Change of Seasons

Häj häj bloggen!

 

Hoppas allt är bra med er som läser! ... och er som inte läser, också. Så klart.

 

Det var ett bra tag sedan jag skrev nu. Det har hänt ganska mycket under denna tiden och även om jag lyst med min frånvaro och säkert inte kommer kunna återberätta en bråkdel av det så har jag större delen av tiden haft det himlans bra faktiskt. Så här kommer en drös fragment från november, december, januari och halva februari.

Är ni redo för mitt absolut längsta blogginlägg någonsin? Har jag fått storhetsvansinne? Vem fan bryr sig ens? Vem tror jag ska kolla igenom dessa typ 500 bilder? Mamma kanske. Men jag tror inte ens hon orkar traggla sig igenom allt. Det blir jag i framtiden som läser, och jag själv endast. Hej hej, framtida jag!

 

Okej så jag har försökt skriva detta inlägg i flera etapper, därför kommer jag hoppa lite i tiden och så där men håll i hatten.

 

Kan ju börja med att berätta att mitt nyårsfirande var så lugnt det kunde bli. Gött häng i soffan hemma, ingen alkohol eller speciell mat. Vid tolslaget drog jag på svinhög partymusik för att maskera dundrandet av fyrverkeriena på utsidan, men så mycket festligare än så blev det ej. Precis som jag ville ha det. Dagen efter skulle jag nämligen upp tidigt och ta frukostpasset i stallet.

 

Så här fint var det på Ylseröd dag ett på det nya året.

 

Katterna vid tolvslaget =( Jag tycker fyrverkerier är så himla onödiga men är i alla fall tacksam för att våra grannar håller sig med att skjuta, tills tolvslaget. Och då bara några enstaka fyrverkerier, så det är ju över på 10-15 minuter.

 

 

Nyårsdagen var jag så himla obotligt trött. Jag sov bara 6 timmar på natten vid nyår, för jag skulle upp tidigt till hästarna. Jag var så trött på vägen dit att jag var rädd jag skulle somna när jag körde, men tänkte att jag piggnar säkert på mig efter jag grejat i stallet. Men icke. Zombielikt bilade jag sen hem igen och dundrade rätt i säng och sov i 2,5 timme till innan Martin väckte mig och undrade om jag ville ha frukost. Jag gick upp, åt frukost och somnade sedan om i 3 timmar till, vaknade när det börjat mörka ute. I vanliga fall hade jag fått sinnessjuk ångest men nu bara accepterade jag det. Jag hade sagt det på förmiddagen att jag trodde risken var stor att jag bara skulle sova bort hela dagen, då det var min första dag utan koffeinfria månad. Jag hade huvudvärk och kände mig svag som om jag var sjuk, fast ingen sjukdomskänsla då förstås. Bara enormt trött och orkeslös, och molande huvudvärk som jag motade med över 2 liter vatten under dagen.

 

 

Jag låg i sängen resten av dagen och kollade när Martin spelade Resident Evil, somnade bara en gång under tiden, nytt personbästa typ. Sent på kvällen såg jag reklam för Parks panpizza och såg att de hade öppet till midnatt, så vi åkte in och köpte oss varsin. När jag smäckt i mig den, hamnade jag i sådan matkoma att det kändes lika bra att bara gå och lägga sig igen. Så jag sov ytterligare 9 timmar inatt. Vaknade en gång runt 4 och var så himla, himla törstig att jag fick gå upp och hinka i mig lite saft, men somnade sedan om utan konstigheter. Som tur var kändes formen bättre idag, så jag behövde väl sova gissar jag.

 

Självklart var Sterling aka. Bäbbä med mig på tåget.

 

 

Från nyårsafton när jag fixade med mitt nya akvarium. Akvaristen Sophie var med och inspekterade och såg så allt gick rätt till, så klart.

 

 

 

 

Vårt vatten i kranen är ju inte gott nog att dricka så vågar inte använda det i akvariet. Därför måste jag kånka hem vatten i 25-liters dunkar. Väldigt smidigt och så. Som ni kan se så är vattnet likförbannat väldigt grumligt, det är något bättre nu men fortfarande en ganska "mjölkig" färg. Har rådgjort med mina kollegor vad jag ska göra för att åtgärda det och till mitt stora förtret föreslog de vattenbyte. Antagligen är det damm från sanden.

 

 

 

 

 

En dag på jobbet när jag städade akvarierna såg jag att en liten slöjstjärt hade fastnat i dekorationsstenen. Ser ni den?

 

 

Självklart tog jag räddningsinsatsen på absolut största allvar och stod med den i typ en timme. Inte bara hade den fastnat i hålet, ryggfenan hade fastnat i en skåra i hålet som gjorde att det tog stopp när jag försökte trycka den bakåt. Så när den väl kom loss sedan var den halvt skinnflådd, stackarn.

 

 

 

 

Lite kittypics för att varför inte.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Peeper och Peeperino.

 

 

Jag byggde om och strukturerade upp en hylla torrfoder på XL Zoo. Så himla tillfredsställande. Tänker mycket på vad Niclas har lärt mig under min tid på Östra, att smaksortering bör vara fallande och inte en smak per hylla, att ha så stora kontraster som möjligt mellan de olika smakerna osv. Är kul att få applicera i nya sammanhang.

 

Före, med smaker lite hejvilt och överallt:

 

 

Efter, med smaksortering fallande bortsett från de lila påsarna som fick en egen hylla bara.

 

 

Det var en period jag hade mycket ärenden på morgonen innan jobbet, the struggle was REAL att försöka räkna baklänges från arbetspassets start till allt som skulle hinna göras och slutligen vilken tid jag skulle gå upp.

 

 

Juste jag var ju sjuk i november när jag bloggade sist! Här var jag tillbaka på jobbet efter att ha varit sjuk i 1,5 vecka. Det tar ju alltid emot att jobba när man varit borta länge, oavsett hur långt eller kort passet är. Men när man är mitt i sitt jobbflow så kan det liksom gå 14 dagar som man sedan inser att man jobbat varenda en. Men när man trivs på jobben är det i slutänden inte så tokigt ändå.

 

 

Jag köpte en blomma! En hajfena! Den hade dessutom en bäbis! ÄLSKAR den haha. Bäbisen visade sig vara flera bäbisar som Johanna planterade om åt mig och den största av dem dog tyvärr i en Sophie-relaterad olycka.

 

 

Vi fick i uppdrag av Joyvoice att antingen skicka tillbaka eller sälja deras utrustning som vi hade hemma. Jag gjorde ett försök att lägga ut den på Marketplace och det nappade en helt underbar snubbe som gjorde affären snabb och smidig. Önskar verkligen alla affärer gick så enkelt som denna. Han blev nöjd, Joyvoice fick in en slant och jag fick en femhundring för besväret. Alla nöjda.

 

 

Katthäng.

 

 

 

 

 

När jag såg dem ligga så här tog det SÅ lång tid för mig att fatta vilken kropp som hörde ihop med Nestors huvud hahaha.

 

 

I hela december knarkade jag vörtbröd med juledamer och julmust till. Frukost, lunch och middag vissa dagar. Här kompletterade jag min lunch med en ost- och broccolisoppa direkt från frysdisken, intogs med en proteinpulverskopa på vår varuvagn på lagret. Fancy.

 

 

Bäbisar.

 

 

 

 

 

Tidig vörtbrödsfrukost. Med tillhörande smärtstillande för att jag hade dragit ut en visdomstand.

 

 

Såg dessa enorma skolebröd på Supermarket. Köpte tre. Ville kräkas efter en. Älskar skolebröd men detta var overkill asså, haha.

 

 

Jag har haft en visdomstand som växt helt åt skogen tokigt, verkligen rakt ut åt sidan, mot kinden till. Det gjorde inte så mycket, fram tills jag började få väldigt ont i tanden bredvid. Så jag bokade tid hos käftis för en undersökning, och mycket riktigt ansåg han att tanden borde dras ut. Döm om min förvåning när han sätter bedövning i gommen på mig och jag liksom inte fattar det förrän jag börjar domna bort. "Jaha ska ni dra den NU?" sa jag halvt förtvivlat. Överlag tycker jag käftis brukar vara duktiga på att förklara exakt vad de gör, visa verktygen de använder osv men denna käftis bara körde på utan att säga ett ord. Så halvt chockad fick jag besluta mig för att dra ut tanden där och då, jag har aldrig dragit ut någon tand och hade liksom ingen aning om vad jag hade att förvänta mig. Jag har inte direkt tandläkarskräck men jag är generellt rädd för allt som gör ont. Men det gick bra och var över på 10 minuter. Eftersom jag är knäpp i huvudet så bad jag om att få med tanden hem, lol.

 

 

Var så stolt över att jag vågade, precis som ett barn liksom. Tror tom. jag skickade sms till mamma och berättade om hur modig jag var. Med halva munnen full i kompress och direktiv att inte äta typ jordnötssmör (klassiskt eftersom jag hade med mig frukosten i en matlåda; gröt med jordnötssmör) begav jag mig sen till jobbet. Jag åt alvedon och ipren hela dagen så jag fick aldrig särskilt ont i såret, det var skönt.

 

 

Bowies och jag fick ett spontant infall och åkte till Pinchos i Uddevalla som just den dagen hade Throwback Thursday med 90-talstema. Vi körde quiz och jag sa att den som förlorar bjuder på dessert, vilket var dumt sagt för jag storförlorade. Det var i alla fall en väldigt mysig kväll med massa skön 90-talsmusik och massa nostalgi.

 

 

 

 

 

Sophie i pantinsamlingen. Man skulle kunna säga att Sophie är... pantad. 

 

 

En fisk på jobbet som ligger och chillar.

 

 

Det blev december och vi öppnade vår Exit-kalender!

 

 

 

Min årssammanfattning på Spotify kom.

 

 

 

 

 

Älskar att jag stolt domderade ut att jag var i topp 0,1% av Hollywood Undeads lyssnare, när typ alla andra i hela världen också kvalade in på under-procenten-eliten. Martins mest spelade artist i år var Galenskaparna After Shave, DET hade jag aldrig trott om någon sagt det för nåt år sedan haha. Det är väl så där generellt sett inte alls hans humor men han har ändå sett en del av deras grejer med mig i år.

 

Hönan hjälper Bowies att spela.

 

 

Det var dags för årliga veterinärbesöket för mina tre.

 

 

 

De blev så klart superstressade av att åka bur och bil. De hanterade det på helt olika vis kan man säga, Artemis bara skrek, Jonny bajsade på sig och Sterling bara la sig med rumpan mot burluckan och blev helt förlamad av skräck.

 

 

 

 

Väl hos veterinären fick jag ett sådant stresspåslag att jag knappt kunde andas. Det hade blivit något tokigt med bokningarna så veterinärerna hade för många patienter samtidigt. Jag har absolut inga problem med att vänta, men jag skulle börja jobbet några timmar senare så jag kunde liksom inte bli hur försinkad som helst. Och det hade känts jävligt tråkigt att behöva åka hem med oförättat ärende när katterna ändå var så stressade. Jag skulle ha blodprov på alla tre, tandkoll, vaccin och skriva pass på hela gänget, så det var ju inget litet projekt heller. Men veterinär-Rebecka la i högsta växel och hann få klart allt precis i tid, så exakt 11.45 satt jag i bilen vilket jag angett som absolut deadline. Så det var ju bra, men jag var så stressad att jag nästan grät.

 

 

Jag vann storvinsten på Triss.

 

 

En av väktarna på Nordby är så himla gullig, och kom in i butiken och frågade hur det gick med föreningen och katterna, samt hur han kunde hjälpa. Jag sa att vi är alltid i behov av blötmat så han gick över till XL Zoo och köpte detta.. Sen sa han så otroligt fina saker om mig och tackade för vårt arbete till den grad att jag var helt tårögd och bad om en kram, trots coronatider. Så otroligt fint.

 

 

 

 

Jag var på truckutbildning på jobbet tillsammans med bland annat Jon och Emil från Bodypower. En rolig dag ändå, vad jag kan sakna att sitta på föreläsning, haha.

 

 

Jag fick endast ett fel på teoridelen och satte även den praktiska delen, om jag får säga det själv. Är dock helt livrädd för att köra truck nu.

 

 

Det hade varit en lång dag med en del starka känslor kring teoriprovet så på eftermiddagen när det var dags för "upppkörning" så var vi något trötta. Ni vet så där fnittrig och glad man kan bli efter att dödsångesten inför ett prov har släppt. Så när Emil sa "hur ska jag kunna få in den när jag inte får ut den" skrattade Jon och jag så mycket att vi var tvungna att lämna rummet på varsitt håll.

 

 

 När utbildningen var klar och jag stämplat ut från BP var det dags för stängning på XL Zoo. Jag kollade läget med Peeper och Peeperino så klart.

 

 

Köpte lite grejer till katterna, så klart. Jag går inte ens plus av att jobba där längre kan jag tala om.

 

 

 

 

 

 

Men jag vågar ändå inte ställa bilen där, för jag upptäckte att hela hyllan till höger sviktar. Är livrädd att den ska braka samman på bilen.

 

Lite yngel jag räddade ur sumpen på jobbet.

 

 

Ännu en ommöblering i Happy Cat-hyllan på XL. Så nöjd.

 

 

En liten reflektion på omvärlden. Jag har inte ens fulat mig mevetet på den bilden, jag såg ut så en kväll när jag skulle gå promenad och Martin sa att jag såg ut som en rysk gruvarbetare.

 

 

En dag när jag skulle börja jobba 12.00 på XL men min kollega skrev på morgonen och frågade om jag kunde öppna istället. Jag var helt nyvaken och sa att det kanske blir svårt för jag måste åka om 7 minuter... men funderade på det i typ 30 sekunder och tänkte äsch jag kör. Öppnade butiken 10.00 för så jävla grym är jag.

 

 

Peeper be peepin'.

 

 

 

Fick veta att leveransen med mitt akvarium var försenat..

 

Nemo med sin svampinfektion på ryggen. 

 

 

En målning jag köpte av en vän på Facebook! Hon deltog i någon utmaning där man skulle måla/teckna baserat på ett ledord varje dag. Denna gjorde hon på ordet "rise". Jag älskade den så frågade om jag fick köpa.

 

 

Såg denna i mitt flöde när julen närmade sig. Skrek rakt ut.

 

Dags att fylla på foderhinken.

 

 

 

 

Jag fick hem min egendesignande kalender. Med Lana på. ♥

 

 

Jag fick vara med på jobbet när vi fick fiskleverans! Så spännande att jag nästan kissade på mig!

 

 

 

DET KOM SNÖ! Jag var gladast i kommun!

 

 

I stallet hade Queeny och jag fått brev, så gulligt!

 

 

 

 

 

 

 

Jag lyckades äntligen, äntligen, äntligen lägga rabarber på denna otroligt fina handgjorda burk! Jag har följt en hantverkade på Instagram ett tag och hennes burkar går som smör i solsken, så när hon skulle ha ett släpp av nya grejer i sin shop så bokstavligt talat satte jag larm på mobilen för att hinna norpa en. Jag la en i kundvagnen men när jag kommit till betalningen så hade den redan blivit såld. Detta hände TRE gånger! Jag hade panikens jävla morsa alltså men som av en skänk från ovan så lyckades jag tillslut få tag på en. Är den inte helt OTEROLIG?

 

När norska/svenska gränsen varit så stram så har vi haft massa tid på jobbet. Så Emil, Mia och jag tog vara på tiden och tog tag i att städa och röja på lagret, något som inte gjorts sedan jag började där för 7 år sedan i alla fall. Se hur jävla amazing det blev!!!

 

 

Vi hittade minst sagt en del... konstiga grejer.

 

Cutiepie Lelle Mao.

 

 

Det blev dags att några dagar i förväg fira min födelsedag, samt Fredriks. Vi hade ingen aning om vad som väntade oss utan fick bara en dag och ett klockslag då vi skulle vara redo. Johanna hämtade oss och körde till Strömstierna pizzeria där maten tydligen redan var betald och pizzakilalrna hade ett brev till mig och Fredrik. Där fanns en penna, en ring/kapsylöppnare och en gåta skriven av Martin. Vi fick massa gåtor och ledtrådar att lösa som uppmanade oss att åka till olika ställen där vi hittade nya grejer och ledtrådar. Lite som ett Escape Room. Jag är så otroligt imponerad av Martin och hur han kunde få ihop detta, helt otroligt!

 

 

 

Johanna gick på toa vid ett tillfälle och då blev Fredrik och jag sittandes och tittade på något läkarprogram på SVT1, looooooool.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett FANTASTISKT födelsedagsfirande om ni frågar mig! Jag undrar om Martin någonsin engagerat sig så mycket i något projekt, för detta var så otroligt välplanerat och väl genomfört. Han överträffade verkligen sig själv.

 

Min sinnesstämning 24/7:

 

Kitty pics:

 

 

 

 

 

  

 

 

JAG KÖPTE NY MOBIL! ÄNTLIGEN, efter så många år med min sletna iPhone 7 som ändå hängt med och kämpat på.. Men den har verkligen strulat i så många r att jag äntligen slog slag i saken att unna mig en ny, pissdyr mobiljävel. En iPhone 13 med 512G minne. Jag är i det stora hela nöjd och det är otroligt att ha en telefon som bara _funkar_ MEN jag är väldigt besviken över att den inte kan ta närbilder. Den kan inte fokusera på saker när de är för nära, då får man backa och zooma in men då blir bilden mycket kornigare, och inte ens då är det säkert det blir bra skärpa. Till och med min gamla mobil var bättre på det. Jag gjorde research och det visar sig att det helt enkelt bara är så med den modellen eftersom den bara har två linser. Hade jag tagit iPhone 13 Pro hade den haft 3 och då hade jag kunnat ta macrobilder. Det önskar jag så innerligt att jag vetat tidigare, ska nog ringa Telia och höra om det finns något sätt att lösa detta på.

I vilket fall så har den en porträttfunktion som är rätt fet.

 

 

 

 

 

Jag VARJE kväll efter jag bett Martin spela Resident Evil Village för min skull:

 

Vi fick in lite defekta burkar Celsius och Nocco på jobbet och hade sjukaste priset. Skulle säga löp och köp men det är ju evigheter sen nu, hähä.

 

 

Grannens hus med nya kameran. Så stämningsfullt.

 

 

Eftersom jag alltid börjar vid 12-13 på dagarna så blir det gött häng i sängen eller soffan med katterna innan jobbet för att samla energi. Så mysigt.

 

 

 

 

 

Jonny på studiebesök i den cappuccinofärgade Skodan.

 

 

Frostiga morgnar.

 

 

Det blev min FÖDELSEDAG Y'ALL!

Vi var i stan på morgonen och åt frulle tror jag, minns inte riktigt, och sen åkte vi till stallet för att mingla med Queeny och company.

 

 

 

 

 

Johanna kom till mig och hade med sig presenter som var så himla fint inpackade. Det var doft att ha i bilen, av just en doft hon vet att jag älskar för jag har den i doftlampan också.

 

Jag minns ärligt talat inte alls vad vi gjorde resten av dagen haha. Vet inte om Johanna kansk hjälpte mig bygga ihop min akvariemöbel och planterade om mina blommor? Kanske? Men vi hade ju redan firat min födelsedag några dagar tidgare så et gjorde ingenting att vi inte slog på suprtstort den dagen också.

 

 

 

Morgon i stallet, så fint.

 

 

En julklapp jag lämnade till Kate. Synd jag inte fick med mönstret på pappret för det matchade så fint. Hon fick i alla fall nya strängar till sin gitarr för en av de som satt på hade gått sönder, och jag hade lovat henne att lära sig spela.

 

Sen var det dags för en arbetsdag på XL Zoo.

 

 

 

Med min nya Apple Watch som jag fick av Martin i födelsedagspresent! Älskar den!

 

 

Jag har sån tur att han står ut med mitt nonsen.

 

Jag satte upp mitt akvarium!!!!!!!!!!!

 

 

Och här är all inredning jag köpt och fått i födelsedagspresent av mamma, haha.

 

 

 

Självklart skulla akvariet ha krigstema!! När mamma såg allt jag skulle ha i akvariet undrade hon om det inte fanns någon liten Hitler-figur jag kunde sätta ner också när jag ändå var igång, alltså jag skreeek av skratt.

 

 

 

 

Men hur ska fiskarna få plats?

 

 

 

Jag hade verkligen supersvårt att välja inredning och sätta ut allt så det såg bra ut osv. Stackars Johanna fick agera smakråd över messenger. Jag frågade Kate i efterhand hur många rengöringar av akvariet det skulle ta innan jag slängde ut den stora båten, hon trodde två, haha. Kan knappt föreställa mig hur jävla jobbigt det skulle vara att skrubba den med tandborste. Som tur är har jag så många räkor i mitt akvarium att det inte blivit ett problem ännu. Till min stora förvåning, bör tilläggas.

 

Cats.

 

 

 

 

 

 

 

Julklapp från jobbet, så gulligt!

 

Queeny som fått nya pjucks. Hon får så ont i hovarna när det är fruset i marken så hovis fick komma tillbaka bara några veckor efter hon varit där, och sätta på skor också.

 

 

Det blev julafton. ♥

 

 

 

 

Det var julaftons morgon och jag tog mig en underbar tur på Saga i soluppgången. Magiskt.

 

 

Det var första julen någonsin som jag inte spenderade med familjen. Jag insåg att jag alltid firat julafton för att det förväntas av mig, men i själva verket så är jag inte så intresserad. Jag älskar, älksar, ÄLSKAR julstämning och december och nedräkningen till jul men själva julafton har jag aldrig varit så intresserad av. Så vi firade jul på vårt eget sätt. På morgonen var jag hos Johanna och Fredrik för otroligt mysig grötfrukost. Men när de började göra sig i ordning för att åka till Fredriks familj för att fira jul så kände jag mig SÅ otroligt lättad över att jag bara skulle hem, ta en dusch och dra på mig myskläder. Martin jobbade till 15.00 så jag skulle bara ha det städat tills dess tänkte jag, annars inga krav alls. Vi åt pizza, bytte lite julklappar, drack alkohol och kollade på Jul, jul, jul av Galenskaparna. Det var en otroligt fin julafton om jag får säga det själv, helt utan krav elller förväntningar.

 

 

Jag fick inte mindre än 10 stycken Trisslotter av Angelikas föräldrar. Kände mig som en knarkare som sköt upp heroin där jag satt och skrapade, haha. Vi vann 30 spänn gånger 2 på den absolut sista lotten vi skrapade, annars inget. Det är väl ändå lite dåligt till och med statistiskt, haha!

 

 

 

Jaaaa just det sen kollade vi på Tomten är far till alla barnen också, ett måste på julafton så klart.

 

 

Årets julkort från familjen Hansson-Böwes. Nästa år hoppas jag det blir fiskar med tomteluvor också!

 

 

Jag var kattvakt åt fina Prinsen och Röding för Gunilla firade jul på annat håll. Så underbara grabbar.

 

 

 

Jag gjorde föreningsarbete och budgeterade. Hysteriskt roligt att jag köpte ett skrivbord för  ett bra tag sedan för att jag inte skulle behöva sitta vid köksbordet, men det skrivbordet är så jävla litet (men snyggt) så jag har inte suttit där en enda gång. Lite som sängen pappa och jag byggde, jag har sovit i den max 10 gånger på ett år.

 

 

Kranen i stallet hade fryst så jag löste problemet på ett något... riskabelt sätt. Men inget vatten var rinnande när elementet stod under så klart. 

 

 

En morgon var det så satans mycket snö och jag åkte så tidigt att ingen plogbil hunnit ut ännu. Bilen plöjde verkligen fram i snö som stundvid var så djup att jag sjönk ner till knäna. Det var smått kaos, jag skulle dessutom börja jobba klockan 8 så det var lite hetsigt, då jag var så rädd att fastna i snön någonstans.

 

 

En arbetsdag på XL där jag hade med lite juligt snacks som man sig bör.

 

 

Mamma, storebror, lillebror William och min brorson kom förbi jobbet för att lämna av lite julklappar. Det var så sjukt för mamam hade frågat flera gånger vad jag önskade mig i present/julklapp och de första gångerna kunde jag inte komma på något. Men efter ett tag kom jag på att jag ville ha en brandsläckare. När jag sa det lät hon så himla oimponerad och envisades med att jag skulle ge henne fler alternativ. Tillslut blev jag frustrerad och förstod inte varför hon var så anti att köpa en brandsläckare, det var ju en superbbra julklapp tyckte jag.

 

När jag väl fick julklapparna sedan visade det sig att hon redan hade köpt en när jag sa det, så himla sjukt. Hon gav mig även en kattkalender som jag - efter hon köpt den - pratat om att jag brukade få varje år från familjen på Söle sen säkert 10 år tillbaka. Att de ett år inte gav mig någon för de trodde jag "växt ifrån det" och att jag då hade blivit förtvivlad och sagt "var är min kalender?!", och att denna jul nog var första julen jag inte skulle få någon då jag inte önskat mig något alls. Verkligen intuitivt att ge mig både brandsläckaren och kalendern, väldigt bra julklappar minst sagt. Själv fick hon nässpray av mig, hähä.

 

 

Jag köpte så klart grejer till mitt akvarium.

 

 

Det hade snöat en del.

 

 

Jonny älskar snö.

 

 

 

 

 

 

Nu kommer bliderna i en hej-kom-och-hjälp-mig-ordning men jag orkar inte lägga dem i ordning. Jag tror ändå det är ytterst få som tagit sig hit så det är bara framtida jag som bryr mig. Förlåt, framtida jag.

 

Detta är när jag flyttade all dricka från en pyramid till en annan, helt själv på under en timme. Jon och jag hade varit igång hela dagen och gjort ett enormt ryck med återskick till centrallagret, så han sa att vi kunde ta pyramiden dagen efter. Jag ville överraska honom med att ordna allt själv så det var klart när han öppnade dagen efter så jag skynndade mig som fan. Otroligt så mycket man kan få gjort med rätt motiavtion.

 

 

Detta är bilder från när jag beställde 7 amanoräkor från butiken och vi fick akuta problem med akvarierna och inte hade någonstans att göra av dem, så Kate gav mig en hel påse från fiskleveransen. Det visade sig vara 41 stycken.

 

 

 

 

 

 

Peeper och Peeperino när de flyttat hem till mig. Tillsammans med två vuxna platys som jag döpt till Mother Miranda och Mia.

 

 

 

 

Ancistrusen Göran, en av de första att flytta in i mitt akvarium som är döpt till Normandie.

 

 

Så här såg akvariet ut efter att ha varit igång några veckor.

 

 

Jag fick tillslut CORONA! Jag var på jobbet en måndag och sa då att "jag ska inte säga att jag har symptom, men jag har en sjukdomskänsla i kroppen". Typ som kvällen innan man vaknar upp med en rejäl förkylning. Alex på XL blev akut sjuk på kvällen så jag sa åt henne att bara dra ner jalusiet och bara gå hem vid stängning så jag kunde göra alla stäningsrutiner åt henne när hon gått, efter jag stängt på BP. Då, när jag stod där på XL och räknade kassan, kände jag verkligen hur jag blev sämre för varje minut. När jag körde bil hem sedan hade jag väldigt märkliga, krampaktiga smärtor i kroppen och kände feberfrossan smyga sig på. När jag kom hem duschade jag svinvarmt, klädde mig i två lager kläder och la mig under täcket och frös så jag skakade och hackade tänder. Jag hade hög feber och sov knappt något alls under natten då jag låg och yrade om att min kropp var en hög med plockepinn i olika färger som skulle färgsorteras och för att göra detta var jag tvungen att lägga mig i nya sovpositioner hela tiden. En fruktansvärd natt. Men när jag vaknade på morgonen sedan hade febern släppt och alla symptom som kvarstod var muskelvärk.

 

 

Det gick typ en vecka sedan kom fler symptom som satte sig i luftvägarna, och jag hostade som en dåre i två veckor. Jag var tillbaka på jobbet efter karantän eftersom jag bara hade hosta och inte mådde dåligt på något sätt annars, men min chef skickade hem mig med order om att jag skulle stanna hemma tills jag var helt frisk. För min egen skull, då jag känt en stor stress att behöva komma tillbaka för att inte kollegorna skulle behöva vara underbemannade. Så jag var hemma ganska länge då hostan vägrade släppa.

 

 

Vi tog det lugnt kan man säga.

 

 

 

 

 

 

 

Jag tog med fyra yngel hem från jobbet, som jag öpte till Peepee, Pope, Konrad och Salt n' Peppah. Tyvärr dog tre av dem efter att ha simmat in och fastnat i pumpen och en fjärde blev uppäten av fiskar som jag köpte men sedan gav bort för de var mer aggressiva än säljaren sagt.

 

 

Här är i alla fall Görel och Pope.

 

 

Pope.

 

 

Dimitri.

 

 

 

Sophie äter kvarg.

 

 

Martin äter mat och Nestor försöker få honom att dela med sig.

 

 

Peepee.

 

 

Sophie fiskar.

 

 

Lady Dimitrescue och Göran.

 

 

Peepee.

 

 

 

Peepee när jag först upptäckte honom i butiken. Den lilla orangea under grenen. Han blev jagad av en annan fisk så jag tänkte han skulle få det bättre hos mig men tyvärr dog han i pumpen innan jag hann skada ett räkfilter till insuget. =(

 

 

En fisk på jobbet med någon bula på huvudet.

 

 

Jag rengjorde luftrenaren...

 

 

Detta är från en himlans tråkig händelse. När jag startade akvariet så började jag med 3 ancistrus och 5 amanoräkor. Sedan skulle jag utöka beståndet så jag köpte 5 räkor till samt 8 corydoras. Jag visste att antalet corydoras var lite mycket men de är ju stimfiskar så jag ville inte ta färre, och vi hade bara 8 av den sorten kvar i butiken så om jag splittade på dem skulle det omöjligt kunna bli två stim.

 

Problemet med nystartade akvarium är att det finns inga goda bakterier i vattnet. Dessa goda bakterier kommer från fiskbajset, MEN, om det inte finns goda bakterier och det tillätts gammal mat, fiskbajs eller förmultnade växtdelar i vattnet så kan man få så kallad nitritspik. Det är ett ämne som heter nitrit som bildas när det dyker upp mat, bajs eller döda växtdelar och nitrit är supergiftigt för fiskarna. Det är alltså ett moment 22; du behöver goda bakterier för att fiskarna inte ska bli förgiftade men du kan inte få goda bakterier utan att tillsätta fiskar. Detta hade jag så klart läst om men som många andra ivriga nybörjare fick jag lära mig den hårda vägen var gränsen går. 

 

Så morgonen efter jag tillsatt mina nya fiskar så dog 8 av 10 räkor och en corydoras. Det var hemskt ledsamt.

 

 

Jag var så otroligt ledsen och uppgiven där jag stod och håvade upp fler och fler döda räkor allt eftersom jag hittade dem. Särskilt ledsen blev jag av tanken på att Lady Dimitrescu, den största och gissningvis äldsta räkan, också hade strukit med.

 

 

Men när jag tagit upp allt så kunde jag inte minnas att jag räknat till 10 stycken. Runt 7, kanske 8.. Så när jag gjorde vattenbyte och städade akvariet så skulle jag flytta på min magnet som sitter i ena hörnet av akvariet, och när jag vänder på den vem sitter inte där om...

 

 

Lady Dimitrescu!

 

 

Senare dök en till upp. Så två räkor överlevde nitritspiken.

 

 

Jag skriver uppdateringar på Facebook om mitt akvarium och vad som försiggår. Efter jag skrivit om denna händelse som jag valde att kalla "Nitrisdag" fick jag detta. Det är flera som sagt att de gillar inläggen om fiskarna, det gör mig glad.

 

Såg sedan dessa på Fladen Store när jag hjälpte Dick att vakta butiken när han var på toa. Det kanske är räkor jag skulle kunna hålla vid liv, tänkte jag.

 

Detta är fiskarna som flyttade in kvällen innan nitritspiken.

 

Corydoras sterbai. Så himla söta.

 

 

Och räkorna så klart.

 

 

 

Tidigare den kvällen. Asså Martin, haha.

 

 

 

På väg till stallet en morgon såg jag en räv! Så himla fin, jag stannade för att titta på den men blev tvvungen att köra vidare för det kom bilar bakom mig. Dåligt.

 

 

Queeny njuter av solen.

 

 

 

Notera klockslaget och titeln på videon. Det här är mitt liv nu tydligen.

 

 

Jag förberedde burar för att det skulle bli mindre stressigt för katterna när vi väl skulle åka. Jonny blir uppenbarligen inte stressad av burar.

 

 

Mina ancistrus fick bäbisar, jag blev så glad. 

 

 

Men glädjen blev kortvarig då alla yngel plötsligt försvann. Mina misstankar gick till räkorna. Lady Dimistrecu blev blå.

 

Fler bilder från innan Nitrisdag.

 

Jag satte i fler växter.

 

Dimitri (alla räkorna förutom Lady D heter så, för enkelhetens skull) såg ut som de skulle släppa ett nytt hett album.

 

 

Wyoming dricker akvarievatten. Jag ser inget som kan gå snett här.

 

 

 

 

Martin skulle sluta snusa. (Det gick så där.)

 

 

Jag ändrade min profilbild. Skrattade så jag nästan kissade på mig. De flesta säger att de inte förstår den men saken är att det gör inte jag heller. Det är en "färdig" mall jag lagt på, och jag har ingen aning om vad den betyder. Det brukar stå vad man ska rösta på, inte vad man inte ska rösta på, jag har ingen aning om vem Bart Shrimp är och det är felstavat på "in congress". Jag tycker den var hilarious.

 

 

Jag försökte få katterna att leva efter devisen att "fiskar är vänner, inte mat".

 

Det gick så där.

 

 

Jag gav räkorna shrimp wafers. Se så söta de är när de håller i dem med sina små... tassar.

 

 

 

Söta Queenister.

 

 

 

Jag städade städskrubben. Har inga före-bilder men tro mig, det gick inte ens att gå in där innan. Jag slängde ut alla hundra lådor jag sparat för att de "verkligen var bra lådor".

 

 

 

 

Jag köpte en... sån här. Den var fin. Men alla blommor jag har dör för jag antingen vattnar dem för lite eller för mycket. Denna blev dock illa tilltyglad efter att Sophie tuggat på den så nu är den tillsammans med min forellbegonia som jag övervattnat, hemma hos Johanna på rehab.

 

 

 

Före växt-leveransen.

 

 

Vi åkte till Uddevalla för att köpa akvarieväxter på Arken Zoo i Uddevalla. Jag fick tips att åka dit på fredagar för det är då de får leverans. När vi kom dit si då där tre timmar före stängning så hade leveransen inte kommit ännu. Som tur var hade vi andra ärenden i Munkedal så vi åkte dit först och sen tillbaka.

 

 

Och jag hämtade dessa som jag fick hem i posten.

 

 

Så här fint blev det!

 

Vårt ärende i Munkedal var Pinchos Foodtruck-relaterat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Martin gosar med Artemis.

 

 

Nestor gosar med Sterling.

 

 

 

Och Sterling gosar med mig.

 

 

 

 

 

 

 

När jag slutat jobbet en kväll var detta allt jag skulle få med mig... hellre bär jag ihjäl mig än går två gånger.

 

 

Jag städade och organiserade växtakvarierna på jobbet. Det blev så bra så.

 

 

 

Peepee i butik.

 

 

Kitties.

 

 

 

 

 

 

 

Fishies.

 

 

 

 

 

 

 

Detta är från när första firrarna anlände.

 

 

 

Sophie har en grej att hon hoppar upp på min rygg/axel så fort jag sitter eller står framåtlutad.

 

 

 

Här är när jag köpte dem! Jag hade ju som mål i januari att vara helt koffeinfri med start den första. Här ser ni bildbevis på att jag råkade dricka en Pepsi Max, något jag helt glömde bort. Så målsättningen blev att vara koffeinfri 3:e januari till 3:e februari istället. Det gick åt skogen eftersom jag fick corona och så gärna ville unna mig Celsius när jag låg hemma sjuk, men jag klarae typ.. 24  dagar eller nåt sånt, helt utan koffein. Så jag är nöjd ändå.

 

 

Peeper i butik.

 

 

När jag skulle köpa fisk visste jag bara att jag ville ha ancistrus men Martin fick välja mellan dessa tre.

 

 

"Thaone" sa han om denna. Så den blev det.

 

Sååå nu hoppar vi till de nyaste bilderna för att jag återigen inte orkar flytta på dem. Någon som hänger kvar så här långt? Någon som läser?

 

 

 

 

 

Jag hittade ancistrus-ägg idag! Så jag la dem i ett hatchery för att fiskarna inte skulle äta upp dem denna gång.

 

Sophie och jag var hos veterinären idag då hon kräks massa i perioder. Besöket gick bra och alla prover såg jättebra ut. Vilket är skönt på ett vis, att hon är frisk, men tråkigt ändå att inte veta varför hon spyr så ofta.

 

God morgon Sterling, som alltid sover bredvid min huvudkudde.

Igår skojade jag till det och sminkade mig för första gången sedan typ alla hjärtans dag 2021 för att få en skön känsla inför en liten roadtrip jag skulle göra. Jag drog till Nols akvariehobby strax utanför Göteborg för att köpa lite fisk.

 

 

Jag köpte bland annat dessa underbart fina corydoras similis.

 

 

En kampfiskhona som heter Margaret Thatcher.

 

 

Hon blev ihop med Peeper.

 

 

Wyoming tittade på mig som för att säga att hon inte var arg, bara besviken på att jag köpt massa fisk igen.

 

 

Jag kallar denna "fog of war".

 

Martin höll mig sällskap när jag visade upp mina nya fiskar. Sen somnade han, till Sterlings stora förtret.




Jag köpte en ny mal, han heter Eisenhower.

Ett gäng glödbandsrasbora eller laxdanio som de också heter.



Och en till Gabonräka, han heter Bart Shrimp, efter min profilbild.




Hönan var med och såg så allt gick rätt till.


Detta är ifrån Nols akvariehobby, butiken alltså. Så himla rolig butik, åk dit om ni får chansen säger jag bara! Och om ni är intresserade av fisk då så att säga.
Nestor ligger nästan alltid så här på mig på morgonen när jag vaknar.
Jag var på ljusterapi hos Mauri. Det var himla häftig upplevelse faktiskt. I början var det så intensivt att jag inte trodde jag skulle stå ut, men efter några minuter vande man sig och efter kanske halva behandlingen var jag så avslappnad att jag inte längre tänkte på ljuset och dess färger och former utan nästan somnade. Det ska jag definitivt göra fler gånger.

 

För att förtydliga så är bilden tagen i väntrummet och inte under ljusterapin, ifall ni tycker det ser väldigt oanmärkningsvärt ut.

 

Andra som inte behöver ljusterapi för att slappna av.

Hahaha var tvungen att skicka dessa till Johanna häromdagen när jag kom hem och Artemis varit ute i regnet. Skrattade högt åt hennes svar, det är ju uppenbart att hon kan sympatisera med Artemis.

 

Detta är Badison! Fiskarna jag köpte men som fick flytta hem till en kollega efter att de jagat mina amanoräkor, någotsom ändå kändes acceptabelt så de hann undan, men när de åt upp Salt n' Peppah fick jag nog och satte ner foten. De fick mellanlanda i butiken innan de flyttade hem till min kollega. De var väldigt söta och hade fina färger men sedan de flyttade är de andra fiskarna mycket lugnare.

Här är några andra som också tar det lugnt.

Häj häj bloggen!

 

Nästan en vecka sedan vi hördes sist. Denna förkylning jag har åkt på har sannerligen tagit ut sin rätt, kan vara den mest ihärdiga jag någonsin haft. Symtomen har varierat och kommit och gått helt vilt. Men för det mesta har jag känt mig rätt pigg och fräsch i kroppen men varit riktigt kass från halsen och uppåt. Så jag har hållit mig hemma på min kammare.. och åkt till stallet fram och tillbaka som en skållad råtta. Inte riktigt så men det är ett roligt uttryck. Queenys öga skulle behandlas med ögondroppar 3 gånger om dagen enligt veterinären. Ärligt talat så orkar jag inte åka ut tre gånger per dag, särskilt inte när jag är sjuk. Så det har "bara" blivit morgon och kväll, så jag har passat på att ta frukost- och kvällspassen i stallet när jag ändå varit där. Det är lite tjötigt att inte kunna bara koppla av på kvällarna utan veta att jag måste ut men det var väl samtidigt ändå tur att det hände nu när jag inte jobbar 7 dagar i veckan.

 

Många timmar har spenderats i sängen och jag har givetvis haft sällskap.





Druckit te ur min nya mugg. Skönt för en sargad hals, även om jag nog måste inse att jag inte är superförtjust i te egentligen.

 

 

Vi har budgeterat och insett att nästa månad kommer bli katastrof rent ekonomiskt, med extrautgifter som nya däck plus hjulinställning till bilen, Queenys veterinärbesök (plus tre återbesök) och så måste katterna till vet för sin årliga undersökning av tänder, vaccination plus att jag ska skaffa pass åt dem så de kan tas över till Norge om de behöver uppsöka veterinär i kompexa ärenden. De var ju så fantastiska på Fredrikstad Dyrehospital. Men extrautgifter på över 10.000 så här till jul slår väl aldrig fel.

 

 

En kväll när jag kom till stallet såg jag detta. Ser inte Queeny lite annorlunda ut? Något är off, men vet inte vad. Blir det lättare eller svårare att ge ögondroppar nu?

 

Den sprang runt och satte sig mellan boxväggen och boxdörren. Så när jag drog igen dörren liksom sprang den med med varsitt benpar på respektive sida haha. Så himlans söt.

 

 

När måndagen kom tog jag stallet på morgonen och skulle sen ringa till VC för att fråga om de tyckte jag skulle testa mig för covid. Det kanske är helt självklart att jag ska, men jag ville inte riskera att göra fel och ta upp tiden som nån annan kanske behövde i och med att jag inte alls trodde jag hade rätt symptom för att vara smittad. Men vad är FUCKING grejen med att vi inte kan prata med levande jävla människor när vi ringer instanser och företag nuförtiden? Jag vill bara ringa och ställa en enkel ja- eller nejfråga, men måste knappa mig fram till "tidsbokning och rådgivning med sköterska" och då ska jag plöstligt få ett sms med ett formulär som jag ska fylla i och SEN komma till en CHATT? Jag kan bli heeeelt tokig på sånt där! Samma med kundtjänst på vissa hemsidor, det är bara en chatt med en bot. Inga riktiga människor att prata med. 

Jag blir ju frustrerad för att jag vill att det ska gå snabbt; jag var i stan då och kunde åka och testa mig på 5 minuter om jag bara får svar nu. Jag kan inte sitta och fylla i formulär och bli inbjuden till en chatt flera timmar senare, då har jag liksom åkt hem. Men tänk alla äldre människor!(!!!) Hur sjutton ska de få ordning på detta när allt hänvisas till smartphones och datorer som de kanske har men är osäkra på hur det funkar? Blir galen. 

I alla fall så drog jag en chansning på att jag borde testa mig så jag bokade och åkte in. Vad sjukt det var. Är första gången jag testar mig, för jag har inte haft förkylningssymptom på 2 år nästan, så lyxigt. Men så läskigt det var att testa sig själv, jag var så rädd att inte göra det ordentligt. Pinnen man körde ner halsen var helt blodig när jag var klar, så gissar att jag i alla fall rotade runt som jag skulle, och så LÅNGT in i näsan den gick? Aja, jag fick svar två dagar senare att det inte var covid jag hade iaf.

 

 

Jag fick hem min beställning av chips. Estrella hade en limited edition med smak av svartpeppar och gräddfil som jag tyckte var så god, men så tog den slut i butik så jag beställde hem från nån partybutik. Åt en påse men låste in resten i kassaskåpet. Får väl be Martin slänga in kassaskåpsnyckeln i pumphuset med alla superäckliga spindlar så får vi se hur desperat jag behöver vara för att ta mig in dit och hämta den.

 

Tänk den dagen vi får inbrottstjuvar som bryter upp kassaskåpet och förväntar sig hitta pengar och juveler men stöter på 4 påsar chips.

 

 

 

När jag varit hemma har jag haft en del tid att göra sånt som jag inte hunnit på ja, både veckor och månader. Jag driver föreningen själv nu sedan en tid tillbaka så jag hade otroligt mycket att "ta igen" för att hålla mig uppdaterad. Ringde tio samtal på en och samma dag och höll intervjuer. Det blir ju lätt så när man väl halkat efter en gång, man sticker bara huvudet i sanden och så hopar det sig. Men mycket av det har jag haft tid att ta igen.

 

 

Känslan efteråt är ju helt sinnessjukt tillfredsställande. Särskilt nu när jag ändå i typ två veckors tid haft en dygnsrytm där jag går och lägger mig vid 23-00 och går upp 7 varje dag. Så när jag väl var klar med dessa stora åtaganden var klockan inte ens 17, för jag hade börjat så tidigt. Annars brukar jag få feeling kvällstid och sitta hela nätter rakt igenom. Det är ju också tillfredsställande men känslan blir inte långvarig efterrsom sömnen blir lidande.

Bäbisarna.

Häj bloggen!

 

Då e d FINA JAG som rapporterar direkt ifrån sjukstugan. Jag har åkt på min första förkylning sedan februari 2020, och det rejält. Det gör så vansinnigt ont i själen att sjukanmäla sig från jobbet och särskilt på en helg då det är dubbelt betalt, men är man sjuk så är man liksom.

 

Bild från i tisdags när jag haft min lediga dag.

 

Onsdag morgon och jag vaknade av att Sophie bet mig i fötterna. Ni ser ju hur fierce hon är.

 

 

På rasten köpte jag denna. Älskar anteckningsböcker och älskar baby Yoda. Mitt problem med anteckningsböcker är bara att 1. jag har så många och 2. jag känner ett tvång att mina anteckningar ska vara snygga så jag lägger sjukt mycket onödig tid på att skriva dem.

 

 

Torsdag morgon hade jag frukostpasset i stallet. När jag kom hem tog jag en dusch och la mig på sängen och tog itu med lite sms och meddelanden en stund innan jobbet.

 

 

 

Jag förflyttade mig sedan till andra sängen där jag kollade på världscupen i hästhoppning och chillade med katterna. Jag kanske råkade somna en liten stund också.

 

 

 

Svårt att ta sig härifrån när det väl är dags.

 

 

Både torsdag och fredag hade jag morgonpasset på Ylseröd men hjälpte även Kate som var bortrest då att ge hennes hästar frukost. Det blev tidiga morgnar.

 

 

Men som tur var hann jag ändå sova i runda slängar en halvtimme till mellan stallen och jobb.

 

 

 

På fredagen hade jag dessutom tackat ja till att jobba extra på XL Zoo innan jag skule börja på Bodypower klockan 13. Det var en otroligt lång dag; jag gick upp 06.00, åkte till Ylseröd, åkte till Kate, jobbade på XL 10-13, jobbade på Bodypower 13-20 och DESSUTOM var det min första dag på flera år utan koffein. Jag brukar dricka minst 400 mg koffein per dag och känner mig konstant trött och att koffeinet inte längre har uppiggande effekt, så jag bara bestämde mig torsdag kväll att gå helt cold turkey på koffeinet dagen efter.

 

Fredagen var helt fruktansvärd. Jag hade sådan huvudvärk som vägrade släppa trots att jag drack litervis med vatten och jag var helt utmattad och orkeslös, nästan släpade mig själv hem efter mitt första 10-timmars arbetspass på månader. Jag får ju skylla mig själv så klart men tajmingen var värdelös. Men infaller motivationen så gör den liksom.

 

När jag skulle somna på fredagen började jag få en brännande känsla i näsan. Jag kände direkt att det var en förkylning på gång och tänkte att jag garanterat skulle vakna med halsont. Mycket riktigt. Jag hade morgonpasset i stallet och när jag kom hem mådde jag skit. Kontaktade chefen som sa åt mig att stanna hemma. Sedan dess har jag bara blivit sämre. Martin sa att det hördes inatt att jag blivit sjukare, för mina snarkningar lät "som en trasig ventil". Haha. 

 

Som tur var har jag så snälla människor runtom mig som handlar mat åt mig. Johanna hjälpte mig igår och Bowies hjälpte mig idag.

 

Så helgen har jag mest spenderat hemma i sängen med katterna. Sovit en hel del.

 

 

 

 

 

Igår kväll fick jag dock ett samtal från en av medryttarna i stallet som upptäckt att Queeny hade skadat ögat. Jag fick åka ut och ta mig en titt. Ögonlocket var väldigt svullet så jag fick inte upp ögat för att se om hornhinnan var skadad. Jag trodde inte det var nån fara men har ändå av erfarenhet lärt mig att hellre ringa veterinären en gång för mycket än en för lite, så jag ringde jourhavande veterinär och sa att det kanske är löjligt men min häst har sbullet ögonlock och kniper med ögat. Han försäkrade mig om att det inte alls var löjligt utan fullt befogat då det var viktigt att undersöka hornhinnan, då skador på hornhinnan behöver vård snarast för att inte skalera. Så veterinären kom ut och undersökte, och kunde konstatera att det var sår på hornhinnan som behövde behandlas. Så nu ska hon ha ögondroppar 3 gånger om dagen.. vet ni hur svårt det är att ge en häst ögondroppar? Snudd på omöjligt. Veterinären lyckades knappt EFTER att ha gett lokalbedövning på ögat. Så önska mig lycka till. Eftersom det var lördagkväll blev det jourtillägg också, så nästan 7000 gick besöket på. Va BILLIGT.

 

 

 

 

 

Jaja. Det kunde ju ha varit en värre skada som krävde att vi åkte till klinik och opererade bort ögat eller nåt. Håll tummarna att Queeny blir frisk! Återbesök på fredag.

 

Jag hade en så fruktansvärt dålig natt inatt då jag vaknade först av att jag hade så ont i näsan, det verkligen BRANN. Jag var klarvaken och tänkte att om klockan är 05.00 eller efter så kan jag lika gärna gå upp, men hon var bara 01.30. Jag lyckades somna om men vaknade 2 timmar senare igen av att jag höll på att få en sömnparalys...! För dig som inte vet vad det är så är det ett fenomen där typ hjärnan är vaken men kroppen fortfarande sover, så man är vid medvetande men kan inte röra sig och inte helelr andas. Man drömmer/hallucinerar ofta att demoner eller andra läskiga personer sätter sig på ens bröst så det känns som man kvävs. Det är en av mina största mardrömmar att uppleva och detta var andra gången jag var nära. Jag drömde att jag blev jagad av en demon/ande och jag vaknade till men kunde inte röra mig. Jag såg fortfarande, alltså vaken och i sovrummet, hur demonen/andens armar närmade sig min bröstkorg och hals som för att kväva mig men jag kunde inte röra mig (eller andas). För några veckor sedan pratade jag med en kollega som upplevt detta ofta och han berättade vilka tecken han får på att han är i en sömnparalys och att han måste kämpa för att kunna röra sig i första skedet, annars går det inte att ta sig ur självmant förrän det är över. Så jag tänkte på vad han hade sagt att man måste försöka röra sig så fort som möjligt och tillslut lyckades jag vicka på tårna och kroppen vaknade, jag satte mig upp med ett kvävt skrik. Jag var så skärrad att jag inte kunde somna om på länge.

 

Klockan 7 ringde alarmet och det var dags att åka till stallet.

 

 

Lilla fina Queeny som fick ögondroppar på morgonen.

 

Väl hemma sedan var jag tvungen att sova några timmar till mitt på dagen. I övrigt har jag inte gjort mer än att städa lite, för ska jag vara hemma måste det vara ordning och reda.

 

Hade tänkt ta itu med lite administrativt när jag ändå ligger i sängen med datorn men min ork är verkligen ytterst begränsad. Ikväll ska jag ut till stallet och ge kvällsmat samt ge Queeny droppar, sen upp igen imorgon bitti. Ugh.

 

Får se när jag är fit for fight för jobbet igen.

 

Tack för ni läser, vi hörs!

 

Hare gött

haaaj ❤️

Häj bloggen!

 

Nu är jag glad igen.

 

Igår vaknade jag med stresspåslag då jag under natten fått över 40 sms från tidigare nämnda människa som hotade mig med diverse. Blev direkt påmind om orsakerna till min tidigare rant här i bloggen. Alla dessa energitjuvar. Jag såg för övrigt idag också att min största kritiker helt sonika varit inne på min instagram och i alla fall kollat igenom min story. Varför hon nu skulle göra det, men hon vill väl bara ha koll på att jag fortsätter misslyckas och vara dålig på det jag gör.

 

Det stör mig mer hur mycket jag tar åt mig av någon vars åsikt jag ändå inte anser vara befogad, än själva faktumet att jag blir kritiserad. Jag önskar det inte tog så hårt som det gjorde, men jag försöker acceptera att jag har svårt för konflikter och dispyter som inte får fredliga avslut. Jaja, det går ju över så klart. Det känns bättre om jag tänker på hur stort universum är och hur ofattbara många okända hela galaxer det finns. Känslan är svindlande och framförallt så får bilden av detta oändliga rum vi lever i, en persons negativa åsikt om mig att vara helt obefintlig i jämförelse.

 

Igår började jag dagen med frukostpasset i stallet och när jag kom hem träffade jag Jonny i trappan, som en sekund senare får syn på en ekorre som han börjar jaga. Ekorren klättrade upp i ett träd som Jonny inte ens försökte klättra upp för. Ekorren satt uppe i trädtoppen och skrek vad jag gissar var ekorriska glåpord kopplade till Jonnys övervikt. Han gav upp tillslut.

 

 

Stresspåslaget var fortfarande extremt och jag skickade meddelande till Johanna och bad om råd kring hur jag skulle bemöta gangstern som trakasserade och hotade mig över telefon. Johanna gick all in och gav mig massa bra råd som jag följde, vilket ledde till en överenskommelse mig och den andra parten emellan. Stolleringandet upphörde. Johanna räddade min dag kan jag säga, det var en enorm sten som föll från mitt bröst.

Jag satte mig vid datorn och tog itu med lite administratvt, givetvis med bästa hjälpen.

 

 

Jag hade tackat ja till att jobba extra 12-20 på XL Zoo men Kate sa att jag kunde komma vid 15.00 istället om jag ville. Jag var väldigt kluven till när jag skulle åka till jobbet för å ena sidan vill man ju ha timmar men å andra sidan är det skönt att intejobba llånga dagar. Det avgjordes dock när strömmen i hela huset stängdes av pga. något underhållsarbete. Så 11.49 åkte jag till Nordby ändå. Tog bild på Sterling som sov så gulligt, innan jag åkte.

 

 

Väl på jobbet sen tänkte jag att jag skulle chilla och uträtta lite ärenden innan jag startade arbetsdagen. Det slutade lite spontant med att jag satt i en skön fåtölj och sippade på en Bang Rainbow Unicorn medan jag svarade på sms som jag ignorerat i över en månads tid. Runt 14.00 blev jag klar och kände mig så lugn och harmonisk på insidan och fett redo för jobb. Så de nästan 2 timmarna jag fick innan jag började, bara för att sitta i lugn och ro och ta itu med lite åtaganden och allmänt njuta av att dödsångesten släppt gjorde oerhört gött faktiskt.

 

 

Självklart hälsade jag på Peeper och Peeperino. Går fortfarande i tankarna att skaffa akvarium, men vi måste göra nåt åt vårt vatten hemma i så fall. Plus att jag har katastroftankar i allt jag gör så jag bara föreställer mig vad som skulle hända om akvariumet gick sönder och jag fick 100 liter vatten på golvet.

 

 

 

Denna fina fisk blev såld, tog bild för att skicka i gruppen och informera kollegorna men tyckte bara fisken var så fin så den får visas här också. 

 

 

Vi gjorde vattenbyte i ett akvarium och när vi var klara upptäckte vi att slangen/munstycket i kranen läckt ut MASSA vatten på golvet. Min störtsköna kollega Tine visade mig hur man kan skopa upp vatten med hjälp av en sop och skyffel. Det ser idiotiskt ut men är väldigt effektivt. Chefen hade bemött det med ett "typiskt norrmän" men där är norskarna i framkant måste jag säga. Vi skrattade och hade så roligt och det nådde sin kulmen när vi efter att ha samlat upp 3 hinkar fulla i vatten och Tine är en millimeter från att välta ut den på golvet igen. Sammanlagt 4 hinkar sopade/skyfflade vi upp så ni kan ju tro att det var en del. Vi var nöjda efteråt att vi inte bara på eget men också på spontant initiativ tvättat golvet i akvarieavdelningen.

 

Jag fick under kvällen detta av Martin.

 

 

Sterling hade alltså på något vis lyckats komma in i skosåpet, alltså ett sånt där platt och högt skåp och inte en vanlig bänk liksom. Det är ju helt omöjligt för honom att ta sig ut eftersom tyngpunkten på luckorna är så låg. Hur han lyckats ta sig in där är en gåta men jag gissar att Jonny hade en tass med i spelet då han älskar att öppna luckor och dörrar.. man blir ju fan panikslagen när man tänker på vad som hänt om vi varit på semester och bara haft kattvakter som ändå inte ser alla katterna då de gömmer sig under sängen när det kommer folk. De hade ju inte reagerat på om han inte syntes till. Jag blev helt kall inombord när jag insåg hur illa det hade kunnat gå. Katastroftankar.

Efter denna fadäs kallas han numera för Sterling "Dojjan" Archer. 

Passade på att lossa hela skåpet från väggen och dränka golvet under med ättika då jag misstänker han kissat där inne. Sophie var givetvis med.

 

 

Idag var jag LEDIG. Min enda lediga dag denna vecka, och jag skulle tamejfan förvalta den väl.

 

Jag började med frukostpasset i stallet. Hästarna fick frulle inne då det regnade så mycket. Passade på att borsta på Queeny och när det var klart knöt jag ihop en massa balsnören för att kunna fästa mellan hagen och stallgången, så det bara är att släppa över hästarna när de ska ut, istället för att leda en och en. 

 

 

Åkte sen och handlade massa snacks och annat gott att snaga på under dagen, kom hem och städade hela huset innan jag tog en dusch och kröp ner i sängen. Med katterna som sällskap och maraton i VM i hästhoppning på datorn då jag inte sett en enda deltävling i år. Det var så satans mysigt alltså. Efter nån timme somnade jag och sov i flera timmar. 

 

Vaknade till att det var gråare/mörkare ute, rummet doftade av mitt woodwick-ljus och värmepumpen hade fått upp temperaturen. Det var helt tyst. I normala fall hade jag fått fet ångest för att jag "sovit bort" min lediga dag men jag var bara så jävla nöjd. Det var så mysigt, så välbehövligt och så skönt att vila. 

 

 

 

 

Jag gick upp, värmde en fryspizza i ugnen och fortsatte mitt hästhoppningsmaraton. Gav katterna lite middag och godis i deras aktiveringsleksaker. Jonny hamnade nog i matkoma efter att ha grävt efter torkad kyckling i sin snack hive.

 

 

Nu har jag hittat tillbaka till sängen och lyssnar på Ed Sheerans nyaste album. Martin ska spela lite Resident Evil och jag ska kolla på. Kanske äta lite snacks. Imorgon har jag inte morgonen i stallet så jag behöver inte heller oroa mig för att inte få sova tillräckligt vilket å ena sidan är skönt men å andra sidan brukar resultera i att jag sover alldeles för länge och får migrän. Men det låter onekligen som ett problem för morgondagen, nu ska jag bara fortsätta njuta av min lediga dag som varit allt jag önskat i återhämtnings-aspekten. Mina lediga dagar har en tenden att bli hektiska med mycket flängande och måsten.

 

Tack för ni läser!

 

Hare gött

haaaj ❤️

Alright, får jag bara lov att börja med att säga att jag är så fucking trött på människor och deras jävla drama. Håll i hatten för nu jävlar åker vi. 

 

Konflikter är ett av det värsta jag vet. Jag är oerhört konflikträdd just för att den ångesten jag får av att vara osams med någon är tamejfan inte nådig. Det äter upp mig inifrån och ger mig hög puls och tar upp all min tankeverksamhet. Det senaste året har jag försökt ta avstånd till människor som ofta får mig att känna så och känner att jag utvecklats som person i det avseendet att jag inte längre försöker övertyga människor om att tycka om mig och det jag gör. Jag lägger inte samma energi på att vara alla till lags eller försvara mig med milslånga utläggningar där jag hoppas att motparten ska säga att den förstår mig, MEN det är ändå så fruktansvärt jobbigt. Någon som känner igen sig i det? Visst är det fruktansvärt dränerande?

 

Jag har berättat saker i förtroende för en person som när vi hamnat i klinch sedan gått vidare till en annan, som i SIN tur använder detta för att kunna såga mig vid fotknölarna. Vad kul. Sedan har jag även kvällen till ära suttit i telefon med en människa som hotat med både det ena och det andra, för att vi omhändertagit tillsynes hemlösa katter i dåligt skick som påstås tillhöra vederbörande, fast hen kan inte syrka det på något vis. Som om jag inte hade haft tillräckligt mycket att göra utan att behöva åka hem till folk och stjäla deras djur, ändå får jag sitta här och överväga för- och nackdelar med att bara ge med mig för att inte riskera att folk typ kommer hem till mig och ja, gör vadå? Vad är arga människor kapabla till?

 

OCH SLUTLIGEN; människor som gör en hel personlighet av att "jag är så jävla tuff för jag säger alltid rakt ut vad jag tycker" och "jag bryr mig inte ett skit om vad människor tycker om mig" FÖR DET FÖRSTA ehm nej du är faktiskt bara rakt av elak för man måste inte ge sin ärliga åsikt om allt, särskilt inte när det inte efterfrågas och NUMMER TVÅ om du verkligen inte bryr dig om vad folk tycker om dig så VARFÖR är det så jävla viktigt att basunera ut det en gång varje kvart? Du måste ju bry dig vansinnigt mycket om det är så jävla viktigt att pränta in hos dina medänniskor.

 

Nejmen senälla rara jag orkar inte. Men nu har jag gnällt klart. *djupt andetag*

Häj bloggen!

 

Då var ännu en fet jobbvecka till ända ooch imorgon är det äntligen måndag igen. Då kommer posten. Posten, sophämtningen och nya avsnitt av Creepypodden kommer varannan måndag, men det är lite stökigt att komma ihåg vad som kommer jämna/ojämna veckor. Det jag vet är att sophämtningen och posten kommer samma måndag men hur vet jag vilken vecka som är vilken? Jo för antingen kommer Creepypodden eller så kommer no-creepy-posten. Meh. Det håller.

 

Den senaste veckan har jag varit ganska väck i huvudet. I söndags förra veckan när jag skulle lägga beställning på Bodypower så skrev jag ut lagersaldot från centrallager för att se vilka resurser som fanns så att säga. Bara för att efter ungefär en timme inse att jag skrivit ut lagersaldo för vår butik, och inte centrallagret. Det hjälper ju föga. Redan där kände jag att den beställningen nog skulle gå åt fan.

 

Efter att ha lagt 6 timmar på beställningen skulle jag 44 minuter innan stägning lägga in och godkänna den i datorn. Råkade istället radera den. Helt puts väck. Som tur är hade jag noterat det mesta och/eller hade antalet i huvudet så jag kunde ändå lägga en ny, snarlik beställning på 40 minuter. Men den blev ju långt ifrån lika bra som den första jag la.

 

När jag beställde gången efter det glömde jag helt att beställa en av våra senaste nyheter och toppsäljare. Vi kunde ju inte stå utan den över helgen så jag fick personligen köra ner till centrallagret, fylla bilen och åka till butiken och lämna det. 

 

Igår när jag jobbade på XL Zoo tittade jag efter två timmar i kassan på hur mycket jag hade sålt för. 69 kronor stod det. Jag började jiddra om att det nog var fel på systemet när Alexandra säger "du kanske bara råkat slå i någon annans namn" varpå jag - något kränkt för så dum är jag ju inte - säger "nej jag har slagit in på *anställningsnummer* hela tiden!". Hon bara tittade på mig och sa "men det är ju MITT nummer". 

 

Detta om något känns ju verkligen som ett kvitto på att det är dags att ta tag i min sömn och återhämtning osv. Skaffa lite rutiner? Sova mer än 6 timmar varje natt? Äta mat med näring i? Låter ansträngande.

 

Det är tur jag gillar mina jobb och att jag har så förstående kollegor. De har sån jävla tur som har mig också, vem ska annars fucka up beställningar, sälja i fel namn och framförallt ansvara för "Veckans frukt"?

 

Jag har haft frukosten i stallet några dagar i rad nu. Så jobbigt att sätta klockan på tidigt men skönt när man väl är uppe. I fredags kom mamma till Strömstad och vi sågs som hastigast på kvällen för hon var här och lämnade ännu ett katthus som jag ska sälja via föreningen. Det är verkligen så himla fint! Morgonen efter vaknade jag en timme innan larmet gick, av att en katt välte ner en matskål som jag så fiffigt hade ställt på en möbel för att jag vill att katterna ska behöva "leta" efter maten. För att aktivera dem lite liksom. Klockan var ändå 06.00 så tyckte det var lika bra att gå upp. Åkte till stallet och sen hem igen för att duscha, fixa matlåda (läs: koka makaroner till två av de pannbiffar på sammanlagt 2 kilo som mamma lagat och lämnat hos mig dagen innan) och begav mig sen till Lionshov för att träffa mamma som tittade på när min brorson tränade hockey. Efteråt åkte vi hem till min storebror och minglade lite innan jag behövde åka till jobbet, det var väldigt mysigt!

 

 

På jobbet på XL Zoo handlar jag ju för fan ihjäl mig varje arbetspass, det är knappt mening att de ger mig lön, de kan väl bara kvitta det mot allt jag hamdlar när passet är slut. Bland annat fick katterna nya myntaleksaker. Vet nu vad fjäril heter på norska? Sommerfugl. Och ännu bättre, vet ni vad nyckelpiga heter? Marihøne. Så himla roligt.

 

Se så nöjd hon var för sin sommerfugl.

 

 

På kvällen ville jag prompt att Martin skulle spela nya Resident Evil (så jag kunde titta på) men jag låg och sov till och från så minns inte så mycket. Men det var skönt att somna relativt tidigt och dessutom få sovmorgon.

 

Vi tog ett halvspontant besök till LovaLisas som hade frukostbuffé i helgen. Det var så himla gott, rekommenderas verkligen!

 

 

Sen bar det av till jobb som jag tragglade mig igenom i form av något som inte var mitt livs bästa insats och sen hae jag midagspasset i stallet. Kvällen till ära har jag tyligen mest varit involverad i drama och nu är jag så tje på't att jag ska gå och lägga mig.

 

Hare gött

haaaaj 

Häj bloggen!

 

Då var det dags igen, så här nästan en månad sedan jag skrev sist. Pratade med mamma om bloggen igår och sa att det blir lätt ett stort, övermäktigt projekt att skriva när jag känner att jag inte får glömma eller utelämna något. Det kan få mig att känna mig överväldigad och stressad. Så jävla konstiga och betydelselösa krav jag ställer på mig själv ibland asså. Varför inte bara skriva tills jag tröttnar och då bara sluta, istället för att känna att jag "måste slutföra". Jag i ett nötskal väl.

 

Då ska jag försöka återberätta vad som hänt den senaste veckan. Jag har utelämnat en hel del kattbilder, tro det eller ej. Men gör er redo att scrolla igenom typ hundra bilder ändå. 

 

(Skoja, det är bara 99 stycken.)

 

Tänkte starta starkt med en bild från idag. Vi har några grabbar på jobbet som inte hunnit lära sig så mycket norska ännu så det har liksom blivit en grej att förhöra dem på hur man säger vissa bär och frukter på norska. Så jag skulle vara rolig och skrev ut några papper med veckans frukt eller veckans bär, med pedagogiska bilder och norska översättningen under precis som om vi var på en förskola eller något, haha. Ibland undrar jag om andra tycker jag är lika rolig som jag själv tycker att jag är. 

 

PÅ TAL OM JOBB, det är ju en sak jag helt glömt att berätta. Förra månaden tror jag det var, så var jag på jobbet på XL Zoo när jag helt plötsligt hör ett larm tjuta jättehögt. Jag fattar inte först varför ingen reagerar men inser efter ett tag när min kollega nickar mot min ficka, att ljudet kommer ifrån mig. Först tror jag det är ett larm jag glömt att jag satt men jag kände inte igen signalen. När jag tar upp mobilen ser jag att det är ett larm ifrån min app Sms-livräddare. Det är en app som är kopplad till SOS, när de får in ett larm om misstänkt hjärtstopp går det ut till de som har appen och är i närheten. Larmet var 175 meter bort och jag tänkte först att det var för långt för att det skulle vara meningen att springa dit, men såg sedan på kartan var det var exakt och fick mer perspektiv. Min kollega sa att det satt en hjärtstartare på väggen mittemot butiken och sa åt mig att ta den och springa. Hade hon inte uppmanat mig hade jag nog låtit bli för jag tänkte att det säkert redan var massa människor på plats. Så jag tog den och sprang. Jag vill inte delge för mycket men det var i alla fall ett barn som var medvetslös, men han andades som tur var. Jag stannade på platsen för att assistera bland annat med att översätta mellan SOS och pojkens föräldrar och bara stå ivägen för nyfikna förbipasserande. Det var en ganska omskakande upplevelse men jag hade ändå en bra känsla när ambulansen kom och jag kunde gå därifrån. Jag hoppas och tror att allt gick bra, men vet dessvärre inget mer nu i efterhand. Jag uppmanar alla, både de som kan och inte kan HLR, att skaffa appen. Jag har gått HLR-utbildning säkert 10 gånger i mitt liv så jag känner mig gaaanska trygg med det rent teoretiskt, men även om man saknar kunskaperna så kan man fortfarande bidra på andra vis, om så bara se till att de runtom inte filmar händelsen exempelvis. Och så bra att min kollega visste att närmaste hjärtstartare fanns bara några meter ifrån oss.

 

Sååå spolar vi tillbaka bandet några veckor till när hösten gjorde sitt intågande. Jag har jobbat tokmånga dagar eftersom jag "bara" har 80% på kontrakt men ändå jobbar fem dagar i veckan. Jag jobbar extra på XL Zoo för att komma upp i 100% men då blir det ju liksom 6-7 dagar i veckan. Det har "bara varit tillfälligt" i tre månader nu. Jag vet att jag inte borde jobba så mycket men passar på medan jag kan och pass erbjuds. Jag jobbar i alla fall inte 10-20 och det hjälper mycket, även om det så klart hade varit rent schematekniskt bättre att gå 10-timmarspass 4 gånger i veckan snarare än 6-timmarspass typ 6 dagar i veckan. Ni fattar.

Som bekant är älskar jag alla årstider och blir barnsligt glad när det blir påtagligt att en ny årstid är här. Hösten gör mig så glad, det är något med mörkret som är så lugnande. När jag har lediga dagar märker jag att jag har svårt att komma till ro så länge det är dagsljus ute. Först när det blivit mörkt ute kan jag komma igång med åtaganden som kräver fokus. 

 

 

Bilder på andra som kommit till ro:

 

 

 

 

Min lillasyster Emelie fyllde år i september. Eftersom jag jobbade så mycket var det svårt att få till ett firande samma dag, men med möjlighet till lite bättre framförhållning månaden efter lyckades vi få till ett firande tillslut. Johanna och Martin var också med så klart. Vi bowlade och spelade olika spel. Och åt snacks och mjukglass. En väldigt lycka kväll, självklart vann Emelie bowlingen och typ allt annat.

 

 

 

Administrativt jobb.. ska erkänna att jag inte är väldigt involverad i driften av föreningen just nu, Amanda sköter det mesta. Jag har hand om ekonomin men det går rätt trögt, svårt att motivera sig till att ta sig tiden när jag jobbar så mycket. Antingen är jag för trött eller vill göra något helt annat när jag väl är ledig. Och i vanlig ordning hade jag kunnat göra det så mycket lättare för mig själv om jag gjort lite och ofta istället för massor samtidigt men sällan.

 

Helvetet frös till is och jag gick en promenad. Så skönt det är de få gånger jag väl gör det, ändå tar det emot så jäkla mycket. Det lär väl inte heller bli lättare nu under vinterhalvåret, hm. Hade mamma i telefon i sammanlagt 2,5 timme den förmiddagen så kan väl säga att promenaden ändå gick snabbt. Efteråt skulle jag laga mat men vet att mamma blir sjukt irriterad när jag för en massa väsen i bakgrunden (läs: typ kokar vatten) så ni må tro det var en utmaning att laga mat tyst särskilt när jag skulle köra solroskärnor i mixern haha. Jag fick stänga av ljudet på min mikrofon, mixa några sekunder, stänga av och svara "jaha", "mhm" eller typ "ojdå" och sen stänga av mikrofonen och mixa igen. Tror inte hon märkte det för jag får knappt en syl i vädret vissa dagar ändå, haha.

 

 

På jobbet byggde jag den fetaste Celsius-pyramiden i mannaminne. Vi fick i uppgift att ta lite bilder till Bodypowers sociala medier så Emil ställde givetvis upp för han är coolast på bygget.

 

 

 

Den här lilla katten har jag försökt fånga in i några veckors tid nu. Jag såg den springa över vägen när jag var på väg till jobbet och drog igång ett infågningsprojekt då den är kraftigt utmärglad. Bara några dagar senare såg jag den igen och jag kom så nära att jag säkert hade kunnat fånga den, men jag hade dels ingen bur i bilen och jag hade blivit sen till jobbet så jag kunde inte.. det grämer mig så mycket för jag har inte sett den sedan dess.

 

När jag letade efter katten hittade jag detta hål i en hög av isolering, det kändes verkligen som jag var katten på spåren, men tyvärr var det en annan katt som gick i fällan där istället. Tre gånger. Så jag fick byta strategi.. fortsättning följer hoppas jag.

 

Lite hjälp med budgeteringen kan vara bra.

 

 

En morgon när jag var i stallet och nästan var klar, så skulle jag gå ut och tömma skottkärran på gödselstacken och såg hur löven verkligen regnade ner från ett av träden bredvid hagen. Jag la mig under och tittade på löven i säkert en halvtimme, det var helt magiskt.

 

 

 

 

Jag skulle skriva på Queenys höpåsar och upptäckte att bordet i sadelkammaren var helt perfekt för ändamålet då det var halvmåneformat. Se så bra det blev, jag har aldrig skrivit med så raka linjer i hela mitt liv.

 

Jag hade väntat och väntat och väntat och äntligen fått hem boken 1795 när jag började läsa den och insåg att jag inte mindes tillräckligt mycket från föregående böcker. Så nu har jag lyssnat igenom hela 1794.

 

 

Jag var sååå pepp att börja läsa min nya bok.. men har ironiskt nog inte haft ro att läsa de senaste veckorna. Men men, då har jag ju något att se fram emot.

 

 

Mera bilder på mina barn för det gör mig glad:

 

 
Sterling sover alltid bredvid mig om nätterna nu för tiden. Så mysigt att bara burra in ansiktet i hans päls, då sover jag gott trots att han är allergen.

 

 Nestor kollar på Kastanjemannen. Vi har ett avsnitt kvar, men jag tycker inte den var så bra. Hähä.

 

 

Jag köpte ny piercing till min nyckelring. Den visade sig vara en räddare i nödan efter min röntgen där jag plockat ur alla piercingar och efteråt skulle sätta i dem igen och en kula saknades. Då kunde jag ta en från nyckelringen, så det var ju himlans tur.

 

 

Jag köpte massa Bingolotter av mamma för att stötta Williams idrottslag. Jag orkade dock inte kolla på programmet så Martin och jag satt efter midnatt och hade vår egen bingo där vi rättade två lotter var. Vann ingenting så klart. Två av lotterna var egentligen till Johanna men vi orkade inte träffas och spela ihop den kvällen så vi tog alla fyra själva. 

 

Jag köpte även två stycken julkalendrar av mamma, en till Johanna och en till mig. Men eftersom jag saknar karaktär fullständigt så kunde jag inte hålla mig och skrapade den ena. Vi kan väl säga att det var Johannas. Jag borde gett den till henne och sagt "Den var så här när jag fick den. Du vann inget".

 

Namnbrickan jag köpte till Queeny på sin rätta plats, visst blev det fint.

 

 

En suddig bild på min bäbis Sterling och två presenter från Martin i förgrunden. Ett doftljus och en duscholja från Rituals, deras nuvarande limited edition. Luktar helt jäkla amazing, och juligt!

 

 

Sophie äter middag med stil.

 

 

Johanna och jag drog till Göteborg för att se Johanna Nordströms show Ring Polisen! Det var min födelsedagspresent till Johanna, men ironiskt nog hade vi båda haft riktiga jävla pissdagar innan så vi försökte faktiskt sälja biljetterna med några timmars varsel haha. (Tilläggas bör kanske att jag har biljetter till samma show i senare skede så det hade liksom inte varit hela världen om vi bara fick se den en gång istället för två.) Jag hade gått runt på jobbet och gråtit bokstavligt talat hela dagen. Dels hade det hänt lite grejer men jag märkte även att jag var helt utmattad och hade enormt mycket underliggande stress, antagligen på grund av att jag jobbat så mycket. Johannas dag hade inte varit mycket bättre så det kändes så bisarrt att vi skulle ägna kvällen åt en Göteborgsresa och gå på standup. Men biljetterna blev inte sålda så vi gick ändå, vilket jag ändå tror var väldigt bra. Det var ett väldigt roligt avslut på en skitdag. Johanna Nordström är ju helt jävla amazing asså.

 

 

 

På väg hem stannade vi på McDonalds och hade cheeseburgar-frenzy. Fy helvete vad gott det var, ni ser ju själva vad Johanna kände inför detta, hahaha! 

 

 

På jobbet har jag tagit tillbaka en av mina pärmar som jag en gång skänkte till jobbet för att ha dagsavslut i, hähä. Jag har skrivit ut lite gudier och andra bra-att-veta-dokument som jag har i den. Älskar.

 

 

Jag deltog i en digital föreläsning med kattbeteendevetare Susanne Hellman Holmström, anordnad av Svedea. Man fick skicka in filmklipp på sin katts beteende som man hade frågor om, och de tog med min video på när Sophie går runt och skriker otröstligt. Tydligen försöker hon bara säga att hon tycker om oss och vill leka. Susanne lärde mig också att jag inte får bli frustrerad på Sophie när hon lägger sig på mina papper när jag jobbar vid bordet, för hon vill bara vara med när det händer nåt sköj.

 

 

 

 

Jag vet för övrigt att ni väntat spänt på en uppdatering om Peeper, den lilla fisken på XL Zoo. Jag kan meddela att han mår bra, och även fått en lillebror tydligen.

 

Jag kallar honom Peeperino.

 

 

Och Peeper så klart.

 

 

Åh ja äntligen, mer kattbilder!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förra veckan var vi på Liseberg, Martin och jag. Vi var där för några år sedan, på Halloween på Liseberg, och det var så himla mysigt och stämningsfullt. Så jag skulle prompt dit i år igen, även om vi egentligen inte hade riktigt tid för det så vi fick åka på eftermiddagen. Efter att jag hade varit hos frisören för första gången på över 6 år...!

 

Det blev verkligen inte stor skillnad men otroligt skönt att bli av med det slitna i topparna. Hon klippte nästan en deciemeter men det märktes knappt för det var ändå så slitet att det rent visuellt inte tillförde mycket längd. Jag gjorde även en undercut, alltså rakade av håret i nacken och en del i bakhuvudet, och hoppas jag inte ångrar mig.

 

Vi åkte till Göteborg, kom in i stan vid 17.00 och det var alltså så otroligt mycket folk (tydligen spelade Frölunda macth samma kväll) att vi satt i bilköer och letade parkering i TVÅ JÄVLA TIMMAR. Jag var så himla arg och frustrerad, inte mest för väntan i sig men för att tiden vi skulle få på Liseberg bara rann iväg. När vi väl parkerat och var på väg dit sa jag att jag skulle sluta sura och vara positiv men så fort vi mötte en Frölundasupporter hade jag lust att skrika FY FAN FÖR SÅNA SOM DIG. Det var lite tråkigt att vi hade så få timmar där men det var kul i alla fall, även om vi knappt åkte något alls.

 

Jag hittade denna, så jäkla cool.

 

 

Tydligen har jag blivit riktigt gammal för jag tycker det roligaste med Liseberg är att spela. Jag spelade på sådan där klomaskin och vann en sådan här, insåg att jag inte ville ha den så under tiden Martin köade för att köpa popcorn så väntade jag vid maskinen på att någon skulle spela. Det kom en man som spelade två gånger men inte vann, så jag frågade om han ville ha den så han i alla fall kunde låtsas som att han vann. Han sken upp som en sol och trodde inte jag var allvarlig, han sa att han spelade åt sina barnbarn men haft sån otur hela dagen. Kanske han också satt i bilkö i två timmar. Han blev i alla fall jätteglad.

 

Vi gick även förbi en lokal där de spelade fet musik, så jag gick in för att se vad det var. Det var en föreställning med magitrick och sånt, så vi satte oss för att titta. I ett av showens nummer skulle de med förlovningsring räcka upp händerna, så valde han ut en och skulle trolla med ringen. Jag blev utvald och han trollade först bort ringen,  jag fick komma upp på scen och assistera i tricket när han sedan trollade fram den igen. Det var fett coolt.

 

 

En av våra butikschefer skulle sluta för han skulle flytta till Göteborg. Så himla tråkigt för det har varit väldigt kul att jobba med honom och han har varit på företaget typ ett år kortare än jag bara, så vi har ändå jobbat ihop några år. Jag har sällan engagerat mig så mycket som jag gjort i hans avslutningsmiddag och present kan jag tala om. Jag fixade och donade med presenter och bokning på Park och grejer. Det var superroligt för alla butiks-kollegorna kom på middagen, det trodde jag var schematekniskt omöjligt faktiskt.

 

Han fick en jobbtröja med våra signaturer på. Jag köpte tygpenna och sprang runt som en tok (på min lediga dag bör tilläggas, förstår ni hur dedikerad jag var) och samlade signaturer.

 

Bara det att samma dag vi skulle ha avslutningsmiddagen, alltså hans sista dag på jobbet, och jag skulle åka iväg för att fixa de sista förberedelserna, upptäckte jag till mitt stora förtret att vår väg var HELT uppgrävd. Bakom min parkerade bil.

 

Jag var tvungen att filma så min chef skulle tro mig när jag sa varför jag skulle bli sen till jobbet, haha.

 

Mera katt- och hästbilder, som ni längtat.

 

 

Även om jag jobbar nästan varje dag så får jag i alla fall sovmorgon de dagar jag inte har morgonpasset i stallet, och då med världens bästa sällskap ska ni veta.

 

 

 

 

 

 

Jonny hade tagit en fågel. Artemis kom ut och fick syn på sagda fågel, blev helt bonkers och morrade och fräste nonstop. Jag vet att katterna är rovdjur så klart, men det gör mig ändå ledsen när de tar fåglar.

 

 

Jag slog på stort och gick en promenad med Queeny, något jag inte gjort många gånger eftersom hon avskyr att vara ensam utan hästkompisar. Det tog. så. lång. tid. Hon stannade efter enstaka steg hela tiden. Jag var tålmodig och lät henne ta sin tid, så vi kom runt tillslut, men dra mig baklänges så frustrerande det var ändå. Jag påminner mig om att hon gör så gott hon kan.

 

Återförenad med kompisarna sen.

 

 

I lördags var Martin, Johanna, Johannas sambo Fredrik och jag på Anders & Måns show "Så funkar det" i Göteborg! Tredje gången jag är i Göteborg på typ 9 dagar. Fick leta parkering jättelänge och höll på att komma sent till showen. Tror ni jag förbannade Göteborg eller? Hur kan man vilja bo i en sådan stad, jag fattar inte. Showen var i alla fall sååå himla rolig och mödan värd! Fredrik kände inte till Anders och Måns sedan tidigare så det var roligt att han ville med ändå.

 

 

Byggde om väggen med damkläder på jobbet häromdagen, se så fint.

 

Idag var jag uppe vid 06.00 eftersom jag började jobbet 08.00 och skulle ta morgonpasset i stallet innan. När jag väl kom till butiken vid 07.47 var jag så satans trött att jag la mig på soffan i butiken med jackan över huvudet och lyckades sova några minuter innan klockan blev 8. Oturligt nog så drömde jag under min korta nap att jag jobbade, hahahaha. Så utvilad jag kände mig sen. Not.

 

Nu sitter jag här i soffan och har bloggat i flera timmar och kollat lite halvt på Love is Blind: Brasilien. Älskar den skitserien alltså, även om Brasilien-versionen inte var lika bra som den amerikanska. Men gud så töntigt och cringe det är, perfekt underhållning. Såg sista avsnittet för en timme sedan, tänk att det blev några giftermål tillslut.

 

Avslutar med denna bild som beskriver mitt liv ganska bra just nu.

 

Jag säger hela tiden att jag ska sluta jobba så många dagar. Men så dyker det upp extrapass och anledningar att dra in extrapengar.. till exempel igår så lämnade jag in bilen på service. Det ingår ju i leasingen så so far so good. Vad jag dock inte hade räknat med är att jag måste göra en hjulinställning (ingår inte) och köpa nya vinterdäck (ingår inte) och sedan även nya sommardäck (ingår så klart inte heller). Många tusenlappar att bränna på en bil jag bara ska ha ett år till. Det som retar mig ännnu mer är att det blir ju så dyrt med bilen just för att jag använder den till ideellt jobb. Känns vansinnigt att jag ska betala nya uppsättningar däck för femsiffriga belopp när det egentligen är Katthjälpens slitage på bilen, inte mitt privata. Har funderat på att skaffa egen bil till föreningen men det lär ju kosta multum, hur kul och rätt är det att lägga katternas pengar på bil? Men samtidigt hur kul och rätt är det att jag ska stå för det privat... hm. Jag betalar fyra tusen spänn i månaden för bilen bara för att jag har kontrakt på 3000 mil om året, något jag definitivt inte avverkar i privata ärenden. Får väl börja ta häst och vagn till jobbet. Men då kan man väl ge sig fan på att vagnen ska ha vinterhjul också, de är säkert inte billiga heller.

 

Jag försäker tänka som en vän sa till mig en gång, pengar löser sig och livet går vidare ifrån det. När pengarna väl är spenderade kommer jag snart ha glömt det, det vore värre att bli sjuk och kanske aldrig kunna bli frisk. Det glömmer man inte.

 

Tack för att ni läser! Tills nästa gång,

 

Hare gött

haaaj ❤️

Häj bloggen!

 

Fyttirackarn vad jag är sliten. Igår morse var jag uppe tidigt eftersom jag hade morgonpasset i stallet så jag åkte dit och fixade, sedan när jag kom hem tänkte jag att jag skulle försöka få en halvtimmes sömn till innan jobbet. Jag vaknade sedan med sprängande huvudvärk och något som säkert går att likna vid feberfrossa. Jag skrev till Alexandra och frågade om jag kunde komma in lite senare för jag var som i en (hjärn)dimma. Allt som hände de kommande timmarna är bara som ett töcken där jag svävade in och ut ur ytlig sömn. När jag gick upp frös jag så illa att jag hackade tänder och skakade kraftigt trots att jag duschade skållande varmt. Som tur var släppte det en stund efter duschen vilket fick mig att tro att jag inte var sjuk, utan helt enkelt bara utmattad. Så himla skönt att efter 10 dagars jobb i rad äntligen ha en ledig dag. Jag känner nu att jag inte kan fortsätta jobba så många dagar i månaden som jag gör nu, men det är ju det där med att ta chansen att jobba när den finns. Jag har bara 80% på kontrakt, allt annat är extratimmar. Så när det erbjuds helger hit och dit och extra dagar och extra timmar när jag väl jobbar så är det så satans svårt att säga nej, för man vet ju inte om chanserna kommer igen nästa månad och då står man där med sina 80%. Vilket rent fysiskt är helt perfekt för mig men inte för ekonomin.

 

Jag började blogga igår kväll men hann bara skriva ett stycke innan jag kände att det skulle bli outhärdligt tungt att fortsätta skriva. Så klappade ihop datorn och la mig ner i sängen. Klappade på Sterling och rätt som det var hade jag somnat, runt 21.30 ungefär, och sov hela natten rakt igenom tills jag vaknade av mig själv runt 08.00. Så ni kan tro att jag var trött, men åh så skönt att få sova ordentligt. Tydligen hade jag pratat en massa (!) i sömnen inatt enligt Martin. Han kom inte ihåg vad jag hade sagt men tydligen hade jag haft långa utläggningar och han lyckades både utröna och minnas att jag hade sagt "du är så knäpp", hahaha.

 

Sist vi hördes var svindlande nästan tre veckor sedan. Sjukt. Jag hinner med så lite, för jag orkar så lite. Vet att många väntar på svar/besked/åtgärder från mig på olika forum men så fort jag halkat efter så blir det så satans tungt att komma ikapp. Jag försöker, så ni vet. Jag är inte nonchalant och skiter i saker eller att svara på meddelanden, jag bara.. orkar inte hur som helst. Jag kämpar på.

 

Så vad har hänt de senaste veckorna då? Inte väldigt mycket anmärkningsvärt kanske, förutom att jag var i Alunda lördag-måndag för tre helger sedan. Men här kommer en mega-recap av veckorna som gått så håll in the hat because here we go!

 

När jag skrev sist var det torsdag och jag hade bara en arbetsdag kvar till tre dagars ledighet och därmed resa till Alunda och kära lillebror. Martin var fortfarande i Spanien och utan någon annan att förhålla mig till hade jag fått till en ganska så bra dygnsrytm.

 

Och massa katter i sängen på kvällarna, nätterna och morgnarna (blir helt svett av det ordet). 

Natti natti från mig och Peeper. Tack för att ni läser.

 

 

Häj bloggen!

 

Jag har inte räknat dagarna varken framför mig eller bakom mig gällande min jobba-20-av-21-dagar-situation men nu är det onekligen svårt att inte fokusera på att det bara är en dag kvar. Jag är ganska sliten generellt, särskilt på morgonen, men ändå mycket piggare å dagarna än jag trodde. Det har varit väldigt roligt att gå till jobbet varje dag oavsett hur många dagar som gått eller hur många som återstår och det är väl det som varit min räddning.

 

Jag har knappt reflekterat över att Martin inte är hemma för det har inte ens jag själv varit. Det har varit skönt att kunna komma hem, städa, äta och sen sätta mig i sängen eller soffan framför 5 avsnitt Sons of Anarchy utan att känna dåligt samvete över att inte ha ork till annat. Så håll i hatten för nu kommer bilder på katter och typ inget annat, för det är mitt liv utanför jobbet just nu.

 

Jag tror Sophie saknar honom för hon sover på hans sida av sängen på nätterna.

 

 

Denna dag har i alla fall varit ganska intensiv då jag haft mycket att göra utöver jobbet och behövt klämma in det före senast 11.00. I måndags hade jag morgonpasset i stallet, åkte hem och gjorde mig i ordning för jobb och åkte sen till stan för att vaxa mig hos Marita. Det gick så fort att jag hann åka och hämta ut mitt nya körkort. Igår var det 10 år sedan jag klarade uppkörningen.

 

 

 

Jag skulle egentligen ha jobbat 10-17 på XL Zoo dagen efter men en kollega var sjuk så det gjordes om i planeringen lite och jag fick jobba 15-20 istället vilket kändes skönt. Jag vaknade ganska tidigt och hade egentligen ingen direkt plan för dagen annat än att jag skulle försöka få lite saker gjort på förmiddagen. Min första tanke var att jag skulle göra lite administrativt jobb och jag började med det, men efter ett samtal med chefen-chefen på Bodypower som gav mig massa energi så ville jag inte sitta vid skrivbordet resten av tiden innan jobb. Så jag åkte in till stan för att posta paket, köpa lite grejer och tog hand om dagens bestyr i stallet på väg till jobbet sen.

 

Som tur är hade jag bra hjälp från Sophie när det kom till det administrativa. Not.

 

Bildbomd på gänget som väntar varje kväll jag kommer hem:

 

 

 

 

 

 

 

Och morgonhänget med dessa gör det extra svårt att komma upp ur sängen.

 

 

 

Kvällshänget med Nestor framför Sons of Anarchy. Nestor som sades vara "en gammal, förvildad katt som aldrig kan bli tam". 

 

 

Sophie aka. "the dodo" ser till att kokningen av pastan går rätt till.

 

 

På onsdagen ägnade jag min rast åt ett telefonmöte med min psykolog. Det var ett väldigt bra samtal som alltid, vi pratade mycket om att när jag känner mig osäker på hur jag ska hantera situationer så ska jag se till att mitt agerande går i linje med mina grundvärderingar och inte görs i affekt. Inte för att detta egentligen brukar vara ett problem, men för att jag känner mig vilsen i många situationer just nu och hon hjälper mig komma ihåg hur jag ska använda min inre kompass. Bra bra.

 

Inatt hade jag flertalet madrömmar och vaknade tre gånger av att jag inte kunde andas. Det var hemskt. Jag drömde först att Martin dog, att jorden träffades av en meteorit och vi alla dog och sen drömde jag att Artemis blev skjuten. Och dog. Jag minns att jag tänkte andra gången jag vaknade, att jag skulle behöva sjukanmäla mig från jobbet idag för att jag sovit så otroligt lite/dåligt. Men när jag vaknade gråtandes och kippandes efter luft en tredje gång kände jag mig mest less och gick istället upp tidigare än väckarklockan ringde.

Gjorde mig redo för jobb och åkte in till stan vid 07.30. Besökte vårdcentralen för att ta ett blodprov inför en kontraströntgen som jag ska göra nästa vecka. Sköterskan var en av de gulligaste jag någonsin mött, hon beundrade min kompistatuering med Johanna, den med fiskmåsen, så innerligt att hon frågade om hon fick ta kort på den. Det fick hon så klart.

 

Efter blodprovet åkte jag till stallet för att fixa lite innan hovslagaren kom. Gjorde i ordning boxen samt pysslade med Queeny en stund. Hovslagaren kom och jag var lite spänd inför hur det skulle gå, med tanke på att jag aldrig anlitat den hovslagaren tidigare och att jag inte visste hur Queeny var att sko. Eller ja, hovarna skulle bara verkas. Men det gick toppenbra och var klart långt innan förväntat.

 

 

När jag kom till stallet så regnade det och jag såg att alla stora hästarna hade täcken, alla förutom Queeny. Så fick givetvis styra upp detta och åkte till Hööks innan jobbet för att köpa regntäcke. Hittade ett jättefint med avtagbar hals, mörkgrönt så klart. Jag som bara skulle köpa begagnat till nya hästen, det gick ju bra. Jaja, vi kommer förhoppningsvis få valuta för pengarna då det lär användas en del och slitas med hälsan.

 

Nu ska jag använda det sista av min rast för att gå till XL Zoo och köpa nån ny skojsig kattleksak. Katterna har ju bara tusen stycken.Och så kan vi inte ha det.

 

Imorgon är sista arbetsdagen innan tre dagars ledighet och även om en intensiv helg väntar så ska det bli så förbaskat skönt med ett break. Bra för mig att sluta dricka 2 Celsius om dagen också, som det ju blir när man tar en i bilen på väg till stallet tidig morgon och sedan finns personaldricka att tillgå på jobbet några timmar senare. Tror mindre koffein på dagarna kan göra mig piggare. Och mindre jobb.

 

Hare gött

haaaj ❤️

Det har varit en bra helg, om än väldigt hektisk. Försäljningen på Bodypower har självklart inte varit densamma efter pandemin som innan. De senaste veckorna har det ökat successivt och om vårt försäljningsrekord per dag legat på x kronor på fredagen så sålde vi för nästan 2,5 gånger så mycket i lördags. Kollegan och jag hade att göra kan man säga, men det var roligt.

Vi hade satt upp ett mål för dagen och var bara några tusenlappar ifrån det vid stängning så vi höll öppet i en kvart extra för att få sålt för de sista kronorna, haha.

Lunchen bestod givetvis av mammas pannbiff. 

Efter jobbet åkte jag till stallet, eftersom hästarna börjar vara inne på nätterna nu så är det dags att börja åka dit dagligen för lite fix och hästgos.

Lagade proteinpannkakor med nutella och kokos när jag kom hem, var döhungrig så det satt som en smäck. Bodylabs proteinpannkakor är ett av det bästa vi säljer i butiken ska jag säga. 

Tog tidig kväll med katterna men Artemis och Jonny kom inte när jag ropade på dem innan läggdags. Antagligen låg detta och gnagde i mitt undermedvetna för jag vaknade vid 04.00.. och gick och släppte in dem.

Jag tror Jonny lärt sig öppna dörrar, precis som Lana kunde. För dörren till toan är öppen varje morgon trots att jag stänger den på kvällarna. Lyckligtvis har Wyoming ändå inte kissat på mattan ännu.

Idag var det lugnare på jobbet men vi hade allt att göra ändå. Efteråt åkte jag till stallet och sen till stan för att köpa lite PMS-snacks.

Sophie leker i sin nya tunnel.

Har satt i mig fyra kanelbullar och en halv påse chips. Pratade i telefon med först mamma och sen Amanda i 1,5 timme.

Hade egentligen tänkt sova för en timme sedan med efter larmincidenten så… ligger jag i sängen och kollar på Sons of Anarchy och väntar på att sömnigheten ska infinna sig.

Imorgon är det äntligen måndag och ny vecka, hoppas min efterlängtade bok som jag förhandsbokade för en evighet sedan ska komma då!

Hare gött

haaaaj ❤️

Häj bloggen.

 

En vecka har gått sedan jag skrev sist. Det går bättre nu, även om jag har mina svaga stunder. Ikväll tex. grät jag en liten stund för Lana, varje gång jag kommer hem är hennes frånvaro så påtaglig. Hon brukade alltid springa ut framför bilen på vägen sista biten hem och springa/lunka framför bilen som för att eskortera en hem. Tog det för lång tid att gå ur bilen hoppade hon upp på motorhuven och jamade så där tyst att man inte hörde nåt utan bara såg munnen röra sig.

 

För det mesta går det bra men när jag råkar se bilder på henne hugger det till i hjärtat. Särskilt de sista bilderna som togs hos veterinären och skärmdumpen från mitt videosamtal med Martin på djursjukhuset. Jag kommer aldrig glömma chocken jag fick när jag tryckte på "svara" och jag hörde ett kraftigt grymtande i några sekunder innan videon gick på och Lana låg och krampade häftigt. Grymtandet var hennes andning, ett krampaktigt och högljutt kippande efter luft. Jag kämpade hårt med att övertyga mig själv om att hon inte legat så under hela tiden mellan det att de ringde och att Martin väl kom dit. Jag var noga med att de skulle låta henne somna innan han kom om det behövdes. Johanna tröstade mig med att rummet hon låg i såg ut att vara något akutrum, och att hon antagligen legat på ett annat rum med syrgas tills strax innan Martin kom.

 

Några veckor senare när vi pratade om det kom det fram att Martin tänkt samma sak som jag där och då; att sekunden han la sin hand på henne så slutade hon krampa. Kanske var det bara önsketänkande och en ren tillfällighet eller så blev hon lugn av hans närvaro. Oavsett så lämnar jag det där och tror på sistnämnda.

 

Jag har jobbat som en tok det senaste, 13 dagar i rad, var ledig igår och idag började jag jobba igen och ska göra i 7 dagar till innan jag är ledig igen. Men det går bra, jag vet att det bara är tillfälligt.

 

Jag har ju börjat jobba på XL Zoo vilket är superkul. Det är mycket nytt att lära och jag är lite nervös att få frågor jag inte kan svara på.. men tänker osökt på de upplärningar jag själv haft i sommar och hur jag försäkrat våra nya om att det är ingen fara att inte veta allt, för det är när man får frågorna man inte kan svara på som man tar reda på svaret och då lär sig.

 

På väg till jobbet.

 

Jag hade sjukstuga med en guppy som verkat tunn och utstött. Jag satte honom för sig själv och såg till att han åt. Vi har kämpat på men idag när jag tittade in snabbt såg jag honom inte, så tror han kanske blev för dålig tillslut ändå.

 

 

Lyckades tajma in ett besök i stallet med att Kajsas medryttare var där och hade tagit in alla hästarna, så jag fick lite kvalitetstid med Queeny. Så mysigt att det går mot höst och mer stallhäng på schemat.

 

 

Wyoming desto mindre imponerad av häng.

 

 

Jag jobbade på XL Zoo i helgen och där går de bara halvdagar. Så på lördagen var jag schemalagd 10-15 men eftersom det var ganska mycket folk blev jag tillfrågad att jobba över två timmar vilket jag givetvis gjorde. Därför frågade jag om jag fick komma lite senare på söndagen istället. Så dagen började med sovmorgon för första gången på en vecka och sen åt  vi frukost i form av churros i stan eftersom Jafaris donuts var på besök i stan. När vi satt vid hamnen och kollade på två fiskmåsar kom en jättesöt kvinna som såg att vi tittade på fåglarna, så hon kom fram och började prata och gav oss massa fakta om måsar. Hon älskade fåglar så hon hade köpt en bok om dem sa hon. Så himla söt, haha.

 

Sen åkte vi till Nordby för att han skulle få se mitt nya jobb, men eftersom jag missbedömt tiden väldigt så hade vi en del tid att slå ihjäl tills dess. Så han gjorde ett spontanbesök hos frisören. Vet ni hur lång tid det tog från det att vi gick in till det att vi gick ut? Åtta jäkla minuter. Det känns som det är ett mycket mindre projekt som man att klippa sig, jisses alltså. Jag har väl aldrig gjort ett frisörbesök i vuxen ålder som tagit mindre än 2 timmar typ.

 

Vi var i leksaksaffären för att köpa present, när jag hittade denna fantastiska hattt. La upp den på instagram med texten

 

 

Det var Martins skämt, ska medges.

 

Jag avverkade dagen på XL Zoo och efter jobbet åkte jag till Johanna för lite krubb, färgning av mitt hår samt förberedelse inför lillasysters födelsedag. Jag jobbade heladag på hennes födelsedag så lämnade ett kort och en liten present i brevlådan.

 

Jag var så nervös över att skriva kortet med bläckpenna och allt gick så bra fram tills jag skulle skriva "Kram storasyster" vilket blev "kram sty" så fick rädda upp det med ett enormt, malplacerat hjärta.

 

 

Jonny har börjat komma in på kvällarna. Det är en sådan där sak jag också försöker fokusera på när det kommer till Lana, att hon som alltid ville vara utomhus och var väldigt spänd inne, ändå slipper hösten, vintern och kylan som kommer med den. Hon fick en härlig sista sommar. 

 

 

Idolbild på mig och Sophie, helt nyvakna och redo för en ny dag.

 

 

Mitt körkort går ut 22 september för då har jag haft det i tio år, så sjukt! Så jag fick åka inom stan och ta ny bild till nya körkortet. Därför kom jag till jobbet sminkad, för första gången på några månader. Jag slutade sminka mig när gränsen stängde, är för snål och lat för att använda smink när jag träffar så få människor, haha.

 

Avnjöt vad jag tror var årets sista lunch utomhus. Solen sken varmt men det var ändå en bitande kyla i luften, nu är hösten äntligen här.

 

 

Vi fick detta vykort från Fredrikstad Dyrhospital. Hur. jävla. fint.

 

 

 

Martin hittade ett nytt skräckspel som vi började spela två dagar innan han åkte till Spanien för att hälsa på sina föräldrar. Spelet heter Tormented Souls och är verkligen som en modernare version av de första Silent Hill-spelen. ÄLSKAR. Älskar även Martin för att han ställer upp på att spela dessa spel för min skull.

 

 

Martin åkte till Spanien på måndagen och jag kom hem på kvällen efter jobbet, trött och jäklig men hade ett långt och riktigt givande telefonsamtal med Amanda, som numera driver föreningen nästan själv. Jag har tagit mig en paus som tack vare henne faktiskt blivit en paus denna gång. Vii hade lite utav ett "personalmöte" där vi catchade up läget och pratade om framtida åtaganden. Samtidigt som jag drack några cider och åt chips. En väldigt trevlig kväll!

 

 

 

God morgon Wyoming ♥

 

 

Katterna fick en ny leksak. De var minst sagt... skeptiska.

 

 

 

Och Sophie fick en tunnel. En av många fördelar med att jobba på XL Zoo, man får köpa prylar för inköpspris. Man får dessutom en säck torrfoder GRATIS av leverantören varje månad, det är sjukt snällt ju. Så nu ska vi prova gå över från Nutrima till Four Friends här hemma. Såå smidigt!

 

 

Sterling vill vara i sängen nu när Martin inte är hemma, haha.

 

 

 

På onsdagen gjorde jag arbetsdag 13 av 13 i sträck och fick avsluta kvällen med en tur till Dingle. Det är en övergiven katt där som varit ett så stort problem för grannskapet att de nu fått klartecken från polisen att de ska ringa nästa gång han syns till, så polisen ska skicka jägare som ska skjuta honom. Så jag kände att fuck it, vi har ingen tid att förlora på att leta efter någon volontär som kan ta sig an ärendet. Så jag åkte själv. Jag var inställd på att sitta och vakta fälla hela natten men väl på plats träffade jag en tjej som bodde där som erbjöd sig sköta fällan. Jag blev så himla glad.

 

Jag kunde dock inte somna förrän efter 3 på natten och vaknade av mig själv bara 6 timmar senare.Min efterängtade, lediga dag...! Jag åkte till stallet ganska direkt efter jag gått upp och fixade åt alla hästarna som stått inne under natten. Mamma skulle komma till mig över dagen så jag skyndade mig hem för att städa. Inte för att jag på något sätt eller vis kände mig tvungen mer än att jag vill ha det rent och fräscht när jag har besök. Jag drog på lite partymusik och städade så svetten bokstavligt talat rann. Efter allt som var med Lana har jag haft supersvårt att hitta musik att lyssna på då det mesta berör mig på ett väldigt jobbigt och känslosamt sätt, men min chef/kollega Andres har delat med sig av lite remixer som är upptempo och glatt men utan liksom för mycket känsla. Det får liksom inte vara ett uns av sorg men samtidigt inte för glada låttexter för då blir jag bara provocerad. 

 

Jag städade i alla fall klart och väntade sedan mammas ankomst. Passade på att ge katterna lite ampellilja och Sophie åt så himla mycket. Hon spydde tre gånger inom loppet av en minut sen, jag är glad att hon hade det avklarat innan mamma kommit i alla fall.

 

 

I vanlig ordning har jag inga bilder från när jag umgåtts med någon men jag hade i alla fall en så himla bra dag med mamma här. Vi handlade mat, var och hälsade på Queeny och hon lagade så himla mycket mat åt mig. Dels pannbiff men också en lax som jag inte hunnit smaka på ännu. Pannbiffen är verkligen den godaste mat jag vet så det fanns inget utrymme för laxen då, men jag ska göra matlådor av det imorgon tänkte jag.

 

Mamma hade även med sig ett katthus som hon specialbeställt av en kvinna i Forshaga som snickrar massa grejer på hobbynivå. Hon är så jädre duktig verkligen, och huset var fantastiskt fint! Tanken var egentligen att Lana skulle haft det, när mamma köpte det för över en månad sedan, men nu när Lana är borta så föreslog mamma att jag kunde lotta ut det istället om jag ville dels slippa se huset som en påminnelse om Lana men också för att få in lite pengar till räkningen  från djursjukhuset. Försäkringen täckte ju 85% men jag måste fortfarande betala självrisk på över 8.000.

 

 

Så vill du ha chans att vinna detta kattthus, klicka dig in på min facebooksida för info vetja.

 

Det var så himla mysigt att ha mamma här och jag kände att det var min lediga dag väl spenderad. Fuladdad med ny energi. Hon sa det till mig att hon blev lite förvånad över att jag ville att hon skulle komma hit min enda lediga dag, och när hon sa det blev jag nästan lite förvånad själv. I vanliga fall kräver jag nästan ensamhet och inga planer för att ens kunna känna mig utvilad, men jag gissar att jag inte kände efter så mycket denna gång. Det är jag glad för!

 

Idag jobbade jag 10-20. Min chef skrev igår och frågade om jag ville börja en timme senare, jag skrev ett svar att jag gärna ville det men missade att skicka upptäckte jag i efterhand när han skrev att en annan kollega fick sovmorgon istället. Först blev jag kränkt men sen insåg jag att jag aldrig svarat honom. Nåväl, det gör ju inget att få mer timmar.

 

Men nu ska jag faktiskt ta och knyta mig så jag i alla fall får odentligt med sömn, det känns väldigt grundläggande för att orka dessa perioder av så mycket jobb.

 

Tack för att ni läser!

 

Hare gött

haaaaj ♥

Hej på er.

 

En vecka har gått sedan Lana så himla hastigt och dramatiskt fick somna in. Jag tänker på henne hela tiden. Hon var "bara en katt" men också en familjemedlem. Jag slåss mot de mest bisarra och irrationella skuldkänslor jag någonsin formulerat men min psykolog sa att det är okej och att de tankarna måste tänkas och känslorna måste kännas för att kunna skapa distans till det som hänt. Det var lite skönt ändå att höra henne säga det, för jag kände att jag inte klarade av att mota känslorna som kom. Jag plågade mig själv med de värsta tankarna om hur hemsk jag varit och hur mycket Lana lidit, och klarade inte av att blockera och tänka "detta är inte fakta". Så det var skönt att prata med henne och få bekräftat att det inte heller är rätt väg att gå, att försöka stoppa dem eller tala mig själv tillrätta. Att det är skillnad på katastroftankar som skapar oro och ångest i onödan och sorg orsakad av en faktisk händelse. Jag har haft skuldkänslor för allt som hänt med Lana, tänk att jag borde vetat, gjort annorlunda eller fattat andra beslut. Psykologen sa att jag ÄR ju ansvarig för det som hänt, det var ju jag som tog Lana till veterinären - det är klart jag får skuldkänslor. Men när känslostormen lagt sig så kommer jag kunna se att det var ett ansvar jag tog av kärlek och omtanke, och att jag egentligen inte hade något annat val. Lana kunde inte ha levt med onda tänder bara för att jag var rädd för att hon skulle dö av narkosen. Jag har också haft svårt att acceptera hur ledsen jag är och ställt det mot andras sorger och tänkt att min inte är lika mycket värd; att jag är en bluff och att andra tycker jag är jobbig. Psykologen hjälpte mig reda ut att alla sådana känslor tillhör processen och även om det känns onödigt och förjävligt att uppleva så finns det ingen annan väg att gå än igenom det. Och att det jag är så ledsen för "bara är en katt", bryter inte mot några regler vad hon kände till. Hon tror jag, bortsett från min överkänslighet som gör att jag känner saker väldigt starkt, har extra svårt för separationer, avslut och farväl. Vilket jag inte tänkt på tidigare, men det var hennes analys.

 

Jag har varit så fruktansvärt ledsen och knäckt, och tyckt att det varit jobbigt att stå på jobbet och hade kanske allra helst inte jobbat alls. Jag är inte en sådan person som tar mig igenom jobbiga känslor genom att "tänka på annat". Jag behöver älta och älta och älta tills tanken inte längre hugger till i hjärtat. Då kan jag kanske börja fungera igen. Vi har inte supermycket att göra på dagarna i butiken heller, så det har inte varit ett bra sätt att skingra smärtan och sorgen utan snarare bara varit en plats där jag tänkt på jobbiga saker MEN också känt mig fast och inte kunnat komma undan när gråtattackerna kommit. Det har varit tufft, särskilt när jag jobbat med kollegor som jag vet tycker det är obekvämt och stelt att hantera att jag är ledsen. Jag har försökt förklara för dem att jag förväntar mig ingenting av dem, jag behöver bara support i att jag får gå undan då och då när det behövts. Men klart det är jobbigt för dem ändå, vilket jag vill tillägga att jag förstår helt och hållet. Som tur är har den kollegan jag jobbat med de flesta dagar varit helt cool med att jag gråtit ögonen ur mig, gett några kramar när det behövts och varit väldigt sympatisk på alla sätt. Det är jag tacksam för.

 

Jag hade någon slags vision om att jag skulle skriva ner mina tankar och känslor kring det som hänt med Lana men jag tror inte det är konstruktivt. De får nog bara komma och gå tills jag kan landa i händelsen och se det klart och tänka resonligt.

 

Natten Lana gick bort kom Johanna hit och kramades och tröstade mig. När Martin kom hem sen satt vi vid bordet och delade lite alkohol. Martin tog fram sin whiskey från -83, som han egentligen bara dricker på sina födelsedagar, och lite spontant höjde han glaset och väldigt vördnadsfullt sammanfattade Lanas egendomligheter och vad hon betytt. Som ett litet tal. Det var väldigt fint.

 

Johanna sov över och vi gick inte och la oss förrän vid 3 på natten. Bilden är från morgonen när hon skulle delta i en distansföreläsning på sin utbildning. Sophie var med.

 

Dagarna har verkligen bara rullat på sedan dess. Samma natt Lana gick bort var samma dag startskottet gick för att jag skulle jobba 13 dagar i rad. Jag kände mig oerhört omotiverad och låg, ville egentligen bara dra täcket över huvudet och skita i allt. Så på ett sätt var det väl tur att jag hade jobbet som i alla fall tvingade mig till en dygnsrytm, även om jag helt klart kände mig otroligt trött och låg ju fler dagar som gick. Jag jobbar för det mesta 10-20, så jag går upp 09.00 och har kommit hem tidigast runt 22.00 då jag varit i Skee och riggat fällor varje kväll efter jobbet. Vi har haft ett infågningsprojekt där, och fått in en mammakatt och 3 ungar (bara en katt kvar nu sedan ska hela kolonin där vara borta). Så jag har fått någon enstaka timme eller två hemma innan det varit dags att sova och sen upp igen.

 

 

Infågningen hade inte varit möjlig utan hjälp av både Gunilla som kollat fällorna och kört katterna till Rabbalshede i olika omgångar, och Amanda som dels riggade och vaktade fällor en natt men också tagit emot hela familjen. Otroligt tacksam för deras hjälp, det besparar mig otroligt mycket jobb.

 

I helgen tävlade min lillebror Isak igen. Jag följde givetvis via livestream, det var så spännande och roligt i vanlig ordning. Han kom till final denna helg också, så sjukt. Som jag förstod det fick han lite tekniska problem med bilen vid start, som gjorde att han inte kunde göra så mycket åt sin givna 6:e plats. Men hanj är ju så vansinnigt duktig ändå, det är inte klokt.

 

 

 

Upplyftande att jag hamnade i 30 minuters bilkö innan Svinesund på vägen hem. Nu när gamla bron också är öppen för norrmän så blir det lätt köbildning där, vilket jag ändå varit förskonad från tidigare. Alltid något.

 

 

Det blir mycket gos med de fyrbenta hemma nu. När saker som det här med Lana händer så tänker man lite extra på att uppskatta det man har kvar. Mamma sa för några veckor sedan att man ska egentligen vara ganska glad för att man inte vet allt som kommer hända i framtiden. För tänk så knäckt man hade varit och så mycket lyckliga stunder man hade berövats. Det tänker jag på ofta nu faktiskt.

 

 

 

 

 

Hemma sedan efter en lång första dag på nya jobbet, följt av ett kvällsbesök på kyrkogården för att rigga fällor, blev det naturligtvis gos med Artemis som numera alltid ska sova i min kroppskudde.

 

 

 

 

Häromnatten vaknade jag av att Martin snarkade så in i helvete högt. Jag kunde inte somna om. Jag låg och googlade "how do i get my partner to stop snoring" och vet egentligen inte vad jag förväntade mig att hitta men hittade inte så mycket. Jag armbågade honom så han rullade över på sidan och slutade snarka i en kvart ungefär innan han rullade tillbaka igen. Jag hade rent teoretiskt sett kunnat gå in till andra sängen men jag såg framför mig hur mycket jag skulle vakna till av att behöva tända och plocka av överkast och allt som var på. Sedan dess har jag sovit i andra sängen dock, för jag blev så sjukt jävla olycklig av att bli väckt och inte kunna somna om.

 

 

Tja, så mycket mer spännande har väl inte hänt. Jag jobbar varje dag fram tills torsdag och då tror jag att jag bara ska stänga av mobilen och sova i 23 timmar och äta glass den sista timmen på dygnet som blir över. Martin åker till Spanien på tisdag, och Johanna flyttar tillfälligt till Trollhättan pga. studier på söndag så jag lär antagligen känna mig ensammast i världen. Men tanken slog mig ändå att jag tror jag hade tyckt ensamheten hade varit mycket jobbigare för typ ett halvår sedan. Nu känns det ändå helt okej, bortsett från att jag är fett mörkrädd och hatar att vara ensam hemma när det är mörkt.

 

 

Jag har i alla fall katterna hemma att mingla med.

 

Tack alla som peppat och stöttat och frågat hur jag mått under den senaste veckan. Jag vet att jag beter mig som om värsta tänkbara katastrofen någonsin inträffat, men jag jobbar också på att acceptera att det är sådan jag är.

 

Nu ska jag jobba klart och ikväll ska vi på tacofredag hos Johanna och Fredrik. Jag sa "det får inte bli länge för jag måste hem och sova hyfsat tidigt" men klipp till att vi garanterat åker hem tidigast 00.30 eller nåt.

 

Tack för att ni finns och för att ni läser ♥

23:02 ringde de från djursjukhuset. Hon hade börjat krampa, hade hög feber och kunde inte andas. Neurologen hade varit tydlig med att behandling måste avbrytas om hon blir sämre.

Martin åkte in. Jag var med via FaceTime. Lana fick somna in i närvaro av den hon älskade mest. Det gick snabbt, hon var så dålig. 

Mitt hjärta är i tusen bitar.

Jag älskar dig Lana. Mer än du någonsin kan tro.

Tack för allt.

Hej på er, alla fina ni som tar er tiden att läsa. ❤️

 

Jag ska börja med att uppdatera om Lana och berätta att neurologen ringde tidigare idag. Han tyckte hennes allmäntillstånd var ganska oförändrat. Hon är alltså vid medvetande, men sover mest och kan bara ligga ner. Han sa dock att hon morrar när man lyfter henne och då log jag, för det låter som vår Lana. Han la till att han tycker att hon möjligen fått en större aptit för mat. Han sa att om jag vill fortsätta behandlingen så vill de sätta in en sond så de kan se till att hon får i sig mer mat och vätska. En förhoppning är att om hon får i sig mer mat så blir hon starkare och piggare. Han sa även att det kunde vara ett alternativ - med ekonomin i åtanke - att hon fick komma hem och att vi fick sondmata henne här. Jag kände mig dock inte alls bekväm med det, dels så är vi inte hemma så mycket de närmaste dagarna, och jag kommer vara konstant orolig oavsett var jag är eller tid på dygnet. Det känns bättre att hon får vara där de är kompetenta och har resurser. Han sa då att det var det bästa för henne, också. Han tyckte vi kunde ge det till måndag, men om hon blir sämre innan dess eller om hon inte gjort några framsteg då när det ändå gått en vecka, så måste vi låta henne få somna in. Det enda jag vågar hoppas på är att vi ska kunna ta farväl under kontrollerade former. Allt annat känns alldeles för långt bort.

 

Lana har alltid reagerat starkare än vanligt på narkos och det är ju inte omöjligt att hon haft en underliggande skada i hjärnan som blivit värre och värre för varje gång hon sövts. Detta innebär antagligen att om hon mot förmodan blir återställd, så kommer vi inte kunna söva henne igen. Och eftersom hon har FORL är det bara en tidsfråga innan det kommer behövas nästa gång. Och om hon skulle bli återställd till, låt säga 90% men fortfarande ha några neurologiska svårigheter som skulle göra att hon inte lämpar sig som utekatt så känner inte jag att det blir ett bra liv för henne. Hon mer eller mindre bor utomhus, av fritt val så klart. Hon trivs inte inne över huvudtaget, varken att vara inomhus eller att bo med de andra katterna.

 

Men inget av detta är fakta ännu utan vi får ta det (s)om det kommer. Så länge Lana inte lider kommer jag göra allt jag kan för att hon ska bli bra. Vi får kontinuerligt väga den aktuella prognosen mot hennes allmäntillstånd. Vi har snart överstigit taket på hennes försäkring och självrisken lär landa på över 10.000. Ha era djur försäkrade. För helvete.

 

Oavsett så lever Lana från och med nu på lånad tid och så länge det finns liv finns det hopp. Även om jag inte vågar hoppas på mer än att jag kommer få träffa henne en sista gång och säga hejdå. Det är jag tacksam för.

 

 

 

De senaste dagarna har präglats av oro, adrenalinpåslag varje gång telefonen ringt och glada stunder däremellan. Jag jobbade söndag tom. tisdag, men har varit ledig idag och igår. Det har varit skönt, att få samla tankarna lite och komma ikapp med lite praktiska saker. Igår stodstädade jag verkligen hemma, tog bland annat ut allt från badrummet och spolade rent väggar och golv. Det ringde och ringdes hela 32 gånger i min mobil igår, så jag var minst sagt sysselsatt.

 

Jag var även ute i trädgården en sväng på kvällen, i bara trosor och tisha stod jag och lyssnade på syrsorna och njöt av solen. Som en riktig pensionär. Rätt som det var hörde jag ett flåsande/gnisslande ljud från bakom solstolarna.Jag tittande in bakom och hittade en skata med ett illa skadat öga (andra sidan). Den satt som i chock och typ hyperventilerade. Jag fick halvt panik för jag insåg ju att den behövde tas ihjäl. Ringde min granne Marie för att fråga om hon visste någon i grannskapet som kunde hjälpa mig. Hon gav mig ett nummer som jag ringde, men under samtalet så hör jag en svag duns. Jag tittar till skatan igen och då har den bara fallit ihop och dött.

 

 

Martin bjöd på pannkaksmiddag i helgen.

 

 

Idag har jag inte mått superbra, haft ont i huvudet och mått illa. Jag var i stallet på förmiddagen för att se om det var något som behövde grejas med, ta närvarolappen liksom. Sen åkte jag till Johanna som jag lovat hjälpa idag när hon skulle ta sina katter till veterinären för årlig vaccination och lite annat. Det gick väldigt snabbt och smidigt alltihop, och var kul att umgås. Efteråt åt vi vad som blev frukost för mig på LovaLisas där jag åt en så himla god äpplekladdkaka. Handlade lite virke till matlådor och hämtade ut ett paket med två flak Celsius som jag köpt på Sportkost för knappt 10 kronor per burk. Sicket kap.

 

Sitter här nu och samlar energi åt att laga matlådor. Det är nämligen så att jag kommer jobba 13 dagar i rad med start imorgon. Varför då, kan man fråga sig. Jag ska provjobba på XL Zoo på Nordby på onsdag, och de verkar väldigt säkra på att de vill ha mig där för de har redan tilldelat mig fler pass de kommande veckorna. Det är min goda vän Kate som är butikschef där, och vi pratade lite tidigare i sommar om att jag var intresserad av att jobba hos dem och hon ville gärna ha in mig. Jag slängde ut frågan dels pga. att jag inte hade kontrakt på Bodypower till längre än augusti, men också för att jag trivs väldigt bra inom butik och är väldigt intresserad av djur så det känns som en given kombo. Känns alltid skönt att få in en fot och öppna lite dörrar. Vi tar enstaka månader/veckor i taget nu eftersom ingen vet hur det kommer se ut med gränsen och därmed behovet av personal, framöver. Så det ska i alla fall bli kul, om än tufft att jobba nästan två veckor i rad. Vi får se om jag kanske tar upp det och ber dem ta bort något pass. Å andra sidan vet jag ju inte alls om jag ens har jobb i oktober och då vill man ju samtidigt ta alla timmar man kommer över. Så.. ja.

 

Avslutar med lite bilder på mina bäbisar. Vi har en del säng-häng nu om kvällarna. Ganska ovanligt att ha Jonny och Wyoming på besök, så det är trevligt. Nestor är ju en jäkla pajsare alltså.

 

 

 

 

 

 

 

 

Avslutningsvis vill jag slå ett slag för Fredrikstad djursjukhus. De verkar helt jäkla otroliga. En av föreningens katter åkte in akut till Blå Stjärnan igår kväll och för det första gjorde de inga undersökningar innan de gav två alternativ; avlivning eller IVA. Sedan skickade de hem katten utan att ha gjort några undersökningar, baserat på att hon var mer stabil. Samma katt kan ha haft tre olika behandlande/ansvariga veterinärer under en och samma natt, så information försvinner alltid längs vägen. De verkar oerhört stressade och underbemannade, så jag vill tro att allt detta beror på det och inte illvilja så klart. Men det känns absolut inte tryggt. Man får ofta vänta i många timmar även om man är högt prioriterad för att de helt enkelt är så överbelastade. Veterinären vi var hos idag med Johannas katter bekräftade detta och sa att numera måste hon alltid ringa dit för att höra om de ens kan ta emot remitterade patienter, förr var det bara att åka.

 

På Fredrikstad djursjukhus har samma veternär kontaktat mig varje dag ang. Lana, och när han pratar om hur han ska disponera sin tid så verkar han ha ett fåtal till patienter som han ansvarar för och måste därför inte stressa. De har svarat inom några enstaka signaler när jag ringt så jag har aldrig behövt sitta i kö, och har erbjudit sig koppla mig vidare till veterinären när jag haft frågor trots att de haft mycket att göra. De gör verkligen allt de kan för min lilla Lana och bara det att de bjöd på CT-röntgen när den inte gav resultat kändes enormt stort, det kostar ändå 10.000. De la inte till jourtillägg på MR-röntgen trots att den gjordes strax innan midnatt och nu när vi bestämde att Lana ska stanna i 5 dagar till så sa han att han skulle reducera priset för hennes uppehälle. Ringer sina kollegor på semestern och verkar allmänt måna om både djuren och deras oroliga ägare. De har bara nämnt avlivning en gång gällande Lana och det var bara som för att säga att det hade varit okej om jag ville ge upp eftersom prognosen var så dålig. Men de har aldrig nämnt det igen, tillskillnad från tidigare nämnda djursjukhus där jag upplever att de ofta nämner det redan vid första besöket utan att ens ha diagnos och prognos, som för att få problemet ur världen och spara på tid och resurser.

 

Massa kärlek till Fredrikstad djursjukhus. Kanske fanns det en mening med att hon inte skulle klarat sig till Göteborg. Jag ska definitivt se till att ordna pass åt alla mina andra katter så jag kan åka dit med dem i framtiden om jag behöver akut vård, istället för Blå Stjärnan.

 

Tack snälla ni som läser och bryr er. Vi hörs. ❤️

Jag skriver detta för att sammanfatta hela händelsen med Lana. Det är många som frågar hur det gått och jag orkar inte riktigt svara på den frågan för det pendlar så mycket.

 

Förrförra veckan "försvann" Lana, dvs. hon kom inte hem på 1,5 dygn vilket är oerhört ovanligt. Jag blev direkt ganska överdrivet orolig och vidtog massa drastiska åtgärder, bara för att när jag var färdig med att lappa brevlådor och utlova hittelön, hitta henne i ett buskage hemma. Hon kändes oerhört dämpad och loj så jag hade en gnagande känsla av att något var fel och kunde inte förmå mig ignorera känslan, ifall hon inte skulle komma hem igen. Jag hade inte kunnat leva med vetskapen att min magkänsla sa att något var fel men att jag inte agerade på det, och hon sedan aldrig kommit hem igen.

 

Jag tog henne till veterinär där man tog blodprover som visade att hennes tidigare dåliga njurvärden faktiskt blivit bra igen. Hon hade dock två FORL-angripna tänder som vi behövde åtgärda snarast, då veterinären trodde hon var väldigt smärtpåverkad av dessa. Vi bokade tid på måndagen den 30/8.

 

Dagen kom och eftersom Lana på sommaren mest är utomhus så funderade jag på hur jag skulle göra för att hitta henne när det var dags att åka. Jag låste hennes foderautomat över natten och på morgonen gick jag ut med soporna och skramlade med matskålen i handen samtidigt som jag ropade. Hon dök snabbt upp och gick bredvid mig, jamade och glad att äntligen få äta. Jag satte ner skålen i automaten och hon dök ner med huvudet för att äta, så när hon hade huvudet bara några centimeter ifrån maten plockade jag upp henne och satte henne i bur. Hon morrade åt mig. Jag fick direkt ett vansinnigt dåligt samvete över hur jag lurat henne, och utsatte henne för stressen och åksjukan det innebar att åka till veterinären, men fick tänka att allt är för hennes bästa. I bilen jamade hon och jag brydde mig inte om att prata lugnande med henne, för detta skulle ju gå snabbt och smidigt.

 

Jag lämnar in henne på kliniken enligt rutin, skriver upp på pappret att hon äter medicin för högt blodtryck. För det har jag tänkt hårt på att jag inte ska glömma. Jag försöker få en bild på henne innan jag går och detta är det bästa jag fick, för hon var så stressad att hon inte satt still. Jag sa hejdå hastigt och skyndade mig ut för jag skulle vidare.

 

 

Eftersom jag var på jobbet skulle Johanna hjälpa mig hämta henne vid 14.30. Hon kommer dit men ringer snart upp mig och säger "Jag vill inte skrämma upp dig men hon andades ganska häftigt, så de ville ge henne något mot illamående så jag får hämta henne lite senare". Det är säkert ingen fara säger jag, hon har reagerat ganska mycket på narkos tidigare i det avseendet att hon ofta blivit illamående och dålig i magen. Ovanligt groggy liksom.

 

Klockan blir 15.53 när veterinären ringer. Jag minns klockslaget så väl för jag tittade direkt för att se hur nära stängning det var, och insåg att det här är inte bra. Veterinären berättar att operationen gått bra men att det tyvärr uppstått komplikationer. Lana hade efter uppvaket börjat krampa väldigt häftigt i främre delen av kroppen och inte kunnat andas, men nu har hon fått kramplösande. De tror hon fått en stroke antingen under narkosen eller under uppvaket. Jag frågar hur prognosen är och hon säger att den tyvärr är mycket dålig. Hon säger att man kan försöka ta hene till Blå Stjärnan i Göteborg men hon tror inte Lana överlever resan dit. Jag frågar om jag får komma och säga hejdå.

 

Min kollega är egentligen på rast men jag säger till honom att jag måste gå. Jag ringer Martin och Johanna och gråter förtvivlat och säger bara vad ska jag göra, vad ska jag göra, vad ska jag göra. Jag säger att jag kan inte låta henne dö långsamt och smärtsamt men jag kan ju inte bara ge upp henne. Johanna frågar om det kan vara ett alternativ att ta henne till djursjukhuset i Fredrikstad, för det är ändå inte ens en timme bort. Hon är fullvaccinerad så hon kommer över gränsen. Hon erbjuder sig fråga veterinären som då börjar förbereda inför avfärd.

 

När jag kommer till kliniken ligger Lana på ett bord med filtar, värmande påsar och syrgas. Alla i personalen är där och hjälper till. Hennes kroppstemperatur är nere på 35,4 och läget är oerhört kritiskt. Ingen förstår vad som kan ha hänt. Martin kommer dit och vi klappar på Lana som är medvetslös och jag viskar åt henne att hon måste kämpa. De gör allting redo och Martin och Johanna sätter sig i bilen för att åka till Fredrikstad. Jag säger flyktigt hejdå till Lana en sista gång.

 

 

De kommer fram till Fredrikstads djursjukhus och de gör en första undersökning, sätter henne sedan på observation och ska undersöka närmare om 2,5 timme. Johanna och Martin är på plats och jag får kontinuerligt uppdateringar via telefon. Jag har hunnit hem och jag plockade direkt bort alla hennes saker. Diskade ur, fabriksåterställde och packade ner foderautomaten, la hennes njurfoder i Katthjälpens foderkista och slängde hennes mediciner. Jag bara gråter och gråter, full av skuldkänslor av hur vår morgon sett ut och hur jag så kyligt lurat henne med maten, satt henne i bur och lämnat henne utan att säga hejdå. Självklart kunde jag inte veta att hon skulle komma därifrån döende, men jag plågade mig gång på gång med hur situationen såg ut ur Lanas perspektiv. Hur jag varit så känslokall och bara lämnat henne för att dö ensam. Särskilt bilden jag tog på henne på kliniken gör så jävla ont att se, även om jag vet att jag förmänskligar henne mycket och att hennes tänkande inte alls är så komplext. Men som Johanna så himla väl uttryckte det, så funkar man väl så som människa att man söker efter något att greppa i en sådan här situation när man känner sig så maktlös. Så jag plågar mig själv med hur hemsk jag varit, fast jag rent intellektuellt vet att det inte är sant.

 

Senare på kvällen får de träffa veterinär som ställer massa frågor och gör en bedömning. Hon tror inte på stroke, men kan inte säga vad annars det kan vara. Hon klargör för mig att det kommer bli kostsamt och att prognosen är dålig när katten är så borta som Lana är. Hon varken ser eller hör något av sin omgivning. Men jag ber dem göra allt de kan. Hon läggs på IVA och de planerar MR-röntgen dagen efter om hon lyckas stabiliseras.

 

Dagen efter skulle jag fått ett sms med uppdatering om hur natten gått, och om något drastiskt skulle hända så skulle de ringa mig. Inget sms kommer, inget samtal heller, så vid 12 ringer jag upp för att fråga om de fått rätt nummer. Ett sms har skickats men jag har inte fått det, där det står att Lana är lite mer vaken nu men att hon har stora neurologiska svårigheter. Veterinären ringer senare på dagen och berättar att Lana inte längre är medvetslös men hon kan inte sitta eller stå, utan ligger bara ner. Sätter de henne upp så ramlar hon ihop. Veterinären säger att "med tanke på hennes ålder och sjukdomshistorik så skulle jag nog vilja rekommendera.." och jag var beredd på att hon skulle säga avlivning. Istället föreslår hon en CT-röntgen av hjärnan då de misstänker någon form av hjärnskada, eller högst troligt cancer. Hon är noga med att poängtera att prognosen fortfarande är dålig men tror att CT kan ge oss lite mer svar på vad som hänt, och om det är någon idé med vidare behandling.

 

Jag tror fortfarande inte på att Lana någonsin kommer att komma hem, men att hon inte längre är medvetslös ger mig ändå förhoppningen om att hon kommer vara stabil nog att köras tillbaka till Sverige så jag kan få vara med när hon somnar in. Det är och har alltid varit så viktigt för mig. Så detta blev min ljusglimt just då, att kanske kan jag få någon form av upprättelse och känna att måndagsmorgonen inte blev vårt sista farväl.

 

De ringer upp mig igen på kvällen och jag får prata med en neurolog som är specialist på att avläsa just CT. Han säger att de tyvärr inte hittat något på CTn. Detta innebär dock inte att det inte finns något, utan det innebär att de inte ser vad det är. Han säger att det finns en till väg att gå vilket är MR-röntgen, men han talar också om för mig att det är inte fel beslut att låta henne somna in nu. Hans erfarenhet säger att MR-röntgen sällan ger svar som förändrar utfallet när CT-röntgen inte redan gjort det. Han erbjuder sig göra detta ikväll, det kostar 18.000 kronor men han säger att han inte kommer ta betalt för CTn. Och inte heller göra något jourtillägg på priset. Jag ber honom göra röntgen, för jag vill så gärna få svar på vad som hänt så jag vet om det är kört eller inte. Jag frågar honom också om vi kan hämta hem Lana om hon måste tas bort, men då är han ärlig mot mig och säger att han tycker det är fel mot henne. Då bryter jag ihop igen. Eftersom jag inte är vaccinerad så kommer jag inte över gränsen, så enda chansen för mig att få vara med henne i slutet är om hon kommer hit. Men det går inte. Martin kan komma över gränsen och min nya tröst blev att kanske han kunde åka dit och vara med henne. Hon var ju ändå mer hans katt än min. Men han skulle börja jobba 06.00 dagen efter och kunde inte åka någonstans varken den natten eller dagen efter förrän han slutat jobbet. Jag bryter ihop. Igen.

 

Sent på kvällen igår ringde neurologen och berättade att MR-röntgen var gjord. Han hade till och med ringt en kollega som var på semester, för att rådgöra kring resultatet. De kunde inte se någon cancer, svulst eller annan stor skada som "får en att tänka att detta är hopplöst". De kunde se små förändringar i hjärnan men inget som taget ur sitt sammanhang nödvändigtvis var en dödsdom. De båda var eniga om att man skulle ge Lana lite mer tid att återhämta sig, för att se om hon kanske blir bättre. Hennes allmäntillstånd är fortfarande dåligt, då hon bara sover nästan hela tiden.

 

Jag vågar fortfarande varken tro eller hoppas på att Lana kommer bli bra. Han sa att vi måste ta en dag i taget. Men blir Lana sämre så måste hon få slippa. De vill bara ge henne lite mer tid att försöka hämta sig. Idag stod det i morgonsmset (som jag fick ringa för att få uppläst) att hon hade haft en lugn natt och ätit med god aptit. När neurologen ringde sedan lät han dock inte lika positiv, utan menade att hon var ganska oförändrad jämfört med igår.

 

Jag vågar inte hoppas på något alls. Men att hon äter gläder mig, för då vågar jag i alla fall tro att hon inte mår alltför dåligt just nu. Att vi gör rätt som försöker rädda henne.

 

Jag försöker tänka på vad min psykolog sagt. Vad är bekräftade fakta och vad är bara tankar? Jag försöker att inte spekulera kring Lanas tillstånd eller hur det kommer gå. Jag försöker förhålla mig sakligt till det jag vet, även om skuldkänslorna tar överhanden i mina svaga stunder och jag ser allting ur hennes perspektiv med mänskliga resonemang och känslor. Jag vet att hon, om hon visste att hon var döende, inte tänker "jävla Ida som bevisligen inte älskade mig mer än att lura mig på mat och sen ta mig hit för att dö ensam". Jag vet ju det. 

 

Jag lyckas ibland omdirigera tankarna, t.ex. när morgonsmset uteblev första dagen. Jag började fundera på om det var positivt eller negativt att de dröjde med att uppdatera mig, men hindrade mig snabbt med att det är bara tankar och spekulationer, inte fakta. Släpp det. Vilket ju var tur, för det uteblivna smset berodde på teknikstrul och inget annat.

 

Jag är så ledsen och förkrossad över att det skulle bli så här. Neurologen tror hon antingen haft underliggande problem i hjärnan sedan tidigare som blossade upp pga. narkosen, eller att hon under narkosen inte fått blod till hjärnan. Han sa att inget av det beror på att någon gjort något fel, utan det betyder bara att vi haft maximal otur.

 

Mitt i allt detta är jag ändå tacksam för insatsen av personalen på Dingleveterinärerna, för att gränsen mot Norge är öppen för fullvaccinerade, och för Johanna som har hjälpt mig så mycket med allt detta. Och alla nära som lyssnar på min förtvivlade gråt och min ångest, och för Fredrikstad djursjukhus som känns oerhört kompetenta och empatiska. Som bjuder på dyra röntgenbehandlingar för 5-siffriga summor och ringer kollegor på sina semestrar.

 

Jag vågar inte tänka framåt alls. Jag vågar bara se på vilka fakta vi har på bordet här och nu. Det finns väl de som tycker jag är helt jävla knäpp i huvudet som tar så hårt på detta, men so be it. Mina djur är de enda barn jag någonsin kommer ha.

 

Jag tror inte på högre makter men jag ber ändå. Jag har så svårt att acceptera att jag ska förlora henne så här.

Häj bloggen!

 

Nu var det flera veckor sedan vi hördes sist. Jag har tänkt massor på att jag skulle vilja blogga men har känt att jag inte haft så där jättemycket jag egentligen velat "dokumentera" åt framtida jag. Det har visserligen inte hänt så där vansinnigt mycket nu heller men kände ändå att det var dags att titta in, och droppa en miljon kattbilder.

 

Men vi kan väl inleda med att jag fått en månads förlängt kontrakt på Bodypower! Egentligen hade jag bara kontrakt fram till sista augusti, alltså ett sommarvikariat, men igår skrev jag papper på ännu en månad. Nu håller vi tummarna att det hinner hända något vettigt med gränsen, eller att mina kollegor vill ha supermycket semester i oktober, så jag får vara kvar lite till.



Denna helg är egentligen min lediga helg men jag tog på mig extrapass imorgon. Jag sa att jag kunde jobba först, och sedan insåg jag att jag bara antagit att det var ett rastavlösarpass men det visade sig vara heldag. Det var ju lite synd eftersom jag har en del att fixa med men det är ju najs med mer timmar, särskilt på en helg.

 

Men med anledning av detta hade jag stortslagna planer för idag. Som gick käpprätt åt skogen kan jag tala om. Jag tog sovmorgon till 09.30 och hade då sovit i kanske 10 timmar - so far so good - men var så trött senare på dagen att jag alltså bara tvärdäckade och sov i 4 (!) timmar till. Helt oavbrutet. Jag sov verkligen bort hela dagen och nästan ingenting av det jag planerat blev av. I vanliga fall hade jag haft sjuk, sjuk ångest över detta då jag alltid känner att jag har en miljon saker att göra, att jag måste vara produktiv och inte får slösa tid.. men under mitt senaste möte med min psykolog pratade vi om ångest och oro och jag har fått i uppgift att försöka skapa rutinen att bryta dessa tankemönster. Hon pratade en längre stund om att tankar är inte sanningar bara för att vi tänker dem. Vi får en känsla som skapats av en tanke vi har - men det gör inte känslan legitim per automatik. Vi pratade om hur jag oftast inte kan kontrollera min oro/ångest utan går sönder på insidan och i vissa fall inte ens funkar normalt för att jag har katastroftankar. Så detta blev ett ypperligt tillfälle för mig att öva på detta. När ångesten kom, skapade av tankar som "vad dålig jag är som inte varit produktiv utan bara sovit hela dagen" bröts dessa abrupt när jag sa till mig själv att "detta är bara en tanke, inte en sanning". Då kunde jag efter några gånger vända på det och tänka, vad bra att jag verkligen fick sova en massa idag, jag verkade behöva det.

 

Anyhow, tänkte berätta lite om veckorna som gått.

 

Vi var med i en tävling som anordnades av Svedea, vårt försäkringsbolag. De skulle skänka pengar till de två katthem/föreningar som fick flest röster, och vi blev en av dem! Så himla roligt! Vi har verkligen inte flest följare av alla, men vi har tamejfasen de mest dedikerade. Tack, underbara människor! Vi fick dela på 11.000 kronor tror jag det var.

 

 

En liten bild jag skickade till Martin för jag tyckte den var så himla spot on för oss, haha.

 

 

Jag är ju faktiskt inte ute hos Queeny så mycket för att de fortfarande går på sommarbete. Hon vill äta gräs och hänga med flocken, så jag låter henne göra det. Men häromdagen lyckades jag tajma in med att Kajsa tagit in dem för lite vila, så jag passade på att pyssla med Queenister när hon ändå var inne. Jag märker att vi kommer behöva jobba lite mer på vår relation, med Proppen kom allt så enkelt och naturligt. Hon älskade att bli ompysslad och hade inte bråttom någonstans när det hände. Kliade man henne någonstans så gick det inte att ta miste på att hon älskade det. Queeny verkar lite skeptisk till att vi ska umgås och känns misstänksam, spänd och ointresserad om vartannat. Jag kliar henne på bogen och jag ser på henne att det det rycker i läppen för det är skönt, men hon är ändå skeptisk till vad jag håller på med och om hon vill vara med på det. Stampar otåligt efter bara några minuter på stallgången och känns helt klart mer svårflörtad än Proppen var. Men det är ju inte så konstigt, vi känner inte varandra ännu. Jag ser mycket fram emot hösten och att vi ska få lite rutiner!

 

Jag fick i alla fall tvättat hennes svans, vilket jag velat göra sen hon kom. Dra mig baklänges så smutsig den var, men det gick så fint så.

 

 

Hennes svans är så himla tunn och sliten. Jag fick klippa av halva hennes man ju, för den var som svinto i topparna. Ska bli kul att se hur stor skillnad det kan bli längre fram. Jag är onekligen van vid lite mer hår på hästen, men skönt att slippa det stora hovskägget sen i vinter.

 

 

Jag släppte henne i den lilla rutan innan själva hagen liksom. Satt och tittade på henne i kanske 30 minuter innan jag tillslut släppte in henne med de andra. Hon är verkligen så himla fin.

 

 

Köpte en löjligt överprisad leksak till katterna, men det var värt det. Två räkor i en konservburk. Som ska "lukta kattmynta", det står inte att det faktiskt innehåller kattmynta, haha.

 

 

 

 

Jag blev lite nostalgisk och tittade på Svenska Hollywoodfruar. Såg när Isabel Adrian visade sin samling av signerade prylar som hon köpt på auktion, och detta skulle då vara en av Paul McCartneys basgitarrer.

Nu råkar jag betvivla väldigt starkt att detta faktiskt är hans bas. Paul McCartney är nämligen vänsterhänt. Sååå...

Lite coolt är att jag redan reflekterat kring detta, när samma typ av föremål dök upp i Pawn Stars för typ ett år sedan. Där ska de ju göra en bedömning om de tror att föremålet är äkta, och jag sa INNAN de hade börjat spekulera kring det, att jag trodde den var fejk baserad på det jag visste. De bekräftade mina tankebanor och sa dessutom att Paul McCartney är något "ökänd" för att vägra signera instrument. Tänkte ringa dem och be dem anställa mig.

 

 

 

 

 

Gulle Q. ♥

 

 

När jag var i stallet sist hittade jag en ENORM jävla spindel i Queenys vattenhink. ALLTSÅ SER NI DEN? Jag fick panik och fick be Kajsa hälla ut vattnet åt mig. Tro mig när jag säger att det är INTE en illusion pga. vattnet, att den ser så stor ut. Den var så otroligt stor att nackhåren bara ställer sig rätt upp när jag tänker på den. Jag tog en sopkvast och sopade bort alla spindelnät jag kunde hitta, kan jag säga.

 

 

 

 

Wyoming var hos veterinären i tisdags för att raka bort lite tovor. Jag bad dem ta bort lite päls i rumpan på henne också eftersom det fastnar mycket kiss och sand i pälsen. Jag trodde de bara skulle ta bort tovorna och typ trimma pälsen baktill men Y'ALL. De hade SLÄTRAKAT hela rumpan och två streck upp på ryggen. Jag skrattade så jag både grät och skrek när jag såg det, stackars katt ser alldeles förjävlig ut nu verkligen. Jaja, de gjorde ju bara vad jag bad dem om även om vi kanske hade två olika visioner av resultatet. Hahaha.

 

 

Hon hade även ett sår i nacken som jag inte lyckats få en bra titt på pga. pälsen. Väldigt oklart vad som hänt men gissar hon kanske flugit på någon som satt en klo i nacken på henne, som blivit en böld som spruckit. Kanske. Nu är det i alla fall lätt att rengöra och ha lite koll på.

 

 

Vi fick leverans från Zooplus.

 

 

Lana vakar över sina domäner.

 

 

Och Sophie vakar även Bowies när han spelar Subnautica: Below Zero. SÅ BRA SPEL, herregud rekommenderar verkligen. Men på tal om bra spel, jag har sagt det förr och säger det igen; gillar du skräckspel så Outlast. Senälla rara det är verkligen den läskigaste skit som finns. Jag tjatade på Martin att spela igenom ettan igen, för fjärde gången. Så nu har vi (Martin, medan jag tittat på) spelat Outlast fyra gånger, Outlast: Whistleblower tre gånger och Outlast 2 två gånger. Och senare i år kommer nya The Outlast Trials och jag är så så så peppad så det är bannemej inte klokt. ÄLSKAR.

 

 

 

Detta var för några veckor sedan, när jag hämtat åtelkameran i Skee där vi ska fånga in de sista katterna från en koloni som varit där i många år. Lite cider satt inte fel när jag skulle gå igenom ca 2000 bilder och filmer på ja, för det mesta, ingenting.

 

 

Här ser man i alla fall mammakatt, en vuxen unge från tidigare kull samt en unge från nuvarande kull. Sammanlagt 4 små ungar.

 

 

Detta är då pappakatt som fångades in i början av månaden. Vi tror han är pappa till Wyoming och alla andra kattungar som dykt upp där de senaste åren. En riktig slagskämpe, vi kallar honom Spartacus.

 

 

Jag köpte ju en ny, jättefin och pissdyr kattbädd till katterna här hemma. De ligger för det mesta på den, istället för i den, men vi jobbar på det.

 

 

 

Ja ni ser ju.

 

Jag fick tummen ur att städa ur vår städskrubb häromdagen. Jag plockade bland annat fram vår gamla dammsugare, en helt vanlig jävla dammsugare som antagligen var det billigaste jag kunde hitta på ÖoB för några år sedan. Hatade den. Gnällde så mycket på den och sa till Martin att vi måste köpa en bättre, varpå han köpte en ErgoRapido. En sladdlös historia. Jag tyckte nog den var bra när vi köpte den, men den klarar inte riktigt kattsand utan "skjuter" det bakåt istället för att suga upp det. Vi har även en robotdammsugare som brukar gå en gång om dagen för då blir man i alla fall av med damm och hår, men den har varit trasig ett tag. Så det var såå skitigt och smutsigt och äckligt att jag tänkte att jag får ta fram den gamla och göra det ordentligt. Den var verkligen enormt mycket bättre än de andra två vi har, haha. Jag blev helt till mig av hur mycket mer jag kom åt och hur mycket mer den tog, så nu lär jag nog inte gå tillbaka från den ändå faktiskt, det blir ju så jäkla rent.

 

Katterna däremot får panikens morsa när den drar igång för den är högljudd som sjutton. Jag brukar ta ett rum i taget och stänga in dem i ett annat så länge, men glömde Sophie som legat i städskrubben helt skräckslagen. 

 

 

 

 

Känner mig fett gammal nu men tog kort på alla blommor som växer bredvid vår trappa upp till huset, haha. Vi röjde bort buskar och sly där i våras, och i somras hällde jag ut en påse frömix av sommarblommor. Jag trodde inte något tog sig för det växte inget på evigheter, men nu har det kommit upp massor av fina grejer.

 

 

 

 

 

 

 

 

Lana skrämde skiten ur mig här för någon vecka sedan. Hon kom nämligen inte hem på kvällen och hade inte synts till på hela dagen. När hon inte kom morgonen efter heller blev jag så ångestfylld att jag fullständigt tappade det alltså. Jonny som alltid brukar komma på morgonen var också putsväck trots att jag ropade och letade i en halvtimme. Jag var helt övertygad om att ett rovdjur tagit dem. Lana har haft dåliga njurvärden och högt blodtryck, så hon äter specialfoder och går på medicin men maten var orörd och medicinen hade hon inte fått för hon hade ju inte kommit hem. Jag var övertygad om att hon gått och dött så jag var helt utom mig av förtvivlan. Jag kontaktade min chef och sa att jag ville komma till jobbet senare om möjligt så jag kunde leta efter henne, jag gjorde efterlysning på Facebook och jag lappade brevlådor och utlovade stor hittelön.. Bara för att efter jag lappat brevlådor i en timme, hitta henne i ett buskage bredvid vår tomt. Hon var väldigt slö, och jag visste rent intellektuellt att det inte behövde betyda att hon var skadad/sjuk, men hade aldrig kunnat förlåta mig själv om jag viftat bort det och hon sedan försvunnit. Så vi åkte till veterinär som konstaterade att hon hade kraftigt FORL-angrepp på två tänder och att hon antagligen därför var så smärtpåverkad. Blodprovet däremot visade att njurvärdena inte bara var bättre, utan till och med bra. 

Så summa summarum; slutet gott. Hon ska opereras på måndag. Jag ser i efterhand hur jag verkligen agerade sjukt orimligt och tog ut händelserna lååångt i förskott. Men det var i alla fall ett wake up call för hur jag styrs av min ångest och därför tog jag upp det med psykologen sen.

 

 

Jag såg denna på Ylseröd, en skylt med reklam för Frejas Hage, där jag jobbade i våras. 

 

 

Queeny med sin pojkvän Glen. 

 

 

En massa kattbilder för att varför inte.

 

 

 

 

 

 

 

Administrativt jobb och cider. Det var en kväll jag satt i typ 12 timmar och bara gjorde pappers- och datorarbete åt föreningen. Så jävla gött att ha det gjort faktiskt.

 

 

 

 

 

Det börjar la bli höst men det finns fortfarande tillfällen då jag kan ha dörren öppen och få in frisk luft. Så härligt.

 

 

Förra helgen tävlade min bror Isak i Höljes! Jag försökte få ledigt så jag kunde åka och titta men det gick inte, så jag fick köpa ett helgpass för att streama på datorn istället. Det var så, så himla roligt och spännande att följa. Och det gick dessutom så himla bra, han kom trea!

 

Nåväl, detta är vad jag gjort idag. 

 

 

 

Skrattade högt åt denna.

 

 

Avslutar med en anekdot om en tandkrämstub här hemma. Ni kanske sett den på Facebook men jag klistrar in den här också, för den är värd att minnas.

 

 

Med dessa ord avslutar jag detta inlägg och ska väl gå och lägga mig. Imorgon blir det jobb och kanske lite kattärenden, vi får se.

 

Hare gött

haaaj 💖

Häj bloggen!

Tänkte kika in en snabbis innan det är dags att ta kvällen! Jag har inte hunnit så mycket annat än att jobba 10-20 idag men jag är mest glad över att vi åtminstone inte stänger 21 nu för tiden, den sista timmen gör stor skillnad.

Arbetsdagen bjöd på en del anomalier så den gick fort. Hade ett samtal med min butikschef (så många samtal jag har nu för tiden?) där vi redde ut några missförstånd och kommunikationsmissar vilket alltid är bra.

Pratade vid tillfälle med min kollega Jon om att han började känna sig gammal eftersom våra nya, yngre kollegor inte kände till vilka The Offspring är. Jag sa då att vi är ju faktiskt inte så unga längre, vi är ju ändå runt 30 båda två. Men jag la också till att jag känner mig lik förbannat inte som en dag äldre än 18. Jag känner mig knappt vuxen liksom. Då sa han något som var ett av det bästa jag hört. Han sa

En 29-åring är bara en tonåring med 10 års extra erfarenhet.

Det tåls tamejfan att broderas på en kudde hörni.

På tal om kollegor så fick jag detta sms från min förra kollega John som jag jobbade med på Frejas. HUR GULLIGT?! Jag hittade en ligustersvärmare när vi jobbade ihop, nu hade han hittat en larv av samma art och tänkte på mig. Jag blev så himla glad och varm i hjärtat, saknar verkligen våra tisdagar och torsdagar när vi klippte gräsmattor i gassande sol ihop! Jag gick med handjagaren och han med trimmern.  

Önskar verkligen jag kunde kombinera butiksjobbet med jobbet på Frejas. Vilken dröm.

Mot slutet av arbetsdagen stod jag på Mellanbutiken mitt emot Korvspecialisten och jag var. Så. Sugen. På. Kebab. Rulle. I över två timmar (inte oavbrutet tål väl att tilläggas) stod jag och stirrade på restaurangen och först när det var 12 minuter kvar till stängning kunde jag bestämma mig för att ge efter och köpa mig en jävel. De är sååå goda hos dem, de steker brödet så det får liksom en knaprig stekyta. Mhm mhm mm. 

Jag drog ner jalusierna vid stängning och stod sedan vid kassadisken och mumsade i mig min rulle i lugn och ro. Exakt 21 minuter efter stängning knackade en söt tjej på jalusiet och undrade förtvivlat om det var försent att handla. Det var det ju tyvärr eftersom jag gjort dagsavslutet. Hon undrade och bönade och bad, fanns det verkligen inget sätt att lösa det på? Så jag walked that extra mile och sa att om hon kunde ge mig jämna kontanter så kunde jag betala, med mitt kort, imorgon. Hon blev så glad och tacksam att hon höll på att glömma ta med sig varorna när hon gick.

Vilken tur för henne att jag köpte en kebabrulle, annars hade jag inte stannat kvar 20 minuter efter stängning.

Nu har jag duschat och gjort mig redo för sängen. Jobbhelgen drar igång imorgon, festligt. Tanken är även att jag ska försöka fånga in lite katter men som tur är har jag ett gäng volontärer som erbjudit sig hjälpa till med olika grejer så det blir FÖRHOPPNINGSVIS inga långa kvällar. 

Med dessa bilder på Wyoming önskar jag er en trevlig helg!

Hare gött

haaaj ❤️

Häj bloggen!

Det är väl lätt att säga nu men jag tror det blir en tidig sänggång för lilla jag idag. Dra ballen i grus vad trött jag är. Kan knappt gå klart eller tänka rakt. Höhö.

Nu har jag alltså jobbat 8 dagar i rad (som följd av att jag bytte helg under Räkanhoppet-veckan) och på kvällarna åkt till Skee för att rigga/vakta fällor samt sätta upp och kolla av kameran. Varit hemma runt midnatt på kvällarna, för att sova till 8-9 och sedan åka och jobba igen. Nu har jag varit ledig i 2 dagar. Det är då tröttheten kommer ikapp ju, var nästan övertygad om att jag skulle bli supersjuk när jag väl blev ledig.

Allt jag kan tänka på är hur mycket jag vill ta en powernap i sängen mitt i solstrimman från fönstret. Fan vad skönt. Men då kommer jag väl inte kunna somna ikväll. 

 

Idag var i alla fall min första sovmorgon på över en vecka och jag åkte ut till stallet för att ta in hästarna om de hade det jobbigt i solen med alla insekter. Det hade de inte. Så jag åkte dit och mer eller mindre bara bara vände. Hemma sedan klippte jag gräsmattan på både fram- och baksidan av huset vilket tog flera timmar och var så tungt, lite dödsstöten för min trötthet men åh så skönt att ha det gjort.

Igår ägnade jag hela kvällen åt ett "sensommarstäd" av trädgårdenn. Slängde alla vissna blommor och ställde undan krukorna, rensade rabatter och tog hand om en leverans från Zooplus på typ 5 kartonger som bara stått nedanför trappan och väntat på att hanteras i flera veckor. Samt samlade ihop allt skräp i garaget på en träpall i mitten.

Anmärkningsvärt är verkligen att detta är saker jag inte orkat göra när jag varit permitterad/arbetslös, och inte hunnit när jag jobbat. Men nu när jag har mitt jobb och dessutom jobbat mycket (!) senaste tiden, då går det av bara farten. Säger ju det att jag tror det är bra med jobb och rutiner, för då kan man mer samla momentum liksom.

Men över till senaste veckan som varit då.

 

Morgonmys med tjejorna.

 

 

 

 

Jag jobbade på vår butik Mellan i helgen då jag bytt med Andres. Det var så otroligt kul och skönt att vara i en butik som jag känner mig mer hemma i. Jag tog tillfället i akt att bygga om lite exponeringar när jag ändå var där. Det är ganska lite varor i butiken nu så det är svårt att få till storslagna grejer men jag försöker. Bild på två av mina byggen för att varför inte.

 

 

 
Jag hann som sagt var mest hem för att äta, sova och laga lunchlådor - utöver det var jag knappt hemma. Martin har verkligen varit en pärla som skött exakt allting hemma under dessa dagar. sånt som vi i normala fall hjälps åt med. Han har diskat och dammsugit och moppat golvet och vikt tvätt och matat katterna och rensat kattlådorna och gett Lana medicin, helt på egen hand. Nu höjer jag inte honom i ett "åh min sambo är så snäll som hjälper till hemma"-avseende utan i ett "min sambo är så snäll som sköter 100% utan att klaga när jag inte har möjlighet att hjälpa till"-avseende. Bara som ett förtydligande till mina medsystrar därute som jag ska hjälpa att krossa patriarkatet.

 

Vi har ett infågningsprojekt i Skee ju, där Wyoming hittades för 4 år sedan. Det har hittats flera rödvita kattungar där genom åren och nu tror vi att vi lokaliserat mammakatt och hennes senaste kull. Med hjälp av en boende på platsen har vi haft matstation upprättad och satt upp en kamera. Fällan har alltså stått öppen men origgad, med mat längst in. Detta så katterna ska kunna gå in i fällan och äta för att lära sig att det finns mat därinne. I fredags när jag haft ärenden i stan (hade vaxat mig samt lämnat in föreningens deklaration bland annat, fucking finally) hade jag lite tid til övers innan jobbet och velade länge om jag skulle åka hem för att äta frukost hemma samt sminka mig, eller om jag skulle köpa nåt att käka i stan och åka ut till Skee för att hämta kameran. Tillslut köpte jag frukost på LovaLisas och åkte sen till Skee för att hämta kameran så jag kunde se vad den tagit bilder på i hopp om att kunna kartlägga vilka katter som äter där. Vilket var en jävla tur rent utsagt, för när jag kom hörde jag hur det skramlade i fällan och såg två små kattungar i den! Jag hann slå igen den manuellt och ungarna - som jag framtills då inte ens visste fanns - blev infångade.

 

Jag såg i kameran senare på dagen att kattungarna gått in båda två i fällan MAX 1,5 minut innan jag kom och att det var enda gången som de båda varit inne. Är inte det helt sjuk timing? 

 

Några bilder från kameran. Här är mammakatt.

 

 

Här är ungarna några timmar innan infångandet.

 

Och här är när jag kom och slog igen fällan.

 

I panik fick jag köra ungarna till ett jourhem i stan där de fick landa tillfälligt. Jag var så stressad för jag skulle ju till jobbet och hade absolut inte räknat med detta projekt. Men det gick bra, jag hann med 3 minuters marginal.

 

 

På kvällen efter jobbet fick jag åka tillbaka till jourhemmet för att se hur katterna mådde. Den lilla, trefärgade var hälften så stor som den andra katten. Jag fick ingen bild på honom då, han var så stressad att han bet mig ordentligt när vi tog fram honom bara för att se att han var okej.

 

 

Här är Simba, det tredje syskonet som hittades tidigare och som är orsaken till att vi drog igång det här infångandet.

 

Bara så ni vet vad ni tittar på här, det är Martins biceps, underarm och hans pecs, hahaha.

 

Visst är hon helt bedårande? Jag kallar henne Pennywise.

 

 

 

 

 

Det var en stressig dag men jag var så nöjd över att ha kommit dit just då så vi kunde få in dem. På bilderna från jaktkameran såg jag inte heller några fler katter än mammakatt, pappakatt och dessa två ungar. Så det var ju bra att det inte fanns fler.

Sophie är en tossonge.

 

Artemis har börjat sova hos mig varje natt, så mysigt.
 

 
Denna köpte jag på XL Zoo i helgen! Så cool!

Jag fick skriva till stallägare Kajsa och bara få bekräftat att hästarna gått ute dygnet runt de senaste dagarna, för jag hade inte varit där. Bara så de inte står och fixar åt Queeny varje dag och undrar om jag glömt bort att jag har en häst. Men så var inte fallet som tur var, utan de har bara gått ute och haft det gött. Jag tog mig en sväng ut efter jobbet innan jag skulle försöka fånga in katt, och bara minglade med Queeny i hagen.

 

 

Martin skulle vara med på kattjakten den kvällen. Vi hade som målsättning att få in mammakatt så hon kunde återförenas med ungarna som behövde komma till ett nytt jourhem. Så först var vi i Skee och riggade fällan, sedan åkte vi till stallet, sedan hämtade vi ungarna i sitt jourhem, åkte till Bullseye och köpte mat att ha med oss på vår stakeout och åkte sen till Skee.

 

När vi kom fram hade fällan gått igen. Tyvärr var det pappakatt som gått i och inte mammakatt. Så vår stakeout blev kort - eftersom jag släppte ut pappan då jag behövde ha fällan öppen för mamman - vi åt bara upp vår mat i bilen och sedan lämnade jag av honom vid sin bil så han kunde åka hem och jag kunde åka och lämna ungarna i sitt nya jourhem.

 

Kolla så lik Wyoming den röda är. Jag är helt övertygad om att de är hel- eller halvsyskon.

 

Kom hem strax efter 01.00 och då hade jag suttit i bilen i nästan 3 timmar sedan jag slutade jobbet. Puh.

 

Artemis låg redo i sängen för att ta natten.

 

 

Och låg kvar på morgonen när jag skulle upp för att jobba.

 

 

 

När jag hade min första kund på jobbet den dagen hakade kassan upp sig så jag råkade slå in 1212 burkar med Nocco vilket gav en summa på över 25.000 och hela systemet bara kraschade. Fick ut 20 meter kvitto när den väl makulerade köpet.

 

 

Den morgonen var det en förbipasserande i Skee som sett en kattunge vid vägen. Så givetvis fick jag åka dit efter jobbet för att leta och gillra fälla åt både den och mammakatt. Vi hade anledning att tro att ungen inte hörde ihop med kullen vi redan fångat in, eftersom det bara synts 2 ungar på kameran och de var runt 500 meter ifrån varandra på varsin sida av vägen. Men jag var tvungen att försöka.

Mamma- och pappakatt som i vanliga fall var i fälla och åt flera gånger dagligen hade inte synts till på nästan 24 timmar. Att pappan gick i fällan skapade något slags tumult som nog skärrat dem, båda två. Jag riggade en fälla där mamman brukade hålla till samt en fälla där kattungen syntes. Åkte in för att köpa grillad kyckling att gillra med. Jag var där i nästan 5 timmar, men såg bara pappakatt sitta en bit ifrån och titta på mig. 

 

 

Ensam på kyrkogården vid midnatt. Perfekt för mig som är oerhört mörkrädd.

 

 
Som tur var, gick mammakatt i fällan på andra stället. Jag jublade av glädje! Satte henne i bur och bad till högre makter att veterinären skulle kunna ta emot henne dagen efter för en hälsokoll samt rakning av hennes tovor. Det vore nämligen enklast att ta henne till veterinär när hon ändå sitter i bur, så man slipper stressa henne med att försöka få in henne igen, plus att jourhemmet fanns på Koster och de skulle åka dit på eftermiddagen dagen efter infångandet.

Kolla så söt hon är. Hon har verkligen samma uttryck i ansiktet/ögonen som Wyoming. Och så är hon så himla liten.

 
Jag ringde veterinärkliniken dagen efter exakt när de öppnade och som tur var kunde de ta emot henne. Så nu fick hon åka direkt till veterinären och sedan bli hämtad av jourhemmet som åkte direkt till Koster efteråt, istället för att behöva mellanlanda i jourhemmet, bli infångad i bur, bli installerad på Koster och sedan in i bur igen för en längre resa till stan igen för ett veterinärbesök - och sedan tillbaka. Så himla mycket smidigare blev det av att de kunde hjälpa oss direkt, och jag var så glad och tacksam.

 
Söndagen på jobbet bara rasslade förbi och jag hann fronta butiken innan jag lämnade. Kolla så snyggt det blev.

 

 

 

 

 

 

 

Så tillfredsställande.

Tack vare snälla människor som hjälpte till med letandet efter kattungen fick jag komma i kontakt med en kvinna som jobbar på kyrkogården. Hon kunde berätta allt jag behövde veta om katterna som bodde där, tyvärr en mindre koloni. Men de ville gärna ha hjälp med att omhänderta dem. Jag åkte då dit efter jobbet och satte upp matstation.

Det blev måndag och den dagen känns mest som en dimma. Jag hamnade i en diskussion med en person, och i mina ögon var det ett bra och viktigt samtal, även om det var ganska jobbigt. Vi kom inte fram till så mycket mer än att vi helt enkelt inte var eniga, men jag kunde uppskatta att få säga vad jag tycker, tänker och känner och är glad att samtalet hölls på en bra nivå utan höjda röster, hetsig stämning eller att vi avbröt varandra.

Detta år har verkligen varit viktigt för mig i det avseendet att jag känner att jag växt som person. Jag är egentligen väldigt konflikträdd och en riktig "people pleaser" men just detta år har jag vågat konfrontera personer och ta itu med de som får mig att må dåligt. Jag har fortfarande en del ångest pga. konflikterna, men jag känner i lla fall en lättnad över att inte behöva gå runt och må dåligt över situationer utan att den andra parten ens känner till det. Jag har till och med klippt av vissa relationer helt för att de fått mig att må dåligt under en längre period och personen inte gjort en ansats att försöka förstå eller jobba på en förbättring. Jag känner mig starkare i att kunna säga ifrån och till och med lämna relationer som känns destruktiva. Det spelar ingen roll om du är min bästa vän, partner, chef, kollega, granne, familj eller bara vagt bekant. Jag har gett mig själv tillåtelse att ta avstånd från toxiska människor oavsett vilka de är. Det känns förbannat jävla skönt även om konflikterna i sig ger mig ångest, så blir det lättare och lättare för varje dag att hantera det. Tillskillnad från om jag inte gjort något åt det, och bara gått med ångest hela tiden utan att se ett slut på det. Önskar jag kunde skriva mer detaljerat om dessa situationer men jag vill inte hänga ut personer.

Så efter måndagen och dess konfrontation behövde jag tänka på annat. Johannas kompis från hennes hemstad var på besök och de hade bjudit in mig på middag. Först tackade jag nej för jag var så himla sliten och behövde verkligen komma hem tidigare än jag gjort det senaste, men efter den dagen var jag tvungen att göra nåt sköj. Så jag ångrade mig och hakade på dem!

Vi gick till Rökeriet i stan vilket kan ha varit mitt sämsta restaurangbesök någonsin faktiskt. Jag vill inte verka snobbig och outa småföretagare men det var verkligen dåligt utöver det vanliga.En i sällskapet beställde en köttbit som skulle vara medium rare. Hon fick en som var helt genomstekt, och gick då för att be om en ny som inte var så torr. Ut kom de med en slafsig, likgrå bit kött som knappt var stekt utan helt rå rakt igenom och kall i mitten. När hon gick in med den också sa de till henne att "nu får du fan ge dig" och skickade ut samma bit kött, mer stekt, men som 3 pers hade pillat på i mitten. Sedan skickade de ut någon stackars sommarjobbare som fick fråga om allt smakade bra, för de vågade väl inte ta diskussionen själva. Hela upplevelsen var väldigt bisarr och man blev ju inte superpepp på att gå dit igen direkt. Så om ni nån gång får chansen att besöka Rökeriet i Strömstad, så gör inte det.

Vi valde att gå till Park för att äta efterrätt. Köket hade egentligen stängt men vi fick lov att äta dessert ändå. I slutänden blev det en riktigt rolig kväll med Johannas vänner!

 

Efter middagen åkte jag till Skee för att fylla på mat i fällan.Var återigen hemma efter midnatt, men hade i alla fall fått in några timmars nöje på kvällen.

 

Jag fick denna bilden av jourhemmet efter de hämtat mammakatt hos veterinären och sen tog med sig ut till Koster. När jag skulle hitta på namn till mammakatt skrev jag till Martin och frågade om han visste namn på någon gud för förstörelse eller något sånt (med tanke på hur mycket Wyoming har förstört hos oss menar jag) och han föreslog Shiva, vilket jag tyckte var fint.

 

Det blev tisdag och sista arbetsdagen på mina 8 dagar i rad. Jag mådde så dåligt pga. all sömnbrist. Jag kände mig lite som Artemis ser ut kan man säga.

 

 

 

Jag kämpade mig igenom sista arbetsdagen som jag lyxigt nog slutade tidigare än vanligt, på.Jag åkte till Skee för att sätta upp matstation och kamera. Nu ska jag avvakta i några dagar med att kolla på bilderna, för att kartlägga hur många katter som är där. Jag fick i alla fall bekräftat att kattungen som sågs hörde till en annan mamma och en annan kull där, så det var ju.. ja inte bra kanske, men tur i oturen.

 

Just det, jag fick även bilder från Kajsa som nu är jourhem åt föreningen. Hennes jourkatt Enya blev påkörd mellan Grästorp och Trollhättan för en vecka sedan, jag blev taggad i inlägget och bad upphittaren som kört henne till Blå Stjärnan i Göteborg att ange oss som betalningsansvariga om ägare ej hittades, men så hörde jag inget från dem så jag glömde helt av det och antog bara att ägare hittats. När jag och Amanda sedan kontaktade djursjukhuset visade det sig att ägaren blivit hittad men att de inte kommit den dagen som avtalat för att hämta katten, och inte heller svarade i telefon när de ringde. Vi fick deras nummer, Amanda ringde upp och de överlät katten åt oss direkt. Så en volontär kunde åka och hämta henne dagen efter.

Hon hade sådan tur som klarade sig utan bestående men från påkördningen. Vid undersökning med ultraljud för att utesluta inre skador upptäckte man dessutom att hon var dräktig. Så nu bor hon tillfälligt på Ylseröd, hon också.

 

Lelle mao chillar i min säng.

 

Det blev onsdag och jag var LEDIG. Jag började dagen med frukost på Backlunds med Johanna och hennes kompis, sen åkte vi till Återbruket och jag köpte två ljusstakar. Efteråt åkte jag till Ylseröd för att ta in hästarna som hade ont av värmen och alla insekter.

 

Det var - som ni kan se - väldigt skönt för dem att få komma in.

 

 

 

 

 

 

När jag kom hem städade jag som sagt i trädgården i många timmar. Var helt utslagen efter detta.

 

Vi avslutade kvällen med lite pizza och cider framför Galenskaparnas Cyklar. Jag mådde inte tiptop när jag vaknade idag direkt trots att jag bara druckit 3 cider. Klassiskt.

Sophie i sin nya koja. Hon är den enda som fattat att hon ska sova i den, de andra lägger sig på den.

 

 

Jag borde verkligen laga lite lunchlådor till imorgon men jag är så himla trött. Jag har verkligen hållit igång dessa dagar alltså, vi får se vad det blir av det.

Tack för att ni läser!

 

Hare gött

haaaj ❤️

Häj bloggisen!

Imorse hade jag ett sånt jädra stresspåslag. När Martin vaknade stirrade jag på honom typ så här 😳 och det första jag sa var "jag är så jävla stressad", följt av en aggressiv utläggning om hur jag tycker det är omänskligt att jobba heltid och att bara ha några enstaka timmar att avsätta åt fritidsintressen per dag. Har jag tur hinner jag ta hand om disk, matlagning eller nån tvätthög när jag väl är hemma OM JAG ORKAR och sen ska jag sova. Martin är verkligen ryggraden i detta hushåll nu kan jag säga. 

Det var ju också ett sätt att säga godmorgon på, tänker jag. Kände att jag tillförde mycket positiv energi till Martins start på dagen. 

Det är en hel del föreningsarbete nu som hänger över mig och jag vaknade liksom med hjärtat i halsgropen för jag var så stressad. Deklarationen ska lämnas in senast på fredag morgon (innan jag börjar jobba) så jag tror det känns lättare när det är färdigt. Jag var i alla fall så sjukt stressad att jag gick upp några timmar tidigare för att kunna bokföra lite och betala några räkningar. Det kändes inte bättre, jag blev bara mer stressad över att jag inte hann göra mer. Igår fick jag se ett sms ett jourhem skickat till mig för 10 dagar sedan och det gav mig sån stress att jag igår kväll bara plöjde igenom och svarade på alla mina olästa/obesvarade sms och meddelanden på Messenger. Kvar återstår PM och mejl till Katthjälpen. Puh. Till råga på allt detta; bara under arbetsdagen idag fick föreningen in två katter till, all cred till Amanda som fick koordinera allt på egen hand. Jag hade dött av stress utan hennes hjälp. 

Som tur var släppte stressen när jag kom till jobbet (i god tid) och var tvungen att tänka på annat. Ibland tror jag mitt problem är att jag har för mycket utrymme till att känna efter, på riktigt alltså. Sista halvan av dagen jobbade jag på Mellan-butiken och det var så. himla. skönt. Östra är betydligt mer hektisk, det var så najs att få jobba i ett lägre tempo och känna att jag verkligen kunde ta mig tiden som behövdes för alla uppgifter. Spelade soundtracket till Subnautica: Below Zero i butiken som kändes lagom meditativt. 

I alla fall. Igår morse var veterinären hos oss på Ylseröd och veterinärbesiktade Queeny. Som jag (läs: Kate) misstänkte skulle hon inte gå igenom utan anmärkning pga. en hälta i vänster bakben. Hon lät dock veterinären böja benet utan protester eller minsta reaktion så veterinären trodde inte hon hade något akut smärta, alltså pågående inflammation. Jag får utreda henne på klinik för att få veta mer helt enkelt, men skönt att vara ett steg på vägen mot en diagnos så vi kan jobba oss vidare.

Åkte sedan hem för att mellanlanda innan det var dags för jobb. Katterna var änna mer utslagna än jag. 

Kan inte förstå att veterinären kallade Artemis för playakatten när hon låg inlagd för några år sedan. 

Det var även Wyomings fiktiva födelsedag ❤️ Hon hittades sista augusti och var då runt en månad gammal, så jag valde den 27:e juli som hennes födelsedag för att hon "skulle ha samma födelsedag som Johanna". Bara det att jag hade rört ihop det, Johanna fyller år den 29:e och inte den 27:e. Men close enough. 

Sen åkte jag och jobbade och så kom jag hem och så gick jag och la mig och sen åkte jag och jobbade… och ikväll hann vi sitta med bokföringen en timme. Jag hann laga matlådor också. Ni hör ju vilken misär jag lever i. Nästan lika stor misär som vår katt Jonny som på något vis blev instängd i vårt skjul och suttit där kanske hela dagen. Martin hittade honom av ren slump när han kom hem. 

Nämen skämt åsido, det kommer ta tid att vänja sig vid detta med att jobba så långa dagar, och att sluta så sent. Dock kommer vi snart börja stänga 20 istället för 21 på vardagar, eftersom de öppettiderna bara gäller för juli. Det ska bli skönt, att inte komma hem 21.30 varje dag.

Just det, jag blev intervjuad i P4 Väst idag. De hade sett vårt inlägg på Facebook om en kattfamilj som blivit dumpad i en kartong, och ringde upp mig för att de ville prata om det och vårt arbete. Lång historia kort var det den märkligaste intervjun jag haft, haha. Jag fick verkligen känslan av att hon som ställde frågorna ställde dem i research-syfte, det var väldigt pragmatiskt och korthugget. Så jag svarade lika kort och koncist och utan känsla eller pedagogik, tills hon tillslut sa "det var allt, tack för du var med". Jag blev helt ställd. Hela situationen var så himla konstigt. Jag hoppas innerligt att de ringer imorgon igen för den "riktiga" intervjun och att detta bara var för att samla underlag till frågor men det värsta är att jag tror inte det… så bisarrt, svårt att förklara i text.

Så får ni chans att lyssna på min senaste intervju i P4 så… gör inte det. 

Avslutar med en bild tagen av vår stallkamrat Hannah, så fin!

Nu ska jag sova, börjar 10.00 imörn. 

Hare gött

haaaj ❤️

Häj bloggen!

Borde egentligen - i vanlig ordning - sova just nu men det är alldeles för varmt för att kunna somna. Dessutom regnar och åskar det ute, så mysigt att lyssna på. Regnet är så himla efterlängtat verkligen!

Det var lite mer än en vecka sedan jag skrev sist och det har varit full rulle som vanligt. Tänkte börja med att dela med mig av denna som jag tyckte träffade rätt hos mig, jag har tänkt så mycket på detta tidigare. Toxiska relationer, människor som tar energi, människor som inte delar din glädje. Ni vet.

Förra helgen jobbade jag, känns som hela dagarna försvinner verkligen. Känns som jag knappt varit hemma nåt alls, får sån hemlängtan så det är inte klokt. Här sa jag hejdå till Artemis när jag åkte till jobbet. 

Kajsa la ut denna bild i vår stallgrupp på Facebook. Hon hade släppt ihop Queeny med den stora flocken och allt gick så bra, så skönt att de kan gå ihop utan konstigheter. Hon verkar tycka om de andra mer än de tycker om henne men det grer sig säkert. 

Ett litet utdrag ur min kalender från förrförra veckan som jag såg nyligen. Johanna blev kidnappad för att bli firad i förskott för sin födelsedag. Jag visste så lite som möjligt, så inget mer än när de skulle vara borta. Både Johanna och jag bad specifikt hennes kille att inte ge mig detaljer, för jag försäger mig så lätt, haha. 

En liten exponering jag byggde på jobbet! Retligt att det saknades en påse med vaniljsmak som ni kanske ser på nedersta hyllan. Bodylab gör riktigt goda grejer alltså! Jag provade deras Clear Whey som är vansinnigt populär, det är proteinpulver som är mer som saft i smak och konsistens. Jag hade höga förhoppningar, men tyvärr har den en eftersmak av SPYA. Jag verkar vara den enda som känner det, den har fått 5/5 i betyg överallt. Men jag klarar inte av den, den smakar verkligen jättegott de första 1-2 sekunderna men sen får den en smak av galla som smakar som.. att jag har spytt upp den. Min kollega var så rolig, han frågade "vad var det för smak du provade? Extreme vomit eller?"

Låt er inte avskräckas av min recension dock, jag verkar vara ensam om att tycka så. Men synd för mig!

Queeny skulle egentligen blivit veterinärbesiktad men veterinären låg före tidsschemat med en timme och jag hade inte ljudet på, på mobilen när de ringde för att säga det. Han var tydligen så otroligt stressad att bägaren rann över när han inte hittade fram till stallet så han fick avboka besöket. Det var lite pinsamt att jag inte var anträffbar, men å andra sidan var det lika bra att ställa in om han ändå var så stressad. Jag ville att just han skulle göra besiktningen för att han har portabel röntgen att tillgå, så min tanke var att han kanske hade kunnat göra en hältutredning på en gång om det fanns skäl till det. Så det var nog för det bättre ändå. 

Queeny är lite svår att fånga i hagen. Eller ja, svår och svår, men hon låter sig inte fångas på första försöket i alla fall. Men vem sjutton kan klandra henne, hon har ju haft perioder i sitt liv där hon inte fått mat, och nu går hon på stora, gröna gräsängar med kompisar och underbart väder. Klart hon inte vill bli störd. Rådgjorde med min vän Kate som förklarade att grimma på axeln = förväntningar på hästen. När jag kommer till henne i hagen med grimman så förstår hon att hon antingen ska ridas på, lastas, träffa veterinär eller hovslagare osv. Så jag fick rådet att gå ut i hagen till henne med grimman med mig, utan att ta in henne. Bara klappa och klia lite och sen gå. Så hon inte tänker att grimma = jobbigheter som väntar. 

Kate sa också att allting handlar om val. Att man ger hästen två val men att man ska göra det valet man vill att hästen ska göra, så fördelaktigt som möjligt. Så när Queeny inte vill fångas utan börjar gå ifrån mig, så kan jag schasa på henne så hon får springa bort från mig istället. Efter typ 30 sekunder inser hon att det är ju jobbigare att springa runt än att bara följa med mig, så då låter hon sig fångas. När jag väl fått på henne grimman vill hon inte alltid gå framåt. Då ber jag henne flytta undan sin bakdel så hon går i cirklar runt mig. Det räcker med ett varv eller två, så inser hon att det är jobbigare än att bara gå med mig. Jag är så tacksam för att jag har Kate som jag kan fråga om sånt här, för det känns så värdefullt att kunna hantera hästen på ett harmoniskt vis där jag inte måste muta med godis eller använda piska för att få henne att gå framåt.

Det blev onsdag och det innebar att årets första dag av Räkanhoppet gick av stapeln! Onsdag till och med söndag skulle det hålla på. Jag hade bytt helg med en kollega så jag kunde vara på tävlingen så många dagar som möjligt, alla dagar förutom fredagen. Tillsammans med Göteborg Horse Show är det verkligen en av årets absoluta höjdpunkter!

Jag har haft ångest hela veckan över att jag dels ville sitta på Räkanhoppet helt kravlöst varje dag från 08-20 men också för att jag har en massa saker att göra som jag kunde "passa på att göra när jag är ledig". Det är verkligen en ständig kamp. Så jag skrek rakt ut när jag såg den här bilden, sällan har jag relaterat så jävla hårt till något!

Nesty och Artemis har i alla fall varit glada när jag valt att vila. 

När jag satt på Räkanhoppet och njöt till fullo ringde telefonen av en kvinna som hittat en katt som låg helt lealös på en asfaltsväg i 27 graders värme. Jag fick motvilligt åka dit, så besvärad över att behöva göra ett avbrott men självklart får jag ställa upp i akuta ärenden.

Katten var i mycket dåligt skick, jag tog den i bilen trots att jag inte hade någon bur med mig (skandal!) och körde raka vägen till veterinären.

Katten Kitty var i ruskigt dåligt skick. Med hjälp av Amanda med detektivarbete lyckades vi hitta ägaren. Av respekt för att katten hade ägare kommer jag inte gå in på några detaljer, men vi försökte ge Kitty en chans att överleva. Hon blev sämre några dagar senare och fick köras till djursjukhus i Göteborg på jourtid, där de gjorde undersökningar som konstaterade att hon var bortom räddning. Kitty fick somna in. Givetvis med godkännande och i samråd med ägaren.

Vila i frid, fina kissen. ❤️

Jag hade det verkligen så. jävla. bra på Räkanhoppet i år. Solen stekte på, jag satt på gräset och bara myste med massa dricka och ibland mat köpt i kafeterian. Vädret var helt fantastiskt samtliga dagar och vid ett tillfälle var jag så avslappnad att jag somnade helt raklång i gräset och sov nån timme. Då är man avslappnad, när man kan somna i sådana sammanhang. 

Jag anslöt mig till Lena och hennes sällskap på eftermiddagarna de flesta dagarna. Hon hade med uppblåsbara stolar, som ni ser hade vi det riktigt lyxigt! 

Solen på väg ner efter en lång tävlingsdag. 

Eftersom lönen trillade in på fredagen tog jag itu med min privatekonomipärm. Sammanställde utfallen för denna månad och budget för nästa. Så rogivande. Sitter med det i timmar! Katterna gav support som ni ser. 

En påminnelse till mig själv att skriva ut fler mallar till mina sparkonton, då jag skulle starta två nya sparanden. Ett till hästen, och ett jag kan använda till regelbundna besök för massage och vaxning. 

En av dagarna på Räkanhoppet var det så himla varmt att jag mitt på dagen behövde ett litet break från exponeringen av sol. Jag drog till Ylseröd och pysslade lite med Queeny. Hästarna stod inne eftersom det är så mycket hemska flygfän ute dagtid när det är varmt och vindstilla, så de får gå ut på kvällen/natten istället. 

Jag vill egentligen att hon ska ha lång, lite ojämn man. Men den var så himla, himla sliten att den nedre halvan var som svinto. Så jag klippte bort det, i hopp om att det ska bli längre snabbare och finare.  

Före, när jag bara hade klippt det längst till vänster för tydligare kontrast:

Och efter:

Jag tycker verkligen hennes hals och mankam är så himla fin!

Givetvis sitter en bild på Proppen på anslagstavlan i stallet. Hon är alltid med oss ❤️

Det var en dag i veckan jag hade sån sinnessjuk ångest. Samma dag vi hittade Kitty. Det hände så mycket den dagen att det bara rann över för mig så på kvällen åkte jag mer eller mindre panikartat ut till Ylseröd sent på kvällen, utan mobil eller nåt. Jag satt i hagen, vid Proppens grav, och bara grät och grät och grät. Det var så skönt att ladda ur på det sättet. Jag har inte sett hennes "grav" alls sedan hon lades där utan jag har undvikit den tidigare. Nu lät jag det bara komma ut. Annars tror inte jag så mycket på det där med att besöka våra döda vid deras gravar, jag tror de finns med oss var vi än är.

Jag saknar henne varje dag. Verkligen.

(Och oroa er inte för mig, jag får kraftig ångest emellanåt men det är som regel aldrig något allvarligt! Bara förstärkt av stress för det mesta. Jag tar medicin mot ångesten när den blir så illa, den hjälper väldigt bra för det fast denna gång fick jag sjukt mycket restless legs när jag skulle sova vilket var jobbigt för tabletterna gör mig också helt utslagen. Jag var alltså så trött att jag inte kunde hålla ögonen öppna men benen pirrade så mycket att jag ej kunde somna. Morgonen efter var jag bra seg också men det är hanterbart.)

Som tidigare nämnt då så bytte en kollega helg med mig. Han ringde och sa (på skämt, bör förtydligas) att jag var skyldig honom pengar som en soltaxa, eftersom helgen han jobbade åt mig var solig och varm, men helgen han blev ledig skulle bjuda på regn. Jag fick idén att jag skulle köpa alkohol till honom som tröst, när Martin sa "ge honom ingredienser till en tequila sunrise, det blir den enda sol han får se den veckan". Hur briljant?! Sagt och gjort köpte jag (eller rättare sagt, Johanna och Lena köpte åt mig) tequila och grenadine och packade in i paket. Det var väldigt uppskattat!

Häromdagen såg jag att uppföljaren till 1793 och 1794 finns att förhandsboka nu!!! Blev givetvis en liten bokning. Helvete vad spännande. Jag plöjde igenom de två böckerna förra året tror jag det var, de båda är verkligen något av det bästa jag läst. Rekommenderas så in i bomben. 

Morgonmingel med katterna. 

Det var dags för sista tävlingsdagen på Lunden. Det var verkligen så roligt att kunna vara med och titta så mycket i år! Många timmar som spenderades med att bara sitta på röven i gassande sol, titta på alla otroligt duktiga och inspirerande ryttare och samla massor av energi. Tack Strömstad Ridklubb för en väl arrangerad tävlingsvecka, som alltid!

Så igår efter tävlingarna var slut åkte jag iväg i lite ärenden. Bland annat åkte jag förbi Nordby för att lämna presenten till chefen, men det visade sig att Martin också skulle dit för att köpa en present till mig, hur gulligt? Han hade tänkt köpa ett WoodWickljus men det fanns inga i de dofter jag gillar bäst så det blev inget. Men jag var väldigt glad ändå!

Vi gick runt lite och kikade tills han var tvungen att åka hem eftersom han skulle spela med en kompis. Jag fastnade på Hunkemöller för jag bara skulle se på myskläder, men en av deras säljare kom fram och frågade om jag ville ha hjälp. Jag insåg att detta var ett gyllene tillfälle för mig att köpa en ny BH då jag bara har en som är bekväm och passar okej. Det slutade med att jag köpte fem stycken.

Jag skrev ett inlägg på instagram om detta idag, att denna lilla shoppingtur var något utöver det vanliga. Jag kopierar in texten rakt av här:

Jag fick enormt fin respons på inlägget och tyvärr många som skrev att de kände igen sig. Det är så jävla sorgligt. Varför ska man må så dåligt, känna sig så ledsen och lägga så mycket energi på något så futilt som hur man ser ut. Varför bryr vi oss mer om hur vi ser ut än om vi är friska? Det är fan inte klokt vad samhället formar oss att tycka; vi är aldrig tillräckligt bra eller fina som vi är. 

Jag skrev aldrig inlägget för att fiska kommentarer eller bekräftelse. Jag skrev det för att det kändes viktigt det jag ville säga, och för att denna bild på min kropp för alltid kommer påminna mig om föraktet jag känner mot den idag men hur detta gav mig ett andrum från det. Det gav mig insikt.

Kan skriva om detta i evigheter tror jag, så ska lämna det nu.

Lite mer bilder på mina bäbisar. 

Idag är min sista lediga dag innan jag går på att jobba 8 dagar i rad (pga. bytet av helg). Jag har tagit det lugnt, ändå åkt runt i lite kattärenden och varit i stallet. Martin kom ut för att gå en promenad med mig och Queeny. Hon var så spänd och stressad stackarn, men vi tog oss ändå runt. 

Imorgon kommer veterinären och besiktar, så håll tummarna att allt går bra!

En sista sak innan vi säger hejdå. Ni minns personen som testamenterat sina tillgångar till katthem, som jag skrev om sist? Jag kontaktade god man i ärendet i hopp om att få ett avslut på denna historia som berört mig så.

Hörni. Jag fick svar långt över förväntan. Han berättade att ett katthem fick ta emot pengarna för 4 år sedan! Jag grät av glädje när jag läste detta, inte bara för att pengarna faktiskt gick till det ändamålet men också för att det känns så otroligt skönt att J’s "sista önskan" faktiskt genomfördes. Jag blev så lättad och är otroligt tacksam för att jag fick ta del av denna information, efter att ha grämt mig och sörjt hela situationen. Det är fortfarande hemskt att J verkade vara så ensam men det gläder mig så att hen säkert hade blivit nöjd om hen fick veta att pengarna gick till det hen önskade. ❤️

Med detta avslutar vi i dur denna gång och jag önskar er alla att ni får ha det så bra, tack för att ni läser!

Hare gött

haaaj ❤️

Hur mår ni i tropiska hettan? Häromdagen vaknade jag och mådde heeeelt fruktansvärt bara för att jag helt enkelt sovit för dåligt pga. värmen. Martin har gjort så att han stängt dörren till ena sovrummet och öppnat fönsterna där inne, så mycket som möjligt. Men då kan ju inte katterna vara här.

Han är så snäll. Egentligen vet jag att han helst sover ensam för det mesta, men efter att jag förklarade att jag känner mig som en börda ibland "bara" för att jag vill sova med honom så har han inte bara slutat be om att sova ensam (vilket jag absolut inte krävt, vill jag bara påpeka) utan häromdagen när han hade fönsterna öppna och jag kom och la mig så sa han "du får stänga fönsterna om du vill att Sterling ska kunna komma in". Trots att han höll på att smälta bort själv. Så himla omtänksamt ändå. 

Blogg.se verkar ha en del tekniska problem så jag kan inte logga in från dator/webbläsare. Men jag har så hemskt mycket att säga att jag bara inte kan låta det hindra mig men FUCK me vad detta kommer ta tid.  Appen kommer väl krascha hundra gånger också.

Jag är helt dagvill och vet varken när jag skrev sist eller vad fan jag gjort sedan dess, annars brukar jag kunna veta lite så där dag för dag. Nu; ingen aning.

Men vi kan väl i alla fall prata om elefanten i rummet som är att jag har köpt häst! Varje dag utan undantag, sedan samma dag Proppen försvann så har jag kollat på hästannonser och dagdrömt, men i ärlighetens namn aldrig fastnat för någon på det viset som jag fastnade för Proppens annons för 4 år sedan. Då jag jag dessutom haft sökfilter på så jag bara tittat på skäckar, alltså hästar med samma färg som Proppen. Sannolikheten att jag skulle hitta någon som var lik henne och bli förälskad i den kändes stor, men icke. Jag hade egentligen en foderhäst på gång som eventuellt skulle komma i höst (mest för att det kändes helt okej men jag var lite osäker och rädd inför om det var rätt, antagligen för att jag inte kände inför den hästen som jag gör inför min nya), men jag var ganska på det klara med att jag inte ville köpa häst igen. Jag kände mig inte redo för det.

Men som jag tidigare skrev så blev jag bara så himla förälskad i Queeny. Jag kan inte förklara det. Jag bara visste från första stund jag såg henne att jag ville att hon skulle komma hit. Precis som när jag såg Proppen så bara visste jag att jag ville köpa henne. Inte ens den mardrömsprovridningen där hon gick omkull och slog knäna blodiga, Lena ramlade av och hon totalvägrade gå från stallet, var något som fick mig att ens tänka tanken att omvärdera. Jag hade bestämt mig redan innan jag såg henne och jag visste att det var samma med Queeny.

Hon låg ute på annons för 55.000, där "hem är viktigare än priset". Jag tänkte att jag åker ner och träffar henne, ser att allt fortfarande känns bra och frågar på plats hur förhandlingsbart priset är. Säljaren berättade att hon hade lagt ut henne på överpris för att sålla bort köpare som bara vill ha en billig häst. På plats gick hon därför ner till 35.000, vilket jag blev glatt överraskad av. Vi kom överens om att göra veterinärbesiktning så snart som möjligt så hon kunde flytta samma vecka. Dessvärre fanns inga veterinärer tillgängliga för gårdsbesiktning de kommande veckorna. Detta satte käppar i hjulen då jag inte ville betala den summan för en häst jag inte vet är frisk. Jag började skicka videos på när hon skrittar och travar, till folk som är duktiga på att analysera rörelsemönster. Mitt mod föll när de var eniga om att något såg galet ut vid ländryggen och/eller bakbenen. Jag såg framför mig hur historien upprepade sig och jag fick försöka vara realistisk, även om besvikelsen var enorm. Jag förklarade för säljaren att detta försatte mig i en så dum sits, att jag inte kände att jag kunde betala begärt pris som är satt efter att hästen är frisk, när jag inte har historik på henne, inte har provridit och inte gjort besiktning. Jag erbjöd en summa långt under tidigare nämnda och hon avböjde direkt. Men sedan föreslog hon en kompromiss där jag fick betala ett nerprutat pris på dagen, göra besiktning senare och om hon gick igenom utan anmärkning betala 35.000 som sagt från början. Jag tänkte inte en sekund. Jag slog till.

Så blev det bestämt. Queeny blev min.

Kvällen ägnades åt att förbereda hennes ankomst. Jag gjorde rent boxen till den grad att jag borstade bort spindelnäten i hörnen. 

Jag hade egentligen tänkt filma när hon lastades av men det blev lite dramatiskt. Jag tror kvinnan som körde inte hade fällt ner bommen bak som liksom ska hindra hästen från att backa ut, så direkt när hon fällde ner luckan började hästen backa, kom av helt snett och fick panik så hon slet sig loss från transporten så grimskaftet gick sönder… och skyndade iväg. Jag blev något stressad när hon drog bort men som tur var fick hon syn på Kajsas små shettisar som gick i hagen bredvid, och kom tillbaka för att hälsa på dem. 

Hon kom in i boxen och tog mötet med sina nya grannar så himla bra. Proppen var ju så sur och bossig mot andra hästar med Queeny bryr sig knappt om dem, jag har sällan sett en häst så lugn mot nya, främmande hästar.

Jag åkte och jobbade men allt jag kunde tänka på var att få sluta jobba och få åka tillbaka till stallet. Efter jobbet kom Martin ut till Ylseröd för att träffa nya familjemedlemmen och vi tog lite fina bilder innan sista direkta solljuset försvann för dagen.

Lana drack vatten direkt ur vattenkannan.

Gänget tog sig sovmorgon.

Artemis vakade över sina domäner. 

Hur söt är hon inte?

Jag byggde om hela hyllan för proteinpannkakor/måltidsersättare/veganskt proteinpulver på jobbet. Se så tillfredsställande det blev. 

Och lunchen intogs givetvis i solen på taket. Så lyxigt att bara kunna klättra ut genom fönstret i lunchrummet haha. 

Så blev det äntligen lördag och ledig helg, min första sedan jag började på Bodypower igen. Jag mådde jättedåligt när jag vaknade, igen, men tror det är kroppen som bara var så urladdad på energi efter allt jobb och allt annat som hänt senaste veckan. Plus att jag hade jättestark mensvärk. Martin och jag åkte till stallet på förmiddagen för att ta en promenad med Queeny i solen.

Vi stötte på både bilar, fyrhjulingar och cyklister på vår promenad men hon hanterade det väldigt väl alltihop. Vid ett tillfälle blev hon dock bonkers och stod och sparkade bakut flera gånger i rad för en sån där enorm broms (som är flera centimeter lång i kroppen, ser ut som en bålgeting) bet henne på rumpan. Men det förstår man ju.

Senare mot eftermiddagen kom min kära, efterlängtade vän PJ hit! Vi lärde känna varandra i gymnasiet, gick i samma klass knappt ett läsår, men hon är ändå en av få vänner jag har kontakt med från den tiden. Vi ses 1-2 gånger om året men varje gång är det som att vi aldrig varit isär.

Vi satt och pratade i flera timmar, lagade tacos, drack alkohol och spelade mitt favoritbrädspel tillsammans med Martin. Det var så roligt och jag skrattade så mycket den kvällen att jag bokstavligt talat kissade på mig. Helt ärligt. Det var så vansinnigt trevligt att ha henne här!

Hon sov över, och jag sov efter många om och men på soffan. Som tidigare nämnt så vill jag gärna sova med katterna och då kunde jag inte sova hos Martin för han hade fönsterna öppna. Så jag la mig på soffan efter att först ha försökt sova hos Martin och sen klockan 04.00 varit uppe och stängt ytterdörren som stått öppen så vi inte skulle dö av värmeslag. Då hade jag för övrigt inte ens somnat än. 

     

Kvällen bjöd på lite administrativt jobb och sen var det dags för en ny arbetsvecka helt enkelt.

Så idag har jag jobbat. Båda grabbarna jag jobbade med hade taskig dagsform då ena knappt sovit inatt och andra hade partajat hårt i helgen. Kändes ovant att vara den som hade mest energi, haha.

Jag bara måste berätta en sista grej.

I våras, mars närmare bestämt, fick vi mejl till Katthjälpen från en man som släktforskar. Han skrev att han förstod att mejlet verkade konstigt men att han hittat någon som saknat arvingar och därför testamenterat sina tillgångar till katthem eller hemlösa katter. Det skulle röra sig om drygt 80.000 kronor och han kunde hjälpa oss göra anspråk på dem, gratis. 

Ni förstår säkert min första reaktion. Jag var nära att bara radera mejlet innan jag ens läst klart. Men vi mejlade ändå lite fram och tillbaka för jag berättade att jag var skeptisk och så vidare. Jag frågade till och med i Facebookgruppen What do you need help with today buddy? om råd. Ungefär hälften av de som svarade tyckte det lät som han försökte lura mig och andra halvan tyckte det lät rimligt.

Jag la det åt sidan och tänkte att jag får gräva i det när jag har mer tid. Idag rensade jag vår mejl från datorn och såg konversationen igen. Då, nu när jag läste mejlet från datorn och inte mobilen, såg jag att mannen hade bifogat ett dokument. Jag öppnade det, och där fanns en kopia på bouppteckningen han pratat om. Med underskrifter och stämplar och allt. Allt han sagt var helt sant. 

Jag tänkte att vi kanske skulle försöka göra anspråk på pengarna, och svarade honom.

Men icke. Det preskriberades förra veckan och pengarna har nu tillfallit Allmänna arvsfonden. Förra. Veckan. På fem år, så var sista chansen förra veckan. 

Jag grämer mig så mycket för detta. Inte bara och egentligen inte heller främst för att vi gick miste om enkelt tjänade 80.000, men också för att jag läste denna personens testamente. Jag skulle egentligen vilja dela det rakt av så ni förstår vad jag menar men kommer inte göra det så klart. 

Denna person var helt ensam utan någon familj, hade sina tre katter och alla hens tillgångar skulle tillfalla katterna i sina nya hem för att de skulle få allt de behövde och om möjligt användas till deras framtida veterinärvård. Om katterna inte fanns kvar i livet vid hens bortgång skulle pengarna tillfalla katthem eller åt att hjälpa hemlösa katter.

Sist i testamentet stod att hen ville kremeras och spridas i minneslund. Hen ville inte ha en kista eller "om möjligt" ingen begravning. Hen önskade att det skulle kosta så lite pengar som möjligt.

Jag tog också del av att personen hittades avliden i sitt hem och att man inte vet när hen avled. Jag kunde inte låta bli att märka att en av kostnaderna som dragits av från personens tillgångar var ett inkassokrav på runt en tusenlapp.

Kan det vara så hemskt att denna person legat död utan någon som saknat hen, så länge att en faktura gått till inkasso?

Jag grämer mig mest över att jag inte tog chansen att förvalta denna personens tillgångar på det vis hen önskat. Hen verkade tycka att ändamålet var väldigt viktigt och jag såg det kanske lite väl mycket som en sista önskan som inte fick i uppfyllelse, men jag vet inte.. Jag tycker hela situationen kändes så vansinnigt sorglig och jag vill någonstans verkligen hedra minnet av denna person även om hen för mig är helt okänd.

Ska ändå mejla juristen imorgon tänker jag. Jag önskar så att åtminstone någon annan gjort anspråk på pengarna och att de fick användas till att rädda hemlösa katter. Och att denna person får vila i frid.

Gud nu slutade det verkligen i moll här känner jag. Men detta påverkade mig så djupt! Behöver lite tid att smälta hela situationen faktiskt. Satt och grät när jag läste testamentet. 

Avslutar med en bild på Sophie.