Change of Seasons

Idag gjorde jag något jag borde gjort för två år sedan. Min chef mer eller mindre tvingade mig att gå till läkaren för mitt mående. Jag är absolut inte depressiv. Men så obotligt trött och minsta lilla stress får mig att känna som att jag går sönder. Jag hade en panikångestattack för första gången på väldigt längre och det är ett steg bakåt för mig.

Wazzap bloggilicious.

Nu var det ett tag sedan. Igen. Det har hänt så otroligt mycket ska ni veta, på både gott och ont! Tänkte sammanfatta den senaste tiden. Väldigt mycket kattrelaterat.

Väldigt.

Mycket.

Dessa är två av tre kattungar som hittades i Strömstad centrum, det var nog ett av det sista jag skrev i förra inlägget. Juni, Juno och sist in kom Judy som inte syns på bild.

Martin förklarade för katten att han behöver gainz.



Här är gungstolen som jag köpte för en himlans massa år sedan och som jag skulle måla om. Tre omgångar med färg tog det innan jag kände mig nöjd. Men se så jäkla bra det blev! Fördelen med att gilla shabby chic är att man kan bortförklara det när man målar dåligt. Vadå missat en massa färg eller målat ojämnt eller skavt bort? Nämen det ska vara så. Det är shabby chic.



Strax innan läning hade jag åttahundra spänn kvar på kontot. Jag använde dem till att kirra första parkett till Anders & Måns föreställning i Göteborg i slutet av oktober har jag för mig att det var. FY FASEN VAD NAJS.







Det var rea på Rituals. Och eftersom jag jobbar där får jag min personalrabatt på reapriset. Så vi shoppade loss som om det inte fanns någon morgondag.



Och Jonny var nöjd för han fick påsen.



Martin var också nöjd för han köpte sig en cykel. Fast inte på Rituals då.



Story of my life. Fast inte så mycket nu när jag har ny bil då. Skulle egentligen åkt ut till Söle ikväll för att städa och tvätta Bubblis som äntligen är klar till försäljning men tji fick jag för jag glömde nycklarna till garaget hemma.



Vi köpte även en hundbädd för att vi skulle få hem en vovve till oss i slutet av juni! Jag var noggrann med att vi skulle ställa undan den direkt så katterna inte skulle få för sig att det var deras men så behövde jag bara lyfta ut den ur städskrubben i en minut och då var det kört.



Just det, jag skrev ju i förra inlägget att farmin skulle komma med ett skrivbord som jag hade köpt på salutorget för 200 spänn. Det saknades lite skivor på baksidan och hade en del repor och så (shabby chic) men det gjorde inget för det passade så fantastiskt bra tycker jag! Äntligen har jag en riktig arbetsyta för allehanda administrativa ting.







Också story of my life. Jag äter så fruktansvärt dåligt nu för tiden. Alltså så dåligt så ni anar inte.

Solnedgång hemma på Stora Ytten.



På ridskolan hade vi kvadrilj för ett tag sedan och på skoj föreslog jag att vi skulle ha gymkhana vid något tillfälle. Det här tog ridläraren ordagrant och småtjejerna i en annan grupp antog utmaningen på blodigt allvar. Jag var som bekant är sjuk vid det här tillfället men fick fint bita ihop och dyka upp ändå, de gjorde ju trots allt detta för att det var mitt förslag. Vi förlorade med 3-6 har jag för mig. Men vad vi kämpade. Vissa av oss. Jag hade ingen aning om vilken tävlingsinstinkt jag hade men jisses.



Katterna claimade hundbädden.





Och jag invigde mig ett par nya shorts. Hallå vilket väder vi haft hittills denna sommar? Är det inte amazing?!



Vi åt lunchburgare på Bullseye Saloon. Jäklars vad jag gillar det stället. Hamburgare är nog min favoritmat.



Stoppade pressarna då jag gick vitklädd. Helt galet.



Grejade vid mitt nya skrivbord! Löv it!



Powernaps.



För ett tag sedan anmälde jag mig till Tobiasregistret. Ett register för donation av blodstamceller. Fick hem två tops för att gnugga mot insidan av kinden och skicka tillbaka för att se om jag är en potentiell donator. Tänk vad coolt det hade varit, att få rädda livet på någon bara genom att donera lite blodstamceller? Ska bli blodgivare också. Och registrera mig som organdonator om jag kolar vippen. Det enda jag inte skulle vilja donera är hornhinnan eller ögonen (om man nu sysslar med sånt men det tror jag). Det är liksom lite för intimt tycker jag, men jag kanske ändrar mig någon gång.



När det var Yoga-dagen hade Strömstad Galleria anordnat ett litet event, med yoga med bästa Hanna, frukost efteråt och man fick goodiebags sponsrade av Nordic Wellness, Bodypower och Strömstad Spa. Drog med mig gubben dit och träffade två gamla klasskompisar som vi sedan åt frukost med. En fantastisk start på dagen.





Mjautemis.



En annan sköj sak är att jag har bott på Stora Ytten i fem år nu och INTE VETAT ATT VI HAR EN SJÖ HÄR. Hur är det ens möjligt?! Där finns en stor, jättefin brygga och hela kitet! Vi har varit där några gånger, jag har alltid sett mig själv som en stor badkruka men bara jag får gå i låååångsamt så vill jag aldrig gå upp sedan. Så länge det är en sjö. Är alldeles livrädd för havet.











Vi hade gett oss ut på cykeltur och Martin höll på och envisades med att cykla bara lite till.. bara lite till.. bara upp för den här backen.. bara runt kröken.. nu är det ju nedförsbacke så nu kan vi rulla och njuta av att inte behöva trampa. Etcetera. När vi kommit en bit sa han "om vi bara fortsätter rakt fram nu tror jag det är kortare hem än om vi vänder".

It.

Was.

Not.

Det slutade med att vi cyklade inte mindre än en hel jävla mil. Jag var fortfarande sjuk bör tilläggas. Men det var himla trevligt ändå, trots att jag trodde jag skulle dö. Fint väder.

Jag hittade ett (1) smultron i vår trädgård. Älskar smultron. Ska odla smultron nästa år.

Fast handla på Ica hann jag. Hallon, kattmat och proteinmilkshake. Midsommar är gjord.



Hann med en ridtur på Soffipropp morgonen efter. Perfekt start på dagen innan jobb.



Efterlängtad leverans från VetZoo.



Bland annat två nya kattlådor speciellt anpassade för pellets. Nu har det visserligen gått åt helvete med att få det att funka bra men skam för den som ger sig.





Förberedelser inför hundens ankomst. Är fett nöjd med denna idén jag hade. Satte upp en barngrind i dörröppningen in till mitt sovrum, ungefär 1,5 dm ovanför golvet. På så vis kunde katterna ta sig in och ut ur rummet men inte hunden. Så det blev deras fristad helt enkelt.





Gjorde även om lite med deras matstation.



Och köpte lite prylar till vovven!



Slog nog även personbästa i tvätthög. Varje gång tvättkorgen blir överfull tänker jag att jag aldrig ska låta det hända igen. Vi har ingen torkrumlare utan endast en liten tvättställning så vi tvättar typ 12 plagg åt gången. Det går ju ganska mycket snabbare att bara vika dessa 12 plagg direkt än att samla 10 tvättar på hög. Men nä nä.



Städade sadelkammaren och hängde upp mina täcken på en vansinnigt fiffig uppfinning; hängare i taket!







Smultron bredvid hagen.



Så var det dags!

Vi skulle vara jourhem åt en hund som heter Apollo. Han var gatuhund i Grekland och blev omhändertagen av en organisation som jag har lite kontakter i sedan min Santorinisemester. Martin har ju velat ha hund väldigt länge och i och med att jag har 5 katter i huset nu så kan ju inte jag neka honom en egen hund. Dock så avsade jag mig all form av ansvar för denna hunden då jag helt enkelt inte har tid, men kunde absolut tänka mig honom här. Dock så kändes det osäkert om Martin förstått hur mycket jobb och tid det egentligen skulle krävas och om katterna skulle acceptera den, så de lät oss vara jourhem för att känna efter och bestämma oss sedan. Med på flyget var Kanelitsa, katten vi lovade att omplacera från ett farligt liv på grekiska gator.

Så tidigt, tidigt på morgonen vid 4 började vi bila till Köpenhamn. Vi fick låna Gunillas bil då jag behöver spara milen på min (får bara köra 2500 per år enligt mitt leasingavtal) och Martins hade ett dåligt däck. Det var snällt av henne.

Vill också inflika att jag körde varenda jäkla meter från Strömstad till Köpenhamn och tillbaka. Så hård är jag liksom.

Packat och klart!



Martin turistar, höll på att skratta ihjäl mig där jag satt och väntade i bilen och han trodde jag var kvar på toaletten. Så han stod och läste informationsblad om kommunen vi var i, typ.





Äntligen framme och alldeles för nervös för att äta mat, så nöjde mig med lite dricka från Starbucks.





Tillslut så kom de!



Kanelitsa! ♥





Apollo! ♥









Så började den långa resan hem..



Kanelitsa i sitt jourhem. En UNDERBAR liten tjej!



Auktionerade ut en bok om katter via Kattkedjan.

Fina, fina Apollo! Har nog aldrig träffat en så snäll hund. Med den bakgrunden dessutom, men han var så väluppfostrad och tuggade inte på våra saker och kissade inte inne och skällde inte när vi lämnade honom. Bara ett år gammal.



Mammakatt inte lika nöjd.



Min fina Propp redo för tur!







Dagens outfit.







På väg hem från stallet och lång tur. Trött Appoppaliss.





Projekt på jobbet. Perfekt.



När jag köpte Sophie hade hon ingen man på halsa halsen. Men nu har den äntligen växt ut till den grad att den börjat lägga sig ner! Så stolt!

Leverans från Zooplus! Har äntligen hittat ett kattfoder som passade alla mina. Trodde jag. Samtliga har gått upp jättemycket i vikt.



Tog Mjautemis till veterinär för att kolla upp en knöl på magen som jag var rädd skulle vara juvertumör. Men det var inget farligt.



Kanelitsa var med för en hälsokoll också.



Ledig dag equals Kattkedjan-ärenden.



Bland annat köpte jag en bukett blommor till en av våra trogna följare som skänkt en större summa pengar och som jag levererade personligen. En fantastisk kvinna! Som dessutom kände min farmor och bjöd på några historier från förr.



När alla Kattkedjan-ärenden var över såg statsen för dagen i bilen ut så här, och jag insåg att detta inte är hållbart på en leasingbil, att köra sådana här sträckor så ofta.







Behövde en lugn stund för mig själv så ställde mig i stallet och putsade träns.





Köpte ampellilja till katterna, istället för kattgräs. Mycket uppskattat.





Min goda vän PJ kom på besök! Tänk att vi gick i skola tillsammans i knappt ett läsår och ändå ses vi sällan men regelbundet än idag. Det var så fruktansvärt kul att ha henne här! Vi var och kollade på hopptävling och var i stallet och var vid sjön och grillade och spelade Cards against humanity på kvällen innan hon var tvungen att åka hem. Martins kompis Martin var här också så det var ett himla hålligång!





Martin och jag på tur; jag på Sophie och han med Apollo.

Apollo chillar.



Fick hem en present av en tjej som heter Cecilia, hon knyter armband till förmån för kattföreningar men jag fick två gratis av henne. Fick bestämma färger och mönster själv, har på mig ett av dem varje dag och spar det andra tills detta eventuellt ramlar av.





Små saker i vardagen som piggar upp.





Min vän Ellen var på besök (hon bor i England) och vi hann ta en lunch tillsammans, hon, Mary och jag. Jag hade väl gnällt på att det var fruktansvärt varmt uppe hos mig och efter vi sagt hejdå stod jag där och höll på att törsta ihjäl. Men jag kunde inte dricka Celsius för jag försökte klara mig utan i två veckor. Igen. (Vill tillägga att jag klarade det båda gångerna, go me.) Men som en jäkla skänk från ovan dyker Ellen upp med dessa två! Blev helt fantastiskt jäkla glad så ni anar inte!



När jag skulle åka hem såg jag en bubbla parkerad bredvid mig. Älskar hur ägaren/föraren av bilen har tagit det här med blomvasen till nästa nivå. För er som inte vet så är det en blomvas bredvid ratten, med tillhörande blomma. Detta är alltså en originaldel. Har till och med en egen sida i handboken för bilen, så förbaskat roligt.



Och mer i baksätet så man kan byta efter tycke och behag.



Äter pizza.



Fick denna på posten för ett tag sedan och jag ska berätta en himla kul historia bakom denna försändelse.

I början av året la jag upp en himlans massa annonser på Tradera, varav ett par jeansshorts. En tjej som heter Jenni skrev mer än en gång och frågade om måtten i midjan på dessa jeans. Jag svarade inte för jag helt enkelt glömde bort. Så gick annonsen ut. Och så startade jag om den. Och så frågade hon igen. Och så vidare.

Annonsen låg ute i början av mars och i samma veva som min älskade farmor gick bort. Jenni skrev igen. Annonsen hann gå ut och jag orkade inte starta om dem då. Jag svarade henne något i stil med "Jag har så dåligt samvete över att jag aldrig svarat dig, jag lovar att jag ska mäta och lägga upp dem igen dem men just nu har jag väldigt mycket då min farmor gått bort nyligen" varpå jag fick ett svar från henne om att herregud vad är väl ett par shorts och det var absolut ingen fara, att hon skulle bevaka dem och kanske höra av sig om jag la ut dem igen längre framöver.

Nu i juni så gick jag igenom dessa kläder och såg shortsen. Jag la aldrig upp dem igen. Istället letade jag upp Jennis adress och skickade dem till henne, gratis. Jag skrev ett kort "brev" där jag tackade henne för hennes tålamod och medmänsklighet och hoppades att shortsen skulle passa.

En månad senare fick jag detta.





Vilken otrolig människa, eller hur?! Blev så fantastiskt glad för detta. Önskar vi kunde vara vänner, jag tror alla skulle må bra av en strålande positiv Jenni i sitt liv.



Apollo tillbaka i stallet.



Kattmaten tog slut under natten så en desperat katt hade snagat av hundmaten.. Inte väldigt populärt..





Apollo gick bra ihop med kattern men förstod inte att katter inte alltid går bra ihop med honom.



Äventyr!

Jag gjorde min första (icke-upplärning-)arbetsdag på Rituals!





Efter att hunden kom hit spenderade katterna mer tid i min säng och tillslut var jag tvungen att lägga på en filt för det blev så himlans fullt i hår.



Tur med el proppo.





Present till Gunilla som tack för lånet av bilen. Flaskan pimpades med Lil Bub-klistermärken.



På tur!





Vi fick in ett nödrop på Kattkedjan om fem katter som dumpats i en igentejpad Rustakartong innanför altandörren hos deras föredetta ägare. Hon var helt förtvivlad för att hon numera bor i en etta med två hundar och inte hade några som helst möjligheter att ha dessa hos sig. Så en generös omplaceringsavgift betalades och vi tog katterna i vår vård. Här är mammakatt Lincoln med ungarna Houston, Dallas och Texas.





Samt Lincolns bror Hudson.



Dallas.



Texas (hade jag adopterat om inte Martin hejdat mig).



Houston.





Redigt oväder på Nordby!



Tokermis.

I början av förra veckan hittades en kattunge på en gräsmatta i Skee. Jag döpte den till Philly. Den var väldigt, väldigt undernärd och nästan apatisk. Jag körde den till mammakatt Lincoln och hennes små i vårt jourhem i Tanum. Dagen efter tog vi den till veterinär och allt verkade väldigt lovande men morgonen efter dog den väldigt plötsligt. Vi tror att den kvävdes, då den verkade ha lite problem med halsen och lät konstigt när den åt. Jag stod och väntade på veterinär i stallet när jag fick samtalet och bara utan att tänka fick kasta mig i bilen och åka till Tanum och sedan till veterinären i Strömstad men det var för sent när jag kom fram.

Älskade lila katten, jag tänker på dig varje dag. ♥



Veterinären kom till stallet sedan och tog en titt på Sophies tänder, vilket inte heller var så goda nyheter. Tydligen har hon en gammal fraktur i överkäken och har ganska ont av det. Stackars tjejen.. så nu har jag köpt ett bettlöst träns till henne, tills tänderna är åtgärdade.



Fasiken vilka tuffa brudar alltså!





Är helt besatt av tossar.



Samma dag som Philly gick bort slutade mammakatt att äta. Och Dallas blev hängig. Jourhemsmatte var så orolig att jag tyckte det var lika bra att åka in med Dallas till veterinär, i rädsla att det var smitta av något slag som Philly dragit med sig. På väg dit ringde jag till kliniken men ingen veterinär var på plats. Så vi väntade i bilen på en rastplats i 40 minuter innan jag beslutade mig för att åka tillbaka.



Dagen efter hittades ytterligare en kattunge av en fantastisk kvinna som läst vårt nödrop om Philly och att det kunde finnas fler kattungar i området. De hade gått ut och letat och faktiskt funnit. Under en bil, i sin egen avföring och med myror kryllandes över henne. Jag döpte henne till Phoenix. Hon var i ännu sämre skick än Philly var och jag hade verkligen inga förhoppningar.. dagen efter tvingades vi avliva henne då hon blivit sämre och led väldigt mycket. Du fina lilla kisse. ♥



Det syns inte jätteväl men ena ögat var så skadat att hornhinnan var dimmig.











Jag var i Grebbestad och träffade min Mjölby-familj!(!!) Alltså Manfred och hans familj. Jag lärde känna dem när jag var 14 år och var ju tillsammans med Manfred i flera år, och bodde till och med hos dem under två år i gymnasiet. De är min andra familj helt enkelt. Sofie hade fyllt 60 och i present hade hon fått en weekend till Grebbestad med övernattning på Grebys. Hela familjen var med minus pappa Anders tyvärr, men däremot fick jag träffa Manfreds nuvarande tjej Christina. Jag blev inbjuden på middag av dem och dessutom följde Martin med! En riktigt, riktigt, riktigt underbar kväll. Gudars som jag saknat dem. ♥



FANTASTISK hamburgare!









När vi motvilligt skiljts åt tyckte Martin att jag skulle smaka langos för första gången i mitt liv. Det var gott.



Katter, katter.





Hade en dröm om farmor häromdagen. Jag drömde att hennes bortgång bara varit en dröm och att vi var tillbaka i hennes gamla hus på Hertseröd, där vi skulle spendera en vecka tillsammans bara för att umgås och ta vara på tiden. Precis som när jag var liten. Jag var helt förkrossad när jag vaknade kan jag tala om, och det var första gången på länge som jag saknade henne på ett jobbigt sätt. Jag försöker minnas henne med glädje och utan att vara ledsen men den dagen grät jag hela dagen. Dessutom var detta mitt uppe i allt annat med katter som dog och de andra katterna blev dödssjuka och min stresstolerans var oerhört låg. 



Älskade farmor vad jag saknar dig. ♥



Skulle åka till stallet och någon (Apollo) ville följa med. Faktiskt så var jag på vinridläger till och med. Lena och jag tog med oss Storm och Sophie för två dagar i Tanum. Det var två fantastiskt roliga dagar då jag fick rida Sophie ordentligt för första gången typ någonsin, rider ju mest ut med henne. Men jag har köpt en ny sadel som gör att jag sitter bra nog för att kunna galoppera längre sträckor. Jag tyckte inte att själva lektionerna gick så bra men jag fick så fantastiskt mycket lovord angående Sophies potential och DET var roligt. Min ridlärare gillade henne skarpt sa hon. Så till hösten kanske hon blir ridskolehäst, vem vet.



Phillys gravsten. 

Mitt nya knark. Smash. SÅ GOTT.



Det var Räkanhoppet i Strömstad denna vecka som var. Hann vara där och titta några dagar i alla fall, och köpte detta nosludd i en av montrarna.



Fler bilder på Philly.





Fasen vad det gör ont att vi inte kunde rädda henne.



Efter allt detta tumultet med katterna och en dag av massa, massa stress och körande tog jag en eftermiddag på Lunden för att i min ensamhet njuta av det fina vädret och att kolla på hästhoppning.





Mammakatt och hennes ungar blev bara sämre och sämre. Vi var hos veterinär minst en gång om dagen varje dag i 6 dagar. Vi trodde inte de skulle överleva då vi inte visste vad som var fel och de inte svarade på någon behandling. Som tur är kontaktades jag av ett av våra nuvarande jourhem som kunde ta hand om dem. Hon har varit helt otrolig och givit dem precis all vård de behöver och nu.. är de på bättringsvägen. Det är ett jäkla mirakel. Dock verkade hennes egen katt ha insjuknat i samma vad-det-nu-är så vi ska absolut inte ropa hej ännu. Men på grund av detta har jag haft en rent helvetisk vecka, stressmässigt. Har ju jobbat varje dag med, kört till Tanum typ 7 gånger och funnits tillgänglig dygnet runt. Varit hos vet varje dag. Ah.

Lincoln titar ut.





Jag begravde Philly och Phoenix i vår trädgård. Dessa små liv kom antagligen från en gubbe i Skee som äger en hel kattkoloni. Länsstyrelsen skulle varit där och omhändertagit katterna den 16:e februari men la ner ärendet eftersom gubben "valde att samarbeta". Problemet bara växer sig större där borta och Philly och Phoenix var levande bevis på detta. Länsstyrelsen har gjort ett sånt pissdåligt jobb. Vi har varit på dem och nu har de besökt honom igen, och givit honom längre frist till 8 augusti för att göra sig av med eller kastrera katterna.

Philly och Phoenix, jag är så ledsen över att vårt lands djurskydd svek er så djupt. Jag är så ledsen att vi kom försent och inte kunde rädda er. Vila i frid våra små kissekattungar. ♥



Vår jourhemskatt Martin har sedan de sista dagarna med Apollo börjat kissa inomhus. Överallt, men främst i min säng. Pga. detta var det ganska akut för oss att omplacera Apollo och med kort varsel åkte han hem på prov till en familj som jag tror är perfekt för honom. Det var jobbigt men helt klart bäst för alla, då det inte heller blivit riktigt som Martin (människa) tänkt sig.

Dock så fortsätter Martin (katt) kissa fel och jag har fått slänga mina madrasser för de är så förstörda. Förstår inte varför han gör så här.

Bildbomb på våra förhoppningsvis snart friska små katter.





















Men igår fick jag sova uuuuut för första gången på evigheter! Så tacksam för att jag fick möjligheten att samla lite energi.



Ikväll låg Lana vid gravarna. ♥



Och en bildhälsning från Lincoln och när hon började äta för första gången på mååånga dagar. En sådan glädje. Jag hoppas verkligen hon blir bra nu, all jävla cred i världen till deras fantastiska jourhem. 



Avslutar med en himal kul bild.

Hejsan bloggis.

Jag tänker alltid att åh nu ska jag bli duktig och skriva korta inlägg varje dag. Men så blir det aldrig.

Just nu är jag sjuk och sämre än på väldigt länge.. Hostar, nyser, ont i halsen och ont i huvudet. Hade feber igår, men den har släppt. Tack och lov.

Detta är vad som hänt den senaste tiden.

Avast kändde inte att det fanns något mellanting mellan "nästa vecka" och "nästa århundrade". What liksom.



Det här är Kanelista som kommer till Sverige om en vecka och en dag, tillsammans med Apollo (vår hund). Har fixat ett jourhem till henne och jag hoppas allt ska gå bra. Hon har en synnedsättning på 80% så hon ser bara skuggor, men lika glad för det.



Här är bilden i tidningen från min och Åsas frukost på Backlunds och en journalist kom fram för att fråga lite om mors dag.. Alltså jag ser ju inte klok ut? Skrattade ihjäl mig när jag såg den.



Jag var hemma på Söle dels på grillkväll men också för att städa bilen.





Har köpt mekarskydd att ha på framsätena då de blir sjukt smutsiga av stallkläder och så.. Är väldigt nöjd över detta även om det inte är så snyggt.



Köpte en ny vattenfontän till katterna.



Och hade årsdag för dagen vi hittade Artemis på Santorinis gator. Ångrar inte en sekund allt arbete som vi fick lägga ner på att få hem henne och sedan få henne frisk.





Har haft några upplärningar på Rituals så nu är jag färdig att jobba!



Baby.



Lena lånar en frieserhäst under sommarmånaderna, som står i samma stall som min Sophie. Storm heter han.



Sophie fyllde år och av Lena fick hon en grimma med massa blingbling. Typiskt Lena, haha.



Jag och min fina tjej.



I stallets höstack hade en fågel lagt ägg och byggt bo! Små rödhakebäbisar låg där i ett hål, jag kollade till dem varje dag och ni ska få se hur sjukt fort de växte..



Somna på soffan med katterna är inte dumt.



Höll mitt fredagsbodypumppass och bilade sedan till nästa jobb.



Efter ett personalmöte och på väg hem såg det ut så här, var så fint att jag var tvungen att stanna bilen och gå ut för att fota.



Vår jourhemskatt Martin har ju varit ganska så kraftigt överviktig länge ftersom han är skygg och bara legat och tryckt i ett hörn i två år, mer eller mindre.. Han är en stor katt, okej. Vi har egentligen två andra lådor för honom men vi hade städat ur dem och under tiden de stod på tork blev han kissenödig. Så han gjorde det bästa av situationen och klev ner i vår tredje låda som är annorlunda konstruerad. Han klev ner i hålet med framtassarna och lät baktassarna vara kvar på locket, och kissade rätt på väggen.. skrattade väldigt mycket men det var ju synd om honom också så klart, han gjorde sitt bästa verkligen..



Så vi fick ta in en av de andra lådorna illa kvickt.



Var hos en vän och fick professionell massage av henne på hennes altan. En fantastisk stund kan jag säga!



Sa hej till hennes hästar också, här är lille Billy som hon hade redan när vi var små. Kul att se honom igen.



Efter det fångade jag dagen hemma och satt ute och åt bullar, med Lanas sällskap. 



Städade inomhus och Jonny gjorde kaos med soffan.. Jag fick nog av fläckar och missfärgningar i tyget så jag tog på lakan på sittkuddarna, under tiden jag fixade allt bortom perfektion förstörde han.. hela tiden.



Andra fulla i fan.





På en ridlektion hos Vickan red vi ut och galopperade så fort vi bara kunde längs ett neverending-långt gärde! Fy sjutton så kul det var!



En dag när jag hade en dålig dag, såg jag detta när jag skulle åka hem. En Tesla som stod oförskämt nära min bil. I vanliga fall brukar jag tänka "föraren kanske går på kryckor och behöver extra space" osv. och bara slå bort det men den dagen var jag så jävla less på allt. Jag skrev en lapp och lämnade på rutan där det stod "Snygg parkering, beklagar bucklan" för att hen skulle bli lite nervös och tro att jag bucklat dörren. Jag kom ju in med nöd och näppe alltså och gjorde ingen buckla, men det bara kändes lite bättre. Hade jag varit riktigt jävlig hade jag gått in och bett dem ropa ut ägaren till bilen bara för att be hen flytta på sig.



Frukost i solen.



Livet i butik, särskilt på Västra som ligger bredvid en butik som inte stänger samtidigt som alla andra utan 1-2 timmar senare. Det är mer regel än undantag att det dyker upp kunder EFTER vi stängt.

Bokade in en uteritt med Lena, och Martin följde med. Det regnade som fasen ute men det stoppade inte oss.



Fåglarna fick fjädrar.



Jonny är en businessman.



... instängd i en låda.



Lena och jag på tur, sent en måndagkväll efter ridskolan.



Och jag knäppte DEN HÄR bilden! Helt fantastiskt nöjd med den! Det var ännu vackrare i verkligheten vill jag lova.



Lana kramar om sin filt.

Och kolla, ena ögonlocket och örat bara hänger. Så avslappnad var hon. Hon verkade njuta väldigt mycket av den timmen, till och med jag satt och bara njöt av att titta på när Kicki jobbade och hur Sophie slappnade av. Välspenderade 500 spänn. Kicki hittade inga ömma punkter eller så vilket var skönt eftersom jag misstänkt att hon smärtat i ryggen. Däremot tyckte hon att Sophie var allmänt stel och jobbade med att sätta igång lymfsystemet. Det mådde hon gött av!



Fågelbäbisar, dag 3.





Bowies och jag var på Byullseye Saloon och åt hamburgare.



Hopplektion med Schersmin! Sista chansen att finslipa innan lördagens tävling.



Vi hoppade både 60 och 70 cm, 60 gick bra och 70 fick rev vi näst sista hindret. Men jag var hur nöjd som helst ändå!



Den här bilden alltså, så fin! Cred till Bowies som fotade!



Var på skrittur med Sophie alldeles själv! Det gick så bra, hon har svårt för att vara ensam så det har varit en stor utmaning och jag har liksom inte riktigt vågat ta kommandot tidigare. Men jag känner mig tryggare och mer bestämd nu och då går det superbra.



Köpte ett nytt träns och bett till henne och är så sjukt nöjd! Visst är det fint!

På söndagen var det familjedag på Nilsson Bil av alla ställen, med en himlans massa aktiviteter och så. Min världens bästaste farmin var med och spelade med Kapten Kuling. Väldigt professionellt!







Fåglarna igen!



Och min underbara Schersmin.



Efter ridlektionen åkte vi till våra hästar och släppte in dem i paddocken med en stor pilatesboll. Läskiga grejer det där..









Rödhakarna.



Drog ett kul skämt för Martin.



Jonny och hans lådor..

Och kolla så stora de blivit!





Löshoppade Sophie som tyckte det var väldigt kul men jobbigt att få ta några skutt och galoppera fort som sjutton. 









När jag kom hem hade vi fått spinnogram från Mjau, till föreningen!





Var tvungen att skriva ut och rama in bilden från tävlingen.



Ännu en tur med fina tjejen.





Tre sockar jag köpt till förmån för hemlösa kissar.

Tänk så många privilegier man har fötts med. Alla goda förutsättningar och hur man omringats av människor som vill dig väl och gör allt de kan för att du ska lyckas med dina åtaganden, drömmar och mål. Alla som gjort sitt bästa för att du ska må så bra och vara så framgångsrik som möjligt. Alla gånger det känts som man ska dö eller gå sönder men ändå har man tagit sig levande ur det. Bara ta det i beaktande och reflektera över det en stund.

Äntligen! Har jag fått tummen ur för att skriva ett skitlångt inlägg som ni älskar att hata. (Ping Åsa!)

Jag har inte skrivit ett längre inlägg sedan i början av mars. Jag vet inte riktigt vad som hände. Inspirationen, lusten och meningen med att skriva bara försvann faktiskt. Det hände så mycket samtidigt i och med att farmor gick bort och att jag köpte häst och livet liksom skulle rulla på, lite som att jag mest ville leva i nuet och inte bejaka min situation eller mina känslor mer än så. Så det här är en recap på vad som hänt under mars, april och maj. Tror det är närmare hundra bilder helt ärligt. Men jag tror det hade varit kul att läsa om dessa månader längre fram och komma ikapp lite.

Jag hade köpt en glasburk i Uddevalla som jag var så nöjd med och mina katter förstörde den. Hörde av mig till butiken som erbjöd fantastisk service och skickade en ny till mig och lät mig betala med swish. Tog en dag så var den framme! Sagolika Hem i Uddevalla, besök dem!

Fick till några träningspass under månaderna som var. Nu när hästen är här lyser gympassen med sin frånvaro.





Har försökt flera gånger att köpa hälsosam mat och äta bra, men.. orken har liksom inte funnits där.



Mina älsklingar.♥



Jag köpte myntakuddar till förmån för Änglakatten.Mycket uppskattade.



Har man en dålig dag får man äta bulle i fikarummet.



Älskade Schersmin ♥



Vår jourhemskatt Martin. Gör sakta men säkert framsteg!



Vi skulle adoptera ut en katt via Kattkedjan, och kvinnan som skulle adoptera jobbade på Solbo där farmor bodde. Hon berättade så fina saker om min älskade farmor, tårarna bara rann och rann under vårt samtal men samtidigt kunde jag inte låta bli att le. Min farmor var så fantastisk. Jag saknar henne så..



Min fina tjej.



Farmin hjälper mig fågelskåda, haha.



När det var ags för veterinärbesiktning för Sophie var jag som tur var ledig och fick veta med bara några timmars varsel. Så det blev en spontantur till Horred med ett stopp på Hööks på vägen för att köpa en massa prylar som behövs till hästen.

Lång historia kort så gick hon inte igenom besiktningen. Hon hade ett sår på kotan på bakbenet som var otroligt svullet så vid böjprovet visade hon hälta. Efter att ha rådgjort med min veterinär kände jag mig ganska säker på att det bara var något tillfälligt som skulle läka med tiden så jag fick köpa henne för ett reducerat pris. Det kan ha varit mitt livs korkade köp eller också världens kap. Tiden får avgöra vilket. Jag älskar henne och hade aldrig kunnat lämna henne åt sitt öde, jag ville inget annat än att ge henne ett nytt liv. Ett fantastiskt bra liv!



Köpte ny stalltröja!



Beställde hem dessa. Aromaterapi i vape-form. Har läst en del och alla verkade väldigt nöjda, själv kan jag inte påstå att de verkar göra så stor skillnad. Men kul att prova!



Den här bilden alltså.. skrattar rakt ut varje gång jag ser den, fy fan vad jag relaterar!



Jag var hos Mary och gosade bäbis! Fy sjutton så liten hon var, lilla Linnea. Världens snällaste bäbis som gav mig en och en annan glädjetår i ögat. Tänk att en av mina bästa vänner har blivit mamma. ♥



Schersmin och jag redo för hopp!



På våffeldagen bad jag Martin köpa hem våffelsmet och andra tillbehör bara för att inse väl hemma sedan att vi inte ens hade ett våffeljärn! Så otroligt dumt! Tur vi har vår snälla granne Marie som kunde låna oss ett så vi fick våra våfflor, haha.



Älskling solar.



Var på möte på Nilsson Bil för att diskutera leasing. Skrev avtal på denna pärla! Skulle hämta den först när jag fått sålt Bubblan men det uppstod så mycket komplikationer att jag blir matt bara av att tänka på det.. summa summarum behöver jag nog inte skrota den trots allt men det verkade så ett bra tag.





Jourhemskissen Martin ♥



Nya bilen bredvid gamla bilen! Gjorde ont i hjärtat att ställa av Bubblis för gudars som jag älskat den, men nu känns det som att den precis som Golfen bara hånar mig in i det sista... Har fortfarande inte fått den i ordning, men skulle verkligen vilja bli av med den alltså.



Bodycombat!



Mycket fokus ligger fortfarande på hur jag vill prioritera min fritid och hur jag undviker stress. Tänk att det ska vara en ständig kamp att inte känna sig bra nog.



Och ÄNTLIGEN kom min älskade Soffipropp!



Det första vi gjorde efter en dag i hagen där hon fick bekanta sig med nya kompisarna, var att tvätta henne ordentligt. Kolla så lite muskler hon hade. Och dåig päls, dåligt hull, dålig man och långa hovar.

Här är såret som gjorde att hon inte gick igenom veterinärbesiktningen.



Lite vårsol med Lana och Bowies!



Lena och jag släppte lös Sophie i paddocken och busade lite med henne. Så fin!

Fick en himla fin inbjudan via post! Det är inte ofta nu för tiden!



Måndag.



Chestday med Bowies.



Release av bodypump 101!



Rawfood-kokosbollsfika.



Började rida Sophie barbacka och utan bett. Gick helt okej.



Myskväll med Bowiesbuns, hamburgare och Guardians of the Galaxy 2! Chris Pratt alltså ♥



Bowies hjälper mig med Sophie!



Och på ridskolan är det Schersmin som är min favorit. ♥



Söndag. 



En tidig morgon i min fristad. Älskar att mocka och sopa och rengöra vattenhinkar och bara städa i stallet i lug och ro.





Mitt liv.

En sjukdag i soffan med min bäbis.



Uteritt med Linn och Lena, tog ett stopp vid kiosken på vägen hem för att äta glass! En så himla fin dag!





Jonny och hans favoritlåda som jag har lagat flera gånge för han älskar den.



Sophie och jag.



Det nästintill omöjliga projektet att säkerhetskopiera min gamla mobil och överföra till min nya. Tog en månad innan jag fick ordning på det.



Fick hem farmors Linnea-servis som jag blivit lovad i alla dessa år.. Så konstigt. Så länge jag kan minnas har hon pratat om Linneaservisen och alla fotoalbum som jag skulle få när hon gått bort. Och nu är det här. Underligt när det kändes så avlägset. Ställde in allt i vitrinskåpet som en daglig påminnelse om henne.









Bästa goset.



Tidig morgon med Sophie!











Promenad längs havet med två av mina favoriter.



Nytt täcke och nya lindor!



Bilder från farmors begravning.















En väldigt fin ceremoni som farmor hade uppskattat väldigt mycket. ♥ Jag kände att jag redan sagt farväl till henne, den där sista gången vi pratade i telefon. Men överlag känns det som att hon är med oss överallt.

Med bilen följde en vattenflaska. Inte dåligt.



Soliga dagar med Sophie.





Fick den här bilden av Martin när jag var på jobbet. Tydligen hade grannen kommit gående med en hund. Lana gillar inte hundar, kunde vi konstatera. Martin fick klättra fyra meter upp i trädet med gymväskan på axeln så hon kunde kliva ut på den och sitta där när han klättrade ner.



Gänget ♥



Jag:


Sophie stampade mig på tån en kväll. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag trodde jag skulle tuppa av. 



I dagsläget är det helt svart under nageln. Men den lossnade inte i alla fall!



Snapchat-morgon!



Njöt av proteinglass och mysigt sällskap i solen.



En fågel som tog sig in i butiken, jag var så bekymrad för den stackars talgoxen. Tror den kom ut faktiskt.


Sällskap med på ridskolan.



Vi besökte nya restaurangen Bullseye Saloon och åt hamburgare.



Fick en selfie från Martin som hängde med min tjej ♥



Ridtur med Lena och Saga!



Hämtade katter som vi skulle omplacera via Kattkedjan. Fina Baileys och Tequila.

"Martin kom fort och håll upp den här så ska jag roasta dig!"

Jonnyboy ♥



Ridtur med Bowies! Hur gullig är inte han som följer med på sånt här?



Fick hoppa Chiquitta på ridskolan.



Gose.





Försökte övertala Martin att köpa en till tårta men den gick inte så bra. Men se så fin?



Köpte väldigt fina strumpor till förmån för hemlösa katter. ♥



Vi fick en goodiebag av jobbet för ett bra jobb i april. Väldigt, väldigt uppskattat! Så mycket fina grejer!







Martin ♥



Sterling har en förkärlek till att gosa med smutstvätt. Ingen aning om varför.



Åsa har du läst så här långt? Då vet du att denna är till dig! =D



Urnsättning för farmor. En vacker dag där jag återigen fick bejaka hur det känns att hon är borta. Men jag kände mig lugn och försökte föreställa mig att hon stod bredvid och fokusera på kärleken jag känt för henne och hur tryggt det hade känts om jag kunnat hålla hennes hand där och då.



Något väldigt aktuellt just nu är att Martin och jag såg denna killen i FB-gruppen för adoption av grekiska gatuhundar. Vi båda föll pladask.. Har diskuterat detta fram och tillbaka och förklarade för Martin att om vi skaffar hund så får det vara hans hund. Jag har mina katter och hästen och Kattkedjan. Men det var han helt med på. Så idag pratade jag i telefon med Debbie från SAWA (som hjälpte mig med Artemis) och diskuterade detta. Hon erbjöd oss att få vara jourhem åt honom över sommaren vilket är speciellt för att hon känner och litar på oss, annars brukar inte det vara ett alternativ. Så får vi känna på det lite och se hur det går med katterna och så. Men först måste vi näta in altanen och fixa en hundkoja!



Kom till stallet häromdagen och mötte en oerhört smutsig Sophie. Så vi tog en snabb dusch, hon är så duktig!









Vi fick in ett nödrop på Kattkedjan om den här katten som synts till på Tjärnö. Satte upp en fälla och väntade..



In i fällan klev istället den här kissen. Jag döpte honom till Ghost.





Sålde min gamla mobil och skulle plocka fram gamla "skalet" jag haft till. Inser att jag haft BookBook till alla mina iPhones!



Propp ♥



Lena och Madicken ♥



Jag med Sophie och min brorson som fick prova rida lite.



Jag har frågor.



Pyssla om hästen ♥





SEMESTER! ♥♥♥



Började semestern med nyfärgat hår och nya lösögonfransar av bästa Johanna! Vi har haft fantastiskt väder hela veckan men pga. hur jag är som person så brände jag mig som fan i solen första dagen så jag har inte kunnat njuta mer av den. Haha. Har plågat mig själv med att envisats att sitta ute men gudars så ont det gjort.

Tog en premiärtur med Artemis!



"Get off my property you darn kids!"









Martin bjöd på middag på Park följt av Alien: Covenant på bio! Väldigt bra film!



Kom till stallet för några dagar sedan och upptäckte att Sophie inte mådde bra. Sår och blåsor på huvudet, knölar över hela kroppen, hängig, sårskorpor på karleden vilket tyder på mugg.. Kändes inte alls bra i mammahjärtat.











I förrgår åkte vi till Göteborg! Besökte Science Fiction-bokhandeln, shoppade väldoftade grejer på Lagerhaus och åt hamburgare på Butcher's Market. Stannade på vägen i Uddevalla och köpte mekarskydd till framsätena i bilen och eksemtäcke och en grimma. 

Drog ett skämt om att de var korkade som skrivit K:et och R:et bakochfram i "Mark".



Det här ljuset doftar precis som hemma hos familjen Hanberg! Inte tomat, bör tilläggas.



Hamburgare. ♥



Köpt på Lagerhaus!



Martin igen..



Igår var Lena och jag på Pay & Jump på Lunden. Det var så kul att titta på alla ekipage!



Sedan åkte vi till stallet för att tvätta av Sophie allt geggigt flugmedel och prova hennes nya täcke. Det såg jobbigt ut men hon verkade väldigt nöjd faktiskt. Lena sa att hon såg ut som en biodlare, skrattade så mycket åt henne stackarn!







Så här såg min kalender ut förra veckan. Skulle bli så skönt med semester och ett tomt schema tänkte jag men, kan inte påstå att det varit så lungt ändå.



Det var allt för nu! Kommer nog ett lite mer innehållsrikt inlägg framöver. Tack för att ni kikar in varje dag. =)

Idag har varit en helt fantastiskt bra dag. Jag har varit grym. 

Hej på er.

Jag känner mig ostrukturerad och ur gängorna. Jag försöker uttrycka hur jag mår och känner mig men tappar orden på vägen. Det är verkligen jättesvårt att förklara, jag känner mig bara tom i huvudet. Inte på ett utbrändhetsliknande sätt utan på något helt annat.. jag vet inte.

Därför har jag tagit en liten inofficiell bloggpaus. Ända sedan farmor gick bort och sedan jag satte igång projektet med att köpa häst har jag helt enkelt inte riktigt haft ett behov av att dela med mig av hur jag känner eller tänker. Konstigt nog. Det har varit tillräckligt att försöka få bukt med tankarna inombords. Jag har liksom blivit nästan lite överväldigad av grubblerier och tankar att jag inte riktigt orkat skriva ner dem. Känslorna bearbetas på högvarv ändå.

Det låter verkligen som jag mår jättedåligt, men det gör jag inte. Jag känner mig lite trött igen och jag känner mig ledsen i korta episoder, men jag gör vad jag behöver för att funka till vardags och inte må skit utav det. Att skriva av mig känns inte som ett essentiellt behov för överlevnad just nu, även om jag längtar tills jag kan berätta vad som hänt de senaste veckorna.

Hoppas ni mår bra och tack för att ni fortsätter titta in varje dag trots att uppdateringarna lyser med sin frånvaro.

Vilken jävla kväll.

Ända sedan jag bestämde mig för att sälja bubblan har den börjat jävlas värre än någonsin. Jag måste reparera den för att sälja den liksom.

Men idag nådde den botten när vi varit på Ylseröd, ska åka hem och skiten inte startar. Alls. Fick ringa bärgare.

Bärgare körde den till Söle. Vi knuffar in den i garaget. Pappa ska felsöka, vrider om tändningen och...

Biljäveln går som en klocka. Alltså.

Jag har bara skrattat mig igenom hela händelseförloppet. Det är så sjukt. Jag hämtar min nya bil på onsdag liksom. Onsdag! Ändå hånar bilen mig in i det sista.

Bubblis, jag önskar jag kunde älska dig villkorslöst men du gör det tamejfan svårt för mig.

Kom hem med en Martin som hade migrän och feber så han bara låg och hyperventilerade och frustade och inte ens svarade på tilltal. Trodde jag skulle få uppleva inte bara min första bärgning utan också mitt första 112-samtal ikväll.

Men imorgon blir en bra dag.

I söndags blev jag lite spontant ledig från jobbet med tanke på att farmor gick bort dagen innan.. Martin jobbade och jag ville inte vara ensam med mina tankar så jag frågade Lena om hon ville följa med till Horred och titta på häst. Jag går väl lite i hästköpartankar för att jag vet att det inte bara är en period jag är inne i, det är en livsstil jag haft och saknat väldigt mycket. Och är redo att ta upp igen. När jag sålde Dominique ville jag ta en paus innan jag skaffade en D-ponny och det var 10 år sedan nu. Jag kollar HästNet varje dag, inte bara en utan flera gånger. Jag såg en skäck för några veckor sedan.. som jag bara inte kunde sluta tänka på. Så jag ringde och frågade om hon fanns kvar. Det gjorde hon. Jag hade för avsikt att ta en tur till Horred under förutsättning att en vän kunde följa med, så vi kunde umgås och ta en roadtrip liksom. Jag hade aldrig åkt själv, det är ju ändå en resa på över 50 mil sammanlagt. Men Lena var sugen på att följa med så åtta på morgonen drog vi från stan.

Jag tror man helt ärligt kan säga att det var lite utav en katastrof. De som hade hästen driver verksamhet där de köper in och säljer vidare, så de hade många hästar. De hade henne hemma på lösdriften, och vid en provridning brukade de köra hästen med transport till sitt ridhus någon mil bort. Nu hade deras bil gått sönder, så vi fick göra vad vi kunde av situationen. Det är svårt att bedöma en häst bara av att skritta, trava och galoppera längs en grusväg, jämfört med att rida i ett ridhus. Men framför allt så gick hästen omkull när Lena red, hon bara snubblade och ramlade ner på knäna..! Hästen var väldigt smutsig efter lösdriften, hade bar hals/nacke på sin ställen efter att täcket skavt bort manen, hade sår på benen efter vurpan och stora märken på rumpan efter en skada i hagen. Jag kände ett så trängande behov av att ta hem henne och bara pyssla om henne alltså, tvätta henne i timmar och bara låta henne landa i lugn och ro. Bli hennes bästa vän. Hon var så oerhört snäll och väldigt positiv när jag red, dock inte särskilt utbildad. Hon kunde inte flytta sig för skänkeln alls utan allt var bara gas och broms för henne.

Lena var inte imponerad alls och tyckte jag skulle låta bli att ens överväga att köpa henne. Men jag är inte den som faller pladask för de populära, duktiga och finaste individerna. Jag är den där som hellre tar mig an de trasiga och utstötta djuren. De som kräver tålamod och inte har förtroende för alla. Alla mina katter har varit hemlösa, förvildade eller avlivningshotade.

När jag letade efter häst ville jag ha en läromästare. Någon att utvecklas med och som kan lära mig mycket. Men efter att ha träffat denna fantastiskt vackra häst känner jag att nej, det kanske inte är där i livet jag är just nu. Jag kanske inte ska prestera eller ha hög prestige. Kanske behöver jag en Sofie i mitt liv, som jag mest spenderar tid med att pyssla om och kanske bara ta lugna uteritter med till en början. Är vi två lite halvvilsna individer som behöver lugn och ro, båda två? Som kan ägna tiden tillsammans på att bara vara oss själva och inte bry oss ett dugg om prestation?

Jag kan inte sluta tänka på henne. Egentligen skulle jag behöva vänta i alla fall tills jag sålt bilen men de har haft henne i två månader (relativt lång tid för hästhandlare) och när som helst kan någon lägga handpenningen och då är det för sent. Jag funderar så..

Jag drar en oerhört djup suck och torkar tårarna ur ögonen när jag skriver detta.

Okej.

I lördags förmiddag gick min farmor bort. Hon som funnits i mitt liv sedan dag ett och varit som en tredje förälder för mig. Vi stod varandra oerhört nära, vi har alltid gjort det. När jag var liten var jag ofta med henne ut på landet där hennes sambo John hade sitt hus. Vi spelade boule, plockade grönsaker i växthuset, plockade potatis, gick runt i kohagen, plockade smultron på strå, gungade, gjorde skattkartor och på vintern byggde vi snögubbar som fick ha på sig en jacka för att inte frysa. Jag satt vid hennes skrivbord och ritade i ett block och hon hämtade alltid en Mer och ett marsipanbröd åt mig. I bilen med registreringsnummer EYG fanns en äggklocka som jag använde för att se hur lång tid det tog att åka från stan till huset och det stod alltid en Mer med smak av svartvinbär i dörren. Det är därför jag inte gillar svartvinbärssmak så mycket i dag, för den var ofta väldigt varm och jag blev ofta åksjuk i samma veva så jag associerar smaken till illamåendet. Hon körde bakom mig när jag sprang så snabbt jag kunde på grusvägen och sa att jag sprang i 20 km/h.

Hon flyttade in i vår gamla lägenhet på Rödshöjden och bodde ett stenkast bort. När pappa hade sina spelningar fick jag alltid vara hos farmor. I högstadiet ville jag inte åka bussen på morgonen så jag följde alltid med pappa in när han började och spenderade morgonen hos farmor där jag åt frukost och kollade på TV. Efter skolan gick jag hem till henne och väntade på att pappa skulle sluta. Varje morgon och varje eftermiddag var jag hos farmor. Ibland skickade hon vykort för att säga att hon tänkte på mig, eller för att önska grattis på namnsdagen eller grattis på födelsedagen.

Ju äldre jag blev desto mindre sågs vi. För det mesta ringde hon mig ofta men när åldern tog ut sin rätt och demensen kom in i bilden slutade hon ringa. Vykorten slutade komma. Jag fick hålla kontakten. På julafton 2016 hade hon svårt att placera mig men hon glömde aldrig bort mig. Sista gången jag pratade med henne var för några veckor sedan och då sa jag att jag skulle komma och hälsa på snart. Och jag försöker att inte förbanna mig själv för att jag inte gjorde det. Jag kunde alltid ha gjort mer..

Hon fick luftvägskatarr några dagar innan hon gick bort. Hon var alltid positiv och glad, och det var hon in i det sista. Hon fick morfin för smärtan och var på gott humör. I lördags ringde en sköterska till min faster och sa att det här kommer nog bara gå åt ett håll. Siw satte sig i bilen för att komma till Strömstad men hann inte fram innan farmor gått bort.

Jag är så oerhört tacksam över att det gick fort. Farmor berättade ofta att hon var rädd att dö en långsam och smärtsam död, att hon ville somna och aldrig vakna igen. Lite så kan man väl säga att det blev. När hon gått bort ringde pappa mig när jag var på jobbet, jag släppte allt och åkte till Solbo direkt. Där låg farmor i sin säng. Uppklädd, nerbäddad och med blommor i händerna vilandes på magen. Jag hann inte reflektera över hur det skulle bli att se henne död, eller hur det skulle kännas att se en död människa överhuvudtaget. Jag stod och tittade på henne men det kändes inte som hon. Kroppen var liksom lite blekare och huden slätare, att det nästan såg ut som en vaxdocka. Bara något symboliskt, inget verkligt. Jag ville inte röra vid henne, för jag ville minnas henne för sina varma, mjuka händer. Jag har väldigt svårt för den där kylan och stelheten som infaller ganska snabbt efter att en kropp har stängt av.. De undrade om jag ville vara ensam med henne men jag kände inte att jag behövde det. Jag har rört vid henne en sista gång, jag har pratat med henne en sista gång. Det var inte hon som låg där.

Farmor var en så otroligt stor del av mitt liv, och nu är hon borta. Det gör så in i helvete jävla ont. En del av mig har liksom inte fattat det. men jag får sådana små uppenbarelser hela tiden som får mig att bryta ihop. Att ta bort hennes telefonnummer. Aldrig mer höra hennes röst. Inga fler jular tillsammans. Aldrig hålla henne i händerna eller se in i de där snälla ögonen igen. Vad skulle man inte ge för att få fem minuter tillsammans, bara en sista gång?

Jag har aldrig varit med om en liknande förlust tidigare. När Findus gick bort kände jag mig knäckt men det här är snäppet värre så klart.. Jag vet inte vad jag ska tänka eller göra egentligen. Min enda tröst just nu är att jag hoppas och tror att vi återförenas med våra älskade en dag igen, om inte annat så är det vad jag behöver tro för att må bättre. En dag ska jag kunna minnas henne med glädje och hylla allt vi gjorde tillsammans. Jag är så oändligt tacksam över att jag fick träffa den här underbara människan, och fick det stora privilegiet att ha henne som just min farmor. Det finns ingen snällare människa. Hon bar inte på någon illvilja mot någon, någonsin. Alltid glad och positiv och spred ingenting annat än villkorslös kärlek och värme runtom sig. Hon var en riktig ängel. Så genomgod och osjälvisk och kärleksfull.

Därför är livet uppochner nu. Jag har sovit 15 timmar idag och mår inte bra. Jag har så mycket mer att berätta (bland annat om när jag var och kollade på häst igår) men just nu orkar jag inte riktigt ta tag i något alls. Dagarna känns okej men kvällarna är förjävliga. Det är som om allt bara kommer ikapp mig efter klockan 18 ungefär. Kanske behöver jag sysselsätta mig men det får ta den tid det tar. Jag vet inte hur man gör när man sörjer, men de flesta har gett mig rådet att bara låta det komma och låta det gå över..

Min älskade lilla farmor. Om du bara visste hur mycket kärlek du givit och hur mycket du lärt mig.

Om du bara visste hur mycket jag älskar och kommer sakna dig.

Tills vi ses igen, farväl och hälsa John. ♥

Underbara lördag. Vaknade runt åtta och åt frukost framför två avsnitt av The Path och råkade somna till lite grann. Gick sedan upp och tog hand om disk och tvätt och satte igång min cleanmate och sopade hörnen.. Tände ett doftljus, lyssnar på Pink Floyd och åt lunch framför ännu ett avsnitt. Har nu satt mig ner en stund för att berätta om veckan som gått.

I lördags gick vi upp jättetidigt för att åka till Göteborg Horse Show. Stannade till i Uddevalla för att hämta en hylla jag köpt över Facebook och sedan stannade vi reglementsenligt i Ljungskile för att köpa bulle. Innan det blev seveneleven där så hade macken enorma och supergoda bullar. Min pappa älskade dem. Så alltid när han åkte förbi på väg till Göteborg stannade han och köpte bulle, och det är liksom en tradition jag för vidare även om bullarna inte är desamma längre.

Martin däremot åt sin bulle så här. Grisigt. Så gör man ju bara inte!

I Scandinavium tillsist för att titta på hästar!



Vi såg Lövsta Future Challenge och finalen i Sverigeponnyn. Missade nästan hela första tävlingen för att vi kom 45 minuter efter de startat, men så kan det vara.



Vi såg även gymkhana och fyrspann! Båda var väldigt häftigt att se, men jag förstod inte alls poängsystemet i fyrspannstävlingen. Hade nog varit roligare om man varit mer insatt i reglerna.



Vinnie (ATG's maskot) var på plats!



Schweiz hade en liten men hjärtlig supportgrupp bestående av två pers.



Vi trängde oss fram i folkmassorna på mässan och virrade runt som yra höns i evigheter. Jag kunde för mitt liv aldrig få ett hum om var vi var eller vart vi skulle. Men jag såg dessa schyssta stövlar.



Efter dagsföreställningarna var slut bestämde vi oss för att gå och käka på Butcher's Market. Martins fantastiska idé! Som jag älskar den restaurangen!

Vi fick helt vansinnigt snabb service vilket uppskattades, då vi hade ganska bråttom till kvällsföreställningen (trodde vi, visade sig att biljetten inte gällde för kvällen också). Men så kan det vara.

Martin beställde en choklad- och jordnötssmörmilkshake. Som Snickers i rinnande form, mums.



Deras hamburgare är helt fantastiska och pommesen påminner om crispy fries från Max, med skalet kvar på. Hemmagjord dippsås till det.. Jag dog matdöden.



Eftersom vi inte kom in igen på kvällen fick vi bila hem lite tidigare än vanligt. Lite surt så klart då jag gärna hade sett den internationella hoppningen men tur på det viset att vi började åka i samma veva som snökaoset kom och var hemma inte mindre än nästan 4 timmar senare. Påminde väldigt mycket om när vi åkte från Stockholm för exakt ett år sedan, där motorvägen var full av snöslask och man fick ligga i 50 km/h och chansa på var körfältet var. Det var verkligen inte kul men tänk om vi åkt senare..

Från mässan fick jag med mig praktiskt taget allt jag specifikt sa att jag inte skulle köpa. Även denna goodiebag från Royal Canin med kattmat (vilket inte är bra foder tyvärr, men kanske finns det någon som vill ha den).



Köpte ett nytt pannband till mitt hackamoreträns som jag skulle prova på Schersmin.



På det här tränset, fast här syns det gamal pannbandet.



Ett par ridbyxor. Jag hade inte tänkt köpa det men de var så snygga och faktiskt ganska billiga.. Tyckte det var lite för mycket blingbling men när jag provade dem så såg de mycket mer stilrena ut.



Jättemjuka handskar, de jag har nu andas ingenting så de blir både stela och kalla. Dessa var fantastiskt mycket bättre, med bättre grepp dessutom.



7 par strumpor för 120 kronor! Det är vad man brukar få betala för 1-2 par annars.



En tjocktröja. Visste att det var vågat att köpa en beige men jag tyckte om den.



Fick höra av en styrelsemedlem på lördagskvällen att min insändare var med i dagens Strömstadtidning så jag var tvungen att stanna på Statoil och köpa mig ett exemplar. "Inatt ligger jag sömnlös" är min insändare, den är ganska nerkortad men jag tycker de fick med det väsentliga.



Här är hyllan jag köpt för 150 kronor av en tjej i Uddevalla. Tycker den är jättefin och en mycket bättre lösning än den vi haft tidigare (fick möblera om lite inne på toaletten). Den enda nackdelen är att hyllplanen ligger lösa så när en katt kommer och ska klättra i den så tippar de över. Vilket resulterade i att den stora glasflaskan (på bild) som jag var så nöjd med gick sönder dagen efter.





Blir ett projekt att införskaffa en massa fler vita handdukar så måningom.



Fick även strukturerat om med tvålarna.



På måndag var det ridlektion och jag fick till min stora förskräckelse Angelo.. Han är jättefin att rida men varje gång jag sett honom in action sedan jag hade honom sist i december, så har han kastat av sin ryttare. Varje gång. Han bara gör en kraftig sväng och bockar så det flyger småtjejer åt alla håll.. Jag var sannerligen sjukt nervös, det tog ungefär 40 minuter innan jag kunde slappna av lite grann. Vickan sa efter lektionen att det syntes på honom att han kände att det inte var någon idé att försöka göra någonting, men jag tänkte att det var lätt att säga i efterhand när vi vet att det gick bra.. haha. 



Har modifierat min frukostgröt för första gången på typ fem år. Har börjat ha i proteinpulver från North Nutrition med smak av hallon och vit choklad (det absolut enda proteinpulvret jag faktiskt tycker är gott) och istället för frysta hallon så värmer jag dem så de blir jättevarma. SÅ GOTT.



Var hästvakt åt Karmen i söndags också. Hon testar mig så vansinnigt mycket alltså, men sist jag red henne hade jag trippelkollat med Josefin att det bara var dumheter så jag vågade pressa henne. Efter en halvtimme gick hon med på att lyda skänkeln och då blev hon som en annan häst. Som Lena säger, märrar måste man förhandla med. Haha.



Jag upptäckte att de hade en stallkatt!



Arbetet tog genast mycket ängre tid men det är bara mindfulness för mig.





När jag var där skitsent i veckan kom jag på att jag är livrädd för mörket. Särskilt i stall där man hör små ljud hela tiden och liksom inte riktigt kan avgöra var de kommer ifrån. Usch.



I tisdags hade vi styrelse- och årsmöte för Kattkedjan. Jag blev vald till vice ordförande i år, det var lite kul.



Vår jourhemskatt gör framsteg. Har dock börjat nysa och få rinniga ögon och nos.. Fattar inte varför vi har en sådan otur med sjuka katter.. Bara det inte smittar till mina egna. Han har i alla fall inte blivit sämre de senaste dagarna så förhoppningsvis är det inget farligt.



Karmen i onsdags efter ett bra pass i paddocken.



En av Karmens stallkamrater.



Jag var på bio med Martin och min lillebror Simon. Vi kollade på Lego Batman! Äntligen! Den var inte lika bra som Legofilmen men fantastiskt rolig och välgjord.



Gos.



En av orsakerna till att det tar lång tid för mig att komma igång ibland.. Igår skulle jag haft pass på morgonen men ingen kom så jag åkte faktiskt hem igen innan jobbet.





Och i torsdags var det dags för lektion igen! Har ju börjat rida hos Vickan två gånger i veckan nu. Jag fick som utlovat min favorit och fick möjlighet att prova mitt bettlösa träns på henne för att se om hon blev mer harmonisk att rida (är 99% säker på att hon har problem med tänderna). Mot slutet när hon blivit väldigt pigg blev hon ganska stark men man kunde ändå ta tag i henne. Med pessoabettet springer hon ju lika mycket men när man ska bromsa börjar hon slå med huvudet, men nu gjorde hon inte det. Så även om man måste vara lite mer bestämd i handen så får man ändå bättre kontakt tycker jag. Lektionen gick för övrigt superbra, vi övade på omvänd galopp och vi satte det på nästan varje försök, jag var skitnöjd! Älskade tjejen vad du gör mig lycklig. ♥





För två dagar sedan firade jag och Martin ett år som förlovade. Jag hade tidigare frågat honom lite hur han ger och tar kärlek, för att jag hört att vi kan vara ganska olika. Kärlek/bekräftelse kan vara presenter, överraskningar, spontana sms/samtal/lappar, komplimanger, att vara fysisk (pussas, kramas, klia etc), att tydligt avsätta tid för varandra och så vidare. Oftast så GER vi kärlek på det sätt vi själva föredrar att ta emot det. Problemet är ju bara om man inte ser det på samma sätt, och jag har en svag känsla av att vi är ganska olika. Så jag frågade rakt ut. Det visade sig att han vill att jag ska krama och pussa på honom och gärna ge komplimanger. Medan jag berättade att jag är mer för spontanitet och konkreta grejer. En lapp, ett sms, en blomma - något som indikerar att han tänkt på mig när vi inte är tillsammans. Och plötsligt förstod jag, att vi har nog skrikit ut kärlek till varandra fast utan att den andra förstått. Martin kliar mig ofta i håret eller på ryggen och så, medan jag ofta fixar små överraskningar till honom. Fast ingen av oss har liksom varit mottagliga för det på samma sätt, inte reflekterat över det och kanske ändå sökt en viss bekräftelse som vi saknat. Det var en ganska cool aha-upplevelse faktiskt. 

Så på vår ettårsdag för förlovningen fick jag en bukett med rosor. Blev väldigt, väldigt glad. ♥  Samma dag fick jag även en ask choklad av vår butiksansvariga, Emma, för att vi fått väldigt bra resultat i butiken dessa två månader som varit.





Precis innan jag fick chokladen (typ 5 minuter innan) hae jag hittat en gammal bild på mig från 2015 (tror jag) där jag för i helskotta hade synliga magmuskler. Herregud, jag var ju i så bra form! Jag gick inte ens på diet, jag bara åt bra mat och jag åt ofta och hade alltid med mig en hel strandväska fullsmäckad med hemlagad lunch, ägg, riskakor, kvarg, havreringar och så vidare.. Det sjuka är att jag kan inte riktigt minnas att jag var i så bra form - antagligen för att jag inte såg det själv utan bara strävade efter att se ännu bättre ut. Men nu, några kilo senare skulle jag ju liksom göra vad som helst för att komma tillbaka.. Jag har tappat rätt mycket form när jag slutade på Max och började på Bodypower, ironiskt nog.



Så nu har jag bestämt mig. Nu får det fan vara nog. Motivationen i gymmet kommer om den kommer men oavsett kan jag äta bra mat.

Så från och med igår började jag rannsaka mig ordentligt och jag ska ha bilden ovan som motivation. Jag kan göra det igen!

Jag har haft en sådan sjuk otur med min bil. Besiktade den för ett tag sedan men den gick inte igenom. Nu har pappa gjort TRE försök att beställa den nya delen. Han har beställt rätt men fått fel. Tre gånger. Efter första gången ringde han till och med Skruvat och sa att han ville ha en ny och vilken det skulle vara. Trots detta blev det fel.. Så lyckades han få tag på en annan del så han kunde tillverka en provisorisk del med en av de felaktiga delarna, körde ner till bilprovningen och så tog de inte emot på fredagar. Vad gör en bilprovning om de inte provar bilar? Så på måndag får jag köra ner på morgonen innan PT-timmen och hoppas att jag får en drop-in, annars får jag väl vara så fräck att lämna nyckeln och bilen parkerad utanför. För på tisdag blir det körförbud.

Precis som med min förra bil så börjar jag känna att det är dags att göra sig av med denna. Reparationerna blir allt mer och mer frekventa och den kostar mig mer och mer i månaden. Tror jag ska sälja den, betala av mina lån med pengarna och sedan ha råd att leasa/köpa en ny bil. Vi får se. Ska leta fram visitkortet till säljaren på Nilsson Bil och boka in ett möte innan det går alltför långt. Jag menar det blir knappast bättre.

Anyhow, idag var början på min efterlängtade helg! Jag åkte med Martin in till hans jobb tidigt så jag kunde ha bilen, när jag kom hem la jag mig på soffan med täcke och kudde för att kolla på The Path. Somnade efter en halvtimme. Sov ett par timmar.

Gick upp och lagade frukost. La mig på soffan igen. Somnade en gång till. Gick tillslut upp vid tre (ångrar ingenting) och dammsög, vek tre maskiner tvätt, lagade lunch/matlådor, diskade och städade undan. Sedan var det dags att hämta Martin, hämta bilen på Söle och sedan åka ut till Karmen, Josefins häst!

Vårt ridpass gick så där. Karmen har varit skadad och marken var frusen ute så jag vågade inte rida särskilt intensivt. När hon drog öronen bakåt och slog med svansen i galoppfattningarna vågade jag inte driva för jag trodde hon visade obehag. Visade sig sedan att hon bara kört med mig och gör sådana små rackartyg för att slippa. Skrutthäst. ❤️ Men hellre på den säkra sidan, på söndag ska jag vara mer bestämd. Martin var med och hjälpte mig både mocka och rykta och filma när jag red. Bästa Bowies.

Vår jourhemskatt Martin har rört sig lite i huset idag när vi varit hemma, det är framsteg!

Jag har blekt och sedan färgat håret, ska gå och skölja ur det nu. Imorgon ska vi upp jättetidigt och åka till Göteborg för att gå på Göteborg Horse Show! Äntligen! Har inte varit där sedan jag var tio år typ. Hade tänkt shoppa mig själv till döds på mässan efter alla hopptävlingar, men kontot tillåter inte riktigt det. Hade egentligen velat köpa en heeeelt ny outfit men kommer nöja mig med att byta ut det som inte längre är helt. Alla mina ridkläder är minst 6 år gamla, mina skor är över 10 år gamla tror jag.. så nya skor med tillhörande chaps, strumpor, en tunn tröja och en tjocktröja. Handskar, väst, ridhjälm och ridbyxor får hålla ett tag till.

Längtar!(!!)

Dåliga nyheter för mig som precis räknat ut hur mycket pengar jag lägger på Celsius i månaden, men bra för alla andra. På onsdag lanseras den här jäkeln!