fick jag denna pin av Kate när jag körde henne till NÄL i förrgår. Jag berättade lite om vissa saker som hänt det senaste och vilka lärdomar jag fått med mig, både så generellt men om mig själv och andra. Hon hade den i väskan och visste inte riktigt vem hon skulle ge den till men den passade perfekt för min situation, så hon gav den till mig osm en påminnelse att inte älta det förflutna utan blicka framåt. Det var lite symboliskt ändå.

 

 

Det var allt för mig denna gång (inte mer?) så om du läst ända hit; otroligt.

 

Hare gött haaaj!

 

Martin sa igår "du är så aggressiv med din nya fågel". Så nu när det var ur systemet ska jag berätta vad jag gjort sedan i fredags förra veckan.

 

Bowies sover gött och varmt.

 

 

Vid 12 åkte jag ner till Hälle för att jobba åt Helena. Det är konstigt hur rogivande det är att vara där, hur lugnet infinner sig så fort man kommer in på uppfarten. Det är verkligen en ynnest att få vara delaktig i det här och jag är väldigt tacksam för möjligheten.

 

 

Dagen gick snabbt då jag hade en hel del att göra. Efteråt skulle jag åka hem till Johanna för att äta middag och kolla på de nya avsnitten av Love is Blind som släppts samma dag. Martin lite halvt insinuerade att han vill följa med och det fick han så klart.

 

 

Vi lagade Hellofresh's krämiga basilikakyckling med potatis och sallad gjord av kål, äpplen och tranbär. Så himla, himla gott.

 

 

En jättetrevlig kväll med gött häng, bra TV och god mat.

 

 

Det blev lördag och jag skulle jobba trots att det inte var min jobbhelg eftersom jag hade bytt helg med en kollega. På grund av sjukdom fick jag vara på Mellan-butiken istället för Östra denna gång.

 

Men vi tog morgonen och förmiddagen med ro för att ladda upp.

 

 

 

... och när jobbdagen var över var jag så jävla trött att jag direkt när jag kommit hem, tog en dusch och bytte om till myskläder för att sedan krascha i sängen. Där låg jag resten av kvällen, i mörkret. Martin masserade mina fötter i flera timmar. Jag har det inte alltför dumt alltså.

 

 

Vi hade det väldigt mysigt.

 

 

 

 

 

 

 

Så här såg det ut när jag kollade ut från sovrummet morgonen efter. De gör ju kaos ibland alltså.

 

 

Var tvungen att ta en sista bild på den underbara snön som vi ändå fick ha i några veckor. Regnet skulle komma dagen efter och förstöra alltihop. 

 

 

Åkte till jobbet och kom ännu en gång hem heeeelt slut. Vi spenderade resten av kvällen på soffan. Wyoming var med oss, men hon hängde i sitt blåbär.

 

 

Det blev måndag och jag spenderade större delen av dagen åt att chilla i sängen och göra lite administrativt jobb.

 

 

 

Kollade på Love is Blind. Även Martin är lite fängslad, som ni kan se.

 

 

 

På tisdagen ringde en reporter från P4 Väst för att fråga om jag ville vara med på en intervju om lagen om id-märkning som trädde i kraft för lite över ett år sedan. Och det ville jag ju så klart. Så vi bestämde att hon skulle komma hit strax efter 10 på tisdagen, alltså dagen efter.

 

Jag gick upp ungefär 45 minuter innan hon skulle komma hit, för att städa. Orkade inte sminka mig, även om jag misstänkte att hon ville ta bild till reportaget. Förr så skulle jag alltid tokstäda bortom perfektion till den grad att det inte ens skulle stå ren disk i diskstället, men nu... orkar jag inte.

 

 

Stackars reportern var så himla stressad, mycket på grund av det extremt dåliga väglaget. Även om det var en snabb visit så var det väldigt trevligt. Skulle kunna länka till inslaget men bilden på mig var så ful så jag tänker inte göra det, lol.

 

 

Pedro lyckades charma reportern. 

 

 

När hon åkt så var i alla fall huset rent och dagen igångkickad.

 

Jonny låg i en låda.

 

 

 

 

Jag intog position i sängen och skrev klart ett typ av "testamente". Det är ett dokument där jag skrivit om mina katter och vad för hem de ska omplaceras till om något skulle hända mig, och information till nya ägare. Det låter väl helt knäppt, men det ger mig sinnesfrid att veta att det finns om det skulle behövas. De har ju lite medicinska bekymmer allihopa så det känns bra att få allt nerskrivet även om jag innerligt hoppas att det aldrig någonsin kommer till användning.

 

 

 

 

 

 

På kvällen grejade jag med lite bokföring. Satt med pannlampa i sängen och gick igenom alla kvitton för 2023. Tro det eller ej men varenda kvitto var på plats. Hur sjukt?

 

 

 

Gangster fick tillfälligt flytta in i Eddies bur ju, vilket varit till stor glädje för katterna.

 

 

Har köpt nya Woodwick-ljus och jag TOKälskar dem. Det luktar sååååå himla gott. När ljuset brunnit klart brukar jag hälla kokande vatten i för att få ur det sista av stearinet i botten, och lägga det i nästa ljus. När jag gjorde det denna gång och det stelnat såg det nästan ut som chokladbitar i karamellsås. 

 

 

Bäbisarna.

 

 

 

Egentligen skulle jag och mamma åkt till Gävle på tisdagen men på grund av det dåliga väglaget ställde vi in. Jag hade ett seminarium på skolan på onsdagen som till en början var obligatoriskt men som sedan gick att ta igen vid senare tillfälle över Zoom, så det var inte helt katastrof att jag inte åkte annat än att jag gärna hade åkt på roadtrip med mamma och dessutom fått träffa min klasskompis Eira. 

 

På onsdagen var väglaget och framkomligheten bättre och jag frågade Martin om han ville följa med till Alingsås och hämta ett skrivbord jag hade köpt. Jag har en tid tillbaka tänkt att så fort en av hamstrarna går ur tiden ska jag ersätta hamsterburen med ett riktigt fett jävla skrivbord. Buren är så stor att jag inte hade plats med ett skrivbord bredare än typ 80 centimeter. Att sitta och greja med papper, pärmar, kalendern, datorn och så vidare är en stor del av min återhämtning, och det känns logiskt att ha ett rejält arbetsbord med gott om plats att breda ut sig på. Därför hade jag egentligen letat efter ett engelskt skrivbord, för jag tycker de är så fina och erbjuder mycket förvaring. Nackdelen är bara att de kostar ett gäng tusenlappar. Men som av en händelse hittade jag ett annat skrivbord på Marketplace ganska direkt efter det lagts ut, inte alls den typ jag letade efter men så otroligt fint ändå.

 

Jag kopierar in min beskrivning av händelseförloppet från Facebook för den sammanfattar det hela rätt bra:

 

 

På vägen hem från Alingsås körde vi i mörkret när jag såg längre bort en stooor byggnad som var upplyst. Väldigt entusiastiskt halvskrek jag "ett slott!! ett slott!!" och sa åt Martin att googla "Koberg" (för det var vad som stod på närmaste skylt) och "slott". Det såg så jävla coolt ut verkligen, men det visade sig att det inte är öppet för allmänheten. Föga förvånande hette det Koberg slott. 

 

 

Skrivbordet fick ligga kvar i bilen över natten eftersom det kändes dödsdömt att försöka kånka upp det i mörker.

 

 

Lite budgetering och planering hör förmiddagarna till.

 

 

Max blev rädd för något och burrade svansen.

 

 

 

Sophie har blivit sjuk =( Jag tror hon fått herpes. Detta i kombination med hennes astma är inte briljant. Hon har ju liksom lite svårt att andas från början, och herpesutbrottet gör att hon blir snorig och slemmig vilket ju gör det ännu svårare. Egentligen skulle jag ha åkt till Fredrikstad djursjukhus med Wyoming denna dag men eftersom Sophie var så hängig och låg ville jag gärna att de skulle se på henne också. För är det något jag lärt mig så är det att aldrig avfärda allvarligare symptom med ett "det är säkert på grund av [fyll i valfri teori här]". Jag kollar hellre upp det en gång för mycket än en för lite. Men de hade inte tid för båda så jag fick en ny tid på fredagen, dagen efter.

 

 

Så var det dags att ta ut hamsterburen och skrivbordet, och ställa in Alingsås-skrivbordet istället!

 

 

Efter säkert en halvtimmes slit var skrivbordet på plats i huset i alla fall. Åh jisses så stökigt.

 

 

Men se så bra det blev!!!!! Jag orkar inte!!!

 

 

Är verkligen så extremt jävla nöjd.

 

 

Upp för denna backen slet vi som djur med det där jävla skrivbordet. Det ser ut som lössnö men var blankis, större delen av det.

 

 

När möblerna var på plats och det var städat så åkte jag ner till Hälle för att mingla med Helena en sväng, vilket var väldigt trevligt.

 

 

Katterna inspekterade också.

 

 

 

Wyoming identifierar sig numera som hamster.

 

 

Det blev fredag och jag startade dagen med att åka in med föreningens katt Sir Fluffington till Dingleveterinärerna. Sedan bar det av hemåt för frukost och dusch och sedan föreläsning vid mitt nya skrivbord!!! Denna gång lärde vi oss om att ta fram och tolka officiell statistik.

 

 

 

Sedan var ju tanken ännu en gång att jag skulle åka till Fredrikstad djursjukhus med Wyoming och Sophie, men eftersom det under förmiddagen börjat regna och var minusgrader ute, OCH de inte sandat på vägarna här ute, så kom folk inte ens upp för de små backarna in till stan. Så jag vågade inte köra, och vi fick en ny tid på måndag istället.

 

 

 

Däremot så skulle jag hämta Sir Fluffington hos veterinären i stan tre timmar senare, och våra underbara veterinärer gjorde plats åt Sophie så hon kunde få kollas upp i alla fall. Hon mådde inte bra alltså. Veterinären misstänkte hon hade en inflammation i övre luftvägarna. Han sa åt mig att ge henne en kur med kortisontabletter, men jag vet att en annan veterinär i tidigare skede sagt specifikt att man inte ska ge kortison till en katt med herpesutbrott då både herpes och kortison sänker immunförsvaret. Veterinären trodde inte det skulle vara några problem, och självklart vill jag ju lita på det, men jag kan ändå inte släppa att jag hört det innan.

 

Det är klart att hon måste kunna andas ordentligt, men om herpesutbrottet blir värre eller förlängt så kommer hon ju i värsta fall få svårare att andas eller gå med det längre än hon gjort om man inte sänkt immunförsvaret ännu mer. 

 

 

Och dreglade massor för hon blir åksjuk, stackarn.

 

 

Efter veterinärbesöket hämtade jag ut medicin, köpte lite mat och körde sedan hem Sir Fluffington till sitt jourhem. Se så jävla söt han är.

 

 

 

Jag hade tvättat mitt hår dagen innan och flätat det för att få fina lockar. Men jag begick misstaget att borsta det direkt efteråt så lockarna försvann och håret blev som fluffigt svinto. Man kan ju ana ett uns av lockar i alla fall.

 

 

Jag gjorde denna igår för den fick mig att tänka på när Helena och Johanna var på mässa i Borås och Helena sagt ja till jättemånga att hon skulle bli återförsäljare av deras produkter. Hon sa "jag ville egentligen inte men jag tror inte de förstod det, jag sa ´vi hörs på måndag!' bara". Jag skrattade så himla mycket, nej jag tror inte heller de förstod riktigt! 

 

 

Så idag har jag jobbat på Bodypower och direkt när jag slutade mötte jag upp Bowies. Vi käkade och uträttade lite ärenden, köpte kattmat och Celsius bland annat. När jag kom hem avmaskade jag katterna, DET var ett projekt. 9 katter som ska ha en tablett var, fast tabletten är så stor att jag fick dela den i 4. Så 36 tabletter delade jag ut. Jag hittade en spya med en spolmask i på golvet imorse nämligen, och har länge misstänkt att de kanske borde avmaskas men inte sett något.

 

Vilket glamoröst liv jag lever ändå.

 

Så resten av kvällen har jag spenderat på min absoluta favoritplats; i sängen. Har kollat igenom 3 säsonger av Game of Thrones på tre dagar nu. Med kollat menar jag att jag haft det på i bakgrunden. Så fucking bra serie.

 

 

Innan ni går måste ni kolla på den skära sydhaken!!! TITTA PÅ DEN.

 

 

Hare gött haaaj!

 

Häjsan bloggen lilla!

 

Igår var jag igång kan ni tro. Fick efter dagens föreläsning ett megaryck och la ut kläder på Vinted. Fick sålt över 10 grejer på bara några timmar! Har du massa kläder (av lägre prisklass, bör nämnas) du vill bli av med så är Vinted the place to go. Jag har flitigt använt Tradera innan men Vinted är så hemskt, hemskt mycket bättre på alla sätt förutom att det inte går att buda uppåt, bara nedåt (köparna kan pruta, men man kan också neka). I gengäld så sätter du ju bara det pris du vill ha, det är GRATIS att annonsera (Tradera tar 10% av försäljningen), supersmidigt att lägga upp annonser då den autogenererar väldigt mycket info baserat på ens titel och beskrivning, och absolut bäst av allt - man behöver inte hålla på att väga och mäta paket och välja leverantör och sedan riskera få betala mer i efterhand för man vägt/mätt fel. Allt man gör är att välja litet, medium eller stort paket. När varan är såld får man en automatiskt genererad fraktsedeln via mejl som man bara skannar hos ombud så klistrar de på lappen.

 

Så extremt jävla smidigt. Har man däremot dyrare kläder för flera hundralappar är det mycket svårare att få det sålt, men jag la upp grejer för 20-150 kronor och fick sålt merparten av det, under tiden jag la upp allt. Så awesome. 

 

Detta har i alla fall hänt sedan i söndags.

 

Katterna äääälskar värmefilten Martin köpte till mig i födelsedagspresent.

 

 

 

 

 

 

 

Det blev måndag och vi hade kursintroduktion i Kriminologiska metoder 1!!! Jag hade egentligen ingen aning om vad kursen skulle handla om men den verkar väldigt intressant.

 

Jag ska inte sväva iväg för mycket men det som gjort mest intryck på mig under utbildningen hittills har varit att statistik ofta avläses fel eller är missvisande. Det finns så extremt många faktorer att ta i beaktande när man läser av en graf liksom. Men som om detta inte vore nog, nu fick jag dessutom upp ögonen för att själva datan i sig kan innehålla extremt många felkällor. Det låter ju självklart när man säger det så här men jag har verkligen inte förstått omfattningen av det hela innan.

 

Vi fick i uppgit att skriva en förförståelseuppgift där vi skulle välja ett område vi skulle vilja undersöka. Jag valde mäns våld mot kvinnor och vad det är som föranleder det. Och lite andra följdfrågor.

 

 

Artemis var moraliskt stöd.

 

 

Gänget.

 

 

 

 

Efter att ha gjort mig i ordning för dagen och hängt lite tvätt så satte jag mig i sängen och läste lite kurslitteratur relaterade till föreläsningen. Givetvis med absolut bästa sällskapet.

 

 

Det blev strax efter lunch och jag hade lite kattärenden på dagens agenda. Martin erbjöd sig följa med på dessa och jag föreslog en fika på Backlunds innan vi skulle åka iväg. Det blev en lunch plus fika visst, det var gott.

 

 

 

Efter detta skulle jag åka till Dingleveterinärerna för att hämta katten Buse som lämnats in av sitt jourhem på morgonen och nu skulle flytta till ett nytt jourhem. Buse kom till oss tillsammans med Klös och Smulan (numera Sir Fluffington och Tyrion) som skulle avlivas 30 minuter efter det att vi fick tagit över dem. De var inte i bra skick redan då men vi hade hopp om att de skulle kunna rehabiliteras.

 

Tyvärr var inte så fallet med Buse. Veterinären ringde mig på förmiddagen för att berätta att hon hittat vad hon misstänkte var FIP, då han hade fri vätska i buken. När vi kom dit sedan för att hämta honom berättade hon att hon även hittat bland annat att han hade fruktansvärd tandstatus, den tidigare nämnda fria vätskan i buken, pälsen full i lusägg, öroninflammation.. och tillråga på detta kraftigt avmagrad trots avmaskning. Vi var fast beslutna om att börja behandla honom för FIP men när svaren från blodproverna kom överensstämde det inte alls med FIP-parametrarna, så vätskan i buken kom troligtvis från någonting annat. Veterinären gissade att det var tarmarna som var så skadade av långt gången mask så det var blod som läckte ut. Det var sällan jag blev så illa berörd av något fall vi haft, men det som gjorde så ont var att Buse ändå varit i jourhem en period, som inte alls delgett någon form av information att han var i dåligt skick fortfarande. Det rann var från hans tand ner på hakan och samlades i en kaka på bröstet. Det borde de ju ha sett? Jag kände mig så himla skyldig, och smått förtvivlad faktiskt, och även om jag var rådvill för jag så, så, så himla gärna ville rädda hans liv, så kände jag att det största misstaget vi kunde göra nu var att riskera förlänga hans lidande ännu mer. Hade diagnosen pekat på FIP hade jag försökt, men nu när det troligtvis var något annat så var både diagnos och prognos desto mer osäker så jag ville inte chansa.

 

Tårarna forsade ner i mängder under tiden som han stilla fick somna in medan vi klappade på honom.

 

 

Jag vet att jag inte kan hållas skyldig till 100% för detta, eftersom vi omöjligt kan ha en transparent insyn i våra jourhem, men jag har i alla fall lärt mig att ställa mer kritiska, specifika frågor och be om bilder och uppdateringar i större utsträckning. Kanske hade detta kunnat undvikas då.

 

Vila i frid, älskade Buse.

 

 

Lite mer bilder på pälsklingarna mina.

 

 

 

 

Det blev tisdag och dags att efter att ha uträttat lite ärenden, styra skutan mot Amanda för att skriva lite adoptionsavtal och hämta lite Hello Fresh som hon förvarat åt mig.

 

Det var -28 grader på morgonen, så det var frost inuti bilen till och med.

 

 

Lilla söta fismonstret Pipers bevakade arbetet noga.

 

 

Vi fick skrivit lite adoptionsavtal och annat smått och gott, så det var välbehövligt och väldigt trevligt med lite gött häng, även om det nästan alltid involverar att vara produktiva på ett eller annat sätt.

 

 

Ännu mera bilder på pissarna. Det är inte bra för mig att gå hema så mycket, jag gör ju inget annat än att ta bilder på katterna oavsett vad de gör.

 

 

 

 

 

 

Jag flyttade Gangster till Eddies gamla bur då den är lite roligare. Katterna var hemskt intresserade.

 

 

 

 

Onsdag, och i vanlig ordning vaknade jag omgiven att katter.

 

Sterling blir alltid så ledsen när någon annan ligger på hans plats dvs. till höger om mitt huvud.

 

 

 

Men se så söööööt han är jag orkar inte.

 

 

Pedro var igång och snuttade loss.

 

 

 

Jonny. ❤️

 

 

Sedan var det dags för föreläsning om forskningsetik!

 

 

 

Ibland kan jag ligga vaken med ångest på nätterna och ångra saker jag har sagt. Saker som ibland bara är rent av osmidiga eller korkade men för det mesta bara överanalyserade.

 

Men nästa gång det händer ska jag tänka tillbaka på denna föreläsning och hur en av mina klasskamrater frågade vår otroligt meriterade lärare Jerzy, på en inspelad föreläsning som kanske till och med visas för nästa årskull, tog upp att "inom vården forskas det ju t.ex. på genitalier och dess storlek - att mörkhyade män har stora och asiater har små". Det kanske bara är jag som är ett förväxt barn men jag tyckte det hela var helt hysteriskt. 

 

 

 

 

 

Det syns inte på bild men jag såg en domherre!!!!

 

 

Full av energi efter föreläsningen ville jag göra något annat än att sitta still så tänkte jag skulle lägga ut massa kläder på Vinted. Detta ledde också till en lättare organisering av städskrubben.

 

Före:

 

 

Efter:

 

 

Katterna var så klart väldigt snälla och hjälpte till med att lägga ut annonser.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var några timmars jobb men jag sålde grejer för över 800 spänn!

 

Efteråt tog vi en välbehövlig vila på värmefilten framför några avsnitt Game of Thrones, Sterling och jag.

 

 

 

Vi lagade middag i form av teriyaki-lax med ris och kålsallad. En av mina favoriträtter av Hellofresh faktiskt. 

 

 

Imorse vakade jag flera timmar innan larmet ringde, av någon anledning. Martin hade legat vaken i en timme då med migrän från helvetet. Han mådde så himla dåligt stackarn, vankade av och an och låg i fosterställning på soffan. Jag tyckte så synd om honom men kunde ju inte heller hjälpa honom på något sätt. Hade inte ron i kroppen att somna om så gick upp och tänkte jag skulle åka in till stan och posta alla paket med allt jag sålde igår.

 

Ingen av oss har varit utanför dörren på två dagar så den sjupa snön låg helt orörd.

 

 

Detta innefattade även på och runt min bil. Jag borstade av den till all förbannelse men insåg att jag kommer aldrig kunna ta mig ut. Och eftersom vi inte äger en snöskyffel skrev jag till grannen och frågade om vi fick låna hennes, vilket vi fick. Sicken jävla lifesaver hon är, den där Malin. Så jag gick dit och hämtade och fick skotta snö i en timme ungefär innan jag kunde köra ut bilen från parkeringen.

 

 

Det var ju hemskt tur att jag var positiv idag, och tänkte att vad bra då får jag i alla fall röra på kroppen lite, och att jag inte hade bråttom. Jag tog det med ro, men insåg också hur jävla naiv jag är som person - som gick utanför dörren utan både mössa och vantar och på något sätt trodde jag skulle komma iväg snabbt? Det fanns liksom inte i min värld att det skulle vara problematiskt med all snö som kommit senaste dygnet. Jag tänkte till och med när jag stod där mitt i snön att "det är nog inte så kallt idag, kanske -3 grader" men det var -20. Ehe. Vem har bestämt att jag är vuxen och kan klara mig själv?

 

 

Jag kom i alla fall iväg till stan och fick postat mina paket, samt handlat lite åt Martin. Jag råkade kanske äta upp nästan hela hans marabou chokladkaka med popcorn igår, så han ville ha en ny sådan. Jag kollade till och med i två olika butiker men det fanns inte, så han fick ett 6-pack Kvikklunsj och en påse Smash istället. Tror jag blev förlåten.

 

 

Har väl inte sagt detta så många gånger någonsin men KOLLA SÅ FINT DET ÄR UTE. (Drog ner ljuset på bilden rätt kraftigt för annars lyste solen för starkt men se så vackert a).

 

 

Sååå jag var hemma i knappt en timme och åt frulle, innan det var dags att åka iväg till Hälle och passa butiken åt Helena. Här har jag suttit sedan dess, och betat av en massa ärenden mellan kunder och annat folk som varit här.

 

 

Men nu är det väl dags att dra sig hemåt. Ska passa på att skotta ut Martins bil också innan jag lämnar tillbaka skyffeln till grannen.

 

Hare gött haaaaj!

Häj bloggen lilla!

 

Då var det la änna dags för en ny uppdatering. Som ni väntat.

 

Denna bilden tog jag _när_ jag satt och bloggade förra gången. Så vi tar vid exakt där vi slutade sist.

 

 

Mr Bowies kom hem med frulle från the one and only LovaLisas. Artemis var väldigt sugen.

 

 

 

La mig i sängen och chillade en stund. Sterling kom och la sig hos mig, med sitt huvud i min hand. Han verkar lite låg sedan några dagar tillbaka. Tror han har ett pågående herpesutbrott just nu då han nyser och ögonen rinner, och att det kanske kan påverka allmäntillståndet lite. Han äter och så som vanligt, men sover verkligen mer än vanligt.

 

 

 

Vi åkte och hämtade Wyoming som blivit utskriven från djursjukhuset!!! Hon var verkligen pigg när vi kom, det var väldigt kul och skönt att se. 

 

 

 

Kortet strulade när jag skulle betala på kliniken. Så pinigt. Det är inte första gången jag inte kunnat betala på plats, men de brukar vara snabba med att säga att de kan mejla fakturan istället. De senaste två gångerna hade de dock inte mejlat fakturorna (sammanlagt 4 stycken på sammanlagt över 30.000) så jag ville gärna reda ut det på plats, för den goda stämningens skull.

 

Så nu ringde jag Nordea för att fråga vad problemet var och jag hann bli riktigt frustrerad kan jag lova. Nu låter jag väl dögammal men; varför ska det vara så himla svårt att få prata med en levande människa och inte en bot, när man söker kundtjänst? Jag blir GAAAAAALEN på att man alltid hamnar i någon jävla chatt som verkligen 0 av 10 gånger kunnat ge mig svar på min fråga. Rotar man ännu mer kan man hitta en FAQ, men så klart hittar man inte sin fråga där heller för den är för specifik, men något jäkla nummer att ringa ska du inte tro finns? Nej då ska du logga in i internetbanken och skicka ett MEJL? KAN JAG INTE BARA FÅ PRATA MED EN MÄNNISKA?!

 

Tillslut hittade jag ett nummer och när man väl ringer så får man höra ett förinspelat meddelande som är sjukt lång och helt irrelevant? "Du vet väl om att du kan hitta vanliga frågor och svar på vår hemsida, www.nordea.se" JAMEN DET VET JAG VÄL DET VAR DÄR JAG HITTADE TELEFONNUMRET!!!! Sedan ska det KNAPPAS fram. Till all jävla förbannelse.

 

Jajajajajaja tillslut fick jag prata med en jättetrevlig man som sa att vi hade en veckospärr för hur mycket vi kunde betala med kortet så jag höjde den spärren. Slutet gott, allting gott.

 

Fast jag var inte nådig i deras kundundersökning som de begick misstaget att skicka till mig efteråt.

 

"Det känns som jag står på krogen och ska beställa en drink, ta kort på mig!" sa jag till Martin Böwes som var snäll nog att göra som jag sa.

 

 

Efter samtliga av våra besök var betalda och Wyoming var med oss styrde vi vår kos mot Nordby för att hämta ut medicin till Wyoming och jag behövde verkligen köpa nya skor. För dragkedjan fastnade när jag skulle ta på mig dem, Martin skulle vara snäll och dra loss den men hela blixtlåset ramlade av och var omöjligt att få på igen. Jag fick ett raseriutbrott och slängde skon i golvet men missade golvet och träffade min egen fot i stället.

 

Så det blev ett par nya pjucks. Det fanns exakt likadana som mina gamla, SÅNT gillar jag som avskyr att prova nya grejer.

 

Stackars jävlar som jobbar på Skopunkten för övrigt. SOM de måste merförsälja. Jag avskyr att köpa skor, och när jag gör det så vet jag oftast vad jag vill ha; vita tygskor, bruna kängor osv. Jag köper skor för jag behöver specifikt ett visst par skor, inte för att det är roligt att köpa massa skor. Så har jag dessutom oftast bråttom när jag gör det, för jag handlar oftast skor när det är just kris och jag måste byta de jag har på fötterna just i stunden, och handlar extremt målmedvetet.

 

"Du vet väl om att om du tar ett par till så är det halva priset på billigaste paret?"
Jamen snälla rara människa hade jag velat ha ett par till så hade jag väl stått här med två par pjucks just nu?

"Och impregnering?"

Jag brukar alltid svara "det har jag redan, tack ändå" men sanningen är att även om de lyckats pracka på mig impregnering tidigare i mitt liv för att jag är en people pleaser som inte kan säga nej, så har jag aldrig impregnerat en enda skojävel i hela mitt liv.

 

 

Wyoming var sedan officiellt HEMMA. ❤️

 

 

 

 

 

Sophie numera kallad Megachonker eller Chunk Morris.

 

 

Martin sa att han tyckte Sophie verkar så mycket gladare nuförtiden. Jag lovar att det är för att han är hemma mycket mer, nu när han är heltidssjukskriven. Hon älskar honom verkligen. Som ni säkert kan se. (En parentes här bara, jag frågade Martin om det gick bra att jag skrev i bloggen att han var sjukskriven och han sa "skriv att det är efter komplikationer av min penisförminskning, att den inte gick så bra ") asså jag orkar inte hahahaha

 

 

 

Vi lagade Hellofresh, denna gång blev det grekisk kyckling med citronpotatis. Hel. Ve. Te. Vad gott det var. Kycklingen var helt otrolig? Så saftig och mör. Vi har en massa mat att laga kommande dagar så jag passade på att göra tabberas på min del av maten, och smäckte i mig mina två portioner direkt. Tycker Hellofresh-portionerna kan vara lite små ibland så det var najs att äta sig riktigt mätt.

 

 

Jag var så jäkla trött efter det så la mig faktiskt innan 20.00 den kvällen. Lyssnade på Creepypodden och försökte somna, lyckades strax efter 21 men vaknade innan 22 igen och hade lite svårt att somna om för jag var svinvarm och hade typ... massa slem i halsen/näsan. Somnade om strax innan 23 igen men fick ändå typ 7 timmars sömn. Måste medge att jag ändå kände mig rätt utvilad när väckarklockan ringde kl 06.00. Då var det dags att hämta Fredrik och åka mot Trollhättan och Johannas examensceremoni!

 

 

Kan inte fatta att hon är färdigutbildad? Hur jävla sjukt? Hon började ju plugga alldeles nyss liksom..

 

 

Kolla en sån jävla PINGLA. Grattis, grattis, grattis och bra jobbat Johanna!!!!

 

 

I vanlig ordning kantas mitt liv av kattärenden så jag hade mött upp ett jourhem på NÄL på vägen mot Trollhättan för att ta emot en katt, som jag när ceremonin var över skulle överlåta till hans nya matte som kommit dit med tåget från Göteborg.

 

Lilla fina Pettsson. Första tiden i nya hemmet har varit lite svajig då han spytt varje dag, men hoppas vi ska kunna få bukt med det.

 

 

Och sedan bar det av hemåt. Så skönt att vara hemma, och så glad att Wyoming var tillbaka. 

 

 

Jag skulle dock bara vara hemma lite drygt två timmar innan det skulle vara dags att åka iväg igen, i nya kattärenden. Jag kom på att Love is Blind Sverige hade premiär den dagen, så givetvis sträckkollade jag igenom de 4 avsnitt som släppts samma dag!!! Ska erkänna att jag spolade lite här och var, för jag orkade inte med allt jangel.

 

Jag känner igen hon Catja så jävla väl? Men kan för mitt liv inte placera henne?

 

 

Det blev dock bara ett avsnitt till en början eftersom jag var tvungen att åka sedan.

 

Hejdå lilla Sterling.

 

 

Jag åkte till ett jourhem för att hämta en katt där, och sedan till veterinären för att vaccinera katten jag hade med mig och hämta en katt till, som skulle flytta till ett nytt jourhem. Det är de som äger Kristallstugan som har öppnat i stan, Jaqueline och Alex, som skulle vara jourhem åt katterna så jag åkte dit för att överlämna dem. Alltså vilka otroliga människor. Jag dröjde kvar i butiken mycket längre än nödvändigt för det infann sig ett lugn bara av att kliva in där, och underbara Jaqueline då som sa "Ida jag bara måste krama dig, vi är så glada". Gurl, det är ni som gör mig en tjänst här, men alltid trevligt när människor gör det med glädje.

 

 

 

 

Väl hemma sedan kraschade jag i sängen och såg klart på Love is Blind. Självklart med bästa sällskapet.

 

 

När jag sedan gick upp så tre timmar senare mådde jag absolut skit. Hjärtklappning, sprängande huvudvärk, illamående. Vi kämpade ändå på och lagade mat. Denna gång kikärtscurry med ris.

 

Har ni sett så söta tossar.

 

 

Av någon anledning tyckte katterna denna maträtt av alla luktade supergott.

 

 

Den var helt okej men inte så mycket mer faktiskt. Sällan jag inte tycker Hellofresh är jättegott men allt kan ju inte falla i smaken så klart.

 

 

När vi ätit klart (jag åt inte ens upp för jag mådde dåligt, förstår ni) lät jag katterna kolla på Cat TV och gick faktiskt och la mig.

 

 

 

Jag mådde superdåligt både när jag la mig och när jag vaknade. Jag blev så ledsen för jag hade ju så mycket att göra den dagen, men det kanske var just det. Dagarna går i ett.

 

Så jag fick ställa in allt och spenderade mer eller mindre hela dagen i sängen. (Det blir för övrigt så himla mycket kattbilder när jag går hemma på dagarna, sjukt.)

 

 

 

 

 

 

På eftermiddagen behövde jag vara lite produktiv för att inte få ångest, så jag tog tag i en hel del administrativa grejer som jag haft hängandes över mig ett tag. Det var skönt som attan att få det gjort.

 

 

 

 

Wyoming värmde sig framför konvektorelementet.

 

 

 

 

 

 

 

Och det är verkligen så otroligt vackert ute nu när vi har så mycket snö. När sjutton hade vi så här mycket snö, och så här länge, senast?

 

 

Jag har ju börjat budgetera denna månad igen. Jag får CSN tidigt denna månad så januaribudgeten blev kort, och februari blir makalöst lång istället. Men det ska nog lösa sig.

 

 

Sötaste sällskapet. Prasslar man med papper kommer hon på 0.001 sekund för hon tror att allt prasslande papper blir en pappersboll som hon kan jaga.

 

 

Sophie aka. Megachonker aka. Chunk Morris ockuperade mitt knä så klart.

 

 

Sedan förflyttade vi oss in till Bowies. Vi spelade lite datorspel (han spelade och jag kollade på). Vi återupptog ett spel vi spelat innan som var så märkligt, Ad Infinitum. Det är ett skräckspel som utspelar sig under första världskriget. Tyckte dock att det tagit sig och gått ifrån att bli konstigt till riktigt bra. Det påminner mig om Amnesia, ett annat hemskt bra skräckspel. Hade önskat lite mer pussel i form av gåtor och sånt, typ som i Silent Hill, men i gengäld är det väldigt snyggt rent estetiskt.

 

 

Vi avrundade kvällen med lite glass framför serien Lie to Me som jag älskade när den kom. Såg säsong 1 och 2 säkert 10 gånger, men nu har jag inte sett den på massor av år så nu är den faktiskt lite intressant igen. Är dock inte alls lika imponerad av den idag om jag var när jag var 17.

 

 

Imorse när jag vaknade gick jag upp ganska direkt för att gå på toa och sen mata katterna. Vid förstnämnda insåg jag att vi inte hade vatten. Det hade fryst. Igen. Som tur var, behövde vi bara starta fläkten nere i pumphuset så kom det tillbaka inom typ 4 timmar.

 

Katterna tokälskar min värmefilt mer än jag, 

 

 

 

 

Har sagt det förr och säger det igen; så vackert ute.

 

 

Efter att ha ätit extremt sen frulle och suttit med lite administrativa grejer i två timmar kände jag att jag behövde röra mig. Så jag gick en promenad, och passade på att ringa Amanda samtidigt för att catcha up. Jag känner inte att jag varit mitt bästa jag i vår relation den senaste tiden, så det var lite skönt att få prata en längre stund om allt och ingenting.

 

 

 

Kolla hur det rosa ljuset reflekteras på bergen till vänster. Wow alltså.

 

 

 

 

Över en timmes promenad blev det, eftersom jag glömde bort att vända om. Blir ju lätt att man traskar på tills man känner att det räcker, men så ska man gå hela vägen tillbaka också.

 

Jag har haft ett litet dilemma senaste veckan som intensifierats senaste dagarna. Det är nämligen så att jag haft en hemtenta att skriva, som ska lämnas in senast om typ 3 timmar. Eftersom vi blev utan vatten dagen innan tentan släpptes, och Wyoming blev inlagd på sjukhus och vi inte visste om hon skulle klara sig, och det har varit 9-10 grader i huset.. så har jag varit duktigt handlingsförlamad. Ärligt talat så har jag mest legat i sängen och fördrivit tiden. Nog för att jag är duktig på att prokrastinera men detta känner jag har varit - absolut inte bortom min kontroll - men en extremt stor utmaning som jag inte riktigt mäktat med. Något jag beskrivit tusen gånger i bloggen nu känns det som. Det var först när vattnet var tillbaka och Wyoming kom hem som jag kände stenen lätta från bröstet och förhoppning om att komma till skott med tentan. Men så blev fredagen så hektisk. Jag mådde så dåligt fredag kväll och även lördag. Då kvarstod idag.. och då försvann vattnet igen och man liksom föreställde sig att vi skulle behöva gå igenom den skiten igen.

 

Jag erkände mig besegrad. Jag ville verkligen, verkligen inte ge upp och inte lämna in något alls. Men jag kände att jag klarade inte den kraftansamlingen och den stressen. Jag inser ju att detta inte bara låter som, utan också ÄR en massa ursäkter, men jag kan ändå känna att jag har gjort mitt bästa för att hålla ihop det. En mäktig hemtenta på det.. nej. Johanna har sagt att skicka alltid, alltid in något, även om det inte är bra. För då finns alltid en chans att klara det, och om inte får man i alla fall feedback. Det är ju så himla sant, men denna gång... Det gick inte. Jag mejlade med min lärare (som säkert får tusentals mejl med dåliga ursäkter på varför uppgifter inte lämnas in i tid) men han sa att jag skulle ta det lugnt och att det kommer en ny möjlighet om typ en månad.

 

Det är ju en falsk känsla av lättnad på ett sätt eftersom jag bara skjuter mig i foten som skaffar mig mer jobb längre fram, men det bara kändes så skönt att acceptera mitt val eftersom det hängt över mig i en vecka. Det känns ju å ena sidan sämst att redan första terminen skjuta upp en uppgift, men å andra så vill jag vara lite snäll mot mig själv och tänka att jag har gjort så gott jag kan. Jag kommer på mig själv flera gånger om dagen med att jag inte ens andas. Alltså, inte andas snabbt utan bara håller andan. Känns som centrala nervsystemet är så laddat att det är elektriskt. Jag behöver komma i fas lite efter den... systemkollaps vi upplevt senaste veckan.

 

Jaja. Vad är väl en bal på slottet.

Häj bloggen!

 

Kolla så vackert det är ute, till och med från sängen sett!

 

 

Den här historien tar vid där rörmokaren kom hit!! Bara så, någon timme efter att jag skrivit förra inlägget så hörde vi inte hur det knackade på dörren men typ, dunsar från under huset. Jag sa till Martin "vad sjutton är det som låter?" varpå han reste sig och gick ut i huset för att lyssna. Under tiden anlände rörmokaren till vår ytterdörr så Martin fick helt oförberedd öppna dörren iförd Breaking bad-onesie och min gamla Cozee-tröja. Jag fick samla mig en stund inne i sovrummet innan jag gick ut, för jag skrattade så mycket. Inte för att det är något fel med det, det är ju så jag själv går klädd 100% av tiden hemma, men för att Martin inte vill vistas offentligt i mjukisträningsbyxor ens. 

 

 

Anyway, de inspekterade rören, vi satte igång pumpen och VOILÀ!!! DET RANN VATTEN UR KRANEN!!!! Jag stod i huset med Martin i telefon och skrek av glädje samtidigt som jag sprang runt och öppnade varenda jävla kran i huset. "VI HAR VATTEN HÄÄÄÄÄR, VI HAR VATTEN HÄÄÄÄÄR, VI HAR VATTEN HÄR OCKSÅ!!"

 

Tack tack TACK till Byggservice Tanum för den otroligt snabba hjälpen, ni har räddat vårt liv känns det som. ALLA ska anlita dem i framtiden ok!!!!

 

Vi vågade inte riktigt ropa hej när vattnet var igång, för att det kändes för bra för att vara sant. Trycket i vattenkranen i badrummet avtog ganska häftigt och vi blev så nervösa att det skulle försvinna. Rörmokaren trodde det var en ispropp som orsakade det men Martin fick en snilleblixt och plockade av det lilla munstycket och rengjorde det, för det hade samlats massor av skit där. Så efter det var allt i sin ordning!!!

 

Det första han gjorde var att diska. Katterna var lika chockade över att se vatten som vi var tror jag. 

 

 

Så arg.

 

 

Och några sov bekymmersfritt.

 

 

 

Wyoming har ju legat inne på Fredrikstad Dyrehospital i fem dagar nu. Hennes värden har varit svåra att få bukt med. Men igår morse var första gången hon åt, precis när de började överväga att sätta sond på henne. Sedan dess har aptiten hållit i sig, peppar peppar ta i trä. Hon har blivit piggare överlag och äter självmant. Först igår kväll började natriumvärdena att sjunka efter lite medicinering.

 

 

Och nu ringde veterinären för en stund sedan och berättade att värdena är normala och att hon är redo att komma hem. Jag vågar verkligen inte slappna av och känna att problemen är ur världen, men att hon mår bättre nu är det viktigaste och vi får ta en kris i taget. Klockan 14.00 ska jag hämta henne, kan fan knappt bärga mig!

 

Hur som haver, vattnet kom tillbaka och jag tvättade 5 maskiner tvätt samma dag. Vilken ynnest det är med värme, el och rinnande vatten, tycker ni inte?

 

 

Men som alla vet är underbart kort; på kvällen hittade jag en vattenläcka i taket. SÅKLART. Vi bad om vatten, vi fick vatten.

 

 

Martin, den stackars stackars mannen, fick hämta stegen och klttra upp på vår "vind" där han hittade orsaken till läckan, som var kondens som rann ner genom golvet. Vi ställde dit en liten hink till att börja med men kommer ju behöva åtgärda det vid tillfälle. Men inte idag, Satan.

 

 

Han tog en dusch och Artemis tog tillfället i akt att ockupera hans Cozee. Se så olycklig hon ser ut.

 

 

Vad FÅ samtal det ringdes den dagen?? Räknade antalet inkommande, utgående och missade. Sammanlagt 45 stycken.

 

 

Vi var i alla fall hysteriskt lyckliga över vårt återvunna vatten. Martin åkte in till stan och handlade diskmedel, tvättmedel, sköljmedel, hushållspapper och andra grejer som krävs vatten för att använda, då vi insåg först då att de var slut. Under tiden storstädade jag huset, samtidigt som jag pratade i telefon med mamma. Det enda jag inte gjorde var att dammsuga, för katterna sov så gott och jag ville inte störa dem.

 

 

 

Det blev en ny dag och livet kändes så mycket ljusare och bättre. Vi intog frulle med gott humör och sedan tänkte Martin att han skulle klättra upp på taket och gräva bort snö ur ventilationen. Vi gick ut men jag tittade upp på taket och bad honom låta bli. Det saknades bara att han halkade, ramlade ner och bröt varenda ben i kroppen.

 

 

Det blev en liten sväng ut i alla fall. Har sagt det förr och säger det igen men det är verkligen så vackert ute, det är synd att det inte fastnar så bra på bild.

 

 

Äntligen kände jag att ordningen var återställd och livet liksom kunde börja på nytt. Vi pratade om det Martin och jag hur mycket det påverkade en mentalt. Han sa det så bra som "jag känner mig renare nu än igår efter jag hade duschat, trots att jag inte duschat nu". Det går inte att beskriva, det liksom bara sitter i bakhuvudet och stör hela ens existens.

 

Alltså sättet jag pratar om detta på, som om det vore ett trauma? Men kontentan är i alla fall att jag har varit så fucking olycklig, och nu är så glad och tacksam för att saker funkar som de ska. PEPPAR PEPPAR.

 

Med lite ny luft under vingarna kände jag mig manad att ta hand om lite måsten. Kitty och Max hjälpte mig med lite redovisning av kvitton, som ni kan se.

 

 

Min kära kollega/chef vet vad som gör mig glad. Jag tog med en handsprit till butiken, som är en av de bästa jag någonsin använt. Den är vattning, kladdar inte, dunstar snabbt och luktar så jävla gott av vattenmelon!!! Tog med den till butiken i hopp om att de skulle beställa den nästa gång de beställde från Tingstad.

 

 

Fick sällskap av Artemis också under tiden jag administrerade lite.

 

 

Sedan var det dags att laga mat! Vi har massvis av Hellofresh liggandes i kylen som vi behöver komma ikapp med.

 

 

 

Det blev smörstekt öring med krämig orzo med gurk- och myntasallad vid sidan av. Det var väldigt gott, första gången jag åt öring. Inte smaksensation men kanske billigare alternativ till lax? Kanske? Jag har dock dille på orzo så maträtte får helt klart väl godkänt.

 

 

 

Att den där korgen inte gått sönder ännu är ett mysterium tillika mirakel.

 

 

Jag sliter lite med att komma ikapp det jag varit helt handlingsförlamad inom senaste veckan. Igår kväll tömde jag mejlen, svarade på sms, messenger och PM till Katthjälpen vilket var väldigt skönt, men det bygger snabbt på igen. Jag bytte faktiskt jobbhelg med en kollega denna vecka, för det kändes alldeles övermäktigt att jobba i helgen med tanke på allt jag har att göra nu, och så tar Johanna examen imorgon så jag ska till Trollhättan och vara med på ceremonin, på lördag måste jag till Amanda en sväng och på söndag är deadline för ännu en hemtenta... som jag... inte... börjat på...

 

 

En sak i taget. Om mindre än en timme ska jag åka och hämta Wyoming som blir utskriven från djursjukhuset idag och äntligen får komma hem. Hoppas livet kan återgå till det normala, om än bara för en stund.

 

Tack för ni läser! Hare gött haaaj! ❤️

Häj bloggisen!

 

Misären fortsätter. Vi höll ändå både modet och humöret uppe de första dagarna utan vatten men dag tre tappade vi gnistan helt.

 

Jag har så svårt att fokusera på någonting alls egentligen, allt jag kan tänka på är att jag känner mig äcklig och smutsig och att allt annat också är äckligt och smutsigt. JAG VILL TVÄTTA MINA HÄNDER.

 

Så jag har mest spenderat tid i sängen och bara väntat på bättre tider. En period var jag ändå rätt motiverad att börja skriva på min hemtenta men jag kan inte förmå mig att fokusera på något alls faktiskt. Känner mig smutsig och obekväm. Jag brukar duscha 1-3 gånger om dagen.. och jag brukar ägna en stund åt att städa varje dag, innan jag åtar mig något annat. Allt det är ju för att hålla huvudet, tankarna och måendet i schack. Nu är allting liksom... out of whack.

 

Katterna har inget emot att vi hänger i sängen med vår värmefilt under täcket. Artemis bäddade till och med ner sig själv.

 

 

I lördags åkte jag till Nordby för att ta en dusch på personaltoaletten. Det var jäkligt gött, även om det är drygt att behöva åka 40 minuter för att kunna tillgodose ett basalt behov.

 

 

 

Martin ringde och frågade om han fick bjuda mig på frukost i stan. Det tackar man ju inte nej till direkt.

 

 

 

Wyoming hade varit lite hängig under dagen, och dagen innan. Verkade inte riktigt vilja äta, satt vid vattenskålen som om hon ville dricka men inte förmådde sig. Ville inte ha godis. Men så är det ju så kallt, och utan rinnande vatten har jag inte kunnat tvätta henne baktill där det fastnar kiss, så tänkte att hon kanske var obekväm och besvärad av det. Jamade när jag kom nära (vilket hon aldrig någonsin gör), som för att säga åt mig att inte röra henne. Men ringde ändå veterinären på söndagen, för att boka tid för undersökning på måndagen. Men bara timmarna efter spydde hon blod.

 

 

Så vi satte oss direkt i bilen och drog till Fredrikstad djursjukhus.

 

 

 

Lilla älsklingen. Hon mådde verkligen, verkligen inte bra. Jag var ganska upprörd, då jag vet att Wyoming på ett sätt lever på lånad tid då hon trotsat oddsen gång på gång. Veterinären sa "hon är en riktig överlevare" men jag är också rädd att den turen snart kommer ta slut.

 

 

Det blev en kort och orolig nattsömn innan det var dags att åka in till veterinären i stan med en av föreningens katter. Som tur var såg allt ut att vara bra med henne.

 

 

Efter veterinärbesöket åkte jag till Nordby för att möta min far på Jula, eftersom han slutade jobbet vid 10. Vi handlade lite tätningslister till fönsterna, tog en lunch och jag smet inom jobbet för att låna toaletten och mingla lite med en kollega.

 

När jag kom hem var det åtminstone väldigt vackert hemma.

 

 

 

 

Jag lyckades få tag på en rörmokare som kunde komma och hjälpa oss att lokalisera var vattnet hade frusit någonstans. Han såg att det var inget fel i pumphuset utan det var rören under huset som var helt genomfrusna hela vägen. Han tejpade upp en värmeslinga längs största röret men sa att det kommer inte räcka i denna kyla. Så jag åkte till pappa för att hämta mer värmefläktar och Martin åkte in till stan för att köpa rörisolering och en hårfön.

 

Vi satte in en värmefläkt och såg att det mest troligt läcker någonstans. Även inne i huset, när man häller vatten i handfatet är något galet för det rinner från röret rätt ut på golvet. Med värmefläkten på plats fanns inte så mycket mer att göra för tillfället, stämningen var vansinnigt dålig för vi båda var frustrerade och ledsna, så vi åkte åt varsitt håll för att ta en dusch och äta mat.

 

 

Jag åkte till Johanna där jag fick både duschat och blev bjuden på middag. Fredrik var också där och hans hund Max. Kolla så söta de är, Max och Herman.

 

 

Efter middagen drack vi te och spelade finns i sjön.

 

 

Med lite nysamlade krafter kunde Martin och jag sedan försonas hemma och ta nya tag.

 

Så direkt när jag vaknade idag kontaktade jag rörmokaren igen som vi väntar på just nu. 

 

Martin gav mig halva sin Statoil.macka till frukost och jag delade den systerligt med Artemis.

 

 

Kitty klättrade ännu en gång upp på luftvärmepumpen, och rev ner en gardinstång på vägen.

 

 

 

Vi gick ut till husgrunden, där fläkten gjort ett jäkla bra jobb!! Oklart hur varmt det var där inne men säkert runt +15, det var i alla fall varmare under än inne i huset kan jag säga. Det verkade inte riktigt behövas, men vi blåste på rören med hårtork innan vi satte dit isolering.

 

 

Jag har inte direkt klaustrofobi men det är nästan så man utvecklar det där inne. Man kan knappt sitta upp raklång. Det är jättesvårt att ta sig fram, särskilt eftersom man kryper på vassa stenar. Dessutom hänger det en massa spindel-kokonger i taket :(((((( men jag såg inte en enda levande spindel där inne så det var okej... annars hade jag aldrig, aldrig, ALDRIG någonsin krupit in där.

 

 

När isoleringen tagit slut kändes det som det blivit kallare där inne igen eftersom vi haft luckan in dit, öppen. Så vi bestämde oss för att vi var klara för nu, det mesta verkade tinat MEN vi vågar inte sätta igång vattnet ifall det är någonting som gått sönder. Därför väntar vi på rörmokaren innan vi gör något mer.

 

Häj bloggen!

 

Jag sitter här i sängen i trippla lager kläder och mössa på, för det är lite kallt här hemma. Vi är inne på andra dagen utan vatten, det har fryst i ledningarna. Det fuckar liksom upp hela ens momentum, man vill inte göra något alls för man kan inte ens tvätta händerna, eller duscha. 

 

 

 

Så de senaste två dagarna har inte varit så extremt spännande faktiskt, då vattnet frös natten till igår. Martin skulle egentligen åkt till Oslo igår men av olika anledningar stannade han hemma, något jag i retroperspektiv känner mig väldigt tacksam för.

 

 

 

 

 

Som tur är har farmin hjälpt oss med elen hemma och fixat så huvudsäkringarna inte ska gå när vi har igång konvektorelementet nu. Så den går på full patte, men ändå blir det 9 grader inomhus på natten. Det är ju inte så jävla festligt, men ärligt talat är jag mest glad att vi inte har strömavbrott. Martin pratade om att ta in på hotell och det hade jag kunnat göra om det inte vore för att jag inte vill lämna katterna hemma. Konvektorelementet vill jag inte låta gå så varmt om ingen är hemma.

 

 

Så igår satte vi igång ett värmeelement vere i pumphuset i hopp om att det skulle lösa upp isen. Vi var ändå ganska hoppfulla men på kvällen började tålamodet och det goda humöret sina. Jag hade verkligen bara legat på soffan hela dagen, ovillig att göra något alls för man känner sig så jävla begränsad. Det är en sten i skon på något sätt. 

 

Som tur var, fick vi komma till Johanna och inte bara låna duschen men hon bjöd också på middag!! Vi har visserligen matlådor i kylen, och skulle väl rent teoretiskt kunna laga mat, men det känns så där när man inte kan diska.

 

Sallad med grillost och potatis serverades dagen till ära.

 

 

Sedan satt vi framför kaminen och tinade upp frusenheten som liksom sitter i benmärgen.

 

 

TACK Johanna som räddade hela vår dag.

 

Väl hemma sedan, så tog jag mig tid att faktiskt städa och ställa i ordning lite grejer. För kaos på utsidan ger mig kaos på insidan. Jag hade varit för deppig och handlingsförlamad under dagen för att få något vettigt gjort, men i vanlig ordning så kom motivationen vid typ 23.00.

 

 

 

Jag vaknade 07.45 imorse och tyckte mig höra att vattet stod och rann i full kraft. Så jag gick upp för att stänga av det bara för att inse att det var konvektorelementet som lät och inte kranen. 

 

 

Så ännu en förmiddag passerade utan vatten i kranen.

 

 

När det är -26 grader ute och du inser att du kunde ha bott kvar på en paradisö i Grekland om inte någon kidnappat dig på sin semester för 8 år sedan:

 

 

Det är såå kallt på golvet, stackars, stackars katterna alltså.

 

 

Kitty hoppade mot bättre vetande upp på lutfvärmepumpen (som vi för övrigt verkligen behöver få ordning på). Men sedan kom hon fasen inte ner. Martin tog sig an uppdraget att hjälpa henne, det lyckades.

 

 

Jag åkte iväg en sväng för att hämta en katt som skulle till sitt nya hem. En jättesöt kvinna vid namn Lena som bor en bit utanför stan. Hon är född -46 så är lite äldre men jävlar vad det är krut i den tanten kan jag säga. Hon hoppade fram på kryckor eftersom hon opererats nyligen men var ändå ute och matade sina får 3 gånger om dagen oavsett väder och vind. vår stora katt Potatis som vi haft i föreningen i över två år fick flytta dit, och jag ber till gudarna att det ska funka. Han har ju så extremt speciella behov verkligen; inga andra katter, hundar, män, barn, måste gå ut, blir aggressiv om han inte får mat. Men om alla dessa kriterier uppfylls så är han liksom underbar och mysig och tillgiven. 

 

Lena var verkligen så himla söt och hon döpte genast om Potatis till Purr Purr, haha. Jag följde med henne ut till fåren och hjälpte henne att ge dem mat, inte för att hon bad om hjälp men för jag gärna ville hjälpa. Hon var så jäkla söt verkligen. Håller tummarna att de kommer trivas tillsammans.

 

På vägen hem ringde jag mamma för lite mingel och för att fråga om man kan frysa in kyckling med sista förburkningsdagen idag. Egentligen tänkte vi laga Hellofresh, för kycklingen går ut imorgon, men vill inte tillaga kyckling utan möjlighet att diska.

 

Vi fick dessutom ny leveras av Hellofresh idag, man vill ju inte hamna för mycket ur takt. Pedro var ett stort fan av lådan som ni kan se.

 

Så nu sitter jag här i sängen och det känns som man liksom.. svävar i limbo. Det finns tusen saker jag hade kunnat ta itu med, men känslan av att inte kunna bli helt bekväm hänger över mig. Är märkligt hur det där funkar egentligen, men det bara stör mig så jäkla mycket. Undra om någon annan kan relatera eller om det bara är jag som är lite konstigt.

 

 

Vi tänkte bespara Johanna våldgästandet idag och drar till Nordby om en stund för att äta mat. Tänkte även köpa en kattlåda till Lena som nog behövde en större än den hon hade, panta, lämna in gamla pantkvitton som snart blir ogitiga och slänga lite källsortering längs vägen. Vad annat ska man få tiden att gå med nu när omtändigheterna inte tillåter mig fokusera på något produktivt.

 

Ska man se det positivt så har vi ialla fall inga andra åtaganden som vi måste förhålla oss till, som jobb eller föreläsningar eller annat.. det hade varit väldigt stressigt och frustrerande tror jag. Också skönt att vi faktiskt har ström i huset och ändå ar värme, och på något vis tycker jag att det är så vackert ute med all snö att jag kan faktiskt inte förmå mig att avsky vintern eller kylan. Trots allt.

 

Tack för ni läser! Hare gött haaaaj!

Häj bloggen!

Först och främst. Hur jävla söt är inte den här katten? 

Så då var det ur systemet.

Förbered er på massor av kattbilder. För de senaste två dagarna har jag verkligen bara varit hemma. Det är faktiskt jävligt ovanligt, att jag inte lämnat huset två dagar i rad. 

Gårdagen ägnades i alla fall helt och hållet till att skriva min examinationsuppgift. Det gick förvånansvärt jäkla bra alltså. Många av mina klasskamrater var helt rasande över att uppgiften var så stor och omfattande, men jag tyckte faktiskt bara det kändes så vid första anblick för att uppgiften var väldigt utförligt skriven, dvs. den innehöll mycket text. Men jag tyckte den var jättebra i det avseendet att det var väldigt koncist hur han ville vi skulle lägga upp det. Tidigare har uppgiftsbeskrivningarna varit mycket kortare, men då har man istället känt sig osäker på hur man ska göra, hela uppgiften igenom. 

På kvällen, när jag skrivit klart 3 av 5 punkter, så var jag ärligt talat så himla nöjd. Jag kände att detta är något av det bästa jag skrivit. Så insåg jag… denna uppgiften kommer inte bedömas F-A, utan bara underkänd eller godkänd. Lite tråkigt i det avseendet att jag faktiskt kände att jag levererat, men skönt för då kände jag att jag kunde sänka ribban och bli klar snabbare. 

På kvällen kom Johanna hit som den räddande ängel hon är och hjälpte mig skriva referenserna. Jag förstår så himla mycket bättre när jag får sitta bredvid någon som förklarar hur jag ska tänka, jämfört med att läsa i en mall. Så, så, så tacksam för detta!! Jag klarade till och med skriva referenser själv efteråt utan att använda mall!

Förresten visste ni att hon är färdig med sin utbildning nu?! Efter tre års studier fick hon veta idag att sista uppgiften var godkänd, och därmed är hon helt redo för examen! Helvete vad tiden går snabbt. Och jag har redan gjort en sjättedel av min utbildning?

Klockan 23:23 åkte uppgiften in!

Det som kvarstod var att förbereda en PowerPoint-presentation. Jag var så trött och hade svårt att fokusera, så jag tramsade mest och skrattade så jag nästan kissade på mig. 

Så blev det morgon och dags att slutföra uppgiften! Jag skrev min PowerPoint och min presentation, och vid 12 kom farmin för att hjälpa oss byta några grejer i proppskåpet. Kände mig så otrevlig som inte tog mig tiden att umgås något utöver det men klockan 13 hade jag min examination och var fortfarande inte helt klar med redovisningen.

Pulsen var lite som om jag skulle råna en bank mitt i lunchrusning precis innan men det gick bra. Fattar inte riktigt varför jag blev _så_ nervös men tror det var lite inför om jag skulle få tekniken att funka, jag har fan inte jobbat med PowerPoint på 15 år och har aldrig skärmdelat innan heller för den delen. Men det gick jättebra. 

Satt och skrev med min klasskompis Eira under tiden och hon är så satans rolig att jag vid ett tillfälle fick stänga av kameran för att mina klasskompisar inte skulle tro jag skrattade åt dem. Tokälskar Eira. Otrolig kvinna. 

När examinationen var klar så var det som att all luft gick ur mig. Såg verkligen fram emot en kväll utan någon som helst prestationsångest eller stress över saker som väntar på att göras. Martin och jag lagade middag, drack några cider och sen satte jag mig i sängen och kollade på Game of Thrones. Jag försökte virka men det gick så där, av någon anledning. 

Har även sökt på nätet efter antika skrivbord. Nu när Eddie är borta kan jag ta bort den enorma hamsterburen som står där och smäcka in ett gigantiskt skrivbord istället. Så hittar ni något antikt, robust skrivbord i mörkt trä så hojta till vet jag. Jag är extremt kräsen men allt är av intresse, jag är inte omöjlig. 

Ligger fortfarande i sängen och kollar på när Martin spelar tv-spel. Han åker till en kompis i Oslo imorgon så jag blir ensam i helgen. Det blir tråkigt men kul för honom att komma iväg.

Jag lär väl ha en miljon saker att göra ändå. Imorgon ska jag adoptera ut katt. 

Det var allt för den här gången, tack för ni läser! Hare gött haaaaj! 🦈 

Häj bloggen!

 

Då sitter jag här än en gång, nattugglan. Jag skriver egentligen på en examinationsuppgift som ska lämnas in senast klockan 09.00 på torsdag, men tar mig en välbehövlig tillika välförtjänt paus. Not. Är så trött på att jag som är så lättstressad, som mår skit och blir otrevlig och knappt kan andas när jag känner minsta stress, gång på gång är ute i sista sekund med typ allt jag gör. Någon som vill bli min livscoach? Jag kan inte betala dig men jag är fett rolig ibland.

 

Nyårsafton blev så chill den kunde bli. Jag låg i sängen och mådde dåligt och kollade på Breaking Bad hela dagen (nu har jag sett hela serien fyra gånger) och på kvällen åkte vi till Statoil (i Bastekärr, inte den som tydligen ligger här i skogen) och köpte korv och toast till middag. Fint ska're va serni. Vi kollade på en skitkonstig koreansk film och jag somnade på soffan innan tolvslaget. Vaknade av larmet 23.55 för att tända lampor och dra igång lite musik för att dölja ljudet av eventuella fyrverkerier men det var knappt något alls vid tolvslaget, så himla skönt. Då kunde vi bara gå och lägga oss direkt igen.

 

Det är nog första året jag inte haft FOMO. Alls.

 

Det första jag såg igår när jag vaknade. Någon var visst lite hungrig.

 

 

ÄNTLIGEN nytt år och ny kalender! En nystart rent administrativt, wohoo! Alla som träffar mig regelbundet vet att min kalender är min snuttefilt. Den är med överallt, den gör mig trygg och glad. Jag har skrivit in massa saker i den nya nu, så nu är jag redo för nya året.

 

Tyckte förra årets hade så fin framsida. Vet inte om jag visat min nya? Jag slängde ihop den ganska hastigt, provade en ny leverantör denna gång efter att ha beställt från samma sedan typ, 2015.. men jag kommer nog gilla den ändå tror jag.

 

Denna går till arkivet!

 

 

Igår så var tanken att jag skulle plugga under dagen men det blev inte så mycket med det annat än att jag lyssnade på en föreläsning om rättsväsendet och att predicera risker för återfall bland kriminella. Det var intressant och lärorikt.

 

Jag städade huset och lagade en rätt från Hello Fresh, första gången jag gör det ensam! Krämig baconpasta med ugnsbakad zucchini och tomat. Det blev asgott, om än lite salt för jag råkade öppna fel grej på saltkaret. Hehe.

 

Men när det började dra ihop sig för att åka och hämta Sir Fluffington på Fredrikstad Dyrehospital så tänkte jag att istället för att påbörja något att greja med i en halvtimme så åkte jag direkt. Tänk att jag varit hela 15-30 minuter tidig till samtliga av mina (2) åtaganden detta år. Sjukt.

 

Sophämtningen är inställd pga. dåligt väglag så vi får använda vår gamla soptunna också. Den hade fått sig en hatt.

 

 

Efter att ha kört extremt försiktigt till Fredrikstad kom jag fram i ett stycke. Underbara veterinären där hade supergoda nyheter om Fluffington, han var markant mycket bättre och piggare nu så prognosen för framtiden ser god ut, peppar peppar.

 

 

Vi bilade änu försiktigare hemåt til hans jourhem och efteråt åkte jag hem och kunde ätligen ta kvällen.

 

 

Martin är för söt. Älskar honom.

 

 

På kvällen sedan satt jag i köket och försökte lyssna på föreläsning (Sophie låg och sov på min stol vid skrivbordet, då är det inte mycket annat att göra än att sätta sig någon annanstans). Och katterna tog sig in i skafferiet och rotade runt, och det var så irriterande ljud, tills de slutligen rev ut hälften av allt som stod på nedersta hyllan. Då fick jag nog och gick dit för att plocka ut dem ur skåpet, men när jag öppade såg jag detta:

 

 

Jonny är så jävla söt alltså. Han fick ligga kvar där.

 

Idag vaknade jag två minuter innan larmet skulle gå. Till skillnad från alla andra dagar någonsin så gick jag upp direkt. Tro det eller ej, men förr snoozade jag aldrig, jag gick alltid upp på första larmet. Det var innan vi had 100 katter i huset, för när man vaknar på morgonen så är det så gosigt att ligga kvar och klappa på dem.

 

Jag åkte ännu en gång i väldigt god tid till veterinären, men denna gången i lite tråkigare ärenden och till Strömstad istället för Fredrikstad.

 

Sterling skulle nämligen ha sin månatliga Solensia mot sin artros, men jag tog även med lilla Eddie som skulle få somna in.

 

 

 

Eddie fick en typ böld på sidan av huvudet/kroppen för nån månad sedan eller två. Jag bokade tid för avlivning då men hon var så pigg och hade helt oförändrat allmäntillstånd att jag helt enkelt tänkte att hon får hänga med ett tag till. I helgen reagerade jag på att jag inte hört henne springa i hjulet på länge och grävde fram henne, då såg jag att hon gått ner i vikt och att hon nästan darrade eller skakade när hon rörde sig. Verkade svag. Så jag kände att det var dags, hon var ju ändå nästan 2 år gammal och dvärghamstrar blir inte så mycket äldre än så.

 

 

När de avlivade henne var enda gången någonsin som jag inte varit närvarande när något av mina djur fått somna in. Dels så hade jag inte så mycket att tillföra för Eddies skull, då vi inte hade någon vidare anknytning, men också så var hon inte hanterbar och jag visste att det eventuellt kunde komma att bli lite stökigt. Mest för veterinärernas skull, för att de inte skulle känna press av att jag satt och såg på och var rädda för att jag skulle bli upprörd om det blev lite omtumlande. Så jag valde att gå ut. Jag grät några tårar i väntrummet och snart kom veterinären ut med henne och undrade om jag ville ha med henne hem, men det ville jag inte. Det är något med att avliva sitt djur, det kommer alltid finnas skuldkänslor involverade, fattade jag rätt beslut, har hon haft det bra, kunde jag gjort något som helst annorlunda? Just Eddie hade jag aldrig någon jättestark relation till, men det är klart att man blir ledsen oavsett. Värre kommer det vara med Gangster tror jag, men vi hoppas det dröjer lite till.

 

Vila i frid lilla Eddie. ❤️

 

Sterling redo att åka hem. 

 

 

Juste, jag skulle ringa Länsstyrelsen också för att anmäla en man som jag vet har djurförbud, men som hade 6 katter utanför sitt hus sist jag åkte förbi. Jag hade skrivit länsstyrelsens telefonnummer så många gånger att jag hade det i huvudet, så jag sökte inte upp det eller så utan knappade bara in direkt.

 

*signaler går fram*

*underbar kvinna svarar*

- operation i Värnamo
- hej, förlåt vart sa du att jag hade kommit?

- till operation i Värnamo

- men herregud det var inte hit jag skulle, då har jag ringt fel, ber så mycket om ursäkt

- vart skulle du ringa då?

- ....

- ....

- .... länsstyrelsen

- ah, det händer hela tiden, du har slagit en 2:a eller 4:a fel, jag tar tyvärr inte emot anmälningar om hundar eller katter här

- nej du har väl fullt upp med ditt, tycker det är bra att du fokuserar på det

- lycka till med ditt åtagande!

- tack, detsamma?

 

OTEROLIG kvinna alltså, SOM vi skrattade. Skönt att höra att jag inte var ensam om att begå denna miss. Hoppas detta kommer bli ett stående internskämt i framtiden, "ring länsstyrelsen, eller operation i Värnamo".

 

Så vill ni prata med en riktigt skön kvinna ring operation i Värnamo på 0102445050, ska ni anmäla vanvård av djur ring istället 0102245050. Eller så är det tvärtom.

 

 

Tog en sväng förbi jourhemmet med Fluffington och stämde av läget och vårdplanen framåt. Åkte sedan hemåt. Tog mig dagens Celsius och budgeterade lite grann, Kitty hjälpte till som ni ser.

 

 

Lustigt hur mycket mer intressant exakt allt blir när man egentligen borde plugga. Jag sorterade/rensade/organiserade i några skåp och lekte med katterna superlänge. Hela två fjädervippor fick sätta livet till.

 

 

Mina bäbisar. ❤️

 

 

Så nu på eftermiddagen blev jag så illa tvungen att skriva på mitt arbete. Som tur är hade jag moraliskt stöd.

 

 

Tog ett break på kvällen för att umgås med Martin innan han skulle sova, vi spelade Subnautica.

 

 

 

Så nu har jag lyckats prokrastinera lite till. Det är väl dags att återgå till skrivandet om narkotikabrott och brottsprevention i Strömstad. Jag var återigen så nära att bara ge upp, men jag tycker det minsta jag kan göra är att åtminstone försöka, och hoppas det blir godkänt. Allt är verkligen bättre än inget, i det här läget.

 

Varför, varför, varför gör jag så här mot mig själv. Oklart.

 

Avslutar inlägget med en påminnelse som var lite fin tycker jag.

 

 

Det var allt för denna gången, tack för ni läser! Hare gött haaaj!

Häj bloggen!

 

Gudars vad jag är trött. Alltså, det är som att jag aldrig vaknade till riktigt imorse, hade säkert kunnat sova hela dagen. En sådan dag. Känner mig utmattad, sömning och mör i musklerna. Kanske håller jag på att bli sjuk. Lika trött som alla dessa kombinerat:

 

 

Jag har ändå jobbat en del det senaste, och haft massor av kattärenden på bordet. Just nu känns det mesta övermäktigt och... jävligt.

 

Jonny däremot var glad när han hittade en påse.

 

 

Fredag morgon kom och efter att i alla fall ha sovit lite mer denna natt åkte jag ännu en gång in till stan för att köra Sir Fluffington till veterinären för att ta ny röntgen och se om kontrastvätskan passerat som den ska. Det hade den inte, utan det var stopp i tarmen. Därför fick han opereras akut.

 

 

Hann hem i tid för ett videosamtal jag hade bokat med en kattbeteendevetare tillika veterinär som jobbar på ett djursjukhus i Moss i Norge. Vi skulle diskutera Wyomings tillstånd, att hon är så passiv och vad jag kan göra för att berika hennes vardag när hon egentligen är ganska ointresserad av typ allt.

 

 

Gry var jättetrevlig och kunnig, och gav massa bra feedback och input i vår situation. Wyoming visade sig från sin bästa sida och både interagerade med mig och var allmänt kontaktsökande. Jag har ärligt talat funderat på om Wyomings liv varit värdigt eftersom hon är så extremt inaktiv, som att hon inte mår bra trots att alla medicinska undersökningar säger motsatsen. Vi diskuterade lite det här med antidepressiva för katt, som en sista utväg om jag inte skulle lyckas få henne lite gladare. Hon har ju problem med att hon är så överviktigt att det fastnar kiss i pälsen bak, vilket gör henne obekväm, då vill hon inte röra sig, vilket i sin tur gör det mycket svårare att få henne att gå ner i vikt, och på så vis tar vi oss inte ur den onda spiralen. Mn efter samtalet med Gry känner jag mig mer hoppfull för framtiden, Wyoming med verkar det som. 

 

 

Pedro hittade godispåsen.

 

 

Wyoming måste ha viskat något väldigt hotfullt till Max för hans svans var burrad så han såg ut som en tvättbjörn.

 

 

Senare på fredagen skulle jag åka till Halden, men jag passade på att uträtta lite ärenden inne i Strömstad timmarna innan. Köpte mig en kattkalender, köpte te, pantade, slängde källsortering och lite smågrejer. Jag gick förbi denna dörr, och kunde inte låta bli att fundera på vad symbolerna till höger betyder. Förstod att det är en lägenhet man kan hyra, men det känns änna jäkligt suspekt faktiskt.

 

 

Jag gjorde ett litet pitstop på Backlunds för kaffe, dammsugare och plugg.

 

 

Sedan var det dags att åka till Halden, då jag hade tid på Social Division för att pierca näsan. Var lite nervös men det gick bra, och tycker det blev ganska bra med, även om jag inte vill ha en stav utan en ring så småningom. Kan man skylla på en tonårsrevolt när man är 31?

 

 

På vägen hem sedan stannade jag inom Hälle för att hänga lite med Johanna. Helenas kids var där också så vi byggde snögubbe.

 

 

Wyoming som ännu en gång faktiskt sökte lite kontakt, inte dåligt.

 

 

Lördagen sedan började med att Sir Fluffingtons jourhem hörde av sig igen, då hans allmäntillstånd var mycket sämre. Jag kontaktade Dingleveterinärernas jour som sa att det bästa var att lägga in honom på djursjukhus. Eftersom jag stod i startgropen att åka till jobbet så fick vi hitta en volontär som kunde köra dit honom.

 

 

Så han blev inlagd och ska vara det till imorgon är tanken. Stackarn har pankreatit och har väldigt ont. Men kändes skönt att de ändå hittade något, både stoppet i tarmen och sedan pankreatiten. Annars är magproblem inte alltid så lätta att diagnostisera, jag var rädd de inte skulle hitta någonting.

 

För örvigt är jag helt överväldigad av vilken respons vi fått på insamlingarna till Sir Fluffington. Det är verkligen sämsta tiden på året att försökta skrapa ihop 50.000 spänn till hans vård, endast. Men i skrivande stund har det kommit in i alla fall 30.000. Helt otroligt vad folk är givmilda och osjälviska.

 

Mitt slutbetyg i programmets andra kurs ramlade in, jag fick ett C. Det är jag nöjd med, och även om målsättningen inte var mer än godkänt så blir jag ändå lite besviken för jag vet att jag kan bättre. Men jag har ju verkligen inte ansträngt mig så mycket som jag borde, så det är ju i sin ordning egentligen. Men man tar väl varenda chans man får att klanka ner på sig själv, eller?

 

 

Resten av lördagen spenderades på jobbet. Jag hade först blivit tillfrågad att jobba på XL Zoo åt en kollega som brutit foten, men sen visade det sig att hon skulle jobba ändå. Sedan blev jag tillfrågad igen då en annan kollega blivit sjuk, men efter en stund så kände de att de klarade sig på två pers ändå. Tur var väl det, för på fredagen frågade Jon om jag kunde jobba till 19 istället för honom, då han hade andra planer. Det ville jag ju så klart, så det blev en lite längre dag på BP än vanligt.

 

Sedan dess har jag känt mig mer eller mindre utslagen. Typ så här. 

 

 

Egentligen borde jag verkligen plugga just nu. Jag gjorde ett försök men 12 minuter in i föreläsningen insåg jag att jag inte fått med mig vad han sagt. Men vi har en rätt stor examination som ska vara inne på torsdag så... gissar att jag verkligen borde försöka, även om jag mest vill sova.

 

 

Får passa på att önska er alla ett gott nytt år!

 

Tack för ni läser! Hare gött haaaaj!

Hallåja bloggisen!

 

De senaste 24 timmarna har varit bonkers. Jag är inte så trött ännu men det kommer som ett megabakslag snart, det är jag övertygad om.

 

För det första så jobbade jag lite extra då de behövde hjälp på Bodypower. Little did I know, att dagen till ära skulle ägnas åt stickprover av inventeringen. Jag var så taggad på att vi skulle få klart alltihop så jag gav 110% frå start. Eftersom vi bara var tre personer fördelat på två butiker, där Jon dessutom skulle gå hem på eftermiddagen, så hade vi sammanlagt bara 2 timmar då vi var två pers i butiken och kunde inventera lagret. Tilläggas bör också att under både Eriks och Jons rast, alltså de två timmar jag stod själv, var de bästa försäljningstimmarna under hela dagen. 

 

Jon köpte en p-max till mig. Det är fan kärlek det.

 

 

Jag var värsta speedy gonzales men det var helt omöjligt att få gjort inventeringen samtidigt som det var rätt schysst försäljning. Ju mer tiden gick desto mer skulle ju den inrapporterade inventeringen diffa. Så tillslut fick jag erkänna mig besegrad - och lägga ner hela projektet bara för att låta kollegorna göra om det imorgon, när de var två och butiken var stängd. Så det var ju lite trist att allt jobb var i onödan, men Jon var imponerad över mitt tempo så det är ju alltid något.

 

På kvällen kontaktades jag också av ett jourhem vars jourhemskatt kräkts ganska stora mängder. Vi bestämde oss för att avvakta lite då allmäntillståndet inte var så dåligt, och det fanns ingen jourhavande veterinär att tillgå. I Göteborg var de överbelamrade och Fredrikstad kan vi inte åka till utan pass. Så jag bad jourhemmet hålla ett öga på katten och hojta till om det blev värre.

 

Tänkte inte så mycket mer på det sedan, när Martin gått och lagt sig fick jag feeling och satte mig vid datorn för att lyssna på en föreläsning om brottsprevention.

 

 

 

 

Katterna har kollat på TV, så klart.

 

 

 

 

 

 

 

 

Fåglarna har börjat hitta till min fågelmat!!

 

 

 

Jag skulle budgetera lite innan jobb. Då dök plötsligt en Wyoming upp och ville ha uppmärksamhet? Det händer inte ofta kan jag meddela. Då är det färdigbudgeterat helt enkelt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu tänkte jag att jag skulle försöka ordna transport hem igen av Sir Fluffington. Jag hade egentligen tänkt att jag kunde göra lite ärenden i stan samtidigt, men det var ren isbana på vägen mellan stan och oss så jag är så där sugen på att åka in igen, 40 minuter tog det enkel väg för man kunde inte köra snabbare än max 40km/h, för att köra honom 2 kilometer och sedan eventuellt göra lite grejer till som också kommer ta fett mycket längre tid än nödvändigt.

 

Veterinären har inte hört av sig så jag gissar att de kanske inte hittat något. Kanske man vågar sig på en liten nap med värmefilten och några katter att gosa med? Eller så blir det plugg.

 

Kanske.

 

 

Det var allt för denna gången! Hare gött haaaj!