way down in the hole
Häj lilla bloggisen och alla som läser.
Jag vill börja med att berätta att idag är en sorgens dag, då vi blev tvugna att avliva familjens katt Majsan. Hon flyttade till oss år 2004 som kattunge och har levt hela sitt liv på Söle, precis som Signe. Angelika fick Majsan i present av sin bror Patrik, väldigt spontant så där, då deras katt hade fått ungar. Hon tackade ja till att ta emot henne och pappa inflikade att om det blev en helsvart kattunge i nästa kull (då deras andra katt väntade en kull också) så var han intresserad av den också. Han ville ha en svart katt som hette Tudor nämligen. På den vägen kom Signe och Majsan till oss som små, inte kullsyskon men de hade samma pappa och var födda med några dagars mellanrum. (Signe blev ingen Tudor då vi först trodde det var en tjej, som visade sig bli en pojk ändå.)
Majsan hade njursvikt och hyperaktiv sköldkörtel, även om de behandlade henne för sistnämnda så visste vi att hon levde på lånad till. Hon blev snabbt mycket dålig och idag hade hon svårt att andas ordentligt. Det visade sig att hon hade vätska i buken. När hon fick lugnande inför avlivningen försvann hon nästan direkt, så svag var hon..
Jag hoppas så innerligt att det är sista gången på väldigt länge jag behöver gå igenom ett sådant här avsked igen. Det gör så ont.
Jag älskar dig Majsan. Så, så, så himla mycket. Tack för dessa 16 år.
Jag tänkte jag skulle ta tillfället i akt att skingra tankarna lite genom att berätta vad som hänt den senaste tiden. Det var ju ändå 3 veckor sedan sist.
Det är - dagens omständigheter åsido - bra med mig. Jag är inne på dag 23 av permitteringen tror jag. Jag ska inte ljuga, jag tycker det är ganska skönt. Nu har jag t.ex. varit ledig i en vecka. Det kommer bli ett jävla bakslag ekonomiskt så klart men det finns inget jag kan göra åt det så det är bara att göra det bästa av det tänker jag. Jag tar morgonpassen i stallet måndag till fredag, gör en massa saker efteråt och är ändå hemma ganska sent vissa dagar ändå. Så jag kan ändå fördriva tiden med vettiga saker, det kan jag lova. De dagar jag inte måste vara i stallet tidigt på morgonen sover jag alldeles för länge, får huvudvärk och mår dåligt. Så det är ganska lätt att motivera sig till. Att vi haft sånt fantastiskt vårväder har definitivt inte gjort saken sämre.
Jag försöker gå promenader med Proppen varje morgon. Det har gått väldigt bra förutom de senaste dagarna, då har det inte blivit så mycket. Som tur är går hon i hagen så stor del av dygnet ändå så hon får ändå röra på sig en del. Min älskade häst. Jag vet inte var jag hade varit om jag inte haft stallet att åka till.
Sist jag bloggade så sa jag ju att jag tänkte gå ett varv i Strömstad och handla av en massa småföretagare, saker att lotta ut till förmån för våra katter. Jag fick nog med nästan varenda butik som inte var väldigt nischad typ kläder, elektronik och smycken. Sånt är ju svårt att hitta en grej som passar/tilltalar majoriteten. Men det blev ett riktigt trevligt äventyr där jag fick minglat en hel del med ägarna av butikerna och förklarade mitt ärende. Vissa var så snälla att de skickade med bonusprylar. Jag hoppas så innerligt att de klarar av denna kris och finns kvar sen när det är över. (Martin bad mig häromdagen om att INTE prata om corona här hemma, det är ju det enda man pratar om överallt, men jag märker hur otroligt svårt det är att låta bli.)
Anyway, jag hittade till Torills garnbod som tydligen var helt nyöppnad. Köpte lite garner att virka bläckfiskar av. Så bor du i Strömstad och behöver garn, please show her some love!
Det tog sammanlagt runt 3 timmar att bli klar. När jag kom hem sedan fotograferade jag allt och la upp en video på Katthjälpens sida där jag förklarade min tanke och mitt syfte med detta, och hoppas våra följare är riktigt sugna på lite prylar från Strömstad.
Från en av mina absoluta favoritbutiker i stan; The & Krusiduller. Ett paket med servetter och en tändsticksask med kattmotiv, en jättevacker mugg med tesil och mitt personliga favoritte Sweetheart.
En massa lyxigt godis från Lolas konfektyr.
Här ser ni en samling av allt. Jag köpte en lampa, en bricka, prydnadskatter i gjutjärn, ett set med produkter för ansiktsvård, två muggar, en Willow Tree-figur, en handduk, tre böcker samt ett set med serveringsfat och plockbestick med havstema. Är så otroligt nöjd med dessa grejer, hoppas folk ska tycka om dem.
Så här nöjd var jag. Jisses, tar verkligen aldrig selfies längre har jag märkt haha.
Okej det kommer dyka upp en del random kitty pics bara för att jag älskar dem.
Efter att luftvärmepumpen gått sönder har jag mer eller mindre levt under min värmefilt. Jag har blivit väldigt populär på köpet.
Nestor är så otroligt go, för varje morgon och varje kväll hoppar han upp i sängen och vill busa. Jag drar med handen under täcket så jagar han den helt frenetiskt. Det är så roligt, jag vet inte vem av oss som har mest skoj. Efter det ska vi gosa. Jag älskar denna katt alltså, vet inte om jag någonsin kommer kunna släppa honom ifrån mig.
Tidig morgon när jag åker till stallet.
Jonny följer alltid med mig ut och ner till bilen.
Pappersarbete med experthjälp.
Det blir mycket av detta kan jag säga. MYCKET. Jag somnar ofta mellan 22-23 på kvällarna numera för att jag faktiskt upprätthållit någon form av dyngsrytm. Tyvärr innebär detta dock oftast att jag "somnar ifrån" så jag vaknar några timmar senare och måste borsta tänderna och så, det är väl inte helt optimalt men när jag blir trött så däckar jag.
Mitt stenskott i rutan. Intalar mig om att jag kan sia om världsekonomin i kurvan den avbildar (den är på väg upp nu igen så oroa er inte).
Kolla så otrolgt gött hon har det i solen. Det blir väldigt varmt mot den väggen på morgonen, helt underbart.
I julklapp tror jag att det var, fick vi bland annat proteinpannkaksmix från Bodylab av jobbet. Jag provade den häromdagen och holy macaroni så gött det var! Man ska nog inte förvänta sig exakt detsamma som vanlig pannkaka men den blir superfluffig och kanske något torrare. Annars awesome.
Random kitty pics:
Sterling har börjat lägga sig bredvid mig på morgonen.Så oerhört mysigt, och Artemis ligger alltid mellan mina knän.
Lilla Lana som faktiskt fyller 11 år idag! Grattis vår sura, karismatiska Bananister. ❤
För ett tag sedan tog jag mig en powernap dagtid, bara för att solen lyste in så skönt genom fönstret. Det kan vara anledning nog om ni frågar mig.
När jag var på shopping spree i stan köpte jag även några enstaka prylar till mig själv. Bland annat köpte jag en ny bok som jag hört mycket bra om! Jag läste så otroligt mycket förr, minns om jag var hemma från skolan för att jag var sjuk så kunde jag läsa en bok från pärm till pärm. Sen jag slutade skolan har jag dock inte läst regelbundet (fast jag fortsätter köpa böcker, ironiskt nog) men nu är jag fast besluten om att börja igen. Råkade dock köpa fel bok i ordningen, nämligen 1794, så bad Martin som ändå var i stan dagen efter att köpa 1793 också. Har faktiskt läst 130 sidor än så länge, det låter inte mycket men för min utbrända hjärna som knappt klarat läsa alls på flera år är det en stor bragd!
Självklart lite kärlekste (Sweetheart) till mig själv.
Jag passade även på att handla på Kids & Co. på Nordby då de hade 40% rabatt på allt i butiken. Jag hade ett presentkort på köpcentret som jag också fått från jobbet, som jag köpte mig två stycken Woodwickljus för. De går varma här hemma nu må ni tro, när jag är hemma mycket mer.
Morgongos med min bäbis.
Morgonsolen tittar in.
Värmefiltsgos med Nesty.
Och även Artemis och Sterling.
Och ni må tro att jag uträttat en hel del kattärenden under permitteringen! Det finns massor av flexibilitet nu vad gäller körningar och veterinärbesök. På bild syns Mintu som varit hos veterinär två gånger och dessutom bytt jourhem. Hon kissar lite fel inomhus men hennes jourhemsmatte är helt jävla underbar som inte ger sig i sökandet efter lösningen och vad som felas henne. Hoppas, hoppas vi får bukt med problemet.
Artemis på span när bestie rullar in på uppfarten.
När man har på sig annat än stallkläder, jobbkläder och onesie! Måste förevigas!
Vi fick ÄNTLIGEN företagsswish!!!! Jag fick numret ganska snabbt men fick tamejsjutton inte till det med registrering och aktivering och allt, så var tvungen att besöka Nordeas kontor för att be om hjälp. Den supertrevliga kvinnan där svarade att de inte jobbade med sådana frågor där så hon hade inte svar på hur jag skulle göra men erbjöd sig ändå försöka. Och vi lyckades! Få igång både föreningens och min egen swish, jag firade direkt genom att swisha en tia. Vilken otroligt bra service också, för övrigt! Att säga "jag har tyvärr ingen aning om hur du gör för det är inte mitt område men jag kan försöka". Även om det tog säkert en halvtimme.
Jag var och adopterade ut Fred och George. Kolla så underbar bild jag fick av deras nya matte.
Ännu mer adoptionskontrakt som dimpt ner i brevlådan. Amazing. Få saker är så fantastiska som att adoptera ut våra katter.
Promenad längs havet med Proppen. Det körde förbi en motorbåt, det gick bra. Men vågarna som uppstod? VÅGORNA?!?!?! Läskigaste i kommun.
De har fått börja gå i en ny hage nere vid grusvägen, så nu känns det nästan som sommaren är på intågande.
Eftermiddagarna spenderas väldigt ofta i soffan. Här med Artemis, en Celsius och The Wire på tv. Har tagit mig igenom första säsongen nu, mot all förmodan. Har hört att den ska vara så fantastiskt bra men ska erkänna att jag förstår inte så mycket av den.
Här är ifrån en annan dag då jag mötte Augusta i stallet. Vi bestämde oss för att gå en promenad ihop men hon erbjöd att jag kunde få rida Zessan så kunde hon gå med Proppen. Det var så roligt att rida igen, det var otroligt längesedan!
Värmefiltshäng (notera elementet i bakgrunden, fick låna den av farmin, den räddade mitt liv även om jag fortfarande var sjukt frusen).
Här ser ni hur temperaturen i huset (vardagsrummet) steg från nästan 17 grader till nästan 24, haha. Jag har lugnat mig nu, jag lovar. Behövde bara tina upp benmärgen.
Solhäng i stallet i väntan på att hästen ska äta sin frukost. Har med den bara för att påminna mig själv om hur jävla gött det är ibland.
Random kitty pics:
Insåg några dagar i efterhand att jag missade några butiker i stan. Så shoppade lite till, denna gången på Skattkistan (heter den va?), Hannas Skafferi och Västerläge. I sistnämnda butik skickade hon med en extra vinst som vi får lotta ut till förmån för kissarna, så otroligt snällt.
Eftermiddagshänget.
När jag var på Coop såg jag vår telefonlista från handlingshjälpen Strömstad sitta uppe i entrén. Kände onekligen ett uns av stolthet för vad Johanna och jag åstadkommer ibland alltså.
Mera kitty pics för det ger mig ro i själen:
Bowies fyllde år!! Hela 37 år faktiskt! Grattis grattis till honom! Vi firade bland annat med ett besök på Pinchos i Uddevalla, och givetvis var bästa Johanna med som alltid när det ska firas födelsedagar. Vi brukar ofta köra ett Escape Room också men eftersom de stängt gränserna till Norge så valde vi att skjuta upp det tills vi kan åka dit, för att slippa åka till Göteborg för sakens skull.
Min lilla Nestor skulle till veterinären för att rensa öronen. De var sååå hemskt fulla i skabb när han fångades in. Även om den behandlats så fanns mycket skit kvar som han inte låter mig rensa ut. Vi var inne för några månader sedan och rengjorde men det blev bara värre. Så nu fick de söva honom och spola ordentligt tills det var skinande rent i öronen. Det gjorde otroligt gott, men han var som alltid väldigt nervös så klart. Vem kan klandra honom.
Vi firade även Bowies lite till i efterhand med en Budapestlängd från Backlunds!
Och jag var på promenix med Proppen.
Det otroligt fina vädret gör det möjligt att äntligen kunna vädra. Så skönt att få in frisk luft men också kul för katterna att kunna titta ut, även om de ser helt förskräckta ut haha.
Min fina vän Sanja kom in i butiken när jag jobbade för ett tag sedan. Så roligt att ses, det finns alltid massa att prata om även om vi inte träffas ofta alls längre jämfört med förr då vi nästan alltid hängde ihop.
Hon gick iväg en sväng och när hon sedan kom tillbaka så hade hon med sig en present. Hur fint?! Det var ett Woodwickljus av min favoritdoft, hon känner mig så väl. Vi minglade ett bra tag till och det gjorde så gott för själen, ni vet.
Ägnade nästan en hel kväll åt att packa Traderavinster och även vinster och sådant vi säljt via Katthjälpenn. Så skönt att få sånt gjort, det är ju så tråkigt.
Snälla säg att det är någon mer i min umgängeskrets som kollat på Tiger King på Netflix? Jag har kollat igenom den FYRA gånger! Jag är helt besatt, det är verkligen ett av det sjukaste jag någonsin sett haha. Om du inte sett den, håll i hatten, you're in för such a treat!
Jonny och jag chillar i solen mot husväggen efter jag slutat jobbet, hann fånga några av eftermiddagens sista solstrålar.
Ville även bara visa mitt lager av Woodwickljus. Kanske klarar mig till sommaren på detta. ÄLSKAR DEM.
Bowies och jag spelar ju ett spel som heter Cat Lady. Jag har varit så bitter då jag nästan alltid förlorar numera, men när vi två spelade sist så slog jag till med ett rekord och slog honom så jääävla stort att nu vill ingen av oss någonsin spela det igen. Jag för att jag aldrig kommer kunna slå den prestationen och han för att han förlorade så stort. Haha.
Johanna och jag hjälpte min farmors syster Kerstin med att handla häromdagen, då hon ska hålla sig hemma. Det var roligt, och så snällt av Johanna att hjälpa till. Det var superkul att träffa Kerstin igen, gud så lik farmor hon är. Så snäll och rar. Hon bad oss köpa påskliljor i krukor på Ica men de var dessvärre slut så vi tänkte åka till Blomsterlandet efteråt. Dock glömde vi av det helt så när hon frågade föörsynt om blommorna erbjöd vi oss att åka tillbaka till stan och handla igen. Hon passade på att beställa lite fler blommor av oss så det slutade med att vi köpte ett gäng olika sorter åt henne. Det känns så skönt att kunna hjälpa.
Fick även den goda nyheten att min sadel nu var såld!!! Som jag väntat! (Och som jag tvekat innan jag bestämde mig!)
En försenad födelsedagspresent till Bowies. Köpt på Strömstad Bokhandel såklart för extra support.
Jag bestämde mig häromdagen för att klippa Proppens man då den är så himla ojämn av olika skäl. Har ni sett så förskräckligt. Hästarnas version av pottfrilla? Aja, det var nödvändigt eftersom jag är oerhört restriktiv med att klippa av hennes man och svans för jag vill att den ska vara så läng som möjligt. Men är den sliten blir den ju inte längre, så.. det behövde göras. Men nu har jag gett mig själv klippförbud i ett halvår. Minst. Problemet är när man ska börja "jämna till" och det bara blir kortare och kortare.
Johanna och jag har faktiskt varit ute på ett par barbackaturer på Kajsas tinkrar Gina och Saga, med Proppen i lina efter. Det har varit såååå otroligt mysigt! Tyvärr mest bilder från henne då jag haft händerna fulla.
Alltså vädret. Så fantastiskt.
Ett av föreningens nyaste tillskott; katten Farbror. Farbrors familj flyttade men struntade i att ta honom med sig, så han levde hemlös länge. Nu är han inne i värmen och tryggheten. Han är så go.
Nestor päser.
Häromdagen satt jag hemme hos Johanna och chillade i soffan medan Bytt är bytt var på TV. De tog fram denna bil och jag sa "är det en P1800?" vilket är typ den enda modell jag känner igen eftersom det är en sådan pappa håller på att bygga ihop. Tro sjutton att det var det, jag blev så stolt så tyckte det var värt att föreviga.
Vi var även på Återbruket där jag hittade denna enorma klöspelare i nyskick för 200 kronor. Köpte den utan att blinka. Katterna tyckte mycket om den faktiskt, det tror man ju sällan om det man köper till dem.
Häromdagen var Johanna här för att byta däck på sin bil, då hon förvarar dem i vårt garage. Hon var så ambitiös och ville göra det själv, och var vid gott mod när hon började bara för att inse att domkraften verkade göra skador i underredet och trots en massa googlande så hittade vi ingen info om var den skulle placeras för att undvika detta.
(Lana hjälpte till som ni ser.)
Det slutade i alla fall med att jag ringde pappa för att rådfråga och bara en stund senare åkte vi båda till Söle för att han och Simon skulle byta däck på båda bilarna i farmins verkstad istället. Så det blev asbra tillslut, så tacksam för att han alltid ställer upp och hjälper.
När vi väl var klara sedan åkte vi tillbaka hem till mig och lagade middag tillsammans. Grönkålspasta så klart. Det var sååå gott. Vid det här laget hade Johanna och jag umgåtts nästan non-stop i flera dagar, det har varit väldigt roligt.
Detta är en av mina däcka-klockan-22-moments. Men ni förstår säkert hur svårt det är att låta bli med denna mysfaktor.
RANDOM KITTY PICS:
Det kom en ny häst till stallet! Martin och jag åkte dit häromdagen för att titta på den och det slutade med att vi borstade på honom i säkert en timme. Han heter Mascot och är ett av det sötaste i världen.
En hektisk livsstil kräver snabb lunch. Sojakorv!
Jag virkar ju bläckfiskar ganska ofta men jag tycker det är dötråkigt att slutföra dem dvs. fylla med stoppning och mynta, sen virka ihop dem i botten. Detta resulterade i att jag än en gång hade 24 icke-slutförda bläckfiskar att göra klart. Vi körde ett ryck, Wyoming och jag. 5 Timmar tog det allt som allt, men jag blev bannemej färdig. Nu ska de säljas till förmån för pissarna.
Random kitty pics:
Jag var hos Mauri för att få bukt med mitt dåliga knä och min ömma rygg. Alltså, han är bara SÅ fantastisk! Han masserae, lossade lite bindväv, använde laser, knäckte (så jäkla frigörande) och använde sig av koppning. Det är så kul att gå till någon som kan använda så många olika tekniker och inte bara göra en eller fåtalet. Det känns som han verkligen kan ge den behandling som BEHÖVS då. Jag är så nööjd, känner mig alltid pånyttfödd och har dessutom inte haft ont i knät på några dagar!
Så här ser ryggen ut efter koppningen haha.
Någon njuter av solskenet.
Jag hade bara sovit 4 timmar den natten, haft morgonen i stallet, åkt hem för att duscha och äta, sen åkt in till Mauri och sen hem. Väl hemma la jag mig på soffan under en filt, elementet nära, Woodwickljuset tänt och brasan på TVn... Läste kanske 40 sidor men sedan tvärsomnade jag och tog en powernap ihop med Sterling. Så magiskt skönt.
Ganska så snart efter jag vaknat efter att ha sovit i en timme, fick jag meddelande om att en hemlös, högdräktig katt vi försökt fånga ett tag, gått i fällan. Så det var bara att byta om och åka iväg på ärendet för att hämta henne och installera i sitt jourhem.
Sen åter tillbaka till soffläge...
Igår ägnade jag nästan hela dagen åt kattärenden. Hämtade Farbror i Bullaren på morgonen och körde in till veterinären, gick lite ärenden i stan (köpte bland annat en vas på The & Krusiduller som var sååå fin, hade tänkt på den dagligen i en vecka innan jag slog till), tog stallet däremellan så klart och kunde vara hemma i två timmar innan det var dags att ge sig ut igen för att hämta Farbror hos vet och köra hem, samt hämta två andra katter som skulle flytta till Göteborg. Saker och ting gick inte som planerat, så jag var hemma ganska sent och då oerhört dränerad.
Kördatan den dagen..
Martin var dock underbar och köpte med takeaway från Park hem.
Halloumiburgare. Nom nom.
Vi fotade alla bläckisar som snart kommer upp för försäljning.
Det är så här Wyomnig tigger av mig förresten. Med ryggen mot mig. Så ovärdig är jag av hennes bedjande uggleögon.
Idag då så toog jag morgonen i stallet och när jag kom hem städade jag, sedan gick Martin och jag ut en sväng och jag tog med Artemis i sele. Hon fick utforska runt huset och jag tror hon tyckte om det även om hon var väldigt stressad stundvis. Hon är så cool med det mesta så det förvånar mig, särskilt eftersom hon levt på gatan i betydligt stökigare miljöer. Men hon hade det i alla fall gott i solen. Åt gräs, spydde, och åt lite mer gräs. Knäppa katt.
Johanna kom hit en stund och sedan åkte vi till Söle. Hon var med när vi tog bort Majsan, och tröstade bland annat min lillebror Simon som var helt knäckt. Det var superjobbigt att låta Majsan gå men det rådde inga som helst tvivel om att det var det bästa för henne, hon var så skruttig.
Johanna stannade här i några timmar efter att vi kom hem också. Vi spelade Cat Lady och det var sköt att tänka på annat.
Det får göra ont ett tag. Det är okej.
Tack än en gång för att ni läser hörni. Hoppas kunna uppdatera mer kontinuerligt framöver, nu när jag ändå är ikapp. Vilket jag ju alltid säger, men drömma kan man.
Kram kram till den som behöver det ❤
2020-04-15
22:54:45
Vardag
Kommentera! (0)periphery
Häj lilla bloggen och ni som läser den! Nu jävlar ska ni få ett inlägg att sätta tänderna i. Haha.
Trevligt och fint att se att några är inne och kollar efter uppdatering nästan varje dag, även om frekvensen inlägg är låg. Jag har inte skrivit på nästan 2 månader nu, det har (som alltid egentligen) varit mycket runtom och ju längre tiden går desto
trögare går det att väl komma igång. Jag vill ju gärna få med så mycket betydelsefulla händelser som möjligt, för mitt framtida-jags skull. Detta inlägg blir långt. LÅNGT. Guldstjärna till dig som läser hela. Here goes!
Vi spolar bandet tillbaka till början av februari. I förra inlägget hade Artemis varit hos veterinären och dragit ut tänder. Hela upplevelsen var så hemskt tråkig och ännu tråkigare var det när jag fick lägga energi på att ta diskussionen med första kliniken
hon var på. Allting löste sig dock tillslut, det gör ju som oftast det, men jag tycker fortfarande hennes aptit verkar något låg. Sedan så överanalyserar jag säkert en del, men man är ju rädd att de ska gå runt och ha ont.
Jag har gjort en supermegakraftansträngning gällande föreningens bokföring 2019. Det som dock är något av ett lyxproblem är att så fort jag sätter mig vid bordet och ska ta uti med något sådant här, så fylls bordet och mina ben av katter. De ligger mitt
i vägen och stryker sig mot ansiktet och trajar med sina klor i mina lår. Det kan bli jäkligt irriterande faktiskt, och jag har insett att jag ofta drar mig för administrativt jobb för att slippa genomgå den irritationen/frustrationen över att inte
få jobba ostört. När detta händer brukar jag tänka på att det kommer en dag då de inte längre är kvar och kan störa mig eller vara ivägen, och då skulle jag ge vad som helst för att få uppleva det igen. Det funkar faktiskt att tänka så, i alla fall
9/10 gånger. Empirisk erfarenhet.
Sterling ska gärna vara på mitt ansikte, om möjligt. Jag som inte ens är pälsdjursallergiker kan ändå känna att han är väldigt allergen när han är såpass närgången. Men det är ju ändå fint att han är så otroligt tillgiven.
Nestor däremot är bara full i jävelskap och ska jaga papper/pennor/sudd/gem/vadsomhelst.
Jag hade nästan helt förträngt detta men andra helgen i februari tror jag det var, så blev jag så in i helvete sjuk. Jag reagerade ganska starkt på detta då jag väldigt sällan är sjuk överhuvudtaget. Jag snorade, hostade, ont
i halsen och mot slutet kändes mina lungor som om de skrumpnat ihop fullständigt, att hosta kändes som att bli knivhuggen i bröstet (har någon sagt corona än?). Jag mådde så fruuuktansvärt dåligt. Jag fick bita ihop helgen, belamrad med vattenkokare
och te, alvedon och handsprit, för att sedan vara sjukanmäld halva nästkommande vecka.
Särskilt nu i dessa tider vet jag att det är helt idiotiskt att jobba sjuk. Jag har inte riktigt någon ursäkt annat än min pliktkänsla mot kollegorna, att inte sätta dem i skiten så de måste jobba utan raster eller så. Jag har jobbat länge på (andra)
jobb där folk sjukat sig för ofta endast pga. bristande intresse, så jag har alltid tänkt att om jag är pigg nog att jobba så gör jag det så länge jag bara är förkyld. Givetvis har jag reviderat det resonemanget nu under
denna pandemi.
Väl hemma bjöd Bowies på sjukmat; vegetarisk Bullseye-burgare med pommes.
En morgon när jag vaknade satt Wyoming i min säng. Ni som följt vår resa vet att det är något stort för henne/mig/oss, eftersom hon snart 3 år gammal fortfarande inte gillar människor.
Vi provade spela ett spel jag köpte på Science fiction-bokhandeln i höstas. Superroligt!
Man kunde göra egna spelkort, så vi gjorde våra.
Efter att ha varit supersjuk i 4 dagar skulle jag dessutom ta mig an att säga hejdå till Signe som funnits med oss i nästan 17 år. Signe bodde hemma på Söle och vi skaffade honom som kattunge 2003. Han har varit mycket högt älskad ♥ Han hade diagnostiserats
med kraftig njursvikt och hade väldigt uppenbart tappat sin gnista, han var inte sig själv längre. Njursvikt går ju tyvärr bara att bromsa och inte att reversera så det "går så länge det går" och nu gick det inte längre. Det var oerhört tungt att
låta honom somna in eftersom njursvikt och ett försämrat allmäntillstånd inte är så påtagligt, katten KÄNNS inte så sjuk som den är. Men när det börjar synas väldigt konkret hur dåligt de mår, då har det också gått för långt.
Vi åkte hem till Söle på morgonen för att mysa med Signe en sista gång och ge honom massa, massa godis. Efter en halvtimme kom veterinären Johanna dit. Det kändes i alla fall så himla skönt att hon kunde göra ett hembesök så vi inte behövde stressa honom
med veterinärbesök det sista vi gjorde. Det var så himla smärtsamt för mig, men Signe fick i alla fall fridfullt somna in i min famn. Usch. Det är så jobbigt.
Jag försökte hedra Signe för dessa år och minnas all glädje han gett under den här tiden, framför att sörja att han var borta. Jag önskar jag trodde på det där med att man ses igen efter döden, men på senare år så har jag omvärderat den tanken och det är ingen tröst för mig alls. Så jag får försöka rikta fokus någon annanstans.
Framför allt försöka njuta ännu mer av den tid jag har med de som finns kvar och att inte ta saker för givet. ♥
Detta är en bukett rosor och en present jag fick av Martin. Just nu kommer jag faktiskt inte ihåg riktigt varför, haha. (Kan det ha varit alla hjärtans dag?) Men det var efter jobbet, precis när jag stängt butiken, så väntade han bakom hörnet redo med
blommor och paket. Så himla fint!
Vi körde en spontantur till min favoritrestaurang, Pinchos i Uddevalla. Nu minns jag att det var dagen efter alla hjärtans dag, eftersom vi skulle fira den i efterhand haha. (Vilket är lite ironiskt med tanke
på att vi aldrig firar den dagen alls, ännu mindre i efterhand liksom.) Dagen till ära slog jag på stort och drack några drinkar.
Eftersom jag är så himla lättpåverkad så satte de två drinkarna igång ett starkt partysug hos mig som verkligen ALDRIG vill festa. Så i bilen på väg hem skrev jag till Johanna och frågade om hon ville gå ut på krogen. Hon sa ja utan att tveka en sekund
så glad i hågen blev jag skjutsad in till stan
Johanna gjorde sig i ordning och under tiden insåg jag att vi hade en fälla i Svinesund som jag glömt be en volontär rigga av när denne åkte hem från jobbet där fällan står. Johanna erbjöd sig köra ut så vi kunde stänga fällan, så skulle vi gå ut på krogen
sen. Vädret var helt fruktansvärt, det stormade och regnade. Vi åkte till Svinesund, avriggade fällan och skulle åka när vi såg att katten vi försökt fånga satt mitt framför oss. Givetvis ville vi göra ett nytt försök nu så vi laddade om och flyttade
fällan och väntade tålmodigt. När katten var halvvägs in i fällan kom väktaren på sin rond och katten blev rädd och sprang iväg. Klockan hade hunnit bli 1 på natten, alkoholen hade slutat göra sig påmind och istället var vi nu avtaggade och inte så
sugna på att stövla in på nån klubb med 1,5 timme kvar till stängning. Så Johanna körde hem mig istället, haha. Jag hade dock lämnat kvar min tygväska med nycklar, plånka och dylikt hos henne.
Dagen efter hade jag morgonen i stallet och åkte hemifrån samtidigt som Martin. Jag sa åt honom att han fick låsa ytterdörren då mina nycklar låg i min väska i stan, hos Johanna. Jag uträttade mina ärenden, hämtade väskan och åkte hem efter typ 3 timmar.
Nu såg jag fram emot att få sova en stund innan jobbet. Jag kommer till dörren, öppnar tygväskan och ska rota fram nycklarna när jag inser att de ligger kvar i hallen. Jag hade ju aldrig ens tagit med dem dagen innan. Men som tur var var ju Martin
på jobbet cirka en kvart bort så jag kunde åka dit och låna hans. Så jag kom in tillslut.
Brorsan körde race i Italien som jag givetvis passade på att följa på lagret på jobbet som jag nu var tillbaka på, pigg och glad som jag var.
Matlådor in the making. Jag hade verkligen varit så himla duktig med att laga mat och ha med egna lunchlådor till jobbet, istället för att köpa mat på centret varje dag. Jag tror jag klarade över 2 månader utan att handla mat/dricka en enda gång, på jobbet
alltså.
På tal om mat så fick katterna ett activity board till sitt torrfoder. Jag försöker egentligen sluta med torrfoder och fasa över dem till blötmat eller färskfoder men de är sjukt envisa alltså. Därför kände jag att då kan jag i alla
fall tvinga dem att jobba lite för det, hähä.
Lilla Jonny råkade bli instängd på toaletten i 8 timmar häromdagen.
Jag fick ett samtal från en av mina närmaste vänner PJ som var på besök hos sin pappa här på västkusten. Hon hade under en skogspromenad med sin hund sett en katt som var märkbart i mycket dåligt skick, den släpade sig fram, rullade runt och kunde inte
använda bakbenen. Hon var underbart snäll och körde den till veterinär, men eftersom de inte har möjlighet att ha djur uppstallade där efter stängning bestämde vi oss för at ta den till djursjukhus i Göteborg då den misstänktes ha en alfakloralosförgiftning.
Jag jobbade men Johanna var en klippa och ställde upp och körde. Jag döpte katten till Gertrude, efter mamman till Hamlet.Hon blir förgiftaad vill jag mig minnas.
Tyvärr var denna tjej ganska hårt sargad av ett liv i hemlöshet sedan tidigare vilket försämrade hennes chanser avsevärt. Men hon lades in på intensivvård för vi ville ge henne en ärlig chans,
Det hade äntligen blivit dags för Göteborg Horse Show! Som jag längtat och väntat även om dert bara blev en dag detta år (som jag kunde vara där). När jag vaknade var det en riktigt härlig vårsol som tittade in genom fönstret och jag visste redan då att
denna dag skulle bli superbra.
Martin vet att jag hatar när folk i publiken smackar åt hästarna i arenan.
Vi gick på mässan och jag köpte faktiskt så gott som ingenting bortsett från några hönät för en hundring samt en burk godis. Vi hittade kanderade äpplen som såg så otroligt goda ut, men vilken smakmässig besvikelse det var.
Tur jag fick en fin bild att lägga upp på sociala medier i alla fall haha! Sockret utanpå var STENHÅRT så det tog en halvtimme att ens komma igenom och det var supersvårt att äta. Äpplet var dessutom gröna och sura, jag hade uppfattningen att de skulle
vara röda och söta, så smakerna skar sig väldigt. Alltså, jag hade liksom suktat efter att prova kanderat äpple i typ 20 år. 10/10 Would not buy again.
Emellan dags- och kvällspasset gick vi till ett tacoställe och åt middag. Min vegetariska nachotallrik var amazing.
GHS var superroligt och jag är så glad att jag i alla fall fick möjlighet att gå en dag, även om jag hade planerat 3-4 dagar detta år.
Det blev fredag och vi skulle åka tillbaka till Göteborg för att gå och se Anders och Måns nya show, på Stora Teatern. Som ni ser var motivationen och energinnivåerna på topp.
Låg kvar i sängen och gosade katt alltför länge in på att vi skulle åka. Blev minst sagt stressigt, särskilt med tanke på att det blev ett fruktansvärt regnoväder som blev värre och värre ju närmare Göteborg vi kom. Men vi hann.
Som jag älskar dessa två alltså! Är så glad att Martin gillar dem också, då han kan vara hemskt svårflörtad vad gäller svensk humor. Showen var fantastisk! Har till och med köpt biljetter till en föreställning i höst av samma turné.
På lördagen sedan gick jag upp vansinnigt tidigt efter bara 3 timmars sömn, packade väskorna och satte mig i bilen för att köra till Linköping. Det var äntligen dags för Joyvoice körledarutbildning!!
Upplyftande att sätta sig i bilen halv sex och veta att jag skulle vara framme kvart över 10 om jag inte stannade. Tur jag gillar att köra bil, och kunde fördriva tiden med att öva på låten vi skulle lära ut. Strax efter Uddevalla fick jag dock stanna
och sova i 45 minuter, för jag var så himla trött och det var jobbigt att köra i mörker då. Som tur var hade jag för en gångs skull åkt med väldigt goda marginaler så jag kom ändå fram i god tid till utbildningen som började klockan 12.
Så pepp och full av förväntan! Så mycket talang i ett och samma rum!
Vi hade lite föreläsningar och diskussioner kring jobbet, både det praktiska arbetet och om konceptet och uppbyggnaden. Vi genomförde ett körrep och övade på körrepets alla olika moment i egenskap av körledare. Det var verkligen helt vansinnigt roligt!
Vi åt middag ihop när första utbildningsdagen var slut och efter det åkte jag hem till min andra familj i Mjölby ♥ Alltså min föredetta pojkvän Manfred och hans familj, jag bodde hos dem i några år och har känt dem sedan jag var 13. Så jag försöker
hälsa på dem när jag kan. Tyvärr var jag där väldigt sent så jag hann inte umgås så mycket med familjen, även om jag, Manfred och Ludvig satt uppe till väldigt sent typ 3 på natten och pratade om en massa olika saker. Så kul! Men jäklars vad jag
fick lida för det morgonen efter haha.
Sista dagen på utbildningen och man var helt korvstoppad i huvudet men ack så fruktansvärt glad och full av energi! Innan utbildningen var jag helt förskräckt inför tanken på terminsstarten men efter utbildningen kändes 2 veckor till första repet alldeles
för länge! Jag är så glad och tacksam för att jag fick detta jobbet!
Kolla vilka powerpinglor ♥
Efter sista utbildningsdagen åkte jag tillbaka till familjen för att umgås ännu mer. Vi fikade och pratade i några timmar innan det var dags för Manfred och Ludvig att åka tillbaka till sitt, så jag tackade för mig, körde dem till Linköping och började
sedan den långa resan hem igen.
I vanliga fall brukar resan hem gå snabbare än bort. Men inte denna gången. Kändes som jag körde dubbelt så lång tid än jag gjorde, men tror det beror på att jag var så trött i huvudet efter de senaste dagarna med allt körande, alla intryck och all energi
som strömmat både in och ut. Men tillslut kom jag hem och jag var nog lika glad som Sterling, över att jag var hemma igen.
Än en gång möttes jag av en bukett rosor av Martin, för att de andra vissnat nu. Blev så glad. ♥
Artemis var med och spelade Crazy Cat Lady.
Det var dags för fettisdagen och chefen bjöd på semla till min stora förtjusning! Efter jobbet tänkte Martin och jag åka till Uddevalla där Joyvoice anordnade en workshop, dit man kunde komma och prova på ett körrep. Jag har ju aldrig varit med på ett
Joyvoice-kurstillfälle annat än utbildningen, så det kändes som ett perfekt tillfälle att se hur det går till och samla inspiration från duktiga Emma som är körledare där.
Ännu en gång hade vi upprört vädergudarna då det blev rent snökaos på väg mot Uddevalla. Vi åkte med god marginal men hann ändå på knappa minuten dit. Det var en rolig timme och jag var mer pepp än någonsin inför mitt egna rep som närmade sig.
Efter repet var slut ringde jag Pinchos och frågade om vi kunde komma även om de slutade ta emot bordsbokningar tio minuter tidigare. De i köket sa att det gick bra om vi beställde all varm mat direkt så de kunde börja stänga sedan. Vilken amazing service
ändå.
Pinchos "fishless & chips" är helt otrolig. Den smakar verkligen torsk! Har aldrig någonsin smakat ett bra fisksubstitut tidigare men den är grym, rekommenderas verkligen!
Det blev äntligen, äntligen dags för mig att ha en ledig dag utan några som helst planer. Jag ägnade tiden åt att ligga i sängen eller soffan och gosa katt. Jag började kolla på Love is Blind på Netflix för jag ville ha
nåt att titta på som inte kräver så mycket tankeverksamhet. Det är seriöst ett av det löjligaste men också ett av det bästa jag sett, haha! Det är så dåligt att det blir bra ni vet. Jag verkar inte vara den enda som kände så, för jag hittade denna:
Tre dagar tog det att se klart på den första gången. Några veckor senare kollade jag igenom hela på två dagar, igen. Så underhållande.
Efter en dags ledighet var det dags att ge sig på jobb igen men vad gör det när vi fått nya arbetsuppgifter som innefattar att packa upp och göra i ordning träningskläder? Jag tyckte det var jätteroligt att packa upp, bocka av på listan, prismärka, larma,
galga. Kul att variera mellan sina vanliga uppgifter och "löpande band"-uppgifter.
Här ser ni förresten vår nya tv-bänk jag köpte för 200 spänn av en på Facebook. Så nöjd.
Ni ser också till vänster om den, en kisspöl som runnit in under och ut till höger. Detta upptäckte jag en morgon då jag varit i stallet och gett frukost, för att sedan sova en stund innan jobb tänkte jag (jag hade jobbat väldigt mycket den senaste månaden
och höll ihop kropp och knopp genom att sova extra mycket). Men istället upptäckte jag detta och fick ägna 2 timmar åt att städa jävligt noga för att bli av med ALL kisslukt. Jag vill tro katterna protesterade mot den nya sanden. Jag vill ju så gärna
använda pellets i lådorna men fick sluta för Wyoming vägrade acceptera det. Nu när hon inte protesterat på väldigt länge gjorde jag ett nytt, helhjärtat försök på pellets men resultatet blev att hon började revirkissa flera gånger om dagen. I panik
fick jag byta ut alla pelletslådor till sand men hade ingen sand hemma av den (dammfria) jag brukar använda. Jag fick köpa två påsar Monster på Nordby och det var seriöst ett av det värsta jag provat.
Så här mycket hade det dammat efter mindre än TRE dagar.
Och detta andas katterna in när de gräver i lådan.. nej tack. Hade beställt hem sand i panik, med tillvalet "prioriterad packning" så efter dessa tre dagar hade jag ny sand. Slängde alltihop av denna Monster, det kändes som ett himla slöseri men ville
inte utsätta någon för detta damm mer än nödvändigt. Tre. Dagar.
Jag kontaktade Jeanette som jag lärde känna via jobbet för några år sedan, som dessutom är egenföretagare som fotograf också. Jag köpte en utskrift i A3-format av henne.
Självklart en bild på min älskade Signe. ♥
Som nu hänger ovanför sängen. Jag vill verkligen bli bättre på att sätta upp egentagna bilder på väggarna, det är så himla gemytligt.
Proppen mår bra men hennes hälta är sämre. Ska kontakta veterinären och fråga om det finns möjlighet att spruta in silikon i kotan snart. I sommar ska jag göra en ny ultraljudsröntgen på hennes sena och hoppas det gått åt rätt håll.. Usch, det vill jag
inte tänka på än. Kan inte mer göra än fortsätta rehabilitera henne tills dess. Hon rör sig i alla fall mycket bättre nu när hon har skor på fötterna, så det får jag nog fortsätta med.
Varje morgon när jag vaknar ligger dessa här. ♥
Eftersom jag jobbat så mycket och varit iväg på så mycket grejer i februari, så var jag extremt mån om min återhämtning. Som jag skrev tidigare, så sov jag extra mycket, oftast en stund före jobbet. När jag kom hem sedan var jag väldigt mån om att inte
ta mig an en massa måsten, vilket visserligen gjorde att jag halkade efter en del med föreningsarbete som att samla in pengar, boka veterinärbesök, skicka jourhemasvtal och köpekontrakt. Men å andra sidan, hade jag inte lagt tiden på återhämtning
istället hade jag kanske aldrig orkat ta mig an resten. Därför spenderade jag nästan varje kväll i sängen elelr soffan med att kolla på hästhoppning. Bara tog det lugnt.
På internationella kvinnodagen gick Martin och jag på bio och såg Mia Skäringers show No More Fucks to Give. Jag såg den med Emma i höstas, men det betydde så mycket för mig att Martin följde med och såg den. Mia är ett jäkla geni alltså, gudars vad jag
älskar den kvinnan!
När jag var i Linköping på utbildningen så glömde jag min jacka hos Manfreds familj. I jackan låg dessutom mina hörlurar och min mobils adapter till AUX-sladdar. Därför var Sofie så snäll att hon skickade jackan till mig, och i paketet låg en liten present..!
Inte bara var det en otroligt söt inslagning utan innehållet fick mig att gråta av ren tacksamhet för hennes omtanke.
En sten som det står Signe på. Så otroligt fint av henne att tänka på mig och skicka med denna lilla symbol för något så oerhört betydelsefullt för mig. Tack tack snälla Sofie ♥
Det blev dags för tisdag och PREMIÄR av Joyvoice Strömstad!!! Jag var så himla pepp och nervös!
Jag slutade jobbet på Nordby vid 17 och även om körrepet inte började förrän 19.15 så ville jag vara ute i god tid, så jag åkte direkt in till stan. Jag tog en fika på Backlunds med Martin innan jag åkte vidare till lokalen för att förbereda i lugn och
ro.
Det kom cirka 50 pers vilket var lååååångt över förväntan! Jag hade så förbaskat jäkla roligt så ni kan inte tro det! Jag brukar vara oerhört (!) självkritisk i sådana lägen och verkligen överanalysera; ser de inte lite sura ut? Råkade jag förolämpa någon?
Sa jag något fel eller olämpligt? Tycker de jag är bra nog? Och så vidare. Men detta gick faktiskt tillräckligt bra för att dessa tankar inte skulle få så mycket plats, jag kände mig trots att hyfsat säker och trygg i min insats. Jag märkte direkt
att jag behövde öva mer på att byta mellan de olika stämmorna snabbt men i övrigt.. så är jag mycket nöjd.
Tyvärr, tyvärr, TYVÄRR var detta rep det enda vi hann med innan Joyvoice exakt en vecka senare bestämde sig för att pausa alla rep. De fick otroligt mycket feedback av kördeltagare att de inte vågade gå på repen med smittspridningen i åtanke, och i varje
kör hoppade fler och fler av och det utbröt nästan ett krig kördeltagarna emellan. Ett läger tyckte det var idiotiskt att fortsätta ses på rep och många kanske var inom riskgruppen själva, medan andra lägret verkligen uppskattade att inte allt i vardagen
sattes på paus eller ställdes in. Det är ju helt omöjligt att göra alla nöjda och jag vet att det var ett tufft beslut för dem att ta, men tillslut bestämde de sig för att ställa in alla fysiska rep. För min egen del blev jag otroligt lättad, eftersom
detta är första terminen för både mig och mina deltagare så vore det hemskt tråkigt om gruppen skulle halveras varje vecka för att tillslut inte vara någon kvar. Jag tänker mig att fler och fler väljer att avstå för säkerhets skull och även om "faran
är över" om fyra veckor så skulle dessa deltagare säkert känna att det inte var någon idé att börja gå på repen igen eftersom de ändå missat halva terminen. Det hade blivit en så otroligt tråkig start och tråkigt första intryck! Så för egen del är
jag väldigt glad för beslutet de fattade, för det kommer verkligen gynna oss i framtiden.
Istället har de bestämt att från och med idag faktiskt erbjuda digitala körrep via deras Facebooksida. De kommer livestreama ett rep från Linköping med VD:n Hanna som körledare, med en kamera ifrån varje stämma, så kan man hänga på hemifrån! Sedan kommer
vi ha fysiska körrep i juni istället för nu i vår, och då kommer repen vara 2 timmar och 15 minuter långa med paus för fika och gött häng i sommarkvällssolen. Istället för att varje kör anordnar en konsert som avslut kommer alla som vill få åka till
Stockholm och uppträda ihop, det kommer bli ruskigt fett alltså.
Det jag tycker är viktigt att förstå - för de som är missnöjda med denna (i mina ögon helt fantastiska och lösningsorienterade) åtgärd - är att Joyvoice inte bara kan betala tillbaka allas kursavgifter och strunta i vårterminen. Då finns inga pengar för
en hösttermin. De har fortfarande personal på HK som jobbar heltid och givetvis ska ha lön för det, körledare som hållit allt mellan 1 till 9 rep redan som ska ha betalt för det, resersättningar och lokalhyror och ännu mer.. Det funkar liksom inte.
Så även om det som erbjuds nu inte är det man köpte när man betalade sin kursavgift så hoppas jag innerligt tillräckligt många personer ger det en chans och ser det smo en investering att få fortsätta sjunga i Joyvoice sen när allt återgått till det
normala. ♥
Har lyckats komma in i någon form av dygnsrytm som tillåter mig att gå upp mellan halv 6 och halv 7 på morgonen för att åka till stallet. Vissa dagar sitter jag bara i boxen och lyssnar på tuggandet av hö. Finns ingen bättre terapi för mig tror jag.
Någon annan som njuter av tillvaron. Är så kul att hon börjat ligga i sängen!
Och Sterling som så fort jag sätter mig ner ska komma och gosa.
Tog denna bild på när jag stryker honom över huvudet och kände att jag ändå fick min stundvisa mentala hälsa förkroppsligad.
Köpte en ny bädd till dem som blev populär.
Är med i Origo Group som är ett företag som utför undersökningar åt olika företag. Har samlat ihop till 30 kronor så valde att ta ut det i en trisslott. Min swish är ju spärrad sedan en tid tillbaka då banken insåg att vi tar emot gåvor till föreningen
där. Jag är helt ärlig när jag säger att jag inte visste att det stred mot användarvillkoren, eftersom det gäller en ideell förening, Nu hade ju vi tänkt skaffa företagsswish så småningom visserligen, men inte fått tummen ur ännu. Men i vilket fall,
innan swishen spärrades så har jag liksom köpt en trisslott digitalt varje löning. Nu har inte det blivit av för jag vägrar lägga in mina kortuppgifter på fler ställen än absolut nödvändigt efter att mina uppgifter kapades och försökte användas i
USA. Så det var kul att skrapa en liten rackare. Vann gjorde jag också.
Artemis kan också tydligt demonstrera min känsla inombords.
Detta har säkert inte gått många obekmärkt förbi men norska gränsen är ju stängd sedan en tid tillbaka som åtgärd för att begränsa smittspridningen av corona. Detta har slagit mot Strömstad som en jävla wrecking ball (vad heter det ens poå svenska? rivningskula?)
och nästan alla företag har bara stagnerat. Det kommer INGA kunder. I början precis innan gränsen skuklle stängas låg en märklig stämning över hela centret jag jobbar på, det kändes som om vi stod inför ett krig, alla var så allvarliga. Folk började
sälja ut och prissänka i panik. Vi var väldigt nervösa eftersom vi inte visste vad som skulle hända med centret och framförallt våra jobb, och rykten kan ni tro det gick gott om.
Det gick några oroliga dagar innan vi fick beskedet att centret skulle reducera sina öppettider från 10-20 till 11-17. Snart fick vi info från vår arbetsgivare att inga tillsvidareanställda skulle varslas (praise the lord) och att vi alla skulle permitteras.
Detta innebär alltså att vi går ner i tjänst med 60% och går hemma resten av tiden men får utbetalt 90% av vår lön. Detta är givetvis helt otroligt att vi ens kan få med tanke på hur det ser ut i andra länder. Vissa saknar all form av skyddsnät. Och
värsta möjliga scenario är ju att man blir varslad. Så jag är otroligt glad och tacksam för detta som var det näst bästa alternativet efter att behålla alla sina timmar som vanligt så klart. Ändå gnager det lite i mig hur det kommer påverka min ekonomi
som ju - helt ärligt - är väldigt ansträngd med tanke på främst alla veterinärbesök jag betalat det senaste året. Jag har gått back över 10.000 kronor bara i år. Och även om jag får en del pengar utbetalade även om jag inte jobbar, så får jag ju in
mycket extrapengar varje månad eftersom jag jobbar mer än det jag har på papper. Men återigen försöker jag skifta fokus och tänka på att jag är glad att jag har kvar jobbet och att jag är permitterad. Det är bättre än alla andra alternativ som återstår
när jag helt enkelt inte kan jobba som vanligt.
Så nu har jag någon slags "ofrivillig" semester. Jag jobbar bara 2-3 dagar i veckan kommande månad och då 3-6 timmar per pass. Jag ska försöka disponera den tiden väl och jobba ikapp lite med sånt som "blev lidande" under februari och nu när jag jobbat
typ 7 helger i rad och en massa extra däremellan. Jag ska verkligen försöka njuta av att få tid hemma (dessutom ensam) som jag faktiskt väldigt aktivt saknat under denna hektiska period. Jag har ett stort behov av att vara hemma ensam och bara decompressa
helt kravlöst, vilket varit svårt senaste tiden då jag varit ledig så sällan. Men det blir lite som den där sommaren som var så jävla varm ni vet, att även om det var varmt och skönt så kunde man inte sluta tänka på att det berodde på den globala
uppvärmningen och konsekvenserna som blev, med alla skogsbränder och dylikt. Lite samma blir det här. Visst är det skönt att vara hemma och jobba jättelite men det gnager ju i en att tänka vilka konsekvenser alla karantäner och isolationer kommer
få, inte bara personligen men också för hela världsekonomin. Jag tänker framför allt på alla småföretagare som har det supertufft nu. Hur många kommer behöva gå i konkurs innan detta är över? Så glöm för bövelen inte bort att stödja dina lokala småföretagare!
På riktigt alltså! Jag själv överväger att ta mig en tur på stan imorgon och handla lite grejer att lotta ut för Katthjälpens räkning, i diverse affärer. Det blir inga stora summor så klart men alltid något, hellre handla hos dem än köpa från något
företag i Tyskland, USA eller England som jag gjort tidigare. Våra småföretagare behöver oss. Det tråkiga är ju att man själv är påverkad i form av en åtstrypt ekonomi men jag är säker på att vissa köp som man ändå "behöver" göra kan fördelas hos
mindre företag som går på knäna. Vi får hjälpas åt så de överlever.
Ett väldigt tomt Nordby.
Jonny är ju ingen utekatt egentligen men han får gå ute längre stunder när vi är hemma. Häromdagen glömde jag dock honom ute under natten, så han kom in och däckade så här på morgonen. Fast ville ut en timme senare igen.
Morgon med Proppen.
Finaste inbakade flätan jag någonsin gjort tror jag, haha.
Okej det är så jävla kallt i vårt hus. Luftvärmepumpen är trasig så den får inte upp värmen över 19 grader som varmast. På nätterna är det 14 grader i vardagsrummet om det är nollgradigt ute.. Så stundvis är jag otroligt frusen alltså, Artemis också tydligen.
Då var vi faktiskt framme till idag! Jag skojade häromdagen om att jag önskar att jag kunde vara en stay-at-home-cat-mom och det känns lite som att det är vad jag har blivit. Jag tar stallet på morgonen, kommer hem, städar och håller efter så hemmet är
asfint och tar itu med diverse måsten av olika slag. (Jag lagar visserligen inte mat åt Martin när han kommer hem men då får han börja betala mina räkningar först i rättvisans namn om vi ska löpa hela linan ut, hähä.) Jag har verkligen jobbat så mycket
under februari och mars så någonstans hade jag nog tur i oturen att detta med stängda gränser och permitteringen kom just nu, när återhämtningen behövdes som mest. Jag hoppas det ska blåsa över snabbt och att vi ska kunna gå ihop på de vis som behövs
för att hjälpa varandra. Varesig det gäller att tvätta sina händer ordentligt efter toabesök, undvika vissa sociala tillställningar/resor, handla lokalt, hjälpa varandra att handla eller uträtta ärenden (kolla in Handlingshjälpen Strömstad på FB som
Johanna och jag startade om du vill hjälpa) och bara vara allmänt empatiska, oegoistiska och agera med kärlek för varandra.
Nu ska jag bänka mig framför Joyvoices första live-rep!
Tack för att ni läste. Peace out ♥
i’ll stand by you
Häj bloggen!
Kan någon förklara för mig varför denna bild är så rolig? Haha.
Sist jag skrev var det söndag. Det var en lugn och skön dag men den gick snabbt. På måndagen var det dags för jobb 10-17 och just nu är det löjligt lugnt på centret alltså. Jag tycker dock inte att det är tråkigt, snarare tvärtom älskar jag
lågsäsong för att jag slipper känna mig helt urtömd på energi när jag kommer hem. Det är liksom inte motigt att gå till jobbet alls nästan när det inte tar någon energi. När jag kom hem ville jag inte dra igång med nåt projekt eller så utan satt i
soffan nästan hela kvällen.
Plockade fram lite garn och virkade en bläckfisk framför nyaste säsongen av Svenska Hollywoodfruar, som jag inte sett på över ett år. När jag var sjukskriven spenderade jag nästan två månader endast med att sitta i soffan, gosa katt, virka och
kolla på alla säsonger Hollywoodfruar som fanns på Viaplay i alla fall. Den tiden minns jag som lite melankolisk men ändå med massa kärlek. Självklart med det obligatoriska WoodWickljuset.
Nestor tigger middag av Bowies.
Igår började jag dagen med morgonpasset i stallet. Dock hade det kommit en massa, massa snö under natten vilket gjorde att det tog säkert över dubbelt så lång tid att köra dit.. jag hade en tid på Capio vårdcentral klockan 09.00 så det blev minst sagt
väldigt stressigt. Jag hann allt förutom att mocka åt Sophie vilket mina stallkompisar var snälla och hjälpte mig med.
Åkte sen till Capio för att träffa min nya terapeut. Det var ett halvtungt möte med mycket grävande, så det blir alltid en känslomässig bergochdalbana. Men jag gillar henne och tycker våra samtal ger mycket.
Planen var att åka rakt hem och sova efter detta, då jag kände mig sliten och hade 3 timmar tills jag skulle börja jobba. Dock fick jag ägna tiden åt något helt annat.. storytime:
I december 2019 var jag med Artemis hos en veterinär jag inte vill namedroppa men de flesta fattar nog vem det är. Jag har INTE för avsikt att hänga ut dem och vill undvika att detta inlägg ska komma upp om man googlar på dem
eller så. Så jag undviker att skriva vem det gäller, men hyser inga illusioner om att ni inte ska fatta ändå. Det är okej.
I vilket fall, vi var hos denna veterinär som jag normalt sett inte brukar anlita då jag alltid går till Dingleveterinärerna, men de hade inte tid på några veckor. Jag bokade tid för att dra ut två tänder som var dåliga samt röntga tänderna för att
se om det rörde sig om FORL. Allt gick bra, ingen FORL sa veterinärern, men jag råddes åtgärda två tänder till som var dåliga snarast.
Det drog ihop sig för att åtgärda hennes tänder, nu hos Dingleveterinärerna, och jag mejlade och bad om journal samt bilder från hennes besök så jag kunde informera andra veterinären om hur läget låg till för att slippa betala för nya bilder. Lång historia
kort så tog det dem över 2 veckor att leverera bilderna, vilket ledde till att jag dels fick flytta fram tiden för operationen en gång och dels blev jag... lite irriterad.
När jag väl fick bilderna, måndag kväll, så mejlade jag dem till Dingleveterinärerna och frågade om de dög då de ursäktade sig för den dåliga kvaliteten. Till svar fick jag att bilderna såg ut att vara tagna med vanlig slätröntgen och inte tandröntgen,
vilket inte är samma sak. På en tandröntgen ser man både rötterna och hur tänderna ser ut inuti, på en slätröntgen ser man bara konturerna av tänderna. Jag ifrågasatte detta och blev till en början ganska upprörd och ville ha pengarna tillbaka då
jag skulle behöva betala för en ny röntgen då den första var obrukbar. Det är ganska sällan jag blir sådan att jag kritiserar och ännu mer sällan begär pengar tillbaka, ska ni veta. Jag rådgjorde med andra som jobbar ideellt med katter och en tredje,
opartisk veterinär, om vad som var rätt och fel här. Sistnämnda berättade för mig att det är ganska vanligt förekommande OM man inte har en tandröntgen, att man "tager vad man haver" och gör en vanlig för det är bättre än ingenting. Veterinären jämförde
det med att låt säga jag skulle göra en tandröntgen hos Dingleveterinärerna och sedan åka till en tandspecialist i Göteborg, då hade ju kanske inte den röntgen varit tillräckligt heller eftersom de sitter på ÄNNU mer resurser - men det är ju fortfarande
inte första klinikens fel. Detta resonemang kunde jag köpa, även om jag var gaaaanska så säker på att jag frågat specifikt om de hade tandröntgen eftersom jag inte trodde det, men jag har inga bevis på att jag frågat och de sagt ja.
De svarade direkt att jag kunde få pengarna tillbaka (vilket jag tycker är bra service, bör tilläggas!) men vid detta laget hade jag börjat tvivla
på om de verkligen gjort fel.
Plötsligt drabbades jag av ett dåligt samvete. Jag kunde inte riktigt bedöma om de verkligen hade gjort något fel, för de hade ju jobbat med de medel de hade. Men faktum kvarstod att jag betalat 800 kronor för egentligen ingenting, och behövde betala
ännu mer pengar för en ny röntgen. Jag svarade inte på mejlet där de efterfrågat mina kontouppgifter utan kände att jag ville fundera på hur jag ville göra, vad som kändes etiskt rätt och vad som kändes genuint bäst, i magen.
Så, imorse var det dags att lämna in både Artemis och Jonny hos Dingleveterinärerna. Artemis för åtgärd av sina dåliga tänder och Jonny för utredning av astma som jag misstänkt att han kanske hade då han rosslar ibland när han andas.
Efter detta åkte jag till stallet för att fixa åt Proppen, och det var så fint ute!
Väl hemma sedan städade jag huset och satte mig i soffan för kattgos och mer Svenska Hollywoodfruar. Några lugna timmar helt enkelt.
Vid 14.30 var det dags att åka in till stan och hämta katterna hos veterinären. På väg in till stan mötte jag en lastbil som körde ganska fort, och det skvätte upp grus mot min vindruta. Det small högt, blev ett stenskott i rutan som
efter 30 sekunder sprack och blev typ 15 cm långt. Jag körde en avstickare till Toveks bil och bad dem kolla på det, och frågade vad jag ska göra.. naturligtvis gick det inte att laga utan man måste byta hela rutan. Självrisken
lär gå på 1500-1800 spänn någonting. Här har man valt att leasa bil för att "slippa oförutsedda uppgifter" så händer den skiten. Efter att ha haft bilen i en månad dessutom. EN MÅNAD. Samma månad jag betalt leasing för två månader av samma lön.. Nåväl
tänker jag. Det kunde ha varit värre.
Jag åkte till veterinären och hämtade ut katterna. Veterinären hade gjort en tandröntgen och konstaterat att Artemis, trots allt, har FORL. Jag blev givetvis ganska ledsen, dels för att Artemis ska leva med en livslång och (stundvis) smärtsam
sjukdom och behöva gå igenom regelbundna kontroller och operationer.. det är givetvis ingen dödsdom eller så, under förutsättning att hennes njurar eller dylikt inte blir dåliga så man inte kan söva henne, men jag önskar ju så klart att
hon hade fått slippa. Jag bad dem dock om ett blodprov idag och de kunde konstatera att allt såg bra ut i dagsläget i alla fall så det var skönt.. Där och då bestämde jag mig i alla fall för att tacka ja till pengarna tillbaka av andra veterinären,
då de sagt att diagnosen inte fanns, när den ändå gjorde det.. ännu mer irriterande är att det är ett års karens på hennes försäkring för att den ska täcka FORL. Om en månad skulle den ha börjat gälla, men nu kommer jag behöva stå för varenda krona
av denna dyra sjukdom. Gah, så frustrerande... dagens besök gick på 6700 kronor, och då var de ändå så gulliga att de bjöd på tandröntgen. Jonny hade ingen astma i alla fall, men kommer behöva skrapa tandsten snart.. Suck. Men men. Jag försöker
tänka som en vän till mig sa en gång, pengar är sånt som löser sig. Det finns mycket värre saker som inte finns någon lösning till eller utväg från. Min älskade höna. ❤️ Hennes fiktiva 4-årsdag är idag för övrigt.
Överväger att sälja min ens njure till förmån för Artemis vård. Någon som är intresserad?
Efter jag hämtat katterna åkte Martin och jag för att hämta en byrå jag köpt på en köp/sälj-sida på Facebook. Jag hade chattat med säljaren som hette Hega, och fått telefonnumret jag skulle ringa inför upphämtning. När jag ringde svarade en man med
sitt efternamn. Jag sa något i stil med "Hej jag söker Hega, jag köpte en bänk av henne" varpå han svarade "ja det är jag". Jag trodde jag skulle sjunka genom jorden, vad pinsamt. Det var verkligen the cherry on top för denna dag.
Vi åkte i alla fall dit och när jag skulle swisha honom stod ett annat (mans)namn på swishen så jag hoppas jag bara missförstod så jag inte råkat förolämpa någon.
Nu är vi hemma igen och tar det lugnt. Gav katterna två nya bäddar men låter bilden tala för sig självt om vad katterna tyckte om sina två bäddar kontra en låda som per definition nog inte ens är en låda längre.
Nu blir det gött soffhäng med katterna resten av kvällen. ❤️
slightly out of reach
Häj lilla bloggen!
Herregud. Jag hade precis skrivit i en timme utan att spara när datorn dog, utan förvarning. Först fick jag panik men så tog jag ett djupt andetag och tänkte "det är bara en text, jag kan skriva om, det går bra". Så när jag startade datorn igen så hade
inlägget på något mirakulöst sätt återställts. Jag har fått för mig att universum belönar mig de gånger jag inte blir arg, och återställer texten åt mig. Om jag däremot blir förbannad, så kommer den försvinna, för det är universums sätt att straffa
mig för att jag är så privilegierad att jag kan bli upprörd över något så futilt. Någon mer som tänker så? Ingen? Bara jag? Är det bara blogg.se som har en übersmart funktion som autosparar med jämna mellanrum? Well, tack till universum eller blogg.se,
den som nu förtjänar äran för detta.
Det är över en månad sedan jag tittade ni här sist... detta året har verkligen börjat vansinnigt intensivt. Jag har faktiskt inte känt mig särskilt stressad dock, men har onekligen haft fullt upp. Har varit förvånansvärt stabil genom stressen och pressen
jag känt och brukar ha hemskt svårt att hantera. Vet inte riktigt vad hemligheten är ännu, men den kanske gör sig tillkänna på nåt vis. Idag är nog första dagen på en månad som jag känner mig lite låg. Inte ledsen eller så, men smått PMS-ig och inte
så där supersugen på att interagera med någon. Så idag just är jag väldigt stressotålig och skulle nog kunna bli helt vansinnig om Martin t.ex. gäspade väldigt högt. Blir tokig på det. Verkar vara en mansgrej, att de nästan skriker när de gäspar?
Vad är grejen? Både att gäspa tyst och att nysa sig i armvecket istället för i handen är helt gratis faktiskt.
/mvh inte alls bitter.
Har inte fått i mig annat än 400mg koffein och en semla idag så det kanske inte är en så jävla svår gåta, varför humöret är lite lågt.
Nåväl, tänkte återberätta månaden som gått.
Det har blivit ganska mycket av detta ↓
I slutet av december var det dags för det stora städet av Polon. Det var dags att lämna in den och hämta min nya bil. Fick hjälp av Bowies att städa och tvätta den, i utbyte mot att jag bjöd på pizza. Bilen blev superfin och det var jättetråkigt att lämna
bort den. Det har ju dessutom framkommit att serviceavtalet inte gick att avsluta i förtid, så för några veckor sedan fick jag hem en faktura på resterande av serviceavtalet som gick på 2000 spänn. Jag förstår resonemanget helt, att jag använt alla
servicar som ingått och att jag då får betala för det så klart, men en sådan detalj känns ju väsentlig att veta när man står i valet och kvalet om man ska byta in bilen i förtid eller inte. Min nya bil tar mig ju från punkt A till punkt B så jag ska
inte säga att jag är missnöjd med den, men hade de inte velat ha ett sådant överpris för Polon hade jag ju helt klart hellre köpt loss den. Att jag nu i efterhand fick veta att jag dessutom måste fortsätta betala serviceavtalet på den styrker känslan
ännu mer. Varför bytte jag ens in den tre månader i förväg om jag ändå ska betala för den? End of rant.
Gjorde en pärm till Johanna att sätta in papper och kvitton i (som jag ska ha å föreningens vägnar).
Det blev nyår!
Och den spenderades i stallet vid tolvslaget för att ha koll på hästarna som blir oroliga när det skjuts fyrverkerier.
Sedan startade vi 2020 starkt genom en ledig dag med sovmorgon. Välförtjänt om ni frågar Nezty.
Jag har länge velat ta tag i mina kostvanor och utesluta kött och mejeriprodukter helt. Jag äter inte så mycket kött för jag gillar det inte, men tycker det är svårt att hitta alternativ då jag inte heller gillar grönsaker särskilt mycket. Men jag hakade
i alla fall på initiativet Veganuari av Djurens Rätt, och satsade på att endast äta vegetariskt hela månaden. Jag hade dock inte som målsättning att utesluta mejeriprodukter helt och hållet då det kändes alldeles för svårt. Om något känns så utmanande
är risken istället att man skiter i allt och ger upp. Så jag gav mig själv lite spelrum för den sakens skull, i hopp om att kunna utesluta det helt i framtiden.
Mycket riskakor med jordnötssmör till mellanmål blev det.
Vi startade nya året frisk med inventering samma vecka. Jag har aldrig varit så snabb någon inventering någonsin tror jag, så jag var nöjd. Jobbade dessutom 7-20 den dagen så var ganska stolt över min insats.
Har börjat logga alla mina privata in- och utgifter i min bok, för att få lite bättre koll på ekonomin. Som ni ser har Nestor stenkoll han också.
Många morgonpass i stallet blev det.
Fina Artemis.
Blev spontant inbjuden på pannkaksfrulle av bestie vid tillfälle som jag givetvis inte kunde tacka nej till.
Samma dag åkte jag sen till Håby för att ta emot en katt från en annan katträddarförening. Katte heter Lasse-Maja och fångades in bland en koloni. Hon är ganska rädd och har en skadad tass, men är väldans söt.
Från en fullständigt kaotisk dag.. men humöret var ändå på topp. Otroligt.
Har tagit uti med att ordna samtalskontakt via vårdcentralen. Inget allvarligt eller så, behöver bara lite hjälp med att strukturera upp livet och välja vad jag ska prioritera, samt sätta gränser för att inte falla tillbaka i utmattningen. Det är ett
år sedan jag började jobba 25% efter min heltidssjukskrivning nu. Usch vad tufft det var.
Går lite promenader med Proppen ibland, som också behöver rehabiliteras fast från sin senskada då. Givetvis med massa reflexer på.
I mitten av januari var det dags att åka till Stockholm för att se Dream Theater. Skickade meddelande till Manfred när vi var på väg till Stockholm och han hade GLÖMT BORT att vi skulle på konsert 3 timmar senare.
Vi kom fram med ganska dålig tidsmarginal (inget förvånande där väl) och skulle checka in på hotellet och göra oss i ordning innan konserten. När jag valde hotell var jag supernoga med att det var gångsavstånd till Cirkus så vi skulle slippa ta bilen,
leta parkering osv. Så jag blev supernöjd när jag hittade detta hotell som enligt hemsidan bara låg 700 meter därifrån! Jag blev dock superONÖJD när jag insåg att det var fågelvägen och att det låg ett enormt vatten emellan. Det skulle med andra ord
ta 45 minuter att gå runt, vilket vi definitivt inte hade tid med. Så det slutade med att vi fick ta bilen, komma fram med en kvart till godo och i stressen inte inse att det finns fler bolag än Smspark att betala sin parkering till. Jag letade upp
områdeskoden och slängde iväg ett sms för att starta parkering. Efter konserten sedan hade vi fått en p-bot på 900 kronor för det var ju Qpark man skule betala till. Ridå.
Utsikten från vårt rum! Vi bodde på en båt. Det fanns dessutom badkar vilket jag var otroligt nöjd över. Vattnet gick inte att få varmare än ljummet men det var skitsamma, jag badade ändå.
Konserten var i alla fall sjukt bra och det var jättekul att träffa Manfred också ♥ Det var tredje gången jag såg Dream Thater, och fler gånger hoppas jag att det ska bli! Tillsammans med Pink Floyd utgör de mitt livs musikkärlek. Forever and ever.
Efter konserten sen konstaterade vi att vi inte ätit på hela dagen, så vi begav oss ut på jakt efter mat. Det fanns inte så mycket att välja på då klockan var närmare 1 på natten, men vi hittade en Max där vi slog oss ner och beställde mat. Under tiden
vi satt där kom det in en kvinna som uppenbart antingen var påverkad eller har drogat sönder sig helt. Hon kom fram till oss och började prata, men hon pratade fort, osammanhängande och sluddrigt. Till en början var jag smått obekväm då man aldrig
riktigt vet vad så "påträngade", främmande människor har för intentioner. Hon gick till kassan och pratade med personalen som gav henne en mugg för att ta vatten. När hon hämtat sitt vatten kom hon tillbaka och satte sig bredvid mig. Hon var liten,
med trasiga kläder och hennes händer var iskalla. Hon pratade på och vi försökte hänga med, tills hon frågade om vi hade någon mat hon kunde få av. Jag tog med henne till expresskassan och lät henne välja en burgare, och köpte den åt henne. Vi satt
sedan och lyssnade på hennes något osammanhängande livshistoria och jag mådde så himla dåligt. Jag förstod inte om hon var hemlös eller om hon hade någonstans att ta vägen, men tror förstnämnda, och det känns ju hemskt att bara lämna henne. Men
vad ska man göra. Efter ett tag tackade vi för sällskapet och behövde gå tillbaka till hotellet. Vi sa hejdå till Karoline som hon hette, och jag gick därifrån med en enorm klump i magen. Jag hoppas det löser sig för henne.
Det måste ha varit lågsäsong för hotellet för vi såg bara en annan familj där. Men skönt i det avseendet att frukosten blev lugn och stilla i alla fall. Nästan pinsamt tyst, jag mådde så dåligt pga. sömnbrist i så många dagar så jag orkade knappt prata
heller.
Vi checkade ut, lämnade vår packning i bilen och bestämde oss sedan för att turista lite i Stockholm innan vi åkte hem. Med stark betoning på lite, jag ville mest se gamla stan. Vi gick in i några second hand-butiker och köpte en våffla längs vägen, annars
hände inte så mycket spännande.
Sedan började vi en lång bilresa hem. Jag lyssade igenom 4 av Dream Theaters album och hade livekonsert för Martin den stackarn som tvingades lyssna på eländet. Men jag hade roligt i alla fall.
Någon hade saknat mig! Min älskade Sterling ♥
Mina bäbisar ♥
Efter dessa dagar var över så var jag så satans trött. Inte bara hade det varit många timmar i bil, intensiva dagar och få timmars sömn på nätterna, men jag hade hetsat som sjutton dagarna innan för att hinna få klart en massa grejer inför resan. Jag
minns inte exakt vad jag hade gjort, men jag minns att jag sovit helt vansinnigt lite. Så de kommande dagarna tragglade jag mig igenom jobbet och på kvällarna låg jag i sängen och virkade bläckfiskar och gosade katt. Försökte med förstnämnda i alla
fall. Under tiden spelade Martin ett nytt spel han hittat som heter Subnautica. I love it. Man är på en annan planet, utforskar och loggar flora och fauna samt bygger en massa grejer för att ta sig vidare. Otroligt vackert, stämningsfullt med bra
musik. Och lite läskigt.
Jonny som numera får vara ute större delen av tiden vi är hemma. Han disponerar tiden ute mycket väl genom att ligga precis utanför dörren och vänta på att bli insläppt. Men låt er inte luras, han står jämt vid dörren och vill gå ut, så så synd om honom
är det inte.
Ännu en tidig morgon i stallet.
Det går bra med att äta vegetariskt. Och sjukt bra gick det att inte köpa lunch på centret! Jag har de senaste åren varit skitkass på att ta med matlådor hemifrån utan har köpt lunch varje dag, det är ju 50-70 spänn om dagen bara på lunch. Lovade
mig själv att leva mycket snålare framöver och jag har faktiskt inte misslyckats en enda dag sedan årsskiftet. Mycket nöjd är jag. Jag avskyr ju att laga mat så stundvis steker jag bara upp en hel påse vegofärs och kryddar med tacokrydda, kokar ris och
blandar ihop.. inte superspännande, men bättre alternativ än att köpa på plats.
Jag var hos fina Nasrin på Mia's i Strömstad för att fixa till ögonbrynen som jag slutat noppa sedan nåt år tillbaka. Ville mest forma dem lite. Fick prova trådning, det gjorde ganska ont men var uthärdligt, Nasrin är ju så jäkla rolig om inte annat.
Framför allt så hände detta, haha.
Så hon fick tråda min överläpp också.
Nya Celsiusen anlände. Den smakar som Nocco Caribbean med en touch av apelsin. Inte riktigt min grej med andra ord, men jag blir ändå lika exalterad varje gång de droppar en nyhet. Och ledsen blev jag när jag fick veta att Frozen berry gått ur produktion.
Mycket. Ledsen.
Vissa morgonar när det blivit stressigt har jag gjort frukostgröt och tagit med i lunchlåda. Exakt så mån har jag varit om att inte köpa mat på jobbet.
En kväll efter jobbet fick jag åka och hämta denna katt, som upphittaren sett blivit dumpad ur en bil. Hur fan är folk funtade undrar man. Alltför ofta. Cleo som vi döpt henne till finns i alla fall nu i tryggt förvar hos oss och kommer snart vilja ha
ett nytt hem. Visst är hon gullig?
Jag har väl inte nämnt det här men nu är det i alla fall officiellt att jag ska leda Joyvoice-kören i Strömstad under våren. Jag har tackat ja till jobbet och anmälan är öppen! Jag fick i uppgift av dem att spela in en video på cirka 7 sekunder där jag
presenterar mig själv följt av "Välkommen med din anmälan!" eller dylikt. Kändes inte väldigt naturligt direkt, och jag fick verkligen aldrig tillfälle att spela in den då det skulle vara i dagsljus och jag bara jobbade heldagar. Så sista dagen innan
deadline fick jag gå ut på personalparkeringen under rasten och spela in. Jag frös så mycket om fingrarna att jag tillslut tappade känseln, men videon blev klar i alla fall.
Sjukaste dagen jag haft på riktigt länge var förra onsdagen. Jag åkte hemifrån strax efter 07.00 på morgonen och var hemma 03.30 morgonen efter. Det var kattärenden kors och tvärs över hela länet hela dagen. Det sjukaste av allt var att jag faktiskt HÖLL
min supertajta tidplan och dessutom hann med en snabbfika på Backlunds med bestie där jag smäckte i mig världens största semla. Senare under dagen skulle jag åka och hämta/lämna katter, köra till nya jourhem och till vår veterinär samt ta mig an ett
akutärende och åka till Blå Stjärnan i Göteborg mitt i natten.
När jag kom till ett av jourhemmen där jag skulle hämta katter mötte jag mannen i huset på parkeringen. Han hörde att jag spelade Dream Theater i bilen och kommenterade genast att det är inte ofta man hör där ute på landet. Jag blev genast till mig
eftersom det är ganska sällan man stöter på någon som ens känner till det bandet, så vi nördade ordentligt om musik generellt men främst DT och sen även Pink Floyd. Han hade stenkoll på dem båda två, det var så roligt. Han hade en megastor skivsamling
och sa att jag fick låna något om jag ville, jag frågade om han kunde rekommendera något så han plockade ihop ett gäng skivor som jag fick låna med mig hem. Jag blev så glad! Så gemytligt att låna med sig fysiska CD-skivor och inte bara bli skickad
en länk på Spotify liksom.
När dagens alla ärenden var klara skulle jag egentligen åkt hem och varit hemma runt 20.00 någon gång. Jag skulle vara ledig i 5 dagar så jag hade lagt ALLA ärenden samma dag, den första dagen av de fem, så jag kunde ta det lugnt sen. Jag var medveten
om att det skulle bli intensivt, men det jag inte räknat med var att få ett ganska så invecklat akutärende direkt efter jag var klar. Åkte till Fjällbacka och hämtade katten som jag insåg skulle behöva intensivvård om hon ens skulle ha en chans att
överleva. Även om klockan var mycket så frågade jag Martin om han ville följa med. Jag visste att det skulle ta några timmar extra att åka hem och hämta honom men å andra sidan skulle vi kunna hjälpas åt att köra hem om det blev alltför tufft.
Jag hämtade posten under tiden jag väntade på att han skulle bli klar och då hade jag äntligen fått hem denna tavla på Artemis.
Här var vi framme på Blå Stjärnan i Göteborg runt midnatt. Vi fick träffa veterinär hyfsat snabbt.
Lilla Astrid hade blivit utkastad och lämnad att dö, efter att hennes matte gått bort. Hon var bara skinn och ben och kunde inte gå ordentligt, så svälten var långt gången. Det gör så jävla ont att se.
Ärendet med Astrid blev invecklat och jag valde att inte utalla mig om det officiellt med respekt för de av de involverade som inte gjort något fel. Några andra fattade i alla fall beslutet att låta Astrid somna in. Det var en hemskt tung avslutning
på kvällen men jag får i alla fall trösta mig med att Astrid inte behövde svälta ihjäl ensam och kall i en buske.. men jag önskar att karma tar de som gjort så här mot henne.
Väl hemma sedan stannade tidsmätaren på 10 timmar och 45 minuters körning, sammanlagt 76 mil. Från morgon till.. morgon.
Needless to say, jag var helt jävla död i två dagar efteråt. Jag vet att sådana hektiska dagar är alldeles overkill och att jag inte borde ta mig an det, men jag kompenserade på bästa vis genom att bara ta det lugnt (och sova) så länge kroppen behövde
efter det.
Finluch med Johanna på Backlunds efter möte med banken på fredagen.
Denna tisha köpte jag i Stockholm. Älskar den. Den sammanfattar allt jag är just nu.
Martin köpte hem burgare från Bullseye. Jag tog en vegetarisk, den var amazing kan jag avslöja. Tror inte ens en inbiten köttätare hade känt skillnad på den och en vanlig så att säga. Kudos!
När Wyoming och Jonny låg på min säng och sov ville jag inte störa dem så jag sov på soffan den natten. Hähä.
Mealprep av storkok grönkålspasta. Som tyvärr var en av mina sämre batcher men så får det vara ibland. Allt kan inte vara bäst.
Mina fem lediga dagar gick superfort och i vanlig ordning dök den kritiska rösten upp i huvudet; antingen har jag gjort för lite eller så har jag inte tagit det lugnt nog. Varenda gång jag varit ledig så känner jag något av det, det går liksom inte att vinna. Denna gång vet jag inte ens vad jag sa till mig själv, både att jag slösat bort dagar genom att sova men också att jag gjort alldeles för mycket trots att jag inte borde. Suck.
Jag gick i alla fall lite promenader med Proppen som är finast i världen.
Lördag och söndag kväll satt jag med lite administrativt arbete, vilket Sterling hade svårt att acceptera. Han är för go även om det kan bli väldigt påfrestande ibland att han alltid ska vara ivägen när jag sitter vid bordet och skriver och grejar. Det är sällan han nöjer sig med att ligga i knät, han ska gärna vara mitt i ansiktet.
När ännu en hektisk dag passerat och matlagningen blivit lidande så provade jag Anammas färdiga pizza till middag. Den var fantastiskt god!
Artemis alltså, så konstig..
Ja juste, i helgen hämtade vi även en Malm-byrå jag köpt via köp/sälj i Strömstad. Jag ska ha två stycken som jag ska bygga en säng uppepå. Har även planer på att måla om sovrummet i samma veva. Ett enormt projekt som är svårt att ta lite i taget av,
och jag vet inte riktigt när jag ska hinna, men nu är jag i alla fall ett steg på vägen.
I förggår var jag iväg med Nestor och Sterling till veterinären. Nestor skulle göra en ny tandröntgen enligt rutin då han har FORL, och Sterling har så spänd buk att jag ville göra en röntgen för att utesluta vätska eller tumörer i buken. De var så där
nöjda med mig, kan man säga.
Bådas besök gick dock bra med goda prognoser. Sterling var bara tjock. 1500 spänn för att få bekräftat att han bara är tjock. Martin hade kunnat göra det billigare sa han. Sterling tog jag med mig hem direkt efter undersökningen och Nestor skulle
stanna under dagen. Jag hade lite problem med att lösa hämtningen av honom då den måste ske innan vet stänger klockan 16 och jag slutade 20 men jag sa till dem att är han klar innan de stängde för lunch vid 12 kunde jag köra hem honom själv innan
jag började jobbet. De skickade sms 11.53 att han var klar, jag ringde chefen i panik och frågade om jag kunde komma lite sent till jobbet (det var svårt att fråga då jag nyligen fått en tillsägning för att jag är dålig på att passa tider när jag
går kvällspass, är dock alltid i tid till öppningarna). Han godkände det och 11.58 skickade jag sms till vet och skrev JAG KOMMER NU (då jag var i närheten) och var där prick 12 då de stänger. De hade hunnit stänga när jag kom så jag stod och bankade
på dörren i panik och ringde alla nummer jag hade till de i personalen jag visste var på plats den dagen.. Jag kände mig hemskt jobbig men jag ville så gärna hämta ut honom så vi slapp krångla med transportkedja senare, när jag jobbade. Efter cirka
10 minuter fick jag tag på dem och de var så snälla att de släppte in mig och lät mig hämta honom. Otroligt bra service ändå, förlåt mig Dingleveterinärerna. Jag låg dock ännu mer efter tidsschemat nu och skulle bli ännu senare till jobbet, så jag
stressade som en idiot. Dessutom hade inte Nestor vaknat ur narkosen ännu vilket jag antog att han hade gjort när de skrev, så det var lite obehagligt att behöva lämna honom hemma men jag åkte tillbaka hem på min rast sedan för att kolla till honom.
Allt gick bra, tillslut. Jag blev till och med förlåten av Nestor.
Denna helg har jag varit ledig och den har gått hemskt fort. Igår började jag dagen med att adoptera ut Gösta som skulle flytta till Örebro. De som skulle hämta honom hade råkat knappa in fel adress och hamnade i Henån på avtalad tid, med ytterligare en
timmes körning till oss. Så det drog ut lite på tiden men jag uträttade lite ärenden under tiden så det gjorde inte så mycket.
När vi var klara hämtade jag min lillebror Simon och åkte sen ut till stallet då vi skulle låna Kajsas snälla hästar och ta oss en tur längs havet. Det blev en väldigt mysig stund med lite kvalitetstid med fina Simon ♥
Han fick rida Gina som är världens snällaste och i normala fall inte superpigg, hon är trots allt ganska gammal. Vi skulle trava en liten sträcka men Gina var så taggad att hon gjorde en gångsartsväxling från skritt direkt till galopp och Simon den stackaren har aldrig ens galopperat tidigare. Som tur var gick allt jättebra och han höll sig kvar, så vi kunde skratta väldigt gott åt det senare.
På kvällen sedan kom Johanna med semla för en stunds gött häng innan jag piffade till mig, och Bowies och jag drog till Uddevalla för att äta på Pinchos. Jag utforskade deras vegetariska alternativ som de ska ha breddat utbudet på detta år. Godast
var fishless & chips för det smakade exakt som panerad torsk, jag blev helt blown away. Älskar, älskar, älskar Pinchos. Är så mysigt att lyxa till det och åka dit ibland.
Idag tog jag sovmorgon för första gången på jag vet inte hur länge. Det var så jävla skönt, men jag gick ändå upp 09.30 någon gång. Skönt det ändå, att inte sova bort hela dagen. Jag städade huset ganska utförligt då vi inte hållit efter på några dagar
och det blir så jäkla skitigt så snabbt med katthår och kattsand överallt. Dessutom var det vårsol som sken in genom fönsterna och då ser man ALLT. Usch, det är det enda negativa med våren haha. Man ser all skit som man kunnat ignorera hela vintern.
Jag menar, håret är helt ofrånkomligt, det finns där jämt..
Vid 14 hade jag ett möte då jag blivit inbjuden till styrelsen i ett parti här i kommunen. Jag blev mycket hedrad och smickrad över att ens bli tillfrågad, är det inte fantastiskt när människor tänker på en? Bara en sådan sak menar jag? Så vi sågs över
kaffe och semla idag för att prata lite mer om vad partiet står för och vad det innebär att sitta i styrelsen. Jag är väldigt intresserad av att gå med och framförallt bli mer påläst och insatt i kommunpolitiken, men jag vet innerst inne att jag har
tillräckligt om inte för mycket att göra redan. Jag har en vecka på mig att fundera ungefär, om jag vill försöka bli invald på årsmötet på lördag. Spännande.
Livet är så förbannat roligt alltså. Det kanske låter överdrivet men det känns som varje dag är ett äventyr. Varje dag är innehållsrik och givade i olika utsträckning. Och har man en dålig dag vet man att det kommer en ny imorgon.
Det kanske låter väldigt pretentiöst men jag känner verkligen så, även under mina sämre stunder som idag. För omvärlden är mitt liv säkert inte ett dugg intressant, men jag själv känner att jag är med på en jävla resa som låter mig utvecklas och växa
nästan dagligen. Jag är så otroligt glad och tacksam för det.
Tack för att ni läst! Hoppas vi hörs snart igen! ♥
whiplash
Häj bloggen!
Just nu har jag lite så där panik på insidan. Jag har nästan 20.000 bilder och filmer i mobilen. De är plötsligt helt borta. Alltihop. Det verkar som att telefonen väldigt sakta men säkert "lägger tillbaka" bilderna, för antalet bilder stiger ändå långsamt, men just nu är det uppe i cirka 160 stycken... Fattar inte vad som kan ha hänt. Men försöker inte stirra på det just nu utan sätter mig här och skriver så länge och hoppas problemet löser sig självt, ehe.
Just nu har jag lite så där panik på insidan. Jag har nästan 20.000 bilder och filmer i mobilen. De är plötsligt helt borta. Alltihop. Det verkar som att telefonen väldigt sakta men säkert "lägger tillbaka" bilderna, för antalet bilder stiger ändå långsamt, men just nu är det uppe i cirka 160 stycken... Fattar inte vad som kan ha hänt. Men försöker inte stirra på det just nu utan sätter mig här och skriver så länge och hoppas problemet löser sig självt, ehe.
Det känns som jag har någon infektion i kroppen som håller på att bryta ut. I kombination med mensvärk som liksom kommer och går långt innan dedt ens är dags får mig ju inte att känna mig piggare heller direkt. Någonting lurt är på gång i alla fall.
Jag hoppas ni alla haft en bra jul och att ni får en god fortsättning! Jag älskar kanske mer december och julstämning mer än jag älskar själva julafton, vilket nog var tur för min jul blev inte alls som planerat. Se, en cliffhanger till.
Varför heter det cliffhanger och inte
.
.
.
.
.
.
.
.
...
Hähä.
Denna gången tar historian vid kvällen den 15 december. Det hade varit jobbhelg och jag kände mig helt slut. Så trött att jag när det var läggdags bara la mig utan att ens tvättat bort sminket. Jag avskyr att sova med smink på, så då vet man att det verkligen
är illa.
Jag la upp detta på Instagram så lägger upp det här med. Här kan ni jämföra mitt och Martins (outtalade) ansvarsområden med varandra.
Av någon anledning har det tett sig som så att jag (med undantag för de senaste dagarna) nästan inte diskat alls på någon månad, om inte längre. Han har sagt att det inte varit några konstigheter för hans del då han rensar kattlådorna lika sällan, så
det har liksom bara fortskridit så. Sedan vad gäller den enorma tvätthögen som aldrig någonsin verkar försvinna utan bara är nollställd i några minuter som högst, så har jag förbjudit honom att röra den. Han tar alltid tvätten och jag ville inte låta
honom göra det ännu en gång, plus att jag ville använda min klädvikare så alla tishor skulle vara vikta likadant. Men har jag tagit tag i det? Ja ni ser ju själva.
Martins ansvarsområde:
Mitt ansvarsområde:
Den var nästan 1,5 meter hög innan jag tillsist tog tag i det. (Utan att använda klädvikaren för jag pallade inte.)
Tänkte förresten visa er vad jag köpte på Kawaii Shop i Göteborg. Lite av grejerna var julklappar till Simon och Emelie.
Kolla vad artiklarna heter, måste vara svårt att identifiera vad som är vad vid en eventuell retur eller reklamation tänker jag, haha. Är detta en klatschig produkt? Eller är den sockersöt? Eller bara gullig?
När jag var sjukskriven (september 2018 till augusti 2019) och fick sjukpenning så minskade min månadsinkomst drastiskt, även om jag inte hade några som helst problem med Försäkringskassan vilket jag är jäkligt tacksam för. Nu
när dessutom hästen blev dålig och katterna skulle ha sitt årliga vaccin plus att Artemis behövde dra ut tänder och kommer behöva igen, så har jag minst sagt hamnat i ekonomisk otakt. Även om jag gillar att pilla med kontoutdrag
och räkna ihop utgifter och inkomster, framförallt för föreningen vilket jag gör ofta, så inser jag att jag har stuckit huvudet i sanden lite vad gäller mina egna pengar. Antagligen för att det är smått jobbigt att se det så
transparent. Men, nu har jag skaffat typ en journal, där jag ska göra budget månad för månad, få koll på sparande, sätta ekonomiska mål och verkligen fylla i på detaljnivå så jag har stenkoll på vad det är som händer med pengarna
egentligen. Det ska bli ganska kul, även om jag inser att det blir en del jobb. Vi kommer dessutom skaffa företagsswish till föreningen nu 2020. Vi har undvikit det en längre period för att slippa avgifterna, men jag klarar
inte av det extrajobbet det innebär att dels bokföra två konton men också varje månad sätta mig och räkna igenom varenda öre som kommit in och gått ut på mitt privata konto, för att se vilka pengar som är vems. Det kommer bespara
mig så himla mycket arbete. Det satt långt inne att fatta det beslutet eftersom vi vill att 100% av det som skänks går till katterna och inte avgifter, men just nu känns det som en OERHÖRD lättnad.
Vi fick en julklapp från företaget sista dagen jag jobbade innan jag gick på en lite längre ledighet. Bland annat fick vi ett flak med Nocco, proteinpulver från Biotech, proteinpannkakor, lite merchandise, några bars och ett
presentkort på Nordby för 350 kronor. Så himla snällt!
När jag kom hem på kvällen sen hade jag fått paket i brevlådan. Det var en bok som jag köpt av Annica Hillberg som driver en sida på Facebook som heter "Livet med jourkatter". Hon och hennes familj hjälper katter i nöd
och jag gillar dem skarpt, dessutom skriver hon så fantastiskt roligt. Hon har släppt en bok med inlägg om en viss katt, sammanfattade, och pengarna går så klart till att hjälpa fler. Så roligt!
Sterling och jag kraschade på soffan när jag kom hem. Äntligen stundade 8 dagars sammanhängande ledighet!
Det blev onsdag och jag skulle uträtta tusen ärenden inför min födelsedag som stundade. Ägnade hela morgonen och förmiddagen i stan med olika projekt, kände att jag hade sånt flow att jag ville köpa en trisslott. Vann 60 spänn! Bara en kort stund efter detta där jag konstaterade att jag hade sådan tur idag, kom en annan bil som parkerades bredvid min och föraren SMÄLLDE upp sin bildörr i sidan på min bil.
Jag pratade i telefon med att av våra jourhem när det hände så var tvungen att avsluta samtalet innan jag kunde gå ut och konfrontera föraren, men när detta var gjort såg jag inte var han/hon tog vägen. Jag dokumenterade i alla fall allting.. så typiskt att det händer bara 2 veckor innan jag ska lämna in den! Fast å andra sidan hade jag nog varit argare om det hänt med den nya bilen.
Väl hemma sedan var jag alldeles urtömd på energi efter att ha hållit tempo i 110 hela dagen. Så la mig i sängen för att vila.. vilket resulterade i en ofrivillig, lite väl lång, powernap och jisses så dåligt jag mådde när jag vaknade sedan.
Det tog mer eller mindre hela kvällen för mig att kvickna till. Jag visste ju inte vad vi skulle göra på min födelsedag då Johanna alltid är så hemlighetsfull och full i bus vad gäller födelsedagar, men OM vi skulle vara hemma hos oss ville jag ha det helt top notch. Det är alltid upplyftande att ha det helt supermegastorstädat på min födelsedag generellt. Så jag var uppe halva natten och städade samt plockade undan grejer, bland annat ett gäng flyttkartonger med prylar som förvarats i möbler som jag sålt. Jag tog ut allt från badrummet och spolade av väggar och golv, alltså det var på den nivån. Och tog tag i den där förbannade tvätthögen,
Vid 4 på natten sedan, vad jag klar och gick och la mig. Lite störd i huvudet är jag nog, men det var med gott samvete jag somnade sedan i alla fall.
Så kom min födelsedag! Jag fick sova några timmar i alla fall, men jag var ganska snabb upp för jag var så taggad på denna dag. Jag gjorde mig i ordning och Martin tog med mig in till stan för att äta frukost på Backlunds. Enligt Johanna skulle hon ansluta när vi var klara men jag litar inte på någon och anade ugglor i mossen, haha!
När vi kommer till Backlunds ser jag Johanna och Isak!(!!!!) Jag HADE vid ett tillfälle funderat på om han kanske hade tänkt komma ner på min födelsedag.. eftersom jag överanalyserar typ allt som sägs och görs så hade tanken slagit mig MEN jag ville absolut inte bygga upp den förväntningen så jag slog bort den väldigt snabbt. Hade aldrig vågat hoppas på en så fantastisk överraskning!
Vi åt frukost innan det blev dags att bege sig av mot fler överraskningar! De gav mig anledning att tro att jag skulle på bodyflight, så jag frågade rakt ut och då sa de ja,
och det gav mig sådan ångest haha. Jag visste ju inte om de pratade om det för att hemligheten ändå var ute nu eller om de ville vilseleda mig, jag trodde ju på sistnämnda
men kunde inte riktigt slappna av.
Eftersom jag är SÄMST på att ta bilder på när jag umgås med folk så finns inga bilder ifrån min födelsedag, men vi satte oss i bilen och körde först till Uddevalla där de snurrade runt i ett bostadsområde och tillslut såg jag min goda vän PJ stå och vänta på oss och förstod att vi var där för att hämta henne. Sedan bar det av vidare mot Göteborg... och Escape Room. Inte bodyflight, tack gode gud. Rummet som Johanna hade bokat var deras svåraste och inget de rekommenderade för de som inte gjort Escape room tidigare, vilket omfattade 2 i sällskapet. Men vi bangade inte utan antog utmaningen, och jag tror det var det bästa Escape room jag gjort! Det var så himla varierande gåtor och uppgifter, inte bara en massa nycklar och koder, ingen synlig klocka som räknade ner tiden och man hade en mobil där man fick meddelanden som gav storyn lite djup. Vi levde oss verkligen in i det och klarade rummet på 45 minuter, alltså med en kvart till godo. Vilket jävla dream team!
Sedan skulle vi vidare till nästa överraskning. Jag hoppades än en gång så innerligt att det inte skulle vara bodyflight utan kanske ett nytt escape room, eller att vi
skulle köra gokart eftersom jag vet Johanna var taggad på att köra med Isak. Tack och lov så VAR det ett nytt Escape room bara på annan plats. Vi lyckades på något
sätt hoppa förbi skitmånga steg och klara rummet på en halvtimme, men detta var på grund av någon bugg som de inte kunde förklara, så vi fick köra ett nytt rum som
han sa var "svårast i hela Göteborg". Det gick ganska bra fram till ett visst moment som vi på grund av tekniken/mekaniken inte fick till, vilket sänkte både moral
och humör i det där stackars rummet, haha. Även om vi hade förstått hur vi skulle lösa gåtan så klaffade inte mekaniken för att utlösa nästa steg, så vi satt liksom
fast skitlänge på ett moment vi egentligen hade löst. Det tog udden av det, det har lätt för att bli lite dålig stämning när det är frustrerade vinnarskallar som ska
samarbeta, men summa summarum tycker jag vi var asduktiga.
Efter detta åt vi middag på Pinchos i Göteborg och åkte sedan hem. Jag var så otroligt nöjd, glad och tacksam för min födelsedag och dessa underbara människor runtom mig.
Det var nog den bästa födelsedagen jag någonsin haft!
Dagen efter träffade jag Isak några timmar innan det var dags för honom att åka hem till Alunda igen. Jag är så glad att han var här på min födelsedag. ♥ Det finns
inga bilder så klart, i vanlig ordning. Ni får en bild på Nesty i en frukttartlett istället.
Måste även berätta om en så fruktansvärt häftig sak. Strax innan min födelsedag skrev jag ett inlägg på Katthjälpen Strömstads Facebooksida om att föreningens ekonomi
verkligen är körd i botten. Jag har inte varit så bra på att anordna insamlingar nu i höst, för de har inte genererat särskilt mycket. Om vi däremot har försäljningar
eller tävlingar så brukar folk nappa, men det kräver enormt mycket mer tid och jobb som jag helt enkelt inte hinner med. Så våra pengar (inklusive hela vår buffert)
har rasslat iväg utan att det kommit in ens i närheten av samma summor via insamlingar/försäljningar/tävlingar. Jag vet att december är en tuff månad rent ekonomiskt
för så gott som alla, så jag hade inga större förhoppningar om att kunna generera mycket pengar i en insamling och särskilt inte när det inte var till ett konkret
ändamål (en söt kattunge som behöver akut vård liksom). Så döm om min förvåning (och fullhjärtade glädje) när det mindre än 48 timmar senare hade kommit in sammanlagt
över 40.000 kronor! Vilka otroligt underbara människor det finns ♥ (Om någon övervägt att skimma mitt kort så kan jag meddela att pengarna är överförda från
mitt konto så don't bother hähä).
Dagen efter min födelsedag var min energinivå förvånansvärt stabil. Dagen fortskred som vanligt, men dagen efter däremot, jag var heeeelt knocked out. Jag tror jag hade morgonpasset i stallet, men efter det så sov jag nästan hela dagen. Jag kollade på världscupen i hästhoppning och somnade framför det 5 gånger. Jag sov inte 10-15 minuter åt gången heller utan TIMMAR varje gång. Jag låg i sängen så gott som hela dagen, jag gick och la mig strax efter 22 på kvällen, somnade utan problem och sov ändå 8 timmar till. I det avseendet känner jag att utmattningen fortfarande påverkar mig ganska starkt, har jag en sådan dag med mycket som händer runtom (särskilt social stimulans) från morgon till kväll så tar det alltså dagar för mig att återhämta mig ordentligt.
Jag la ut denna bild på Katthjälpen Strömstad och önskade våra följare god jul, förklarade att vi skulle ta en liten paus från sidan under julen och sedan tog jag faktiskt bort hela appen för att administrera sidan. Så befriande på något sätt, att få den distansen.
Dagen innan julafton skulle veterinären Marcos komma till oss för att undersöka Proppen igen. Det var lite oklart för dem när de skulle komma,
saker drocg ut på tiden och så föll det sig så oturligt att jag tog frukosten i stallet, så jag åkte hemifrån 08.00 på morgonen och var hemma
20.00 på kvällen. Tolv timmar tog det mig allt som allt, eftersom jag ville vara tidseffektiv och inte behöva åka hem emellan morgonpasset
och det att de kom till oss. Först skulle de komma efter lunch, sedan vid halv tre, men det blev vid fem till sist. Jag hade definitivt kunnat
åka hem emellan.. men det visste vi ju inte då.
I vilket fall så kändes detta besöket mycket, mycket bättre än förra. Sophies ben är bättre! Hon fick en till kortisoninjektion och nästa gång
han kommer hit så ska han spruta in silikon mellan skelettdelarna där artrosen är som värst. Så det blir som en kudde mellan, och inte ben
mot ben liksom. Det gläder mig att hon är bättre. ♥
Hon var så ren och fin när jag tog in henne.. not. Hade i alla fall god tid att borsta samt raka bort hovskägget på bakbenen.
Jag hade fått en julklapp från snälla Kajsa aka. Stalltomten!
Här har hon fått sedering och han har sprutat in kortison i kotan. Hon är så känslig för sedering så de kan inte ge för mycket för då ramlar hon ihop, men när de inte ger så mycket så är hon också tillräckligt närvarande för att kunna sparka när han sätter nålen. Detta resulterade i att kanylen skar upp en större reva i kotan, och hon blödde jättemycket. Inte alls veterinärens fel, det är hon som är hopplös.
Bandage på.
Jag fick greja mer i stallet under tiden hon kvicknade till. Snälla Johanna kom förbi och både levererade snacks och sällskap!
Julklappsutdelning i stallet.. Jag visste att Kajsa brukade köpa julklappar till oss, men var inte beredd på att både Augusta
och Agnes skulle köpa också..! Så jag köpte bara en till Kajsa och inte till de andra, kände mig jättedum men får kompensera
upp på annat vis.
Efter stallet var färdigt åkte Johanna och jag för att handla mat och Bingolotter, för nu stundade uppesittarkväll med
julklappsinpackning på Stora Ytten!
Det tog på krafterna. Inte vann vi något heller. Men det var oerhört mysigt!
Dagen efter var det julafton. Jag åkte till stallet strax efter lunch där Proppen stod inne på boxvila, alltså
hon fick inte gå ut de två kommande dagarna efter sprutan i benet. Jag grejade lite innan jag märkte att hon
betedde sig underligt. Hon viftade med frambenen, sparkade i väggarna, gnäggade, gick runt och runt, la sig
ner och reste sig upp om och om igen.. Jag hade precis givit henne en antibiotikainjektion i halsen så jag
trodde hon "såg spöken" vilket de kan göra efter de fått en spruta, men det gick liksom inte över. Tillsist
fick jag kontakta jourhavande veterinär och kunde konstatera att Sophie hade kolik.. Det kan vara allt ifrån
att de har kraftiga gaser till att de har tarmvred. Allt ifrån att det går över av sig självt till att de dör
av det. De ska gärna röra på sig för att få igång tarmarna MEN hon hade ju fått spruta i benet och skulle egentligen
inte röra sig alls. Men vi fick ändå gå korta promenader för att försöka få igång maskineriet. Efter 6 väldigt
oroliga, frustrerande timmar kunde jag börja göra mig i ordning för att fira jul på Söle med familjen. 3 timmar
senare än planerat.
Martin var så snäll och kom ut till mig för att hålla mig sällskap och trösta mig i detta kaos. Han hade med sig två julklappar som jag fick öppna i sadelkammaren. Så gullig. ♥
Tillslut vågade jag lämna Sophie då hon verkade må bättre, och åkte först hem för att duscha och byta
om, sedan åkte vi till Söle. Där hade de andra gästerna redan åkt hem, maten var undanpackad i
matlådor och kidsen lekte med sina nya grejer. Så det kändes verkligen som att stövla in efter
efterfesten var slut liksom. Men vi hade ändå några mysiga timmar med vörtbröd, julklappar och
trevligt sällskap. Som sagt, det är tur jag inte älskar julafton lika mycket som jag älskar december
och julstämningen. Jag var ledsen nog som det var, att jag missat julfirandet.
Angelikas syster Mika gör alltid något bus med uppsättningen av Jesus i krubban. Detta året hade visst Donald Trump byggt en mur runt dem, jag skrattade orimligt mycket åt detta faktiskt.
Hemma hade vi julklappsutdelning bara jag och Bowies sen, även med lite julklappar från min bästaste
bästa Johanna. ♥
Det var längesedan jag fick så här många julklappar, blev riktigt överväldigad. Jag fick bland
annat en deo som Martin använder, för att jag alltid tar av hans, doftstickor, tre Woodwick-ljus
varav två var likadana från två olika personer (DÅ vet man att det är en bra julklapp,
när båda tänkt att jag skulle gilla den!), fluffiga strumpor, lite porslin, Rituals-produkter,
presentkort, ett armband med grodor, en peng och en mugg med katter på. Blev så himla glad
för alltihop!
Årets tema är definitivt doft. I födelsedagspresent av Isak fick jag detta underbara doftljus
också! Han var så gullig som hade letat efter Woodwick, men alla doftljus går hem helt
ärligt. Mitt förstahandsval är inte klassiska söta dofter som typ lavendel, ros, vanilj
och sånt så han träffade helt rätt med Rain forest flower. Den doftar
verkligen skog!
På juldagsförmiddagen hade jag en massage hos fina Annie inbokad, den var oerhört välbehövlig
kan jag säga. Det gjorde både svinont och var så himla skönt och avslappnande. Nästan tvp
timmar tog det, så jag var gött mosig i bådde kropp och knopp efteråt. Det blev inte många
knop gjorda efteråt, är fortfarande lite ur fas men tror som sagt det beror på att jag
har något på gång i kroppen.
Lana var jätteglad att se mig när jag kom hem. Not.
Jag gjorde ett nytt försök att se på The Wire. Har hört att den ska vara
så fruktansvärt bra, men detta är tredje gången jag sett första säsongen
och jag hänger fasen inte med alltså. Tycker den är superrörig och
har svårt att förstå handlingen. Men jag får kanske bara prova se igenom
det så kanske allt klarnar i säsong två sedan eller nåt.
Hade sällskap av Nesty som inte hade några som helst problem med att ta
det lite lugnt, kvällen till ära.
Och Sterling. ♥
Vi kollade på filmen Whiplash, Bowies och jag. För tredje
gången på mindre än två veckor. Den är verkligen så
himla bra! Rekommenderar den främst till er som är
musikintresserade, men självklart kan man säkert uppskatta
den annars också.
Igår var det alltså dags för mig att jobba igen,
för första gången på 8 dagar. Det tar alltid
emot att komma tillbaka ifrån en ledighet;
har man inte gjort så mycket har man ångest
för det och har man bara tagit det lugnt så
har man ångest för det istället. Det går inte
att vinna. Som tur är hade Nordby bara öppet
11-18 igår så det blev en hyfsat kort första
arbetsdag, på en röd dag dessutom så lönen
är bättre (det motiverar alltid) och dessutom
hade det blivit knas med schemat så vi hade
ingen rast. Bara det är ju extrapengar. Det
var helt okej att komma tillbaka till jobbet
men som sagt, jag mår inte helt hundra i kroppen,
så det var småtungt.
Det var i alla fall skönt att komma hem tidigt
och vi ägnade kvällen i soffan åt bland annat
att spela Final Fantasy 9. Älskar, älskar,
älskar det spelet. Vi kom inte så långt då
vi hamnade i en bossfight där man kunde stjäla
ett visst item, men chansen att faktiskt få
det var 0,39% så vi satt i över en timme med
bara det. Men det var roligt!
Idag var jag ledig (igen) och började dagen
med morgonen i stallet. Uträttade sedan
lite ärenden i stan, och tyckte det
var skönt att komma hem tidigt utan
mer på agendan. Dock har dagen gått
så sjukt fort och jag har ingen aning
om vad jag egentligen har gjort..?
Jag tror jag har ganska mycket PMS för det är mycket som känns motigt
just nu. Svårt att få ihop det med schemat på jobbet så jag kan
få in en timme Joyvoice på samma, fasta tid varje vecka.. Fick
besked idag att den lösning jag hade (som jag tyckte var superbra)
inte blev av och att nya schemat var spikat. Min enda möjlighet
just nu är att lägga Joyvoicetimmen på onsdagar då jag alltid är
ledig från Bodypower MEN jag vill inte lägga jobb en kväll då jag
alltid är ledig. För även om jag är ledig från mitt huvudsakliga
jobb så kan jag ju aldrig åka bort den dagen, eftersom jag måste
jobba på kvällen. Jag hade det så en gång tidigare fast med mina
pass på gymmet och det var inte roligt. Vill inte behöva tacka
nej till Joyvoice heller endast pga. schematekniska skäl. Men vågar
inte lägga det på mina lediga dagar heller, för det är exakt sån
skit som får mig att må dåligt och känna mig stressad.
Sen så är det nåt ljushuvud ute på Ylseröd som tydligen skjutit fyrverkerier
i flera dagar nu och antagligen kommer fortsätta göra det tills
nyår och säkert efter det också. Detta är direkt förenat med livsfara
för hästarna om han skjuter vid fel tillfällen, de kan få panik
och skada sig eller till och med dö av stress. Jag menar, på nyår
har vi hästarna inne med musik på ganska hög volym så de inte ska
höra, men vi kan ju inte ha dem inne 24/7 för att någon eventuellt
ska smälla nån gång under dagen. När Kajsa väldigt vänligt och
ödmjukt bett honom chilla lite sa han att han inte ansvarar för
hennes djur och att hon inte bestämmer över honom. Vad tror ni
denna eminenta, lättkränkta mansbäbis tog sig till direkt efteråt?
Han sköt fler fyrverkerier. Så klart.
Jag har ringt runt till kommuncentrum, polisen och chefen för räddningstjänsten
för att fråga vilka lagar och regler som gäller men tyvärr är det
väldigt lite som är applicerbart då det är utanför stan. Där gäller
bara vanligt hyfs, tyvärr räcker det inte alltid. Så var det med
den saken.
Jag kanske ställer mig nån natt och skjuter upp raketer utanför hans
ytterdörr, vem vet. Eller kan jag kanske lämna en hög hästbajs
utanför hans dörr varje dag med en lapp; fyrverkerier skrämmer skiten ur hästar?
gravity
Häj bloggen!
Long time no C som pianisten sa. Målsättningen är egentligen att skriva lite och ofta men ni ser ju hur det går.. och alltid har gått, egentligen.
Igår drabbades jag av någon slags super-duper-mega-trötthet. Det var inte klokt. Jag tog morgonpasset i stallet och när jag kom hem så åt jag frukost, tog en dusch och tvärdäckade sedan i sängen. Sov en stund, kollade på senaste deltävlingen i världscupen i hästhoppning, somnade till det, spolade tillbaka, somnade om.. när jag kollat klart på det var det bara 20 minuter kvar tills nästa deltävling skulle sändas. Jag somnade framför den två gånger till. Alltså sammanlagt somnade jag fem gånger under dagen, och sov ganska länge varje gång också. Jag gick dessutom och la mig vid halv elva sedan, hade inga problem att somna, men ändå hade jag så jäääkla svårt att komma upp ur sängen imorse trots att jag sovit 8 timmar under natten. Jag fattar verkligen inte varför tröttheten slog mig så, jag mådde inte dåligt eller kände mig sjuk annat än att jag fick mensvärk framåt kvällen. Mycket märkligt, då jag inte känner mig särskilt stressad eller så trots att det är jul. Det hör väl bara säsongen till. Julbrändhet.
I vilket fall, dags att recapa veckorna som gått!
Igår drabbades jag av någon slags super-duper-mega-trötthet. Det var inte klokt. Jag tog morgonpasset i stallet och när jag kom hem så åt jag frukost, tog en dusch och tvärdäckade sedan i sängen. Sov en stund, kollade på senaste deltävlingen i världscupen i hästhoppning, somnade till det, spolade tillbaka, somnade om.. när jag kollat klart på det var det bara 20 minuter kvar tills nästa deltävling skulle sändas. Jag somnade framför den två gånger till. Alltså sammanlagt somnade jag fem gånger under dagen, och sov ganska länge varje gång också. Jag gick dessutom och la mig vid halv elva sedan, hade inga problem att somna, men ändå hade jag så jäääkla svårt att komma upp ur sängen imorse trots att jag sovit 8 timmar under natten. Jag fattar verkligen inte varför tröttheten slog mig så, jag mådde inte dåligt eller kände mig sjuk annat än att jag fick mensvärk framåt kvällen. Mycket märkligt, då jag inte känner mig särskilt stressad eller så trots att det är jul. Det hör väl bara säsongen till. Julbrändhet.
I vilket fall, dags att recapa veckorna som gått!
Kvällen innan jag skulle åka till Alunda, låg jag i soffan med värmefilten och Artemis som ganska sakta piggnade till från narkosen. Jag var uppe väldigt sent och städade, förberedde lite kattrelaterade grejer åt Martin eftersom jag skulle åka bort, samt packade inför resan då. Det blev bara några enstaka timmars sömn innan jag gick upp för att bila till Göteborg.
Jag tyckte att jag var ute i så himla god tid och hade läget under kontroll. När jag kom till Göteborg hade jag nästan en halvtimme till godo tills tåget skulle gå, bara det att långtidsparkeringen som jag tänkt ställa bilen på var STÄNGD för ombyggnation. Panikens mamma utbröt då jag inte hade någon aning om vilka alternativ som fanns och verkligen hela området runt centralen håller på att byggas om, så framkomligheten är minst sagt begränsad. Jag fick googla "långtidsparkering Göteborg centralen" och hittade en tidningsartikel från juni där de skrev om ombyggnationen och nämnde någon gata där man kunde parkera istället. Fick GPS:a mig till nämnda gata och körde dit, hittade visserligen en parkeringsplats men noll info om hur länge man fick stå där. Var dessutom tvungen att ladda ner någon jävla app och registrera både betalkort och bilnummer, sen småspringa till centralen. Jag var måttligt road då kan jag meddela, men jag hann med 6 minuters marginal. Parkeringen kostade för övrigt mer än tågbiljetten, kul.
Det var i alla fall hemskt mysigt och nostalgiskt att åka tåg. Jag åkte tåg jämt förr, när jag var tillsammans med Manfred och när jag bodde i Mjölby. Har aldrig någonsin varit med om att allt gått som planerat när jag åkt med SJ, och denna gången var inte ett undantag. På grund av något elfel var de tvugna att styra om rutten till Stockholm, men det gjorde mig ingenting eftersom tåget då skulle åka förbi Uppsala, dit jag egentligen skulle ta anslutande tåg. Jag tror resan tog närmare 6 timmar, men tiden gick supersnabbt.
Gjorde en omröstning på min Instagram natten innan jag åkte, Martin hade inte mycket support att hämta där inte haha.
Jag virkade en massa bläckfiskar på tåget, bra sysselsättning.
När jag var framme i Uppsala fick jag vänta en liten stund på Isak och hans familj då de hade andra åtaganden först. Jag satte mig på Espresso House och avnjöt en äppelmumma (SÅ GOD) och en saffransbulle. Jag hade inte ätit på hela dagen så det satt som en smäck.
Isak, Mattias och Lovisa hämtade mig sedan vid tågstationen och det var så himla roligt att träffas igen! Vi handlade lite mat och väl hemma sedan gick jag på en andra husesyn. Vi åt middag på kvällen och pratade om allt mellan himmel och jord, tillslut blev det sent och de andra gick och la sig medan Isak och jag satt kvar uppe. Lääänge. Vi satt och pratade till sent på natten, även om vi setts lite förut mellan det att vi sågs första gången på 7 år förra året, så var det första gången vi verkligen fick pratat igenom saker som hänt före och under dessa 7 år. Ni kan ju tro det fanns mycket att ta igen!
Jag sov med öppen dörr så katterna kunde komma in och sova hos mig. Här fick jag sällskap av Bosse.
Och här är deras andra katt Brorsan. De fick en bläckfisk av mig som var populär de första minuterna i alla fall.
Dagen efter stod en massa skoj på agendan. Vi skulle bland annat åka till Lovisas pappa och träffa lite släktingar på den sidan, därefter träffa Isaks farmor och farfar som jag känner sedan tidigare då Isak var liten. Innan vi åkte hälsade jag på familjens tre grisar som de har hemma på gården. So cute ♥
Toaselfie hos Lovisas pappa, i deras superfina badrum med automatiska kranar som jag var så fascinerad av.
Efter vi hade fikat och pratat en massa där skulle vi åka vidare, men först stannade vi till vid byggnaden där Lovisa jobbar. Så häftigt det måste vara att åka hit och jobba varje dag, så stämningsfullt. Slår vad som att det är hemsökt också, hähä.
Vi var hos Isaks farmor och farfar i några timmar. Pratade en massor, provsmakade pepparkaks- och saffransbulledegar och bara tog det jättelugnt. Isak fick ett samtal under tiden vi var där från Lovisa som hade kört av vägen, men lyckats ta sig upp igen. Det hade snöat en massor och sedan blivit plusgrader så väglaget var verkligen hemskt. Det blev hetsigt en kort, kort stund då vi skulle åka dit och hjälpa henne, innan det löste sig på annat sätt. Och allt hade gått bra som tur var! När några timmar gått var det dags att äta, Isaks farföräldrar erbjöd sig bjuda oss på middag men jag kände att det hade varit skönt att få röra på sig igen, även om jag gärna hade stannat annars. Så vi tackade för oss denna gång och åkte sedan in till Uppsala för att äta på Pinchos som jag i vanliga fall älskar, men måste säga att just detta besök inte var supernajs då de inte verkade ha städat restaurangen på flera timmar och det var megasmutsigt överallt. Men maten var god och sällskapet trevligt, så klart.
Resten av kvällen satt vi än en gång länge vid köksbordet, först så pillade Isak med något skolprojekt ett tag medan jag grejade lite med min kalender, sedan satt vi och pratade en massa mer. Vi tog dock kvällen lite tidigare denna gång, jag var heeelt slut.
Morgonen därpå var det dags att åka hem och Isak skulle köra mig till Uppsala där jag skulle ta tåget till Stockholm och sedan till Göteborg. Vi hade dragit Johanna Nordströms "ring polisen" halva helgen så det blev väldans roligt när Isak faktiskt blev stannad i en poliskontroll haha.
Jag sa hejdå till min älskade bror på perrongen, en jobbig känsla då jag trodde det skulle dröja tills vi sågs igen, och begav mig mot tåget till Stockholm. Väl framme på stationen väntade Manfred och var redo för lite gött häng. En sak som var skönt med denna resa var att jag inte hade några tågbiljetter bokade förrän jag klev på tåget, jag hade inga tider spikade någon gång utan anpassade mig bara efter tiderna som passade bäst där och då. Det är inte riktigt likt mig, kontrollfreak som jag är, men jag kunde faktiskt uppskatat det.
Manfred och jag gick till ett kafé för att äta lunch och prata en massor. Efter ett tag gick vi hem till honom och när jag såg hans gitarrer blev jag så nyfiken på att höra honom spela. Han var duktig förr, det vet jag ju, men jag visste inte om han spelade mindre nu och kanske tappat en del eller om han övat och blivit ännu duktigare. Det visade sig vara sistnämnda, så häftigt! Han spelade även piano och där blev vi sittandes ett tag, han spelade både Dream Theater, Pink Floyd och Melodies of Life från Final Fantasy 9 - en massa låtar jag nästan hade glömt bort! Det var så roligt!
Han visade även sina nyinförskaffade högtalare, vi pratade en massor och jag tog hand om all hans disk. Det var roligt att när han såg mig börja greja med disken, frågade "vad gör du" och jag svarade att jag tänkte diska, så sa han "åh vad snällt, tack" istället för "nejmen gud det behöver du inte, sluta nu" vilket man kanske brukar säga.
Ytterligare några timmar passerade och det blev dags för mig att åka hem. När vi sto vid busskuren och han gav mig tydliga instruktioner i hur jag skulle ta mig till stationen, var det en kvinna som satt i busskuren som sa "Ska du till centralen? jag kan visa dig". Jag tackade för hjälpen, och när bussen kom och jag sagt hejdå till Manfred så satte jag mig bredvid henne och pratade. Det visade sig att hon hette Helena Bross och är en barnboksförfattare. Det var lite coolt. Hon var så snäll och guidade mig till centralen där vi sa hejdå.
Edgy reklam av Urban Deli haha.
Jag missade ett tåg till Göteborg med 4 minuter men det gjorde inte så mycket, då kunde jag ta det lugnt på stationen istället. När nästa tåg väl kom uppstod ett elfel som gjorde att det dröjde typ 45 minuter innan vi ens började åka, men vi slapp i alla fall byta tåg och så. Denna försening ställde till det fler gånger, vi var tvugna att vänta på mötande tåg och fick fler elfel, så tågfärden tog nästan 2 timmar längre än den skulle ha gjort. Jag lyckades somna iihopkurad i fosterställning och vaknade ett bra tag efter att tåget hade stannat i Göteborg. Blev lite provocerad av att ingen försökt väcka mig, men så påminde Martin mig om hur jävla svårväckt jag är så jag kan inte utesluta att någon ändå försökt, haha.
Nu stundade en bilresa hem från Göteborg också.. så här fräsch var jag när jag stannade i Stenungsund för att tanka och köpa dricka.
Jag var hemma runt 3 på natten. Det var helt stjärnklart och väldigt vackert ute.
Klockan hann bli 4 innan jag hade packat upp, duschat och krupit ner i snarkofagen.
Morgonen efter kom veterinär-Johanna hit för att ge mina katter sin årliga vaccination. Johanna har jobbat på Dingleveterinärerna i alla fall sedan jag började springa där, men nu har hon startat eget företag och vi kommer givetvis anlita henne! Tänk att det var hon som fick tala om för mig att jag behövde kastrera Jonny och Lana väldigt snart, när Jonny var cirka 5-6 månader, så det inte skulle bli inavel. Så okunnig var jag då, för 4 år sedan, hade ingen aning om att han var könsmogen vid den åldern. Vad kan man säga, vi är alla barn av vår tid. Supersmidigt med hembesök i alla fall, då slapp jag ta med alla fyra katterna in till stan och kunde bespara dem stressen en bilfärd i bur innebär.
Här kommer en bildbomb på en så där nöjd Wyoming över att Nestor tagit HENNES plats.
Jag jobbade sedan 12-20 och på kvällen hängde jag med Johanna och åt vörtbröd med juledamer och drack julmust.
När jag kom hem på kvällen la jag mig på sängen för att chilla en stund, men eftersom katterna trodde vi skulle sova och la sig på mig blev jag liggandes och somnade.
En annan kul grej som hände är detta! JAG FICK JOBBET PÅ JOYVOICE!!! Berättar mer om det när allt i lås!
Sterling blev också - som ni kan se - alldeles exalterad.
Sophie har blivit lite sämre i sina ben. När jag kom hem från Alunda upptäckte jag att hon haltade på höger framben. Jag blev smått förtvivlad då jag verkligen inte kan acceptera att det sklle börja gå åt fel håll igen, så jag köpte Back on Track-benskydd som hon ska ha på nätterna. Jag rakade hennes ben så de ska torka snabbare från att man spolar av all lera och så, så skydden kan sitta på torrt underlag och undvika att ge friktionsskador. Jag har bara en hundhårstrimmer att raka med, det går även om det tar lång tid. Cirka en timme per ben. Och blir inte snyggt nog att titta närmare på, haha.
Det blev fredag och jag var ledig från jobbet. I tidig födelsedagspresent till mig själv skulle jag unna mig ett besök hos Barbarella i Göteborg. Så jag drog på lite Dream Theater högt som sjutton och bilade mot Göteborg.
Efter att ha adderat en ny piercing i min samling bestäämde jag mig för att köpa lite julklappar i Göteborg, roligare än att gå på Nordby tänkte jag. Så jag började gå mot Science Fiction-bokhandeln och hittade en massa fina butiker på vägen! Bland annat Kawaii Shop där jag gick runt i en hel timme trots att butiken var väldigt liten, för jag ville se ALLT! Så gulligt!
Köpte lite julklappar till Simon och Emelie, och några smågrejer till mig själv. Fick verkligen behärska mig för att inte handla ihjäl mig.
I en tvålbutik, köpte inget men visst var det gulligt?
På Fåfängan Antik hittade jag julklappar till farmin.
Köpte även julklappar till resten av familjen men avslöjar inget mer för att inte spoila.
Väl hemma sedan var jag mycket trött men ack så belåten. Nesty var glad att ha mig hemma.
Jag och Martin har ett internskämt där jag ofta säger "Jag kanske hinner läsa lite Fantomen innan jag går" när jag är sen eller har bråttom (vilket är ganska ofta). Det är ifrån en av Berts dagböcker, har ni läst dem? Han skriver någon gång typ "skolan börjar om 2 minuter, jag hinner nog läsa lite Fantomen innan jag går" vilket jag tyckte var hysteriskt roligt och minns än idag, typ 15 år senare. (Det är för övrigt ganska sjukt att jag var 10 år för 17 [!!!] år sedan, rent spontant skulle jag ju säga att det var 10 år sedan men insikten har sakta smugit sig på att det är nästan dubbelt så många år som tio. Sjukaste jag hört.)
Men i alla fall, Martin har köpt en Fantomen och lagt i hallen för att spä på skämtet ännu mer. Han är för rolig alltså.
Men i alla fall, Martin har köpt en Fantomen och lagt i hallen för att spä på skämtet ännu mer. Han är för rolig alltså.
Det blev lördag och norsk lönehelg! Vi var fett taggade och redo för kaos. Otroligt nog, så var det kaos på hela centret förutom hos mig. Det var som en vanlig, bra lördag liksom. Det var skönt, för jag skulle jobba lördag till och med tisdag och hade inte pallaat för högt tempo kan jag säga.
Tack för att ni läst så här långt! Det kommer mer!
rise up
Häj bloggen!
Idag har faktiskt varit en väldigt påfrestande dag. Jag försöker i största möjliga mån undvika att säga att jag har en dålig dag, för har jag väl sagt att jag har en dålig dag så förväntar jag mig att den fortsätter vara dålig också, och
fokuserar bara på allt som fortsätter vara dåligt. Men idag har varit snudd på en dålig dag. En av få. Men mer om det sen, hashtag cliffhanger.
Förra måndagen ägnade jag kvällen åt att ordna med en tävling åt Katthjälpen Strömstad. Snälla, underbara Anne som först var jourhem åt och sedan adopterade vår Sofia skänkte ett presentkort på 500 kronor på Heat för oss att lotta ut. Jag avslutade tävlingen
en vecka senare och då hade den genererat hela 3470 kronor! Fantastiskt ♥
I tisdags fick jag meddelande från Linda som också både varit jourhem åt och adopterat av oss tidigare. Hon har lånat en fälla av oss för att fånga in en katt som stryker runt hos henne. Tanken var att kastrera honom och släppa ut igen då vi inte kan
prioritera friska hankatter när vi får så många förfrågningar, utan måste ha plats åt sjuka, skadade, dräktiga eller ungar med betydligt sämre chans att överleva. Men när hon fångat in honom ringde hon mig och förklarade läget mer ingående om hur
han lämnats kvar av sin ägare som blev vräkt för 1,5 år sedan. Han går in i grannarnas hus via deras kattluckor och äter deras katters mat, och slåss med katterna om maten så klart, så det hade till och med kommit på tal att han skulle skjutas. Linda
kände sig tvungen att agera och jag kunde givetvis inte säga nej. Så vi välkomnade Sinkadus in i föreningen, en katt som först verkade jätterädd och nästan förvildad, men när jag träffade honom häromdagen var han världens största kelgris som verkade
så tacksam över att vara inne i värmen med magen full av mat.
Tisdag kväll efter jobbet var jag tvungen att städa bilen inför den kommande inbytesbesiktningen som skulle vara morgonen efter. Det tar alltid emot så satans mycket men gud så bra jag har det ändå som har tillgång till farmins egna verkstad/tvätthall.
Har man väl kommit in i det är det ganska roligt, och så tillfredställande det är efteråt när man ser hur fint det blev!
Eftersom jag haft mekarskydd på sätena hela tiden var de helt perfekt bevarade under.
Morgonen efter var jag först hos optikern för en ny synundersökning då jag inte upplevde att de första linserna jag fick hjälpte, och att de andra linserna som var "korrigerade" var helt obrukbara. Jag fick som tur är göra om hela undersökningen från
scratch och resultatet blev lite annorlunda jämfört med första gången. Han sa att mitt synfel är lite för litet för att det ska bli bra med linser, så det är ju positivt på ett sätt ändå tänker jag haha. Men jag hämtade de nya linserna igår och min
första känsla var att de var bäst hittills så det var skönt.
Efter optikern drog jag till Circle K för att köra igenom tvätten innan det var dags för inbytesbesiktningen. Den gick för övrigt ganska bra, jag har ju kört 1000 mil mer än vad jag får och så har jag en skada i lacken jag måste åtgärda. Det var en betonggris
som sprang in i mig förstår ni.
Sanja känner mig så väl, haha! Med anledning av min fullspäckade morgon påpekade hon vilken otrolig tidsoptimist jag är. Sant då.
Efter besiktningen åkte jag till jobbet, och efter jobbet åkte jag till stallet för att ta kvällspasset. Proppen var görsmutsig så jag tvättade henne.
Morgonen efter var jag ledig, och åkte in tidig morgon för att ta frukostpasset. Jag tog min tid och gjorde det där lilla extra, väldigt skönt för sinnet.
En riktigt vacker morgon med första vinterkänslan för denna säsong. På snudden av vårkänsla.
Jag ägnade några intensiva timmar på Nordby, vilket alltid gör lite ont i själen, att vara där på sin lediga tid. Dock så skulle jag jobba hela helgen och ville gärna nyttja lite Black Week-erbjudanden på nödvändigheter som vinterskor, mössa, vantar,
underkläder och annat. När jag var hemma sedan plockade jag fram mitt gamla garn och virkade lite.
Jag gjorde bara en ny bläckfisk, men annars så slutförde jag jättemånga som var påbörjade. Jag brukar göra klart dem till den punkten att de ska stoppas med vadd och kattmynta. Det är den tråkiga biten liksom, så jag hade en del att göra.
Jag har gett bort ett gäng bläckfiskar allt eftersom, men detta är det som fanns kvar nu när jag var klar. Under min sjukskrivning förra hösten gjorde jag inget annat än att virka bläckfiskar och kolla på Svenska Hollywoodfruar, så.. det fanns
resurser.
Vi har haft bläckfiskar till salu på vår sida tidigare och då såldes nästan inga alls. Därför hade jag inga förväntningar när jag la ut dem till försäljning på sidan så DÖM OM MIN FÖRVÅNING OCH GLÄDJE när alla såldes inom en timme! Över 1000 kronor genererade
det åt katterna. Det kändes jätteroligt att folk ville köpa något som JAG har gjort, till den grad att alla 20 såldes och att folk ville köa för fler. Jag ville inte lova någon något, men har börjat virka fler nu. Det är väldigt roligt.
Det blev lördag och jobbhelg som började helt bonkers. På min rast slog jag på stort och käkade på restaurang, betalade ett sjukt överpris för stekt spätta med några trötta potatisar och sås serverat i en plastkopp, men det dög i krig så att säga. Hörlurarna
är förstås på, för att stänga ute allt jäkla oväsen och bevara sinnesfriden lite längre.
Och vad kändes väl mer lämpligt än att ägna kvällen innan först advent, åt att julpynta? (Julpynta = sätta upp lampor och nån enstaka pryl)
En av adventsljusstakarna hade gått sönder så jag satte upp en ny ljusslinga i fönstret istället. Ja, den är liiiite för stark för att det ska kännas behagligt att sova i, men det blir ju mörkt när jag blundar oavsett försöker jag intala mig. Fint är
det i alla fall.
Äntligen blev det första advent och ingen kunde vara gladare än jag!
Jag åt vörtbröd till frukost och började kolla på julkalendern från 1998, När karusellerna sover.
Köpte varsin chokladkalender till mig och Martin. Han fick välja vilken han ville ha, ni anar nog hur det blev.
Jobbhelgen tog slut och jag avslutade under värmefilten, med Sterling i knät framför världscupen i hästhoppning.
På måndagsmorgonen hade jag fått en akuttid åt Artemis som jag tyckte hade slutat äta normalt. Hon är ju så himla glad i mat normalt sett, men den senaste veckan har aptiten varit dålig. Jag kollade henne i munnen och såg en massa tandsten, så jag förstod
att det var tänderna som spökade.
Jag är aldrig orolig inför sederingar eller operationer/sövningar av katter inom föreningen, men när det gäller mina egna så är jag världens hönsmamma. Jag var så nervös. Mycket riktigt hittade veterinären tandsten, inflammerat tandkött och några lösa
småtänder mellan hörntänderna. Stackars, stackars Artemis. Jag kollar ändå katternas tänder regelbundet så förloppet måste gått relativt fort. Veterinären misstänkte FORL och vi behövde boka in både röntgen och operation snarast, vilket alltid
är svårt att få tider till. Men efter lite rekande kunde jag konstatera att 12/12 var tidigaste tiden jag kunde få så jag körde på det. Hon skulle få smärtstillande dagligen så länge.
På jobbet var det mycket, mycket lugnt. Det är så skönt med att jobba helg och sedan månda, man har liksom överlämnat butiken åt sig själv i flera dagar så läget är under megakontroll. Jag passade på att slå in den mest perfekta julklappen jag någonsin
hittat tror jag., åt Johanna så klart. Jag var så jävla nöjd med vad jag köpt åt henne att jag inte klarade hålla mig till julafton utan hon skulle få öppna den direkt.
Efter jobbet sprang jag en himlans massa ärenden innan jag tillslut åkte hem till Johanna där vi åt vörtbröd med juledamer och julmust. Även tomteglass till efterrätt. Hon fick öppna två paket, jag skulle busa till det lite eftersom jag tjatat så mycket
om hur perfekt julklapp jag hittat åt henne. Verkligen tjatat. Jag köpte en gosedjursfiskmås och sa att det var julklappen. Så jävla törr. Men Johanna blir ju så himla glad för allt oavsett vad det är så hon bjöd inte på någon jätterolig, besviken
reaktion. Reaktionen när hon öppnade den riktiga julklappen dock, den var helt priceless. Jag filmade henne när hon öppnade den och har kollat på videon säkert 10 gånger, blir så löjligt glad varje gång.
Julklappen var en renässansmålning av hennes katt Rufus.
Vi hade en supermysig kväll och jag kom hem jättesent mitt i natten. Fick förresten denna häromdagen av Linda, som fångade in Sinkadus. Hon är för gullig alltså, det är ju hon som skulle fått en flaska vin av mig snarare som tack för hjälpen och
att hon var så självständig i detta. Det besparar mig så otroligt mycket jobb.
Här har jag officiellt kört 1000 mil över vad jag får köra enligt kontrakt. Bara 7500 kronor i ren straffavgift för övermil, wohoo. Jag funderade länge på bilen och hur jag skulle göra och var egentligen inne på att köpa loss Polon. Men när vi diskuterade
det så visade det sig att de ville ha 100.000 för den, vilket var lite mer än jag räknat med. Alltså 2800kr/månaden, plus ränta, plus försäkring, nya däck nästa år, service och oförutsedda utgifter som reparationerr och dylikt. Jämför det med att
leasa en ny bil för 3500kr/månaden. Valet blev ganska självklart, om än motvilligt.
Fick paket från Meowingtons, 4 stycken kattbäddar av två olika sorter. Ena ser ut som en pizza med pepperoni och anjovis, och andra är en cupcake med strössel och ett körsbär. Så jäkla söta. Dessa kan man vinna på Katthjälpen Strömstads Facebook just
nu och i framtiden.
Nu har bilderna slängts om i lite fel ordning men orkar inte ändra, hähä.
Jisses, igår hade jag sovit så himla dåligt. Jag gick upp för att ta morgonen i stallet, och när jag kom hem tog jag en dusch och gick sedan och la mig igen för att sova två timmar till. Ser ni så inbjudande det ser ut?! Ett av det bästa som hänt på länge.
Proppen ifrån morgonpasset. Så himla söt hon är alltså, min tjej.
Detta är ifrån i förrgår när jag var ledig och ägnade halva dagen i soffan bland annat med att virka. Provade ett nytt, fluffigt garn som var sketasvårt att jobba med så det gör jag nog inte om, men kul att ha provat.
Artemis var moraliskt stöd.
Nestor också.
... Sterling också.
Detta var alltså receptet på min kväll. Johanna kom också förbi en sväng, det var väldigt trevligt.
När jag var i stallet häromdagen kom Åsa lagom till det att jag var så gott som klar. Hon ville gärna prata lite så jag stannade kvar och grejade lite till. Det var en trevlig stund, där hon bland annat också visade mig att det finns ett vattenpass i
mobilen. Detta var ju helt hilarous eftersom jag skojat om att jag borde använda det när jag mockar åt Proppen då jag är så himla noggrann.
Bild på Proppen som fick låna Sagas box bredvid den nya hästen som kom häromdagen. Så här mycket brydde hon sig om den, hon stod och kollade ut åt andra hållet.
Jag var tveksam på om Artemis tid för operation den 12/12 kanske skulle vara för långt fram i tiden då jag tyckte hon åt dåligt även på smärtstillande. Så jag stängde in henne ensam i sovrummet med olika sorters mat för att se hur mycket och vad hon äter
på en dag. Jag kunde efter detta konstatera att hon inte åt bra nog, och började leta efter en snarare tid på andra kliniker. Jag hade varit i stan och skrivit kontrakt på nya leasingbilen, så sprang in på stans andra veterinärklinik och hade sånt
tur att de kunde ta emot henne redan dagen efter, det kändes väldigt skönt.
Igår kväll så "skulla jag bara" fixa några grejer så där vid midnatt. Somnade vid tre på natten, och vaknade sedan av mig själv innan väckarklockan ringde strax efter sju. Jag hade gott om tid på mig att få in Artemis, Wyoming och Nestor i varsin
bur och bilade sedan in till stan där jag först skulle med Nestor och Wyoming till Dingleveterinärerna klockan 08.15 och sedan med Artemis till Strömstad Djurklinik klockan 11.00.
Nestor var så där nöjd.
Han är ju megago den där Nestor men han är också en föredetta skyggis och vägrar låta sig hanteras på de vis som innebär att han blir fasthållen eller buren. Därför kan jag inte tvätta ur hans öron (som haft en del skabb i sig) eller klippa hans klor
regelbundet hemma utan måste göra sånt när han ändå är sederad eller sövd. Det var ett tag sedan nu, och det märktes verkligen kan man säga.. Stackars Nestor, det måste ha kliat jättemycket med allt detta vax.
Wyoming tog jag med för ett urinprov bara egentligen, som uppföljning till besöket hos Satu på Öland tidigare i år. Men hennes besök blev genast väldigt omfattande och det togs både urinprov, blodprov och röntgenbilder. Wyoming har ju alltid varit
lite av ett medicinskt mysterium och det är lite svårt att förklara omfattningen och historiken varje gång man träffar en ny veterinär. Framför allt så minns jag ju inte allt. Men hon tyckte Wyoming bland annat var väldigt spänd och hård i buken
så hon ville ta en röntgenbild för att utesluta tumörer och FIP (båda med dödlig utgång). Jag blev obekväm av att hon slängde runt med sådana spekulationer på så vaga grunder, det skapar väldigt mycket oro och stress för mig som djurägare så klart..
Nu har jag ändå en del erfarenhet, jag vet att när vi misstänkt tumörer i magen tidigare så har det vid tillfälle visat sig vara massa gaser bara, och jag har specifikt utrett Wyoming för FIP för bara några månader sedan - så jag fick inte panik
även om jag blev orolig så klart. Men jag hade kanske önskat att veterinären inte målade fan på väggen så som hon gjorde när hon märkte något potentiellt symptom, det blev många väldigt påfrestande timmar och särskilt under den långa väntan på
att hon skulle kolla på provresultat och återkomma och så. Jag tycker kanske man som veterinär i ett sånt läge ska säga "Hon är väldigt spänd i buken så jag vill gärna ta en röntgenbild för att se var det är" snarare än "Hon är väldigt spänd i
buken, det kan vara en tumör så vi bör ta en bild". Annars gillar jag veterinären alltså, men just den biten fick mig verkligen ur balans och senare under dagen nu har jag gråtit en hel del för jag känt mig så förtvivlad och skör. Jag känner igen
den känslan, den växer fram ur den typen av känslomässig stress liksom.
Det är fortfarande väldigt oklart vad det är för fel på Wyoming och hur vi åtgärdar det. Hon har haft förhöjda njurvärden tidigare (sedan 2,5 år tillbaka) som nu har stabiliserats och denna veterinär menade att tidigare prover/värden kunde ha varit vilseledande,
något jag inte kände mig helt övertygad om. Det är relevant eftersom den smärtstillande medicinen man ger är njurtoxisk, och inte ska ges till katter med njurbesvär. Hon sa åt mig att ge Metacam i 3 veckor, vilket jag direkt kände inte alls kändes
bra med tanke på hennes tidigare njurvärden. Hon skrev ut Vetrimoxin som antibiotika men den enda gången jag faktiskt upplevde en märkbar skillnad var när hon käkade Synulox. Jag frågade om jag kunde få den istället men hon ansåg inte den vara bättre
(jag vet inte säkert då jag inte har konkreta prover att jämföra med). Hon sa också att när Wyomings urin är så utspädd som den är idag, så kommer bakterierna i urinvägarna frodas och är svåra att bli av med.
När jag sedan rådgjorde med Satu sa hon åt mig att absolut inte ge Metacam, att Synulox är bättre än Vetrimoxin och att Wyomings utspädda urin och frekventa kissande snarare är till en fördel.
Det är sjukt frustrerande att två veterinärer som behandlar samma symptom på samma katt råder och uppmanar mig att göra raka motsatsen till vad den andra säger. Jag är så himla rädd att göra fel, jag vill ju att Wyoming ska få de rätta och bästa förutsättningarna
att bli frisk och leva ett bra liv.
Detta i kombination med att hon har en onormalt tjock bukhinna (som kan vara symptom på cancer) som behöver kollas upp så känner jag mig helt söndervittrad av oro på insidan. Därför har min dag varit väldigt påfrestande. Usch.
Vi kom i alla fall hem tillslut efter att jag snabbt smitit inom i stallet och fixat åt Proppen, samt stött på Agnes och hennes übersöta dotter som bjöd mig på en snabb fika i sadelkammaren. Det var väldigt mysigt i alla fall.
Wyoming tog dock "helt slut" till en ny nivå.
Så ikväll har jag legat under min värmefilt med Artemis på mig, och vakat henne när hon piggnat till från narkosen. Hon drog ut några tänder idag, och de gjorde även en röntgen som gav dem anledning att INTE tro att hon hade FORL, trots allt.
Så det var ju skönt. Dock behöver hon dra ut två andra tänder snarast, så tiden hos Dingleveterinärerna den 12/12 får stå var. Jag har spenderat lite kvalitetstid med katterna ikväll genom att leka jättelänge med olika spön och leksaker, och
bara njutit av att titta på dem. Om de bara förstod vad jag stundvis våndas för deras skull och oroar mig för dem. De betyder så oerhört mycket för mig.
Nåväl. Jag är dödstrött men ska nog inte sova riktigt än. Imorgon åker jag faktiskt till Alunda för att hälsa på Isak, och tåget går runt 10 från Göteborg så jag måste väl åka härifrån runt 7. Men jag har inte börjat packa än, så klart. Kanske
borde göra det.
Tack för att ni läser ♥
shaken
Häj bloggen!
Då var det dags att återberätta de senaste tio dagarna. Yay!
Började med ashwagandha igen nyligen. Det känns som det ger mig superpowers alltså. Jag kanske har nämnt det någon gång tidigare i bloggen men nämner det i så fall igen.. det är en ört ifrån indien om jag inte minns fel, som blivit superpopulär på senare tid. Det ger stöd åt binjurarna och balanserar upp diverse hormonproduktion, så många tar det mot stress, hjärntrötthet och för ökat fokus. För mig ger det energi. Dock vill jag höja ett varningens finger för riskerna med att använda det om man inte kan begränsa sig. Första gången jag använde det kändes det som jag hade all energi i världen; jag började springa på gymmet 5 dagar i veckan och drog på med en massa saker jag helt plötsligt orkade göra. När jag sedan (gladeligen) berättade detta för Marita som jag vaxar mig hos var 6:e vecka, som också jobbar med hälsocoachning (säger detta med reservation för att det kan vara fel benämning) så blev hon allvarlig och sa "jag vill inte dra ner dig, men du måste ta tio steg tillbaka". Då förklarade hon för mig vikten av att inte "spendera" energin jag fick. Hon förklarade det som så att min kropp har brytits ner av all stress under en lång period, och nu behöver jag tillgodose mig ALL energi jag har för att läka. Inte dra upp på tempot. Hon sa att hon sett det så många gånger, folk som äter det och ökar tempot bara för att totalkrascha ännu hårdare efter några veckor. Jag blev givetvis ledsen och besviken över detta, jag var ju så glad över att ha energi för första gången på flera år, men är så tacksam över att hon sa det. Så. Tacksam.
Jag bestämde mig för att göra ett uppehåll med ashwagandha och se hur mycket jag orkade göra utan den, bara för att kalibrera var min energinivå "egentligen" låg. Och sedan börja med ashwagandhan igen, men ligga kvar på exakt samma aktivitetsnivå. Det som hände var att jag kraschade (som hon varnat mig för) och när jag försökte börja med det igen sedan hade det noll effekt. Jag mådde helt plötsligt mycket sämre än innan.
Det gick några månader innan jag av en tillfällighet (det såldes ut för halva priset) köpte det igen och provade på nytt. Denna gången tog det skruv och jag blev piggare MEN jag ökade inte min aktivitet en endaste procent. Detta - antagligen i kombination med att det var sommar och så ljust ute - resulterade i att jag fick ganska stora sömnsvårigheter. Jag hade en period då jag aldrig somnade innan 4 på morgonen, jag blev helt enkelt inte sömnig.
Sedan dess har jag inte riktigt känt ett behov av det (förrän en period nu då jag gick upp innan 06.00 varje dag). Min energinivå är faktiskt för det mesta helt okej och jag känner mig mer eller mindre frisk från utmattningen rent energimässigt. Jag måste stundvis nästan nypa mig i armen för att förstå att det är sant. Efter dessa år av konstant trötthet och stress så kändes det som att jag aldrig skulle komma hit där jag är idag. Jag känner dock av min minimala stresstålighet och hur jag har svårt för mycket stimulans i form av ljud och ljus. Men det är väl som med en rehabiliterad missbrukare, att även om man är frisk så kommer det alltid finnas en lägre tolerans för exponering och hög risk att falla tillbaka.
Det gick några månader innan jag av en tillfällighet (det såldes ut för halva priset) köpte det igen och provade på nytt. Denna gången tog det skruv och jag blev piggare MEN jag ökade inte min aktivitet en endaste procent. Detta - antagligen i kombination med att det var sommar och så ljust ute - resulterade i att jag fick ganska stora sömnsvårigheter. Jag hade en period då jag aldrig somnade innan 4 på morgonen, jag blev helt enkelt inte sömnig.
Sedan dess har jag inte riktigt känt ett behov av det (förrän en period nu då jag gick upp innan 06.00 varje dag). Min energinivå är faktiskt för det mesta helt okej och jag känner mig mer eller mindre frisk från utmattningen rent energimässigt. Jag måste stundvis nästan nypa mig i armen för att förstå att det är sant. Efter dessa år av konstant trötthet och stress så kändes det som att jag aldrig skulle komma hit där jag är idag. Jag känner dock av min minimala stresstålighet och hur jag har svårt för mycket stimulans i form av ljud och ljus. Men det är väl som med en rehabiliterad missbrukare, att även om man är frisk så kommer det alltid finnas en lägre tolerans för exponering och hög risk att falla tillbaka.
Men summa summarum tycker jag ashwagandha är helt fantastiskt. Men för sådana som mig så är det av största vikt att det används för att ha energi till vardagen, inte för att åstadkomma mer utöver minimum.
Från det ena till det andra har jag beslutat att sälja Proppens sadel. Det sitter fruktansvärt långt inne då jag älskar den plus att det känns som att sälja den är som att erkänna sig besegrad. Som att jag accepterat att hon inte kommer bli bra. Och det har jag ju egentligen inte, men det känns så hemskt onödigt att ha en sadel för 8000 spänn hängandes.. Så jag har kontaktat tjejen jag köpte den av (hon jobbar med att passa ut och sälja sadlar) och hon kunde ta tillbaka den och sälja den åt mig för 15% provision. Så jag har bestämt mig för det.
Jag var i stallet innan 07.00 fredag till tisdag förra veckan, då jag behövde promenera med Sophie varje dag och jobbade heldag samtliga dagar. Det har varit hemskt tidigt och lite stressigt men ändå väldigt mysigt.
En bild på Jonny bara för att han så sällan är med. ♥
I tisdags efter jobbet var Martin på Nordby efter att jag slutat så vi passade på att smita ner till Max för att ha en paj-bonanza. Man måste ju smaka när de fått in lite nya grejer.
Äntligen, äntligen kom min efterlängtade onsdag. Efter att ha jobbat fem (heldagar) i rad plus varit i stallet så himla tidigt varje morgon så skulle det bli så skönt att vara ledig utan några måsten. Jag började dock dagen tidigt i stallet, mest för att det är så himla skönt att ha det klart sen. Vi gick vår promenad som vi knatar nästan varje dag just nu.
Efter stallet åkte jag till stan för att köpa frukost på Ica, besöka Återbruket och sedan gjorde jag en rövare och stack hem till Johanna som jag visste var på jobbet. Jag städade hennes lägenhet i två timmar, inte för att den var så stökig utan mer för att jag var så sjukt noggrann. Hon sa nämligen i början av veckan, efter sin tredagarsledighet, att det kändes jobbigt att hon inte orkade så mycket som diska för att hon varit så trött hela tiden. Därför ville jag hjälpa henne med det, i hopp om att det skulle muntra upp och kännas mindre jobbigt. Det var en trevlig stund, jag gillar väl innerst inne att städa men framförallt så är det så mycket lättare att städa hos och åt någon annan.
Jag hade även hittat en snöglob på Ica som jag tänkte på henne direkt när jag såg. Jag köpte två, en till mig och en till henne, och lämnade som en present på hennes vardagsrumsbord när jag var färdig. Ninja inspekterade.
Jag fick ta ett litet break i städandet då en bevakad auktion på Tradera gick ut. Jag jobbade ju en kort period på Rituals för några år sedan, och precis då sålde vi ut det sista som fanns av en doft som hette Under a Fig Tree. Jag köpte ett baustastort set med doftpinnar som varade i säkert 9 månader och jag menar det verkligen när jag säger att det är en av mina favoritdofter NÅGONSIN. Tyvärr slutade den att produceras för några år sedan och finns inte längre att få tag på. Men så hittade jag den på Tradera och var fast besluten om att vinna den. Dofter besitter en så stor förmåga att göra mig vansinnigt både lycklig och nostalgisk, så den betyder mycket för mig kan man säga. Och äntligen fick jag lägga vantarna på ett sällsynt exemplar!
Jonny som sedan i somras får gå ut (när vi är hemma). Men nu börjar det äntligen bli så kallt och tråkigt ute att han slutat vilja gå ut hela tiden. Jag bor ju bra för att ha utekatter egentligen, men dels har en granne fått sin katt skjuten när en annan granne misstog den för att vara hemlös, en tredje grannes katt är bokstavligt talat utanför vår ytterdörr och slåss med våra katter när de går ut, och sedan vet vi ju inte om vi kommer bo i hus föralltid och skulle vi flytta till lägenhet längre fram vill jag inte att mina katter ska vara vana vid att gå ut. Men Lana som vantrivs inne får gå in och ut som hon vill, och Jonny som prompt vill ut får gå ut ibland. De andra verkar inte så intresserade mer än att de sitter och tittar ut genom kompostgallret om dörren är öppen, annars har våra koppelpromenader mest slutat i stress och att de slitit sig och rymt.
Utsikten från sängen när jag fakktiskt la mig ner en stund för att vila. Att sova en kortis på eftermiddagen är sjukt underskattat alltså, men det blir bara av när jag är ledig för annars är jag så uppe i varv. Älskar hösten och det gråa, dämpade dagsljuset som är nu.
Jag gjorde ett ryck även här hemma och städade för glatta livet. Hade hämtat två stycken långa, smala bkohyllor jag fått av Kajsa. Jag installerade dem och gjorde om i bokhyllan. En dag ska jag ha en hel vägg full av böcker, det är så gemytligt. Jag hade en hel sinnessjuk mensvärk dock som tyvärr tog udden av både energin och humöret, men skönt att få vara ensam hemma och bara pilla med grejer i lugn och ro då i alla fall.
Min nya tröja, Mia Skäringer-merch från hennes turné No More Fucks To Give. Love it.
Mensvärken blev helt förskräcklig under kvällen, verkligen värre än vanligt, och jag tyckte så synd om mig själv att jag frågade Martin om han ville vara lite wild and cray-cray och åka till Uddevalla för att äta på Pinchos. Lyckan var total när han sa ja, jag ÄLSKAR Pinchos! Så efter han slutat så drog vi!
Dagen gick givetvis fort även om jag hann med mycket. Nu väntade ytterligare två dagars jobb innan tre dagars ledighet.
Torsdag förmiddag slöt jag upp med Johanna och vi gick först till Återbruket följt av att vi åkte till Toveks bil. Jag ville träffa en säljare och diskutera mina alternativ för nuvarande och framtida bil. Har överskridit antalet tillåtna mil med nästan 1000 med min nuvarande leasing. Det visade sig att vi kunde deala så leasingen avslutas i förtid, om jag börjar leasa en annan förstås. Alternativet är att jag köper loss den jag leasar nu. Jag är otroligt kluven i detta faktiskt, då jag egentligen inte skulle ha något emot att köpa nuvarande MEN det är ju bara en tidsfråga innan den kommer börja kosta multum i service, reparationer och annat som man slipper när man har ny bil.. Och är det något jag är förjävla trött på så är det att lägga pengar på att laga trasiga bilar. Jag har haft en sådan otrolig otur med mina första två, därför är jag väldigt inne på att leasa. Visst, det kostar en del och särskilt för mig som kör 3000 mil om året, men det är i alla fall en fast utgift utan överraskningar.
Det blir i så fall denna skönhet jag byter till vid årsskiftet, om det nu blir något. Jag ska göra en inbytesbesiktning på min bil om två dagar för att se vad den kommer kosta både att lämna in nu och att köpa loss.
Både Martin och Johanna (vars bilar jag lånar ibland) kör Skoda och jag tycker helt klart det är en trevlig bil, men jag är också ganska fäst vid min sportiga Polo. Röda Volkswagens har varit min melodi sedan första bilen. Skitsvårt detta tycker jag. Sedan är det ju en SÄLJARE jag rådgör med, som antagligen råder mig till att göra det som är mest fördelaktigt för företaget och inte för mig. Svårt.
Bowies och jag har spelat klart Outlast så nu har vi gett oss på lite nya skräckspel. Vi har precis kört igenom Moons of Madness och påbörjat The Beast Inside. Som ni ser är Artemis så klart med.
Det blev fredag och jag hade egentligen tagit ut en semesterdag den dagen, men det hade både jag och min chef glömt bort. Tanken var först att jag skulle åka till Isak denna helg, sedan när det ställdes in tänkte Johanna och jag istället åka till mamma. Men hon var mitt uppe i en flytt och även om vi självklart var välkomna ändå så kändes det som det skulle bli lugnare och mer harmoniskt en annan helg. Så på torsdagen slog det mig att just ja fasen, jag skulle ju haft ledigt i anslutning till helgen. Antingen hade jag missat bekräfta ledigheten till Andres elelr så hade han bara glömt lägga in den på schemat, men oavsett var jag ju otroligt sen med att upptäcka detta så det fick bli som det blev. Jag fick en kollega att jobba 11-17 åt mig den dagen så fick jag själv komma in och jobba 17-20 sen, men det gjorde mig inte så mycket.
Min ledighet bidrog till att Johanna och jag fick möjlighet att åka till Göteborg en snabb sväng. Ett ganska så spontant infall från hennes sida men ack så roligt. Vi besökte piercingstudion Barbarella vilket kändes passande med tanke på att det nog är ganska så exakt ett år sedan vi gjorde det första gången ihop. Kul med sådana äventyr!
Sedan fick jag skynda mig tillbaka hem för att byta om och sedan åka till jobbet för att ta dde sista 3 timmarna. Det fanns en massa att göra så tiden gick fort.
Det blev lördag och jag inledde min långhelg med morgonpasset i stallet följt av att åka hem till Johanna för att adoptera ut två katter! Mufasa och Shenzi fick flytta till nya matte och husse i Lilla Edet och allt kändes så fantastiskt bra! Efteråt chillade vi i soffan framför skidåkningen på TV inna jag bestämde mig för att åka hem och chilla i min egen säng istället.
Artemis. ♥
Mina stiliga grabbar Jonny och Nestor. Martin hittade en hudförändring på Nestor häromdagen som vi måste kolla upp snarast, sist jag såg något liknande på katt så var det cancer, så ni kan ju tro jag är stressad på insidan nu. Han är ju en föredetta skyggis och även om han är social och så nu så går han inte riktigt att hålla fast så man kan ta en ordentlig titt.
Bästa sovsällskapet, Artemis ligger hos mig varje natt numera.
Igår hade jag inte morgonen i stallet och skulle inte heller jobba, så jag tog SOVMORGON! Det var faktiskt väldigt längesedan jag sov längre än till typ 08.00 så när jag vaknade vid åtta tvingade jag mig själv att somna om även om jag kände mig utvilad. Jag sover supertungt jämt så om jag somnar om efter att ha sovit "tillräckligt" så sover jag alltid flera timmar till, och mår dåligt när jag vaknar för att jag sovit för länge. I vanliga fall om jag vaknar vid 11 en ledig dag så brukar jag få megaångest för att det känns som jag sovit bort halva dagen, men denna morgon blev jag bara jätteglad och nöjd över att ha sovit i överflöd.
Inte så långt efter att vi gått upp åkte vi först till stallet och sedan in till stan för att handla mat. När vi kom hem sedan grejade jag med lite administrativt jobb åt föreningen, hade två telefonintervjuer med intressenter på katter och efter det intog jag horisontalläge i sängen framför hästhoppning. Denna gång såg jag på EM i Rotterdam, jag har sett det förr men ville se igen. Svarade på PM och kommentarer och gjorde annat administrativt pill under tiden. och gosade Artemis så klart.
Imorse började jag dagen med morgonpasset i stallet och en promenad med Proppen. Har köpt reflexer till all förbannelse så vi ska synas ordentligt, mörka vintermorgnar.
Efter stallet åkte jag till katten Elsas jourhem och hämtade henne och hennes grejer, då hon skulle flytta till Johanna. Jourhemsmatte har gjort ett så bra jobb med Elsa, jag tror det är en riktigt näpen och go liten tjej som gömmer sig under den där rädda ytan. Hon var så duktig så. ♥
Efter veterinärbesöket åkte jag hem till Johanna för att installera Elsa. Johanna sa åt mig att inte under några som helst omständigheter ta hand om disken, så jag tog hand om disken.
Träffade även Kakan som är något av det absolut sötaste som finns. Eller hur?
Efter stallet åkte jag till katten Elsas jourhem och hämtade henne och hennes grejer, då hon skulle flytta till Johanna. Jourhemsmatte har gjort ett så bra jobb med Elsa, jag tror det är en riktigt näpen och go liten tjej som gömmer sig under den där rädda ytan. Hon var så duktig så. ♥
Efter veterinärbesöket åkte jag hem till Johanna för att installera Elsa. Johanna sa åt mig att inte under några som helst omständigheter ta hand om disken, så jag tog hand om disken.
Träffade även Kakan som är något av det absolut sötaste som finns. Eller hur?
När jag var klar hos Johanna återstod bara att hämta ut min Under a Fig Tree som kommit med posten! Eftersom jag var precis utanför farmins kontor och klockan dessutom var runt lunchtid så jag ringde och frågade om han ville och kunde luncha. Så vi åt lunch ihop på Asian Town och det var väldigt trevligt!
När jag kom hem tog jag en låååång dusch, och sedan gick jag faktiskt och la mig en stund. Sedan dess har jag städat och grejat lite, lyssnat på nya avsnittet av Creepypodden och nu sitter jag i soffan med mitt Woodwick-ljus tänt, har brasan igång på TVn och lyssnar på någon meditationsspellista. Har så svårt att förstå att tre dagars ledighet redan gått, och har två stycken ganska intensiva dagar framför mig som gör mig ganska opepp.. Men jag försöker fokusera på att jag i december är långledig mellan 17:e och 26:e och det ska också bli himlans skönt. Ärligt talat så är det alltid lite motigt att jobba efter att ha varit ledig, för oavsett om jag varit produktiv och gjort en massa grejer eller om jag bara legat på soffan och återhämtat mig så känns det alltid som jag skulle gjort motsatsen. En av mina absolut största förbannelser är att jag alltid fokuserar på vad jag har att göra och att jag får ångest av att inte "vara klar". Blir man någonsin klar? Nej just det, därför är den där ångesten så himla onödig. Istället för att tänka "gud vad bra att jag fick gjort x och y idag" eller "gud vad bra att jag inte gjort nåt alls idag och bara vilat" så tänker jag bara på alla tusen saker jag kunde ha gjort istället och hur jag bör göra den snarast möjligt. Någon som har något råd på hur man tar sig ur den tankefällan?
Här ser ni i alla fall min Under a Fig Tree! På sin plats i min egna Hall of Fame av utgågna dofter.
Här ser ni i alla fall min Under a Fig Tree! På sin plats i min egna Hall of Fame av utgågna dofter.
Förresten! Om ni undrar hur det gått med min jobbansökan på Joyvoice så har jag fortfarande inte fått svar. Skulle ha fått svar förra veckan men deras möte gällande uppstart av nya körer hade blivit inställt, så förhoppningsvis får jag svar denna vecka istället. Håll högertummen!
Tills vi hörs igen! ♥
in the land of faraway
Häj bloggen!
Då var det återigen lite mer än två veckor sedan sist, igen. Det är verkligen helt sjukt hur fort tiden går, det känns som den går snabbare och snabbare ju äldre man blir. Klyschigt nog.
Bild från senaste gången jag skrev, med sällskap av Sterling, en kopp te och någon Anthon Berg-pralin som slank ner.
Lite gulliga kattbilder som är värda att publicera även om de saknar sammanhang.
Wyoming
Nestor
Dagen efter jag skrev sist skulle jag till Dingleveterinärernas klinik och adoptera ut mitt lilla hjärtebarn Yuri Yudin. Hon tog det hela mycket bra och var väldigt lugn och sansad trots den okända miljön. Vissa, enstaka katter är svårare att "släppa"
än andra och Yuri var en av dem. Fast samtidigt hade jag inte kunnat drömma om en bättre familj åt henne så det känns ändå bra.
Projektet med infångningen av katten Elsa som satt fast i väggen fortgick. Jag ventilerade en idé med jourhemsmatte om att med hjälp av kartonger "förlänga" hålet hon låg i, genom att stänga in området runtom. Bara så hon inte kände sig för exponerad
och inte vågade äta. Jourhemsmatte fick en idé och byggde en koja med filtar, så vi satte mat previs i öppningen av hålet i väggen och även mat i fällan som stod gömd under filtarna också. Sedan lät vi rummet vara i ett dygn, för att Elsa skulle våga
sig ner. Dagen efter gick hon i fällan!(!!) Efter vad, jag tror det var 8 dagar i väggen. Jag kände mig så lättad och glad!
Dagen efter tog jag lilla Elsa till veterinären för en koll av hur hennes kastrationssår läkt, samt en allmänkoll. Hon lämnade bland annat blodiga spår efter sig när hon gick så jag misstänkte att hon brutit någon klo eller kanske fått flisor i trampdynorna.
Mycket riktigt så hade hon slitit av sig klokapslarna på två tår, stackarn. Veterinären rengjorde, undersökte resten av katten och konstaterade att såret på magen läkt helt utan bekymmer, så det var ju bra i alla fall. Elsa är så liten och söt.
Dagen efter, på kvällen, fick vi ett nödrop angående en liten kattunge som hittats i mitten av en landsväg ute i Bullaren. Hon var något tunn men annars tam och i relativt fint skick, även om hon var smutsig och oljig. Vi misstänker därför att hon har
haft ett hem men att hon nog åkt med i motorutrymmet/underredet på en bil som stannat på rastplatsen där hon hittades, och hon hoppat ur. Vi efterlyste ägare utan framgång trots att inlägget nådde över 45.500 personer. Sjukt. Johanna och jag åkte
i alla fall och hämtade henne. Hon heter Saga.
Dagen efter det, alltså förrförra söndagen, jobbade jag men hade telefonen streamandes i bakgrunden; först Isaks kartingtävling varvat med världscupen i hästhoppning i Lyon.
Är glad för mitt jobb ur otroligt många avseenden men detta är ett av dem, att jag kan följa detta i bakgrunden lite diskret samtidigt. Om inte annat bara för att lyssna på i alla fall hoppningen så jag vet highlightsen sedan när jag ska titta.
Och tror ni inte, även denna kvällen avslutades med ett litet nödrop av en ensam, upphittad kattunge. Denna gång hade den hittats bredvid sina döda syskon i en lada. Snälla människor hade tagit hand om den men upplevde inte att de kunde ge henne det hon
behövde fullt ut så hon fick komma till oss. Jag hämtade henne efter jobbet och gav henne namnet Lindsey. Hon är vansinnigt söt.
På måndagens tundade jobb 10-17 följt av ett besök hem till Söle där farmin hjälpte mig byta till vinterpjucks på bilen och även byta en trasig lampa. Skönt att få det gjort, för jag såg inte mycket med bara ett halvljus alltså. Jag fick undvika motorvägar
för att kunna köra med helljus på ensliga landsvägar istället.
Välkomstkommittén varje gång jag kommer hem. ♥
Sedan några år tillbaka slutade jag att sminka mig på daglig basis. Jag orkade helt enkelt inte lägga energi på det. Nu i somras började jag igen för jag kände att det fick mig att känna mig piggare, att se piggare ut. Dock har jag ju aldrig varit särskilt
intresserad av smink utan alltid gått in till samma säljare på samma ställe och sagt viket typ av smink som var slut så plockade hon fram rätt märke i rätt nyans. Hon visste nämligen vad jag använde, betydligt bättre än jag själv. Hon var helt fantastisk
alltså. Men nu jobbar hon inte kvar så jag har ingen aning om vad det är jag har använt tidigare! Det var fanktiskt rentav lite jobbigt att gå in och försöka klura ut vad jag skulle ha, för jag känner mig så lost.
På måndagen fick jag förresten veta att jag gått vidare till steg 3 i rekryteringen av körledare till Joyvoice! Nu skulle jag öva in 3 olika stämmor till en låt och sedan framföra dessa i en videochatt/telefonintervju. Detta gjorde mig helt bortom mig
av stress, till den grad att jag fick tics i hela ansiktet, så jag bestämde mig för att sätta deadlinen kort och få det överstökat. Så 2 dagar efter jag fått mejlet genomförde vi intervjun och jag tyckte det gick helt okej. Inte så bra som jag hade
velat (såklart) men mycket bättre än förväntat. När det var färdigt kändes det som jag gick runt på fluffiga moln, jag var så lättad och glad. Oavsett utgången så var jag bara så glad över resultatet och att ha det gjort. Jag verkligen sladdade runt
på Ica med min kundvagn och sjöng högt i stallet och dansade med sopkvasten. Ni vet.
Jag tog mig en tur till Återbruket eftersom det är en del av mina veckorutiner numera. Jag hittade en klöspelare för 60 spänn! Den var så gott som i nyskick, så det var ett riktigt kap tycker jag. Hittade även en bok av James Frey som skrivit A Million Little Pieces vilken
är helt fantastisk, en vägghängare samt en hushållspappershållare som present till Johannas snubbe Jacob haha! Jag tycker det är så roligt att han har en fiskmås på sin dörrmatta, så nu får han en hållare med en (antagligen gås men i mina ögon) fiskmås
också. Hoppas han inte blir arg. Jag tyckte jag var rolig i alla fall.
Stallet vaar en fröjd den dagen och jag både pysslade om Proppen extra länge samt gick en liten promenad. Hon har alltså stått sedan början av augusti, med undantag för tiden hon är i hagen förstås. Men jag tänkte att en liten, kort promenad kanske kunde
göra gott.
Det blev dock en ganska obehaglig upplevelse ganska snabbt, då hon plötsligt började ramla framåt i nästan varje steg. Hon verkade antingen så stel, ovan eller öm i benen att hon inte verkade kunna gå ordentligt. Då hade vi bara gått några hundra meter,
och tanken på att vi skulle gå dessa meter tillbaka för att komma hem gjorde mig kallsvettig. Jag åkte efter stallet direkt till Hasselgatan Shop där Kicki jobbar, hon har varit ute och masserat och givit Proppen akupunktur några gånger så hon
känner till hennes problematik. Hon har pratat gott om djävulsklo som antiinflammatoriskt och smärtlindrande så jag köpte en burk med det, och åkte sedan tillbaka ut till stallet för att portionera upp det i dagens giva direkt. Jag pratade även med
Kicki om en veterinär som heter Marcos som bor i Belgien men kommer till Sverige ibland för att behandla hästar. Han skulle tydligen vara svinduktig (flera personer jag brukar rådgöra med om hästen har sagt samma sak) och kom till Strömstad i slutet
av (då) nästa vecka, alltså igår. Jag sa jag skulle fundera på om han kanske skulle ta en titt på Proppen, då jag får känslan av att hennes ben inte blir bättre.
Väl hemma sedan dukade jag fram årets första vörtbröd, juledamer och julmust. Detta intogs till lyssnandet av julmusik för det gör mig glad ända in i hjärteroten och jag behöver ej höra något om att det är "för tidigt" för jag behöver ej den negativiteten
i mitt liv tack på förhand.
Jag hade dessutom fått en KLÄDVIKARE i present av Kajsa, som äger stallet där Proppen står. Jag har säkert skrattat åt dessa klädvikare och tyckt att de varit ett jäkla jangel tidigare, men DRA MIG BAKLÄNGES så bra den var! Jag vek ALLT vi hade den kvällen.
Glömde ta före-bild men så här ser min garderob ut nu.
Så här såg Bowies' garedrob ut när jag började.
Kollade hästhoppning och vek och vek och vek.
Efter:
Min lediga dag förflöt, det blev torsdag och det stundades jobb 13-20 följt av kick-off med jobbet på Bullseye Saloon i stan.
På grund av en ganska olycklig bordsplacering där jag hamnade med tre kollegor som jag inte känner då vi aldrig jobbar ihop, i kombination med deras FETT obekväma samtalsämnen som endast bestod av snusk och sexuella anspelningar varandra emellan, våndades
jag så till den grad att jag fick be Johanna ringa mig efter maten så jag kunde gå ut, låtsas att det var viktigt och säga att jag måste åka. Det kändes alldeles för otrevligt att bara resa sig och gå och byta bord, precis som det kändes fel att faktiskt
be dem prata om annat. Jag menar, jag är inte pryd och kan vara vulgär också så det var ju inget de gjorde fel egetligen, annat än att jag inte var ett dugg intresserad av att vara en del av den konversationen då jag inte känner dem så väl. Som den
syster hon är ringde hon mig, jag gick ut, och kom sedan in igen och satte mig bredvid min chef vid ett annat bord med mina närmaste kollegor, för att jag tänkte säga hejdå. Men då blev det genast så trevligt att jag stannade i 2,5 timmar till och
vi gick hem sist av alla. Så slutet gott, allting gott.
Dagen efter var det fredag och vad passar väl inte bättre än att efter jobb 11-20 fira att man går in i en ledig helg, med vänner och bio? Nada, I tell you. Så Martin och jag mötte Johanna och Jacob på Park för att mingla och sedan se på Midway. Jag är
en liten sucker för krigsfilmer så jag tyckte den var asbra.
På lördagen skulle jag upp tidigt för att dels kolla en fälla i Svinesund (Då en kattunge synts till i området mellan dessa tungt trafikerade vägar, tyvärr har vi gjort mängder infångningsförsök utan framgång) men också för att vara i Munkedal klocka
08.50 och adoptera ut katt. Adoptanten till denna katt hade dagen innan rest hela vägen från Gotland till Munkedal, för att sova på hotell, hämta katt och sedan åka tillbaka. Helt fantastiskt om ni frågar mig!
Efter att adoptionen var genomförd och jag släppt av adoptanten och hennes nya livskamrat vid bussen, tog jag en tur till IKEA. Jag strosade runt i godan ro med musik i öronen och handlade åt skogen mycket mer än jag hade tänkt. Jag hade dessutom inte
ätit frukost så när jag var klar vid 13.00 där någon gång köpte jag mat på deras restaurang och jag tror ärligt talat jag slukade detta på under 3 minuter. Jag var så sjukt hungrig.
När jag väl kom hem sedan ägnade jag resten av kvällen åt att sortera grejer, rensa ur lådor och städa. Försöka styra upp det lite liksom.
Jag la mig i sängen och sov en timme tills Martin kom hem, ganska direkt efter jag var tillbaka från Munkedal. När jag vaknade sedan sa han att han hade köpt present(er) till mig. Inte mindre än 3 (!) WoodWick-ljus! Han är för fin allltså, jag blev sååå
otroligt glad för dessa! Jag älskar, älskar, älskar Woodwick. En av de små han hade köpt tillhörde en av mina favoritdofter (vilka har en tendens att utgå 100% av gångerna precis efter jag upptäckt dem) så den lilla rackaren gick direkt till min så
kallade Hall of Fame. Där har jag ställt små exemplar av utgågna dofter, så jag kan ta ett sniff och bli nostalgisk när jag vill i all evighet framöver.
På söndagen var jag som ni säkert kan misstänka, helt jäkla slut. Finito. Jag tog morgonpasset i stallet men efter det kom jag hem, tog en dusch och störtdök ner i soffan och där stannade jag resten av dagen under en filt, med ett av mina Woodwick-ljus,
Celsius och först hästhoppningen i Verona följt av hockeyn mellan Sverige och Finland. När sistnämnda var slut började jag känna mig lite mänsklig igen, men det var knappt.
Martin kom hem med tacos-virke så vi kunde ha taco tuesday but on a sunday.
Och Jonny hjälpte mig med tvätten som jag så gladeliken vek eftersom jag har en klädvikare nu.
I måndags tog jag frukosten i stallet och sedan åkte jag hem för att städa lite och sedan göra mig i ordning för en heldag i Göteborg! Äntligen var det dags att träffa min älskade, förra chef Emma igen för första gången på ett halvår OCH vi skulle se
Mia Skäringers show No More Fucks to Give! ♥ Showen började 20.00 och vi skulle ses 17.30 för att äta innan, men jag åkte till Göteborg redan strax efter 13.00 för att vara ute i god tid. Jag minns vilket jäkla kaos det var när vi skulle på Ed
Sheeran förra årete och hur det fanns exakt noll parkeringsplatser att tillgå.
Jag hann givetvis inom Science-fiction Bokhandeln en snabb sväng innan jag skulle möta upp Bumsan lyckligtvis bara 300 meter därifrån. Det känns fel att vara där utan Bowies, det är ju vår grej liksom, men köpte i alla fall ett kattrelaterat spel. Älskar
den där förbannade butiken.
Att träffa Emma igen var både nervöst, pirrigt och helt jävla underbart. Som jag älskar den människan, hon är en av de personer i mitt liv som gjort absolut störst inverkan och jag har henne att tacka för så otroligt mycket. Jag bara satt och tittade
på henne och log som ett fån större delen av tiden. Vi åt på Taco Bar, pratade en himlans massa och begav oss senare till Scandinavium för Mia. Få saker har känts så lämpligt som att gå på den showen med just henne, det var hon som fick upp mina ögon
på riktigt för feminismen och allt vad det innebär.
Showen var heeeelt jäkla otrolig! Vilken stjärna Mia Skäringer är. Det var så häftigt hur hon kunde blanda så mycket humor med så mycket allvar, att man i ena stunden skrattade så man grät och tio sekunder senare blev helt knäpptyst för det gick snabbt
över till något så sant och tragiskt även om det var relevant. Nu är hon ju inne på slutspurten så det är nog meningslöst att uppmuntra er att försöka se den, men när den kommer ut som film - se den.
Jag kom hem strax efter 02.00 på måndagen och jag verkligen totaldäckade i sängen. Jag sov 8 timmar och mina fantastiska stallkamrater hjälpte mig fixa allt åt Proppen den dagen så jag behövde inte tänka på det, men dra åt skogen vadd jag mådde dåligt.
Det kändes som jag hade sovit i 3 timmar. Ni vet den där känslan av sömnbrist som går att likna vid bakfylla? Hela rummet bara snurradde och blodet kändes som sirap i ådrorna. Jätteäckligt. Så lång historia kort så mådde jag inte så bra på tisdagen
men tog mig ändå igenom arbetsdagen utan problem då vi är inne i lågsäsong nu och det är lugnt på jobbet.
Vi hade fått en liten leverans i brevlådan bestående av tre myntajulgranskulor så det var kvällens underhållning kan man säga.
Igår mådde jag som tur var mycket bättre även om jag fortfarande var ganska sliten och hade låg energi. Vilket ju inte är så konstigt när man ser tillbaka på veckorna som varit.
La mig på golvet för att sträcka ut ryggen när Sterling kom och la sig hos mig, så jag blev liggandes en bra stund. Det är en av många positiva saker mina katter ger mig, de tvingar mig att stanna upp ofta. Jag flyttar ju inte på dem när de lagt sig på mig, utan somnar och sover hela natten sittandes i soffan om det så behövs, till exempel.
La mig på golvet för att sträcka ut ryggen när Sterling kom och la sig hos mig, så jag blev liggandes en bra stund. Det är en av många positiva saker mina katter ger mig, de tvingar mig att stanna upp ofta. Jag flyttar ju inte på dem när de lagt sig på mig, utan somnar och sover hela natten sittandes i soffan om det så behövs, till exempel.
Igår hade jag tagit ut en semesterdag, då jag bestämde mig för att anlita den där duktiga, tidigare nämnda veterinären Marcos. Han skulle komma under förmiddagen och jag ville inte behöva stressa till jobbet, så tog ledigt helt enkelt.
Jag tog morgonpasset i stallet och åkte sedan in till återvinningscentralen i stan. Det var nämligen som så att Martin slängde grejer där i tisdags, när jag kom hem frågade jag "du var tog den där pappkassen med elektronikprylar vägen?" varpå han svarade att han slängt dem. Jag hade tänkt HELA DAGEN att jag skulle ringa honom och fråga om han tänkt slänga det som låg i påsen, för där låg nämligen ett par helt nya VR-glasögon. Hans visserligen, men jag kunde inte förstå varför han slängde dem. Hans telefon som passade till dem hade gått sönder så han behövde dem inte längre sa han. Själv fick jag väl dollartecken i ögonen så där som på tecknad film för i min värld var det perfekt Tradera-virke. Men, han hade ju slängt dem.
Så gissa vem som åkte till återvinningen för att leta upp dem. Jag bad personalen där om hjälp och förklarade situationen, så inte mindre än tre av dem hjälpte mig att rota igenom både befintliga behållare, lokalisera tisdagens behållare inne på deras lager, lyfta ner metallkorgen och hjälpa mig rota igenom den också. Tyvärr hittade vi dem inte, men blev väldigt glad för hjälpen av och engagemanget hos personalen. Jättesnällt verkligen!
Jag tog morgonpasset i stallet och åkte sedan in till återvinningscentralen i stan. Det var nämligen som så att Martin slängde grejer där i tisdags, när jag kom hem frågade jag "du var tog den där pappkassen med elektronikprylar vägen?" varpå han svarade att han slängt dem. Jag hade tänkt HELA DAGEN att jag skulle ringa honom och fråga om han tänkt slänga det som låg i påsen, för där låg nämligen ett par helt nya VR-glasögon. Hans visserligen, men jag kunde inte förstå varför han slängde dem. Hans telefon som passade till dem hade gått sönder så han behövde dem inte längre sa han. Själv fick jag väl dollartecken i ögonen så där som på tecknad film för i min värld var det perfekt Tradera-virke. Men, han hade ju slängt dem.
Så gissa vem som åkte till återvinningen för att leta upp dem. Jag bad personalen där om hjälp och förklarade situationen, så inte mindre än tre av dem hjälpte mig att rota igenom både befintliga behållare, lokalisera tisdagens behållare inne på deras lager, lyfta ner metallkorgen och hjälpa mig rota igenom den också. Tyvärr hittade vi dem inte, men blev väldigt glad för hjälpen av och engagemanget hos personalen. Jättesnällt verkligen!
Jag åkte till Hasselgatan Shop och köpte foder lite snabbt och åkte sedan tillbaka till stallet. Veterinären var sen och det var väldigt tur för mig, så jag hann spola av Proppens ben och borsta henne ordentligt.
Marcos pratade engelska så det gick halvbra för mig att hänga med. Diverse ord som "halt", "kotled" och "djupa böjsenans förstärkningsband" saknas liksom i mitt engelska vokabulär. Som tur är hade han med sig sin fru Alexandra som pratade flytande svenska, engelska och spanska. Så jag pratade svenska med henne, hon pratade spanska med honom och vi pratade engelska.
Jag har upptäckt att jag tycker det är lite jobbigt just när det gäller hästen, jag känner mig ofta kritiserad när de behandlar hästen för jag tycker att de antyder att jag borde veta bättre eller göra saker annorlunda. Jag tror det hela bottnar sig i att jag faktiskt ÄR osäker vad gäller hästen, och då ska det inte mycket till mer än ett fel tonfall för att jag ska känna mig sänkt.
Det blev inte bättre av att det visade sig att han ville ha hennes journal och tidigare röntgenbilder, vilka jag inte hade att tillgå då jag helt enkelt inte tänkt så långt. Det blev ett skitstort stressmoment för mig, att försöka få tag på det när
ingen var på kliniken där de låg. Jag ringde till och med försäkringsbolaget och frågade om de kunde skicka "tillbaka" det de fått för reglering av försäkringen, men det kunde de inte. Sedan ville det sig så illa att tydligen är Sophie överkänslig
mot sedering, så när de sederat henne inför att de skulle sätta kortisonsputa i benet så ramlade hon ihop. Det hade tydligen aldrig hänt dem förut, själv hade jag ingen aning om vad som är normalt och inte. Jag har tyckt varje gång att det varit
obehagligt att hon svajat så när hon sederats men jag visste inte det var onormalt. Annars hade jag givetvis sagt till innan.
Sedan så upptäckte de vid rörelseproverna att hennes andning fortfarande var ansträngd, vilket hon ju behandlats för en längre period. De gick in med en kamera i nosen på henne och upptäckte att det var en långt gången inflammation i luftgången som ströp lufttillförseln. Jag stod och höll i bremsen (en ögla på en pinne som man liksom sätter runt hästens mule och drar åt jättehårt, för att få dem att stå till) på Sophie när de drog ut kameran och det plötsligt började strömma blod. Då brast det lite för mig. Det var inget farligt i sig men det gjorde mig så ont att "utsätta" henne för allt detta, det var uppenbart så obehagligt och smärtsamt för henne.
När de sedan åkt och jag stod kvar med tre olika sorters mediciner, fyra sprutor och en söndersederad häst som blödde ur nosen var jag tvungen att bryta ihop. Jag ställde mig med ansiktet mot Sophies hals och grät så jag hulkade. Det var nog första gången
jag faktiskt blivit riktigt, riktigt ledsen över hennes prognos för tidigare har det känts som att det ska lösa sig. Men efter att de åkt kände jag mig som världens sämsta hästägare som stod inför den omöjliga uppgiften att få Sophie frisk.
Proppen hade dock fått stark, stark medicin så hon delade inte min sorg utan stod och snarkade högljutt. Vilket ändå fick mig att le lite mellan tårarna.
Medicinen jag har fått vägrar hon förstås att äta. Hon har fått så mycket äckliga kosttillskott så länge nu att hon är så obotligt skeptisk mot allt jag ger henne, hon tar inte ens ett äpple ur handen på mig. Den ena medicinen fick jag 10 påsar av, för
att ge två stycken dagligen, men 5 av dem har redan (för)svunnit då jag använt dem i olika konstellationer för att lura i henne dem. Men icke sa nicke. Så nu står jag utan 50% av medicinen hon skulle haft och utan att ha fått i henne en smula. Jag
blir jävligt frustrerad samtidigt som jag förstår henne..
Ska ge sprutor i halsen några dagar också. Yay. Men, det kunde ha rört sig om 2 veckor igen och det gör det som tur är inte. Passade på att slänga ett öga på journalen från tidigare besök.. Där hade veterinären skrivit "Ledbandet är så gott som borta.
Försökt förklara för ägare att prognosen inte är god". Försökt? Vad betyder det? Betyder det att hon förklarat för mig att det är kört men att jag inte accepterat det? Håller jag på och förskönar detta? Inser jag inte allvaret eller är deras definition
av "dålig prognos" inte densamma som min? Det är ganska vanligt att hästar döms ut för att de inte går att rida på längre liksom, det kan vara en "dålig prognos". Men det är inte en dålig prognos i min värld, bara hon får leva smärtfritt så har vi
vunnit.
Förbannade hästjävel. Nu ska du bli frisk.
Förbannade hästjävel. Nu ska du bli frisk.
Jag var väldigt låg och ledsen när jag var klar i stallet sedan, men jag stannade kvar mycket längre än nödvändigt. Fixade åt alla hästarna i stallet bara för att få rensa huvudet lite. Frågade Martin om han ville äta pizza med mig, utan att ens förklara
hur jag kände mig så fattade han direkt att besöket inte hade gått så bra och ordnade hem min favoritpizza på direkten.
Vi åt pizzan framför Mio min Mio som jag köpt nyligen eftersom jag blivit så nostalgisk och börjat titta på en massa Astrid Lindgren. Det var säkert 20 år sedan jag såg den filmen sist, MEN jag börjar gråta bara jag hör filmmusiken. Den är så otroligt vacker.
Vi båda somnade på soffan framför filmen trots att det knappt blivit kväll.
Vi åt pizzan framför Mio min Mio som jag köpt nyligen eftersom jag blivit så nostalgisk och börjat titta på en massa Astrid Lindgren. Det var säkert 20 år sedan jag såg den filmen sist, MEN jag börjar gråta bara jag hör filmmusiken. Den är så otroligt vacker.
Vi båda somnade på soffan framför filmen trots att det knappt blivit kväll.
Jag städade lite och satte mig sedan ner och började skriva på detta inlägg.. försökte hitta något slags lugn med sådan där brasa på TV och lite musik men varenda litet ljud gick mig på nerverna och det kändes som jag knappt kunde andas. Så jag fick
bara stänga ute nästan all sinesstimulans för att försöka hitta tillbaka till någon form av harmoni inombords. Det gjorde gott tror jag, för jag kunde somna strax efter 23.
Väcklarklockan ringde 06.00 imorse för jag ville så gärna ta god tid på mig i stallet innan jobbet. Så jag åkte dit, gav frukost, försökte med alla tänkbara medel få i Sophie sin medicin, misslyckades, blev oerhört frustrerad och när jag skulle sätta
sprutan i halsen blev hon så sjukt orolig att hon rent instinktivt trängde in mig hårt i väggen, så hårt att jag tappade andan. Jag reagerade i min tur lika instinktivt med att slå henne i sidan hårt en gång för att få henne att flytta på sig,
så ni kan ju gissa hur lätt det blev att sätta den nålen sedan. Jag vet inte vem av oss som var mest stressad. Men efter en stunds gnuggande på halsen kunde jag sätta nålen, hon ryckte till, frös till i en sekund, och ställde sig sedan och åt
sitt hö. Denna nål var typ hälften så lång som de var sist, så den kändes väl nästan inte alls. Tur var det, för vätskan var vansinnigt trögflytande och tog jävligt lång tid att få in. Efter det gick vi en promenad på 30 minuter, enligt veterinärens
order. Det är egentligen inte så bra för hennes ben, men hon behöver få igång andningen för att hosta/frusta upp alla döda bakterier sa han.
Trots att jag var där så himla tidigt och skyndade mig blev det bråttom hem innan jobbet. Jag hann i alla fall äta frulle och ta en dusch, för att ladda om inför 10 timmars jobb.
Jag har min rast nu vid halv fem och har redan dragit i mig 600 mg koffein. Är onekligen ganska sliten, men känner ändå att läget är så under kontroll det kan vara.
Mycket nu.
dreamcatcher
Häj bloggen!
Har precis smäckt i mig en dubbel portion proteingröt, det är mitt nya beroende. Så himla gott och så himla enkelt. Det blev dagens middag helt enkelt pga. bristande intresse för matlagning.
Ville uppdatera lite snabbt om dagarna som gått innan jag tar mig an lite föreningsrelaterat pappersgöra.
Jag har köpt denna plåtskylt till föreningen att låta följarna tävla om, och förhoppningsvis kommer den att generera någon tusenlapp eller två.
Det börjar bli riktigt höstväder nu, vilket innebär att det är (mer) hästfix på daglig basis. Visst är det skönt med sommar och att man inte behöver göra stallarbete varje dag, men det är något speciellt när hösten/vintern kommer och man får börja mocka, fylla upp höpåsar och burra ner fingrarna i tjock vinterpäls. Jag älskar det i alla fall i början, när det blir -25 grader sedan är det inte riktigt lika fett.
Jag tror för övrigt inte att det går så där jättebra med Sophies senskada. Såg henne trava en kortis i hagen och hon såg ut att halta mycket värre nu än tidigare.. Har googlat lite på laserbehandling för häst, jag hoppas hitta någon i närheten så det kan vara ett komplement i rehabiliteringen.
Lilla Nestymon som får sina ryck kvällstid och gärna är så nära som bara möjligt är.
Och Jonny ♥
Både Martin och jag har varit lediga i helgen, så i lördags passade vi på att åka till Halloween på Lisberg. Antagligen var det den absolut sämsta dagen att åka dit då det både var lönehelg, första dagen på höstlovet och en lördag. Vädret var ganska dåligt men det hindrade bevisligen inte oss och antagligen inte så många andra heller.
Vi åkte ganska sent på dagen för att vara där när det var mörkt, för stämningens skull plus att det är jävligt gött att inte behöva stressa.
Det första som hände när vi kom in i parken var att jag ville spela på Anthon Berg-hjulet. Martin sympatispelade på brickan bredvid mina och VANN på första försöket, den spjuvern.
I en del av parken hade de gjort området post-apokalyptiskt med zombies. Riktigt häftigt faktiskt.
Jag fick gå runt bland zombiesarna under tiden Martin åkte Valkyria. Förr älskade jag att åka karuseller och framförallt bergochdalbanor. Nu för tiden ger det mig ren och skär dödsångest. Nog för att det säkert är en åldersgrej men hade aldrig gissat att det skulle komma vid typ 25 års ålder, om inte tidigare. Jag åkte i alla fall Helix, för att jag vet att jag tycker den är kul. När Martin och jag var på Liseberg sist var det skolavslutning i Göteborg den dagen, så ALLA attraktioner hade 0-10 minuters väntetid. Strålande solsken. Då åkte vi Helix 3 gånger på raken, så fort den var klar sprang vi direkt tillbaka och fick åka med nästa vagn, det var verkligen inga köer alls. Denna gång åkte vi nästan inget, och det ar 80-100 minuter kötid till upplevelseattraktionerna, så vi gjorde inget sådan heller. Men stämningen i parken var otroligt mysig, och det var väldigt väl genomfört.
Jag ville så gärna ha Anthon Berg-lådan så jag såg till att vinna en kexchoklad så jag kunde byta till mig Martins vinst, haha. Spelade även en massa på de där "klomaskinerna" där man kunde vinna små gosedjur i form av grönsaker. Jag vann en rödbeta.
Det blev en väldigt lyckad visit! Hoppas kunna gå på jul på Liseberg också när det kommer, det verkar också mysigt, även om jag ska medge att jag är mer fan av skräcktema. Men jag längtar också ganska mycket till jul...!
På söndagen var jag uppe tidigt för att ta morgonen i stallet. Sedan stundade några lugna timmar hemma innan det var dags för dagens måsten.
Isak tävlade i Italien och jag gjorde mitt bästa för att följa på distans!
Isak skulle köra finalen vid 14.35, bara fem minuter efter att världscupen i hästhoppning drog igång. Jag fick sitta med dubbla skärmar och ljudet på, på båda, för att med selektiv hörsel följa det som var mest intensivt just då haha.
Efter att ha städat en stund och suttit i soffan några timmar var det dags att bege sig mot Munkedal för att adoptera ut två av föreningens katter. Det gick superbra och jag kunde nöjt bila hemåt sedan, det är alltid så kul när våra katter flyttar.
Hem och tillbaka till soffan för att fortsätta kolla på världscupen.
Nu ska ni få höra om katten Elsa som försvann in i ett hål i väggen.
Som jag skrev i inlägget innan så hade vi ju en jourhemskatt som lyckats få upp en inspektionslucka i väggen på toaletten, och tillsynes försvunnit (ut). Dagen efter såg jourhemsmatte att luckan stack ut någon cm från väggen trots att hon satt tillbaka den ordentligt, och då satt katten i väggen. Den hade bara klättrat uppåt i det hålrum som fann där, men inte tagit sig ut. Hålet är väldigt litet, ca 15x15 cm, så det gick inte att ta ut katten därifrån då den är skygg och mycket rädd. Vi tänkte inte så mycket på det då hon ändå kom ut i rummet och åt och använde låtan, nattetid.
För två dagar sedan var jag där på morgonen och skulle försöka lyfta ut katten. Hon blev dock mycket rädd och klättrade uppåt inuti väggen igen, och vi ägnade dagen åt att försöka hitta en lösning för att komma åt skorstenen och se om den dels var blockerad inifrån men också se om det fanns andra "gångar" sammankopplad med gången bakom luckan. Vi behövde bilda oss en uppfattning om var katten var och vilka möjliga flyktvägar hon hade. Men vi kom ingenstans.
Så igår sa jag åt jourhemmet att vi får bara ge det lite tid och se om hon kommer ut igen, som hon gjorde sist. Då var hon ju liksom också "borta" i 2 dagar, fast hon egentligen suttit i väggen.
Så här såg det ut "uppåt" i luckan dagen jag var där för att ta ut henne:
Så här såg det ut idag när jag stack in mobilen och fotade:
Hon har alltså rivit loss jättemycket isolering, som har ramlat ner och packats ovanför luckan. Det var helt igentäppt. Hon kunde alltså inte ta sig ner, även om hon hade velat. Jag slet genast bort isoleringen, kände hennes ben, och hörde sedan hur hon än en gång klättrade uppåt. Jävla skit.
Jag ringde min pappa och bad om hjälp, då han dels är väldigt kunnig inom hus/bygge/ventilation/dylikt men också är en fantastisk problemlösare. Om inte annat kunde han nog ta en titt på situationen och hjälpa mig med vem jag borde kontakta för bästa möjliga hjälp. Han kom dit med en kamera som används för att få inblick i rör och andra oåtkomliga utrymmen. Tack vare den, kunde vi se att katten satt 1.63 meter upp från luckan, och att hon inte satt på något utan klamrade sig fast av ren muskelkraft. Detta var otroligt goda nyheter, då jag befarat att hon satt i en annan "gång" och var för högt upp för att kunna/våga ta sig ner.
Vi fick inte ut henne, utan ställde en fälla med mat i precis utanför. Hon har inte ätit på flera dagar så hon måste vara hungrig... Men nu har vi i alla fall säkerställt att det är fri passage ner.
Tänk om detta hade hänt första gången hon "försvann". Vi utgick ju från att hon lyckats ta sig ut, och letade utomhus. Tänk om isoleringen hade fallit ner då, och förhindrat att hon kunnat ta sig ner igen, då hade vi aldrig någonsin hittat henne levande..
Jag fick meddelande från jourhemmet för en stund sedan att katten var nere vid hålet nu igen. Nu håller vi bara tummarna att hon kommer ut, och går in i fällan för att äta.
Fy fan vilken ångest alltså. Nu måste hon komma ut.
Nu ska jag sätta mig med lite pappersjobb och förbereda adoptionspapper på mitt lilla hjärtebarn Yuri som flyttar till sitt för-alltid-hem imorgon.
Tack för att ni läser!
muddy waters
Häj bloggen!
Jag har reflekterat lite över vad bloggen haft för syfte genom åren. Det är faktiskt snart 10 (!) år sedan jag startade den. Det sjuka är att jag ändå använt den förvånansvärt flitigt genom åren, men den har liksom använts på olika sätt. Den började
nog som en dagbok, snart gick den över till att kretsa kring recensioner av filmer (där jag för övrigt hade ett talgoxe-betygsystem), sen var det väldigt mycket foto när det intresset var som störst, men sedan när jag flyttat ifrån Mjölby och det
tog slut mellan mig och Manfred blev den mer ett forum att ventilera hand i hand med "välj lycka"-texter. Jag är så otroligt priviligerad att uppbrottet med Manfred, en relation som för övrigt varade i nästan 6 år, nog är det mest omtumlande
jag genomgått. (Då har man faktiskt inte haft det så jäkla illa.) Vi var tillsammans mellan det att jag var 13 tills det jag var 19. Jag har aldrig känt mig så vilsen och krossad som då, och till råga på detta så är man väl ändå fortfarande sjukt
hormonstinn när man är 19. Jag var i alla fall. Högkänslig också, men det visste jag inte då. Bloggen var ett av mina främsta verktyg i den processen tror jag, jag skrev inte mina "lägg inte nyckeln till din lycka i någon annans ficka"-texter för
att jag trodde mig vara upplyst och för att inspirera andra, utan snarare mer som ett mantra för mig själv. Det var mitt sätt att bearbeta den smärtan på, helt enkelt. En parentes är att jag fortfarande är väldigt bra vän med Manfred (och hans underbara
familj) och det är något jag värderar högt.
Jag slutade skriva regelbundet i några år för att det blev tvångsmässigt. Jag skrev inte så mycket för att jag ville utan för att jag kände att jag måste sammanfatta precis allt. Ett sätt att försöka ta kontroll över
ett stormigt inre liv? Antagligen. Jag har trots allt gått i terapi för mina tvångsmässiga beteendemönster, men jag är mycket bättre nu.
Idag är det mer en dagbok igen. Jag inser att det kanske inte är sjukt intressant att läsa om att jag städar och äter mat eller se bilder på mina djur, men just nu skriver jag för mig. Inte för att delge recensioner, visa mina bästa bilder eller aktivt
försöka inspirera andra att älska sig själva. Bara ha någonting att gå tillbaka och titta på.
Bloggen har dock alltid verkat mer eller mindre terapeutiskt, den har hjälpt mig få perspektiv och vara mer positiv. Faktiskt. (Gudarna vet att det behövs ibland, ehe.)
Bloggen har dock alltid verkat mer eller mindre terapeutiskt, den har hjälpt mig få perspektiv och vara mer positiv. Faktiskt. (Gudarna vet att det behövs ibland, ehe.)
Nåväl!
I fredags var jag ju såå himla nöjd över att ha dagens bestyr avklarade och såg så mycket fram emot att få spendera resten av kvällen hemma i min onesie. Det tog väl drygt en timme tills det började regna och jag insåg att jag snart behövde åka och kolla
till slash stänga fällan jag hade gillrat i Oxtorp. Jag hade precis satt mig ner med min egengjorda pärm om Dyatlovpassincidenten (fråga mig inte vad det är för då slutar jag aldrig prata, googla det bara) när Martin skrev och frågade om vi skulle
äta burgare på Bullseye Saloon. Och det kunde jag ju inte tacka nej till.
Det var väldigt gott, och vi åkte förbi fällan två gånger men det satt ingen katt i den.
Det blev lördag och jag påbörjade min jobbhelg som var helt bonkers. Lunchen jag köpte den dagen var helt hemsk, den smakade rentav gammal. Var glad att jag hade slagit på stort och köpt mig en fruktshaker i samma veva. Fast ärligt talat var den inte
jättegod heller. Jag är så sjukt svårflörtad när det kommer till ätbara ting nuförtiden, även om jag ska erkänna att sockersuget börjat smyga sig på igen. Farligt att jobba så nära detta enorma utbud av proteinbars då tyvärr.
Efter jobbet åkte jag till Änggården och vi hade fått fångst! En otroligt liten, söt kattflicka. Även om jag hade jourhem "i beredskap" så att säga, så är det inte superenkelt att få tag på folk vid 22.00 en lördagkväll. Men tack vare min granne tillika
styrelsemedlem Marie kunde katten få en tillfällig fristad och slapp släppas ut i hemlösheten igen.
Det känns som jag knappt varit hemma på flera veckor. Jag kommer hem sent, duschar, äter och umgås med Martin framför något tv-spel eller någon tv-serie innan vi måste sova, och sedan går jag upp för att ta morgonen i stallet, uträtta kattärenden och
jobba. Även om jag tycker det är kul så känner jag att det inte är riktigt hållbart i längden. Men oroa er inte för mig, jag känner igen kroppens varningssignaler bättre än någonsin nu.
Nesty ♥
Det blev söndag morgon och cirkeln började om. Jag tog stallet och åkte sedan till både Änggården och Oxtorp för att ladda om fällorna. På sistnämnda plats är det någon katt som är och äter varje dag i alla fall, men jag har inte skarpriggat fällan ännu
utan bara upprättat en matstation så länge, tills jag har tid att fånga den. Runt där fällan står, stod vattnet sketahögt vilket inte är fördelaktigt, men väldigt vackert!
Under dagen vred jag ut och in på mig själv för att försöka hitta en lösning för nya katten. Det ska så mycket till för att det ska klaffa med mig, ett nytt jourhem och veterinären samtidigt. Det slog mig då hur det stundvis känns som mitt liv bara
är ett enda clusterfuck av problem med deadlines. Det är nog det värsta med mitt ideella arbete. Problemlösningen. I slutänden faller allt på mig och Johanna. Och det näst värsta är att jag blir så nonchalant, för det har ju alltid löst sig (om än
på mindre optimala vis ibland). Så jag stressar inte förrän det är riktigt, riktigt bråttom. Och då är det panik istället.
Efter jobbet i söndags åkte jag till Park för att äta middag med Mary och Ellen som var här en sväng ifrån England. Mina fina, fina vänner. Jag är så otroligt tacksam för att vi fortfarande ses ibland, tänk att det var så längesedan (högstadiet) vi umgicks
på daglig basis. Det var så otroligt kul, att vi satt kvar tills restaurangen stängde klockan 23. Tre och en halv timme bara swishade förbi.
När vi sedan skulle skiljas åt såg jag en juiceförpackning på min bil och förstod direkt att Johanna haft vägarna förbi. Är det inte underbart bara att veta att hon sett min bil och tänkt tanken att lämna en present? Juicen var Bravos nya, som de gjort reklam för hur länge som helst men som jag inte hittat. Men det hade Johanna, så hon lämnade den åt mig. Precis när jag satt mig i bilen och kört ut från parkeringen kommer hon körandes bakom mig, så vi rings, jag stannar och vi pratar lite. Vi får idén att åka till Röd och leta efter en katt som varit borta i nästan tre månader men som synts i området dagen innan, och det slutar med att vi umgås till nästan ett på natten då jag bestämmer mig för att det är dags att åka hem.
När vi sedan skulle skiljas åt såg jag en juiceförpackning på min bil och förstod direkt att Johanna haft vägarna förbi. Är det inte underbart bara att veta att hon sett min bil och tänkt tanken att lämna en present? Juicen var Bravos nya, som de gjort reklam för hur länge som helst men som jag inte hittat. Men det hade Johanna, så hon lämnade den åt mig. Precis när jag satt mig i bilen och kört ut från parkeringen kommer hon körandes bakom mig, så vi rings, jag stannar och vi pratar lite. Vi får idén att åka till Röd och leta efter en katt som varit borta i nästan tre månader men som synts i området dagen innan, och det slutar med att vi umgås till nästan ett på natten då jag bestämmer mig för att det är dags att åka hem.
Jag tog en liten sovmorgon men klockan 09.00 hade jag tid hos Marita på Salong Effekt för den månatliga vaxningen.
Dagen fortskred i fullständig, känslomässig katastrof. Jag hade inte sovit ordentligt på fyra nätter, hade jobbat helg och hade ett tiotimmarspass framför mig på jobbet. Kattproblemet som hängde runt min hals hade fortfarande inte löst sig och nu brann
det i knutarna. Denna låga, lättretliga och sköra sinnesstämning satte käppar i hjulet för mig inom alla plan och jag mådde ganska dåligt, det blev bara en nedåtgående spiral. Jag var dessutom väldigt stressad över videon som jag skulle spela in till
Joyvoice. Jag skulle inför steg två i rekryteringsprocessen spela in en video där jag svarade på några frågor samt framförde en upptempo-låt för att visa min energi. Detta kräver ju en viss sinnesstämning och tid (!) som jag inte känt
att jag haft, och tiden började rinna iväg. De påpekade att rekryteringen sker löpande så de uppmanade till snabba ryck. Jag hade skjutit upp det så många dagar nu, att jag kände att jag VERKLIGEN behövde ta tag i det. Men omständigheterna var riktigt
dåliga alltså, haha. När jag kom hem på kvällen var jag helt utpumpad på energi och glädje, jag hade verkligen haft en så dålig dag, men det var bara att bita i det sura äpplet och spela in videon. Det gick så där. Katterna sprang framför kameran
och rev ner den, ljuset i huset var nästan obefintligt och bara att få tekniken att funka var ett enormt projekt i sig. Mitt upp i filmandet fick jag pausa för att gråta en skvätt, jag var så trött och ledsen och frustrerad - och stressad - men visste
att om jag sköt upp det ännu längre skulle det inte heller få mig att må bättre.
Så det fick bli som det blev. Jag hoppas det räcker hela vägen fram!
Det blev en ny dag och jag var fortfarande ganska tömd på energi. Till råga på detta hade jag en av de topp-3 värsta magsmärtorna jag någonsin upplevt. Det gjorde så in i helvete ont, men jag la inte så mycket vikt i det då jag 9/10 gånger får magknip
när jag går upp så tidigt. Vet inte vad det beror på faktiskt, men jag brukar få ont i magen på det viset. Jag åkte hemifrån strax efter 07.00 och bort till grannen för att få in lilla nya skyggisen i bur, vilket tack och lov gick som smort.
Jag lämnade in lilla katten hos veterinären, och åkte sedan till hennes nya jourhem med en massa grejer som hon skulle ha. Efter det var det egentligen planerat att jag skulle till Annie och ta en fika, och få lite grejer som hon skänkt till föreningen.
Men min mage gjorde helt hysteriskt ont att jag fick avboka och åka hem för att sova lite till innan jobbet och hoppas magsmärtan skulle ge sig.
Trodde jag.
När jag kom hem hade inte bara Wyoming kissat på golvet (förståeligt, hade inte hunnit göra rent kattlådan kvällen innan) utan vår robotdammsugare hade dessutom kört rakt i det och dels sugit upp kissig sand men också spridit ut det över halva huset.
Så jag fick ställa mig och plocka isär dammsugaren och försiktigt diska varenda jäkla vrå.
Och moppa golvet i halva huset.
Fick jag sova? Nej. Mådde jag bättre? Nej. Gav magsmärtan med sig under dagen? Nej.
Magsmärtan bytte skepnad under dagen och vandrade liksom från solarplexus ut till höger sida strax under revbenen. Det var svullet och ömt som ett enormt blåmärke, krampade och kändes till en början som en sträckning. Jag kunde dock inte framkalla någon
smärta muskulärt utan det kändes nästan som jag hade en sten inuti kroppen. Det blev värre och värre under dagen och när jag skulle köra bil hem fick jag luta tillbaka sätet så mycket att jag låg bakåt, och andades försiktigt då minsta lilla flex
i magen fick det att krampa outhärdligt. Jag kontaktade Kry, Capio och 1177 och alla tre sa olika saker. 1177 tyckte jag skulle avvakta så länge jag inte spydde eller hade feber. Capio gav mig en akuttid till dagen efter, och Kry sa åt mig att åka
in akut. Jag undvek att googla då jag inte ville få för mig att jag hade levercancer eller något annat ofestligt.
Jag kom hem, la mig ner i sängen i 20 minuter... och det bara försvann. Så oerhört märkligt.
Det blev onsdag och det stundade LEDIG DAG WOHOOO och morgonpasset i stallet. Döm om min förvåning när jag öppnade porten och möttes av denna hästrumpa, och fullständigt kaos i stallgången. Gina den rackaren hade rymt från sin box och kalasat på god mat
under natten, haha.
Jag var så sugen på att greja i stallet i timmar så det gjorde mig inget att jag behövde städa efter henne. Min ambition var att fixa allt åt samtliga hästar och hästägare i stallet, tills telefonen ringde ungefär 45 minuter in. Det var nya jourhemmet.
Katten hade fått upp en inspektionslucka och stuckit ut under natten. Den tidigare nämnda hemska stressen satte in och jag ringde Johanna direkt, som bestämde sig för att följa med och rigga fälla.
Vi åkte dit, ägnade en stund åt att fundera på åt vilket håll katten tagit vägen och riggade en fälla. Gud, paniken. En skygg, nyopererad (!) katt som rymt på helt okända marker. Hon kunde lika gärna vara flera kilometer bort. Jag kände mig så ledsen
och uppgiven, men ingen skugga ska falla på jourhemmet. Jag hade också sett luckan när jag inspekterade jourhemmet, men hade ingen som helst tanke på att katten skulle lyckas pilla upp den. Hon måste vara riktigt jävla skarp den katten alltså.
Vi åkte och hämtade en till fälla, tog en snabb sväng förbi Nordby och åkte sedan tillbaka till stallet där Johanna hjälpte mig färdigställa allt. Jag körde sedan hem henne och var tvungen att åka hem till mig för att äta second breakfast, duscha och
byta kläder.
Jag kom hem inspringandes, Martin frågade hur det var och stampandes på stället svarade jag "Det är bra, men jag är stressad, kissenödig och hungrig".
"Som vanligt då", svarade han. Rörande sanningsenligt.
Slängde i mig en dubbel portion av min nya proteinmannagrynsgröt (godaste jag vet just nu), hade parkerat bilen mitt på vägen eftersom det aldrig kör någon på vår väg och jag bara skulle stå där en kvart.
Vad FAN tror ni inte händer när jag står och slänger i mig mat, i bara underkläder? Jag hör hur det tutar utifrån, tittar ut och där står en kommunbil som håller på att byta ut mina grannars soptunnor och behöver komma fram. Panikens mamma. Jag drar
på mig min onesie och springer ut som om jag hade fan själv hack i häl, och måste liksom ta "varvet runt" för att komma tillbaka till huset. Det var tre värdefulla minuter som gick till spillo kan jag säga, haha.
Kastade i mig mat och klädde på mig, borstade tänderna som om livet hängde på det och åkte in mot tandläkaren. Kom 4 minuter sent, parkerade på en reserverad parkering och blev akutreligiös för att inte få parkeringsböter. Slet som ett djur för att försöka
få ut tungpiercingen som satt helt bergfast. Den lät sig inte rubbas. Jag skulle liksom på den årliga kollen för min tandförsäkring, och jag har hört att de kan vara nitiska om man har piercing i munnen då den ändå är en risk att man råkar bita av
en tand på. Hade tagit ut den ändå, då jag förstår att den är ganska ivägen. Fick ut den sekunden innan jag blev inkallad, och tandläkaren bad om ursäkt att de var sena. Gör inte om det bara, svarade jag då. Eller?
Besöket gick som förväntat, jag fick som 10/10 gånger innan kritik för min bristande användning av flour och tandtråd och lovade än en gång att jag skulle börja med det. Jag hoppades hon skulle fråga hur ofta jag använder Flux så jag kunde svara "Det
borde du veta, du var ju med".
Hon såg dessutom hålet i tungan och frågade "har du haft tungpiercing?" och erftersom jag är hederlig och inte kan ljuga så svarade jag "ja jag har det men tog ut den så den inte skulle vara ivägen". Johanna poängterade senare att "ja" inte hade varit
en lögn, för jag har ju haft den tidigare, typ 1 minut innan jag kom in. Petitesser.
Jag spenderade eftermiddagen och kvällen hos Johanna i hennes soffa. Vi gosade katt, chillade och såg första avsnittet av den nya svenska serien "Älska mig". När hungern smög sig på frågade vi Martin om han ville komma och äta middag med oss och det ville
han, så han köpte med sig tacosvirke och kom över. En fantastiskt mysig kväll!
Idag åkte jag tidigt hemifrån för att ta morgonen i stallet. När jag kom dit visade det sig att hästarna gått ute inatt, dvs. det fanns inget att göra där. Det var skönt på två sätt, dels för att jag i alla fall kom upp tidigt ur sängen men också för
jag skulle komma att få oerhört bråttom sedan. Jag åkte till huset där katten rymde ifrån igår, och skulle ställa ut en till fälla. Jag blev så uppgiven av att se fällan vi riggade igår, stå där tom att jag frågade i en grupp för kattaktivister på
Facebook om råd, samt mejlade samtliga ID-hundekipage i hela Norge och bad om hjälp. Jag fick otroligt många bra svar, som gjorde mig motiverad att gå all in så att säga. Jag åkte till Svinesund där Martin jobbar för att låna hans kort (då jag aldrig
tar med min väska/plånka när jag åker till stallet på morgonen) och köpa en massa prylar. Det visade sig att de bara hade fisk på konserv, av allt jag skulle ha. Jag lånade med mig kortet och smet in på MaxiMat. De hade inget av det. Jag åkte till
Nordby (nu på jakt efter nylonstrumpbyxor, en blomspruta och tidning[spapper]). Jag sprang in i 4 (!) affärer innan jag lyckades hitta alltihop. Jag var så stressad, svettig och frustrerad för jag kände hur tiden rann ifrån mig. Jag åkte tillbaka
till Bjälveröd (huset) och började direkt knåpa ihop mina planer. Det tog tvärstopp direkt när jag insåg att konserverna jag köpt saknade kapsyl. Fick springa till huset och be om konservöppnare. Där stod jag och öppnade ett TJUGOTAL burkar manuellt.
Jag hade tonfisk i vatten, där jag hällde vattnet i blomsprutan och la fisken på tidningspapper. Även tonfisk i olja som jag hällde i strumpbyxan. Jag riggade två fällor på varsin sida av huset, med tonfisk i och tidningspapper under som jag DRÄNKT
i tonfiskvatten. Jag släpade strumpbyxorna med fisk på marken efter mig och sprejade konstant med flaskan, för att förstärka lukten och göra "spår" till fällan. Jag la ut fem matstationer. Hägde upp skräpet i träd så lukten skulle spridas med vinden.
Alltså, jag stressade som en dåre. Efter en timme fick jag "nöja mig" med detta men ringde några samtal för att få dit fler fällor.
Åkte hem och hade då en halvtimme på mig att duscha och äta frukost. Men Wyoming hade kissat på golvet igen, denna gång hade det dessutom runnt in under tv-bänken som står i direktkontakt med golvet, kul. Så jag fick göra rent lådorna, städa golvet, duscha och sedan åka. Hann på minuten till jobbet.
Efter att ha varit instämplad i 28 minuter får jag en bild från jourhemmet. Katten är kvar i hålet i väggen. HON GICK ALDRIG UT. Hon hade bara krupit ner så pass långt att hon var bortom synhåll, och nu krupit upp igen. Jag var i
alla fall mest lättad över att katten var återfunnen, än jag var arg över att morgonens 3 hela timmar stress var i onödan.
Katten sitter fortfarande i väggen, vi vet inte riktigt hur vi ska få ut henne eller om hon fortfarande kan ta sig ut den vägen. Så jag tänker inte andas ut riktigt än, men det känns åtminstone skönt att veta att hon inte är vilse i skogen och sover i
blöt jord med sitt operationssår helt blottat. Det finns betydligt mer hopp nu än det gjorde imorse, och det känns viktigast!
Huff. Jag ser ju själv hur intensivt jag lever, haha. Nåväl, jag tycker i alla fall det är roligt. Men har lovat mig själv att dra ner på tempot snarast!
Vi hörs och störs!
lost on you
Ville bara dela med mig av denna fantastiska låt. Hörde den första gången på min födelsedag förra året och fastnade direkt. Den påminner mig om vinter, utbrändhet, mörker, en antikhandel, Johanna och en regnig och tyst bilfärd hem ifrån Uddevalla.
Vi var trötta och sa absolut ingenting för vi båda hade jätteont.. och ändå en sådan genuin lycka och kärlek som kändes hela vägen in i hjärteroten.
Svårt att förklara. Jag blir så himla lycklig av att höra den, men med en underliggande melankolisk känsla som liksom lyser igenom. Märkligt.
don’t put dirt on my grave just yet
Häj bloggen!
Gudars vad jag tycker det är skönt att vara hemma. Jag kommer aldrig förstå de människor som "sitter hemma och är rastlösa". Att vara hemma och chilla är det bästa som finns i hela världen.
I söndags spenderade jag större delen av dagen på soffan, men på kvällen fick vi feeling och åkte in till Park för att käka middag och gå på bio.
Från och med nu ska jag alltid sitta längst fram på bio, man får ju för sjutton fotpallar och obegränsat med benutrymme? Så najs.
Vi såg Joker, filmen om jokern (duh) ifrån Batman-universumet och den handlade om vem han är och vad som formade honom att bli just jokern. Jag tror många som går och ser den blir besvikna om de förväntar sig en ball Batman-film, fast att den fått 8.9/10
på IMDb. Den hade otroligt lite med Batman och superhjälteupplägget att göra, och handlade mer i grova drag en man med ett trasigt förflutet och till följd av detta också en hjärnskada, vilket i sin tur gjorde honom funktionsnedsatt och hur samhället
inte såg eller hjälpte honom. Jag tycker den var riktigt sorglig och grät givetvis flera gånger, (inte Lejonkungen-fulgrät-att-jag-ej-fick-luft men normalgrät) särskilt med tanke på att många människor säkert lever så här. Hjälplösa och utan onda
intentioner men så oerhört missförstådda.
Hela filmen var så fruktansvärt obekväm att titta på, man kvävdes nästan av skämskudden liksom. Jag älskade den i alla fall, den var väldigt mörk, men vette sjutton om jag skulle palla se den igen. Ugh. OTROLIG skådespelarinsats av Joaquin Phoenix. Fantastisk.
På måndagen när jag vaknade LÅG WYOMING BREDVID MIG. Detta var så sjuuukt stort för mig då denna lilla jäkla katt aldrig visar någon form av tillgivenhet till människor alls (jag älskar henne villkorslöst ändå). Har hon legat i sängen hos mig har det
varit i fotänden, så långt bort som möjligt och alldeles ihopkurad. Nu låg hon bredvid och var helt avslappnad. Tänk att det skulle ta över 2 år innan det hände.
Jag satt vid köksbordet och grejade med något när Artemis hade fått något ryck och sprang överallt. Hon klättrade upp på en hylla där de annars aldrig är, och jag sa till henne att "Artemis, drar du ner tavlan kommer jag ge dig på moppo", efter det tog
det nog knappt 10 sekunder innan jag ser tavlan tippas framåt och jag reagerade så snabbt att jag hann resa mig upp innan den landade med ett kras. Även en souvenir från Santorini for i golvet och gick sönder. Instinktivt blev jag arg med det tog
två sekunder sedan satte det dåliga samvetet in.Det gör inget Artemis ♥
Jag åkte in till stan på eftermiddagen för att hämta en hylla som jag reserverat på Återbruket. Jag måste börja köpa möbler nu alltså, jag är ju så kräsen så jag hittar verkligen aldrig något. Men jag har liksom sålt av andra möbler så jag har fyra flyttkartonger
med grejer som inte får plats någonstans, haha.
Farmin hjälpte mig hämta hyllan och eftersom vi ändå var ute och åkte med släpet passade vi på att åka inom Kate som skänkt en massa klösmöbler till föreningen! Vi lämnade av allt hemma, sedan åkte vi hem till Söle där de bjöd mig och Martin på potatis-
och purjolöksoppa (min favoritmat tror jag) och några timmars trevlig sällskap.
Här har vi precis burit in allt i huset och resten av kvällen gick åt att bygga ihop klösträdet och ställa möblerna på sin plats.
Så här blev det, ÄLSKAR DET! Kate är ju bara bäst alltså. Tror vi kvittade detta stora klösträdet mot något som hon var skyldig mig men tror inte det rörde sig om mer än en tusenlapp. Ett nytt sånt här träd kostar mellan 4-5000 spänn och detta är bara
använt i typ ett halvår, så ni kan tro att jag är nöjd.
Min chef har varit så snäll och nominerat Katthjälpen till Nordbypriset!
Samma dag fick jag också veta att jag gått vidare till steg 2 i rekryteringen av körledare till Joyvoice i Strömstad! Så roligt!! Minns inte om jag skrivit något om detta i bloggen men så är det i alla fall. Har letat efter nästa låt att auditionera med
och det tog några dagar, nu håller jag på att lära mig den och tänkte spela in nästa video imorgon. Håll tummarna för mig!
Igår var Martin ledig och hade beställt leverans av vår nya tvättmaskin med inbyggd torktumlare. Vår maskin har läckt vatten en längre period och nu börjat lukta bränt så Martin har gjort research och beställt hem en ny, jag som i vanliga fall är lite
utav ett kontrollfreak har inte haft någon koll utan bara litat på honom.
När han packat upp den hade jag varit i stallet en sväng, när jag kom hem hade han klistrat dit en finsk etikett på och lyckades lura mig att det blivit något fel med leveransen. Jag hann bli måttligt frustrerad över detta innan jag såg kanterna runt
om och fattade att den var ditklistrad. Så typiskt Martin, haha! Good one.
Idag är jag ledig men var ändå uppe tidigt för att ta stallet på morgonen. Var lite tröttare än vanligt idag.
Efteråt uträttade jag lite ärenden som att hämta vatten i dunk (då vårt vatten hemma smakar illa måsta vi hämta hem), köpa mat, lämna två tack-för-hjälpen-presenter till två av de som hjälpte mig med katterna när vi var i Italien, samt riggade en fälla
i Oxtorp i hopp om att få in den enda som är kvar av de katterna som gick där i somras. Det stör mig så att vi aldrig fick in dem, vi såg i alla fall 3 ungar gå där och en mamma fanns säkert.. Men trots ihärdigt matande och till och med en åtelkamerra
uppsatt försvann de helt spårlöst, förutom denna katt som jag hoppas få in nu då. Uppdraget var som mest aktuellt i somras men rann ut i sanden då vi fick mer akuta ärenden parallellt. Men nu ska stackaren in.
Var även i Flöghult och hämtade klösträd och annat som ett före-detta jourhem skänkt till oss. Man tackar så mycket. ♥
Kom hem, tog en lååång dusch och drog på mig min onepiece. Lagade second breakfast i form av proteinmannagrynsgröt som jag köpte på jobbet igår och åt med lågkalorihallonsylt på, så jäkla gött. Nu sitter jag vid Martins dator med Sterling i knät, tänt
doftljus, pimplar Celsius och lyssnar på Laura Pergolizzi. Sistnämnda upptäckte jag på min födelsedag förra året, blir nästan nostalgisk av att lyssna på hennes album Lost on You. Det påminner mig om hösten/vintern och hur mysigt det var. Jag var
sjukskriven på heltid då och det var lite kämpigt men samtidigt så tydligt på bättringsvägen. Lite bitterljuvt och melankoliskt.
Nu ska jag städa lite. Sätta igång en maskin tvätt kanske, jag ÄLSKAR vår nya tvättmaskin. Jag hade inte så höga förhoppningar vad gäller torktumlardelen men kläderna blir snustorra.
Åh herrejisses vad jag älskar att vara hemma. Känslan av att vara "färdig" och bara kunna vara hemma resten av dagen finns det få saker i vardagen, som slår.
turn the page
Häj bloggen!
Idag har jag spenderat halva dagen i soffan under ett täcke. Så. Jävla. Gött. Även om jag nyligen haft semester och så, så känns det som dagarna har gått i 110 och även om det har varit roligt så var det väldigt skönt att bara få inta horisontalläge en
(halv) dag.
Jag köpte en ny bädd i present till katterna häromdagen, ni ser ju på Jonny hur imponerad han blev, haha. Väldigt fin dock!
I fredags var jag hos veterinären med Signe och Lana. Signe hade fått tid klockan 09.00 sedan tidigare, men Lana hade börjat halta några dagar tidigare och på torsdagen hade det fortfarande inte gått över.. så för att slippa vänta hela helgen fick jag
tid åt henne efter Signe, dock innebar det att jag - med chefens godkännande då - fick komma nästan två timmar sent till jobbet.
Signe hade en inflammation i blåsan fortfarande, vilket kan förklara hans fortsatta felkissande. Han har dock gått upp i vikt sedan vi var där sist och det är positivt, med tanke på hans njursvikt.
Lana däremot röntgades utan några som helst synliga avvikelser som skulle kunna förklara haltandet. Hon fick smärtstillande och har fått sedan dess, hon tar det dock inte jättebra utan blir lite groggy så jag ska försöka utan. Jag trodde verkligen
det var artros hon hade, då haltandet var värre ju kallare det var. Vi får se... det är ju alltid positivt på ett sätt när de inte hittar något.
Efter jobbet på fredagen packade jag ihop lite lådor med grejer inför lördagens bakluckeloppis. Plockade upp en porslinskatt som Wyoming blev LIVRÄDD för.
Så var det lördag! Gick upp vid 07.00 för att först åka till stallet och sedan hem och duscha, packa bilen och åka till stan. Det var dags för bakluckeloppis på Gallerian kl. 11-15.
Martin kallade mig för marknadsknalle i somras för jag deltog i alla loppisar jag kunde, med min lilla slitna flyttlåda med prylar.
Jag undrar ändå om denna loppis inte är den som gått bäst. Jag sålde för 450 spänn sammanlagt, men man får ju dra av 150kr för hyra av platsen.
Jag var väldigt motiverad att inte handla något, jag kunde ju inte lämna min plats heller, men på platsen snett framför mig såg jag en jäääättefin, grön flaska på långt håll.. så sprang över och köpte den så klart.
Martin kom in vid 13 och köpte lite mat till mig samt höll mig sällskap resten av tiden. Vi uträttade lite ärenden och åkte sedan hem för att laga och äta tacos. Nesty var med i nya bädden.
Senare på kvällen spelade vi (Martin) Outlast vilket är det läskigaste jävla spelet jag sett. Jag ÄLSKAR skräckspel men är alldeles för feg för att spela själv, så jag övertalar Martin att spela så jag kan titta på. Vi har redan spelat igenom första
Outlast samt Outlast: Whistleblower två gånger vardera, och Outlast 2 en gång. Det var inte så bra. Men de andra två är helt sjuka. Men nu har jag tjatat och tjatat så Bowies har gått med på att spela igenom Outlast en tredje gång, för att jag vill
se. Hehehehehe.
Imorse tog jag morgonpasset i stallet, och fixade allt åt alla hästar för jag fick feeling. Efter det åkte jag till Änggården, ett ställe där en av våra tidigare adoptanter fångade in en kattunge förra veckan tror jag det var. Mammakatt och
syskon ska finnas kvar så jag har varit där och rekat några gånger, och lagt ut mat. Tyvärr har vi ingen som kan ha dem hos sig, så vi kan inte fånga in dem än men hoppas det dyker upp en lösning. Kattungen var i väldigt dåligt skick så jag tror de
andra är det också.
När jag kom hem pratade jag i telefon med några intressenter på några av våra katter samtidigt som jag plockade ur grejer ur bilen samt skrubbade rent några kattlådor. Det var ett fantatsiskt väder ute verkligen, riktig höstvärme.
Som tur är (?) var det inte långvarigt så jag kunde snart med gott samvete gå in och ta en dusch och sen lägga mig på soffan. Vi såg de två sista avsnitten av The Boys, en skitbra serie verkligen. Jag gillar inte alls superhjälteserier/filmer vanligtvis
med enstaka undantag, men denna serie är verkligen amazing. Den handlar mer om hur det skulle sett ut om superhjältar verkligen fanns på riktigt, hur de skulle användas för andras vinning av makt och pengar och hur korrupt systemet skulle vara.
En väldigt politisk vinkel.
Det känns nästan som förr i tiden när vi jobbade på Max och efter en jobbhelg var lediga på måndagen. Vi åt alltid frukost (knäckebröd med leverpastej) framför timmar av serier (Supernatural) innan vi oftast somnade om på soffan och vaknade till
vid 16 för att åka in till gymmet då jag instruerade pass på kvällen. Varje ledig måndag var det samma sak. Så himla mysigt.
Har legat på soffan i 5 timmar så överväger att gå upp och göra nåt annat men... vi får se på det.
mercy
Häj bloggen!
Det är så roligt hur jag alltid har den (tydligen) helt omöjliga målsättningen att blogga lite då och då så det inte blir ett mastodont-inlägg i veckan/månaden. Den enda perioden jag faktiskt klarade det var när jag bodde i Mjölby, men då gick jag å andra sidan i skolan och var väl inte så där superpepp på att lägga min fritid på skolarbete, ni vet hur det är.. man gör ALLT annat bara för att prokrastinera.
Säger som Timon i den nya Lejonkungen; so how are you, in as few words as possible?
Jag har försökt ta så många morgonpass i stallet som möjligt, för jag mår helt klart bäst att av försöka upprätthålla en dygnsrytm och faktiskt komma upp ur sängen. Även om det fortfarande är ganska svårt att vakna på morgonen, så försöker jag. Vi ska egentligen ha tagit ut hästarna senast klockan 08.00 men jag brukar alltid dyka upp vid typ 08.15. Älskar att vara i stallet och greja på morgonen, om det är utan tidspress.
Hem en sväng för att äta frukost, duscha och byta om till jobbkläder.
Efter jobbet åkte jag hem till Johanna för lite gött häng. Jag gosade med Kakan, detta lilla knyte som är så bedårande att man bara vill äta upp honom. Men man kan inte både äta Kakan och ha honom kvar.
På vägen mellan stallet och hem såg jag vid ett tillfälle denna älg som iskallt bara stod på vägen och chillade.Både jag och lastbilen stod stilla och bara tittade på den. Varför blir man alltid så fascinerad av vilda djur?
I fredags blev jag taggad i denna Instagram-post från svtvast.
En annan sak som också hände i fredags var att jag blev omnämnd i Morgonpasset i P3. De hade tagit 3 artiklar ifrån SVTs reportage om "eldsjälar", och lekta den nyss påfunna leken "Creepy eller eldsjäl?". Jag var i stallet när jag fick meddelande av en vän att hon hört det på radion, och att det lät väldigt konstigt. Jag satte mig och lyssnade på det och var inte särskilt road. Värst tyckte jag var deras diskussion om en man som heter Pierre, som nattvandrar i sin stad för att hjälpa människor (främst ungdomar) som kanske druckit sig för fulla eller är utsatta på annat sätt. Han och ett gäng andra personer går runt och hjälper människor helt enkelt. I P3 skojade de om att han var en riktig snuskgubbe som lurade till sig barn med godis och påtvingade dem att samtala om sex, att han var "en sådan gubbe min mamma varnade mig för". Jag tyckte hela inslaget var väldigt osmakligt och reagerade mest på att de dels inte fått vårt samtycke men också att de i mitt fall nämnde mitt förnamn, staden jag bor i och namnet på min förening. Det strök mig mothårs och jag kunde inte låta bli att skicka ett PM till dem där jag syrligt poängterade att jag bor i ett hus på landet, då de diskuterat detta i inslaget och tyckt att det var äckligt att ha 6 katter i en lägenhet.
Jag fick sammanfattningsvis ett "tråkigt att du blev ledsen, vi upplever inte att vi skojade på din bekostnad eller kritiserade det du gör" vilket för mig nästan var det värsta med allt. Det spelar ingen roll vem eller vad du är och var du gör det, skojar du om någon annan på dess bekostnad och vederbörande säger till dig att det inte uppskattades, då ber du om ursäkt. I min värld i alla fall. Hela denna situation var något som SÖG energi ur mig, jag önskar i retroperspektiv att jag inte lagt så mycket vikt vid det för så illa kanske det inte var, men jag ville i alla fall markera att jag inte tycker det var innanför. Detta blåstes upp bortom alla rimliga proportioner, för att så många människor bestämde sig för att ta striden åt mig. Jag är jättetacksam för detta. Men jag tror merparten blev mer upprörda än jag själv. Sedan fanns det kanske 3-4 personer av alla 600-700 som kommenterade mina inlägg om detta, som inte höll med mig. Dessa 3-4 kommentarer var de som etsade sig fast hårdast. Varför är det så? Jag blev så oerthört provocerad. Tillslut blev jag så ledsen av allt detta, att jag dagen efter fick prata med Johanna om det som sa åt mig att sluta diskutera det, sluta kasta in ved i elden och ta ett steg tillbaka. Att om jag skulle fortsätta driva det skulle jag ringa redaktionen istället och bara få sagt det jag ville säga, för att sedan lämna det. Ett väldigt bra råd som jag behövde höra tror jag, för det var först när jag tog efter det som ångesten släppte. (Har inte ringt redaktionen, vet inte riktigt vad jag ska säga annat än att jag tycker de är klubben av översittare för inbördes beundran.)
I vilket fall, på fredagen där, bara några timmar efter att detta "skämt" sändes i P3 så skulle jag till Tanum för att träffa Pia. Jag hade en massa kattmat med utgånget datum som hon skulle få, i utbyte skulle hon ge mig en timmes kristallhealing. På väg dit stannade jag på Statoil (när vi blir gamla kommer våra barnbarn säga "det heter Circle K" varpå vi kommer svara "PÅ MIN TID HETTE DET STATOIL") för att köpa en liten toast och en apelsinjuice, och då träffade jag Bowies som precis bilat från flygplatsen! Han åkte till Spanien dagen efter jag åkte till Öland nämligen.
Hos Pia fick jag som sagt kristallhealing, någonting jag provade för första gången för cirka ett år sedan då hon erbjöd mig en session. Jag är väl inte väldigt spirituell av mig på det viset, men jag kände direkt där och då första gången att det gjorde under för huvudet. Bara att ligga ner och fokusera på andningen i en timme är någonting jag behöver göra ofta, jag som har så fruktansvärt svårt att djupandas. Denna gången blev det dock väldigt svårt för mig, då jag haft så himla hög puls hela morgonen och förmiddagen pga. detta med Morgonpasset. Jag kunde för mitt liv inte andas ordentligt, stundvis kändes det nästan panikartat. Som om jag låg mellan två betongblock och det fysiskt tog stopp när bröstkorgen vidgades. Men det gjorde ändå gött för huvudet som gick på högvarv.
Efter det åkte jag hem till Johanna och vi byggde mat. Grönkålspasta, som är min favorit. Jisses vad gott det var!
Dagen efter påbörjade jag min första "riktiga" jobbhelg på över ett år. Det gick verkligen över förväntan, men fy så trött jag var på måndagen sedan.
På lördagskvällen, direkt efter jag slutat jobbet, åkte jag, Johanna, Jacob och Martin till Pinchos i Uddevalla! Jag ÄLSKAR Pinchos. Det må vara lite överprisat men fasen vad gott det är. Vi hade verkligen huuuur kul som helst och jag var så påfylld av energi efteråt. Detta var för övrigt första gången jag åt lite sämre mat och godsaker, sedan jag kom hem från Italien. Suget har fortfarande inte kommit tillbaka riktigt.
Jag rullar alltid ut från Pinchos, det finns så mycket att välja på och man tror man ska orka typ 10 rätter eftersom allt är så litet, men det tar ju lätt stopp efter 4-5 stycken..
Sedan var det söndag, en riktig kaosdag på jobbet. En kollega var tvungen att åka till akuten så vi stod en kort. Allt gick bra med henne dock, det var det vitktigaste! Jag fick ta fem minuter åt att springa och köpa en ny 3-meters laddsladd till telefonen och en matlåda från Gusto, så jag klarade mig fint hela dagen ändå.
Det blev måndag igen, och jag startade veckan med ännu ett frostigt morgonpass i stallet.
Jag jobbade sedan 10-17, och efter det sprang jag vad som kändes som tusen ärenden i stan. Jag åkte bland annat till golfklubben där de hade en upphittad, mycket smal katt som jag fick ta med mig till ett jourhem, jag lämnade av en pall som jag sålt över fejan, hämtade en låda som jag köpt över fejan, och startade en maskin tvätt hos Johanna då vår tvättmaskin är sönder. Den har läckt vatten en längre period utan att vi kunnat lokalisera varifrån, och nu luktar det bränt när man tvättar så den har fått gå i pension. Kul att behöva lägga ut pengar på en ny tvättmaskin lagom efter semestern där jag köpt pizza på kredit liksom. (Mitt debitkort spärrades tre dagar innan vi åkte eftersom mina kortuppgifter läckts och någon försökt använda dem i USA, så jag fick resa på mitt Agriakort. Kul.)
Johanna låg och sov i ett kitty paradise när jag kom, haha. Vi gick på bio och såg Quick, den verklighetsbaserade filmen om Thomas Quick som erkände runt 30 mord som han inte begått. Den var över förväntan, grät en skvätt i slutet också så klart.
Denna bild fick jag av Johanna i tisdags, på vårt nya tillskott i föreningen. Hon heter Gösta. ♥ I helgen ska jag nog påbörja projektet att försöka fånga in resten av hennes familj. Giv mig styrka säger jag bara.
Wyoming har även fått fanmail! Av snälla Li, som åkte hela vägen från Tranås hit förra året för att lämna en massa grejer till vår loppis. Vilka otroligt fina människor det finns!
Igår var jag ledig utan några planer för första gången på en evighet kändes det som! Det var så skönt att inte behöva sätta larm på morgonen, men vi sov ändå bara till 09.30 någonting. Det var också skönt, för jag har en tendens att sova 12-14 timmar om jag inte måste gå upp. Och sen må skit för att jag sovit för länge. I somras var verkligen min sömn helt out of whack, jag hade stora sömnsvårigheter och somnade alltför ofta mellan 3-5 på morgonen. Sov otroligt länge och mådde skit på alla tänkbara sätt över att ha sovit så länge. Jag fick det naturliga sömnhormonet melatonin utskrivet för jag hade en misstanke om att min sömnkvalitet var pissdålig. Jag upplever faktiskt att det hjälpt! I och med utmattningen så var mitt största problem att faktiskt komma upp ur sängen, eftersom en av symptomen är att man inte kan sova sig utvilad.. med andra ord spelar det ingen roll hur länge jag sover, det känns som jag sovit 3-4 timmar bara. I somras var det så illa att jag vaknade med feberskänsla och värk i kroppen varje morgon. Men jag måste säga att det är mycket bättre nu och det är så skönt!
Förnedringen, att bli överrumplad när man ska gå på lådan..
Juste detta vill jag berätta också! Vi har Verisure installerat i huset sedan typ ett halvår tillbaka. Det vill säga både brand- och inbrottslarm. Det var jag med min stundvis okontrollerbara ångestproblematik som inte kunde släppa mitt katastroftänk, som verkligen ville ha brandlarm kopplat till en larmcentral. Jag har alltid varit rädd för bränder och sedan jag var väldigt liten alltid haft i bakhuvudet "om jag bara kunde ta med mig en sak ut skulle det vara...". När det var rekordtorr sommar förra året och vi hade en skogsbrand bara några kilometer från huset sköt rädslan i höjden och jag kunde inte släppa tanken på vad som skulle hända om det började brinna utan att någon var hemma.
I vilket fall så fick jag ett mejl för några månader sedan där det stod typ "recensera Verisure på Trustpilot och var med och tävla om 3 gratis månader". Jag är väldigt nöjd med dem, och hade särskilt märkt att jag endast träffat eller pratat med kvinnor, i vad jag gissar är en väldigt mansdominerad bransch. Jag hade med detta i mitt omdöme, då jag uppskattar att inte alltid behöva stöta på tjuriga gubbar som idiotförklarar mig för jag är oteknisk eller endast vänder sig till Martin för att förklara hur saker funkar. Just detta hade Verisure fastnat för då det är ett medvetet val av dem, att inkludera kvinnor i branschen. Så jag vann! Av alla saker man kan vinna här i världen så känns ett avdrag på 1257 kronor på en fast utgift vettigt tycker jag. Tack Verisure!
Jag åkte till Återbruket igår och hittade äntligen (trodde jag) en perfekt ram till min bil jag köpte på Science ficiton-bokhandeln för någon månad sedan. Dock visade den sig vara några centimeter för liten.
Ramen:
Bilden:
Hur bilden skulle se ut i ramen om jag kapade kanterna:
Jag hade sådan beslutsångest om jag faktiskt skulle klippa (sönder) bilden, eller leta ny ram. Jag lät mina följare på Instagram rösta om saken och en överhängande stor majoritet tyckte att jag skulle leta ny ram. Så, så får det bli!
Nu ska jag äta lite mat och rensa kattlådorna. Jag börjar jobba klockan 13.00 till stängning, sedan tar jag nog kvällspasset i stallet. Imorgon bitti ska jag till veterinären med Signe, pappas katt som haft en kraftig urinvägsinfektion och trots behandling fortfarande kissar inne. I helgen är jag ledig och på lördag är det bakluckeloppis på Gallerian. Hoppas på gött kräng.
Tack för ni läser ♥
Tack för ni läser ♥
regression
Häj bloggen!
Så där, nu har jag äntligen fått tummen ur att bara fräscha upp den förfallna designen på bloggen. Kan för mitt liv inte ens minnas vilken sida jag laddat upp bakgrundsbilden på, hittade den inte och misstänker den inte ens finns kvar. Men slängde in en tillfällig bakgrund och tog bort lite brutna länkar så nu ser den i alla fall aktuell ut.
Det är definitivt på sin plats med en liten uppdatering. Idag skulle en reporter från SVT komma hit så de senaste dagarna har mest varit en transportsträcka fram tills idag känns det som. Därför har jag inte prioriterat att skriva, för det har gnagt att jag hade en massa annat att göra inför idag liksom.
I fredags åkte jag hem ifrån vackra Öland. På torsdagskvällen hade det kommit ytterligare två gäster till boendet jag var på, så när jag hade packat klart på fredagsmorgonen och gick ut så stod frukosten uppdukad. Det var väldigt, väldigt gott! Med hemlagat bröd, marmelad lagad på frukter från gården och egenodlade grönsaker. Kan MYCKET VARMT rekommendera Kollberggården om ni någon gång behöver boende på Öland. Älskade det.
Så där, nu har jag äntligen fått tummen ur att bara fräscha upp den förfallna designen på bloggen. Kan för mitt liv inte ens minnas vilken sida jag laddat upp bakgrundsbilden på, hittade den inte och misstänker den inte ens finns kvar. Men slängde in en tillfällig bakgrund och tog bort lite brutna länkar så nu ser den i alla fall aktuell ut.
Det är definitivt på sin plats med en liten uppdatering. Idag skulle en reporter från SVT komma hit så de senaste dagarna har mest varit en transportsträcka fram tills idag känns det som. Därför har jag inte prioriterat att skriva, för det har gnagt att jag hade en massa annat att göra inför idag liksom.
I fredags åkte jag hem ifrån vackra Öland. På torsdagskvällen hade det kommit ytterligare två gäster till boendet jag var på, så när jag hade packat klart på fredagsmorgonen och gick ut så stod frukosten uppdukad. Det var väldigt, väldigt gott! Med hemlagat bröd, marmelad lagad på frukter från gården och egenodlade grönsaker. Kan MYCKET VARMT rekommendera Kollberggården om ni någon gång behöver boende på Öland. Älskade det.
Styrde sedan kosan mot Satus klinik för att hämta Yuri och Wyoming. Allt hade gått bra hos Satu så fortsättning följer, hur det går med dem.
Kolla så fin mottagning hon har!
Kolla så fin mottagning hon har!
I Kalmar mötte vi upp en av Kattjourens volontärer, för att ta med två katter till föreningen Frusna Tassar i Göteborg. Väldigt roligt att vi kan samarbeta, föreningar emellan!
Så påbörjades en 6 timmar lång resa hemåt. Jag pratade i telefon några av de timmarna, lyssnade lite på poddar och hade en massa att begrunda så det gick faktiskt förvånansvärt fort. Det är alltid - när man åker så där långt som från Stockholm eller dylikt - lite segt när man kommer till Uddevalla och vet att man har en timme kvar. Den timmen går absolut långsammast.
Extra lång tid tog det eftersom jag dels stannade i Kalmar, dels i Göteborg men också fick köra ut till Bullaren för att lämna Yuri i sitt jourhem. Men när jag körde in i supertjock dimma, då visste jag att jag snart var hemma. Det är alltid dimmigt i Näsinge. Typ.
När jag väl var hemma hade jag landat på 136 mils körning under denna trip. Så otroligt snällt av Tanja att jag fick låna hennes bil tycker jag. Jag packade faktiskt ur bilen direkt jag kom hem och började även packa upp, men var tvungen att sova ganska snart.
Jag blev så glad av att komma hem till dessa tokungarna igen.
Duktiga lilla Wyoming.
Dagen efter var det dags för en (för mig) väldigt efterlängtad, tyst demonstration utanför polisstationen i Strömstad. Klockan 12 var det dags.
Vilka jävla powerkvinnor alltså. Jag upplevde ändå att det var många som faktiskt saktade ner, elelr stannade upp, för att läsa skyltarna. Trodde merparten skulle gå förbi, stela och obekväma.
Jag hade helt klart ångan uppe när detta var avbockat, så tänkte att nu jävlar ska jag skalla dagen. Åkte in till stan igen vid 15.00 någon gång för att lämna grejer till ett jourhem, köpa lunch och sedan köra ett pass bodycombat.
Jag vill sååå gärna bli fit igen alltså. Men tror fortfarande inte att det står riktigt rätt i tiden med var kroppen och knoppen är i sin läkning. Har blivit uppmanad att endast gå promenader eller göra lågintensiva aktiviteter i frisk luft. Inte utsätta kroppen för den "stress" som styrketräning ger, då kroppen inte riktigt kan skilja ett stresspåslag från träningsutlöst adrenalin. Det absolut sista jag vill är att gå baklänges i denna process, MEN jag tycker å andra sidan att gå promenader är oerhört tråkigt. Så jag försöker hitta och känna mig fram till något som funkar, även om det bara skulle bli en gång i månaden.
Jag åkte hem, åt mat och snart var det dags att åka iväg en tredje gång för dagen. Denna gång bar det av till stallet och älskade Proppen som jag inte träffat sedan dagen innan vi åkte till Italien. Det var underbart att se henne igen. ♥
Bonusbild på lelle mao.
Pratade bland annat med Manfred på väg hem från Öland, och vi bestämde att vi skulle gå på Dream Theater när de kommer till Stockholm. Så nu är även det bokat, en av typ 10 saker jag vill gå på det kommande halvåret.
Igår var jag fett opepp och stressad. Johanna skulle komma hit när hon slutat sitt jobb vid 15.00, för att hjälpa mig färga håret och städa. Men mer eller mindre direkt vi klivit innanför dörren ringer föreningens telefon, och det är en familj som hittat en liten kattunge. Vi åkte givetvis dit direkt, och tog hand om den lille som onekligen var i dåligt skick. Han måste ha svultit länge, stackarn.. Vi åkte med honom till jourhavande veterinär i Dingle där han fick vätskas upp och det konstaterades att han hade kraftig undertemp. Som tur är verkar han må bättre idag. Kakan, heter han. ♥
Vi var hemma hos mig jättesent, men Johanna hann färga mitt hår och som om inte det var hjälp nog så städade hon hela tiden däremellan.. tänk att jag har en så fantastisk vän!! Som hjälper mig med precis allt. Hon är bäst.
Kvällsgos med bäbbä innan läggdags.
Idag var dagen D, då reportern kom hit. Hon filmade en massa i ja, säkert 1,5 - 2 timmar. Slutresultatet blev 43 sekunder långt och visades på SVT Nyheter Väst ikväll. Det finns även en kort artikel om detta ute på deras hemsida. Mer om detta längre ner.
Wyoming överraskade mig stort och vågade vara framme och låta sig filmas en längre stund! Hon brukar alltid gömma sig under sängen när vi får besök annars.
Här är artikeln.
Vad gäller reportaget vill jag bara ventilera om en grej.
Jag är inte supernöjd med slutresultatet. Jag hade nog en helt felaktig förväntning, så jag vill inte låta någon skugga falla på själva reportern. Men när artikeln och klippet publicerats så fick jag faktiskt en smärre klump i magen, och jag har lite svårt att sätta fingret på det. Jag har i vanliga fall inga problem med att se mig själv på film eller höra min inspelade röst, det vet jag att andra kan tycka är jobbigt, men jag gör normalt sett inte det. Men detta strök mig mothårs. Det är dels det visuella med klippet i sig, det är filmat snett bakifrån och även lite underifrån vilket ger ett väldigt konstigt perspektiv, jag tyckte verkligen jag såg mycket rundare ut än vad jag är i verkligheten (min viktuppgång är ett STORT ångestmoment sedan tidigare, det vet ni som känner mig), mitt minspel var så märkligt och jag låter så nervös fast jag egentligen inte var det. Bytte dialekt. Dels var det allt detta, men sedan också att det i en ganska korta artikeln ändå står "jag har alltid älskat katter" tre gånger. Det ser ut som jag inte haft något annat att säga, eller att det inte fanns andra sätt att beskriva mitt arbete på. Fast jag egentligen pratade i över en timme om varför detta arbete behövs och hur det är ett av Sveriges största djurskyddsproblem. Det kändes rentav förminskande, som att jag jobbar ideellt för att jag är en galen kattkvinna och tycker det är magiskt att omringa mig med katter konstant, inte för att det är ett enormt problem jag bränt ut mig för att hjälpa till att lösa. Hon ställde ändå så himla bra och omfattande frågor men jag upplevde att det i slutänden blev fokus på att jag "älskar katter". Jag ville vara med på detta för att lyfta fram vår förening och VARFÖR vi finns, inte för att visa upp MIG (och att jag älskar katter). Men det är där jag tror mina förväntningar var felaktiga, det är klart att reportagen handlar om oss som jobbar ideellt, men jag hade hoppats på att få ge det lite kontext..
Så ja, det tog emot oerhört mycket att dela detta när det väl var klart. Jag ville helst inte att någon alls skulle se det. Men jag hade ju hypat det så mycket, så jag kunde inte heller bara strunta i att dela med mig av slutresultatet. Jag delade det tillslut i ett terapeutiskt syfte, som för att skita i ångesten det gav mig, men ska erkänna att jag inte klarat titta på det mer än två gånger. Kommer inte göra det heller.
Så ni som skrivit till mig och dels sagt att det var bra så klart, men även också poängterat mitt dialektbyte, kameravinkeln eller annat - jag VET att ni inte menar något illa. Jag vet det. Men just nu förmår jag mig inte att bjuda på det, jag ber om ursäkt för det.
Hela denna situationen gjorde mig ganska.. ledsen. För jag vet inte åt vilket håll jag ska rikta besvikelsen eller hur jag ska hantera ångesten. Jag vill inte heller höra "åååh nej tänk inte så det var jättebra!", för även om jag vet att det är i all välmening det också så vill jag mest släppa det och inte prata mer om det. Men ni behöver inte fundera på vad som är rätt eller fel att säga till mig om det så klart, jag vet att ingen i min omgivning vill mig illa så jag är helt övertygad om att oavsett vad ni säger eller hur ni säger det så är det för att få mig att må bättre. Jag har bara lite svårt att bemöta det.
Detta kommer ha gått över om några dagar, känslomänniska som jag är. Så oroa er inte för mig. ♥
Nu ska jag försöka andas ut lite grann. Imorgon börjar jag jobba igen, jag ser fram emot det.
Tack för att ni läser!
shallow
Häj bloggen!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.
Igår var inte en väldigt spännande dag. Jag var så sjukt trött i förrgår kväll men lyckades hålla mig vaken till strax efter 22.00, jag ville inte somna för tidigt heller för då hade jag väl vaknat vid tre på natten och inte kunnat somna om eller nåt
sånt dumt. Men tröttheten kommer ju som ett jävla bakslag när jag sovit för lite så resultatet blev att jag sov i 12 timmar och vaknade med den där hemska huvudvärken jag får av att sova för länge. Hemska, hemska, hemska huvudvärk. Är väl vätskebrist
(och koffeinabstinens men det kommer jag aldrig att erkänna).
Det var ju i alla fall väldigt tur att värden hade skrivit till mig kvällen innan och frågat när jag ville ha frukosten serverad, följt av att det bara var jag som skulle ha. Jag lyckades övertyga henne om att hon inte behövde duka fram för min skull
så hon gick med på att jag kunde få förse mig själv. Tur var väl det, så jag slapp ha en tid att passa vid 08.00 på morgonen och kunde äta vid ett istället. Yoghurt med frön var gick definitivt under kategorin mat-jag-ej-är-trött-på-att-äta.
Jag satt på rummet hela dagen med undantag för när jag åkte till Ica och köpte mat. Jag har suttit och pillat med administrativt arbete mer eller mindre hela min tid här på Öland men lik förbannat så känns det inte som jag kommit någonstans. Jag ringde
Skogsbykliniken på eftermiddagen för att höra hur det gått med Wyoming och Yuri. Yuris benamputation hade gått bra och hon låg på uppvaket. Wyoming hade tydligen för höga värden kalium i blodet, dvs en elektrolytobalans. Även förhörjt värde av vita
blodkroppar i urinen.. så klart. Det har hon nog haft på varenda jäkla veterinärbesök. Men det är i alla fall så skönt att äntligen ha fått en förklaring på varför hon dricker så mycket, nämligen förstnämnda åkomma. De ville ha kvar i alla fall Yuri
en dag för att se att hon återhämtade sig ordentligt. Gärna för mig! Allt för att minimera risken att jag upptäcker att jag har en kraftigt blödande katt i bilen 50 mil hemifrån.
Roligare än så blev det inte igår, hela dagen gick åt att pilla med kattloggar, mejlen och kalendern. Somnade helt sjukt sent då jag - för att bli av med huvudvärken - druckit koffein lite sent på dagen (ni vet, för att attackera de där abstinensbesvären
som inte finns, ehm).
Imorse vaknade jag av att mamma ringde. Är det någon annan än jag som nästan skriker i telefonen när jag vaknat av den, för att liksom försöka dölja att jag blev väckt? Att det liksom slår över och man svarar "HALLÅ HEJSAN HEJ HEJ" bara för att
dölja sin nyvakenhet, och ändå kryper skammen på när den andra frågar "sov du?" Och man fortsätter "NEJ NEJ NEJ HAHA INTE ALLS". Ville bespara mig den förnedringen så jag sa som det var, haha. Vi pratade en stund och sedan tror jag vi kom
överens om att höras senare idag...? Det är en sådan där sak som är så jävla typiskt mig och mamma. Vi avslutar 100% av samtalen med att bestämma när vi ska höra nästa gång. Vi följer den planen 0% av gångerna. Vi glömmer alltid, alltid bort
det båda två. Men som tur är går det åt båda hållen i alla fall!
Jag åkte sedan till kliniken för att briefa med Satu om katterna. Fick träffa dem båda, Yuri var tvärhög på smärtstillande och låg och rullade runt och spann högt. Wyoming tittade på mig med förakt i blicken och gömde sig i ett hörn. Så synd att
hon ska bli så stressad och rädd, detta är ju livsnödvändigt för henne. Men imorgon åker vi hem!
Jag fick även en liten rundtur på gården av Satu och träffade hennes 7 hästar. Satu är verkligen huuuur gullig som helst! Jag vet inte varför men jag var någonstans beredd på att hon liksom skulle vara lite speciell som person. Det bara känns
rimligt, att många som är riktigt, riktigt bra på sitt jobb kanske inte är nån people person också. Men hon är supertrevlig, glad och pedagogisk. Och en helt otrolig veterinär, så klart. Hon är BÄST.
Efter jag åkt därifrån fick jag feeling och bestämde mig för att åka en sväng och bara se mer av Öland. Jag var egentligen inte så sugen, men ibland drabbas jag av lite lätt FOMO och får ångest för att jag "är tråkig" och bara sitter hemma och
pillar med något (särskilt på vackra Öland en solig sensommardag). Det hade gnagt mig hela dagen så jag bestämde mig för att köra en bit. I efterhand är jag superglad att jag gjorde det!
Öland är verkligen helt magiskt vackert! Och så... platt. Haha. Jag blev omkörd hela tiden för jag låg precis på hastighetsgränsen (misstänker alla rutinerade förare här bara vill komma fram snabbt och lätt kör 10-20km/h för snabbt som standard)
för jag ville så gärna se allt runtom. Jag stannade flertalet gånger bara för att njuta av utsikten.
Bilen jag kör är en lite äldre modell så jag får lyssna på radio när jag kör. Lyckades hamna mitt i ett program där de spelade upp musik från 60-talet. Snacka om att jag fick feeling.
Det fanns så mycket gallierior, loppisar, gårdsbutiker, hantverksbutiker, naturreservat, kaféer, ateljéer och dylikt att se! Jag körde förbi nästan allt, då jag inte hade riktigt ork att springa in och ut. Dessutom var ju målet med körningen att se Ölands
natur! Men jag stannade ändå på tre loppisar sammanlagt som låg med gångavstånd emellan. Och jag hittade SÅ mycket fint!(!!) Men bäst av allt var denna, cirka 3 millimeter tjocka bok.
Det är onekligen ett av mina bästa loppisfynd på väldigt, väldigt länge. Det står bland annat i den att "om nöden kräver det så får man slå idioten med tillhyggen ej avsedda för det ändamålet". Hilarious, och hemskt på samma gång, att detta faktiskt
varit en handbok för någon.
När jag bestämde mig för att bila hem fick jag bevittna en otroligt vacker solnedgång!
Nu har jag ätit kvällsmat och duschat, och ska greja lite mer med det administrativa innan det är dags att sova.
För en gångs skull (!) känner jag ingen större hemlängtan. Annars brukar jag verkligen längta hem och åker gärba en dag tidigare än tänkt liksom. Jag ogillar att sova borta. Men denna gång känner jag mig helt tillfreds och lugn med att vara här.
Hade lätt kunnat stanna längre, men jag måste nog åka imorgon. På lördag anordnas en tyst manifestation i Strömstad, mot antalet anmälda sexualbrott som läggs ner av polisen. Det vill jag verkligen inte missa, då jag följer Cissi Wallin och länge har
övervägt att anordna en sådan manifestation här. Är väldigt glad att någon annan tog tag i det för jag känner inte riktigt att jag skulle orka styra upp det. Sedan behöver jag städa hemma för på måndag kommer SVT! Sedan börjar jag jobba heltid igen,
huff. Mycket nu.
Vi kanske hörs imorgon! Tack för att ni tittar in 😊❤️
radioactive
Häj bloggen!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.
Denna gången skrivs det ifrån Öland. Har precis varit iväg och köpt vad som visade sig vara den sämsta thaimaten jag någonsin ätit. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta men jag är SÅ jäkla trött på kolhydrater. I Italien åt vi inget annat än socker
och gluten i princip. Jag är så less. Så därför var jag extra sugen på thaimat, kvällen till ära, och tänkte att kyckling i curry ju vore något alldeles ypperligt. Googlade fram en thairestaurang och körde sammanlagt en halvtimme för att hämta.
Bara för att komma tillbaka till mitt rum och inse att den var fullständigt oätbar. Visst att jag kan vara kräsen men kycklingen smakade som om den blivit dålig. THAT’S GONNA BE A NAH FOR ME DAWG.
Men var trots allt vrålhungrig så fick äta ris... kolhydrater. Pallade inget annat. Blev mätt i alla fall. Ish.
Vi var hemma strax innan ett inatt och det var ett kärt återseende! Sterling följde efter mig vart jag än gick och när jag väl la mig sedan vid 02.00 någon gång hade jag tre katter i sängen. Jag hade inte tänkt packa om väskorna på kvällen utan ville
egentligen sova direkt men Martin var så snabb att börja packa upp så jag blev inspirerad och gjorde klart allt ändå.
En Celsius krävdes för att hålla lågan uppe mellan Oslo och Näsinge!
Färdigpackat och klart!
Väckarklockan ringde strax efter 06.00 imorse. Låg kvar i en halvtimme ungefär och gosade katt tills det började brinna i knutarna, usch så trött jag var.
Jag packade in Wyoming i en bur, sa hejdå till Martin (som jag nu inte kommer träffa på nästan två veckor då han åker till Spanien imorgon) och packade sedan in allt i bilen som jag fått låna av en supergenerös följare till föreningen, så jag slapp
ta min egen! Har redan överskridit antalet tillåtna mil med 300 ungefär, med ett halvår kvar på kontraket, så var inte så sugen på att åka ytterligare 110 mil på bara några dagar.
Wyoming hann både spy och bajsa ner sig innan vi ens hunnit till Bullaren för att hämta Yuri. Stackars liten. (Det är som ni hör ett oerhört glamouröst liv jag lever.)
6 timmar och 57 mil senare var vi framme på Öland! Måste säga att jag tycker det gick både (relativt) snabbt och smidigt att ta oss hit! Var väldigt kul att få se Skogsbykliniken och träffa Satu. Det är en veterinär vi anlitat flera gånger åt våra tuffaste
fall. Hon är flitigt anlitad av många kattföreningar runtom i Sverige och jag tror vi alla är eniga om att hon är bäst.
En fantastiskt fin klinik hade hon också!
Hon undersökte både Yuri och Wyoming en snabb sväng och jag överlät deras journaler. Om allt går som det ska så kommer Yuri amputera det dåliga bakbenet imorgon. Satu var så gullig när hon gav direktiv åt sin djursjukskötare att "ge Wyoming en pärlepotta
och lite gottemat". Wyoming skulle egentligen behöva operera sina båda knäskålar bak då hon lider av patellaluxation i båda, men tror inte Satu hinner det denna gång. Vi får se.
Efter detta åkte jag till mitt B&B där jag ska bo dessa dagar och det är SÅ fint! Det ligger mitt på en hästgård, i en yogastudio med kök, matsal och enskilda rum. Jag hade sådan tur att jag blev uppgraderad till ett rum med egen toa och dusch, så
himla glad för det!
Jag hade bara ätit två ostsmörgåsar och en bar under hela dagen, eftersom jag behövde prioritera körningen fanns ingen tid att stanna för mat. Jag var så himla hungrig (och trött) när jag kom hit, så det tog mycket viljestyrka för att åka iväg
och köpa mat. Sicken flopp.
Ligger faktiskt i sängen redan och undrar om jag inte ska sova snart. Hade tänkt ägna dessa dagar på Öland åt administrativt jobb men får nog ta en ordentlig nattsömn innan jag kan ge mig på det. Tror jag. Är verkligen helt slut, men det är ju inte så
konstigt.
Håll tummarna att allt går bra för katterna imorgon ❤️ God natt!
people like us
Häj bloggen!
Nu är vi tillbaka på norsk mark och ska bila hem från Oslo. Hem till katterna, som jag längtat efter dem! Det är ju hemskt tråkigt såklart att jag åker väldigt tidigt imorgon bitti igen, men har jag tur kan jag åka hem på torsdag redan istället för fredag. Borta bra men hemma bäst, ni vet.
Igår var det i alla fall dags för den stora finalen för Isak. Vi kollade på hans sista heat som var på förmiddagen, och jag tror allas känsla var riktigt bra. Efter heatet hade vi drygt två timmars dötid så vi åkte iväg till ett köpcenter i närheten. På parkeringen några minuter ifrån South Garda Karting träffade vi GIVETVIS på en katt med en kraftig ögoninfektion. Det såg ganska otäckt ut. Jag kan ju inte bara gå förbi så jag började googla på katträddarorganisationer i närheten, och hittade en. Jag mejlade dem för att fråga om de kunde hjälpa till att efterlysa ägare och om de kunde erbjuda hjälp med behandling. Skrev också till restaurangen i närheten och frågade om det var deras. Jag är nog smått sinnessjuk men så är det, hur sjutton ska man bara kunna koppla bort och sluta bry sig?
Vi åkte till köpcentret där jag köpte en stor klösboll som souvenir till katterna. (Vill inflika att jag har även köpt souvenirer åt mina kattvakter, bara för att dämpa graden av craziness lite.) Vi åt pizza och jag köpte en jättestor och jättefluffig filt. Sedan var det dags att åka tillbaka till banan.
Det blev dags och det var så mycket spänning i luften, både parkeringen och läktaren var fullsmockad. Förarna presenterades och intog startfältet, med grid girls och allt. Starten gick, vi hoppade på stället och skrek av glädje när Isak varvade ett tiotal andra förare. Men efter första varvet, efter första kurvan, så försvann han. Mattias skrek "VAR ÄR ISAK?!" och jag insåg att jag inte heller kunde hitta honom i vimlet. Snabbt insåg vi att han måste ha åkt av banan i just den kurvan som inte gick att se ifrån längst upp på läktaren. Jag såg själv bilen efteråt, båda framhjulen stod åt varsitt håll så det var inte heller möjligt för honom att fortsätta. Jag blev så himla ledsen för hans skull för jag kan knappt föreställa mig hur stor besvikelsen måste ha varit. Vi fortsatte kolla med halvhjärtlig entusiasm då hans teamkamrat slogs om förstaplatsen. Han tog ett VM-brons tillsist! Så det var ju ändå roligt.
Jag kände så starkt för Isak och hur han mådde efter detta, men jag tänker ändå skryta om att min lillebror faktiskt är en av de bästa i världen. ❤️ Bara att ta sig till VM-final är ju en otrolig prestation i sig, sedan så kan ju inte jag alls sporten särskilt väl men jag tänker att när man startar långt bak så har man mycket att vinna och mindre att förlora på att satsa. Ibland går det och ibland går det inte. Utan att satsa något alls hade han kanske fått gå i mål på en tjugofemteplats, och hade hans chansningar gått vägen kanske han hade hamnat på en topp-10. Vem vet. Jag är oavsett helt löjligt stolt, tänk att vara så ung och så framgångsrik. ❤️
Stämningen var minst sagt ganska låg och ansträngd efter detta, så efter prisutdelning och vi fått briefa lite så sa vi hejdå till Isak och familjen. Det var en oerhört bitterljuv känsla att gå därifrån, jag grät hela vägen till bilen. Jag är så himla, himla glad att vi åkte dit och var delaktiga och närvarande. Vilka fantastiska dagar det har varit! Något sånt lämnar man inte bakom sig oberörd av en gnutta separationsångest. Jag hoppas verkligen vi ses snart igen.
Vi åkte tillbaka till hotellet och la oss i sängen med varsin telefon en stund. Decompressade lite. Somnade till några minuter. När klockan närmade sig 19.00 började vi göra oss i ordning för att åka till Medieval Times för middag och show. Man är som i en fästning med arena, i vilken de har teater och tornerspel. Man blir indelad i olika sektioner och hejar på olika riddare som ska tävla inför åskådarna och kungen, om prinsessans hand. Allt var på italienska så jag fick inte med mig storyn, haha. Men det var väldigt häftigt. Och högljutt! Vi hade tallrikar och kåsor i metall som man (tydligen) skulle banka i varandra och i bordet. Alltså publiken var helt crazy. Alla hejade på sin respektive riddare likt fotbollshuliganer, och småtjejer skrek som om de såg sina största idoler. Det var helt sjukt. Men vilken stämning och vilken underhållning! Maten var enkelt tillagad så den var verkligen ingen smaksensation i sig, men den var nog väldigt tidsenlig. Såg verkligen ut som måltider taget ur Game of Thrones liksom. Så det var roligt, jag är glad att vi hann gå dit!
Idag checkade vi ut från hotellet vid 11.00 och har varit på resande fot sedan dess. Vi stannade på ett köpcenter på vägen men åkte med god marginal till Milano, en bilfärd på nästan två timmar. Sedan dess har vi hängt i flyg eller på flygplatser. Tills nu då. Vi har verkligen varit helt vansinnigt sent ute till ALLT hela resan. Hemresan var inget undantag, har verkligen sprungit mig svettig hela tiden. Ni som känner mig vet att komma i tid inte är min starka sida, men alltså detta har varit extremt. Kanske inte för att vi åkt för sent, men för att det alltid hänt en massa saker på vägen.
Det ska bli sååå skönt att sova i sin egen säng inatt. Jag är så himla glad att vi gjorde denna resa trots min otroliga beslutsångest, men det rådde väl egentligen aldrig några tvivel kring om jag skulle uppskatta det eller inte. Snarare huruvida jag skulle orka och hur jag skulle må efteråt. Jag har bokat ett hotell på Öland som erbjuder yoga och islandshästridning så det kanske blir nåt sånt, annars är nog faktiskt chansen stor att jag sover hela dagarna.
JUST DET! Telefonen ringde i förmiddags när vi skulle checka ut. Det var en reporter från SVT Nyheter Väst, nästa vecka ska de göra reportage om personer som jobbar ideellt och de ville gärna komma hem till mig och filma! Hur coolt?! Så om en vecka exakt får vi besök av SVT. Huset som ser ut som skit just nu, med en massa möbler som saknas och en massa flyttlådor överallt, haha. Men det ska nog bli jättebra ändå. Håll utkik för mer info om när jag dyker upp i TV-rutan!
Tack för att ni hängt med på resan ❤️ Även Martin förtjänar ett hedersomnämnande för allt han gjort för mig dessa dagar. Måste berätta, nu när vi åt på flygplatsen i Milano så hade vi lite bråttom så när de kom med vår mat frågade Martin "är det okej om jag betalar direkt, då vi nog kommer ha bråttom sen?" och gick iväg för att betala. När han kom tillbaka sa jag "det var smart!", stoppade in en bit mat i munnen och frågade sedan med munnen full "får jag ta en pommes av dig?". Då såg jag hur han bara spände ögonen i mig och blev typ, kränkt? Han svarade iskallt "det var inte så snällt sagt" och jag förstod ingenting. Jag frågade igen, och då visade det sig att han trodde att jag sa "det var smart" följt av "det är fan inte ofta". TÄNK om han hade klickat fullständigt och skällt ut mig, haha. "EFTER ALLT JAG HAR GJORT FÖR DIG! ÅKT TILL ITALIEN FÖR DIN SKULL! KÖRT RUNT DIG ÖVERALLT! HÄNGT MED DIN FAMILJ!" osv. Stackarn. Det hade varit ganska befogat då faktiskt. Han är så snäll den där Bowies. ❤️
Jag är så glad för alla dessa underbara människor runtom mig!(!!) Denna resa har varit en enda stående påminnelse om det.
Tack Italien för denna gång. Vi ses nog igen!
underground
Häj häj!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.
Ikväll har jag varit på middag med Isak och familjen. Vi avslutade kvällen på en glassbar, beställde en americano men tror faktiskt jag fick en espresso istället. Något fuffens var det. Så nu är jag alldeles för pigg för att sova, så kan det gå. Jag
passar helt enkelt på att uppdatera här om hur det är och vad vi gör!
Martin på första flyget mot München. Jag blir fett provocerad av hur en kan vara så LUGN att man somnar innan vi ens har lyft? Tydligen utvecklade jag någon slags tillfällig flygrädsla för när vi lyfte första gången så grät jag, sådan dödsångest jag fick. Helt sant. Jag har aldrig varit flygrädd men nu blev jag det, som tur är släppte det inför andra flyget sedan.
Väl framme i Milano hyrde vi oss en liten bil. Hade hoppats på en Fiat men så blev det inte denna gång!
Nu påbörjades en 2-timmars bilresa på väg mot Desenzano del Garda!
Standard när vi reser är att jag kör 100% av vägen. Vare sig vi ska till Göteborg eller Stockholm så kör jag non-stop. Men denna gång fick Martin stå för all körning. Så det var nog första gången jag inte behövde sova direkt vi kom till hotellet, utan
vi gick ut för att leta middag ganska snart efter att vi kommit.
Min första italienska pizza, supergod!
På väg tillbaka från hotellet hittade jag så klart en katt som jag var tvungen att dels gosa med men också undersöka att den var i gott skick. Det var den. Tur det, så inte ännu en resa skulle gå i katträddarnas tecken.. har försökt ta semester från den biten. På riktigt.
Hotellrummet är tillsynes mycket fint, så länge man inte tittar på detaljerna haha! Till exempel när jag skulle dra ut mobilladdaren ur kontakten så kom hela apparaturen farandes ur väggen. Sådana saker, ni vet, detaljer.
Bilder ifrån frukosten!
Igår så var vi givetvis och tittade på Isak när han körde! Vid ett tillfälle var det så lång tid mellan hans körningar att vi hann åka iväg till ett nöjesfält som heter Movieland. Det var inget Liseberg direkt, men ändå över förväntan. Väldigt påkostat
och de hade lagt mycket energi på att skapa en viss atmosfär i hela parken. Kul med interaktiva upplevelser också, bland annat en u-båtssimulator, en postapokalyptisk rundtur i bil och att köra genom Jurassic Park. Sånt tycker jag är roligare
än åkattraktioner, särskilt när de var så välgjorda som här.
Martin den dåren åkte ju det värsta så klart.
Vi åkte tillbaka till banan senare och kollade på de andra körningarna, och när det var klart för dagen gick vi ut och käkade allihopa. Det var väldigt, väldigt trevligt! Såg dessutom Felipe Massa i folkvimlet, en formel 1-förare, så det var ju ballt
också.
Efter pizza och vin gick vi tillbaka till hotellet där vi tog ytterligare ett glas ute i hotellets trädgård. Jag somnade duktigt snabbt sedan kan jag säga.
Från och med idag blev det lite mer spännande att kolla på racingen, då det var dags för heat. Isak skulle köra sammanlagt 5 heat på hela dagen så det blev nästan en heldag på banan, med några snabba avstickare inemellan.
Bland annat så lyckades jag GLÖMMA min fribiljett hemma. Vi fick i panik försöka köpa andra biljetter direkt innan första starten, bara för att upptäcka att de endast tog kontanter och inte kort. Vi började skynda därifrån för att åka till närmaste köpcenter
och ta ut pengar, när jag provade ringa Lovisa som rusade ner med pengar så vi kunde köpa oss varsin enkel entrebiljett. Bara för att inte missa första heatet liksom. Efter det hade vi nästan 2 timmar på oss så vi åkte först hem för att hämta mitt
band och sedan till köpcentret för att ta ut pengar så vi kunde köpa ett till, till Bowies.
När vi åkte till köpcentret senare under dagen smet jag in här och letade souvenir till Johanna.
Armbandet på plats 💪🏻
Många timmar spenderades på läktaren under dagen. Så kul!!! Denna sporten är ju ganska ny för mig, och även om jag sett en del formel 1 i mina yngre dagar och tycker mig ha lite koll på det så skiljer det sig ändå ganska mycket. Jag
frågar Lovisa och Mattias en massa hela tiden och det känns som jag lärt mig så mycket nytt. Det är oerhört nervkittlande och spännande att titta på, en konstant påminnelse om hur dålig tävlingmänniska jag är själv. Om jag har sådana här nerver
när jag bara tittar på, tänk hur jag hade mått som utövare. Ugh. Blir utbränd av tanken.
Dagens heat gick i mina ögon superbra men frågar man proffset själv så kan det väl alltid bli bättre. Imorgon är det den stora dagen och det ska bli så jäkla roligt att se! HEJA ISAK!
Bild snodd ifrån I. Sjökvist Motorsport på FB!
När dagens tävlingar var slut möttes vi som tidigare nämnt igen för middag och gött häng. Jag var egentligen inte jättehungrig så ville ha något lätt och beställde fisksoppa. Det jag inte visste var att denna sk. fisksoppa bestod till 80% av musslor.
Jag som avskyr skaldjur. Andra runt bordet satt och plockade och åt musslor från min tallrik vilket var hemskt välkommet, så jag slapp lämna allt och skämmas haha. Men själva soppan i botten var inte dum!
Efteråt gick vi och åt glass och drack kaffe. Tiden sprang iväg och det hann bli ganska sent, men det var väldigt trevligt!
Martin valde att stanna på hotellet efter dagens racing var över. Stackarn får bara följa med på allt jag gör. Men jag tror och hoppas att jag var ganska tydlig med syftet med resan från början, att jag åkte hit för att kolla på tävlingarna och att jag
hade för avsikt att prioritera det framför annat turistande, och att vara med så mycket jag kunde. Kanske inte jättekul för honom egentligen, men jag uppskattar verkligen hur mycket som helst att han följde med och att vi faktiskt är här. Det känns
smått surrealistiskt. Men jag ångrar inte en sekund att vi åkte, min feta beslutsångest till trots.
Martin köpte för övrigt en present till mig på flygplatsen i Oslo. Alltså...!
Imorgon är det alltså sista tävlingsdagen och i övermorgon åker vi hem. Kanske hinner vi turista lite innan dess, hade varit kul att åka till Verona. Vi får se.
När jag kommer hem är det bara att ladda om resväskan för att åka till Öland! Är det någon som har en bil de kan tänka sig låna ut tisdag-fredag så hojta gärna till! Älskar min bil men eftersom den är leasad så har jag begränsat antal mil jag får
köra utan att betala för dem. Och jag har redan överskridit med si så där 300 mil, med 6 månader kvar på kontraktet... så ni förstår mitt dilemma.
Håll tummarna för Isak imorgon!
