Change of Seasons

Hallåja bloggisen!

Då var det dags ännu en gång för en uppdatering av mitt *extremt* intressanta liv.

Sist gång jag skrev så var det i väntans tider. Ja inte på barn alltså, det tåget har ju passerat SÅ ATT SÄGA. (Det har jag väl inte skrivit om i bloggen men jag steriliserade mig i april i år, vill bara att alla ska veta det.) Nej nej, jag väntade på att utbildningen för studentrepresentanter skulle börja. Där deltog jag med största engagemang och middagen bestående av falukorv och potatismos i högsta hugg. 

Ja hörni, det var nog allt för denna gång.

Denna helg som kommer är jag helt ledig (wohoo) och Martin gick på 4 veckors semester idag (WOHOO) och ska börja sluta snusa imorgon (både wohoo och inte wohoo). Han kommer inte vara i så bra form kommande dagar så vi har enats om att han ska låsa in sig i sovrummet och jag ska inte prata med honom.

Jag tänkte ägna morgondagen åt att förbereda mig inför vår gruppexamination på måndag som är baserad på inlämningsuppgiften. Jag måste bara hitta lite relevant information i kurslitteraturen och dra paralleller mellan respektive slutsatser. Jag hoppas det ska gå bra. 

Det var allt för idag ass! Tack för ni läser!

Hare gött haaaaaj! 🦈 

Hallåja bloggelicious!

 

Då e d FINA JAG som checkar in lite snabbt i väntan på att utbildningen för studentrepresentanter ska börja. Självklart var jag tvungen att anmäla mig som studentrepresentant, jag har ju inte så mycket annat att göra om dagarna.

 

Måste medge att jag mår lite så där idag. Har liksom en sjukkänsla i kroppen, med lite huvudvärk, yrsel, ont i musklerna. Kan det bero på att jag bara lever på koffein och kolhydrater?

 

Usch sicket påhopp.

 

På tal om att inte må så bra så hittade jag Gangster så här, häromdagen. Trodde hon var död, men hon var nog bara extremt morgontrött.

 

 

Hon piggnade till lite senare, var inte oroliga.

 

Nestor be like, "Fren? Or lunch?"

 

 

I fredags tror jag det var så spelade Martin och jag ett Hidden Reality-spel! Man ska lösa ett fiktivt mord, med hjälp att lite bevismatieral, kartor, transkriberingar av polisförhör med mera. Det var lite svårare än den förra vi gjorde men oj så roligt!

 

 

 

 

 

SPOILER: Vi satt fast jättelänge tills jag noterade på en bild att en viss person var vänsterhänt.. då släppte det och vi löste fallet. 

 

I helgen jobbade jag 12-16 både lördag och söndag, jag var helt slut efteråt och det kändes snarare som att jag jobbat i två veckor i sträck. Det är lustigt så himla trögt det går att jobba när man inte är van, förr kunde man ju ändå köra 20 dagar i rad och vara lite sliten efteråt men ändå prestera på plats liksom. Nu kände jag mig verkligen som skräp, det är inget högt tempo på mig kan jag motvilligt erkänna.

 

Jaja, jag har också haft min beskärda del jobb de senaste 12 åren. Det är så satans gött att göra något annat.

 

Idag var planen att jag skulle plugga mestadelen av dagen, men jag kände att jag hade lite administrativt pill att greja med då vi fick nytt schema, nya listor på kurslitteratur och nya inlämningsuppgifter att sätta tänderna i. Jag har inte riktigt åstadkommit så mycket som jag hade önskat, men fått betat av väldigt mycket som hängt över mig i flera dagar och huset är fasen så rent och städat, med disk och tvätt och dammsugning omhändertaget.

 

Nu ska jag hänga upp ett täcke på tork och värma en matlåda, för snart är det dags för utbildning. Sedan blir det nog sängläge resten av kvällen, kanske en tidig läggdags. Känner mig inte på topp idag, tur det är en ny dag imorgon.

 

 

Hare gött, haaaj!

 

Hallå ja bloggen!

 

Ni sitter säkert hemma på er kammare och funderar på hur det går med min älskade altan? Står den kvar i all sin prakt? Sitter jag där varje dag under en filt och njuter? Tycker katterna fortfarande om att vistas där?

Ja, nej och typ. Det har inte blivit mycket altanhäng för min del, inte sedan maj och juni då jag satt där varje dag. Nu är det ju så himlans kallt så jag har plockat in alla dynor och solcellslampor och så där, men klösträden står kvar utanför ännu. Dörren kan dock inte stå öppen på nätterna numera, det blir för kallt. Till katternas stora förtret, för de gillar att hänga där korta stunder i taget.

 

 

Det har pluggats lite grann de senaste dagarna, då jag skrev mitt livs absolut första tenta idag. Mer om den sen. Cliffhanger!

 

 

Nejmen vad har hänt sedan sist då peeps? Ingen aning. Dagarna är bara som en enda, sammanhängande dimma typ. Det låter ju inte så trevligt men jag tycker det är väldans käckt faktiskt.

 

Jonny har ju haft drän i kinden efter att ha punkterat en varböld, han ser förjäklig ut i ansiktet nu eftersom han kliar upp såren hela tiden. Häromdagen såg jag honom ligga så här, han ser ju ut som han blivit körd av en bil.

 

 

Shoutout till mina nya kudde!!! Vi var ju i Uddevalla för någon vecka sedan då jag tog en snabb sväng inne på IKEA. Eftersom jag haft så jäkla mycket problem med nacken, jag får jätteont av att ligga ner (!) så är varje kväll, natt och morgon mindre festliga. Men när vi var på IKEA slog tanken mig att jag kanske skulle köpa en ny, lägre kudde då jag nuförtiden sover på en prydnadskudde för det är det enda som är lågt/tunt nog. Jag såg en kudde för 499 kronor och utbrast passionerat VEM FAN KÖPER EN SÅ DYR KUDDE och roffade åt mig en för 79 spänn. Så gick jag liksom vidare längs deras kudd-display och blev mer och mer trollbunden desto fler kuddar jag klämde på. Jag sa åt Martin att lägga tillbaka 79-kronors kudden och tog en 299-kronors kudde istället. Några minuter senare så bad jag honom lägga tillbaka 299-kronors kudden för jag hade hittat THE ONE. Den kostade 749 spänn. Men, sedan jag bytte till den har min nacke blivit avsevärt mycket bättre och jag är så jävla lycklig. Den är liksom "tung" och platt. Väldigt kompakt och mosig. Den lyfter knappt upp huvudet något alls men man får i alla fall känslan av att ha en kudde, för det mesta har jag sovit helt utan och det är jävligt o-mysigt.

 

 

Igår försökte jag plugga större delen av dagen men det var så himla omotiverande. Jag har aldrig någonsin studerat på högskola och jag har aldrig sktivit en tenta. Jag hade liksom ingen aning om vad som förväntades av mig eller hur omfattande tentan skulle vara. Jag hade lagt absolut mest fokus på föreläsningarna och antecknat extremt noga; mina föreläsningsanteckningar är nästan transkriberingar av det föreläsarna säger. Jag har dock inte prioriterat litteraturen särskilt mycket, för jag hade uppfattningen att det mest centrala var på föreläsningarna. Oj oj så fel jag skulle visa mig ha.

 

Men det visste jag inte igår så jag var knappt stressad eller nervös. Jag hade liksom inställningen att jag skulle se första tentan som en prov-omgång bara för att få se hur tentan är upplagd och vad den på ett ungefär innehåller. Så jag ställde inte så höga krav på mig själv utan tänkte att jag måste få en chans att se upplägget innan jag stressar ihjäl mig över att försöka få in exakt allt i huvudet.

 

Detta - måste jag säga - är en stor personlig utveckling för mig som alltid velat vara högpresterande och som alltid fått panik när jag ska leverera, följt av att jag anser mig själv vara värdelös och sämst.

 

Det var annorlunda för mig att inte ställa skithöga krav på mig själv men väldigt nyttigt.

 

 

Givetvis har jag bästa pluggsällskapet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvällen innan den stora dagen. Jag låg i sängen och läste anteckningar jag gjort från kurslitteraturen när jag kom till den kriminologiska teorin om differentiella associationer. Den består av 9 punkter som är ganksa långa, jag tänker klippa in dem här för skojs skull så ni får en uppfattning om hur många och utförliga de är.

 

Teorins 9 teser är:

1.       brottsligt beteende är inlärt

2.       inlärning av brottsligt beteende sker genom interaktioner med andra personer i en kommunikationsprocess

3.       huvuddelen av inlärningen av brottsligt beteende sker i grupper med nära, personliga relationer medlemmarna emellan

4.       inlärning av brottsligt beteende inkluderar a) tekniker att begå brott som ibland är mycket komplicerade och ibland mycket enkla b) specifika motiv till den aktuella brottsligheten, drivkrafter, rationaliseringar och attityder

5.       de specifika motiven lärs in utifrån en definition av lagen som fördelaktig respektive ofördelaktig för individen. (I ett västerländskt samhälle är praktiskt taget alla människor omgivna både av individer som uppfattar – definierar - specifika lagar som något man kan bryta mot och av individer som anser att man ska lyda dessa lagar. Det är en genom relationer till dessa människor som inlärningen av fördelaktiga respektive ofördelaktiga definitioner av lagen äger rum.)

6.       Individen begår brott på grund av att definitioner som stödjer brottsligt beteende (prokriminella definitioner) får överhanden över definitioner som stödjer konformt beteende (antikriminella definitioner)

7.       individens anknytningar eller associationer till individer som har olika definitioner av lagen (de pro- eller antikriminella) kan variera (vara olikartade – differentiella) med avseende på frekvens, varaktighet, prioriteringar och intensitet.

8.       Den process som leder till inlärning av brottsligt beteende, genom individens anka knytning till brottsliga och icke brottsliga beteendemönster, involverar samma mekanismer som är involverade i andra typer av inlärning.

9.       Eftersom brottsligt beteende är ett uttryck för generella behov och värderingar kan det inte förklaras med sådana, eftersom icke brottsligt beteende är ett uttryck för samma sorts behov och värderingar

När jag läste detta sa jag högt till Martin att "detta lägger jag inte så stort fokus på, de kan väl inte förvänta sig att vi ska kunna detta".

 

Gissa vad som dök upp på tentan som en 9-poängsfråga? 

 

 

Jag tycker Bowies är lik Pedro Pascal, tihi 💕

 

 

Jag hade skitsvårt att somna inatt så sov mellan 2 och 06.30 ungefär. Va BRA. Jag slängde ihop en massa prylar och så för dagens bestyr och drog sedan in mot stan och min egna akademiska avrättning.

 

 

Ah, så tentan gick väl så där. Det var väldigt mycket saker jag inte räknat med, och vissa begrepp ska jag erkänna att jag faktiskt inte ens hört talas om innan.. antagligen för jag inte hunnit läsa all litteratur ännu. Jag vågade mig på att gissa lite grann, men några enstaka frågor förblev obesvarade. De jag kände mig tryggast i att svara på var flerpoängsfrågorna, där man skulle förklara problem med tolkning av viss statistik och sådant som kräver lite mer utsvävande svar. Det tyckte jag i alla fall - resultatet till trots - kändes skönt att jag fått med mig helheten och kontentan av det vi pratat om. Även om jag kanske inte kan namnge upphovsmännen till alla teorier eller sammanfatta differentiella associationer, så ja.. kände jag mig i alla fall glad och nöjd över att kunna ha längre utläggningar om annat.

 

Jag räknade på det och jag kan ha fått absolut max 53 poäng, om jag mot förmodan skulle ha rätt på allt och full pott på flerpoängsfrågorna. Men 48 poäng var gränsen för godkänt, så som ni förstår är det inte så troligt att jag klarade det. 

 

Men jag är inte ledsen för det, jag ser detta som en viktig lärdom och en tydlig vägvisare för hur jag ska lägga upp studierna. Så jag tar nya tag och känner mig bara mer peppad på att ta pluggandet till nästa nivå istället för att famla i mörkret lite som det känns som jag har gjort nu.

 

Efter tentan var avklarad åkte jag ner till Dingleveterinärerna en sväng för att fråga vad de ville när de ringt mig under tentan, och boka tid åt Wyoming nästa vecka som har lite problem med hygienen bak och behöver raka bort lite päls.

 

Sedan åkte jag till återbruket där jag såg att resten av stolarna fanns kvar, av samma typ som jag visade i förra inlägget. Blev sugen på att köpa dem till matbordet.

 

POV: du försöker få ett rakt svar från Martin Böwes:

 

 

 

Han är för rolig 😂 Han var helt okej med att byta ut stolarna men jag orkade inte baxa in dem i bilen, insåg också att charmen med den jag hade kanske försviner helt om vi har samma stolar i köket där de ändå inte passar in med bordet så.. det blev inget med det ändå.

 

Jag köpte däremot en liten ram.

 

 

Sedan åkte jag och lämnade grejer jag sålt på facebook, slängde vår källsortering, åkte inom stallet på Ylseröd för att hämta tre par skor jag tydligen glömt där, sen åkte jag till Nordby där jag köpte ett nytt doftljus och mat till katterna - och sist men inte minst åkte jag inom Bowies på hans jobb för lite mingel och handling av mat. Det har rullat GÖTT med pengar idag känns det som, bara tentaskrivandet kostade 500 spänn (för att jag ansökte om att skriva på annan ort). Mycket pengar kan tyckas men jag är ändå glad över att inte behöva åka till Gävle för ändamålet.

 

Perfekt för en ansträngd studentekonomi!

 

Så resten av dagen har jag städat hemma, tagit hand om katterna och bara chillat svinhårt framför nya avsnitten av Love is Blind bland annat.

 

Katterna kräver massor av omvårdnad nu i dagarna, Wyoming ska ha frystorkad tablett mot diabetesen 3 gånger om dagen, jag torkar henne bak med våtservetter när hon varit på lådan och kissat (då hon har något galet som gör att hon får kiss i pälsen efter lådbesök), hon ska ha kortisoninhalator för sin astma morgon och kväll, Sophie ska ha kortisontabletter en gång om dagen, Jonny äter fortfarande antibiotika morgon och kväll och Nestor ska ha flora-tabletter en gång dagligen. Till råga på detta är Wyoming och Sterling på diet, så jag väger upp mat åt dem varje dag i enskilda lådor som jag portionerar ut under dagen (och vaktar skålen under tiden så ingen äter av deras mat och de inte äter av andras) och de andra katterna får Mush morgon och kväll som måste tas fram för att tinas två gånger dagligen.

 

Martin undrade om jag ville följa med honom till Spanien på semester men... jag känner inte riktigt att jag kan. Som ni säkert förstår.

 

 

Jag upptäckte förut att Pedro har dubbla hörntänder. Jag har inte haft så många kattungar/ungkatter hos mig så jag har aldrig sett detta innan, men jag gissar att hans mjölktänder snart ramlar ut.

 

 

Ja nämen det var nog allt för denna gång hörni. Jag ska nog snart sova, för tröttheten har kommit ikapp. I helgen jobbar jag 12-16 båda dagarna på Bodypower och det ska bli väldigt kul att jobba med Ole och Jon igen för första gången på evigheter. Nästa vecka har jag utbildning för studentrepresentanter på måndagen men annars har jag inte så mycket planerat, tanken var väl att vi skulle ha egen repetition av kursen hela veckan så gissar att jag har en hel del läsning att ta igen.

 

 

Tack för ni läser!

 

Hare gött haaaaj!

Hallå ja bloggen!

 

På allmän begäran (läs: min mammas) så kommer här nu efter över ett ÅRS radiotystnad ett litet inlägg. För jag har ju inget annat för mig, så att SÄGA.

 

Skämt åsido så var det väl ändå på tiden. Det har skett såååå himla mycket sedan jag skrev sist, det är helt bonkers! Detta blir absolut inte en av mina klassiska jag-ska-sammanfatta-varenda-litet-ögonblick-från-det-att-jag-skrev-sist-inlägg med liksom tusen bilder men jag ska berätta lite om de senaste veckorna hade jag tänkt! Håll i hatten morsan!

 

Nejmen SENÄLLA rara jag har ju börjat plugga!!! På högskola!!!!!! Det jag sa att jag aldrig någonsin skulle göra i hela mit liv!! Jag blev så himla skoltrött under gymnasiet att jag kände att jag aldrig någonsin skulle vilja byta ut det läx- och hemuppgiftsfria liv som arbetslivet erbjöd, mot ett fattigt studentliv med massa skola plus upptagna kvällar och helger. Men så hittade jag denna utbildning för något år sedan eller två, och tänkte att ja det kanske vore något.. sökte för att se om jag kom in. Det gjorde jag inte. Även om jag har liksom bra, inte bra-bra, men bra betyg från gymnasiet så räckte de inte. Jag kollade vilket resultat som krävdes på högskoleprovet och de senaste åren låg det på mellan 1,0-1,1 för att komma in. Eftersom jag inte skrivit högskoleprovet på år och dagar så tänkte jag att jag provar några gånger och räknade med tre försök för att komma upp i det som behövdes. Jag har skrivit högskoleprovet förr och fick 1,1 som högst, så jag kände mig trygg i att jag nog kunde lyckas få det igen, men man räknar med att få skriva några gånger för att maximera sitt resultat. Jag skrev då högskoleprovet för typ ett år sedan tror jag det var, och kände väl att mattedeln gick rätt så dåligt eftersom jag inte läst matte på 12 år, men språkdelen gick desto bättre. Jag lyckades få 1,2 poäng på det försöket och min plats på programmet var liksom säkrad, jag blev så himla glad! Men det kändes ändå så himla avlägset att börja studera, och jag tänkte att jag söker in 2024 istället för att jobba upp en ny buffert som dränerats senaste året. Jag trodde nog faktiskt inte på att jag ens skulle söka när det väl blev dags. Eller söka gjorde jag ju, bara för att få bekräftelsen att jag hade vad som behövdes för att komma in, men jag trodde nog inte då att det ens fanns 1% chans att jag faktiskt skulle tacka ja. (Jag och stora förändringar, ni vet.)

 

Men så kom jag till en punkt i livet då jag var lite trött på att känna mig omotiverad på jobbet. Att jag inte utvecklades och gjort samma sak år ut och år in. Jag sa upp mig på XL Zoo för att sommarjobba på Bodypower och i foderbutiken som ägs av Helena som äger stallet där jag hade hästen - och hade ingen direkt plan för vad jag skulle göra efter min tjänst som sommarjobbare tog slut. Så jag - väldigt spontant - tackade ja till platsen och kastade mig ut i det okända. Nu är jag här, mitt uppe i mitt livs första högskolekurs och om tre år kommer jag kunna titulera mig som utredningskriminolog! Även om jag vet att arbetsmöjligheterna är ganska begränsade efter examen, i princip alla som pluggar vill bli civil utredare hos polisen och dessa jobb är ganska få och kräver egentligen ingen utbildning, så tänker jag att chanserna trots allt är större att få jobb med utbildningen än utan den. Nu har vi ju bara läst en kurs (sista föreläsningen innan tentan var idag, vår första tenta är på fredag) men jag är så himla glad att jag valde detta för jag tycker det är så vansinnigt intressant och har redan lärt mig extremt mycket!

 

Jag har med anledning av detta sålt mitt akvarium för att få plats med ett skrivbord och en faktiskt arbetsyta. Det gav mig väldigt mycket sinnesfrid att göra mig av med akvariet som ansvarsområde då jag tappat intresset på senare tid. 

 

Så här sitter jag om dagarna och knapprar på datorn, lyssnar på föreläsningar och läser böcker. Jag kallar detta för min game of thrones-stol. Stolen är köpt på återbruket för 60 spänn och pläden är från IKEA. Tokälskar den!

 

 

Jag var ju även tvungen att beställa ett skrivbord då jag oturligt nog gav bort mitt för ett tag sedan, för att få plats med akvariet. Efter detta har jag ju givetvis skaffat största hamsterburen i hela kommun som står där nu så jag fick hitta ett skrivbord som var max 80 centimeter brett, vilket inte var så lätt. Jag hittade i alla fall detta som fick plats med en centimeters marginal och det må vara litet men jag tycker om det! När hamstern (Eddie) inte finns med oss längre och buren ska bort vill jag dock ha ett stort, antikt skrivbord. Som matchar min game of thrones-stol. Ett game of thrones-skrivbord. 

 

 

 

 

 

En av våra supercoola lärare och hennes supercoola katt!

 

 

Ska jag introducera den här pajsaren också kanske? Den svartvita katten som syns i bild?

 

Här har ni Pedro Pspspscal, det senaste (tillfälliga) tillskottet hos oss.

 

 

Pedro är mitt Facebook marketplace-fynd. Jag satt på lunchrast på jobbet när jag såg en annons på Facebook marketplace där någon sålde en katt för 1000 kronor. Jag uppfattade inte direkt att han var en kattunge, utan blev bara så illa berörd av bilden på hans medföljande "tillbehör" dvs en övefull kattlåda och en matskål. 

 

 

 

Kortfattat kan man säga att den handlar om hur vårt väldigt moderna "woke"-samhälle hade sett ut om vi hade haft människor med superkrafter, hur dessa blivit sedda som superhjältar i allmänhetens ögon men också ägts av storföretag som kapitaliserat dem. Självklart är de extremt korrupta (och definitivt inte Disney, lol). De är så himla, himla bra dessa serier. Rekommenderas verkligen, och observera att jag inte är ett fan av superhjälte-genren utan älskar dessa för samhällskritiken de levererar.

 

 

Vår fina lilla Jonnyboi som jag upptäckte hade en stor böld i ansiktet, för en vecka sedan. Vi åkte till veterinären direkt där de tömde bölden på var och satte in drän, så han fick komma hem med antibiotika, tratt och utegångsförbud. Har aldrig sett en så deprimerad katt någonsin, stackarn. 

 

 

 

Men igår fick han äntligen lov att gå ut igen och han var så lycklig. 💕

 

 

Såååå ska jag berätta om århundradets tabbe av mig dåååå såatte.

 

Vi ägnade en hel helg här hemma för typ ett halvår sedan åt att rensa ut grejer ur huset. Vi sorterade saker som skulle slängas, ges till återbruket och sånt som skulle säljas. Jag har gjort ett megaryck med sakerna som ska säljas och häromdagen så satt jag en hel kväll och bara slängde ut saker på annons. Då hade vi 9 stycken spel till Nintendo DS som Martin tydligen haft liggande i massa år. Jag tänkte att detta är ju synd att slänga så vi lägger ut dem i paketpris billigt på Tradera. 

 

DÅ VISADE DET SIG ATT SPELHELVETET VAR VÄRDA TYP 4-5000 TUSEN SPÄNN!!!!!!

 

Jag infogar min instastory som jag la upp den dagen. Enjoy.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men som den ÄRLIGA MÄNNISKA jag är så fullförde jag affären och skickade speljävlarna till den där jävla köparen. Som ni ser har jag sålt massa andra saker och dragit in över 2.600 kronor bara på några dagar - men ALLT det bleknar ju i vetskapen om att jag sålde spel värda flera tusen för 100 spänn!!!!!!

 

INTE NOG MED DET, idag fick jag dessutom ett mejl om att jag betalat för lite i frakt för paketet så det dras ytterligare 18 kronor från mitt Tradera-konto. Så summa summarum:

 

Sålde för 100 kronor.

Tradera tog 10 kronor i annonsavgift.

Jag tog 18 kronor för lite i betalt.

 

 

 

 

Jag har varit med på Hanna Rydmans Körensemblers (HRK) turné I Am Light! Först var jag med i Karlstad i början av september och så var jag med på sista konserten i Göteborg i slutet av september. Helvete så roligt det var! Vilken otrolig känsla det var, och SOM tårarna rann under sista konserten. Det var en helt magisk stämning i lokalen, publiken ställde sig upp och applåderade och dansade och sjöng med! Wow alltså.

 

Ofattbart att tänka att jag i augusti hade skrivit ett mejl till Hanna om att jag nog inte kunde vara med alls, för att jag kände mig för överväldigad av jobb och skolstart och helt enkelt inte hunnit öva något. Jag hade skrivit hela mejlet och fyllt i mottagare, men jag kunde inte med att skicka det. För jag visste jag skulle ångra mig så extremt mycket, även om det kändes alldeles för mycket just då. Jag är väldigt, väldigt glad att jag aldrig skickade det där mejlet.

 

 

 

Här sitter Bowies som lyssnade på oss i Göteborg. 💕

 

 

Och här är från Karlstad, då mamma och pappa var och lyssnade. 💕

 

En fördel med att inte jobba så mycket längre utan gå hemma typ jämt är att jag får betydligt mer tid till att pyssla och greja på hemmaplan. Jag tar pauser i studierna ibland och går ut och klipper gräsmattan för att röra på mig mellan varven, det blir mycket stillasittande annars.

 

 

På tal om jobb så jobbar jag fortfarade varannan helg på mitt älskade Bodypower, och så jobbar jag extra hos Helena i foderbutiken ibland! Det är väldigt kul att vara delaktig i uppstarten av en "ny" verksamhet. Ny inom citationstecken då den varit igång i ett halvår nu.

 

 

Jag vaknade klockan 4 en morgon och kunde inte somna om. Försökte i en timme innan jag tröttnade och gick upp för att duscha jättelänge, men blev ändå inte trött. Så klädde på mig och tog bilen till Statoil (vet att det heter Circle K men tycker det är tråkigare att säga ok) för en ikonisk jävla frulle i form av två toast med ost och kalkon och en äppeljuice. 

 

 

 

Tog en lång omväg hem på slingriga skogsvägar i soluppgången, förbi Johannas hus och matade hennes katter då jag var kattvakt, och stannade till vid Queeny på vägen hem. Titta så fin.

 

 

På tal om Queeny så har vi ännu en stor livsförändring på det området. Hon är såld. Det var kanske två veckor sedan som jag fick nog av att jag inte kunde hämta henne i hagen (vem som helst annars kan det, men just mig vill hon inte följa med då jag antagligen representerar obehag som veterinärbesök, hovslagare och annat jobbigt). Jag bara bröt ihop på kvällen efter att ha jagat henne i en timme bara för att sätta på täcke. Jag vet ju att det går att vända på och göra vår relation till något positivt och roligt, men jag har inte haft tiden eller orken. Det är den krassa sanningen. Det slog mig att hon förtjänar vara hos någon som avgudar henne och som älskar att umgås med henne, något vi aldrig riktigt haft eftersom hon haft det så jobbigt under stor del av vår tid ihop och jag alltid fått vara the bad guy. Hon är jättesocial och gosig med alla andra, förutom mig.

 

Så jag fick nog av att ha en så dålig relation till henne. La ut henne på annons morgonen efter, och efter en timme ringde en kvinna som heter Jennie. Allt Jennie sa var exakt och ordagrant vad jag önskade åt Queeny. De ville ha en sällskapshäst, en familjemedlem utan krav på prestation. De kom hit några dagar senare och de klickade med Queeny från första sekund, hon stod och sov med huvudet i famnen på Jennies dotter. Hon var så avslappnad, mysig och social och visade verkligen sin bästa sida. Det kändes som kärlek vid första ögonkastet från bådas håll och allt jag kunde tänka på var att jag GRÅTER om de säger att de inte vill ha henne. Deras hem och syn på hästar verkade för bra för att vara sant. Men det var nog menat att det skulle bli dem. Det fanns en anledning till exakt allt kände jag.

 

En vecka senare, alltså i torsdags, körde jag Queeny till sitt nya hem och ärligt talat var jag knappt ledsen. Jag bara kände att detta blev så jävla bra, framför allt för Queeny men för oss alla. Så tack för denna tiden älskade häst, jag är övertygad om att det fanns en mening med att våra vägar skulle korsas. Men jag var inte hennes föralltidhem, jag skulle bara hjälpa henne dit.

 

 

Jamen hörni det får vara allt för denna gången, för nu ska jag äta middag och fortsätta plugga litegrann! Avslutar med en bild på en fin svamp!

 

 

Tack för ni läser!

 

Hare gött haaaj!

 

/Idas Nintendo DS & Kuriosa

Häj bloggen!

Detta inlägg har legat som ett utkast sedan 25 oktober 2022. Det skrevs aldrig klart men jag publicerar det som det är, så går den inte till spillo! Enjoy!

———————————————————

 

Hallå ja bloggen! Då var det dags igen! Inte en månad sedan sist i alla fall, inte illa ändå.

 

Mamma efterfrågade ett nytt inlägg så det var la dags.

 

 

Efter att jag hade varit hos mamma så blev det pannbiff i lunchlådan några dagar.

 

 

Vi säljer vegetariska "grisöron" som av någon anledning hade hål i botten. Och av någon anledning fanns det både höger- och vänsteröron. Jag tror ni alla förstår vad som måste göras.

 

 

 

 

 

Bokföringshjälpen Wyoming.

 

 

Sminkhjälpen Sophie.

 

 

Helena var iväg till Husaby med sin häst Mausie och Queeny var så hemskt ledsen och stod och hängde vid grinden, haha.

 

 

Kate skulle beskriva ett slags skadedjur för mig så hon ritade. Jag var tvungen att spara detta mästerverk. Det visade sig för övrigt vara en fläskänger som hon ritat.

 

 

Vi fick massa nya växter, så himla tillfredsställande att se dem på sin plats.

 

 

Någon som skrivit i en grupp jag administrerar på Facebook som hade namnet Sophelion Gurkensalat. Jag skrattade så orimligt mycket åt detta, och ännu mer när Johanna skrev "om Proppen fortfarande hade funnits hade hon med 100% säkerhet kallats Gurkensalat från och med nu" hahahaha.

 

 

Jag genomgick ett skrivar-relaterat trauma. Jag skulle börja jobba 11.30 men fick en impuls på förmiddagen att jag skulle hinna lite föreningsarbete innan. Jag skulle skriva ut och betala fakturor hade jag tänkt, och glad i hågen inte ont anande tänkte jag ordagrant "gud vad smidigt system att bara kunna skriva ut från mobilen så här och att skrivaren är uppkopplad så det skickas ut patroner automatiskt när de börjar ta slut och åh allt är så bra" och så bara BAM tog den svarta färgen slut. Inga problem tänkte jag, jag har ju fått en ny patron på posten så jag är redo. Jag plockade fram och öppnade den men insåg när jag skulle sätta i den att det var fel färg på patronen.

 

Allt gick åt helvete därifrån.

 

När jag kollade skrivarens status så stod det att det var den andra färgen som var låg och att den svarta färgen var nästan full. Hmm. Jag får kontakta support tänkte jag, så jag får ordning på varför skrivaren signalerar att fel färg är slut.

 

Jag.

Hade.

Fel.

 

För det första var det ju helt fucking omöjligt att hitta ett sätt att kontakta support på deras hemsida. Alltså utan överdrift så tog det mig en kvart. När man klickar på "Kontakta oss" så kommer man till en "Vanliga frågor och svar" alternativt en chatt med en bot.

 

Jag vill bara prata med en människa? Är det möjligt? Att få lite personlig vägledning av en levande människa?

 

Ja. Om man betalar 263 kronor, men självklart bara om du inte har en aktiv garanti.

 

Jag har en garanti, men det framgår inte hur fan man går tillväga då.

 

Okej. Andas.

 

Jag betalade och skulle få ett mejl med ett telefonnummer att ringa.

 

Betalade.

 

Och väntade.

 

Och väntade.

 

Började bli stressad eftersom jag skulle till jobbet och gärna ville bli klar innan.

 

Det plingade tillslut till i inkorgen.

 

En orderbekräftelse. Inget nummer.

 

Väntade.

 

Det plingade till igen.

 

Ett kvitto. Inget nummer.

 

Väntade.

Funkade det inte? Vart fan vänder jag mig för support till supporten?

 

Det plingade till en tredje gång ungefär 10 minuter efter genomförd betalning.

 

Äntligen, ett nummer. Tryckte på numret och ringde.

 

"Det nummer du önskar nå är inte i bruk"

 

MEN FÖR I HELVETE NU JÄVLAR

 

Tar några andetag och ser att numret börjar på en 8:a. Tänker att det säkert ska vara en 0:a framför. Provar igen. Kommer fram till ett röstmeddelande.

 

"Du vet väl att du kan gå in på vår hemsida? ve ve ve, punkt, hå pe, slash, support"

 

JA. JA. JAG VET. LÅT MIG FÅ PRATA MED EN MÄNNISKA.

 

Fick knappa mig fram till rätt avdelning.

 

"Just nu är det många som ringer till oss, tack för att du väntar"

 

VAD HAR JAG FÖR JÄVLA VAL

 

Tillslut var det en snubbe som svarade. Jag tog några djupa andetag och sa att jag vill bara inleda med att säga att ert system för att komma i kontakt med support gav mig hjärnblödning och jag gör allt i min makt just nu för att inte ta ut min ilska på dig för jag vet att det inte är ditt fel men ville bara ge feedback.

 

Han var inte superfestlig men jag kan fan inte klandra honom, jag hade hatat mitt jobb om jag behövde lösa tekniskt strul och bemöta lika arga kunder som jag om dagarna.

 

Han hjälpte mig i alla fall lösa mitt problem tillslut. Det var färgen i patronen som hade torkat. 

 

 

 

 

 

 

 

Jag gjorde en grej som jag var tvungen att prova. Två faktiskt. För nu är jag så trött på att missa chanser bara för att jag är för feg för att prova. Ofta vågar inte jag inte ens försöka för jag är rädd att misslyckas. Och för en gångs skull har jag inte berättat för gud och alla människor vad jag grejar med, bara de närmaste. Om det blir något av det så ska ni få veta allihopa, om inte... kanske ni får veta ändå när förnedringen släppt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Fina fisken på XL Zoo som fick komma hem till mig. Det är en angelicus pleco.

 

 

 

 

"Don't tell anyone or you're next"

 

 

Detta underbara höstväder.

 

 

Detta dök upp i mitt flöde. Det berörde mig så illa så jag kunde inte låta bli att skänka några hundralappar. Gör det ni också vetja.

 

 

Vi tog en spontan tur till Pinchos i Uddevalla, för det var så längesedan. Jag tog bara bild på Martins drink och hans efterätt tydligen.

 

 

 

En posthornssnäcka som åker på min jätteposthornssnäcka.

 

 

 

När jag mockade åt Mausie hittade jag denna. Det var tydligen en kula man satt in i hennes livmoder hos veterinären, för att hon ska sluta brunsta så illa. Så det var ju typiskt.

 

 

Det blev helg och jag åkte till Grästorp! Vad gör man i Grästorp en helg tänker ni, jo jag skulle möta mamma och kolla på lillebror William när han spelade hockeycup.

 

 

De spelade några matcher innan vi åkte till hotellet för en liten mellanlandning. Mamma satt nere i receptionen med de andra hockeymorsorna och minglade men jag tog mig gott om tid på hotellrummet för att duscha och fixa till mig lite.

 

 

När jag sedan gick ner till receptionen där de satt och drack öl så presenterade mamma mig för gruppen, och jag skulle vara lite festlig så jag sa "hej jag heter Ida och är inte alkoholist". Alla bara ??????? Jag ville verkligen sjunka igenom marken och dö för jag hade bara tänkt att vara rolig men fuckade up den klassiska "hej jag heter x och jag är alkoholist" varpå alla säger "hej x" men istället lät det som jag pikade dem alla för att de satt där och drack. Känns ju fett att inleda med att förolämpa hela gänget. Sen satt jag ju med telefonen i handen större delen av tiden när det var föräldramingel och först tänkte jag "usch vad otrevligt av mig" men sen tänkte jag att jag har ju faktiskt inget superstort intresse av att mingla bara för sakens skull heller så whatever.

 

Det var i alla fall superkul att se William spela!! Det var så roligt att jag till och med stannade kvar när de spelat sin sista match för att se andra lag spela också.

 

 

 

Forshaga vann pris för fair play och slog sen till med typ 8 utvisningar på nästkommande match, lol.

 

 

De vann i alla fall någon match eller två så det var kul!

 

 

När lördagens matcher var avklarade åkte vi tillbaka till hotellet. Föräldrarna, ni vet de jag kallat alkoholister, tog en öl i receptionen och jag satt återigen på rummet och bara kosade mig.

 

 

 

När jag var hos mamma gången innan köpte hon oss två trisslotter. Vi vann 330 kronor på dem så när vi var i Grästorp löste vi in dem mot nya.

 

 

Ny dag och nya tag.

 

 

Broder!!!

 

 

Söndagens matcher var inte jättemånga så jag åkte hem nån gång på eftermiddagen.

 

Hem till Queenister.

 

 

 

Och Nestor inspekterade kylväskan jag fått från mamma, för självklart hade jag beställt pannbiff-matlådor.

 

 

 

Jag tog Queeny till paddocken i träns för att prova sitta upp på henne för första gången någonsin.

 

 

Jag gjorde det!! Men hon blev spänd och jag kände mig nervös så jag satt bara kvar i 20-30 sekunder och klappade på henne innan jag hoppade av och nöjde mig med den bedriften.

 

 

 

 

Vi kramar ur det sista vi kan ur altanen för denna säsong.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fick tillslut ordnat med fakturorna för katthjälpen och ni ser ju vilka summor det rör sig om.

 

 

 

 

 

 

Det var dags att åka till mamma en snabb sväng igen innan hon åkte till Hammerfest och skulle stanna till nästa år. Hon bad mig köpa med en stor burk fiskmås.

 

 

Vi sålde massa fisk till en dam som inte förstod varför hennes fiskar försvann spårlöst. Så berättade hon att hon hade en 9 år gammal chokladmal, bitarna föll liksom på plats... så hon kom in med den fisken till oss. Han heter Pluppen. Han bodde hos oss i några veckor innan jag sålde honom till en riktig fiskentusiast som hade 17 akvarium hemma. 

 

 

Vi fick ta del av nyheter inför julen hos våra leverantörer. Detta ska vara ett "julmjukisben". Förlåt men har inte ben liksom knotor i båda ändar? Det där är inget ben. 

 

 

På väg till mamma så fick jag stenskott. Som tur var hade jag ett stenskottsplåster. Inte för det spelade någon roll i slutänden, när jag skulle laga det sa de på verkstaden att det var ett dubbelt stenskott och det kommer att spricka upp igen men att det bara är en tidsfråga. Jag sa att jaja men jag ska snart lämna tillbaka bilen ändå så jag kan ju hoppas att det håller tills dess och inte är mitt problem sen när det väl spricker hehehehehehehehe. (Det kostar mig nämligen ingenting att laga ett stenskott men det kostar 1500 att byta rutan.)

 

Men så kom de ut igen och sa att det gick inte att laga. Det sprack.

 

 

 

Anyway hos mamma väntade pannbiff, gött soffhäng.. och mamma och William. Så klart.

 

 

En så himla satisfying hylla på jobbet.

 

 

Och en så satisfying ihoppackad pall med skräp som Lars pusslat ihop.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Häj bloggen.

 

Idag har jag varit så satans jävla deppig, rent utsagt. Jag har verkligen spenderat hela dagen under ett täcke i soffan, i mörkret och sträckkollat Netflix nya serie om Jeffrey Dahmer. Sedan när Martin kom hem förflyttade jag mig till sängen, under täcket och i mörkret, och vi kollade på nya avsnittet House of the Dragon.

 

 

Jag hade så stora ambitioner för dagen, men tappade gnistan fullständigt runt lunch.. av anledningar jag tänker vara så irriterande att inte gå in på. Jag vill inte vara specifik för jag vill inte att involverade personer ska få dåligt samvete då allt rörde sig om ett missförstånd men i korta drag så trodde jag att jag skulle få göra en grej som jag sett mycket fram emot, men ansvariga hade missförstått och trodde inte jag kunde så vid lunch idag fick jag veta att chansen gått mig förbi.

 

Ledsen över att behöva vara kryptisk men det är mitt långfinger till universum idag för att jag är sur och deppig. OCH, detta är inget toxiskt sätt för mig att göra någon orolig , har jag inte pratat med dig om att jag är besviken på dig typ idag så är det inte dig det gäller okejjjjj.

 

Anyway. Tidigare inlägg som sammanfattade de senaste veckorna i mitt liv behövde delas i två så.. here goes the rest.

 

Imazo publicerade en film från eventet och där hittade jag mig faktiskt.

 

 

Under samma helg som öppet hus var så tävlade ju Isak i Riga! Det var så himla spännande, jag gick runt med mobilen för att kunna hänga med live. Han vann alla sina heat och vann semifinalen, och kom sedan tvåa i finalen! Det känns som det har lossnat ordentligt för honom nu, då han stått på pallen asmånga gånger det senaste. Det är verkligen så himla roligt!

 

 

 

 

 

Mina posthornsnäckor som fått mat. Det går verkligen inte särskilt bra för mig att odla på dem, de lägger massor av ägg som kläcks, snäckorna blir stora som knappnålshuvuden och sedan försvinner (dör) de.

 

Första arbetsdagen efter Imazos öppet hus var det dags att installera vår monsterboll som vi hade köpt. Vi provade blåsa upp den med cykelpump men det var fel slags ventil så jag fick blåsa upp den manuellt.

 

 

 

 

 

 

Jag drog till med en liten förtidsröst. Det är allt jag tänker kommentera om årets val. Jag röstade.

 

 

Jag fattade det otroligt svåra beslutet att flytta Queeny från Ylseröd. Det var egentligen ingenting jag ville göra, då jag trivts superbra där i alla 4 år och jag tycker Kajsa är helt fantastisk. Men sanningen är den att Queeny och jag inte har bondat riktigt som jag önskat; hon ville inte ha med mig att göra och det var liksom min uppgift att vända på den trenden genom att bygga upp vår relation. Men det har blivit ett moment 22 där det är svårt att motivera sig till att åka dit, då det ändå tar 40-50 minuter bara att köra fram och tillbaka, och när jag väl är där så vill Queeny inte göra något med mig. Det blev en ond cirkel där jag under sommaren sällan åkte ut, och när jag väl var där så var jag ofta stressad.. och det bygger vi ju inte upp nån relation på.

 

Så fick jag chansen att hyra stallplats hos min "granne" (på landet är ju 1,5 kilometer emellan så gott som runt knuten) Helena. Det finns inget annat stall jag hade lämnat Ylseröd för, men att få chansen att ha Queeny så otroligt nära hemmet.. det var jag bara tvungen att prova. Så inte långt efter jag var hos Helena för att kolla på stallet så bestämde jag mig för att flytta Queeny och bara några dagar efter det slog jag slag i saken.

 

 

 

 

 

Hästmänniskor brukar ju ha enorma mängder prylar men detta är allt jag har. Haha. Efter Proppens bortgång gjorde jag mig av med typ allt och har väldigt lite utrustning till Queeny, jag köper i princip bara det nödvändigaste. Typ två täcken, två grimmor, borstar, en longerlina och en långpiska. Och ett träns.

 

 

Jag vågade mig faktiskt på att köra själv. Jag har använt och kört lastbilen förr, det var en kort sträcka som jag är väldigt välbekant med och tänkte att om jag bara kör som vanligt fast bromsar mjukare så borde det gå bra. Det gjorde det också.

 

 

Kamera bak i lastutrymmet.

 

 

Framme på Stora Ytten och installerad i hagen.

 

 

 

 

 

 

 

Sen fick hon komma in och träffa Mausie.

 

 

 

 

Jag fick en helt egen sadelkammare!

 

 

Jag sorterade bland mina kläder och hittade denna tisha som jag hade glömt bort.

 

 

 

En av de nyaste fiskarna på jobbet, en snygg candy betta.

 

 

Vi fick leverans från Imazo, bland annat med massor av nyheter som vi beställde på mässan!!! Så spännande!

 

 

Dessa dynor till transportburar var såå lena och söta. De två längst ner köpte jag till mig själv.

 

 

Monsterbollar!!!

 

Min dashcam som jag har i bilen mår... så där.

 

 

Jag tog Sterling till veterinären för att han skulle få sin månatliga Solensia, mot artrosen.

 

 

 

 

Jag kör bokstavligt talat förbi Queeny på väg till jobbet, så jag kan stanna till och bara mingla lite.

 

 

 

 

 

Katterna får fortfarande vara ute på altanen ibland, men på bekostnad av värmen i huset då det känns kontraproduktivt att ha dörren öppen och värmen igång samtidigt.

 

Var duktig och tog med mig lunch till jobbet, soppa och mackor. Av en händelse så lyfte jag lunchlådan uppochner och såg en insekt på botten. Jag är inte så fisförnämd så tänkte att äsch jag kan vä äta ändå.. tills jag såg att det låg lösa insektsben och grejer på också. Det var en dealbreaker. Men jag släppte i alla fall ut insekten i det fria.

 

 

På väg hem en kväll stannade jag inom Queeny för en liten borst- och klisession. Hon hade blivit biten av något som kliade vansinnigt mycket och var megasvullet, så jag kliade med svansborsten. Det tyckte hon om.

 

 

 

 

 

 

 

Mina bäbisar.

 

 

 

 

 

 

 

Jag skulle ha åkt till Stockholm och gått på Ursäkta Live med Isak, men han blev sjuk så jag sålde biljetterna och köpte nya till föreställningen i Göteborg kommande vecka istället. Samma dag sålde jag ett av mina stora akvarium. Ett helvete att bära ner för trappan.

 

 

Jag passade också på att gå premiärturen med Queeny. Hon var så otroligt duktig alltså.

 

 

Vi gick hem till oss så hon kunde beta på gräsmattan en stund.

 

 

 

 

 

 

 

Hon är helt otrolig på tur faktiskt, då hon absolut är spänd och nervös vissa stunder men väldigt sällan faktiskt "gör något dumt" om man säger så. Hon spänner sig och tittar, men springer inte, rycker inte ens till eller får panik. Vid ett tillfälle när vi var på promenad så gick vi på asfaltsvägen, verkligen de sista typ 200 meterna till hagen, när vi inte bara har en skolbuss bakom oss men också får möte av en traktor med stort släp och massa inplastade höbalar på. Från höbalarna hänger många meter vit plast som fladdrar över "vår" sida av vägen. Jag blev så nervös att jag bara slutade tänka, det sista jag tänkte var "det här kommer gå åt helvete" och så bara gick jag framåt, in i plasten. Vid sidan av vägen sprang tre andra hästar i en hage fram och tillbaka som också stressade Queeny, men som den jävla stjärna hon är så bara följde hon efter mig genom den fladdrande plasten. Det var längesedan jag var så genuint livrädd men tack vare mannen som körde traktor, som faktiskt stannade och visade stor hänsyn, och tack vare att Queeny är som hon är, så gick det jättebra. Men jag är alltid lite nervös för att gå på den vägen nu faktiskt.

 

 

Min lillebror William spelade innebandycup och jag hängde med på livestream, det var roligt. I helgen ska jag åka till Grästorp och se honom spela, fast hockey denna gången.

 

 

Bäbisar.❤️

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Promenad med Queeny och Bowies.

 

 

 

Och Artemis som tyckte Queeny var en väldigt konstig katt.

 

 

Wyoming hjälpte till att bokföra.

 

 

 

 

 

På söndagen samma helg jag egentligen skulle ha åkt till Stockholm så skull jag jobba på Bodypower för första gången på länge. Av någon anledning dock så vaknade jag med en sinnessjuk ångest den dagen, utan att ens kunna sätta fingret på varför men jag kände att jag var på gränsen till en panikångestattack. Så jag tog två ångestdämpande tabletter, för det kändes inte som att det skulle räcka med en. Det jag däremot hade glömt bort var att jag blir väldigt trött av dem. VÄLDIGT. Så några timmar in i passet blev jag så akut trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. Så på rasten somnade jag i vår Nocco-solstol, och sov i nästan 20 minuter.

 

 

Kvällsmingel med Queeny.

 

 

... som tycker det är väldigt gott att slicka på värmeskåpet.

 

 

 

 

 

Jag hittade en jättestor padda.

 

 

Fler bilder på mina barn.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Såg denna bil vid Nordby så tog kort på den och skickade till Martin och sa att han hade skrivit fel årtal på. Han är nämligen den enda som diskar i detta hushåll.

 

 

En chaufför som brukar leverera varor till oss hamnade lite i klinch med en kollega efter att hon sagt åt honom att han gått över gränsen vid ett tillfälle. Så när han kom med varor ville hon inte gå ut och ta emot dem för hon ville inte träffa honom. Jag sa att det hade varit lugnt, han ville tydligen inte träffa oss heller för han hade bara lämnat pallen utanför porten och dragit.

 

 

Helena som äger stallet där jag står nu är verkligen så himla gullig. Hon fixar och donar med exakt allt. Jag blev så glad när jag såg dessa foderhinkar som hon ordnat åt Queeny.

 

 

Hennes häst Mausie.

 

 

Förlåt verkligen för denna "uthängning" men detta meddelande vi fick var verkligen unikt. Många ursäkter har man hört till att katter måste flytta, sanna eller ej, men denna var verkligen nu. När man trodde man hört allt.

 

 

Handmaid's Tale började igen. Jag har längtat men vet ärligt talat inte om jag tycker den är så bra längre. Det börjar bli något urspårat och långdraget.. men hoppas den bjuder på en riktig käftsmäll vid säsongsavslutet så man känner att det var värt det.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom det inte blev någon Ursäkta Live med Isak i Stockholm så blev det i Göteborg med Bowies istället. Vi stannade på en mack i Ljungskile som hade galet söta väggar på toaletterna måste jag säga.

 

 

Vi åt på Butchers Market, så klart.

 

 

 

 

Och eftersom vi var ute i överdrivet god tid så hadde vi typ två timmar att slå ihjäl däremellan vilket vi bara ägnade åt gött häng i friska luften.

 

 

Tydligen had jag lyckats få biljetter på raden absolut längst fram! Så sjukt.

 

 

Vi fick tydliga instruktioner om do's and dont's.

 

 

 

 

 

 

Den väldigt omdiskuterade Ebba-låten.

 

 

 

 

 

 

Den helt OTEROLIGA showen avslutades med rosa konfettiregn.

 

 

Showen överträffade faktiskt mina förväntningar och jag var så glad att Martin ställde upp och följde med. Vi bilade hem från Göteborg direkt efteråt och var hemma ganska sent, men jag kom ännu senare i säng och ännu senare än det låg jag fortfarande helt jävla klarvaken i sängen och bara blundade, fullt och fast medveten om hur sömnlös jag var och att jag snart skulle upp igen.

 

Det var inte många timmars sömn jag hade fått från början..

 

 

... men det blev ju inte direkt bättre av att jag inte klarade somna alls. Så i tre timmar låg jag och bara blundade. Jag hade inte ångest eller var stressad eller något sådant, jag var bara inte förmögen att somna trots att jag var sömnig. Vilket fick mig att tänka på den där sjukdomen där man får någon slags hormonell imbalans i kroppen som gör att man rent fysiologiskt inte kan somna. Du känner trötthet precis som vanligt men kroppen kan inte gå in i sömn. Man dör av sömnbristen tillslut. Väldigt upplyftande tankar jag hade där jag låg, mitt i natten.

 

 

Jag sa hejdå till mina bäbisar och åkte mot stallet. Var ännu mer tacksam nu över at ha hästen på Stora Ytten och inte Ylseröd, för att bespara mig 20 minuters körning.

 

 

Vi fick på Queeny på transporten och begav oss mot Husaby för återbesök av hennes hältutredning. Längs vägen blev hon dock så himla stökig, stod och sparkade i väggen och grejer. Hon var liksom inte stressad elelr rädd, mer frustrerad och arg. Så vi stannade i Håby för att köpa lite mat och för att jag skulle kolla till henne. Av någon anledning verkade hon inte vilja äta sitt hö, och var vansinnigt hungrig. Vi bestämde oss för att köra inom Uddevalla Ridklubb i hopp om att få köpa lite hö, för vi kunde inte fortsätta köra utan att hon fick äta. När vi kom dit syntes ingen till på anläggningen, och jag försökte ringa deras telefon tre gånger. Så tillslut bara tog jag 2-3 kilo från en höbal och swishade dem 100 kronor, och talade in ett meddelande där jag bad om ursäkt på förhand om det inte var okej men förklarade att jag var desperat. Så det var ett äventyr.

 

 

 

 

När vi hade åkt ett tag och pappa (som hjälpte mig att köra) frågade vad vi hade för ETA så insåg jag att jag planerat en timme fel. Jag hade tid klockan 10, tänkte åka från stallet vid 7 för då har vi liksom nästan en timme till godo. Men sedan hade jag tydligen fått för mig att det tog 3 timmar att köra, så stressade som en idiot för att komma iväg vid 06.00. Men tur var väl det egentligen, för efter vår lilla omväg till Uddevallas Ridlubb och allt så kom vi ändå fram till Husaby med bara tio minuters marginal.

 

 

 

Böjprov och rörelseanalys.

 

 

 

 

Ultraljud båda fram.

 

 

Så söta ❤️

 

 

Stötvågsbehandling båda kotorna fram.

 

 

Kortison- och Hy-50-injektioner i båda kotor fram.

 

 

Hon stod verkligen så otroligt lugnt och stilla, jag blev så stolt.

 

 

 

Lite lunch innan avfärd hemåt.

 

 

Även för Queeny.

 

 

Domen blev gaffelbandsskada i höger fram och akut inflammation i kotan vänster fram. Hältan i båda benen var bra men inte bättre, så därför valde de att ultraljuda. Hennes hälta syns knappt, varken på mjukt eller hårt underlag, rakt eller böjt spår, i någon gångart. Den gjorde sig bara till synes när vi sprang på rakt spår och hon inte hade typ något tempo. Men antagligen är det då gaffelbandsskadan på höger ben (en gammal skada som håller på att läka) som gjort henne halt i vänster fram från början pga. överbelastning. Så med stötvågsbehandling trodde veterinären att hon kommer repa sig helt och inom snar framtid. Enda kruxet är att det är inte ekonomiskt hållbart för mig att åka till Husaby som är den närmaste klinik som erbjuder stötvåg, så ofta som vore optimalt. Bara att hyra och tanka lastbilen kostar mig nästan 3000 spänn. Jag kan inte lägga de pengarna tre gånger på en månad, plus veterinärräkningarna. 

 

Men Helena hade fått nys om att chansen att få stötvåg kanske fanns i Munkedal som är betydligt närmare, och eftersom hon också ger sin häst stötvågsbehandling så kunde vi försöka sammanstråla och åka dit ihop. Jag säger då det, hon är fantastisk som fixar med allt.

 

När vi kom hem möttes vi av detta på vår whiteboard, hur gullig är hon inte.

 

När hästen var installerad på boxvila och lastbilen var städad och återlämnad så åkte jag hem. Egentligen skulle jag ha kört mamma från Strömstad hem till Forshaga då hon varit i Hammerfest i Norge och jobbat i 4 månader och nu skulle vara hemma i några veckor, och jag gärna ville köra hem henne för att få lite tid ihop. Men det blev ett litet missförstånd längs vägen och hon skulle inte vara i Strömstad förrän mellan 20-21, och jag trodde hon skulle varit här 18 ungefär. Vilket innebar flera timmars dötid för mig, som inte sovit en minut den natten, lämnat hemmet vid 05.00 på morgonen och redan åkt 50 mil under dagen.. jag kände att det vore rakt av oansvarigt att sätta mig och köra bil sent på kvällen med de förutsättningarna, därför fick jag bita i det sura äpplet och avsäga mig uppgiften. Det hade känts okej att köra direkt, men jag visste att om jag skulle vara hemma några timmar innan så kommer jag somna och verkligen inte vara i skick att köra efter det. Det var en stor besvikelse för mig som sett fram emot att träffa mamma några timmar men samtidigt tror jag det var bra att jag fick stanna hemma och vila istället för att köra tre timmar till på kvällen och sedan tre timmar hem igen morgonen efter.

 

Jag la mig i sängen och kollade på de nya avsnitten av Love is Blind. Somnade ganska direkt dock.

 

Gick upp för att äta en halv pizza när Martin kom hem sedan gick jag och la mig igen.

 

 

Bildbomb på pälsbollarna för de gör mig glad.

 

 

 

 

 

 

Ett pyttelitet spindelnät vävt i min bil.

 

 

Jag skulle fylla på koikaret. Varför lär jag mig aldrig att hålla koll på vattnet?

 

Alexandra skulle köpa nya leksaker till sin hund Speedy och JAG fick välja. Hon sa först tre saker, men så fyllde jag famnen med lite olika förslag, så hon sa att jag fick välja 6 stycken. Hundsaker är verkligen så himla söta och roliga, så det var svårt.

 

Gangster och Eddie tossar sig.

 

 

Hovslagaren skulle komma och sko Queeny och en annan häst som står hos Helena, Barizta.

 

 

Barizta går med två unghästar och hade aldrig varit inne i stallet förut så när hon togs in blev det minst sagt stökigt. Hon stod och gnäggade helt förtvivlat, kastade sig runt i boxen, slog bakut, projektilbajsade så det flög tväts genom rummet.. Queeny stod ändå som ett ljus och lät sig verkas, tills det var dags att banka på skor. Då blev hon helt till sig och vägrade stå still. Vi fick ge upp tillslut för hon var helt omöjlig att hantera. Så nu övar vi på att banka på hovarna och nästa gång hovis kommer ska vi ge henne lugnande, för det hade varit väldigt bra om vi kunde få på henne skor då hon är så öm i hovarna.

 

Helena lyckades lugna ner Barizta så tillslut fick de verkat henne i alla fall. Så söt.

 

 

Jag blev så stressad av allt tumult att jag valde att sätta mig på golvet med hovslagarens hund Ragge en stund.

 

 

 

Vi grävde lite i gamla grejer och hittade dessa lappar som min bror Isak skrivit för himlans längesedan. ❤️

 

 

Vi åkte iväg för att lämna mammas bil på lagning och besökte sedan en djuraffär där jag hittade några snäckor som jag visste att en kollega ville ha. Så jag köpte några åt henne, en åt mig och några andra snäckor samt en fisk.

 

 

Vi såg en kanin som chillade.

 

 

Jag köpte ansiktsmasker till mig och Martin. Eller ja, mamma betalade så rent teoretiskt var det väl hon som köpte.

 

 

Vi fick ett infall att köpa trisslotter så mamam köpte oss varsin. Vi vann 330 spänn och övervägde att gå in och köpa fler men orkade inte gå. Så vi började köra hem men kunde inte släppa att vi borde köpt fler så vi vände efter några kilometer och åkte tillbaka lol.

 

 

11 nya lotter redo för skrap.

 

 

180 kronor vunnet som ska lämnas in mot nya lotter. Kan knappt bärga mig.

 

 

På kvällen sedan skulle jag prompt med på ett föräldramöte för William och det var så mycket tråkigare än jag förväntat mig, men jag överlevde. Sedan blev det dags för mig att åka hemåt, och med mig hade jag inte bara min fisk och mina snäckor som jag köpt men också en gurami från mammas akvarium som hon inte ville ha kvar då han var elak mot hennes andra fiskar.

 

Här är när jag installerar dem i mitt akvarium.

 

 

Fisken jag köpte! Mina drömmars fisk! Han heter Böka!

 

 

Två stycken jätteposthornsnäckor och tre white wizards, varav två var till en kollega.

 

 

Så himla coola.

 

 

 

 

 

 

 

 

Skrattade så mycket åt denna bilden.

 

 

Jag passade på att städa i akvariet, plocka ur inredning som jag bara lyft över från andra akvariet när jag tömde det, och plockade upp fiskar som jag tänkte lämna tillbaka till min butik. Jag har känt att jag haft i överkant för många fiskar en period, och att det blivit något av en fisksoppa, så jag ville liksom "rensa" lite. Så alla mina platys (förutom Peeper som var den som fick mig att skaffa akvarium från början), mina två kinesiska algätare och mina sterbai och similis (corydoras) fick flytta.

 

Nestor övervakade så klart arbetet.

 

 

 

Till mitt absolut stora förtret så försvann min kampfisk Margaret Thatcher spårlöst under detta projekt. Jag letade som en galning och började nästan bli lite förtvivlad när jag tillsist hittade henne inuti pumpen/filtret. Hon var mycket medtagen då pumpen varit igång en stund men återhämtade sig som tur var.

 

 

 

 

 

Så har blev akvariet tillsist.

 

 

Min och Queenys relation har verkligen blivit helt annorlunda sedan vi flyttade till Stora Ytten. På Ylseröd gick hon alltid när jag kom, lät mig inte fånga henne i hagen och ville bara generellt inte gå någonstans med mig utan stannade varannan meter. Nu kommer hon när jag ropar, låter mig ta på grimma utan protester, och när vi går på promenad har hon ett friskt tempo och stannar bara när det är något hon behöver betrakta. Det är faktiskt otroligt roligt att det blivit en sådan enorm skillnad. Jag gissar att det har att göra med att jag ofta symboliserat något negativt på Ylseröd; hovis, veterinär, medicinering (hon fick ju ögondroppar flera gånger om dagen i veckor första tiden), promenad ensam. Här har jag nog tvärtom blivit hennes enda trygghet innan hon landande. Så det känns som hon gett mig en chans och att jag inte behövde jobba så himla hårt för att bygga en relation. Jag hoppas det håller i sig.

 

 

 

Katterna fick en ny bädd.

 

 

 

 

Sophie nöjde sig med plasten som bädden kom i.

 

 

 

Vi fick lön och jag passade på att betala allt jag samlat på mig under månadens gång... "Det är så billigt att jobba på XL Zoo för man får köpa allt för inköpspris plus moms" ja det är sant men man handlar ju så jävla mycket grejer bara för att man kan. Aja, hälften av detta var en ny hamsterbur.

 

 

Alla älskar Jonny.

 

 

 

 

Min kära vän PJ kom hit på lördagen, efter att jag slutat jobbet, och stannade till söndag förmiddag. Vi hade lite gött häng, åt pizza, kollade på Murderville och avslutade kvällen med att lösa ett Exit.

 

 

 

 

 

 

Kvällspromenad med Queeny igår.

 

 

Imorse när jag vaknade. Fortfarande ung och full av hopp. Med kattsällskap.

 

 

Kände mig ambitiös och åkte direkt till stalet för att gå en sväng med Queeny.

 

Häj häj bloggen! 

 

Då var det dags igen, har velat skriva så länge för det har hänt en massa skoj men jag har inte haft ro nog i kroppen för att kunna skriva om allt jag vill skriva om förrän nu så detta blir låååångt. Hela 259 bilder har ni att se fram emot (denna siffra får revideras då asmånga av bilderna försvann så de kommer i nästa inlägg istället). Eller "ni", kanske bara mamma. Jag pratade nyss i telefon med henne när hon sa "jag har ätit en kvikklunch som jag tuggade och sedan spottade ut, för här har du en morsa med karaktär - äsch nu tar jag en till" hahahaha asså jag orkar inte.

 

Då backar vi bandet lite drygt 3 veckor. Håll i hatten.

 

Hösten har anlänt och det känns fett sorgligt att dessa mysiga morgnar i solen på altanen antagligen är slut för i år. Men så trevligt vi har haft det.

 

 

 

 

 

 

Johanna har åkt till Italien och ska stanna i hela två månader för att ha sin praktik. Så trots att jag slutade jobbet sent och behövde åka till stallet för att ge Queeny medicin så ville jag ändå prioritera lite kvalitetstid med Johanna sista dagarna. Här åt vi glass vid havet i solnedgången. Så romantiskt.

 

 

Jag tömde ett av mina 125-litersakvarium för att jag helt enkelt inte känner behov för två separata nu när jag inte har mina Eisenhowers som krävde varmare vatten. Alla amanoräkorna i det karet tog jag med tillbaka till jobbet.

 

 

 

Nestor bevakade allting noggrant så klart.

 

 

Välkomstkommittén när jag kommer hem.

 

 

 

Min blinda pakistanbotia chillar.

 

 

Wyoming chillar också.

 

 

 

Det blev dags för tävlingar på Lunden! Jag hade tackat ja till att sitta i domartornet igen den helgen vilket jag sett så löjligt mycket fram emot.

 

Självklart blev det ikoniska toasts till frulle.

 

 

Jag satt inte vid datorn och knappade in resultaten denna gång utan klockade alla ritter manuellt. Inte riktigt lika roligt som uppgift men kul att sitta i tornet och att se hela tävlingen.

 

 

 

Ännu mer IKONISKA köttfärssåsen till lunch. Det är verkligen den godaste köttfärssås jag ätit, känns som den bara är gjord av grädde, köttbuljong och köttfärs. Inte en endaste tillagad grönsak så långt ögat kan nå.

 

 

Tanken är ju att jag ska börja rida Queeny snart så jag provade Proppens träns på henne. En av de få saker jag faktiskt behöll och inte sålde när jag tog bort henne, jag gillar det för mycket.

 

 

 

 

Det passade helt okej men det är ju inget fancy pancy med ergonomiskt nackstycke och så vidare men jag tror det duger för oss just nu.

 

 

 

 

Sophie.. chillar.

 

 

Gangster äter mat.

 

 

Hönan var ute en hel natt så hon låg så här och sov från morgon till kväll.

 

 

 

Dag två av två på Lunden, och min position var intagen.

 

 

Johanna kom ner mot slutet och minglade lite, jag tror det var sista dagen innan hon åkte =(

 

 

Jag följde med henne hem efteråt för lite sista mingel innan avfärd. Jag fick bland annat det stora privilegiet att bevittna när hon klippte klorna på sina katter som var måttligt imponerade.

 

 

Sen åkte jag till Queeny som vid det här laget lärt sig att medicinen inte var så tokig trots alls.

 

 

Gangster tossar sig.

 

 

Sedan gjorde jag det jag älskar allra mest; la mig i sängen och chillade med katterna. Det är löjligt hur lycklig jag blir när jag inser att jag ska få lägga mig ner och bara göra ingenting.

 

 

Nya 365 dagar-filmen släpptes nyligen och givetvis var vi tvungna att se den. Om ni inte sett de filmerna och nån gång får chansen - gör inte det. Det är verkligen det sämsta och mest pretentiösa skit jag någonsin sett. Jag har sällan skådat en film som tagit sig själv på så stort allvar utan att faktiskt ha någonting att leverera. Jag gömmer mig under skämskudden hela filmen rakt igenom och kan inte för mitt liv förstå hur någon finner någon form av underhållning i den som inte är humorvärdet. Vissa tycker väl att den är lite edgy för att det stundvis är typ mjukporr men alltså, ni vet att det finns hemsidor för sånt om man vill se, eller?

 

Typ denna scen fick mig att skrika rakt ut, jag skäms så mycket. Detta ska alltså vara sexigt, på något vis.

 

 

Den lediga helgen tog slut och det var dags att återgå till plikterna och jobbet. Jag fyllde på koikaret när Kate sa "Ida är det du som fyller på?"

 

Eh ja, vadårå vad tänkte du på? Jag hade inte alls glömt den. Skulle bara se om du var med.

 

 

Sen kom en säljare från Gibbon och presenterade lite nyheter. Det är det absolut bästa med det här jobbet - nyheter! Man blir som ett barn på julafton.

 

 

Nestor ramlade ner mellan madrasserna.

 

 

Wyoming är söt.

 

 

Jag satt på Korvspecialisten och väntade spänt på min mat när det kom ett sällskap på 4 pers som övervägde var de skulle äta. De stod och kollade menyn i typ två sekunder innan kvinnan i sällskapet sa bestämt "på Max vet vi vad vi har men här vet vi aldrig vad vi får!" och jag har aldrig känt så stark tillhörighet till någon någonsin tror jag. AVSKYR att prova nya saker.

 

 

Vi fick fiskleverans på jobbet! Det näst bästa med hela jobbet ska jag tala om, så barnsligt roligt att packa upp och titta på alla fina firrar.

 

 

Lars gjorde sig besväret att inte bara hitta på men också skriva upp namn på alla kampfiskhanar.

 

 

Och chefen Johan lämnade en påse godsaker innan han åkte.

 

 

Jag fick detta meddelande av Kajsa! När jag tog bort Proppen köpte jag nämligen ett äppelträd till Kajsa som tack för all hjälp och för att jag fick begrava Proppen på hennes gård. Tydligen så blev det äpplen på det trädet i år. 💗

 

 

Queeny innan medicinering.

 

 

På vägen hem från stallet behövde jag åka och tanka, så jag tog vägen om Skee hem. Strax efter kyrkan såg jag en svart katt sitta vid sidan av vägen, och den flyttade sig inte när jag körde förbi så jag fick en känsla av att någonting var fel. Jag stannade och gick fram till katten som satt och åt på en bit bröd, vilket bekräftade min känsla att något var tokigt. Katter slukar liksom inte bröd om de inte är väldigt hungriga. Jag ringde Amanda som tyckte sig minnas att hon sett en efterlysning av en katt med samma signalement och efter hennes detektivarbete kunde jag ringa ägaren som mycket riktigt saknade sin katt som rymt hemifrån. Det blev ett kärt återseende och jag kunde fortsätta bila hemåt.

 

 

Med fiskleveransen kom äntligen nya vietnamplecos som är en av mina favoritfiskar. Jag hade egentligen inte tänkt skaffa fler fiskar nu utan vänta tils alla dött så jag kanske kan skaffa något större. Men jag kunde inte hålla mig.

 

 

 

 

Wyoming fortsätter faktiskt att göra framsteg ur ett socialiseringsperspektiv. Hon söker kontakt mer och mer när jag exempelvis sitter vid matbordet och här satte hon sig till och med på papperna jag jobbade med vilket gav mig känslan av att hon ville ha uppmärksamhet.

 

 

Hon har till och med börjat sova bredvid mig i sängen!!!!!!! För några månader sedan sov hon inte ens i min säng alls med enstaka undantagsfall.

 

 

Soliga morgnar.

 

 

 

 

 

 

 

Det går sådär med mitt snäckkar. Det läggs en jäkla massa ägg men de överlever liksom inte. Denna snäcka har massa ägg på sitt skal.

 

 

 

Jag gjorde ett ryck och städade min garderob. Hittade denna BH som jag använde för vad, typ 10 år sedan, och som är alldeles för liten nu för tiden, men jag kunde inte förmå mig att göra mig av med den för jag älskar den. Min pestdoktor fick presentera den.

 

Sterling hjälpte till så klart.

 

 

 

Jobbdags! Älskar, älskar, älskar min nyaste piercing alltså.

 

 

Jag trodde inte Sterlings senaste veterinärbesök skulle gå på försäkringen då ha  haft artrosen länge och de kanske skulle vilja att jag påvisade att den inte fanns där vid försäkringstillfället (då jag bytte bolag för några år sedan) men dra mig baklänges så täckte den faktiskt en liten del! En väldigt positiv överraskning. Jag får nog skicka in kvittona från tidigare besök också, jag kan vara så slarvig med det för jag tänker att försäkringen säkert ändå inte kommer täcka, eller komma upp över självrisk och så vidare men det är ju värt att prova.

 

(Nu ringde mamma och när jag svarade var det absolut första hon sa "jag svalde lite kvikklunch nu, så du vet", hahahahaha så nu vet ni också)

 

 

 

 

Här har vi honom, marodören.

 

 

Det blev helg igen och inte vilken helg som helst - utan dags för en roadtrip till Skara för att gå på Imazo Open House med Kate och Alex!

 

Vi stannade i Trollhättan för ett pitstop.

 

 

Alex om du ser detta så förlåt men denna bilden är HELT ikonisk och bara måste delas med världen! 

 

 

Tre timmar efter avfärd var vi framme på Imazos lager i Skara! (Imazo är alltså ett grosisstföretag som levererar större delen av de produkterna vi har i butiken.)

 

Jag taggade oss på parkeringen.

 

 

Bildbomb från mässan!! Nyheter!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kunde inte hålla mig från att köpa två sådana här mattor (att ha i transportburar), så mjuka! Bilder kommer i senare skede så att SÄGA!

 

 

 

 

 

 

Köpte helt klart en sådan här!

 

 

Hamstrar!!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lunch i gräset!!

 

 

 

 

En syrsa som hade rymt!!

 

 

Alex och alla hennes gratisgrejer!!

 

 

Hotellet! Otroligt!

 

 

 

 

 

Eftersom vi var 3 pers så hade Johan bokat ett dubbelrum och ett enkelrum, och passande nog så fick jag enkelrummet. Jag tror det var räddningen för hela vår helg faktiskt, hade jag inte haft möjligheten att dra mig undan och vara ensam för att samla lite energi emellanåt så hade jag varit helt jävla odräglig på söndagen tror jag.

 

Här var mitt rum! Detta hotellet var verkligen ett av de finaste jag varit på.

 

 

Badkar!!!!

 

 

Jag var självklart tvungen att bada innan det var dags för bankett.

 

 

 

Gött häng innan avfärd.

 

 

Man kunde boka buss från hotellet till banketten men jag stod på mig om att vi skulle ta bilen. Ingen av oss hade ändå tänkt dricka och jag erbjöd mig att köra, för det kändes bara så himla mycket bättre att kunna åka exakt när vi ville istället för att vara beroende av busstiderna. Tur var väl det, för när vi skulle åka till banketten hade det blivit något fel så det kom aldrig någon buss.

 

Vi passade på att besöka en asfin kyrka som låg bara några hundra meter från hotellet.

 

 

"Vad gör man inte för konsten" sa jag och la mig ner på vägen för att fota kyrkan från marknivå.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Ett ABBA-coverband stod för underhållning första delen av kvällen. Jag kunde inte sitta still! Det slutade med att jag stod upp och dansade, ganska ensam, och såg ett gäng kvinnor några bord bort stå och dansa så jag sprang dit!

Jag avrundar här för enkelhetens skull men misströsta ej, det kommer massa massa mer!

Hare gött

haaaaj ❤️

Häj häj bloggen!

 

Det var änna dags för en liten uppdatering för här sker det jaggumä grejer. Jag sitter i soffan och halvglor på andra säsongen av Love is Blind (igen) och vet att jag egentligen borde göra en massa andra saker. Mina föräldrar uppfostrade inte en förlorare. Men de uppfostrade en förhalare.

 

Vår historia tar vid natten till fredag då jag borde lagt mig väldigt tidigt men helt enkelt inte kunde somna. Wyoming och Jonny däremot, de hade det mysigt.

 

 

 

Jag somnade vid tvåtiden och hade sedan satt larm på 04.10. Av någon anledning - att jag var så sömndrucken att jag knappt var vid medvetande antagligen - så googlade jag "clock" när jag vaknade. Såg jag sedan. Jag tror det var för att jag ville försäkra mig om att klockan faktiskt var 04.11 och inte mer så jag kunde snooza 9 minuter, men ändå? Så tätt va. Minns det knappt.

 

 

Så vid 05.00 ungefär bar det av mot stallet. Celsius och Rammstein hör morginrutinen till, så klart.

 

 

 

Queeny var så himla söt för hon kom faktiskt galopperande och gnäggandes ur dimman, haha.

 

 

Jag var jättenervös för att lasta henne eftersom hon tydligen skulle vara lite bråkig och jag aldrig varit med om det. Proppen gick alltid rakt på liksom. Vi kom på utan problem på första försöket, men hon hamnade lite snett med framdelen och på fel sida av den delen av väggen så jag blev för nervös/stressad över att försöka rätta till det att jag ville prova gå ut och på igen. Stort misstag. Hon ville inte gå på igen. Det tog kanske en kvart sen var hon på och vi var iväg!

 

 

Lastbilen vi lånade var helt otrolig. Det fanns bland annat kamera bak i transporten så man kunde se hästen i realtid fram, guld värt när hon älgade runt där inne. Utan kameran så hör man bara dunsarna och vet inte om de har panik eller bara är otåliga eller vad de grejar med.

 

Det fanns även ett litet fönster mellan lastutrymmet och oss.

 

 

Framme i Husaby med en kvarts marginal ungefär, trots att vi var ute i så löjligt god tid.

 

Visst är hon så himla fin i sin nya grimma!

 

 

 

 

 

Vi började utredningen av hennes hälta med att springa fram och tillbaka i en korridor några gånger, sedan longering på mjukt underlag och sedan longering på hårt underlag. Då såg veterinären ingen hälta alls. Så vi fortsatte utredningen med böjprov på alla benen. Jävlar i havet vad vi fick springa, Queeny och jag. Min apple watch registrerade 22 minuters träning på mig den dagen.

 

Böjprovet visade hälta på vänster framben.

 

 

 

 

 

De gjorde även mätningar på hennes rörelsemönster genom att sätta en sensor på hennes huvud, en på hennes ben och en på hennes rumpa. 

 

 

 

 

 

Därefter fick hon bedövning i kotan där hon påvisade hälta, och under tiden bedövningen verkade så satte vi oss i entrén och chillade i de mjukaste soffor jag någonsin suttit i.

 

 

Efter bedövningen gjordes nya böjprov för att se om bedövningen skulle göra henne smärtfri. Då flyttades hältan över till höger framben istället. Så någonting lurt var det med kotorna i båda frambenen även om vänster var värst.

 

Jag bad veterinären att utreda noga nu när vi ändå var där så jag begärde röntgen för att se att det inte rörde sig om exempelvis artros, så vi kunde fastställa att det var en mjukdelsskada.

 

Då fick Queeny stark, stark medicin och blev helt väck.

 

 

 

Röntgenbilderna såg jättefina ut och påvisade inga skador. Veterinären kunde därefter konstatera att det rörde sig om inflammation i båda kotorna fram så Queeny fick kortison och ett annat ledfrämjande preparat (en typ av artificiell ledvätska) injicierat i kotorna. 

 

Hon var ju halt på vänster bakben när hon kom till mig. Den hältan är helt bra nu, men hon har antagligen överbelastat frambenen för att kompensera upp hältan bak. Så veterinären trodde detta var en överbelastningsskada helt enkelt, som förhoppningsvis ska kunna bli bra nu. Queeny ska äta smärtstillande och motioneras lätt varje dag, det är viktigt att hon går ner lite i vikt nämligen. Veterinären tyckte hon var lite tjock. "Det var det fräckaste", som Kajsa sa.

 

Farmin och jag lät Queeny stå uppstallad på Husaby en stund efter veterinärbesöket var klart så vi kunde åka och käka. Köpte med en iste med lime och päron att avnjuta på vägen hem. Den var god.

 

 

Bil.

 

 

Jag tankade lastbilen full innan jag lämnade tillbaka den. Jag grät en skvätt.

 

 

Efter en oerhört lång dag, när jag äntligen var hemma och pratade i telefon med mamma så var det någon som ringde mig från dolt nummer inte mindre än 7 gånger så jag sa tillslut att jag behövde svara för det verkade vara viktigt. När jag väl svarade så var det någon snubbe som ringde på uppdrag av min elnätsleverantör och undrade om jag hade tid. Jag svarade att jag var mycket upptagen och när han då följde upp med "okej perfekt, det är så här..." så bara la jag på. Inte jättelång tid senare ringde lillebror Isak upp och skrattade så mycket att jag knappt hörde vad han sa. Ja, då var det ju så klart han som hade busringt mig och kors i jösse namn så roligt han hade, jag önskar så här i retrospekt att jag hade bjudit till mer för att förhöja nöjet, haha.

 

 

Egentligen skulle jag behövt åka till stallet en gång till senare den kvällen då Queeny skulle stå inne på boxvila i 24 timmar och behövde ha kvällsmat. Men jag var så jävla trött rent utsagt, efter att ha varit vaken sedan 04.10, att jag frågade Martin om han kunde tänka sig att svänga inom på vägen hem från gymmet på kvällen sedan, och slänga till hästarna hö som jag hade förberett. Det kunde han. Han är ju helt otrolig alltså.

 

Morgonen efter var det dock dags att åka ut igen och ge Queeny frukost och byta hästar som sällskap i stallet. Mini var väldigt nyfiken.

 

 

Queeny tog det förvånansvärt bra att stå inne.

 

 

 

Mitt bästa tips för att klara dieten. 

 

 

Det är inte ofta Wyoming sover i min säng, ännu mindre precis bredvid mig. Det krävde ett förevigande.

 

 

I söndags var vi på middag på Park med jobbet. Det var väldigt roligt!

 

 

En Julia Roberts utan champonjoner som vanligt.

 

 

 

Queeny ska ha metacam (smärtstillande) varje dag, vilket lett oss in på lite diskussioner. Men det mesta hamnar i munnen och inte utanpå i alla fall.

 

 

Gangster äter torkad kyckling.

 

 

Måndag och tisdag var jag ledig efter jobbhelg och det var så in i helvete jäkla gött asså. Jag gjorde typ ingenting på hela måndagen, efter jag varit i stallet.

 

Sophie aka Dough-dough aka Loaf chillade på altanen.

 

 

Wyoming och Nesty gjorde mig sällskap (dvs låg på mina papper) när jag såg över mina finanser och kollade på hästhoppning.

 

 

 

 

 

 

Mamma jobbar på ett äldreboende i Norge nu ju. Hon berättade att denna skylt satt i entrén på boendet. Jag skrek RACKT ut, vilken absolut tondöv grej att skriva som en inspirerande text på ett äldreboende där liksom.. ingen blir friskare med tiden.

 

 

Sterling Bäbbä Archer gömmer sig för Wyoming som vill gosa.

 

Vi började kolla på House of the Dragon som äntligen kommit! Den verkar lovande!

 

 

Igår var jag först på Salong Effekt för att vaxa mig och efter det hängde jag med Johanna till kvällningen. 

 

OBS det är inte Johanna på bilden, utan en annan fiskmås som gjorde oss sällskap när vi satt vid havet och åt glass.

 

Sen gick vi ut i skogen och plockade svamp! Vi skulle initialt leta efter kantareller men jag hittade en ENORM svamp av annat slag och blev så uppslukad av den att jag typ slutade leta efter annan svamp.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En väldigt kantarellig kantarell.

 

 

 

Sen åkte vi och köpte pizza som vi åt på gräsmattan vid Hålkedalens badstrand. Det var mysigt bortsett från att det var ett gäng tonårsgrabbar som bestämde sig för att hänga precis bredvid oss och jag typ cringade ihjäl av dem. 

 

Johannas jourhemskatt Lasagna. 

 

 

Och så avslutningsvis så blev vi på katthjälpen igår kontaktade av en kvinna som sett en katt utanför sig med vad hon trodde var ett brutet framben. Jag frågade henne om hon kunde fånga in den och köra den till veterinär för avläsning av chip, vilket hon otroligt nog kunde och som alltid underlättar massor för mig.

 

 

Väl hos veterinären konstaterades att det var en omärkt, okastrerad hankatt som hade nekros på ena tassen där blottade benpipor stack ut. Man misstänkte trauma mot benet så han inte kunde böja leden utan den bara dinglade. Han hade avslagna tänder och var väldigt mager. De kunde inte ha honom hos sig under natten så jag ringde Amanda och frågade om hon kunde ta emot honom tillfälligt vilket hon kunde. Under tiden jag åkte in till stan för att hämta honom och köra honom till Amanda så kollapsade han och blev nästan medvetslös. 

 

Häj häj bloggen!

Gudarna vet att jag borde sova nu. Egentligen för längesedan. Men jag vaknade imorse två timmar innan väckarklockan ringde och jag blir så jääävla trött om jag somnar om då, så jag sov alldeles för länge = blir inte trött på kvällen sen. Jag låg i sängen och bara våndades över tanken på att gå till jobbet. Mådde skit verkligen. Var desto mindre motiverad eftersom de senaste dagarna varit lugna i förhållande till hur många vi varit på plats, så att släpa sig upp ur sängen och må dåligt för att känna sig överflödig kändes… Jaja mamma ringde och peppade mig så det blev bättre sen.

Jag hittade dock en enorm pöl med vad jag trodde var kiss, på golvet. Det visade sig sedan att det var spya. Jag tänkte inte så mycket mer på det, inte ens när Wyoming inte ville ha sin belöning-efter-medicin-godis föll poletten ner utan det var när Martin sa "konstigt, hon spydde ju igår också" som jag fattade att hennes allmäntillstånd var avvikande. Hon spydde vatten igår och idag, så hon har bevisligen inte ätit. Hon låg ihopkurad och kisade som om hon hade ont, och ville inte ha godis. Så jag kontaktade veterinären som kunde ta emot oss klockan halv tre. Eftersom min chef och mina kollegor är så toleranta och förstående för typ alla typer av nödsituationer så fick jag lov att smita iväg från jobbet för sakens skull för att komma tillbaka 3,5 timme senare. Det är jag väldigt tacksam för!

Väldigt tidigt imorgon ska farmin och jag åka till Husaby hästklinik med Queeny. Jag var och hämtade en hästlastbil ikväll och körde den till Ylseröd. Jag måste antagligen vara i stallet vid 05.00 imorgon så vi kan satsa på att ha henne lastad och åka vid 06.00. Så borde jag gått och lagt mig för längesedan? Jajemän.

Ska rensa kattlådorna och sen bege mig till snarkofagen.

Vi snakkes ass

Hare gött

haaaj ❤️

Häj häj bloggen!

Imorse vaknade jag sorgsen och genuint jätteledsen över att jag inte är gift med Ed Sheeran. Det tog nån minut att liksom samla och orientera mig innan det gick över. Lol.

Jajajajaja jag sitter i alla fall i skrivande stund på ✨altanen✨ för att lyssna på syrsorna och kolla på åskovädret. Det är livet.

För en stund sedan kom en slända flygandes och tyvärr fick katterna tag på den och drog in den i huset. Fullständig kalabalik uppstod eftersom jag ville rädda den, men inte visste om den var för illa skadad, katterna ville döda den och slank den ur ett grepp så fastnade den i nästa. Till råga på detta tyckte jag den var vansinnigt äcklig så jag flydde ju också i panik varje gång den kom emot mig. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag bara gick runt och halvskrek "nej nej nej nej nej nej nej nej" tills Martin kom ut ur sovrummet och frågade vad i hela fridens namn det var som försiggick. Jag sa att du måste hjälpa mig, vad ska jag göra? (Min krishantering är verkligen otrolig)

Höll på att dö av skratt när han kommer tillbaka ut, naken och iförd handskar, och ska hjälpa mig ta ut den. Vi lägger en filt över pantinsamlingen i vilken sländan landat och sätter ut hela grejen utanför dörren. Hoppas den klarar sig. 

Hur som helst så har helgen varit väldigt bra. Jag har kollat på hästhoppning och när Isak tävlat i rallycross i Norge. Ibland samtidigt på varsin skärm. Mest har jag legat i soffan på altanen och bara päst men jag har också betat av pappersarbete OCH kommit på att föreningens deklaration skulle ha varit inne första juli och inte sista augusti. Så jag har även tvingat stackars Martin att hjälpa mig deklarera. Va kul. 

Jag har även varit i stallet på kvällarna och tagit ut hästarna som fått vara inne pga. värmen. Jag var även där i förmiddags och tog in dem, se så söt Queeny kan vara när hon vill ha något. 

Jag var även tvungen att åka inom Skatteverket för att lämna in deklarationen 1,5 månad för sent. Gud bevare mig. 

Igår klättrade Artemis upp på taket. 

Vi låg mest och slappade i skuggan på altanen i typ 27 graders värme hela helgen. När vi inte slappade på altanen slappade vi någon annanstans. Det var så jävla gött rent utsagt.

Jonny provade sitt spel som han fick i födelsedagspresent. Han löste alla uppgifterna faktiskt, han är inte dum den katten direkt. Det har han helt klart fått från mamma Lana, hon var nog den smartaste katten jag stött på. ❤️

En bild som dök upp i mitt flöde på Facebook, en drönarbild tagen över Ullevi under Ed Sheeran-konserten. Så cool.  

Storpäsarna. 

Slutligen så vill jag bara säga det att Isak körde ju rally i helgen och jag tror det var hans bästa tävling hittills? Det var så vansinnigt spännande att för en gångs skull kunna följa allt i realtid eftersom jag var ledig. Jag tror han vann alla sina heat förut ett där han kom tvåa (efter han som vann hela racet sen), vann semifinalen och hade en så lovande start i finalen tills han blev påkörd och tappade en plats. Det kom rök från bilen under resten av racet så det var minst sagt nervkittlande då det var oklart om bilen skulle hålla till mål.

Men det gjorde den som tur var och han fick en tredjeplats. Tyckte faktiskt han förtjänade en bättre placering men det var jäkla otur att han blev påkörd, DOCK oerhörd tur att bilen höll och tog honom till mål! Och till en pallplats dessutom, det är verkligen inte att förglömma!

Så stolt. Älskar att skryta om att jag har en bror som tävlar i VM. (Så jag är ju typ känd kan man säga?)

Nu är jag sönderbiten av vad jag gissar är knott så dags att samla motivation att hänga upp tvätten som innehåller morgondagens arbetskläder och hälla deopulver i kattlådorna som en nödlösning för att jag inte orkar ta dem nu OCH hålla tummarna att det är bra nog för att Wyoming inte ska ha kissat på golvet imorgon. Hon brukar göra det om lådan inte är fräsch nattetid.

Ah well. Vad gör väl en jävla massa extrajobb imorgon om det innebär att jag slipper lite jobb nu.

Tack för ni läser!

Hare gött

haaaaj ❤️

Häj häj bloggen!

 

Då är det jag som rapporterar DIREKT från världens bästa altan. Är det någon som vet om jag har en altan? Har det ens förbigått någon vid det här laget?

 

Denna helg är jag ledig och det vore en direkt lögn att säga att det är min första lediga helg på länge, men det är min första lediga helg utan planer på väldigt länge. Jag vaknade med någon slags tomhet och en STARK känsla av att vara ensammast i hela världen. Martin åkte för en stund sedan till Klättring på gränsen och en kort stund övervägde jag att följa med men så fick jag veta att två kompisar skulle med och då blev jag genast socialt utmattad på förhand så jag lät bli. Vilket jag tror ändå var bra för jag behöver vara hemma och chilla.

 

Men den där starka känslan av ensamhet gnager så klart, den är givetvis helt obefogad men det är väl min hjärna som ofta förhöjer känslor med 1000% bara så jag kan skapa problem när jag inte har några. Nämen ni kanske vet hur det känns, att man bara plötsligt får ett infall av ensamhet? Tänker på min mamma som berättade att hon vid ett (1) tillfälle när hon ringde oss kids och ingen av oss svarade nästan snyftade fram att hon var ensammast i hela världen. Nu har ju inte jag försökt ringa någon, för jag vet att alla de få personer som jag brukar interagera med är upptagna på varsitt håll, så jag satt här på altanen och bara stirrade ut i tomma intet och tyckte så synd om mig själv. Av någon anledning, jag älskar ju att vara ensam så förstår inte vad jag håller på med.

 

Anyways detta är vad som hänt i veckan. Sista malawiynglet, det som hittades i pumpen på jobbet och sen fick komma hem till mig för att inte behöva bli uppäten av sina föräldrar, fick flytta tillbaka till butiken. Jag hade så bra framförhållning att jag fångade den på måndag kväll eftersom jag skulle jobba tisdag morgon, men så blev jag ju dålig och fick släppa ut den igen. Vet ni hur jävla svårt det är att fånga malawis? De är så sjukt snabba. 

 

 

Jag snodde en bulle av Alexandra. Jag vet inte om jag tycker att dessa är SÅ himla goda egentligen? Men hon bjöd på en sån en dag när jag var så jääävla hungrig så efter det har jag bara väldigt goda associationer. Ska erkänna att jag var tvungen att googla ordet association för att se om stavningen var korrekt. #nofilter

 

 

På jobbet är det ganska lugnt nu igen jämfört med hur det var under sommaren. Synd tycker jag, det har varit roligt med högt tempo, vilket jag sällan säger, men nu faktiskt menar.

 

Mina barn.

 

 

 

 

 

I torsdags åkte Johanna och jag till Göteborg för vi skulle gå på Ed Sheeran. Vi åkte ganska tidigt utan någon riktig plan för vad vi egentligen skulle göra i Göteborg men tänkte det kunde vara mysigt. Under tiden vi gick i affärer (ingen av oss köpte någonting någonstans, DET är sjukt) fick jag sms från Martin att Svenska Spel hade ringt honom för att fråga om han behövde prata med någon om sitt spelberoende.

 

 

 

Jag brukar nämligen köpa en trisslott varje månad och har satt en spelgräns på mitt konto så jag inte kan spela för mer än 30 spänn i månaden. Men så fick jag feeling en dag och lånade Martins konto för att skrapa en lott till, och efteråt dök det upp ett självtest som jag på skoj då tog. Jag fyllde i värsta tänkbara på alla skalor; spelar du för mer än tänkt? Ja, dubbelt så mycket. Spelar du längre än tänkt? Ja, dubbelt så länge. Spelar du istället för att göra andra saker? Ja men SENÄLLA rara jag hade kunnat skriva min inlämningsuppgift, deklarerat, bokfört eller svarat på någon av mina 40 olästa sms?

 

Tanken slog mig att det kanske skulle slå tillbaka på något sätt att jag gjort det där testet men jag släppte tanken lika snabbt som den kom. Höll på att kissa på mig när Martin skrev att de hade ringt honom. Stackars.

 

Vi var i alla fall på Myrorna i Göteborg där jag hittade denna. Pappa spelade med Kjell Kraghe förr i världen så det tyckte jag var lite coolt.

 

 

Vi åt på Pizzahut i Nordstan. All kärlek till dem för att pizzorna är goda men restaurangen är verkligen ett av det smutsigaste jag har sett. Toaletterna är fan katastrof. Man får klamydia bara av att andas luften där inne tror jag.

 

 

Vi köpte varsin milkshake som de nog inte haft någon glass i överhuvudtaget för det smakade bara mjölk och lite chokladsås men det blev en bra bild i alla fall.

 

 

Efter många timmars väntan (insläpp 16.00, förband 18.00, Eddieboi började 20.30) var det äntligen dags för kvällens dragplåster. Vi var så ofina att vi under förbanden, pga. stekande hetta på läktaren gick ut från arenan för att inte smälta bort. Där träffade vi tamejsjutton Therese från Dingleveterinärerna, som vi minglade med ett bra tag så sista tiden gick fort.

 

 

Jag har sett Ed Sheeran en gång tidigare, för 4 år sedan. När biljetterna släpptes var det ganska precis i början när Johanna och jag kände varandra och hon hade fått två biljetter av sin dåvarande partner som födelsedagspresent. När de sedan gjorde slut innan konserten så frågade hon mig vad jag tyckte var etiskt rätt att göra med biljetteran, lämna tillbaka dem till partnern eller ta dem och gå med någon annan. Jag sa att jag tyckte att det var hennes, det var ju hon som hade fått dem. "Hmm, får se om jag hittar någon att gå med då" sa hon. Ja verkligen, hoppas du hittar någon, typ mig. Jag ville dock inte vara för snabb med att säga det, för då kunde ju min input i den etiska frågeställningen verka partisk, men ni behöver inte oroa er, det slutade väl och jag fick följa med.

 

I vilket fall så var det en otroligt bra konsert tycker jag. Ed framför ju merparten av sina låtar med hjälp av en loop machine, alltså han spelar in allt med sin gitarr på plats som han sedan loopar för att kompa sig själv. Det är otroligt häftigt som koncept och han är ju så löjligt jävla begåvad som klarar av att ens genomföra det, men jag tycker vissa av hans låtar förlorar lite tryck ibland pga detta vilket känns lite synd. Publiken är dock väldigt närvarande vilket kan kompensera upp det hela.

 

Innan han spelade låten Perfect så pratade han om att det finaste med att vara musiker är när hans låtar får spela stor roll i andra människors liv, att man förknippar hans låtar med sitt bröllop, en begravning eller andra stora händelser. Under låtens gång sedan så var det någon i vår sektion som friade till sin partner, vilket änna gjorde en lite tårögd faktiskt. Så himla gulligt.

 

 

 

 

 

 

Det var i alla fall en väldigt bra konsert med massa endorfiner och glädje. Något annorlunda jämfört med Rammstein men bra på sitt eget sätt. Tänk att jag efter många års "uppehåll" gått på 4 konserter bara i år, hinner jag med en femte tro? Efter Rammsteins europaturné ryktades det att de planerade en nyårskonsert på Theresienwiese i München, där Oktoberfest hålls varje år, men att de väntade på godkännande. Jag tog mig faktiskt friheten att boka hotell i närheten, ifall det skulle vara så att det klubbades igenom. På onsdagen kom beskedet att det var godkänt och det verkar som det blir av. Jag håller hårt i min bokning än så länge, även om jag avskyr att vara hemifrån och lite lowkey hoppas att det inte blir av. Det skulle säkert vara sååå himla fett, de räknar med 150.000 åskådare och en 4 timmar lång show som sträcker sig över självaste tolvslaget. Men lilla jag vill ju också sitta hemma i pyjamas med katterna vid den tidpunkten så... vi får se. Jag har till slutet av november på mig att dra mig ur, herregud jag har ju redan hemlängtan av bara tanken.

 

Vi var i alla fall hemma mitt i natten sen och dagen efter var det bara upp och hoppa för att åka till jobbet. När jag vaknade hade jag sällskap av the one and only Lille mao och Hönan.

 

 

 

 

 

Såffi.

 

 

Så nu då så åkte Martin hemifrån för typ en timme sedan, jag sitter här och tycker synd om mig själv. Det är så himla skönt på altanen verkligen, hörde rykten om att det skulle bli 28 grader varmt idag men här är det skugga tills ikväll. Jag överväger att städa, lägga ut lite saker till försäljning och kanske klippa gräsmattan.

 

Får se vad jag lyckas övertala mig själv till.

 

 

Förresten så fyller Jonny år idag! Hela 7 år blir han faktiskt, lilla bubbisen. Han har börjat sova i sängen hos mig, till Sterlings stora förtret då han ligger på hans plats. Han har en tendens att sätta klorna i ansiktet på mig också så det är måttligt imponerande men vad står man inte ut med för att ändå någonstans uppskatta äran att få vara i deras närvaro.

 

Detta har han fått i present!

 

 

 

Nu ska jag äta frulle och sen kanske städa. Kanske.

 

Hare gött

haaaj ❤️

Häj häj bloggen!

 

Idag har sannerligen varit något av en utmaning så att säga. Jag vaknade vid 05.00 av att jag ännu en gång mådde så illa att jag behövde spy. Illamåendet var helt hanterbart om jag låg alldeles stilla men jag kunde inte somna om även om jag försökte i 50 minuter. Så enligt rutin gick jag upp och tänkte "jaja låt oss få detta överstökat", satte upp håret i en knut, drog fram badrumsmattan dubbelvikt framför toastolen och kräktes. Detta är något som händer mig då och då; jag vaknar på natten eller tidig morgon, mår så illa att jag måste kräkas till magen är helt tom och sen mår jag bättre, oftast efter jag fått somna om och sovit några timmar till.

 

Denna gång var jag dock så pigg när jag var färdig att jag vågade äta frukost i form av två rostade brödskivor med smör och lite äppeljuice. Stängde dörren ut till altanen för det var vansinnigt kallt, tände ett doftljus, satte luftvärmepumpen på 25 grader och la mig under täcket i soffan framför serien Unsolved Mysteries på Netflix. Efter ungefär två timmar kunde jag somna om, och den dåliga starten på dagen till trots så var det otroliga timmar sömn jag fick efter det kan jag tala om.

 

Jonny har börjat sova i sängen hos mig, det är mysigt.

 

SJÄLVKLART hade jag tagit en kollegas pass idag så hon kunde vara ledig. Det är inte första gången jag tar på mig ett extrapass men måste sjuka mig pga. att jag vaknar och spyr. Nu har jag ju lärt mig mönstret och vet att jag högst troligt kommer må bra några timmar efter men jag vågar inte chansa heller, för det kan ju också vara magsjuka. I vilket fall så var Alex som tur var vaken tidigt och vi kunde lägga upp en plan för dagen som varken innefattade mig eller kollegan jag skulle jobba åt. 

 

På tal om jobbet hade nån kollega köpt denna häromdagen. Är inte norska världens gulligaste språk? "Nöttekos".

 

 

Jag köpte denna på jobbet häromdagen, så himla gulliga. Vill ni köpa kattmyntaleksaker så rekommenderar jag oerhört varmt Yeowww, deras mynta är vrålstark och leksakerna tål typ allt.

 

 

 

 

 

Lilla Eddie avnjuter en bit torkad kyckling.

 

 

Så även Gangster.

 

 

På morgonen när jag vaknar brukar jag ha ett kitty paradise hos mig.

 

 

 

Och när vi gått upp går de ut på altanen.

 

 

Men Nestor är språkröret ansvarig för att påminna mig om att servera frukost.

 

 

Alex och jag byggde om en vägg i kattavdelningen på jobbet häromdagen och det tåldes att förevigas tycker jag, så nöjd.

 

 

Sterling i sitt juicepaket.

 

 

... och Wyoming ur sin bästa vinkel..?

 

 

 

Gick till Kicks häromdagen och köpte smink för 1700 spänn, då jag inte använt typ något alls de senaste åren och ville ha nytt av allt. Jag har fått feeling att använda det till vardags men det är nog bara en tidsfråga innan jag tröttnar. Jag tycker inte det är ett dugg roligt att sminka mig, men känns lite roligt att se piggare ut.

 

 

Gosehönan.

 

 

Your chances of getting killed by Snuffs are low, but never zero.

 

 

En dag vaknade jag av en mjuk, varm spinnande liten Artemis som krupit ner under täcket bakom mig.

 

 

Som sedan när jag vaknade kröp ner under täcket framför mig. Martin uttryckte en viss avund då han det senaste vid flertalet gånger vaknat av att skator slåss utanför och flyger in i sovrumsfönstret.

 

 

 

Åh herregud, låt mig berätta om min otroligt skarpa tankeverksamhet i förrgår.

 

Det börjar på jobbet, med att vi har väldigt lite att göra och jag tänker att jag ska passa på att rengöra ytterfiltret till koikaret. Inte bara behöver man skölja flterdelarna ibland men där finns också otroligt många posthornssnäckor vilka jag gärna ville ta med ett gäng hem.

 

Lång historia kort så börjar det med att jag ska tömma vattnet ur pumpen. Jag slangar hink efter hink ur pumpens tapp och tänker i mitt stilla sinne att sist jag gjorde det så kom det ju bara en hink vatten, sedan försvann trycket i slangen då pumpen var halvfull. Så efter ett tag inser jag att jag har ju glömt att stänga "in-slangen" så det enda jag gör är att jag står och tömmer hela koikaret hink för hink. Vattenet rinner ju från karet, in i pumpen och ut genom min slang. Man måste ju stänga flödet in i pumpen, annars blir den ju inte tom förrän allt vatten i karet är borta.

 

Det andra som händer är att när jag stängt in-slangen och fått ut det sista vattnet ur pumpen så är det bara typ en tredjedel av hinken (som jag slangat till) som är full. Det är inte värt besväret att gå bort till vasken och hälla ut det vattnet tänker jag, då det ändå var så lite, så jag kan lika gärna hälla tillbaka det i pumpen igen. Sagt och gjort så häller jag tillbaka det i pumpen - men jag har ju glömt att stänga kranen i botten i vilken jag tappar ut vatten. Så allt vatten jag tagit ut ur pumpen, genom slangen och ner i hinken, häller jag nu från hinken, in i pumpen, ut genom slangen och ut direkt på golvet.

 

Fantastiskt.

 

Där står jag nu skamset och moppar golvet och konstaterar att jag hade otur när jag tänkte.

 

Det går nu kanske en minut innan all ström i hela butiken går. Huvudjordfelsbrytaren för hela butiken har slagit av. Jag startar den, den slår av, så jag förstår att vad som orsakat det inte är löst, men måste ändå dra på den igen för att kunna hitta felet. Det står kunder i kassan som inte kan betala - kassorna är nere, terminalerna är nere, allt är nere.

 

"Duuu.. det är lite vatten i den här" säger en kollega.

 

"Lite vatten"? Samtliga 6 uttag på förgrenaren simmar i vatten. Då har det alltså skvätt så mycket vatten från när jag hällde i pumpen, att det kommit MASSA vatten i eluttagen som är bredvid. Va BRA.

 

Allting löste sig men jag funderade sedan länge på vad jag skulle hitta på härnäst. Vem har bestämt att jag får vara vuxen? Saker som att inte sticka ner bestick i brödrostar, inte köra metall i mikron och att inte duscha när det åskar är exempel på hur man undviker potentiella dödsfällor och jag kan tala om att det är ingen som lärt mig det, det är bara saker jag snappat upp av en ren slump! Frågan är ju vad mer som finns som jag inte känner till, utan bara haft turen att inte göra ännu?

 

Men det tog inte slut där.

 

På väg hem sedan stannade jag för att kolla brevlådan. Och tror ni jag skämdes när jag insåg att det var söndag. Då kommer ju ingen post. Skamset satte jag mig i bilen igen och tänkte herregud tänk om någon granne såg mig nu? Och tänker att HON måste vara bra korkad som kollar brevlådan en söndag döh!

 

På väg upp till huset från bilen sedan tänkte jag att näe, jag måste bli snällare mot mig själv. Jag måste sluta gå runt och tänka att jag är korkad, eller tänka att andra tycker jag är korkad. Ja visst har jag lite otur ibland när jag tänker men vem har inte det?

 

Väl hemma sedan, glad i hågen och med andan högt och med min påse posthornssnäckor i handen så satte jag mig på en pall framför mina akvarium. Jag satte påsen med snäckor (och vatten) i mitt knä under tiden jag tänkte mata fiskarna för att sedan släppa ner snäckorna. Jag lutade mig till höger och strösslade fiskmaten i ena karet. Trodde jag.

 

Luckan var stängd.

 

Åh så tossig jag är tänkte jag, och med fiskmatsburken (med små, små röda pellets) i höger hand vilandes på locket på ena karet (alltså över huvudhöjd) sträckte jag mig låååångt med vänster arm för att öppna andra akvariet när jag (först och främst tänker "jag borde inte göra så här för påsen kan ramla ner") i samma sekund känner att påsen med snäckor hållet på att ramla ner från mitt knä. Så vad gör jag? Jo, jag rycker till med HÖGER hand för att fånga påsen. Som ni kanske minns har jag en öppen burk fiskmat i höger hand. Så det som händer är att jag rent instinktivt HÄLLER UT HELA BURKEN MED FISKMAT ÖVER MIG SJÄLV.

 

Jag hade fiskmat i hårbotten.

I örat.

Fastkletat på kinden. På min nya Dior-foundation.

I näsan.

Innanför BHn.

Innanför tröjan.

Innanför tightsen.

På pallen.

På golvet.

På Nestor.

 

Och påsen med snäckorna? Ja den gick i golvet så klart.

 

Hur var det nu med att vara snällare mot sig själv? Nu är inte rätt tidpunkt eller?

 

Jag tog mig samman och Johanna hjälpte mig tänka att det var ju tur att jag hällde ut fiskmaten på mig istället för direkt ner i akvariet, för det hade kräft ett ännu mer omfattande städprojekt innefattande vattenbyten och GUDARNA SKA VETA att jag inte bör plaska mer med vatten i det tillståndet jag tydligen var i den dagen.

 

Men här är bild på några av snäckorna i alla fall.

 

 

Denna snäcka klamrar sig fast vid en växt likt min sista hjäncell klamrar sig fast för att inte blåsa ut genom örat vid minsta vindpust tydligen.

 

 

 

Jag gjorde en väldigt ovetenskaplig undersökning på min instagram kring vilken färg Martins bil har. Alla som sett den i verkligheten påstår att den är grå. Jag köper den inte. Den är vit. Smutsvit. Mörkvit.

 

Flera sa att de inte visste att mörkvit ens var en grej, tro mig det visste inte jag heller tills jag såg denna bilen.

 

 

En ny dag, nya kattgosmöjligheter.

 

 

Vi har kollat ikapp senaste säsongen av Better Call Saul den senaste veckan. Martin börjar ju dock så himla tidigt på dagarna att han lägger sig tidigt kvällarna innan, så antalet avsnitt per kväll har varit minst sagt otillfredsställande. Jag övervägde att se avsnitt utan honom men så såg jag detta och blev påmind om att se avsnitt utan sin partner är ett svek värre än otrohet. Jag skulle aldrig kunna sjunka så lågt på riktigt. (Även om jag faktiskt gjorde det en gång för flera år sedan, jag såg något avsnitt Sons of Anarchy utan Bowies och han blev så besviken att han aldrig såg klart serien, trots att han var på sista säsongen. Jag är en bättre människa nu.)

 

 

 

Igår var jag hos Johanna för att färga och raka håret. Hon gjorde ett enastående jobb, som alltid. Dessutom träffade jag Lasagna, som börjar bli en stor tjej nu även om hon bara verkar växa på längden.

 

 

Jag köpte ett pussel till katterna, där de ska komma åt godisar som är gömda på olika sätt. Jonny är ju rätt grym på sådana grejer, då han kan öppna dörrar, skåp och luckor och sånt där på egen tass.

 

Ni ser ju hur jävla glad han blev.

 

 

 

Sen att han kom åt alla godisarna för att han faktiskt lyckades få av hela locket och bara kunde dyka rätt in är ju en annan sak. Men ska vi vara petiga så har han ju löst problemet, även om det var mer råstyrka än finess han gjorde det med.

 

 

Jag avnjöt resten av min lediga dag i kvällssolen på altanen tillsammans med andra livsnjutare.

 

 

 

 

Så här blev håret 🙌🏻 

 

 

 

 

Kvällen avslutades givetvis med ett avsnitt Better Call Saul. Idag släpptes näst sista avsnittet! Någonsin! =(

 

 

 

Och här är lite bilder från imorse. Jag är tydligen helt fysiskt inkapabel till att gå upp ur sängen tidigare än 8 sedan typ ett år tillbaka så det var lite fint att få se morgonsolen och känna morgonluften, även om 05.00 kanske var lite väl tidigt att vakna.

 

 

 

Eftersom Alex fick börja tidigare för att jag var dålig så tog jag "hennes" stallpass på förmiddagen. Det var ett tag sedan jag var i stallet nu faktiskt, på sommaren är det lite som att jag emellanåt glömmer att jag har häst.

 

Artemis hade tagit en fågel. Någonting som givetvis inte uppskattas, men vad gör man.

 

 

 

Queeny var trött idag. Jag grejade lite med henne i stallet innan hon skulle ut i hagen igen, någonting hon inte uppskattade utan tvärnitade på stallplanen och vägrade röra sig.

 

 

 

Jag fick i alla fall klippt hennes man och svans något, konstaterat att bootsen jag köpt till henne var för små, konatktat hovslagaren och klickertränat en stund. Jag tänkte vara lite extra ambitiös innan jag gick och skurade badkaret som de dricker vatten ur i hagen, bara för att sen upptäcka att det fanns inget befintligt, fungerande slangsystem för att fylla karet igen. Jag spenderade EN. HEL. TIMME. bara att hitta slangar som inte var för korta, var hål i, hade rätt kopplingar, inte tillhörde ett annat system osv. Jag var bra frustrerad när jag var klar men hästarna fick rent vatten och jag hade egentligen inte bråttom någonstans så whatever. Och så lite som jag varit där ute det senaste är det väl inte mer än rätt att jag fick ta mig an ett sådant projekt. Egentligen. 

 

Väl hemma sedan skulle jag ta kort på Eisenhower och blev photobombad av en ancistrus.

 

 

 

Amanda ringde och vi minglade en stund och Johanna frågade om jag ville följa med och åka båt men jag var bara så sur för att dagen inte blivit riktigt som jag tänkt mig så jag intog horisontalläge på soffan under täcket framför Netflix igen och tänker här förbli resten av kvällen.

 

Givetvis ackompanjerad av Hönan, katten med hundra sovstilar.

 

 

 

 

Tack för ni läser!

 

Hare gött

haaaj ❤️

Häj häj bloggen!

Jag övervägde på riktigt att sova på altanen inatt för det lät så otroligt mysigt med regnet som smattrade. Men inser att jag är en frusen själ och hade antagligen kolat under natten.

Jag ser fram emot hösten, starka färger och mer mörker, även om jag inte känner att jag fått ta del av värmen tillräckligt hittills. Så lite mer varma dagar men sedan är jag helt redo. Hur underbart är det inte att det är helt kolsvart ute på nätterna? Jag har verkligen problem med sommarnätter som aldrig blir helt mörka, jag får så himla svårt att sova. Ser enormt mycket fram emot resten av året, har till och med gått och längtat efter jul till och från.

Anywayz.

Gangster har gått på diet i några veckor då hon blev riktigt, riktigt tjock. Jag har med andra ord gett henne några gram mat varje dag istället för fri tillgång. Nu har hon gått ner i vikt och har blivit anförtrodd en full matskål igen, vad tror ni hon gjorde? Proppade in exakt ALLT i kinderna.

Här ser ni alltså Gangster med en veckoranson mat i kinderna. Knäppa hamster.

Artemis var snäll och hjälpte mig bädda rent igår. 

Sterling också. Vi behöver verkligen nya madrasser kan jag känna, note to future self. 

Artemis när vi skulle sova. ❤️

Hade även finbesök av Wyoming när jag vaknade, det är inte så vanligt. 

Idag hade jag inget särskilt planerat utöver att jag skulle åka över till Norge, till ett ställe som heter Social Division där jag skulle pierca mig. Har sedan Gävle känt ett behov av att bli mer metal och kände att det var dags att slå slag i saken att skaffa ansiktspiercing, något jag funderat på ett längre tag fast tidigare i läppen. Att göra en septum var relativt spontant men jag har impulskontroll som en 10-åring så vad gör man liksom.

På vägen ut därifrån tog jag fel dörr och klev in i ett tatueringsrum istället för ut genom entrén och alltså jag skämdes så ofantligt mycket att jag typ kommer ha svårt att somna ikväll? Det var typ 6 pers som såg och som skrattade åt mig och jag bara "hoppsan, dit skulle jag inte" så det var ju inte alls farligt på något vis men graden av skam var HELT orimlig. Så där, då hade jag det förevigat också. 

På vägen tillbaka passade jag på att stanna på Dyreparadiset i Svinesundsparken. Men som tidigare nämnt så är det inte längre lika spännande att gå i djurbutiker, jag samlar mest inspiration till vad vi kan ta efter hos oss och klappar mig på axeln för vad jag tycker vi gör bättre. 

Jag såg denna råtta, den var så himla söt verkligen. Det är tur jag har en partner som säger nej till mer djur, annars hade jag väl säkert impulshandlat den också. 

Så här blev piercingen i näsan 🙌🏻 Jag är mycket nöjd, men hoppas att man vänjer sig vid kittlandet av näshåret. Jag har gått runt och nyst och nyst halva dagen. Den blev något sned eftersom jag spände ansiktet dvs. rynkade på näsan när smärtan kom, men jag ville inte uppleva det en gång till för att ta om den trots att hon erbjöd sig. Så det får vara så. Känns inte som något man tänker på om man inte vet vad man ser efter. 

Ålderskris eller försenad tonårsrevolt? Säg det. 

Jag passade på att stanna på Eurocash i Svinesund för att panta (225 kronor rätt ner i mitt kuvert med sparpengar - kaching) och hälsa på Martin på jobbet. Han har bytt tjänst men är på samma arbetsplats, numera är han alltså administratör. Så jag svängde inom för ett studiebesök där jag hjälpte till att riva ut etiketter. 

Har på senare tid reflekterat mycket kring ålder och hur jag känner mig och om jag är "för gammal" för vissa saker. Är jag för gammal för att ha chockrosa hår? Pierca mig? Köpa gosedjur? Jag närmar mig 30 och har än så länge ingen åldersnoja då jag känner mig som 18 (förutom i kroppen, det ska gudarna veta). Jag vet inte riktigt vad det är jag gör eller inte gör som får mig att inte känna mig som min ålder, men jag bara har en känsla av att man utifrån sett skulle kunna tycka att det är dags för mig att växa upp på något vis.

Men jag är ändå väldigt nöjd med att bo med Martin i ett litet hus på landet med våra 6 katter. Låta mig själv, djuren, Martin och mina få närmaste vänner/familj vara den centrala delen i mitt liv. Jag kommer aldrig vilja ha barn, aldrig vilja plugga till något fancy eller ha ett jobb som kräver att man måste klä upp sig varje dag. Jag kommer antagligen alltid lägga mina pengar på gosedjur till mig själv, konserter/upplevelser och framförallt mina djur. Jag ser mina jämngamla vänner gifta sig, ha flera barn, jobba som forskare, läkare, psykologer och åka på solsemestrar med familjen. Jag är självklart (!) glad för allt de gör som är självförverkligande för dem. Jag kommer alltid tycka det är helt fantastiskt, så länge de gör sånt som får dem att frodas, oavsett vad det är. 

Det bara.. känns inte som något för mig, ni vet. Det känns som jag inte blivit vuxen i det avseendet. Inte att jag har något emot det alltså.

Men som min gymnasielärare Ivo skrev; det kommer av sig självt. Jag är övertygad om att det är sant, så varför stressa fram det tänker jag.

Nu ska denna ungdomen som gärna sitter uppe halva natten trotsa sitt magont och försöka sova. Jobb imorgon!

Hare gött

haaaj ❤️

Hallå ja bloggen och alla som läser!

 

Många månar har passerat sedan jag bloggade sist. Men nu kände jag änna att det hänt så mycket sköj som var värt att föreviga, plus att mamma har efterfrågat nytt inlägg vid flertalet gånger. Stackarn är i Hammerfest i liksom nordligaste, nordligaste nord-Norge och jobbar, vad mer finns att göra där än att läsa mina inlägg liksom? Hon ska vara kvar där till september, så om hon börjar läsa nu är hon kanske klar tills det är dags att åka hem. Detta blir nämligen himlans långt.

 

Jaja, som tidgare nämnt så har det hänt en massa skoj. Utöver det så sliter jag fortfarande med stress, en känsla av att vara ständigt otillräcklig och någon slags existensiell kris varje gång jag läser om smältande glaciärer eller värmerekord. Så inget nytt under solen på den fronten kan man säga. Har i alla fall ägnat hela dagen åt att storstäda huset, vilket gör att ångesten blir lite lättare att hantera. Så det är ju bra. Annars är det bra med mig så klart, åkte på ordentligt halsont i fredags och är fortfarande lite skrovlig, är bland annat sjukanmäld från jobbet idag.. det blev inte bättre av allt städande med damm och hår som satte sig så djupt i luftvägarna att det liksom lindades runt halsmandlarna som mamma sa. Det känns typ så. Tror jag är lite pälsdjursallergiker egentligen, jag bara förtränger det.

 

Låt oss nu färdas bakåt till mars och ta allting därifrån.

 

Wyoming ligger så sällan så här avslappnat att jag kände att det verkligen var värt att föreviga. Tänk att en kan få ha't så jävla gött.

 

 

Jag har fortfarande mina akvarium igång. Sist jag skrev var nog precis innan båda två kraschade tror jag? Mina fiskar bara dog och dog och det tog alldeles för lång tid för mig att inse att det var på grund av nitrit i ena karet och ammoniak i andra. Och vid den tidpunkten hade jag avverkat varenda tips och tricks kan jag tala om, men tröstar mig med att inte ens de mest rutinerade, kunniga och erfarna människor jag pratade med hade en självklar teori från början. Det hjälper mig att stilla mitt dåliga samvete, men fy vad tråkigt det känns när fiskarna dör för att man gjort någonting fel. Jag köpte ju 6 stycken hypancistrus L262 från Nols, alla de dog förutom två. Bortsett från att de var mina favoriter och jag längtat efter att köpa dem i över en månad, så var det mycket pengar som gick upp i rök.

 

Jag hade vid den tidpunkten ganska bra koll på nitrifikationsprocessen och hur den funkar, det jag inte visste vad att testerna jag använde för att mäta dessa ämnen inte var tillförlitliga. Jag använde strips från Tetra, som man bara doppar i vattnet och sen ska färgerna indikera på höga eller låga nivåer av diverse. De indikerade absolut noll nitrit när ett dropptest taget i senare skede visade högsta mätbara nivå. Ammoniak finns visserligen inte att mäta på stickan, men jag visste att ammoniak bildas först när pH är över 7, och stickan visade pH på 6,4 så jag slog liksom bort den teorin direkt. Men när jag väl fick köpt dropptest sen och testade allt, ja tro fan att jag fick ett solklart besked på varför fiskarna dog på löpande band. 

 

 

Enorm eloge till Hampus på Nols akvariehobby dock, som tog sig tid på sin fritid att hjälpa mig navigera i både att ställa "diagnos" och sen åtgärda problemet.

 

Så båda akvarierna är kvar, med betydligt färre fiskar, och ärligt talat fick mitt intresse en rätt så stor törn av hela resan. Jag har inte skaffat fler fiskar sedan dess, utan väntar mest på att de ska leva färdigt så jag kan skaffa något annat sen. Tänker kanske lite större fiskar men bara kanske 2-4 stycken. Det är inte omöjligt att jag avvecklar ena karet heller. Vill ha något mycket mer enhetligt och framförallt betydligt färre individer. Står just nu emellan dvärgkulfiskar eller kanske någon fin liten malawi.

 

Efter nästan 7 års trogen tjänst fick min iPhone 7 pensioneras och jag unnade mig en iPhone 13 Pro! Eller ja, först köpte jag en iPhone 13 bara, men när jag fått den insåg jag att den saknade prestanda att ta närbilder om man inte backade och sen zoomade in. Detta blev så himla frustrerande att jag tillslut, efter typ en månads användning, sålde mobilen till Swappie och köpte mig en iPhone 13 Pro istället som till och med har en extra lins för makrobilder. Jag gick några tusen back på bytet men kände att jag inte skulle stå ut med att ha en kamera sämre än min iPhone 7 på att ta närbilder. Så jag är väldigt nöjd med mitt beslut även om jag önskar att jag hellre hade gjort mer research innan så klart. Men det är lätt att vara efterklok, som man brukar säga.

 

 

Expansionen till mitt favoritbrädspel Undaunted släpptes! Det var superkul, lite stora spelplaner bara. Hade ju varit kul med något som går snabbare också, men man ska ju inte klaga var det sagt.

 

 

Mamma var här på besök typ en söndag till tisdag. Det var väldigt roligt även om dagarna gick alldeles för snabbt.

 

 

När Johanna och jag försökte boka in en dejt men vi är tydligen oerhört upptagna båda två.

 

 

 

Jag har sedan en tid tillbaka sparat alla kontanter i ett kuvert som jag sen sätter in på mitt sparkonto till katterna. Jag har sällan kontanter men fick ibland via jobbet, när kunderna bara hade kontanter och ej kunde betala med kort. Då tog jag kontanterna i näven och betalade med mitt kort istället. Dessa pengar plus alla pantpengar så klart, hamnade i detta kuvert som nu var fullt och det var dags att sätta in. Det är mitt bästa spartips; samla kontanter på hög någonstans.

 

 

Lelle mao.

 

 

På promenad med Queeny och Mini. Bilden är jättesöt men de stod typ så i en sekund innan Queeny skrek i högan sky och vevade med frambenen.

 

 

Vi har gått en del promenader, Queeny och jag. Hon är så duktig för även om hon är osäker och stannar typ vart tredje steg, och är på helspänn så gott som hela tiden, så gör hon inget "dumt". Blir hon rädd så stannar hon bara och tittar, spänd som en fiolsträng. Det enda hon blivit rakt av livrädd för och försökt springa ifrån är robotgräsklippare.

 

 

Nestor och Jonny gosar i tvättkorgen och tvättas tydligen i 60 grader mörkt.

 

 

 

Vi var på Pets-Zoo Hjörnet i Fredrikstad för att spana in butiken och sortimentet då jag hört riktigt gott om deras fiskavdelning. Inte visste jag att de även hade hamstrar och massa andra djur.

Norska. Så gulligt språk. 

 

 

Jag blev helt störtförälskad i denna lilla hamster som kom fram till glaset och så uppenbart ville följa med mig hem. Så klart. Jag har aldrig haft hamster innan, dock ökenråttor vilket inte är helt olikt. Så jag åkte hem, gjorde research och kom tillbaka typ två dagar senare för att köpa den.

 

 

Dock så fick jag världens beslutångest när jag såg i buren bredvid en lite mindre, svart och vit hamster som var så söt, så söt. Jag satt hur länge som helst och bara grubblade över vilken av dem jag skulle ta. Efter typ en halvtimmes funderande bestämde jag mig för den grå, på översta bilden. Men när vi åkte därifrån började jag gråta för jag började ångra mig, men kunde ju inte med att åka tillbaka och lämna in den igen?.. så jag gjorde det enda rätta; åkte tillbaka dagen efter och köpte den andra också.

 

 

Möt Gangstah tha Hamstah, även kallad Gangster.

 

 

 

 

Jag gjorde egna, tillfälliga burar av lite nät, buntband och plastlådor från Clas Ohlson. Grejer till hamstrarna köpte jag givetvis på mitt jobb. Självklart kan inte hamstrarna bo ihop så jag beställde en väldigt stor bur som jag delade av på mitten, men de fick bo i varsin sån här tills den kommit.

 

 

Och detta är Edgar Allan Poe även kallad Eddie. 

 

 

 

 

Johanna och Queeny.

 

 

På jobbet hade en leksak lossnat från sin etikett så nån kollega hade satt ihop dem igen med en gummisnodd. Jag har åsikter...

 

 

Jag deltog i en kurs i akvaristik. Väldigt bra föreläsning även om det var lite svårt att behålla fokus hela tiden mellan 9-17. Men jag lärde mig en hel del.

 

 

Jag anlitade snickare för att näta in vår altan! Det gick ifrån "vi kan nog näta in den själva" till "vi kan nog näta in den själva men behöver nog byta ut några brädor" till att anlita en skickare för helrenovering av hela altanen. Han tog bort golvbrädorna för de var i ganska taskigt skick, men reglarna under behövde inte bytas som tur var. Men han la ny trall och byggde ett nytt staket, med dörr och självklart nät till sist. Min idé var först att bygga som en "bur", alltså bara bygga en ställning innanför staketet och typ 3 meter upp, men allteftersom han jobbade så tyckte han det vore bättre om man bara drog nätet hela vägen upp till taket. Det var en otroligt bra ide tycker jag! Han var så duktig snickaren, för han tänkte även ur ett djur-perspektiv när han byggde. Exemeplvis så tyckte han det var bättre att dra nätet hela vägen upp till taket så man kunde utnyttja höjden längs husväggen, då katter gärna sitter högt upp. Han tänkte även att dörren mellan altanen och trädgården skulle öppnas inåt, då djur ofta backar istället för vill springa ut om dörren öppnas utåt. Jag rekommenderar honom verkligen! Handyman i Väst heter hans företag, anlita honom vetja.

 

Detta är då när nya trallen är lagd. 

 

 

Här var staketet på plats

 

Här var första nivån av nät på plats längs halva altanen.

 

 

Bowies gosar med Queeny.

 

 

Jag gosar med Sterling. Som ni kan se är han helt begeistrad.

 

 

 

Johanna gosar med Gangster.

 

 

Jag provade makrofunktionen på mobilen. Funkar fint tycker jag, perspektivet är lite missvisande men den här blomman är liksom... pytteliten.

 

 

Lelle mao!

 

 

Gangster chillar.

 

 

Martin hämtade sin nya leasingbil! Det är en Volkswagen T-Roc. Enligt alla andra är den tydligen grå men jag tycker den är vit. Mörkvit. När han hämtade den ville jag ta en premiärtur till Uddevalla och äta på Pinchos så.. så blev det!

 

 

 

Jag fick ett spontant infall att köpa ett litet akvarium att använda till uppfödning av posthornssnäckor. Nackdel med att jobba i djurbutik kan jag tala om. Jag hade nämligen plockat på mig en massa posthornssnäckor från jobbet då vi ändå bara matar botiorna med dem, men jag tycker de är så fina. Men jag tror de blev uppätna av något i mitt kar också, så jag tänkte de får ett eget så länge.

 

 

 

 

 

 

Vi åkte till Göteborg för att hänga med PJ! Vi körde ett escape room på Paladia, helt klart ett av de mest stämningsfulla rum vi kört. Hela bygget inklusive entrén och toaletten gick liksom i samma tema som rummen, fast utan gåtor då så klart. Hähä. 

 

 

 

Jag hade med presenter till Sammie. Också en nackdel för mig med att jobba i djurbutik, jag köper grejer till andras djur också. Särskilt hundprylar som vi har så mycket av, men jag inte har någon hund. Då får jag köpa alla roliga saker till andras hundar.

 

 

Vi köpte även ett nytt spel på Science-fictionbokhandeln när vi var i göteborg. Cleocatra hette det. Sophie var givetsvis delaktig.

 

 

Nya säsongen av The Boys kom!!! Det är helt klart en av mina favoritserier någonsin, älskar den gränslöst. Jag tycker denna säsong var kanon, dock med undantag för sista avsnittet som blev något av ett antiklimax tycker jag. Men alltså om ni har Amazon Prime och inte sett The Boys redan, se den. Omedelbart.

 

 

Jag använde en kattbädd som hatt.

 

 

För ett tag sedan hade vi massa små malawiyngel på jobbet. Vi behövde använda det karet till något annat så ynglen behövde flytta men var för små för att flyttas till samma kar som de vuxna, så de fick komma till mig så länge. Typ en månad efter vi flyttat dem hittade Johanna ytterligare ett yngel som suttit fast i pumpen hela denna tiden, alltså i en månads tid. Den fick också komma hem till mig, och då blev det så tydligt hur liten och blek den var i förhållande till sina jämngamla syskon. Men det var så gulligt att se hur den försiktigt simmade fram till stimmet och sedan försynt tog sin plats, trots att de största syskonen var säkert tre gånger så stora som den lille. Den har blivit ganska stor nu faktiskt.

 

 

Jag gillar att överdriva om hur mycket pengar mamma tjänar nu när hon jobbar i Norge, så vid något tillfälle skojade jag om att hon badar i sina pengar som Joakim von Anka. 

 

 

Johanna skulle demonstrera hur hennes corydoras beter sig.

 

 

Queeny fick en flugluva. Se så glad hon blev.

 

 

Vi har en leksak på jobbet som heter Sherps Floofs, som jag ÄLSKAR att klämma på för jag tycker den piper så gött. Så av en händelse upptäckte jag några som var defekta och tog givetvis detta på största allvar. Jag är så sköj va.

 

 

Jag köpte en ny kattkoja i form av ett juicepaket.

 

 

Sophie kosar sig.

 

 

Vad jag gillar att göra mina lediga dagar.

 

 

Klimatångest när det är 33,5 grader ute kl 20:10.

 

 

Martin och jag var på restaurang och käkade. Efteråt ville jag så gärna prova spela på en maskin, för jag har aldrig gjort det förr. Det var kul. Tur jag satte en spelgräns på 100kr i månaden, för jag hade lätt kunnat spela bort allt jag äger. Jag har verkligen en beroendepersonlighet på det viset.

 

 

Jag byggde om en vägg på jobbet, mycket nöjd.

 

 

Kate har inspirerat mig till att äta lunch i form av några dagsfärska frallor, smör, ost och vegetarisk skinka. Mycket billigare än att springa på Subway varje dag motivationen till att ta med lunch tryter kan jag tala om.

 

 

Det blev lite tokigt en kväll när Katthjälpen skulle ta emot en kattunge men jourhemmet inte var beredd, så den lilla kissen fick mellanlanda här. Jag valde att kalla henne Lasagna, då min kollega berättade att hennes syster skulle få en hamster men inte bestämt sig för om den skulle heta (på norska) Taco eller Lasagna. Jag tyckte sistnämnda var så roligt att jag skämtsamt sa till Johanna sen att katten hette Lasagna men nu har det liksom etsat sig fast. Så nu heter hon Lasagna.

 

 

Det blev den 28:e juni och därmed min och Bowies 10-årsdag! Eftersom jag tydligen är helt oförmögen att fatta beslut om någonting någonsin så hade vi inget inplanerat när dagen väl var kommen. Så lite sent påtänkt käkade vi frulle på Backlunds och drog sedan till Havets Hus i Lysekil.

 

 

 

 

Jag hade så otroligt roligt åt denna bok då jag en gång såg en dokumentär om hajar där de sa att "håkäringen kan bli ungefär dubbelt så stor som en liten båt". Detta är ju helt vansinnigt intetsägande. När vi bläddrade i denna bok tänkte jag att jag kanske skulle få svart på vitt hur stor en håkäring kan bli, tyvärr uppstod bara ännu mer frågor när det stod att brugden är lika lång som tre små bilar.

 

Vad fan är problemet? Varför kan inte dokumentärer och faktaböcker vara mer konkreta?

 

 

Lunch!

 

 

Nya strumpor!

 

 

Som tur var, var vi vår bristfälliga framförhållning till trots förutseende nog att ta ledigt från jobbet dagen efter vår årsdag. Detta innebar att vi kunde göra ett nytt försök på ett litet mer spännande firande, så vi gick på Universeum följt av Liseberg och avslutade med att köpa mat från Butchers Market som vi satte oss på gräsmattan i en park för att avnjuta.

 

Det var förvånansvärt mycket fisk involverat i vårt firande, inser jag nu i efterhand.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vann en katt i en sån där claw machine! Jag blev så löjligt glad för den, för gudars vad många gånger jag försökte.

 

 

Köpte även denna på Nordby. Den var så söt så jag kunde ej motstå.

 

 

Gangster är också för söt för att motstå.

 

 

Jag plockade smutron på Ylseröd.

 

 

En dag på jobbet när jag skulle starta datorn fick jag detta felmeddelade. En fläkt som inte funkade. 

 

 

Tog upp datorn och kollade, "tror du detta kan ha med saken att göra?" frågade jag chefen. Nej nej det är bara helt igenkloggat med damm och det sticker ut en jäkla metallpinne ur den. Inga konstigheter. 

 

 

Bowies gosade med Jonny på väg från bilen till huset. Detta är då förevigat från att jag spionerade från altanen.

 

 

För ca 3 veckor sedan var det dags att åka till Gävle för att gå på konsert. I 100% av tidigare fall är det jag som vill åka på nåt och Martin hänger med, men denna gång var det faktiskt han som gärna ville se några band och även om jag inte var skitsugen på att åka fram och tillbaka till Gävle på 1,5 dygn och stå på konsert i 6 timmar för att se band jag inte känner till, så kände jag att jag fick haka på. Själva resan såg jag mycket fram emot i alla fall. Men så hände det massor, jag menar verkligen MASSOR, med grejer bara dagarna innan vi skulle åka och jag var så stressad att jag knappt kunde andas. Det involverade två vänner, sjukhusbesök och att jag var nära att behöva ringa ambulans, att Sterling plötsligt blev tvärhalt (vilket jag trodde berodde på hans artros och att han nu var så dålig att han skulle behöva avlivas) och jag hade deadline på en inlämningsuppgift jag inte var klar med (läs: inte hade påbörjat) och jag bröt ihop fullständigt dagen innan vi skulle åka för jag kände verkligen inte för att åka iväg någonstans när det var så mycket kaos på hemmaplan. Martin var så fin och sa direkt att jag inte behövde följa med om jag var för stressad men jag kände bara i hjärtat att jag verkligen inte ville låta mina destruktiva tankar komma ivägen för något som för en gångs skull han var den som såg fram emot. Så jag gjorde det jag kunde där och då och bestämde mig sedan för att följa med och att det skulle bli en bra resa oavsett vad som hände.

 

TRO MIG när jag säger att jag fick jobba hårt med mig själv. Ta all stress jag redan kände och tillsätt tidspress, nya ställen.. Ja det var sannerligen en utmaning att hålla humöret uppe, men kan stolt säga att det gick. 

 

På väg till Gävle körde vi igenom Västerås så jag tog tillfället i akt att ta en bensträckare och besöka XL Zoo där, bara för att se hur de har det liksom. De hade en otroligt fin akvarieavdelning måste jag säga!

 

 

Framme på det lilla söta hotellet.

 

 

Bredvid receptionen fanns en liten butik där jag hittade ett doftljus som doftar EXAKT som mamma gör. Var tvungen att köpa det!

 

 

Sen var det dags för konsert. Tydligen var det dag ett på en festival? Så det var tält, det var bajamajor, det var alkohol, det var PARTY PEOPLE. Herregud så malplacerad jag kände mig där jag stod i mina Nike-shorts och min "Caturday is my favourite day"-tisha. Folk var verkligen så himla metal. Hade jag tänkt steget längre hade jag också piffat till mig lite men jag stod där helt o-metal. Ugh. Sen så blåste det så otroligt mycket att man fick grus i diverse kroppsöppningar och det ösregnade en kort tid så vi fick köpa regnponchos för 100 spänn. HUNDRA. Även öronpropparna kostade 120 spänn? Vafalls? På min tid kostade de 10 kronor paret typ.

 

Jajajaja sen väl när konserten skulle börja så sa det att starten var uppskjuten pga. starka vindar. 

Kämpa Ida, kämpa. 

 

 

 

Sen avtog tydligen stormen och Bloodbound började spela. Jag norpade en sittplats och tänkte att jag sitter där tills Avantasia börjar spela, då konserten skulle vara 6 timmar lång och jag passade på att sitta tills det var dags… för de var det enda bandet jag faktiskt hört förut om än lite. Men när andra förbandet Battle Beast började spela drogs jag ändå med något och gick och ställde mig i publikhavet.

 

 

Sen var det dags för Avantasia. Musiken var ju bra och så men jag kände knappt igen något. Kunde dock finna underhållning i att sångaren påminner mig om min barndomshjälte Basil Mus. Jag har lyssnat mycket på Edguy i vilket han också sjunger, så ur det avseendet var det ju roligt att se (och höra) honom. 

 

 

 

Mot kvällens slut hade jag så fruktansvärt ont i ryggen och nacken att jag inte kunde varken titta ner på backen eller böja mig framåt, publiken var fett dräggiga och jag var så fucking trött på långhåriga män i jeansväst som luktade svett och Ettan Lös. Flytta på er bara för helvete. Så kände jag. Men är det festival så är det, antar jag?

 

Tro det eller ej, jag höll humöret uppe och kunde vid slutet av kvällen ändå vara genuint glad över att jag följde med. Jag blev lite inspirerad att hitta tillbaka till den musik och den stil jag en gång haft, när jag var som mest inbiten på metalmusik, för just nu känner jag mig så färglös (bildligt alltså, inte ordagrant). Känns ju något fel att säga att jag som 29-åring blev inspirerad att återuppta samma stil jag hade som tonåring, men jag hyser inga illusioner om att jag växt upp sen dess ändå. Ni fattar.

 

 

När vi kom tillbaka till hotellet plockade jag fram den lättsamma kvällslektyr som erbjöds.

 

 

 

Att smäda sin far eller mor är inget man skojar bort tydligen.

 

 

Jag fattade ett beslut på kvällen att jag skulle skita fullständigt i hotellfrukosten och bara sova så länge som gick. Det var så jävla gött.

 

Vi tog sikte på Zoo.se i Västerås och jag trodde jag skulle handla ihjäl mig men helt tvärtom. När jag jobbar i djurbutik själv så vet jag ju redan vad de flesta leverantörer erbjuder så det är 1. inte jättemycket nytt att se och 2. mycket billigare att beställa till och köpa av mitt egna jobb. Så jag köpte bara två små trappor till Sterling, så han kommer lättare upp i sängen och i soffan på altanen. De var faktiskt väldigt prisvärda där.

 

Innan vi bilade vidare bestämde vi oss för att äta "frukost" (klockan 15.00) i närheten och hittade en Pizza Hut. Dra mig baklänges så gott det var. Vi slängde i oss maten så glömde ta kort på den, men så här såg våra tomma tallrikar ut i alla fall, om ni undrar.

 

 

Väl hemma sen. Nöjd och glad efter en blixtvisit i Gävle.

 

Sterling var knappt halt längre men jag hade bokat veterinärtid åt honom för säkerhets skull. Jag åkte in på morgonen med gråten i halsen och katastroftankar om att nu får vi värsta tänkbara prognos. Är det artrosen som eskalerat så finns det verkligen ingenting de kan säga för att det ka kunna lösa sig. "Möjligtvis om det kommit någon ny mirakelmedicin mot artros", minns jag att jag tänkte.

 

 

När vi kom dit så sa veterinären att hon hade läst hans journaler och avslutade med "så nu är han halt i höger ben igen?" varpå jag stannade upp... nej, vänster? Han är halt i vänster ben. "Jaha, för artrosen sitter i höger". Då var han inte ens halt i benet han har artros i. Och jag var så uppslukad av tragedin att jag inte ens reflekterade över det. Dessutom berättade hon att det kommit en ny medicin mot artros till katt, som visat goda resultat och inte har biverkningar. Jag kan inte beskriva min lättnad tror jag. Vi blev hemskickade med lite smärtstillande och så tyckte vet vi skulle ta en röntgen på vänster ben när han ändå skulle in 2 veckor senare för att skrapa tandsten. Efter detta är hältan borta. När dessa två veckor gått och han var inne för stt skrapa tandsten röntgade de hans ben och hittade inget avvikande, så högst troligt var det bara en sträckning. Han fick dessutom den där sprutan med medicin mot artros, tydligen ska man ge den en gång i månaden. 547 kronor kostade den. Va billigt.

 

Men oavsett är det viktigaste för mig att han inte var så illa däran som jag befarade. Jag måste ju ha kvar min bäbbä.

 

 

Min finlunch på jobbet. Kan verkligen rekommendera linssoppa om du är som jag och har svårt att förbereda lunch. Ta med en sån burk och en skål, värm i två minuter, klart.

 

 

Jag just nu. Och alla andra veckor i mitt vuxna liv.

 

 

Storstäd i avkvarierna (och hos hamstrarna) på måndagar.

 

 

Förra veckan var det dags för Räkanhoppet!!! Årets höjdpunkt typ!!! Jag hade erbjudit mig vara funktionär detta året, för att jag av en händelse fick höra av en kollega att de behövde någon som satt i domartornet och knappade in resultat på hemsidan Equipe. Jag hade ändå tagit ledigt för att vara där och titta varje dag så jag kunde ju lika gärna sitta där och göra någon nytta.

 

Det var så förbannat roligt, jag hade the time of my life typ, trots att det blev ganska långa dagar. Första dagen var jag där 15 timmar liksom. En dag var jag tvungen att gå för att släppa ut hästarna på Ylseröd så jag missade 1,5 timme men utöver det missade jag inte ett enda ekipage. Jag satt där och startade/stoppade klockor och uppdaterade resultaten av ritterna i realtid. Skitkul verkligen!

 

 

 

PJ och Sammie kom och hälsade på en sväng!

 

 

Det dracks mycket pepsi max kan jag säga. 3 liter om dagen.

 

 

 

Domaren Emma älskar tydligen hallongrottor, så självklart blev det serverat.

 

 

Två ekipage som landade på exakt samma tid.

 

 

Deras ikoniska köttfärsås åts flitigt kan jag meddela.

 

 

Inför veterinärbesöket med Sterling och Wyoming. Jag försov mig så fucking hårt men eftersom våra veterinärer är så snälla så tog de emot oss ändå.

 

 

 

 

Och min snälla chef lät mig smita från jobbet för att hämta dem sen också. Sterling var så där nöjd med livet kan man säga.

 

 

 

I torsdags var det dags för Rammstein! Jag fick lite blodad tand efter att ha varit i Gävle och var mest bara så jävla sugen på att gå på konsert. Jag kollade vilka band som spelade i sommar och hittade väl egentligen inget så där klockrent, men övervägde flera gånger att gå på Rammstein. Det har aldrig varit ett favoritband men jag lyssnade mycket på dem på högstadiet. Så när jag blev erbjuden gratisbiljetter så var det självklart att vi skulle gå. Eftersom jag i exakt samma veva hade köpt biljetter också så sålde jag dem för halva priset till Simon och Angelika som hakade på.

 

Men jag var tvungen att åka till stallet innan då min häst tydligen gjort sönder en tråd i hagen när hon försökte komma in till nya hästen, en valack som heter Shining. Hon är lite pilsk nämligen.

 

 

Vi käkade och lite sånt i Göteborg innan det blev dags för konserten! Kvinnan i bakgrunden är för övrigt helt ikonisk!

 

 

Även om jag inte varit ett stort fan var Rammstein så var det hands down den bästa konsert jag någonsin varit på, vilken otrolig jävla show! Är övertygad om att typ vem som helst hade tyckt det var skithäftigt. Så mycket eld och fyrverkerier.

 

 

 

 

 

När vi gick därifrån så ångrade jag mig så himla mycket att jag valde sittplats och inte ståplats. Jag har gett upp ståplatser eftersom jag ofta blir mosad mellan folk som trängs, och spilld öl på, och ändå knappt ser något av scenen. Men konserten var så jävla ösig att det kändes så fjantigt att sitta ner med benen i kors och klappa händerna liksom. Jag skulle få min revansch!

 

Bowies och Sterling chillar medan jag spelade mitt nya datorspel Stray. Där är man en hemlös katt som ska överleva i en stad med robotar.

 

 

Jag blev biten av något jag tydligen inte tålde och svullnade upp rejält. Det såg ut som fiskmåsen bröstade upp sig.

 

 

Det blev lördag och det var dags att fira Johannas födelsedag! Hon fyllde år på fredagen egentligen men eftersom vi alla var lediga på lördagen så passade det ypperligt med ett äventyr. Vi började dagen med frukost på Backlunds och kidnappade henne sedan till okänd ort. Jag tror hon bara försöker vara snäll när hon säger att hon inte hade någon aning om vart vi skulle, jag har säkert råkat försäga mig någon gång för längesedan.

 

Jag och tidigare nämnda Lasagna som bor hos Johanna.

 

 

Johanna, Fredrik, Martin och jag åkte till Dalslands aktiviteter där jag bokat två timmars turridning och ziplineåkning. Johanna hade fått ledtrådar av mig, en bild på en fyrklöver (tur), en bild på två flugor som parade sig (ridning) och en dragkedja (zip) och en snubbe som drar en lina kokain (lina = line). Då tyckte jag att jag var hemskt rolig.

 

Det var i alla fall en väldigt trevlig dag och jag tror alla andra var mer nöjda med aktiviteterna än jag förväntade mig. Johanna blir ju skitlycklig oavsett vad vi gör, men jag tänkte att boysen kanske inte skulle tycka det var jättekul att rida häst, men de verkade ha haft kul de också.

 

 

 

 

 

Då var det dags att åka zipline!

 

Det är ju jag som både bestämt och bokat det vi skulle göra, men när vi klättrade upp i tornet till första ziplinen kom jag liksom på att jag är ju skiträdd för sånt där.

 

Gänget ♥

 

 

"Ta kort på mig nu!" sa jag och ville demonstrera hur pass skit jag mådde.

 

 

Men vi överlevde i alla fall och alla verkade tycka det var kul. Förutom jag som hade dödsångest då men det är oväsentligt i sammanhanget.

 

Ja och så var det ju det där med Rammstein då. Vi såg dem på torsdagen och de hade konsert fredag och lördag efter också. Jag sa till Johanna på fredagen att jag var så jävla sugen på att se dem igen, så hon sa "men vi drar då!!". Jag tyckte det kändes skitdumt att dra med henne på ett band hon aldrig lyssnat på, särskilt på en dag då vi skulle fira hennes födelsedag, för att JAG ville se ett band en andra gång. Men hon lyckades övertala mig om att hon verkligen ville, så med 7 timmar kvar tills de började spelade lyckades jag få tag på biljetter till Feuerzone alltså ståplatser längst fram. Det var tajt som fan med tid, och jag hade verkligen inte råd egentligen, och stressen över att biljetterna (som jag köpt av två olika privatpersoner) kanske inte ens var giltiga och att vi kanske inte ens skulle hitta parkering åt fan upp mig inombords, men jag ville så himla, himla gärna.

 

Så vi drog dit och hoppades på det bästa. Att vi skulle hinna köra. Hitta parkering. Ha giltiga biljetter.

 

Vi kom in med ungefär en kvart till godo, med giltiga biljetter, och fick fan plats längst fram. Vid konsertens början hade vi några personer framför oss men är man liten kan man alltid snika sig in i tomrum mellan andra folk utan att de blir arga, för man skymmer ändå inte deras sikt. Så efter halva konserten stod vi helt längst fram vid staketet.

 

 

Det var helt. jävla. MAGISKT.

 

Jag har sparat ner några andra personers bilder utöver mina egna, jag är HEMSKT ledsen men minns inte vad de som la upp bilderna heter. Men alla dessa bilder finns i gruppen Rammstein Sverige på Facebook, så enorm cred till er som tagit dem, förlåt att jag inte minns era namn. :(

 

Men konserten var bara sååå FET att dessa bilder måste få vara med här! Kolla så himla häftig setting de hade! Det sjukaste jag sett.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jonny hittade en låda i en låda.

 

 

Artemis och jag chillade typ hela dagen. Jag med dåligt samvete över allt jag inte gjorde, Artemis helt utan skrupler gissar jag.

 

 God morgon Wyoming.

 

 

Idag skulle jag egentligen jobbat men känner mig väldigt ur form då jag egentligen inte mådde så bra i fredags men jobbade ändå, och lördagen var intensiv. Är tacksam över att jag fick möjligheten att stanna hemma idag trots att jag inte var superdålig, men kändes vetigt att inte gå tillbaka till jobbet halvkass.

 

Så idag har jag haft lite högre ambitioner och storstädade huset. Gjorde allt förutom att vika tvätt. Har växlat mellan att lyssna på Rammstein och prata i telefon med mamma, vilket gör det lättare att ta sig an städet. Älskar mina Airpods orimligt mycket, särskilt eftersom de är brusreducerande vilket är så skönt när man dammsuger.

 

Sterling är för rolig, han fick panik när jag drog fram snabeldraken som Gunilla kallar den, så kollade jag runt hörnet efter han sprang dit och såg honom så här.

 

 

Dog du?

 

 

Råkade dammsuga upp en av tangenterna på Martins tangenbord så jag fick fint gräva i dammsugarpåsen.

 

 

Sophie hjälpte till.

 

 

Jag fick i alla fall stillat min inre stress något idag när jag fick rengjort hos fiskarna, hamstrarna och storstädat huset. Spolade till och med av väggar och golv i badrummet liksom. Nu tumlar sista sängkläderna sen är det dags att bädda rent och förklara dagens uppgift avklarad.

 

 

Joråsatte tack för om du läst hela vägen hit! Du är galen!

 

 

Häj häj bloggen!

 

Då var det i runda slängar två veckor sedan vi hördes sist. Sjukt. Det har egentligen hänt massa kul och det vore rakt av en lögn att säga att jag inte haft tid att skriva, men jag har haft konstant dåligt samvete och ångest och stress över att jag borde gjort andra saker istället - att jag gjorde det enda rätta dvs. att inte göra något av det. Men mer om det sen.

 

Jag prioriterar min sömn ganska väl nu för tiden, sover väl mellan 7-9 timmar med enstaka undantag då jag sover mindre, vilket faktiskt är grymt ovanligt för att vara jag. Dels så kommer jag inte undan med mindre sömn nu, förr kunde jag kanske sova 4-5 timmar varje natt men nu är jag död om det är under 8 typ. Martin har blivit en sann förebild när det kommer till att gå och lägga sig i tid så jag hakar liksom på honom. Förr var det mer tvärtom, att jag försökte sova tidigt men han satt uppe till väldigt sent. Igår var det han som gick och la sig inan 22.00 så jag gjorde detsamma och fick nästan 9 timmars sömn så det var fett. Jag sover på min värmefilt nu också och då sover jag helt amazing, så varmt och skönt. Visserrligen har jag alltid tre katter som sover på eller bredvid mig så jag ligger som ett jävla cykelställ och får ont i ryggen men det är det värt för det är verkligen så himla mysigt, även om de bara utnyttjar mig för min kroppsvärme.

 

 

 

 

Budgetering.

 

 

 

 

Ett gulligt minne som Bowies delade på Facebook häromdagen. Lana, som vi saknar dig. ❤️

 

 

Hur går det med mitt akvarium undrar ni? Det går så fint så. Lite höga nitratnivåer i Normandie men annars är läget under kontroll.

 

 

Längtar ihjäl mig till 25:e för då är min första lediga dag på över en månad som Nols inte har stängt, då ska jag åka dit och köpa fler hypancistrus L262! Alltså vänner till Eisenhower.

 

 

Bäbisar.

 

 

 

 

Denna bil har stått vid Stene Kött & Livs i några veckor vilket jag tycker är lite coolt. Den tillhör nämligen Isaks föredetta team som han körde för när han körde karting. Bilen tror jag dessutom var reggad italiensk vilket fick mig att känna att världen verkligen är liten. Från Italien till Stene liksom.

 

 

Jag har haft några besökare hem de senaste veckorna och fått förklara varför det står en enorm hög med skräp som ska till tippen utanför huset. Jag vägrar ta det i min bil. Anledningen ser ni nedan.

 

 

Jag hoppade in några timmar extra på XL Zoo inna mitt jobb på BP för att hjälpa till med leveranserna. Det är verkligen superkul att plocka upp varor på XL eftersom det alltid är nya, roliga, söta grejer huller om buller. Dessutom någt som jag själv beställt..

 

 

Ett till akvarium! *fanfarer*

 

 

Kvällshäng med Queenister.

 

 

Sterling.

 

 

Eisenhower.

 

 

En posthornssnäcka som var så stark att den lyfte en hel arméblockad helt själv.

 

 

Skattebeskedet skickades ut och detta var min reaktion:

 

 

 

Morgonhäng på värmefilten.

 

 

 

 

Johanna kom hit en kväll och hjälpte mig bygga ihop bänken till akvariet!

 

 

Vid det här laget något spöklikt pga. dammet från sanden.

 

 

 

Jekyll gömde sig under en mossboll och en corydoras.

 

 

Men jag lyckades få över alla glödbandisar tillslut. Tanken var att jag skulle ha lite mindre fiskar i Dunkirk, så som kolglödstetror ooch galaxyrasbora. Måste verkligen hålla mig i skinnet för att inte köpa alla fiskarna direkt för jag vill inte få nitritspik, även om jag förebygger det genom att klämma ur filtret från Normandie rakt ner i Dunkirk. Värdena har sett bra ut hittills och det har gått en vecka nu.

 

 

Tyvärr så fick jag dock igår avliva en av glödbandsrasborasen då den för några dagar sedan gömde sig under en växt och vid närmare inspektion verkade ha svalt ett katthår, som stack ut genom gälarna. Jag försökte väldigt, väldigt varsamt få bort hårstrået men friktionen från håven orsakade skador på kroppen på fisken. Jag ville ge den några dagar att hämta sig men igår låg den mest på botten och flämtade så jag bestämde mig att det var dags att avsluta lidandet. Så sorgligt, särskilt när jag själv gjorde skadan något värre när jag försökt hjälpa.

 

 

Skrev ut hyllkantsetiketter på jobbet. Jag hade råkat missa en bokstav i "mass", som tur var upptäckte jag misstaget innan jag hann gå vidare med det.

 

 

Jag var hos frisören Sofia och fick fräschat upp mitt hår! Johanna hjälpte mig färga det några dagar innan och både Sofia och Solwieg gav henne lovord för sitt jobb. De tyckte färgen var fin, jämn och att den höll sig väldigt bra. Så bra jobbat Johanna, jag gav henne komplimangen att hon faktiskt också ser ut som en frisör men det var lite oklart om hon blev glad för den, haha.

 

Sofia klippte några centimeter och stylade håret så fint efteråt, älskar verkligen lockarna! Försökte med 7 minuter till godo innan jobbet en dag ge mig på att göra lockar själv men needless to say så gick det inte så bra även om Martin stod bredvid och tokgooglade "how to curl hair with straightening iron". Jag la upp denna bild på instagram efter frisörbesöket och skrev "don't you know, don't you know, true friends stab you in the front" mest för det är en fet låt men både jag coh Johanna fick meddelanden från oroliga vänner som undrade vad som hänt och kanske något underförstått undrade specifikt vad som hänt mellan Johanna och mig. Det var ju faktiskt lite roligt. Jag har andra vänner också, ni vet. Några. Typ.

 

 

Mamma var på besök!! Det var "bara" en dagstur men det var så himla mysigt. Vi åkte ut till stallet en snabb sväng där hon tog dessa bilder på Queeny som kosade sig i solen.

 

 

 

 

Vi åt lunch tillsammans med pappa och efteråt åkte vi till Johanna för kaffe och kladdkaka som hon bakat en tredje gång då första bakades med härsket smör och den andra glömdes i ugnen. Det var vansinnigt trevligt. Efter detta åkte vi till Nordby så jag kunde köpa lite grejer till henne och hennes akvarium som hon skulle starta upp. En rolig grej är att efter jag startade mitt akvarium så har både Johanna och mamma startat upp varsitt, så vi pratar väldigt mycket fisk om dagarna nu. "Jag kollade på mina fiskar och de var jätteröda, de är så fina så!" var en sak jag aldrig trodde jag skulle höra min mamma säga.

 

På personaltoaletten på jobbet var det någon som pissat på golvet framför toaletten två dagar i rad, så jag satte upp denna. En vecka senare var det kiss i handfatet istället, men ska man se det helt krasst så bad jag dem ju specifikt att sluta kissa på golvet bara, jag sa inget om handfatet.

 

 

Bäbisar.

 

 

 

 

Matade mina fiskar med FunTips, mat som man sätter fast på glaset.

 

 

Jag hittade en bäbis-corydoras på jobbet! Största som någonsin hänt, typ. Kate sa hejdå till mig och Carro men vi stod bara och stirrade på bäbisen att vi inte ens hörde eller märkte att hon gick.

 

 

Mina fiskar!

 

 

 

Captain Winters är blind på ena ögat ju, men när det varit mörkt en längre tid så skiftar det i färg. Så knepigt.

 

 

Amanda var här i förrgår och hjälpte mig med administrativt jobb som jag skjutit upp i nästan 4 månader. Så otroligt snällt av henne att åka hit och sitta bokstavligt talat en hel dag med pappersarbete, för hur kul är det egentligen?

 

 

Jag betalade räkningar från den senaste månaden.

 

 

Vi skrev överlåtelseavtal alltså köpekontrakt på de katter som flyttat. Sammanlagt 23 kuvert men säkert runt 35 katter som skrevs avtal på. DETTA är anledningen till att jag inte har bloggat de senaste veckorna. För vetskapen om att dessa papper dröjt i flera månader gav mig bara dåligt samvete bokstavligt talat varje dag, och jag hade ständigt ångest över att jag hade det "hängandes över mig". Men jag kunde verkligen inte sätta mig ner och ta tag i det, det kändes alldeles för övermäktigt. Detta tog 10 timmar att göra tillsammans med Amanda, så tänk hur lång tid det hade tagit att behöva göra själv. Så jag säger det igen; otroligt tacksam för Amandas hjälp här alltså. Det är en enorm sten som fallit från mina axlar. Nu är det bokföringen som flåsar mig i nacken istället, men det känns mer lätthanterligt. Att skriva adoptionsavtal kräver en del detektivarbete också, att man ständigt måste söka upp information så som adresser, datum och dylikt. Det är det som tar sån tid. Att bokföra kräver dock inget mer än det man har framför sig, och det känns oerhört skönt.

 

(Klipp till att Amanda högst troligt måste komma hit om några månader igen och bokföra i panik).

 

 

Under tiden vi jobbade administrativt så var Wyoming hos veterinären för att skrapa tandsten och göra en tandröntgen. Men allt gick bra och några timmar senare var hon hemma igen. Efter vad som hände Lana är jag lite nojig för att lämna in katterna för narkos, men veterinärerna är så snälla att de ringer mig så fort de är klara och säger att allt gått bra.

 

 

Sophie roade sig med buren.

 

 

 

Se så fin hon är, den lilla tokan.

 

 

Bild från en av Johannas räkor i hennes akvarium! En av mina favoritbilder någonsin, se så söt.

 

 

En slöjstjärt på jobbet som leker kurragömma i växterna. Den låg där hela dagen och lurade, med den röda bullen på huvudet som stack upp.

 

 

Artemis hjälper till med tvätten.

 

 

Mina fina akvarium!

 

 

 

 

Dunkirk!

 

 

Normandie!

 

 

Ben & Jerry's kom med nya glassar som jag varit vansinngt pepp på. Martin var så snäll och köpte en av varje hem så vi kunde provsmaka, så himla gulligt. Tyvärr var de något av en besvikelse, då sundae-delen knappt smakade något alls och kakbitarna var rakt av inte goda. Men det var värt ett försök helt klart.

 

 

När jag kom hem hade Martin gjort, skrivit ut och satt upp denna enorma poster på min sovrumsdörr, jag skrattade så jag nästan kissade på mig när han skickade bilden över sms, haha!

 

 

Gött häng på rasten på jobbet i mitt lockiga hår.

 

 

Wyoming påser i solen.

 

 

Nestor päser också i solen. 

 

 

Eisenhower. Päser inte i solen så klart.

 

 

Sterling "Bäbbä" Archer.

 

 

En av mina platysar fick bäbisar! Jag la henne mot bättre vetande i en födkasse. Det kom inte ut mer yngel efter första så jag rådfrågade i en fisk-grupp vad jag skulle göra och alla rådde mig att släppa ut henne då hon blev stressad av att vara där. Så antagligen har jag fler yngel i akvariet bara att jag inte sett dem, de har ju massa växter att gömma sig i.

 

Men denna lyckades jag få in i alla fall. Han heter Roger.

 

 

Nu ska jag börja göra mig i ordning för jobb på BP. Imorgon är jag ledig, sista lediga dagen innan jag byter jobb. Och jag tänkte jag skulle vara ledig-ledig, alltså inget ideellt arbete eller något sånt, bara gött häng.

 

Wyoming har gett gott sällskap under tiden jag bloggat i alla fall.

 

Avslutar med denna som jag tror vi alla kan relatera till just nu.

Häj häj bloggen!

Då var det FINA JAG som tittar in lite snabbt innan jag högst troligt däckar av utmattning. Längtar så otroligt mycket till sängen och min värmefilt just nu. Jag önskar så mycket att jag kunde få 8-9 timmars sömn varje natt, men hur fan ska jag hinna komma i säng så tidigt på kvällarna när jag slutar jobbet 20? Säg det.

Martin spelar Elden Ring och jag kollar på. Sophie är med ibland också tydligen. 

Hon är också en tröttmössa. Vet ni hur hårt hon jobbar för att bidra till hushållet?

Igår hade jag i alla fall en av mitt livs sjukaste omgång mensvärk. Dra åt helvete vilken smärta. Jag slutade med mitt preventivmedel för typ två månader sedan (nej vi planerar inte att skaffa barn, det bara funkade inte för mig) så nu kommer väl kroppen tillbaka till sin normala rutin som jag inte haft på 15 år. Jag blev helt chockad av hur fruktansvärt ont det gjorde. Jag beklagade mig över hur jobbigt det är att vara kvinna, mamma gav respons i form av några väl valda ord och sa att vänta bara tills du kommer i klimakteriet. 

Wyoming respresenterar ganska väl hur jag kände mig. 

Jag var iväg på morgonen och lämnade in bilen på verkstad då den behövde ny bakvagn. Det är nåt framme som skramlar som helvete också så bad dem fixa det också. Lär väl kosta multum.

Sen stallet, sen hem och duscha, sen åkte jag och min sjuka mensvärk till Salong Effekt där jag skulle vaxa mig. Jag var så nära att ringa och fråga om jag kunde avboka med kort varsel för jag trodde ärligt talat inte jag skulle klara av att hantera den smärtan också, ovanpå mensvärken. Men jag tror att endorfinpåslaget jag fick efter dödsångesten hade en smärtstillande effekt för strax efter besöket försvann mensvärken helt. Det kanske bara är en helande effekt Marita har på mig, det är alltid så trevligt att mingla med henne. 

Jag städade hemma och sen begav jag mig till jobbet. Det var akvariestädardag på XL Zoo vilket var väldigt roligt, det blir ju så fint efteråt.

Hemma sen på kvällen satt jag och stirrade på mina fiskar i en evighet. Det gör mig lugn. 

Mina guldalgätare är så fina. Det är tråkigt att de blir sjukt aggressiva som större och högst troligt kommer behöva flytta. 

Självklart har jag sällskap under min fiskskådning. 

Idag hade jag morgonen i stallet och vaknade faktiskt ganska utvilad så det var najs. Det regnade massa ute vilket var väldigt mysigt! Är det nåt jag längtar till på våren/sommaren så är det ösregn. 

Satt i boxen och tittade på Queeny när hon åt. Hon är så fin. Det är synd hon inte tycker om mig så mycket, men vi ska väl komma överens förr eller senare ändå.

Sen åkte jag hem och grejade lite innan Johanna kom en sväng med lite semlefika, så trevligt och mysigt och gott även om det var en snabb visit då jag behövde åka till jobbet.

Celsius nya design på sin Peach Vibe ser rätt fräsch ut eller vad tycker ni?

Det var en kul dag på jobbet, jag skrattar alltid så mycket när jag jobbar med Emil och Jon. Vad jag kommer sakna dem när jag byter jobb sen ❤️

Och vad de kommer sakna mig? Och min OTEROLIGA humor?

På Andres avslutningsmiddag pratade vi om hur svårt det är att lära sig alla norska namn på frukter och bär som smak på våra produkter. Vi skojade om att vi skulle ha en "veckans frukt" i butiken och jag tog detta på största allvar och har satt upp lappar med bilder på frukter och dess norska och svenska namn. Precis som om vi var på en förskola typ. Det har varit ett stående inslag och idag efterfrågade Emil en uppdatering. Men eftersom rambutan - förra veckans frukt - är så bra att ha bild på när kunderna frågar var nyaste Noccon smakar så ville jag inte ta bort den och Jon skojade om att jag skulle skriva "förra veckans frukt" på den istället. Sagt och gjort. 

Sista bäret är ett interskämt då en kollega sa fel en gång när han skulle översätta fläder. Han sa hyttebær istället för hyllebær vilket jag tycker är vansinnigt roligt.

Nej, nu ska denna gamla tant gå och lägga sig. När jag kom hem från jobbet idag överraskade Martin mig med att han hade beställt flera olika sorters semlor från Lovalisas, så vi hade semleätarparty till kvällsmat. Så var jag inte trött innan så är jag det garanterat nu, med matkoman i tillägg och så vidare. 

Hare gött

haaaaj ❤️

Häj häj bloggen!

 

Jag sov så fucking dåligt inatt. Vaknade vid 03.00 av att jag hade så otroligt ont i ryggen, det kändes som ryggraden skulle gå av på mitten. Ju närmare 30 jag kommer desto mindre kommer gratis, rent fysiskt. Nu för tiden skadar man sig genom att sitta för länge eller sova i fel position. Hur jag sovit vet jag inte men jag hade jävligt ont. Lyckades tillslut hitta något som fick smärtan att sakta försvinna och det var genom att ta bort kudden så jag låg raklång och så värmefilt på full patte under ryggen. Lagom till att smärtan började släppa si så där vid 4-tiden slog Martin personbästa i snarkningar. Så jag somnade av ren utmattning igen vid 5 och fick sova två timmar till. När jag vaknade vid 3 bad jag till någon högre makt att klockan skulle vara runt 7 så jag kunde gå upp, men det hade ju varit alltför väl. Jag måste verkligen börja träna, min kropp är så jävla skör just nu alltså.

 

Ja just det, mitt upp i detta så kom självklart Nestor och skulle klättra på mig trots att jag varsamt avledde honom. Men så hoppade han upp på mig och råkade fastna med en klo i min hud, så rent instinktivt för att jag redan hade så jävla ont men också fick mycket mer ont, så kuffade jag till honom betydligt hårdare än avsiktligt. Stackarn. Och stackars mig.

 

Men på morgonen verkade han ha förlåtit mig.

 

 

Så då var det ur systemet!

 

Anyway detta har hänt de senaste dagarna.

 

Från när jag bloggade sist. Jag satt i sängen och kollade på Euphoria tillsammans med världens bästa sällskap.

 

 

 

 

 

Men sen bestämde jag mig på eftermiddagen för att åka till Nordby och vara med när det kom fiskleverans till XL Zoo. Jag behövde även prata lite med cheferna på mina respektive jobb.

 

Sååå... nu är det officiellt. Jag har efter 7 års anställning sagt upp min tjänst på Bodypower. Detta för att jag skrivit kontrakt på en fast tjänst på XL Zoo. Det känns just nu mest läskigt, ångestfyllt, sorgligt, skrämmande och.. lite, lite spännande. De positiva känslorna lyser med sin frånvaro men det är endast på grund av hur jag är som person och är inte ett kvitto på vad mitt hjärta vill. Jag älskar Bodypower mer än jag någonsin älskat någon annan arbetsplats och jag har varit så otroligt priviligerad som fått jobba med så underbara kollegor och jordnära, empatiska och rättvisa chefer. När valet stod mellan dessa jobb (där planen i höstas egentligen var att jag skulle söka jobb som butikschefstjänst på Mellan-butiken, vilken ligger ute nu) var kollegorna överst på listan av anledningar att stanna på Bodypower, men överst på listan över anledningar att byta jobb stod att jag helt enkelt inte brinner för branschen längre och inte heller har gjort de senaste åren. Det känns inte ärligt mot mig själv eller företaget att axla en roll som butikschef och driva och motivera personal när jag själv är trött på att ibland inför kunder behöva hävda mig - och sitter på massa kunskap som ytterst få kunder ändå är intresserade av att ta del av. Jag har haft samma typ av säljsamtal på daglig basis i 7 år, där jag ofta känner att jag inte blir tagen på allvar för att jag är kvinna.

 

Så jag har gått och grubblat och funderat på om jag ska söka tjänst som butikschef eller om jag ska byta jobb. Att gå kvar på min tjänst jag har idag har jag nog känt från början inte är   ett alternativ, för hur läskigt det än känns så vill jag göra något annat. I ena stunden har ena alternativet känts så självklart bara för att ett dygn senare kännas helt tvärtom.

 

Jag har gråtit och känt mig vilsen och förtvivlad och känner mig kanske fortfarande. Det är så oerhört läskigt att lämna något som jag ändå trivs så bra med - för att helt enkelt hoppas att jag kommer trivas mycket bättre någon annanstans. Framförallt katter men också akvaristik har ju blivit några av mina främsta intressen på senare tid och jag tror jag visste innerst inne i mitt hjärta hela tiden att det är djur jag vill jobba med nu, även om jag inte vågade erkänna det för mig själv. Därför känns det lite tråkigt att det inte känns liksom BRA på insidan just nu, men jag vet ändå att detta är övergående och jag vågar knappt föreställa mig besvikelsen och ångesten jag känt om jag tackat nej till XL Zoo och någon annan fått tjänsten. 

 

Jag är dock inte mentalt redo att släppa taget helt och hållet och har sagt till mina chefer att jag gärna är kvar som extraanställd och kanske jobbar helger på BP framöver. Det är trots allt mitt livs kärlek arbetsmässigt och jag har inte heltid på kontrakt så jag kommer behöva lite extra timmar här och där. Ondast av allt gör tanken på att lämna kollegorna men det tröstar att vi förhoppningsvis kommer jobba lite då och då tillsammans.. och så är vi ju inte så långt bort från varandra fysiskt, då butikerna ligger bokstavligt talat mitt emot varandra.

 

Så, då vet ni det.

 

Fiskleverans på XL Zoo, månadens höjdpunkt typ, även om leveransen inte var jättestor.

 

 

 

Eisenhower, min fina lilla mal.

 

 

 

Jag tog med mig en ny platy hem från XL. Denna hade jag spanat in långt innan jag ens fick hem akvariet, då det var den enda honan med denna färgen.

 

 

Eller ja, två nya. Ett är ett litet yngel. Jag har faktiskt inte kommit på något namn åt dem ännu.

 

 

Malar, mina malar.

 

 

Artemis är het förstörd över att hon inte kommer åt fiskarna.

 

 

 

 

 

 

När jag gick upp ur sängen för att åka till XL Zoo så var jag tvungen att avbryta mitt gosande med Sophie. Så jag lovade henne att köpa med en leksak till henne. Hon fick en fisk.

 

 

 

 

Om ni minns så fick jag ju koldioxidförgiftning i akvariet häromdagen. En liten corydoras dog och två till blev väldigt medtagna. Tack vare rådet från den kunniga mannen på Nols Akvariehobby så avvaktade jag för att se om fiskarna återhämtade sig vilket de faktiskt, till min stora glädje, verkar ha gjort. Så i min följetong om Normandie på Facebook så tilldelades de varsitt Purpurhjärta.

 

Captain Winters!

 

 

Pansargeneral Patton!

 

 

Sophie i en låda.

 

 

Mina sista dagar på sjukskrivningen passerade. Jag spenderade som alla andra dagar större delen av tiden i sängen eller soffan. Eller på en pall stirrandes in i akvariet.

 

Men när jag intog horisontalläge var Sterling för det mesta med mig.

 

 

Jag var hos veterinären i Dingle med Wyoming. Hon skulle ultraljudsröntga sin urinblåsa och sina njurar, sen så var tanken också att hon skulle göras tandröntgen och munsanering på. Men de sista två grejerna hade fallit mellan stolarna i bokningen så vi fick nöja oss med ultraljudet vilket för övrigt inte visade några avvikelser. Hurra!

 

 

 

Hon var så duktig och snäll, alla veterinärer brukar berömma henne för att hon är så megörlig och aldrig protesterar på något sätt.

 

 

Det var tänkt att jag skulle åka till Amanda under tiden Wyoming var hos veterinären, så vi kunde dels mingla så klart men också göra lite administrativt arbete. Detta vändes dock lite upp och ner efter att det visade sig att vårt ärende på kliniken blev mycket kortare än tänkt och så ville min chef Christian bjuda på lunch på Nordby vid 13-snåret. Jag hann i alla fall svänga inom Amanda en liten stund på min första kaffe på evigheter och massa kakor och gött häng. Vi har pratat i telefon så otroligt mycket den tid vi känt varandra men vi kan typ räkna på en hand antalet gånger vi faktiskt träffats. Så det var mysigt!

 

Det blev fredag och dags att återgå till verkligeheten. Egentligen skulle min sjukskrivning fortsätta 50% i två veckor till men jag känner att jag fått ut det jag kan av att gå hemma, så jag valde att återgå 100%. Vi tog det extra lugnt på morgonen, katterna och jag, för att ladda upp ordentligt.

 

 

 

Särskilt Artemis laddar upp, som ni ser.

 

 

Jag jobbade 11.30-20.10 på Bodypower och det var sååå roligt att vara tillbaka och träffa alla! Gud som jag saknat dem 💗 Det blev en riktigt bra första dag efter sjukskrivningen och jag ser verkligen fram emot att träffa dem 5 dagar i veckan nu den sista månaden.

 

Igår hade jag morgonen i stallet, och efter det tog jag en dusch och sedan smög jag in till Martin aka. Bowies och satte mig i sängen, pimplade lite koffeinhaltig dricka och bara kosade mig med katter och min värmefilt. Bowies gosade med Sophie som av någon anledning alltid ska in under hans täcke.

 

 

 

Denna helg bjöd nämligen på jobb 12-18 på XL Zoo. Skönt att börja lite senare på dagen tycker jag, jag njuter verkligen massor på förmiddagen då. Att få komma igång långsamt. 

 

Utöver det var väl inte helgen så spännande. Det kändes som att slungas tillbaka i tiden till när jag var helt ny på XL, bara för att jag har en helt annan ambition med jobbet nu. Det är skillnad på att "bara vara extraanställd" och sikta in sig på  att göra något på heltid. Större delen av tiden på jobbet har jag varit vid akvarierna och lärt mig massa nytt bara på dessa två dagar. Jag ska få gå en utbildning inom akvaristik och det ser jag löjligt mycket fram emot.

 

Detta yngel hittade jag när jag städade växtakvariet, vilket var lite sjukt då det inte bor några fiskar där alls. Vi vet inte vad det är för fisk men vi la den i ett kar med räkor så får vi se vad det blir.

 

 

Gött att komma hem någorlunda tidigt idag också. En mjukstart efter sjukskrivningen ändå, känner jag. Imorgon trodde jag inte att jag skulle jobba men Kate och jag missförstod nog varandra så jag var schemalagd imorgon ändå. Vilketabsolut inte gör något, bortsett från att jag hade lite åtaganden som krockade tidsmässigt så hon sa åt mig att bara komma när jag vill och kan. Så vi får se hur mycket jobb det blir imorgon.

 

Mina fiskar. 💗

 

 

 

 

Ett litet platyyngel jag hittade i butiken idag, tog självklart med den hem. Så fin!

 

 

Glenn har ömsat skal. Jag är så glad att Hampus på Nols akvariehobby lärde mig hur man kunde se skillnad mellan öms och om det var en död räka (det är liksom som ett hål i nacken). Annars hade jag nog blivit ledsen och trott att det var räkan som dött och fått hela innanmätet uppätet.

 

 

Sist men inte minst en bild på lilla stora Jonnyboy. Så söt. Han sitter på min värmefilt, en av mina käraste ägodelar just nu.

 

 

Det var allt för nu, nu ska jag se när Bowies spelar Elden Ring eller nya Dark Souls som jag kallar det. Jag har väntat i en evighet på att se när han spelar det.

Avslutar med denna då jag tycker den känns väldigt relevant senaste tiden:

Tack för att ni läser!

 

Hare gött

haaaj 💗

Häj häj bloggen! 

Just nu ligger jag i sängen och chillar, kollar på Euphoria och tänkte jag skulle göra en liten uppdatering.

Igår skulle jag tagit morgonpasset i stallet och sen åkt till veterinären i Dingle med Wyoming. Dock ringde Martin mig och väckte mig vid 06.30 för att berätta att det var vansinnigt halt och massa snö dvs. helt oplogat på vägen. Även om jag vaknade med världens adrenalinpåslag för jag trodde det hade hänt honom något så var jag så himla glad och tacksam att han tänkte på mig och ringde för han visste att jag hade ett väldigt tajt tidsschema den morgonen. Omtänksamt ändå.

På förmiddagen hördes ett väldigt konstigt ljud utifrån. Väldigt lågfrekvent, men superhögt. Tänk er typ som ett skott från ett jaktgevär, men som om man dragit ner hastigheten på ljudet. Ett dovt mullrande, i pulserande rytm. Verkligen som en ljudeffekt taget från en skräckfilm. Katterna blev livrädda och sprang fräsandes och gömde sig, jag fattar verkligen inte vad det var. Martin föreslog att det kunde vara ljudet av en plog och det hade kunnat stämma men ljudet pulserade liksom med exakt samma intervaller varje gång. Så konstigt.  

Det går bättre med mina koldioxidförgiftade fiskar får jag nog säga. Varje morgon och kväll när jag matar dem blir jag sittandes i typ en halvtimme och iakttar haha. Här är Eisenhower! Han är inte framme så mycket, men är vansinnigt söt med sina stora ögon tycker jag. 

Fabio ser så arg ut.

Martin fick hem en leverans. Katterna uppskattade lådan. 📦 

Det är bara några dagar kvar nu tills min sjukskrivning är över. Det känns lite skönt ändå, att komma tillbaka till rutinerna. Varje dag hemma ser mer eller mindre likadana ut, det är ju skönt att ta det lugnt men oftast känner jag att ju mer saker jag gör desto mer energi får jag.

Jag fick veta för en stund sedan att det kommer fiskleverans till XL Zoo om en stund. Jag måste ändå dit och hämta lite mat jag beställt och annat, så överväger att åka dit så jag får vara med när fiskarna kommer för det är ju en stor höjdpunkt. Att kolla på all ny fisk. 

Vi får se vad det blir av det. Det sitter långt inne att ta sig upp ur sängen och ur myskläderna men… vi får se.

Hare gött

haaaj ❤️

Häj häj bloggen!

Då var det dags för ett snabbt blogginlägg innan det är dags att bege sig till snarkofagen. Jag ska upp lite tidigare imorgon för att först åka till stallet och sen hem och hämta Wyoming. Vi ska till veterinären i Dingle för en himla massa undersökningar och grejer.

Dagen började med att jag hittade en av fiskarna död imorse. Den minsta corydoras similis, den som var så långt gånget förgiftad att den flöt upp och ner. Den har varit slöast av dem men ville ändå ge de tre medtagna en chans att bli bättre, men tyvärr gick det inte. 

Nestor porträtterade igår ganska väl hur jag har känt mig idag. Otroligt trött. När jag körde bil var jag verkligen så trött att ögonlocken var svåra att hålla öppna men så träffade jag en isfläck på motorvägen och fick en adrenalinkick som hette duga och efter det var jag piggare. 

Imorse hade jag frukosten i stallet, när jag kom hem slängde jag mig på soffan och Sophie var snabb med att inta sin position ovanför mitt huvud. Hon har en ny grej tydligen, att hon tuggar på mitt hår. Inte bara är det ganska äckligt och gör ont, men jag tror inte det är så där skitbra att hon äter mitt hår. Hon kanske spyr upp en rosa hårboll snart, vem vet. 

Efter frulle, städ och dusch kom hon in till mig i badrummet och ville ha uppmärksamhet då också så klart. 

Jag gjorde mig i ordning för en liten tur och när jag gick utanför dörren såg jag Hönan och Jonny sitta och sola. Första vårtecknet i år får man väl säga. 

Eftersom jag förlorat två fiskar pga. koldioxidförgiftningen och ytterligare två var medtagna så åkte jag till Nol för att köpa nya. (Obs obs obs jag har inte avlivat de som blev sjuka men jag behövde komplettera stimmet.) Detta blir sista besöket på LÄNGE, å min plånboks vägnar. Plus att jag måste köpa ett till akvarium. Jag får ju fan inte plats med alla fiskar jag vill ha. 

Jag tog kort på Martins favoritfisk och skickade till honom. Söt. 

Det är ju alltid supermycket folk i kö i den butiken (förståeligt, den är amazing) så jag tog en kölapp direkt när jag kom. Ungefär en timme passerade, sen ringde Kate och jag svarade. Vi pratade lite om livet, om fiskar och om jobbet på XL Zoo. När hon ringde tog jag en ny kölapp så jag inte skulle behöva avsluta när det blev min tur utan jag hamnade liksom sist i kön igen. (Vilket inte gör något, jag kan titta på fiskarna i timmar. Jag insåg häromdagen att jag tycker det är skönt att vänta, det blir ju en paus liksom. Under förutsättning att jag inte har bråttom så klart hähä!) Under tiden vi pratade i alla fall, så blev det min tur men jag var i ett annat rum. Då kom en man och sa "du har nummer tre va? Jag vill bara säkerställa att du inte missar att det var din tur" och jag tackade men sa att de kunde hoppa över mig.

När vi pratat klart gick jag till mannen igen och tackade ännu en gång för att han var så omtänksam. Då sa han att det var så lite, och att han var näst på tur men att jag kunde få gå före honom. Jag sa två gånger att det inte behövdes men han insisterade. Jag tackade honom typ 6 gånger sammanlagt, haha. Så himla gulligt ändå.

Jag stannade på Arken Zoo för att köpa några växter och såg ett ensamt platyyngel tillsammans med en kampfiskhane i ett kar. Det lilla ynglet verkade skrämt och gömde sig, så jag gjorde det enda rätta och köpte den. 

När jag var på Arken Zoo skrev jag med Martin. Lägg märke till vilket klockslag jag skrev att jag nog var hemma om två timmar. 

Och se vilket klockslag jag parkerade utanför huset. Sjukt asså. Jag har ju vansinnigt bra uppskattningsförmåga gällande tider och avstånd och sånt egentligen, garanterat över genomsnittet kan jag säga med lite självförtroende. Så det är inte därför jag typ alltid är sen eller i sista minuten exakt överallt. Det har med min skitdåliga attityd att göra bara. 

Varje gång jag kommer hem med nya grejer till akvariet så kommer Martin och lägger sig på sängen så jag kan presentera mina nya köp, haha. Sterling passar givetvis på att stjäla lite uppmärksamhet. 

Det är detta som kallas påssjukan. Corydoras och platys, mina bästa fiskar. 

Detta är Chris Kyle, döpt efter en prickskytt. En av de finaste platys jag sett tror jag! Jag sa åt mannen i butiken att jag ville ha en hona och en hane bara så jag är glad att jag fick en så fin hane. Min enda hane också, så nu kommer det väl börja bli yngel. 

En räka som kalasar på en röd mygglarv. 

Chris Kyle. 

Detta är Ludmila Pavlitjenko, också döpt efter en känd krypskytt under andra världskriget. Som ni ser har hon en hjälm på huvudet. 

Captain Winters har varit väldigt passiv och inaktiv sedan koldioxidförgiftningen. Det är uppenbart att han blivit påverkad men om han blir bättre är något oklart. Jag rådfrågade herren på Nols, det var tydligen han som ägt och drivit butiken i tjugo år innan den bytte ägare förra året. Han vikarierade för nuvarande ägare var sjuk. I vilket fall så vad jag honom om råd kring huruvida jag skulle avliva fiskarna eller ge dem en chans att bli bättre. Man vill ju varken att de ska dö eller lida i onödan. Men han tyckte jag kunde låta dem leva för att se åt vilket håll det går.

Så idag blev jag väldigt glad när jag såg att Captain Winters och även den andra förgiftade, similisen, faktiskt åt! Här sörplade Captain Winters i sig en larv. 

Han har något fel på ögat, så jag tror han inte har någon syn på det. Han verkar vara lite äldre än de andra för hans färg är mycket mörkare. Hoppas han klarar sig för jag har fäst mig lite vid honom. VAD OVÄNTAT. 

Nestor in a box. 

Min sjukskrivning och att jag gått hemma så mycket i typ en månad har gjort under för min och Sophies relation. Hon har börjat komma och lägga sig hos mig, det har verkligen aldrig hänt innan. 

Med detta sagt är det dags att sova tror jag. Om jag klarar flytta på katterna så jag kan lägga mig ner det vill säga, annars får jag väl sova halvsittandes. 

Hare gött

haaaaj ❤️

 

Då var det dags för del två av min mastodont-återberättning av månaderna som gått. Fast nu kanske vi är inne på februari någon gång, kan ni förstå att förra inlägget innehöll flera hundra bilder? Well, här kommer ett hundratal till.

 

Just nu är jag hemma från jobbet, sjukskriven 100%. Det började med att jag fick corona och var sjukanmäl en längre period pga. karantän och hostan, men strax efter det hände andra saker i livet som gjorde att jag fick sjukskriva mig helt en kortare period. Egentligen är tanken att jag ska trappa upp till 50% nu på fredag men jag känner att det nog inte kommer behövas då jag är på bättringsvägen. Jag tenderar att säga för mycket så jag säger inget denna gång, mer än att det inte är relaterat till min utmattning eller till corona som flera antog. Men det är ingen fara, jag är inte döende och jag är på bättringsvägen. 

 

Att gå hemma ger mig dock ångest till och från och även om jag sagt det förr så säger jag det igen; jag kommer aldrig någonsin ha tråkigt eller vara rastlös när jag är hemma. Jag har alltid tusen saker jag borde göra och har mer eller mindre konstant dåligt samvete över att jag inte gör det. Av någon anledning så fokuserar jag alltid på det jag inte gör, oavsett om jag suttit uppe en hel natt och jobbat. Nackdelarna med att driva ideell förening, gissar jag.

 

Så detta beskriver mer eller mindre mitt sinnestillstånd 100% av tiden.

 

 

Tänk att man är så priviligerad att detta är ens största vardagsbekymmer. Det är ju lite uppmuntrande ändå.

 

Bortsett från det så grubblar jag även en del kring hur jag ska göra med mina jobb framöver. Jag har blivit erbjuden fast tjänst på XL Zoo vilket känns otroligt kul, men samtidigt ska Bodypower tillsätta en butikschefstjänst i en av butikerna på Nordby, en tjänst jag sa till chefen redan i höstas att jag var väldigt intresserad av, så... Jag har lite att fundera på och känner mig ganska vilse i mina tankebanor. Men allt löser sig till slut, eller hur?

 

På tal om jobb så såg jag denna för ett tag sedan och skrattade rakt ut. Men cheferna som vill ha mig som anställd, om ni läser detta så vill jag bara säga att jag tycker det är superbra att hälsa på kunderna. Jättebra. Så bra att den var inte rolig förresten. Jag förstår inte alls det roliga när jag tänker efter. Nej nej. (Snälla sparka mig inte.)

 

 

Nu när vi startat starkt med tre memes så fortsätter vi med att fokusera på något roligare; katter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har så många räkor. Det är galenskap.

 

Jag har även ganska många corydoras. De är ju så otroligt fina och finns i så många olika färger och former att det var rent omöjligt att bara hålla mig till en sort. Detta var den andra sorten jag skaffade, corydoras concolor.

 

Sötnosen Queeny efter en promenad i vårsolen.

 

Jättesöt.

 

 

 

 

Martin och jag tog oss en liten roadtrip till Marlenes Zookällare i Trollhättan.Efter vi åkt sa Martin "jag har också en bild på en fisk i min telefon nu" och visade mig denna som han tagit kort på. Så jävla söt han är asså jag orkar inte hahaha.

 

 

Jag köpte i alla fall dessa corydoras på Marlenes Zookällare. Fyra stycken corydoras venezuelanus orange. Supercute.

 

 

 

 

Jag vet inte om jag presenterade dessa i förra inlägget men de heter Jekyll och Hyde. Jag blev rekommenerad att köpa dem för att de är bra algätare men efter lite research visade det sig att de blir superaggressiva och slutar äta alger när de växt till sig lite. Snopet.

 

 

 

Chillar.

 

 

 

Queenister är återigen väldigt söt när hon vill något. Jag fick en väldigt gullig kommentar på förra inlägget där det önskades en hästuppdatering men tyvärr har jag nog inte så mycket att uppdatera om haha.

 

 

 

 

 

 

 

Medryttarna slängde till hästarna lite hö efter ridturen och ni ser ju vem som trodde den högen var ämnad för henne medan de andra tittar på.

 

 

För ett tag sedan när jag faktiskt satt och gjorde massa administrativt jobb (vilket jag 99,99% av min vkna tid har dåligt samvete för att jag inte gör), se bild

 

så upptäckte jag att Wyoming var drypande blöt av kiss i baken och att hon var svullen och irriterad med massa pälsavfall runtom rumpan och allt. Jag fick direkt en känsla av att något var vansinnigt fel och kontaktade jourhavande veterinärer som tyckte jag borde söka vård. Ingen närmare än Blå Stjärnan i Göteborg fanns tillgänglig så vi åkte dit och jag var helt till mig av oro och stress. När vi väl kom fram till Blå Stjärnan så undersökte de henne och såg inget konstigt, trots att jag hade bilder på hur hon sett ut tidigare och de kunde jämföra med hur det såg ut nu. Det var UPPENBARLIGEN något fel och med tanke på hennes historik kring urinvägarna och att hon faktiskt haft urinsten tiigare så ville jag så gärna att de skulle ta urinprov. Hon såg förjävlig ut och var indränkt i kiss bak och det är liksom inte normalt, och jag var rädd att on fått någon sten i urinvägarna som blockerade. Inte helt, bevisligen, men delvis så hon inte fick tryck i strålen och läckte urin. De hakade upp sig fullständigt på att hon såg ut som hon gjorde pga. hudproblem typ allergi och rådde mig att söka vård hos hudspecialist på måndagen efter. Jag var övertygad om att henne hud var sårig, inflammerad och blödande för att hon gått med kiss i rumpan en längre tid. Fukteksem liksom. Men de vägrade lyssna och vägrade ta prover och talade bara om för mig att jag slösade min tid. Det slutade med att jag blev vansinnig och stormade ut därifrån. Jag har aldrig varit så otrevlig mot en främmande människa någonsin och i efterhand skäms jag lite för det men jag var otroligt uppriven och frustrerad.

 

Jaja. Jag rådgjorde med fler veterinärer och vi la upp en plan och jag fick tid hos Dingleveterinärerna på måndagen istället. Träffade en jättenoggrann veterinär som konstaterade urinvägsinfektion och bokade tid för ultraljud av blåsan på henne. Vi ska dit på måndag.

 

 

Chillar.

 

 

 

Jag kan sitta i timmar varje dag och bara titta på fiskarna. Rogivande.

 

 

Och jag är inte den enda, tydligen.

 

 

 

En dag skulle Johanna ha tenta i Trollhättan så jag bestämde mig för att haka på så vi kunde hänga efteråt. En liten roadtrip liksom.

 

 

Efter tentan åkte vi till Hornbach. Utanför där stod denna som jag var tvungen att ta kort på och skicka till Martin. En gång kallade han Pölsemannen för babylons sköka för att de hade stängt, nämligen.

 

Sen var vi på IKEA och Plantagen. Jag köpte en ampellilja och min dvärgananas. Jag hittade även denna som jag tyckte var fin.

 

Vi var även på Nols Akvariehobby, mitt första besök. Så himla roligt! Jag köpte killis (de som senare fick flytta), glödbandsrasbora och en gabonräka.

 

 

 

Han heter Glenn. För han är från Göteborg.

 

Jag har lagt löjligt mycket över budget på fisk och akvarium denna månad. För att "unna" mig. Finns det någon gång jag inte unnar mig, undrar jag? 

 

I vilket fall så var det en OTROLIGT bra dag. Även om vi båda sovit mindre än tre timmar och var iväg i över 12 timmar. Otrolig.

 

Platyn Mia inspekterar ömsad räka.

 

 

 En skylt med det mest övertygade försäljningsargumentet jag någonsin sett.

 

 

Jag hälsade på Queeny i hagen när hon stod och värmde sig i solen. Tossbollen.

 

 

 

Plötsligt såg hon ut som hon ville mörda mig.

 

 

Såg mig över axeln och förstod då varför. 

 

 

Dags för lite kattbilder, tycker ni inte? Ni alla framtida jag som läser? Självklart vill vi se mer katter.

 

 

 

 

 

Nu blir det fiskbilder! Vilken vändning! Det såg ni inte komma!

 

 

 

 

 

 

Från mitt första besök på Marlenes Zookällare i Trollhättan.

 

 

Det var där jag köpte mina corydoras concolor.

 

 

Och denna blev jag så hemskt kär i. Så himla frågande den ser ut. Men tydligen blir den superstor och behöver ett akvarium på 1000 liter så det blir ingen sån för mig. (Eller?)

 

 

Morgongos med min trogna Sterling som ligger bredvid huvudkudden varje natt.

 

 

 

Så jävla gött förmiddagshäng. Att ligga i sängen/soffan och chilla är ett av det bästa jag vet alltså.

 

 

Fiskar och katter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har vi tamjefan tagit oss från november hela vägen fram tills igår.

 

Sophie med sitt lilla pllåster från veterinären/busfabriken.

 

 

De senaste dagarna har jag verrkligen spenderat 90% i soffan. Har till och med sovit här. Jag har alltid börjat dagen med att städa och sen suttit i myskläder, tänt ett doftljus och kollat på Netflix. Jag har bland annat börjat kolla om Breaking Bad (det var trots allt ett helt år sedan jag såg den sist, tror det är femte gången jag ser den nu). Jag har även sett hea nya säsongen av Love is Blind, Love is Blind Japan, Inventing Anna och lite random dokumentärer om djur och natur.

 

Självklart med fantastiskt sällskap från morgon till kväll.

 

 

 

 

Morgongos med Bäbbä.

 

 

Artemis chillar i solen.

 

Sterling är något av en sucker för sol också.

 

 

Räkfrossa.

 

 

Mer katter, vad tror vi? (Yay, äntligen!)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På kvällen igår gjorde jag ett vattenbyte i akvariet. Jag satt länge efteråt och i tittade på fiskarna och bara observerade. Jag såg bland annat Eisenhower för första gången sedan jag köpte honom. Jag såg dessutom att mina ancistrusägg hade kläckts, så vi satt både Martin och jag en stund och bara  tittade på hur äggen rörde sig. Små svansar som viftade.

 

 

Ganska så direkt efter vattenbytet ringde Amanda och vi pratade i över två timmar. Precis när vi höll på att avrunda såg jag en död corydoras i akvariet, och en annan corydoras som flöt upp och ner. Äggen hade också dött. De andra fiskarna betedde sig också väldigt konstigt och gömde sig, låg på sidan och nästan alla kippade efter luft.

 

 

Väldigt snabbt påbörjade jag ett nytt vattenbyte och frågade Martin som t.o.m. gått och lagt sig om han kunde hjälpa mig då jag verkligen såg hur fiskarna blev sämre och sämre för varje minut. Han var så himla snäll och hjälpte mig, hämtade och hällde i nytt vatten medan jag tömde akvariet. Något kontraproduktivt att fylla på samtidigt som man tömmer men mitt högsta prio var att späda ut vattnet så snabbt som möjligt då jag gissade att det var för mycket koldioxid i vattnet - vilket leder till att fiskarna får syrebrist. Vi gjorde så tills vattenet var mer eller mindre helt utbytt, sen tömde jag nästan allt och fyllde på med nytt igen. När det mesta var utbytt och vattennivån var låg passade jag på att ta ut all inredning och söka igenom hela akvariet efter döda eller skadade fiskar. Tre corydoras, inklusive den som flöt upp och ner, verkade medtagna så jag la dem i en isolationskub så länge, så jag kunde observera dem. Klockan var runt midnatt när jag var klar med inspektion av fiskarna och vattenbyte och jag gick inte och la mig förrän 02.30. Dels för att jag ville försäkra mig om att deras avvikande beteende avtog men också för att jag installerade en syresten, som Kate tack och lov i tidigare skede rekommenderat. Jag hade bara inte satt in den tidigare för jag saknade ett eluttag i närheten men nu är jag så glad att jag hade den, så jag kunde tillsätta syre i akvariet effektivt.

 

Dessa tre är det som fortfarande är medtagna =( Två similis och Captain Winter. Den minsta av dem var den som flöt upp och ner, jag trodde först jag skulle behöva ta ihjäl den men efter vattenbytet låg den i alla fall stilla på botten. De är inte helt apatiska men helt klart anmärkningsvärt inaktiva och något slöa. Det är så svårt att veta om de har en chans att repa sig eller inte, jag vill ju inte att de ska varken lida eller avlivas i onödan.

 

 

 

 

 

 

 

Jag har därför suttit i en timme och googlat på "hypoxia fish recovery" och dylikt men tro det eller ej, jag hittar inte så mycket om ämnet. Det är inget folk skriver om särskilt mycket tydligen, hur lång tid det tar för en fisk att repa sig från syrebrist. Jag hoppas verkligen de klarar sig.

 

Imorse hade jag frukosten i stallet och när jag kom hem gjorde jag något väldigt ovanligt och slängde mig på soffan direkt, även om det bara var en stund. Jag var så sjukt frusen. Sophie gjorde något ännu ovanligare och la sig hos mig. Mysigt ändå.

 

 

 

 

 

Jag gick upp, städade, åt frulle, tog en dusch och drog på mig min Breking Bad-onesie och intog horisontalläge på soffan under en filt. Självklart med Sterling i famnen.

 

 

 

Så.. ja. Det var väl det. I väldigt grova drag. Så har jag det och så har jag haft det.

 

Hoppas kunna skriva lite kortare inlägg oftare hädanefter, men så kul att jag trots allt fick skrivit och delat lite bilder, tillsist.

 

Avslutar med ett mantra som jag intalar mig själv nu för tiden

 

Mängden ångest du känner kommer inte göra någon skillnad för vad som kommer att hända dig.

 

Typ.

 

Tack så mycket för att ni läser, det har ju ändå visat sig vara fler än mamma trots allt!

 

Hare gött

haaaj 💖